Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 13 § 2 och 3 mom. Riksdagsordningen. Herr Nils Petersson hav uti en inom Andra Kammaren väckt och till Utskottet hänvisad motion

1880-04-26 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1880:10, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 13 § 2 och 3 mom. Riksdagsordningen. Herr Nils Petersson hav uti en inom Andra Kammaren väckt och till Utskottet hänvisad motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konslitutions-UtsJwttets Utledande N:o 10.

1

r*»nr:o lO.

Ant. till Riksd. Kansli den 27 April 1880, kl. 2 e. in.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af 13 § 2 och 3 mom. Riksdagsordningen.

Herr Nils Petersson hav uti en inom Andra Kammaren väckt och

till Utskottet hänvisad motion (N:o 154) föreslagit, att, Riksdagen ville

för sin del besluta följande förändrade lydelse af 13 § 2 och 3 momenten

Riksdagsordningen:

o o Ö

Mom. 2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven

räknas köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Domsaga,

som, oberäknad! dertill hörande städer, har större folkmängd än fyratiotusen,

väljer två riksdagsmän och sedan för hvarje fullt tal af tjugotusen

ytterligare en riksdagsman; sådan domsaga varde dock af Konungen, så

vidt ske kan häradsvis, indelad i valkretsar.

Mom. 3. 1 hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen till och

med tjugotusen, utses en riksdagsman och derutöfver en för hvarje fullt

tal af tjugotusen. Ofrige städer skola af Kammaren hvart tionde år

ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera utse

en riksdagsman, och skall hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd

af minst tiotusen och högst tjugotusen.

Med detta förslag afser motionären att rätta ett missförhållande,

som enligt hans uppfattning skulle ligga deri, att de af städerna valda

ledamöter inom Andra Kammaren hvar för sig representera eu till folkmängden

mindre valkrets än landsbygdens representanter. En rättelse

härutinnan förmenas vara så mycket nödigare, som städernas folkmängd

visat sig vara stadd i en hastigare tillväxt än landsbygdens. I detta

afseende anmärker motionären, hurusom, under det antalet af landets

Bill. till Tlibtd. Prof. 1880. 3 Sami. 7 Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

ombud i Kammaren sedan 1866 vuxit från 135 till 140 eller allenast

4 procent, stadsrepresentanternas antal under samma tid ökats

från 55 till 64 eller med öfver 16 procent, beroende tillökningen, i fråga

om landet, till en del derpå, att vissa domsagor blifvit delade,'' men i

städerna hufvudsakligen eller uteslutande på folkmängdens tillväxt. I

denna omständighet har motn lären funnit en betänklig fara för framtiden,

enär, i händelse folkmä gden i städerna, såsom antagas kunde,

allt framgent komme att ökas i amma förhållande som under de sista

årtiondena, antalet af städernas . epresentanter vid början af nästa århundrade

skulle uppgå till minst dubbla antalet af hvad det var år

1866, under det landtrepresentanternas antal behöfde eu tidrymd af flera

århundraden för att på samma naturliga väg fördubblas.

Motionären har angifvit två särskilda utvägar att åstadkomma en

enligt hans åsigt »rättrådig anordning» af förhållandet mellan landsbygdens

och städernas representationsrätt. Den ena vore att öka representantalet

för landet, den andra att minska antalet stadsrepresentanter.

Den förra utvägen har emellertid på den grund synts mindre

lämplig, ätt antalet Andra Kammarens ledamöter derigenom skulle öfver

höfvan ökas och bilda en alltför stor motvigt mot Första Kammaren.

Då motionären följaktligen ansett den senare utvägen böra beträdas,

har han sökt och i förhållandet emellan antalet af Andra Kammarens

nuvarande ledamöter och rikets folkmängd funnit den folkmängdssiffra

— 20,000 — som synts honom böra uppställas såsom den normala för

valkretsar, så i städerna som å landet. Enär emellertid ett strängt fasthållande

af denna folkmängdssiffra skulle förorsaka alltför stor rubbning

i landsbygdens valkretsar och gifva de mindre städerna »anledning till

missnöje», har det synts motionären rådligast att — med bibehållande

af valkretsarne för landet oförändrade, blott med den ändring, att »om

folkmängden inom någon domsaga skulle uppgå till eller öfverskrida

60 å 80,000», nya valkretsar böra bildas för hvarje tal af 20,000 personer,

— i fråga om städernas valrätt stadga på sätt mom. 3 i motionärens

förslag utvisar.

Genom en dylik anordning skulle, enligt motionärens beräkning,

valkretsarne och representantantalet för landsbygden bibehållas i det

närmaste oförändrade. I fråga om städerna uppgifvas förhållandena

skola gestalta sig på följande sätt. Städerna af första gruppen, det vill

säga de som räknade mera än 20,000 invånare, skulle, med ett sammanräknadt

invånareantal af vid pass 300,000, utse tillsammans 15 riksdagsmän;

städer med ett invånareantal af mellan 10,000 och 20,000, för närvarande

uppgående till åtta, skulle utse hvar sin representant, och de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

O

återstående 78 mindre städerna, med sammanlagdt något öfver 245,000

invånare, skulle välja »omkring 24 representanter», hvadan alltså hela

antalet stadsrepresentanter komme att utgöra »omkring 47».

Såsom man finner, afser motionärens förslag ej blott att minska

stadsrepresentanternas antal, utan äfven att samtidigt öka landsrepresentanternas,

ehuru denna tillökning icke åtminstone i den närmaste framtiden

torde blifva synnerligt betydande. Enligt den af Statistiska byrån

till ledning vid 1878 års riksdagsmannaval utgifna tabell öfver folkmängden

inom rikets samtliga härad, tingslag, domsagor, städer och län,

funnos den 31 December 1877 endast två domsagor med 60,000 invånare

eller derutöfver. 1 nio andra domsagor steg dock inbyggareantalet

öfver 50,000, och i några stod folkmängdssiffran så nära 60,000, att det

sannolikt ej lärer dröja länge innan detta tal uppnås.

\ ida mera betydande skulle deremot minskningen af stadsrepresentanternas

antal blifva; och torde motionärens beräkning i denna del tåla

någon jemkning. Enligt förenämnda tabell hade vid 1877 års slut

Stockholm 165,000 invånare, Göteborg 71,000, Malmö 34,000 och Norrköping

27,000, allt i runda tal. Då alltså enligt motionärens förslag

dessa städer komme att välja: Stockholm 8, Göteborg 3 samt Norrköping

och Malmö hvardera 1 representant, skulle antalet af deras representanter

blifva, ej såsom motionären uppgifver, 15, utan allenast 13. Då motionären

vidare beräknar antalet af de smärre städernas representanter

till »omkring 24», så synes detta vara eu missräkning, hvilken, likasom

den nyss anmärkta, beror derpå, att han sammanräknat städernas invånareantal

och delat summan med talet för den minsta möjliga valkrets, i

detta fall med 10,000. I verkligheten ställer sig emellertid förhållandet

af lätt insedda skäl något annorlunda, och detta så mycket hellre, som

städerna skulle, så vidt möjligt vore, ordnas länsvis. Att här uppgifva

någon exakt siffra låter sig svårligen göra, då så mycket beror af det

sätt, hvarpå valkretsarne komme att ordnas; men på goda grunder

torde man kunna antaga, att med de af motionären föreslagna bestämmelser

hela antalet stadsrepresentanter knappast kunde komma att öfverskrida

40.

Då motionären i sin bevisföring utgått från grundsatsen, att folkmängdsnumerären

bör likformigt för hela riket läggas till grund vid

indelningen af valkretsar, så betraktar han frågan ur en synpunkt, som

icke är nu gällande Riksdagsordnings och icke heller, enligt Utskottets

uppfattning, i och för sig kan erkännas vara den rigtiga. Denna

grundsats skulle nemligen kunna göra anspråk på obetingad giltighet

allenast under den förutsättning, att en nation utgjorde blott

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstiluliom-Utskottets Utlåtande A:o 10.

och bart eu samling af personer med sinsemellan fullt likartade intressen

och syften. Att förhållandet ej är sådant, tarfvar näppeligen något

bevis; redan den på historiska grunder hvilande olikheten i organisationen

af de kommunala, administrativa och judiciella förhållandena å

landet och i städerna bär derom ett ojäfaktigt vittnesbörd.

Men om det ej lärer kunna förnekas, att i hvarje stat finnas och

måste finnas val ej stridiga, men skilda och sinsemellan lika berättigade

samhällsintressen, så måste eu af de första och väsentligaste fordringarne

på hvarje representationsform, som skall motsvara sitt begrepp

och sitt ändamål, vara att den icke åt ett särskilt samhällsintresse g ifver

sådan öfvervigt, att de andra skjutas undan. Med beaktande häraf

och då hos oss landtbefolkningen i afseende på antalet eger en så betydande

öfvervigt öfver stadsbefolkningen samt jordbruksintresset inom

den ojemförligt största delen af valkretsarne på landet är det öfvervägande,

lät vid den gamla ståndsrepresentationens ombildning lagstiftaren

sig angeläget vara att tillse, det tillbörlig jemnvigt emellan land

och stad ■— och på samma gång emellan olika näringars och samhällsklassers

intressen — inom representationen och särskildt Andra Kammaren

så vidt möjligt åvägabragtes, och detta mål sökte man vinna

genom att i afseende på antalsförhållandet emellan landets och städernas

representanter i denna Kammare antaga samma grund, som blifvit

följd vid landstingens bildande.

En ändring härutinnan skulle således vara att rubba sjelfva grundvalen

för Andra Kammarens sammansättning enligt nu gällande Riksdagsordning.

Men till en så genomgripande åtgärd kan Utskottet icke

i de närvarande förhållandena finna någon giltig anledning, och den fara

för städernas öfverhandtagande inflytande inom representationen, som

motionären velat spåra i stadsbefolkningens snabba tillväxt, torde åtminstone

ännu vara alltför aflägse, för att påkalla någon lagstiftningsåtgärd.

På grund af hvad nu anförts får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke må vinna Riksdagens

bifall.

Stockholm den 26 April 1880.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

tioi

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N;o 10.

5

Rese i’ va tioner:

af Herrar Andersson, Borg, Bäckström, Danielsson, Johnsson, Jönsson,

Norén, Otterborg och Rundbäck:

»Utan att här vilja inlåta oss på någon granskning eller vederläggnings

af de motiv, Utskottet an dragi t till stöd för sitt afstyrkande af

Herr Nils Peterssons motion angående ändring af 13 § i nu gällande

Riksdagsordning, få vi, alldenstund antalet af städernas representanter

uti Riksdagens Andra Kammare, i förhållande till landsbygdens, ökats i

en proportion, som icke öfverensstämmer med andan ä Riksdagsordningen,

och enär detta missförhållande, derest, såsom antagligt är, städernas

befolkning framgent kominer att växa i samma grad som under de sista

årtiondena, snart nog måste än betänkligare rubba den i nämnda grundlag

åsyftade maktfördelning emellan städer och landsbygd, mot det slut,

hvartill Utskottet kommit anmäla vår reservation, på samma gång vi

vilja tillkännagifva, att vi instämma i det syfte motionen uttalar, helst

vi finna den ifrågasatta jemkningen eller grundlagsförändringen vara

både nödig och nyttig»;

af Herr Svensén: »Gillande den åsigt motionären uttalat, att egentligen

ingen skilnad borde göras mellan städernas och landsbygdens representationsrätt

i Andra Kammaren, har jag likväl slutit mig till hans

förslag, att för det närvarande söka utjemna det missförhållande, som

allt mer och mer träder i dagen rörande denna representationsrätt.

Förbigående de på statistiska siffror gjorda beräkningar, som motionären

uppstält, vill jag endast framhålla, såsom jag gjort det inom

Utskottet, några på frågan inverkande omständigheter.

Uti motiveringen till nu gällande Riksdagsordning uppgifves, att dess

författare tänkt sig för städerna en riksdagsman på 10,000 och för landsbygden

en riksdagsman på 20,000 invånare, således en folkmängdsproportion

af 1 till 2. För närvarande ställer sig emellertid förhållandet

så som 10,000 till 27,000 eller eu folkmängdsproportion af ungefär 3

till 8. Inskränktes nu städernas representationsrätt derhän, att de finge

blott dubbel representation mot landsbygden, liksom fallet är inom landstingen,

så innebure detta ej annat än ett återvändande till den af Riksdagsordningens

författare angifna grundtanke och ett fortbyggande på

den af honom lagda grundvalen. Då för närvarande landsbygdens repre
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 10.

sentanter uppgå till vid pass eu på 27,000, skulle alltså städernas representanter

utgöra en på vid pass 13,500. Delas nu städernas sammanlagda

folkmängd, 654,000, med sistnämnda tal, så erhålles qvoten 48 såsom

det ungefärliga antal, hvartill städernas ombud i Andra Kammaren

borde uppgå, i stället för närvarande 64.

För att nu ungefärligen närma sig till antalet 48, torde 13 § 3

inom. Riksdagsordningen böra på så sätt ändras, att städer med minst

10,000 invånare hvardera finge välja en riksdagsman för hvarje börjadt

tal af 20,000 invånare, och öfriga städer en riksdagsman för hvarje fullt

10,000-tal af sammanlagda folkmängden.

Härigenom erhölles följande antal riksdagsmän enligt 1877 års folk
-

mängd:

Stockholm .................................................................. 9.

Göteborg...................................................................... 4.

Malmö ........................................................................ 2.

Norrköping...................................................................... 2.

Åtta städer med 10- till 20,000 invånare.............. 8.

öfriga städer .................................................................. 24.

Summa 49.

Andra Kammaren skulle således bestå af 49 ombud från städerna

och 140 för landsbygden, summa 189 ledamöter, eller eu mindre än det

antal, hvarmed den nya representationens Andra Kammare 1867 började

sin verksamhet.

Antalet ombud för de större städerna komme härigenom att minskas

från 28 till 17; för de medelstora städerna förblefve det 8, eller eu för

hvardera; och för öfriga städer minskades det från 28 till 24, eller

samma antal, som motionären tänkt sig.

Minskningen kan synas betydlig för de större städerna, men torde

vara nödvändig för att hejda den allt för raska tillväxten i antal af

deras ombud. Hvad särskildt hufvudstaden angår skulle, enligt major

G. Nermans beräkningar i hans skrift »Något om Stockholm», folkmängden

vid år 1910 ha uppnått ett antal af omkring 300,000, under förutsättning

att folkmängden tillväxer i samma proportion som hittills; stadens

riksdagsmän skulle vid den tiden, enligt ofvan nämnda förslag,

uppgå till, samma antal som nu eller 16, men i annat fall till ej mindre

än 30. År 1944 skulle efter samma beräkning stadens folkmängd ha

stigit till 580,000, hvilket efter en riksdagsman på 10,000 gjorde

den lilla nätta summan af femtioåtta riksdagsmän ensamt för hufvudstaden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstiiutions-UtsJcottets Utlåtande N:o 10.

7

Alltså anhåller jag vördsamt, att Riksdagen ville på det sättet bifalla

Herr Nils Peterssons motion, att § 13 mom. 3 Riksdagsordningen

tinge följande lydelse:

I hvarje stad, som eger en folkmängd af tio tusen

eller mer, utses en riksdagsman och derutöfver, efter

folkmängden, en för hvarje fullt tal af tjugo tusen.

Öfriga städer välja en riksdagsman för hvarje fullt

tiotusental af sammanlagda folkmängden, och ordnas

af Kammaren efter läge och folkmängd, helst länsvis,

i särskilda valkretsar, som hvardera utse eu riksdagsman.

»

Herr Friherre Nordenfalk har begärt få antecknadt, att han icke

närvarit vid detta ärendes behandling inom Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utskottats Utlåtande N:o 10.

Bil. till Herr Svenséns reservation.

Öfversigt af föreslagna antalet stadsrepresentanter i Andra Kammaren,

jemfördt med det närvarande.

Städer

Folkmängd

vid

1877 års slut

Antal

representanter

enligt

förslaget

för när- varande

Stockholm................................................................

165,677

9

16

Göteborg..........................................................

71,707

4

7

Malmö ..........................................................................

34,439

2

3

Norrköping .........................................................

27,226

2

2

Gefle .........................................................

18,137

1

1

Karlskrona............................................................

17,787

1

1

Jönköping ...............................................................

14,460

1

1

Upsala .............................................................

13,466

1

1

Lund ...............................................................

13,415

1

1

Örebro ..................................................................

10,831

1

1

Helsingborg...............................................................

10,639

1

1

Kalmar ................................ ..................................

10,223

1

1

Städer med öfver 10,000 invånare...........................

408,007

25

36

Ofriga städer ...............................................

246,347

24

28

Summa

654,354

49

64

Stockholm, Tvär Hae^gströms Boktryckeri, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.