Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11
1880-04-30 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1880:11, Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
i
N:o 11.
Ank. till Riksd. Kansli den 30 April 1880, kl. 2 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner
om ändring i 14 § Riksdagsordningen.
Då vid öfvergången från ståndsrepresentationen till nuvarande representationsform
den politiska rösträtten bestämdes efter hufvudsakligen
nya grunder, sökte lagstiftaren att uppdraga gränserna för densamma på
sådant sätt, att ett så ringa antal som möjligt af de förra valmännen
skulle uteslutas från den valrätt de förut egt. Att sätta gränsen lägre ned,
än som skedde, ansågs då ej höra ifrågakomma, så länge ännu icke något
mera allmänt behof deraf gifvit sig tillkänna.
Det kunde emellertid förutses, att vid öfvergången till en väsentligen
ny valprincip försöket att med andra rösträttsbestämmelser bibehålla
samtlige de förre valmännen vid deras rösträtt svårligen skulle krönas
med fullständig framgång. Under de öfverläggningar, som föregingo den
nya Riksdagsordningens antagande, påpekades också, såsom bekant, från
flere håll, att ett ej obetydligt antal valmän, särdeles inom de smärre
jordegarnes klass, genom de förändrade valbestämmelserna skulle komma
att förlora sin valrätt, och man fann redan häri en anledning att antaga
— hvad jemväl af andra orsaker syntes sannolikt — att anspråk
på nedsättning i census inom en icke aflägsen framtid skulle låta sig
förnimmas.
Dessa förutsägelser dröjde ej att gå i fullbordan. Redan vid 1869
års riksdag väcktes förslag om borttagandet af alla censusbestämmelser i
fråga om valen till Andra Kammaren, och vid ej mindre än 6 af de
Bill. till Riksd. Prof. 1880. 3 Sami. 8 Höft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
riksdagar, som derpå följt, hafva förslag framkommit, åsyftande vare
sig att helt och hållet utplåna eller att nedflytta dessa förmögenhetsgränser.
Hittills har dock intet förslag i denna rigtning lyckats vinna
Riksdagens bifall.
Vid innevarande Riksdag har behofvet af nedsättning i census ånyo
och med ökad styrka uttalats i tre särskilda, inom Andra Kammaren
väckta motioner.
I en af dem, N:o 36, föreslår Herr J. Andersson:
»att Riksdagen för sin del ville besluta, att Riksdagsordningens
14 § erhåller följande förändrade lydelse:
Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller
i stad, eller för lifstid eller minst 3 år arrenderar jordbruksfastighet till
taxeringsvärde ej understigande 3,000 kronor, eller ock erlägger till
staten bevillning för uppskattad årlig inkomst.»
Vidare hemställer Herr Gustaf Ericsson, i motionen N:o 83:
»att Riksdagen för sin del må i grundlagsenlig ordning besluta
sådan ändring af lydelsen i 14 § Riksdagsordningen, att valrätt, utom
andra qvalificerade, tillkommer en hvar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, som är förpligtad att erlägga direkt skatt
till stat och kommun, efter en till fyra hundra kronor uppskattad årlig
inkomst af kapital eller arbete, och som denna sin förpligtelse i föreskrifven
ordning fullgör.»
Slutligen har Herr S. A. Hedlund, med hvilken etl stort antal andre
bland Kammarens ledamöter förenat sig, i motionen N:o 146 föreslagit:
»att 14:de § i Riksdagsordningen må erhålla följande lydelse:
Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken eger
eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i
stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra kronor, eller för lifstid
eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde
ej understigande tre tusen kronor, eller ock erlägger till staten bevillning
för en till minst fyrahundra kronor uppskattad årlig inkomst.»
Då ifrågavarande motioner redan länge varit i tryck tillgänglige
och bland Riksdagens ledamöter utdelade och deras innehåll således, särskilt
med hänsyn till frågans synnerliga vigt, lärer få antagas vara allmänt
bekant, torde det icke vara nödigt att här ingå i en närmare redogörelse
för de skäl motionärerne, hvar för sig, till stöd för sina förslag anfört.
Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 11.
3
Deri principiella rättmätigheten af de anspråk, som i ofvannämnda
motioner åter funnit uttryck, har varit föremål för så talrika och vidlyftiga
förhandlingar inom och utom representationen, att ett ordande
derom från Utskottets sida skulle blifva endast att upprepa hvad mången
gång förut blifvit sagdt. I denna fråga, likasom i så många andra
inom det statsrättsliga området, utgå för öfrigt anhängarne af deri
ena och andra åsigten från så skiljaktiga uppfattningar af statens och folkrepresentationens
begrepp och våsen, att en sammanjemkning af de olika
rneningarne på teoriernas väg näppeligen karl komma till stånd. Så
mycket torde väl emellertid kunna utan fara för misstag påstås, att
man ej på denna väg lärer förmå visa, att just de nu gällande censusbestärnmelserna
äro de rigtiga och med representationens ändamål mest
öfverensstämmande. Det har ock företrädesvis varit från praktiska synpunkter
man utgått vid motståndet mot hvarje föreslagen utvidgning
af den politiska rösträtten.
Då Konstitutions-Utskottet ej funnit sig kunna understödja de förslag
i detta syfte, som hittills kommit under dess behandling, så synes deri
hufvudsakliga bevekelsegrunden härtill hafva varit föreställningen, att
en så vigtig förändring i en jemförelsevis ny representationsordning icke
borde vidtagas, så länge ännu icke ett mera allmänt och lifligt kändt
behof deraf kunde antagas vara för handen. Tillvaron af ett sådant
behof kan emellertid numera svårligen förnekas. Huru lifligt intresset för
ett allmännare deltagande i vården om statens angelägenheter är bland den
för närvarande icke röstberättigade delen af vår befolkning, derom vittna
omisskänneliga tecken från landets skiljda delar. Det ligger ock i sakförhållandenas
egen natur, att intresset för det allmänna utbreder sig
inom allt vidare kretsar i den mån folkupplysningen stiger. Hvarje i
civilisation framåtskridande folks historia visar en sträfvan att småningom
allt mera utsträcka gränserna för den politiska fullmyndigheten,
och derpå kan samhällsordningen ej annat än vinna i verklig inre
fasthet och styrka. Hos oss betecknar — för att ej gå längre tillbaka —
upphörandet af den gamla ståndsrepresentationen ett steg i denna rigtning.
Ty om än å ena sidan, såsom ofvan anmärkts, en del valmän
förlorade sin rösträtt genom den nya riksdagsordningen, så var å andra
sidan en af dess måhända ej minst beaktansvärda fördelar just den utvidgning
i representationsrätt, som derigenom åt andra håll åstadkoms.
De förslag, som nu föreligga, kunna derföre, såsom i en af motionerna
sker, med rätta betraktas såsom ett steg vidare i en af den historiska
utvecklingen utstakad rigtning. Men lika betänkligt det må vara att af
4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
blott och bart teoretiska skäl företaga vigtiga reformer af det bestående,
hvilka icke motsvaras af något befintligt och mera allmänt kändt behof,
lika visst skall, enligt Utskottets åsigt, en sund och ostörd utveckling
af samhällslifvet bäst främjas genom att i tid tillmötesgå berättigade anspråk,
helst då de till sin natur äro sådana, att de ändock till sist icke
kunna annat än vinna framgång.
Man har ofta anmärkt, att en grundlagsförändring i det syfte,
hvarom nu är fråga, skulle vara mindre nödig derföre, att genom den
allmänna välmågans ökande och penningevärdets benägenhet att falla,
census af sig sjelf småningom sjunker i en grad, som motsvarar alla
billiga fordringar. Väl kan ej nekas, att berörda omständigheter öfva
ett visst inflytande i den antydda rigtningen. Men ingen lärer med fog
kunna påstå, att de göra tillfyllest, då det visat sig att t. ex. sedan år
1872 tillökningen af valmännens antal i förhållande till hela rikets folkmängd
ej uppgår till mera än 0,6 procent.
Det har vidare, likaledes i syfte att visa obehöfligheten af en
censusnedsättning, plägat anmärkas att, om en hvar behörigen uppskattades
till erläggande af bevillning efter sin verkliga inkomst eller
förmögenhet, de valberättigades antal redan derigenom skulle ej obetydligt
stiga. Att äfven denna anmärkning ej saknar allt berättigande må medgifvas.
Men häremot måste fasthållas, att, äfven om det läte sig göra
att vid taxeringen i hvarje fall träffa den verkliga förmögenheten eller
inkomsten, ändock enligt nu gällande grunder för beskattningen en stor
mängd medborgare fortfarande skulle sakna rösträtt, hvilka på grund af sina
qvalifikationer i öfrigt ega ej mindre berättigade anspråk derpå än måhända
flertalet bland dem, som, under ofvannämnda förutsättning skulle
uppflyttas öfver rösträttsgränsen.
En af de vigtigaste anledningarna till motståndet mot utvidgningen
af den politiska rösträtten torde vara att söka i farhågan att element,
som vore för en normal och sund samhällsutveckling mindre betryggande,
derigenom möjligen skulle inkomma i representationen. Såvidt Utskottet
förmår bedöma, gifva förhållandena i vårt land intet stöd för en dylik
farhåga. Och skulle en gång äfven hos oss faran för brådstörtade
hvälfningar inträda, så lärer väl i allt fall den ena eller andra censusbestämmelsen
häremot erbjuda ett nog bräckligt värn.
Men om en närmare granskning af de skäl, man plägat anföra till
stöd för påståendet att nu gällande census ej är så hög, att något större
antal medborgare, hvilkas införlifvande i valkorporationerna öfverhufvud
kan anses öriskvärdt, derifrån utestänges, visar att de ej äro rätt hållbara,
och om, såsom Utskottet föreställer sig, tiden nu är inne att tillgodose
Konstitutions-TJtshottets Utlåtande N:o It.
5
behofvet af en utvidgning i rösträtten, så inöter den grannlaga frågan, i
hvilken mån en nedsättning af census bör ega rum. Då det för bedömande
af denna fråga utan tvifvel är af synnerlig vigt att, så vidt möjligt är,
tillse, hvilka så att säga numeriska verkningar en censusnedsättning skulle
utöfva å valkorporationernas sammansättning, har Utskottet ansett sig
böra bifoga några på offentliggjorda statistiska data grundade tabeller
öfver beskattningsförhållandena, hvilka Utskottet trott kunna tjena till upplysning
i ämnet. Då emellertid de statistiska redogörelser och berättelser,
som varit att tillgå, utarbetats ur helt andra synpunkter, de der naturligen
vid primäruppgifternas insamlande varit bestämmande och Utskottet af
lätt insedda skäl icke varit i tillfälle att sjelf anskaffa det vidlyftiga
materiel, som för en exakt utredning af censusförhållandena varit erforderligt,
torde inses, att det icke varit för Utskottet möjligt att meddela
några absolut giltiga siffror rörande verkningarna af en nedsättning i
census. Emellertid vågar Utskottet föreställa sig, att de uppgifter, som
ur tillgängligt statistiskt materiel kunnat hemtas, i någon mån skola kunna
tjena till ledning vid bedömandet af frågan.
De nu föreligande förslagen skilja sig, såsom man finner, ej obetydligt
ifrån hvarandra i afseende å omfånget af den ifrågasatta utvidgningen
af rösträtten. Herr Ericsson föreslår nedsättning allenast i census
för inkomstbevillningen, med bibehållande af öfriga censusbestäimnelser
oförändrade. Men en dylik partiel nedsättning, hvilken helt och hållet
skulle rubba förhållandet emellan de särskilda arterna af census, vore
enligt Utskottets förmenande hvarken rättvis eller i öfrigt lämplig.
Enhvar lärer säkerligen medgifva, att t. ex. en daglönare, som med
sitt arbete förskaffar sig en årlig inkomst af 400 kronor, i allmänhet
ingalunda kan i ekonomiskt hänseende anses likstäld med arrendatorn af
eu fastighet om 6,000 kronors taxeringsvärde. Att åter valrätten för
fastighetsegare blifvit i förhållande till skattebidragen utsträckt längre
ned än i fråga om andra, hvilar på goda grunder, enär, såsom i motiven
till nu gällande Riksdagsordning anmärkes, »egandet af fastighet
i allmänhet kan antagas dels utvisa en mera tryggad och oberoende ställning
än den vanliga daglönarens, äfven om denne för tillfället eger god
förtjenst, och dels medföra ett stort intresse för samhällets förkofran och
välgång, hvarigenom äfven eu ringa fastighets värde kan betydligt ökas.»
Herr Anderssons förslag åsyftar visserligen en allmän nedsättning af
census, men är ur andra synpunkter mindre tillfredsställande. Om nemligen,
på sätt motionären yrkat, egandet af fastighet, huru lågt dennas taxeringsvärde
än må vara, skulle medföra valrätt, så vore dermed i sjelfva verket
all census för fastighetsegare borttagen och vägen öppnad för missbruket
6
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
att genom inköp af det obetydligaste jordområde, hvars besittning icke
kan hafva något miirkbart inflytande på egarens ekonomiska eller sociala
ställning, bereda sig eller andra eu den vigtigaste medborgerliga rättighet.
— Det torde vidare ej vara lämpligt att binda rösträtten vid erläggande
af bevillning för uppskattad årlig inkomst utan att angifva
något visst belopp. Slutligen synes den föreslagna arrendetiden, tre år, vara
väl knappt tilltagen.
Herr Hedlunds förslag har deremot synts Utskottet tillfredställande.
Såsom ett bestämdt företräde måste betraktas att nedsättningen enligt
detsamma skulle blifva likformig för de olika arterna af census och således
ur denna synpunkt icke innebära någon rubbning af de nuvarande
förhållandena. Ifrågasättas kunde möjligen, huruvida icke nedsättningen
i census för inkomstbevillning är väl betydlig. Men deremot kan, enligt
Utskottets åsigt, med fog erinras, att, hvarhelst gränsen dragés mellan
800 och 400 kronor, man endast utbyter en godtycklighet mot en annan,
under det att vid den punkt, der erläggande af inkomstbevillning tager sin
början, en så att säga naturlig gräns förefinnes. En annan betänklighet härvid
har man velat finna i den omständigheten, att, i händelse framdeles
gränsen för erläggande af inkomstbevillning skulle af eu eller annan orsak
flyttas högre upp, än den för närvarande är, grundvalen för den politiska
rösträtten med detsamma skulle rubbas. Dervid bör dock ihågkornmas,
å ena sidan, att, då Första Kammaren medelbart utses af dem,
som å kommunalstämma ega rösträtt, men denna är bunden vid erläggande
af bevillning, ofvan antydda fara i viss mån redan nu förefinnes,
samt, å den andra, att just den betydelse, erläggande af bevillning har
för den politiska rösträtten, är egnad att göra den nuvarande gränsen för
inkomstbevillning mera fast.
På grund af hvad nu blifvit anfördt får Utskottet vördsamt hemställa:
-
l:o att Herr Anderssons ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas;
2:o att Herr Ericssons motion icke inå af Riksdagen
bifallas; men
3:o att Riksdagen, med bifall till Herr Hedlunds
motion, ville antaga att hvila till grundlagsenlig behandling
följande förändrade lydelse af 14 § Riksdagsordningen
:
konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
7
Riksdagsordningen:
§
(Nuvarande lydelse:)
Valrätt tillkommer inom den kommun,
der han bosatt är, en hvar i
kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver
fast egendom på landet eller
i stad till ett taxeringsvärde af minst
ett tusen riksdaler, eller för lifstid
eller för minst fem år arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde,
ej understigande sex tusen riksdaler,
eller ock erlägger till staten bevillning
för en till minst åttahundra
riksdaler uppskattad årlig inkomst.
Stockholm den 30 April 1880.
14.
(Föreslagen lydelse:)
Valrätt tillkommer inom den kommun,
der han bosatt är, en hvar i
kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver
fast egendom på landet eller
i stad till ett taxeringvärde af minst
femhundra riksdaler eller för lifstid
eller för minst fem år arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde,
ej understigande tre tusen
riksdaler eller ock erlägger till staten
bevillning för eu till minst fyrahundra
riksdaler uppskattad årlig
inkomst.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS IIALLENBORG
Reservationer:
_ af Herrar Hallenborg, Afzelius, Burenstam, de Maré, Il ammar hjelm,
Friherre Hierta, von Möller, Odelberg, von Ehrenlieim och Robson:
. "Då eu grundlagsändring af här föreslagen beskaffenhet otvifvelaktigt
kommer att leda derhän, att den politiska maktens tyngdpunkt,
åtminstone i städerne med en talrikare arbetarebefolkning, förlägges hos
personer, ^ som, huru; samhällsnyttiga och aktningsvärde de än för öfrigt
äro, dock till sitt stora flertal lefva under förhållanden, som icke kunna
8 Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
anses lemna håg och tid öfriga för ett sjelfständigt deltagande i det
politiska lifvet, och förändringen således icke kan anses verka till betryggandet
af en normal och sund utveckling af vart konstitutionella
samhällsskick, hafva vi afstyrkt hvad Utskottet här ofvan föreslagit;
dervid vi jemväl erinrat att värdet af nuvarande ininimibestämmelser i
afseende på årsinkomst och taxeringsvärde så småningom, till följd af
penningevärdets fortgående fall, sjunker och i verkligheten nedsättes,
utan alla grundlagsförändringar, i jemnbredd med den ekonomiska utvecklingens
fortgång, så att följaktligen nu gällande censusbestämmelser
skola, om de förblifva oförändrade, under tidens lopp i sjelfva verket
blifva allt lägre och således af allt flere medborgare kunna uppnås. Att
detta förhållande redan i verkligheten på ett ganska märkbart sätt inträdt
bevisar den officiella valstatistikens upplysning derom, att då på
landsbygden de valberättigas antal år 1872 utgjorde 5,7 procent af hela
folkmängden, hade samma antal år 1878 högjt sig till 5,9 procent af dåvarande
ökad folkmängd, och att i städerna, der de valberättigades antal
år 1872 utgjorde 5,3 procent af hela folkmängden, detta antal år 1878
uppgick till 6,5 procent af dåvarande icke obetydligt tillökade folkmängd.»
af Herr Friherre Nordenfalk emot vissa delar af Utskottets motivering.
. .
Herr Gahn har begärt få antecknadt;, att han ej närvarit vid detta
ärendes behandling inom Utskottet.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
9
Tall). I a.
Landsbygden,
År
1876 taxerade för inkomst af kapital och arbete.
I
under
600
kronor.
II
600 ä
799
kronor.
III
800
kronor
och der- utöfver.
Summa.
i procent uttryckt.
I
II.
I och II.
III.
Stockholms län......
3,627
827
1,788
6,242
58,i i
13,25
71,36
28,64
IJpsala .....................
2,145
504
862
3,511
61,09
14,3 5
75,4 4
24,5 6
Södermanlands ......
1,639
461
1,024
3,124
52,4 7
14,7 6
67,2 3
32,7 7
Östergötlands .........
3,465
1,108
2,035
6,608
52,4 3
16,7 7
69,2 0
30,8 0
Jönköpings...............
1,289
331
864
2,484
51,89
13,3 2
65,21
34,7 9
Kronobergs ............
1,204
362
820
2,386
50,4 6
15,13
65,5 9
34,41
Kalmar.....................
1,847
529
1,341
3,717
49,6 9
14,2 3
63,9 2
36,0 8
Gotlands..................
262
137
395
794
32,9 9
17,26
50,2 5
49,7 5
Blekinge..................
1,003
325
520
1,848
54,2 7
17,5 8
71,85
28,15
Kristianstads............
2,887
743
1,212
4,842
59,6 2
15,34
74,96
25,0 4
Malmöhus ................
4,424
1,081
2,076
7,581
58,3 5
14,2 5
72,6 0
27,4 0
Hallands.................
1,470
270
591
2,331
63,06
11,50
74,5 6
25,44
Göteborgs och Bohus
4,289
878
1,873
7,040
60,9 2
12,4 7
73,3 9
26,61
Elfsborgs.................
1,953
540
1,318
3,811
51,24
14,17
65,41
34,5 9
Skaraborgs...............
1,623
571
1,432
3,626
44,7 6
15,74
60,5 0
39,5 0
Wermlands ............
4,833
1,004
2,020
7,857
61,51
12,7 9
74,30
25,7 0
Örebro .....................
3,615
1,002
1,844
6,461
55,9 5
15,50
71,45
28,5 5
Westmanlands........
2,928
683
1,179
4,790
61,12
14,2 5
75,3 6
24,6 4
Kopparbergs............
3,469
1,237
2,056
6,762
51,30
18,2 9
69,5 9
30,41
Gefleborgs...............
5,620
1,215
1,782
8,617
65,21
14, i o
79,31
20,6 9
Westernorrlands ...
5,757
744
1,838
8,339
69,03
8,9 2
77,9 5
22,05
Jemtlands ..............
2,322
237
577
3,136
74,04
7,55
81,5 9
18,41
W esterbottens........
1,278
228
690
2,196
58,19
10,3 8
68,5 7
31,4 3
Norrbottens ............
2,085
350
588
3,023
68,9 7
11,57
80,5 4
19,4 6
Hela landsbygden...]
65,034
15,367]
30,725
111,126
58,5 2
13,83]
72,35
27,6 5
Uih. till Miksd. Prof. 1880. 3 Sami. 8 Käft.
2
10
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 11.
Tab. I b.
År 1876 taxerade för inkomst af kapital och arbete.
Städer.
I
under
600
kronor.
II
600 ä
799
kronor.
III
800
kronor
och der- utöfver.
Summa.
i
procent uttryckt.
i.
II.
I och II.
III.
Stockholm...............
23,141
2,287
12,757
38,185
60,60
5,9 9
66,5 9
33,41
Göteborg..................
7,788
1,725
4,936
14,449
53,90
11,94
65,84
34,16
Malmö ...................
4,091
762
2,109
6,962
58,7 7
10,94
69,71
30,2 9
Norrköping ............
3,578
586
1,263
5,427
65,9 3
10,7 9
76,7 2
23,2 8
Geile........................
3,519
385
973
4,877
71,95
7,89
79,84
20,16
Karlskrona..............
1,349
573
1,065
2,987
45,19
19,18
64,3 7
35.6 3
Ilpsala .....................
1,403
281
920
2,604
53,8 7
10,7 9
64,66
35,3 4
Helsingborg ...........
987
216
725
1,928
51,19
11,20
62,3 9
37,61
Lund.......................
864
278
739
1,881
45,9 3
14,7 7
60,7 0
39,30
Söderhamn...............
182
899
747
1,828
9,9 6
49,17
59,13
40,8 7
Landskrona ...........
981
175
504
1,660
59,0 9
10,54
69,63
30,3 7
Sundsvall ..............
961
158
534
1,653
58,13
9,5 7
67,7 0
32,3 0
Örebro .....................
613
295
643
1,551
89,5 3
19,02
59,5 5
41,4 5
Samt!, rikets städer
65,071
13.452! 42,627
121,150
53,71
11,10
64,81
35,19
Hela landsbygden...
65,034
15,367 30,725
111,126
58,5 2
13,83
72,35
27,6 5
Hela riket...............
130,105
28,819
73,352
232,276
56,12
12,47
68,5 8
31,42
Anmärkning:
I de å Tabellerna I a. och b. med I och II betecknade kolumnerna upptagas endast
sådana fall, i hvilka bevillningsafdrag jemlikt 8 § i Bevillningsförordningen eger rum,
således bland annat icke bolag. Dessa hafva, på grund af uppställningen i den på Kongl.
Finansdepartementets försorg utarbetade »Öfversigt af 1876 års bevillningstaxering», hvarur
förestående sifferuppgifter liemtats, måst inräknas i kolumnen III.
i
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
11
Tal). II.
Jordbruksfastigheter å landet,
med taxeringsvärde år 1876.
I.
under 1,000
kronor.
II.
1,000
kronor och
derutöfver.
Grupp I, i
proc. af hela
antalet.
1,700
8,317
16,9 7
1,066
6,834
13,49
863
7,916
9,83
2,173
14,194
13,2 8
1,750
14,469
10,7 9
2,595
11,422
18,51
2,418
13,830
15,04
1,488
5,497
21,50
2,439
6,315
27,8 6
6,358
16,520
27,7 9
11,258
22,710
33,14
2,406
10,481
18,6 7
3,853
13,271''
22.50
5,593
20,737
21,24
6,152
20,006
23,5 2
7,119
16,329
30,3 6
2,765
10,013
21,64
656
7.452
8,09
4,321
7,191
37,54
2,414
9,969
19,5 0
5,631
11,197
33,4 6
2,552
6,478
28,2 6
2,829
9,284
23,3 6
1,040
6,161
14,44
81,469
276,593
1 22,75
Län.
Stockholms......
Upsala ............
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings .....
Kronobergs ...
Kalmar............
Gotlands.........
Blekinge .........
Kristianstads...
Malinölms ......
Hallands ........
Göteborgs och Bolms’
Elfsborgs............
Skaraborgs.........
YVermlands........
Örobro ...............
Westmanlands ..
Kopparbergs......
Gefleborgs ........
Westernorrlands
Jemtlands ..................
Westerbottens............
Norrbottens ..............
Hela landsbygden......
Anmärkningar:
Jemväl denna tabell är grundad på den genom Kongl. Finans departementets försorg
utgifna »öfversigt af 1876 års bevillningstaxering». Då hvarje hemman o. d.,
derå särskild! taxeringsvärde varit satt, uppförts såsom särskild fastighet, kommer fastig
-
12
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
heternas antal uppenbarligen att ej obetydligt öfverstiga fastigbetsegarnes. Dock torde,
såsom i nämnda »Öfversigt» anmärkes, det störande inflytande, hvarjehanda förhållanden
utöfva på proportionen mellan antalet fastigheter och fastighetsegare, icke vara större, än
att de anförda siffrorna »gifva en ganska god föreställning jemväl om styrkan af de olika
kategorierna af fastighetsegare». — Att särskilja fastigheter med taxeringsvärde mellan
500 och 1,000 kronor från de mindre fastigheterna har med tillgängligt materiel ej varit
möjligt.
Rörande antalet arrenderade jordegendomar, dessas värden m. m. förefinnas, såvidt
Utskottet har sig bekant, ej så fullständiga eller omfattande statistiska uppgifter, att några
för nu ifrågavarande ändamål giltiga slutsatser derur kunna dragas. Icke heller har Utskottet
sett sig i tillfälle att lemna några uppgifter om stadsfastigheter eller andra fastigheter
å landet än jordegendomar. I ofvaii åberopade »Öfversigt af 1876 års bevillningstaxering»,
som skulle utgöra den egentliga källan för beräkningar i detta hänseende, äro
nemligen dylika fastigheter med taxeringsvärden intill 8,000 kronor sammanförda i en grupp.
Antalet fastigheter uppskattade till värden mellan 500 och 1,000 kronor torde dock kunna
antagas ej vara synnerligt betydande, åtminstone i de större städerna och å landet. År
1876 uppgick hela antalet »andra» fastigheter med taxeringsvärde under 8,000 kronor å
landet till 46,658 och i städerna till 25,990 eller sammanlagdt 72,648. I Stockholm funnos
år 1879 ej mera än 31 fastigheter i värde från och med 500 kronor till oöh med
999 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
lå
Tall). III a.
L ii ii.
Stockholms ....................
Opsala.............................
Södermanlands ................
Östergötlands,...................
Jönköpings ......................
Kronobergs ......................
Kalmar ...........''...........
Gotlands........................
Blekinge............................
Kristianstads ...................
Malmöhus.........................
Hallands............................
Göteborgs och Bohus ....
Elfsborgs ..........................
Skaraborgs .......................
Wermlands .....................
Örebro................................
Wcstmanlands .................
Kopparbergs ....................
Gefleborgs..........................
Westcrnorrlands ..............
Jemtlands.........................
Westerbottens..................
Norrbottens .......................
Samtlig^ landskommuner
Anmärkningar:
Uppgifterna rörande den
Byrån utgifna berättelse rörande
Antalet myndige män är
år 1870.
Å landet kommunalt
röstberättigade år 1871.
Å, landet valberättigade
till Andra Kammaren
år 1872.
i proe. af
folkmäng- den.
i proc. af
antalet 21- åriga män
cirka.
i proc. af
folkmäng- den.
i proc. af
antalet 21- åriga män
cirka.
8,9 7
37,7
1,4
18,5
8,3 9
35,5
1,5
19''o
(5,68
26,7
3,1
12,4
7,31
28,8
3,8
11,9
9,81
38,4
7,2
28,2
9,16
31,9
6,2
23''7
7,59
16,38
28,1
69,8
5.2
8.2
19,2
31,9
7,7 1
28,3
1.5
16,5
10,40
11,4
5,6
22*3
13,2 0
50,9
6,0
23,i
10,9 5
13,7
6,7
26,7
11,30
13,8
6,4
21,8
9,5 7
37,1
6,1
23 6
9,4 5
35,8
6,3
23,8
9,2 9
o£),o
5,4
20,3
8,1 6
31,3
1,0
15,3
8,0 9
15,30
33,3
63,o
1,8
6,1
19,7
25,1
11,10
17,5
6,2
26,;>
11,30
13,8 0
57,0
57,4
7,3
8,2
29,i
34, i
12,4 0
10,5
5,’7
18,6
9,62
29,5
6,3
19,3
10,11 |
39,3
5,7
21,2
kommunala rösträtten äro hemtade ur den
kommunala rösträtten år 1871.
approximativt beräknad efter resultaten af
af Statistiska
folkräkningen
Bill. till Iliksd. Prof. 1880. 3 Sami. 8 Håft.
14
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11.
Tab. III b.
Städer.
I städerna
kommunalt
röstberätti- gade i proc.
af folkmäng- den år 1871.
I städerna
valberättiga- de till Andra!
Kammaren i
proc. af folk- mängden
år 1872.
Stockholm.................................................................................
18,6 8
5,3
Göteborg.......................................................................................
19,8 9
5,2
Malmö ......................................................................................
17,14
4,9
Norrköping ..............................................................................
11,00
3,7
5 städer med 10,000—20,000 invånare ..............................
18,0 5
5,3
17 ,, ,, 5,000—10,000 „ .............................
1(5,34
5,1
51 „ „ 1,000— 5,000 „ ..............................
17,8 2
5,5
11 „ med mindre än 1,000 „ ..............................
20,5 7
7,4
Samtlige rikets städer...............................................................
17,65
5,3
Anmärkning:
I samtlige rikets städer voro år 1871 af 21-årige män 62,8 proc. kommunalt röstberättigade
och c:a 18,s proc. valberättigade till Andra Kammaren. För de särskilda
städerna har förhållandet mellan antalet myndige män och röstberättigade ej kunnat ur tillgängligt.
statistiskt materiel beräknas.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1880.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.