Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af 6 § Regeringsformen. Till Utskottets behandling har från Andra Kammaren öfverlemnats en af Herr Grefve E. Sparre väckt motion

1880-05-03 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1880:12, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af 6 § Regeringsformen. Till Utskottets behandling har från Andra Kammaren öfverlemnats en af Herr Grefve E. Sparre väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-TJtshottets Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. Kansli den 3 Maj 1880, kl. 1 e. m.

Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om

ändring af 6 § Regeringsformen.

Till Utskottets behandling har från Andra Kammaren öfverlemnats en af

Herr Grefve E. Sparre väckt motion (N:o 89), deri hemställes:

att Riksdagen för sin del måtte besluta den ändring i 6 § Regeringsformen,

att vid uppräknandet af cheferne för statsdepartementen måtte tilläggas: eu chef

för departementet för landtbruket och öfriga näringar samt, att antalet af de så

kallade konsultativa statsråden måtte inskränkas till två.

Från samma Kammare har Utskottet fått mottaga en af Herr Ola Andersson

väckt motion (N:o 153), i hvilken föreslås:

att § 6 i Regeringsformen ändras på det sätt, att Landt- och Sjöförsvarsdepartementen

sammanslås under en departementschef, och ett nytt departement

med sin chef inrättas för jordbruket och öfriga näringar; äfvensom

för den händelse man skulle anse sådant vara beliöfligt med hänsyn till inträffande

förfall eller hinder för Chefen för Försvarsdepartementet,

att sista momentet i samma § så förändras, att bland de tre statsråden utan

departement eu skall hafva innehaft civil och en militär befattning.

Herr Andersson har derjemte anhållit, att Utskottet ville dels närmare formulera

de grundlagsändringar, som af bifall till hans förslag skulle nödvändiggöras,

dels ock fördela ärendena mellan de förutvarande departementen och det nu

föreslagna.

Efter en öfverblick af de vigtigaste skedena i näringslifvets historia påpekar

Bill. till Rilcsd. Prof. 1880. 3 Samt. 9 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-TJtskottets Utlåtande N:o 12.

den förste af ofvannämnde motionärer det anmärkningsvärda förhållandet att, under

det vårt land eger särskilda ministérer med sina byråer för justitieväsendet,

utrikesärendena, landtförsvaret, sjöförsvaret, civilförvaltningen, finanserna, religionen

och allmänna undervisningen, samt dessutom eger styrelseverk för en mängd

olika grenar af administrationen, jordbruket och öfriga näringar sakna särskilda

målsmän inom förvaltningen. Af de institut, Landtbruksakadernien och Kommerskollegium,

som för närvarande skulle representera näringarnes intresse, har landtbruksakademien

karakteren af en vetenskaplig inrättning och är såsom sådan af

stor betydelse, men saknar i sin nuvarande form administrativ förmåga. Äfven

med erkännande af den omsorg, som för närvarande egnas landtbruket och slöjderna,

kan dock, enligt motionärens åsigt, ej förnekas, att ett rent vetenskapligt

institut eller eu inom detsamma utvald förvaltningskomité, bestående af personer,

som endast undantagsvis kunna deråt egna några ögonblick af sin åt andra förrättningar

vända verksamhet, är en föga lämplig öfverstyrelse för de många till

landthushållningens främjande anordnade institutioner. Dessutom är den kollegiala

formen hinderlig för Landtbruksakademiens funktion såsom styrelseverk. Sistnämnda

bristfällighet vidlåder äfven det verk, som skulle hafva närmaste vården

om öfriga näringarne, nemligen Kommerskollegium, hvilket just på grund af sin

kollegiala form redan blifvit utdömdt.

Under sådana förhållanden och då landets utveckling och framtida bestånd

i så väsentlig grad är beroende på landtbrukets och öfriga näringars utbildning,

anser motionären behofvet af en man inom Konungens råd, som uteslutande åt

dessa vigtiga intressen egnar all sin omtanke, kraft och förmåga, vara ovedersägligt.

Herr Ola Andersson ansluter sig till förenämnde motionär i fråga om behöfligheten

af ett särskilt statsdepartement för jordbruk och öfriga näringar.

Begge motionärerne äro vidare ense derutinnan, att de anse statsrådens antal icke

böra ökas. Men under det Herr Grefve Sparre föreslår att de så kallade konsultativa

statsrådens antal inskränkes till två, har Herr Andersson upptagit det från

föregående riksdagars historia bekanta förslaget om de båda försvarsdepartementens

förening till ett departement. Med erinran om att vid frågans föregående

behandling motståndet mot den föreslagna åtgärden hufvudsakligen grundats derpå,

att omfattande arbeten då förestodo för utarbetande af förslag till ordnandet

af landets försvar, anmärker motionären, att, sedan numera stora utredningsarbeten

både för försvarsfrågans lösning och för militärväsendets ordnande blifvit undangjorda

och jemväl löne- och pensionsförhållandena reglerats, detta skäl emot

reformen till stor del förlorat sin vigt; samt att hvarken antalet eller beskaffenheten

af de till försvarsdepartementens handläggning hörande mål och ärenden synes

utgöra något hinder för de begge departementens förening till ett.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.

3

De föreligggande frågorna äro, såsom ofvan erinrats, ingalunda nya. Redan

vid förhandlingarne om de nuvarande statsdepartementens inrättande, ifrågasattes,

att dessas antal skulle vara större än som vid 1840 års riksdag slutligen bestämdes.

I den mån antalet af de till Kongl. Maj:t ingående ärenden tillväxte

och landets ekonomiska utveckling framskred, gjorde sig också behofvet af

tillökning i statsdepartementens antal allt mera känbart. Med anledning häraf

föreslog Kongl. Maj:t i proposition till 1856—1858 årens riksdag, att dels ett nytt

departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter skulle inrättas,

dels ock de konsultativa statsrådens antal ökas till fyra. Konstitutions-Utskottet

fann väl frågan om inrättandet af ett nytt departement för nämnda ärenden vara

synnerligen behjertansvärd, men ansåg den föreslagna tillökningen i de konsultativa

statsrådens antal vara obehöflig och olämplig, hvadan Utskottet såg sig föranlåtet

att afstyrka bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna grundlagsändringen.

Utskottet framlade emellertid sjelf t ett förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement,

på sätt Kongl. Maj:t ifrågasatt, men utan tillökning af de konsultativa

statsrådens antal. Kongl. Maj:ts förslag antogs af Ridderskapet och Adeln samt

Presteståndet att hvila till påföljande riksdag, hvaremot Borgare- och Bondestånden

instämde i Konstitutions-Utskottets förslag. Detta blef äfven af öfriga Stånden

antaget att hvila till kommande riksdag för att då, i händelse Kongl. Maj:ts

förslag förkastades, till afgörande företagas. Vid 1859 års riksdag antogs Kongl.

Maj:ts proposition af Adeln och Presteståndet, men Konstitutions-Utskottets förslag

af Borgareståndet, under det Bondeståndet förkastade dem båda, i följd hvaraf

frågan för den gången fallit.

Vid 1868 års riksdag upptogs den ånyo, denna gång såväl på grund af

en Kongl. proposition som i anledning af enskild motion. Kongl. Maj:ts förslag

afsåg inrättande af ett nytt departement för näringar och allmänna arbeten, utan

tillökning af statsrådens antal, hvadan alltså antalet af konsultativa statsråd skulle

inskränkas till två. Af den utredning i frågan, som återfinnes i det vid den Kongl.

propositionen fogade statsrådsprotokoll, inhemtas, att afsigten varit att till det ifrågasatta

nya departementet hänvisa ärenden rörande jordbruk, handel och öfriga

näringar, jernvägs- och andra allmänna byggnader, jernvägstrafiken samt, eventuelt,

äfven post- och telegrafverket. Till Civildepartementet skulle fortfarande höra

den egentliga landtregeringen och de kommunalärenden, som till Regeringen hänskötes,

hvarförutom detta departement skulle från Ecklesiastikdepartementet öfvertaga

sundhets- och fattigvården, hvilkas förläggande under sistnämnda departement

härrörde väsentligen af historiska grunder, som under förändrade tidsförhållanden

förlorat sin giltighet.

I samband härmed föreslogs äfven sådan ändring af 7 § Regeringsformen,

hvarigenom det skulle ankomma på Kongl. Maj:t att af ärenden, som icke vore i

grundlag särskilt nämnda bland dem, hvilka Konungen egde afgöra, och som för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 12.

(ifrigt hvarken afsåge klagan öfver någon embetsmyndighets åtgärd eller eljest

vore af den vigt, att Konungen ville om dem sjelf besluta, låta dem, Han föreskrefve,

afgöras af vederbörande Departementschef, med skyldighet för denne, att

öfver sålunda afgjorda mål till Konungen i Statsrådet afgifva berättelse.

Den ofvan nämnda, enskilda motionen afsåg inrättandet af ett nytt departement

för jordbruket och kommunikationerna.

Konstitutions-Utskottet fann sig icke kunna tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag

vare sig i ena eller andra afseendet. Till en början anmärkte Utskottet svårigheten

att bedöma den verkan, inrättandet af ett nytt departement kunde hafva

på den ifrågasatta ombildningen af förvaltningen i det hela. Erkännande vigten

af de skäl, som föranledt Kongl. Maj:ts förslag, hyste Utskottet dock tvifvel, huruvida

den föreslagna utvägen vore den lämpligaste. Främmande länders exempel

visade, att man öfverallt sökt hålla departementens antal vid den lägsta möjliga

siffra. Det torde äfven kunna antagas, att den föreslagna åtgärden endast medförde

ett botemedel för tillfället och att med den stigande utvecklingen nya statsdepartement

tid efter annan skulle finnas erforderliga.

Den utväg till lättnad i de öfverhand tagande göromålen, som skulle beredas

Statsrådet genom rättigheten för Konungen att åt departementscheferne uppdraga

afgörandet af vissa ärenden, syntes icke heller vara rätt lämplig, förnämligast derför,

att grundsatsen om Konungens ställning såsom allena beslutande och statsråden

såsom endast rådgifvande dymedelst möjligen kunde trädas för nära.

Utskottet antydde deremot vissa utvägar till lindring i det detaljarbete,

hvarmed departementscheferne betungades. Åtskilligt syntes i detta afseende

kunna vinnas genom en jemnare och mera ändamålsenlig fördelning af ärendena

emellan de särskilda departementen; och ansåg Utskottet i sammanhang dermed

kunna ifrågasättas, huruvida icke sjöförsvaret, som, i följd af under senare åren

skedd ombildning, närmat sig till att utgöra en förstärkning af landtförsvaret,

borde kunna förenas med detta under ett departement. Ett annat och mera verksamt

medel syntes Utskottet vara inrättandet inom departementen af särskilda

byråer för förvaltningens olika grenar, inom hvilka ärendena kunde underkastas en

grundlig, förberedande behandling.

De sålunda förordade, enligt Utskottets föreställning, lätt verkställbara åtgärderna

— en jemnare fördelning af ärendena emellan departementen och ett

ändamålsenligare ordnande af arbetssättet inom desamma — kunde dock ingalunda

antagas vara tillfyllestgörande, om icke tillika anordningar vidtoges för att

från regeringens handläggning skilja mål, som ej genom sin natur nödvändigt hörde

dit och som lämpligen kunde blifva föremål för andra myndigheters behandling.

Dylika anordningar syntes emellertid icke möta synnerliga svårigheter. Så kunde

besvärsmålen öfverflyttas till Högsta Domstolen; andra mål kunde skäligen stanna

hos lägre myndigheter; i sammanhang med en förändrad organisation af landt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-UtslcoUets Utlåtande N:o 12.

5

domstolarne syntes till deras behandling lämpligen kunna förvisas mål af rent

judiciel beskaffenhet, som nu för vinnande af skyndsamt afgörande ginge till

Konungens Befallningshafvande, o. s. v.

Ett vilkor för hvarje ombildning af administrationen i tidsenlig rigtning ansåg

Utskottet borttagandet ur grundlagarne af alla bestämmelser om departementens

antal och namn vara. Dessa bestämmelser skulle i stället blifva föremål för

en lag stiftad i den ordning 87 § Regeringsformen föreskrefve. Härigenom vunnes

fördelen att den plan för förvaltningens ordnande, som kunde blifva utstakad,

finge efter hand utveckla sig utan binder af grundlagsbestämmelser, och Kongl.

Maj:t erhölle friare händer att företaga den jemnare fördelning af ärendena departementen

emellan, som af omständigheterna kunde påkallas.

Det förslag till grundlagsändringar, som Konstitutions-Utskottet från denna

synpunkt framstälde, blef, likasom Kongl. Maj:ts förslag, af Första Kammaren förkastadt.

Andra Kammaren återförvisade deremot frågan till Utskottet, men genom

Första Kammarens beslut hade samtliga förslagen fallit.

Den motionär, som vid 1868 års riksdag väckt motion om inrättande af ett

nytt statsdepartement för jordbruket och kommunikationerna, återupptog detta sitt

förslag vid 1874 års riksdag. I det betänkande, Konstitutions-Utskottet häröfver

afgaf, vitsordades ånyo befogenheten af de klagomål, som länge försports öfver

den mäftgd ärenden, hvarmed Civil-, Finans- och Ecklesiastik-departementen öfver

höfvan betungades. Men på samma gång Utskottet fann de till nämnda tre departement

hörande regeringsärenden böra på fyra departement fördelas, ansåg

Utskottet en tillökning i statsdepartementens antal icke derföre vara oundgänglig,

om nemligen en jemnare fördelning af ärendena emellan departementen kunde

åvägabringas. I sammanhang härmed upptog Utskottet ånyo den vid 1868 års

riksdag såväl inom Utskottet som i Kamrarne framkastade tanken om de båda

krigsdepartementens sammanslagning till ett. För möjligheten af eu dylik anordning

ansåg Utskottet, med den kännedom Utskottet egde om göromålen i Landtoch

Sjöförsvarsdepartementen, sig icke behöfva hysa någon farhåga, helst sedan den

grundsats i fråga om arbetssättet i Konungens kansli blifvit genomförd, att departementen

efter de särskilda hufvudgrupperna indelades i erforderligt antal byråer,

hvilkas chefer, med biträde af underlydande tjenstemän, underkastade ärendena en

grundlig förberedande behandling. Den föreslagna åtgärden syntes i öfrigt vara

så mycket antagligare, som det vore af vigt att vid den förestående omorganisationen

al försvarsväsendet landt- och sjöförsvaret komme att ordnas efter en gemensam

plan.

I enlighet med sin sålunda uttalade åsigt framlade Utskottet ett förslag till

ändring i hithörande gruudlagstadganden. Detta vann emellertid icke framgång i

Första Kammaren, såsom det vill synas företrädesvis derföre, att den ifrågasatta

sammanslagningen af de begge försvarsdepartementen ej syntes rådlig. Men då

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Kammaren å andra sidan behjertade behofvet af ett nytt statsdepartement, antog

den för sin del att hvila ett af en reservant inom Konstitutions-Utskottet framstäldt

ändringsförslag, åsyftande att, med bibehållande af de förutvarande departementen,

inrätta ett nytt för näringar och allmänna arbeten, men inskränka de konsultativa

statsrådens antal till två. Andra Kammaren antog deremot Konstitutionsutskottets

förslag att hvila till grundlagsenlig behandling; och hade således i följd

af Kamrarnes skiljaktiga beslut frågan äfven för denna gäng fallit.

Sådan är i sina allmännaste drag gången af frågornas föregående behandling.

Nu, såsom tillförene, vill Utskottet erkänna, att förslaget om inrättande af

ytterligare ett civilt departement till minskning af det arbete, hvarmed vissa departement

för närvarande äro betungade, kan, oaktadt de förändringar i arbetssättet

inom departementen, som, till underlättande af arbetet, på senare tider blifva

införda och utvecklade, vara förtjent af uppmärksamhet. Men Utskottet föreställer

sig att det i en fråga sådan som denna, hvilken på det närmaste berör

arbetsfördelningen mellan de särskilda departementen, bör öfverlemnas åt Kongl.

Maj:t att pröfva, huru ifrågavarande behof lämpligast må kunna afhjelpas och

framlägga en organisationsplan, som endast af Kongl. Maj:t lärer kunna, efter

öfvervägande af alla på saken inverkande omständigheter, med nödig sakkännedom

uppgöras.

I betraktande häraf får Utskottet, som, med sin uppfattning af den ordning,

hvari frågan bör lösas, för närvarande saknar anledning att pröfva lämpligheten af

de utvägar, motiouärerne för sitt hufvudsyftes vinnande föreslagit, vördsamt hemställa,

l:o) att Herr Grefve Sparres motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda; och

2:o) att Herr Ola Anderssons motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 Maj 1880.

På Utskottets vägnar:

Magnus Hallenborg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitwtions-UtsJcottets Utlåtande N:o 12.

7

Reservationer:

af Herrar J. Andersson, Rundbäck och Svensén; samt

af Herrar Bore/, Danielsson, S. Johnson, L. Jönsson och Norén: “Ehuru vi,

som i likhet med motiouärerne lifligt behjerta nödvändigheten af en särskild

målsman inom Regeringen för landets modernäring, jordbruket, och öfriga näringar,

dela utskottspluralitetens uppfattning, att det skäligen bör öfverlemnas till

Kongl. Maj:t att pröfva, huru denna fråga lämpligast må kunna lösas, hafva vi

dock, i anledning af Herr Ola Anderssons motion, velat såsom vår åsigt uttala,

att de begge försvarsdepartementens förening till ett departement icke bör möta

några oöfvervinneliga hinder; och anse vi oss ega så mycket mera grundade

skäl för denna åsigt, som möjligheten af en dylik anordning redan en gång blifvit

af Kongl. Maj:t, säkerligen efter ett noggrant öfvervägande af alla dermed sammanhörande

omständigheter, erkänd och uttalad''-.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.