Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af 6 § Regeringsformen. Till Utskottets behandling har från Andra Kammaren öfverlemnats en af Herr Grefve E. Sparre väckt motion
1880-05-03 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1880:12, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af 6 § Regeringsformen. Till Utskottets behandling har från Andra Kammaren öfverlemnats en af Herr Grefve E. Sparre väckt motion
Dokumentets text
Konstitutions-TJtshottets Utlåtande N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Riksd. Kansli den 3 Maj 1880, kl. 1 e. m.
Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om
ändring af 6 § Regeringsformen.
Till Utskottets behandling har från Andra Kammaren öfverlemnats en af
Herr Grefve E. Sparre väckt motion (N:o 89), deri hemställes:
att Riksdagen för sin del måtte besluta den ändring i 6 § Regeringsformen,
att vid uppräknandet af cheferne för statsdepartementen måtte tilläggas: eu chef
för departementet för landtbruket och öfriga näringar samt, att antalet af de så
kallade konsultativa statsråden måtte inskränkas till två.
Från samma Kammare har Utskottet fått mottaga en af Herr Ola Andersson
väckt motion (N:o 153), i hvilken föreslås:
att § 6 i Regeringsformen ändras på det sätt, att Landt- och Sjöförsvarsdepartementen
sammanslås under en departementschef, och ett nytt departement
med sin chef inrättas för jordbruket och öfriga näringar; äfvensom
för den händelse man skulle anse sådant vara beliöfligt med hänsyn till inträffande
förfall eller hinder för Chefen för Försvarsdepartementet,
att sista momentet i samma § så förändras, att bland de tre statsråden utan
departement eu skall hafva innehaft civil och en militär befattning.
Herr Andersson har derjemte anhållit, att Utskottet ville dels närmare formulera
de grundlagsändringar, som af bifall till hans förslag skulle nödvändiggöras,
dels ock fördela ärendena mellan de förutvarande departementen och det nu
föreslagna.
Efter en öfverblick af de vigtigaste skedena i näringslifvets historia påpekar
Bill. till Rilcsd. Prof. 1880. 3 Samt. 9 Höft.
2
Konstitutions-TJtskottets Utlåtande N:o 12.
den förste af ofvannämnde motionärer det anmärkningsvärda förhållandet att, under
det vårt land eger särskilda ministérer med sina byråer för justitieväsendet,
utrikesärendena, landtförsvaret, sjöförsvaret, civilförvaltningen, finanserna, religionen
och allmänna undervisningen, samt dessutom eger styrelseverk för en mängd
olika grenar af administrationen, jordbruket och öfriga näringar sakna särskilda
målsmän inom förvaltningen. Af de institut, Landtbruksakadernien och Kommerskollegium,
som för närvarande skulle representera näringarnes intresse, har landtbruksakademien
karakteren af en vetenskaplig inrättning och är såsom sådan af
stor betydelse, men saknar i sin nuvarande form administrativ förmåga. Äfven
med erkännande af den omsorg, som för närvarande egnas landtbruket och slöjderna,
kan dock, enligt motionärens åsigt, ej förnekas, att ett rent vetenskapligt
institut eller eu inom detsamma utvald förvaltningskomité, bestående af personer,
som endast undantagsvis kunna deråt egna några ögonblick af sin åt andra förrättningar
vända verksamhet, är en föga lämplig öfverstyrelse för de många till
landthushållningens främjande anordnade institutioner. Dessutom är den kollegiala
formen hinderlig för Landtbruksakademiens funktion såsom styrelseverk. Sistnämnda
bristfällighet vidlåder äfven det verk, som skulle hafva närmaste vården
om öfriga näringarne, nemligen Kommerskollegium, hvilket just på grund af sin
kollegiala form redan blifvit utdömdt.
Under sådana förhållanden och då landets utveckling och framtida bestånd
i så väsentlig grad är beroende på landtbrukets och öfriga näringars utbildning,
anser motionären behofvet af en man inom Konungens råd, som uteslutande åt
dessa vigtiga intressen egnar all sin omtanke, kraft och förmåga, vara ovedersägligt.
Herr Ola Andersson ansluter sig till förenämnde motionär i fråga om behöfligheten
af ett särskilt statsdepartement för jordbruk och öfriga näringar.
Begge motionärerne äro vidare ense derutinnan, att de anse statsrådens antal icke
böra ökas. Men under det Herr Grefve Sparre föreslår att de så kallade konsultativa
statsrådens antal inskränkes till två, har Herr Andersson upptagit det från
föregående riksdagars historia bekanta förslaget om de båda försvarsdepartementens
förening till ett departement. Med erinran om att vid frågans föregående
behandling motståndet mot den föreslagna åtgärden hufvudsakligen grundats derpå,
att omfattande arbeten då förestodo för utarbetande af förslag till ordnandet
af landets försvar, anmärker motionären, att, sedan numera stora utredningsarbeten
både för försvarsfrågans lösning och för militärväsendets ordnande blifvit undangjorda
och jemväl löne- och pensionsförhållandena reglerats, detta skäl emot
reformen till stor del förlorat sin vigt; samt att hvarken antalet eller beskaffenheten
af de till försvarsdepartementens handläggning hörande mål och ärenden synes
utgöra något hinder för de begge departementens förening till ett.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.
3
De föreligggande frågorna äro, såsom ofvan erinrats, ingalunda nya. Redan
vid förhandlingarne om de nuvarande statsdepartementens inrättande, ifrågasattes,
att dessas antal skulle vara större än som vid 1840 års riksdag slutligen bestämdes.
I den mån antalet af de till Kongl. Maj:t ingående ärenden tillväxte
och landets ekonomiska utveckling framskred, gjorde sig också behofvet af
tillökning i statsdepartementens antal allt mera känbart. Med anledning häraf
föreslog Kongl. Maj:t i proposition till 1856—1858 årens riksdag, att dels ett nytt
departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter skulle inrättas,
dels ock de konsultativa statsrådens antal ökas till fyra. Konstitutions-Utskottet
fann väl frågan om inrättandet af ett nytt departement för nämnda ärenden vara
synnerligen behjertansvärd, men ansåg den föreslagna tillökningen i de konsultativa
statsrådens antal vara obehöflig och olämplig, hvadan Utskottet såg sig föranlåtet
att afstyrka bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna grundlagsändringen.
Utskottet framlade emellertid sjelf t ett förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement,
på sätt Kongl. Maj:t ifrågasatt, men utan tillökning af de konsultativa
statsrådens antal. Kongl. Maj:ts förslag antogs af Ridderskapet och Adeln samt
Presteståndet att hvila till påföljande riksdag, hvaremot Borgare- och Bondestånden
instämde i Konstitutions-Utskottets förslag. Detta blef äfven af öfriga Stånden
antaget att hvila till kommande riksdag för att då, i händelse Kongl. Maj:ts
förslag förkastades, till afgörande företagas. Vid 1859 års riksdag antogs Kongl.
Maj:ts proposition af Adeln och Presteståndet, men Konstitutions-Utskottets förslag
af Borgareståndet, under det Bondeståndet förkastade dem båda, i följd hvaraf
frågan för den gången fallit.
Vid 1868 års riksdag upptogs den ånyo, denna gång såväl på grund af
en Kongl. proposition som i anledning af enskild motion. Kongl. Maj:ts förslag
afsåg inrättande af ett nytt departement för näringar och allmänna arbeten, utan
tillökning af statsrådens antal, hvadan alltså antalet af konsultativa statsråd skulle
inskränkas till två. Af den utredning i frågan, som återfinnes i det vid den Kongl.
propositionen fogade statsrådsprotokoll, inhemtas, att afsigten varit att till det ifrågasatta
nya departementet hänvisa ärenden rörande jordbruk, handel och öfriga
näringar, jernvägs- och andra allmänna byggnader, jernvägstrafiken samt, eventuelt,
äfven post- och telegrafverket. Till Civildepartementet skulle fortfarande höra
den egentliga landtregeringen och de kommunalärenden, som till Regeringen hänskötes,
hvarförutom detta departement skulle från Ecklesiastikdepartementet öfvertaga
sundhets- och fattigvården, hvilkas förläggande under sistnämnda departement
härrörde väsentligen af historiska grunder, som under förändrade tidsförhållanden
förlorat sin giltighet.
I samband härmed föreslogs äfven sådan ändring af 7 § Regeringsformen,
hvarigenom det skulle ankomma på Kongl. Maj:t att af ärenden, som icke vore i
grundlag särskilt nämnda bland dem, hvilka Konungen egde afgöra, och som för
4
Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 12.
(ifrigt hvarken afsåge klagan öfver någon embetsmyndighets åtgärd eller eljest
vore af den vigt, att Konungen ville om dem sjelf besluta, låta dem, Han föreskrefve,
afgöras af vederbörande Departementschef, med skyldighet för denne, att
öfver sålunda afgjorda mål till Konungen i Statsrådet afgifva berättelse.
Den ofvan nämnda, enskilda motionen afsåg inrättandet af ett nytt departement
för jordbruket och kommunikationerna.
Konstitutions-Utskottet fann sig icke kunna tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag
vare sig i ena eller andra afseendet. Till en början anmärkte Utskottet svårigheten
att bedöma den verkan, inrättandet af ett nytt departement kunde hafva
på den ifrågasatta ombildningen af förvaltningen i det hela. Erkännande vigten
af de skäl, som föranledt Kongl. Maj:ts förslag, hyste Utskottet dock tvifvel, huruvida
den föreslagna utvägen vore den lämpligaste. Främmande länders exempel
visade, att man öfverallt sökt hålla departementens antal vid den lägsta möjliga
siffra. Det torde äfven kunna antagas, att den föreslagna åtgärden endast medförde
ett botemedel för tillfället och att med den stigande utvecklingen nya statsdepartement
tid efter annan skulle finnas erforderliga.
Den utväg till lättnad i de öfverhand tagande göromålen, som skulle beredas
Statsrådet genom rättigheten för Konungen att åt departementscheferne uppdraga
afgörandet af vissa ärenden, syntes icke heller vara rätt lämplig, förnämligast derför,
att grundsatsen om Konungens ställning såsom allena beslutande och statsråden
såsom endast rådgifvande dymedelst möjligen kunde trädas för nära.
Utskottet antydde deremot vissa utvägar till lindring i det detaljarbete,
hvarmed departementscheferne betungades. Åtskilligt syntes i detta afseende
kunna vinnas genom en jemnare och mera ändamålsenlig fördelning af ärendena
emellan de särskilda departementen; och ansåg Utskottet i sammanhang dermed
kunna ifrågasättas, huruvida icke sjöförsvaret, som, i följd af under senare åren
skedd ombildning, närmat sig till att utgöra en förstärkning af landtförsvaret,
borde kunna förenas med detta under ett departement. Ett annat och mera verksamt
medel syntes Utskottet vara inrättandet inom departementen af särskilda
byråer för förvaltningens olika grenar, inom hvilka ärendena kunde underkastas en
grundlig, förberedande behandling.
De sålunda förordade, enligt Utskottets föreställning, lätt verkställbara åtgärderna
— en jemnare fördelning af ärendena emellan departementen och ett
ändamålsenligare ordnande af arbetssättet inom desamma — kunde dock ingalunda
antagas vara tillfyllestgörande, om icke tillika anordningar vidtoges för att
från regeringens handläggning skilja mål, som ej genom sin natur nödvändigt hörde
dit och som lämpligen kunde blifva föremål för andra myndigheters behandling.
Dylika anordningar syntes emellertid icke möta synnerliga svårigheter. Så kunde
besvärsmålen öfverflyttas till Högsta Domstolen; andra mål kunde skäligen stanna
hos lägre myndigheter; i sammanhang med en förändrad organisation af landt
-
Konstitutions-UtslcoUets Utlåtande N:o 12.
5
domstolarne syntes till deras behandling lämpligen kunna förvisas mål af rent
judiciel beskaffenhet, som nu för vinnande af skyndsamt afgörande ginge till
Konungens Befallningshafvande, o. s. v.
Ett vilkor för hvarje ombildning af administrationen i tidsenlig rigtning ansåg
Utskottet borttagandet ur grundlagarne af alla bestämmelser om departementens
antal och namn vara. Dessa bestämmelser skulle i stället blifva föremål för
en lag stiftad i den ordning 87 § Regeringsformen föreskrefve. Härigenom vunnes
fördelen att den plan för förvaltningens ordnande, som kunde blifva utstakad,
finge efter hand utveckla sig utan binder af grundlagsbestämmelser, och Kongl.
Maj:t erhölle friare händer att företaga den jemnare fördelning af ärendena departementen
emellan, som af omständigheterna kunde påkallas.
Det förslag till grundlagsändringar, som Konstitutions-Utskottet från denna
synpunkt framstälde, blef, likasom Kongl. Maj:ts förslag, af Första Kammaren förkastadt.
Andra Kammaren återförvisade deremot frågan till Utskottet, men genom
Första Kammarens beslut hade samtliga förslagen fallit.
Den motionär, som vid 1868 års riksdag väckt motion om inrättande af ett
nytt statsdepartement för jordbruket och kommunikationerna, återupptog detta sitt
förslag vid 1874 års riksdag. I det betänkande, Konstitutions-Utskottet häröfver
afgaf, vitsordades ånyo befogenheten af de klagomål, som länge försports öfver
den mäftgd ärenden, hvarmed Civil-, Finans- och Ecklesiastik-departementen öfver
höfvan betungades. Men på samma gång Utskottet fann de till nämnda tre departement
hörande regeringsärenden böra på fyra departement fördelas, ansåg
Utskottet en tillökning i statsdepartementens antal icke derföre vara oundgänglig,
om nemligen en jemnare fördelning af ärendena emellan departementen kunde
åvägabringas. I sammanhang härmed upptog Utskottet ånyo den vid 1868 års
riksdag såväl inom Utskottet som i Kamrarne framkastade tanken om de båda
krigsdepartementens sammanslagning till ett. För möjligheten af eu dylik anordning
ansåg Utskottet, med den kännedom Utskottet egde om göromålen i Landtoch
Sjöförsvarsdepartementen, sig icke behöfva hysa någon farhåga, helst sedan den
grundsats i fråga om arbetssättet i Konungens kansli blifvit genomförd, att departementen
efter de särskilda hufvudgrupperna indelades i erforderligt antal byråer,
hvilkas chefer, med biträde af underlydande tjenstemän, underkastade ärendena en
grundlig förberedande behandling. Den föreslagna åtgärden syntes i öfrigt vara
så mycket antagligare, som det vore af vigt att vid den förestående omorganisationen
al försvarsväsendet landt- och sjöförsvaret komme att ordnas efter en gemensam
plan.
I enlighet med sin sålunda uttalade åsigt framlade Utskottet ett förslag till
ändring i hithörande gruudlagstadganden. Detta vann emellertid icke framgång i
Första Kammaren, såsom det vill synas företrädesvis derföre, att den ifrågasatta
sammanslagningen af de begge försvarsdepartementen ej syntes rådlig. Men då
6
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.
Kammaren å andra sidan behjertade behofvet af ett nytt statsdepartement, antog
den för sin del att hvila ett af en reservant inom Konstitutions-Utskottet framstäldt
ändringsförslag, åsyftande att, med bibehållande af de förutvarande departementen,
inrätta ett nytt för näringar och allmänna arbeten, men inskränka de konsultativa
statsrådens antal till två. Andra Kammaren antog deremot Konstitutionsutskottets
förslag att hvila till grundlagsenlig behandling; och hade således i följd
af Kamrarnes skiljaktiga beslut frågan äfven för denna gäng fallit.
Sådan är i sina allmännaste drag gången af frågornas föregående behandling.
Nu, såsom tillförene, vill Utskottet erkänna, att förslaget om inrättande af
ytterligare ett civilt departement till minskning af det arbete, hvarmed vissa departement
för närvarande äro betungade, kan, oaktadt de förändringar i arbetssättet
inom departementen, som, till underlättande af arbetet, på senare tider blifva
införda och utvecklade, vara förtjent af uppmärksamhet. Men Utskottet föreställer
sig att det i en fråga sådan som denna, hvilken på det närmaste berör
arbetsfördelningen mellan de särskilda departementen, bör öfverlemnas åt Kongl.
Maj:t att pröfva, huru ifrågavarande behof lämpligast må kunna afhjelpas och
framlägga en organisationsplan, som endast af Kongl. Maj:t lärer kunna, efter
öfvervägande af alla på saken inverkande omständigheter, med nödig sakkännedom
uppgöras.
I betraktande häraf får Utskottet, som, med sin uppfattning af den ordning,
hvari frågan bör lösas, för närvarande saknar anledning att pröfva lämpligheten af
de utvägar, motiouärerne för sitt hufvudsyftes vinnande föreslagit, vördsamt hemställa,
l:o) att Herr Grefve Sparres motion ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda; och
2:o) att Herr Ola Anderssons motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Maj 1880.
På Utskottets vägnar:
Magnus Hallenborg.
Konstitwtions-UtsJcottets Utlåtande N:o 12.
7
Reservationer:
af Herrar J. Andersson, Rundbäck och Svensén; samt
af Herrar Bore/, Danielsson, S. Johnson, L. Jönsson och Norén: “Ehuru vi,
som i likhet med motiouärerne lifligt behjerta nödvändigheten af en särskild
målsman inom Regeringen för landets modernäring, jordbruket, och öfriga näringar,
dela utskottspluralitetens uppfattning, att det skäligen bör öfverlemnas till
Kongl. Maj:t att pröfva, huru denna fråga lämpligast må kunna lösas, hafva vi
dock, i anledning af Herr Ola Anderssons motion, velat såsom vår åsigt uttala,
att de begge försvarsdepartementens förening till ett departement icke bör möta
några oöfvervinneliga hinder; och anse vi oss ega så mycket mera grundade
skäl för denna åsigt, som möjligheten af en dylik anordning redan en gång blifvit
af Kongl. Maj:t, säkerligen efter ett noggrant öfvervägande af alla dermed sammanhörande
omständigheter, erkänd och uttalad''-.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.