Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af meningsskiljaktighet emellan Kamrarne, till hvilket Utskott en motion om tillägg till 35 § i gällande Förordning om fattigvården bör hänvisas.

1880-02-23 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1880:2, Memorial, i anledning af meningsskiljaktighet emellan Kamrarne, till hvilket Utskott en motion om tillägg till 35 § i gällande Förordning om fattigvården bör hänvisas.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 2.

gasättas. Och i ty fall återstår blott att hänvisa motionen till ett tillfälligt

Utskott.

På grund af allt detta anser jag motionen i nu afgifna Memorial

hade bort hänskjutas, icke till Lag-Utskottet, utan till ett tillfälligt Utskott,

till hvilken slutföljd giltiga skäl äfven uti sjelfva Memorialet icke saknas.»

N:o 2.

Ant. till Riksd. Kansli den 24 Febr. 1880, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Memorial, i anledning af meningsskiljaktighet

emellan Kamrarne, till hvilket Utskott en motion

om tillägg till 35 § i gällande Förordning om fattigvården

bör hänvisas.

Sedan Första Kammaren till Lag-Utskottets handläggning hänvisat

en inom Kammaren af Herr Andreas Andersson väckt motion, N:o 3,

rörande tillägg till 35 § i Kongl. Förordningen den 9 Juni 1871 angående

fattigvården, men Lag-Utskottet, på sätt af dess Utlåtande N:o 1

inhemtas, till Kammaren återlemnat motionen, under förklaring, att den

deri väckta frågan icke syntes falla inom omfånget för Lag-Utskottets i

grundlagarne utstakade verksamhet, så har, enligt Konstitutions-Utskottet

tillhandakomna protokollsutdrag af den 7 och 11 innevarande Februari,

Första Kammaren, med frånträdande af sitt förra beslut, hänvisat

ifrågavarande motion till behandling af Tillfälligt Utskott, hvaremot Andra

Kammaren efter öfverläggning förklarat sig anse densamma vara af beskaffenhet

att böra af Lag-Utskottet handläggas; och åligger det, i följd af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 2.

11

deri uppkomna meningsskiljaktigheten emellan Kamrarne, jemlikt 38 §

3 mom. Riksdagsordningen Konstitutions-Utskottet att besluta, till livilket

Utskott den väckta frågan bör hänvisas.

Motionären har föreslagit, att Riksdagen ville för sin del besluta

ett lagstadgande af innehåll, att »fader till oäkta barn, som, genom domstols

utslag, blifvit ålagd att detsamma försörja, men detta underlåter,

skall, då kommunens fattigvård nödgas bidraga till barnets underhåll,

såsom 35 § i Kongl. fattigvårdsstadgan bestämmer, behandlas lika med

fader till äkta barn, hvilkets underhåll af fattigvården bestrides.»

Till stöd för sin åtgärd att visa frågan ifrån sig har Lag-Utskottet

i sitt ofvanberörda utlåtande anfört, att motionen, som icke kunde

anses innefatta förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af allmän civillag, syntes afse att i förordningen om fattigvården

införa ett stadgande, hvithet icke torde kunna betraktas såsom utgörande

tillägg till de bestämmelser, som i samma förordning vore af

kommunallags natur.

Att det ifrågasatta stadgandet icke är att anse såsom varande af

kommunallags natur, lärer icke af någon förnekas. Deremot synes det

icke vara lika obestridligt att frågan faller jemväl utom den allmänna

civillagstiftningens område. Det vill fast hellre synas som om en närmare

granskning af hvad det föreslagna stadgandet innebär skulle leda

till en motsatt uppfattning.

Tillser man nemligen, huru — för att begagna motionärens eget

uttryck — eu »fader behandlas», när han låter sina minderåriga barn

eller sin hustru falla fattigvården till last, så möter i 35 § 1 mom. af

fattigvårdsförordningen den allmänna bestämmelse, att fattigvårdsstyrelse

eger husbonderätt öfver den, hvars minderåriga barn enligt 1 § i samma

förordning åtnjuter full försörjning, som ej är tillfällig. Denna husbonderätt

gäller, så länge fattigvården fortfar. »Om», heter det vidare i §:s

2 mom., »någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga

barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måste enligt 1 § någon

af dem lemnas, skall han, äfven om fattigvården är tillfällig, stå under

fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, till dess den kostnad, fattigvårdssamhället

tillskyndats, blifvit godtgjord.

Redan af dessa bestämmelser torde tydligt nog framgå, att fattigvårdsstyrelsens

husbonderätt i det fall, hvarom här är fråga, utgör, så

att säga, ett vederlag, ett slags ersättning för de utgifter, samhället

måste vidkännas till följd af eu familjefaders bristande vilja eller förmåga

att underhålla de sina. Den, hvars hustru eller minderåriga barn

kommit i åtnjutande af fattigunderstöd, åsamkar sig härigenom en skuld

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions- TJskottets Memorial N:o 2.

till fattigvårdssamhället, och det medel, hvarigenom han nödgas att, om

och i den mån möjligt är, godtgöra samhället, är just den husbonderätt

detta öfver honom förvärfvar.

Husbondeväldet innebär nemligen icke allenast en begränsning al

försörjningshjonets eller den försumlige familjefadrens fria sjelfbestämningsrätt,

utan det innefattar tillika en rätt för fattigvårdsstyrelsen att

förfoga öfver dessa personers arbetskraft. Men då detta betyder, att

fattigvårdsstyrelsen eger tillhålla den, som står under dess husbondevälde,

att för kommunens räkning verkställa arbeten och tillgodogöra kommunen

hans arbetsprodukt, så inses lätt att husbonderätten är eller åtminstone

kan vara något, som låter sig i penningevärde uppskattas. Och

att nämnda arbetsprodukt verkligen, såsom ofvan antydts, är att. anse

såsom ett vederlag, en afbetalning å skulden till kommunen, derom innehåller

fattigvårdsförordningen sjelf det ojäfaktigaste vittnesbörd, då det

i dess 36 § mom. 3 heter: »Arbetsförtjenst, som tillkommer någon den

tid han står under fattigvårdsstyrelses husbondevälde, må, antingen styrelsen

begagnar hans arbetskraft eller tillåter honom sjelf deröfver förfoga,

användas ej allenast till godtgörelse, hvarom i 1 inom. förmäles,

utan ock till ersättning för fattigvård, hvilken enligt 1 § lemnats hans

minderåriga barn eller hans hustru, äfvensom till gäldande af hvad lian

enligt 43 § mom. 2 kan kännas skyldig att utgifva för betlande barns

hemsändande.»

Det bör icke heller förbises, att fattigvårdsstyrelses husbondevälde,

det vill säga dess rätt till förfogande öfver en persons arbetskraft, kan,

likasom hvarje förmögenhetsrätt, på annan öfverlåtas och klart är, att vid

dylik öfverlåtelse fångvårdsstyrelse kan och väl i allmänhet icke lärer

försumma att betinga sig ersättning för den arbetskraft, hon till annans

begagnande upplåter.

Af hvad nu anförts torde visa sig, att förhållandena emellan fångvårdsstyrelse

och den, som står under dess husbondevälde, om de än icke

kunna sägas vara af oblandadt civilrättslig natur, dock både till sin uppkomst

och sin verkan erbjuda så väsentliga likhetspunkter med vanliga,

civila rättsförhållanden, att stadgandena om dylik styrelses husbonderätt

begreppsenligt synes vara att närmast hänföra till civillagstiftningens område.

Vid sådant förhållande och då det skäligen icke lärer kunna bestridas,

att det är eu lagbestämmelses egen inre natur och ej dess plats

i den ena eller andra förordningen, hvarpå den afgörande vigten bör

fästas vid pröfningen af frågan till hvilket Utskotts handläggning samma

lagbestämmelse rätteligen skall hänvisas, så anser sig Utskottet, jemväl

med hänsyn dertill, att. förordningen om fattigvården vid sin tillkomst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 2.

18

af Kong!. Maj:t hän sköts till Riksdagens pröfning och då underkastades

förberedande ''behandling af Lag-Utskottet, ega fullgiltiga skäl för sitt

beslut,

att Herr Anderssons motion skall af Lag-Utskottet

behandlas, *

hvilket Utskottet får för Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 23 Februari 1880.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservationer:

af Herrar Hallenborg, Burenstam, de Mars, von Ehrenheim och

Robson: »Då enligt vår uppfattning af lydelsen i 42 § Riksdagsordningen

den ifrågavarande motionen icke bort till Lag-Utskottet utan

till tillfälligt Utskott hänvisas, hafva vi icke kunnat biträda Utskottets

beslut»;

af Herr Afzelius: »Mot Konstitutions-Utskottets beslut, att Herr Andreas

Anderssons motion »om tillägg till § 35 i gällande förordning angående

fattigvården», skall af Lag-Utskottet behandlas, får jag härmed

anmäla min reservation och, under åberopande af den närmare utredning

af förevarande tvistefråga mellan Kainrarne, som min reservation

mot Konstitutions-Utskottets beslut rörande behandlingen af herr H. Johnssons

motion innehåller, här inskränka mig till den allmänna anmärkning,

att, då ifrågavarande motion, såsom ock Lag-Utskottet sjelf rätteligen

erinrat, icke ens synes beröra något till Lag-Utskottets behandling af

grundlagen anvisadt »ämne», än mindre innehåller något »förslag» till lag

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 3 Sami. 1 Höft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 2.

i sådant ämne, utan fast heldre är att betrakta endast såsom en väckt

»fråga» om att i fattigvårdsförordningen införa ett stadgande, hvilket

icke lär kunna anses såsom tillägg till någon af de bestämmelser i samma

förordning, som äro af kommunallags natur, synes mig denna motion

icke ligga inom omfånget för Lag-Utskottets i grundlagen utstakade

verksamhet; och har jag således, för min del, icke kunnat finna något i

grundlagens ordalydelse grundadt skäl för dess öfverlemnande till LagUtskottets

behandling — det stöd för eu sådan åtgärd, som Konstitutions-Utskottet

sökt bereda sig genom en något långdragen deduktion,

synes mig icke heller vara synnerligen hållbart — utan måste jag derföre

anse, att Herr A. Anderssons berörda motion, såsom afhandlande

ett »ämne, som icke tillhör ständigt Utskotts behandling», hade bort af

Konstitutions-Utskottet till behandling af »tillfälligt» Utskott hänvisas»;

samt af Herrar Hammarhjelm och von Möller.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.