Sök i Ratio Lex

Memorial, angående fullbordad granskning af de i Statsrådet förda protokoll.

1880-03-12 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1880:3, Memorial, angående fullbordad granskning af de i Statsrådet förda protokoll.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

1

N:o 3.

Ant. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1880, kl. 12 midd.

Konstitutions-Utskottets Memorial, angående fullbordad granskning

af de i Statsrådet förda protokoll.

Till Konstitutions-Utskottet hafva, på derom hos vederbörande

^jord framställning, blifvit öfverlemnade de sedan sistlidne riksdags

början och intill början af den innevarande i Statsrådet förda protokoll,

nemligen öfver

Justitiedepartements-ärenden från och med den 24 Januari 1879 till

och med den 9 Januari 1880;

Justitie-ärenden från och med den 7 Februari 1879 till och med

den 31 December samma år;

Utrikesdepartements- och Landtförsvarsdepartements-ärenden från och

med den 17 Januari 1879 till och ined den 9 Januari 1880;

Sjöförsvarsdepartements-ärenden från och med den 24 Januari 1879

till och med den 9 Januari 1880;

Civildepartements-ärenden från och med den 17 Januari 1879 till

och med den 9 Januari 1880; samt

Finansdepartements- och Ecklesiastikdepartements-ärenden från och

med den 17 Januari 1879 till och med den 14 Januari 1880.

Vid den jemlikt grundlagarnes stadganden företagna och numera

fullbordade granskningen af dessa protokoll

har anledning icke förekommit att mot någon ledamot, af Statsrådet

tillämpa 106 § Regeringsformen,

hvaremot Utskottet

funnit nedan omförmälda ärende vara af beskaffenhet att af

Utskottet böra enligt 107 § Regeringsforme''n anmärkas.

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 3 Sami. 2 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

Danske undersåten 0. L. Bang, som i Augusti år 1878 genom köp

och byte förvärfvat sig fasta egendomen Trishult med underlydande om

tillsammans 2r2 mantal inom Lannaskede församling af Jönköpings län,

sökte i Februari månad sistlidet år hos Kong!. Maj:t tillstånd att besitta

nämnda egendom. Öfver ansökningen hördes Konungens Befallningshafvande

i länet, som i afgifvct utlåtande upplyste hufvudsakligen: att,

enligt från kronofogden i orten inkommet meddelande, Bang låtit nedfälla

och fortfarande afverkade egendomens redan förut hårdt medtagna

skog, utan hänsyn till det omogna skick, hvari en del af densamma befann

sig, eller den skada, som genom afverkningen tillskyndades egendomen;

att anledning vore att befara, det jordbruket under instundande

vårarbetet komme att eftersättas i följd deraf, att egendomens arbetsstyrka

och dragare användes för skogsafverkning; att 1878 års kronoutskylder

för egendomen, som emellertid af Bang försålts till eu annan

dansk man, E. Höegh, icke i behörig tid blifvit guldne; samt att, enligt

hvad Konungens Befallningshafvande af inkomne handlingar i annat

ärende inhemtat, Bang företagit sig att afyttra en med Trishult förenad,

men kronan tillhörig utjord. På grund af allt detta, som syntes Konungens

Befallningshafvande otvetydigt ådagalägga, att Bangs åtgöranden

endast hade till syfte att af egendomen draga den största möjliga vinst

till skada för densamma och till förringande af säkerheten för de i

fastigheten meddelade inteckningar, fann Konungens Befallningshafvande

sig höra afstyrka bifall till ansökningen; och blef denna, vid föredragning

den 9 April 1879, af Kongl. Maj:t afslagen.

Några få veckor derefter förnyade Bang sin underdåniga ansökan,

dervid han dels bestred, och dels med hvarjehanda intyg sökte gendrifva

de ofördelaktiga upplysningar, Konungens Befallningshafvande om honom

lemnat, under föregifvande att dessa härrörde från kronobetjeningens i

orten afvoga sinnelag emot honom. Uti infordradt utlåtande vitsordade

Landshöfdingeembetet, att skogsafverkningen dåinera instälts, äfvensom

att egendomen blifvit besådd med vår- och höstsäd samt uppgåfves vara

i godt bruk. Men på samma gång meddelade bemälda embete, att Bang

— som, innan han i början af Februari 1879 försålde ifrågavarande egendom

till Höegh, utarrenderat densamma till en annan dansk man N. Ölsen,

under det att egendomen till förvaltning upplåtits åt eu tredje person

vid namn A. Petersen, jemväl af dansk börd, till hvilken Bang dessutom

genom lösöreköpsafliandling försålt gårdens alla kreatur och jordbruksinventarier

— vid anstälde lagsökningar för utbekommande af ränta

å i egendomen intecknad gäld på grund af nu omförmälde transaktioner

undandragit sig att för gälden svara och hänvisat till Höegh, såsom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

3

jordegare, ehuru Bang innehade och, när han så fann lämpligt, använde

en vidsträckt fullmakt att å den frånvarande Höeghs vägnar öfver egendomen

förfoga. Då det i betraktande häraf syntes med skäl kunna antagas,

att Bang vidtagit förenämnda transaktioner rörande egendomen

blott för att dymedelst freda sig för kraf, och »i allt fall Kong]. Maj:ts

nådiga tillstånd för utländingar att besitta svensk fastighet icke lärer

afse att befordra eu spekulation sådan, som den af Bang vidtagna», hvilken

syntes »hafva till mål icke förvärfvande af svensk egendom för stadig besittning,

utan den vinst, som genom återförsäljning deraf kunnat beredas,»

ansåg Landshöfdingeembete^ helst antagligt vore att, i händelse Bangs

ansökan bifölles, skogsafverkningen åter skulle börjas och den ännu återstående

löfskogen och smärre barrskogen afrödjas, sig fortfarande höra

afstyrka bifall till ansökningen. Denna blef ock, vid föredragning den 25

Juli 1879, för andra gången afslagen.

Det dröjde emellertid icke länge, förrän Bang åter dristade framkomma

med sin underdåniga ansökning. Under bestridande af länsstyrelsens

förra utlåtanden, såsom uppfylda af misstag, anförde Bang nu, att han

endast afsåge att bereda den nye egaren Höegh möjlighet till vinnande af

lagfart å egendomen, hvilket icke läte sig göra, så framt icke Bang sattes

i tillfälle att dessförinnan med sitt köp lagfara. Samtidigt sökte också

Höegh nådigt tillstånd att besitta egendomen. Konungens Befallningshafvande,

hvars utlåtande öfver begge ansökningarne infordrats, tillbakavisade

Bangs beskyllning för felaktiga uppgifter och sammanfattade till ett helt

hvad om Bangs åtgöranden med ifrågavarande egendom var bekant och

af tillgängliga, officiela handlingar styrkt. Häraf inhemtades, utom hvad

redan anmärkts, att Bang, som i Augusti 1878 för egendomen Trishult

erlagt en köpeskilling af 150,000 kronor, i Februari 1879 afhändt sig

egendomen för ett pris af 100,000 kronor, hvilket, med frånräknande af

den köpeskilling, 8,550 kronor, som erhållits för särskildt försålda egoområden,

deribland kronoutjorden, utvisade eu, antagligen af skogssköfling

föranledd, värdeförminskning under de månader, Bang innehaft egendomen,

af 41,450 kronor; samt att egendomen vore intecknad för sammanlagdt

92,755 kronor 86 öre, men vid anstäld värdering, — derunder

inhemtats, bland annat, att betes- och skogsmarken om 871 tunnland

saknade virkestillgång för nybyggnad — uppskattats till ett värde af

allenast 76,090 kronor. På grund af alla sålunda i ärendet lemnade upplysningar

uttryckte Konungens Befallningshafvande den förhoppning att

dess nu för tredje gången uttalade afstyrkande skulle befinnas väl grundad^

Med åberopande af hvad rörande Bang blifvit anfördt afstyrkte

Konungens Befallningshafvande likaledes bifall till Höeghs ansökan. Men

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 3.

vid föredragning den 24 Oktober 1879 af Bangs ansökan inför Konungen

hemstälde, enligt hvad protokollet för Justitiedepartementsärenden för

samma dag utvisar, föredraganden, Herr Statsrådet och Chefen för nämnda

departement Almqvist, att, enär ifrågavarande fastigheter blifvit af Bang

försålda och nye egaren till Trishult säteri med underlydande sökt tillstånd

att nämnda egendom besitta, Kong!. Maj:t, på det Bang måtte kunna

fullgöra den lagfartsskyldighet, som honom ålåge, för att lagfart skulle

för ny egare beviljas, täcktes tillåta Bang att å fastigheterna i vederbörlig

ordning erhålla lagfart, såvida annat laga hinder än sökandens egenskap

af dansk undersåte dervid icke mötte.

Då 10 § Regeringsformen föreskrifter, att regeringsärenden skola,

innan de hos Konungen i Statsrådet föredragas, genom nödiga upplysningars

inhämtande från vederbörande embetsverk af den föredragande

beredas, så synes man vara berättigad förvänta, att föredraganden ej

utan synnerligen giltiga anledningar tillstyrker en regeringsåtgärd i strid

mot embetsverkens på meddelade upplysningar grundade uttalanden, och

detta desto snarare, ju bestämdare myndigheternas uttalanden varit och

ju kraftigare skäl de för sin åsigt bjudit. Att i det fall, för hvilket nu

redogjorts, föredraganden, oaktadt myndigheternas noggranna utredning

af ärendet, hvilken med all önsklig klarhet belyste arten af de,n industri,

som här af utländske män med svensk egendom bedrefs, och oaktadt länsstyrelsens

upprepade, allvarliga afstyrkande^ funnit skäl hemställa om

bifall till ifrågakomma ansökning, blott för att dymedelst Höegh, hvilken,

enligt hvad Konungens Befallningshafvandes uttalanden med tillräcklig

tydlighet gifva vid handen, med stor sannolikhet kan antagas hafva varit

allenast ett redskap, som Bang för vinnande af sina afsigter begagnat,

skulle komma i tillfälle att å egendomen erhålla lagfart, detta synes vara

eu rådgifvareåtgärd af den märkliga beskaffenhet, att Utskottet ansett sig

pligtigt att, i den ordning 107 § Regeringsformen bestämmer, bringa

densamma till Riksdagens kännedom.

1 öfrigt har Utskottet icke trott sig böra underlåta att i korthet

redogöra för några regeringsåtgärder, hvilka, ehuru ej af beskaffenhet

att föranleda till någon anmärkning enligt 107 § Regeringsformen från

Utskottets sida, dock synts vara förtjenta af särskild uppmärksamhet.

Uti sin till sistlidet års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets

tillstånd och behof äskade Kongl. Maj:t Riksdagens medgifvande,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Viska Hets Memorial N:o 3.

5

att till kolonien vid Hall måtte från början af år 1879 tills vidare få

från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utgå ett bidrag, boräknadt

efter 50 öre för dag för hvart och ett barn till ett antal af högst

150, som på grund af domstols beslut eller uppå polis- eller kommunalmyndighets

anmälan derstädes vore till vård och uppfostran intaget,

dock att såsom vilkor för bidraget skulle bestämmas, att af den till minne

af Konung Oscar I och Drottning Josefina år 1873 stiftade förening, af

hvilken ifrågavarande koloni blifvit anlagd, upprättades och Kongl. Maj:ts

pröfning understäldes sådana stadgar, som kunde finnas lämpliga och för

koloniens verksamhet i angifven rigtning betryggande.

Till svar å Kong). Maj:ts framställning anförde Riksdagen i skrifvelse

den 13 Maj 1879 hufvudsakligen: att, ehuru gällande strafflag innehölle

bestämmelse derom, att barn, som begått eljest straffbar gerning,

kunde efter domstols förordnande i allmän förbättringsanstalt insättas,

lagstiftaren likväl knappast syntes hafva tänkt sig något åliggande för staten

att anordna eller underhålla dylika anstalter; att, då samtliga de allmänna

uppfostringsanstalter, som inom skilda delar af landet förefunnes,

af den enskilda välgörenheten grundats och underhölles, stundom dock

med bidrag från vederbörande landsting, bifall till Kongl. Maj:ts framställning

lätteligen kunde medföra rubbning i dessa förhållanden och från

andra håll framkalla likartade anspråk, hvilka då knappast läte sig afvisa;

att i betraktande häraf en noggrann och omfattande pröfning syntes böra

föregå, innan staten beträdde den föreslagna vägen; samt att det jemväl

vore af vigt att taga i öfvervägande, huruvida icke dessa inrättningar,

hvilka i sin nuvarande form visat lyckliga resultat, tilläfventyrs, om staten

för sitt ändamål öfvertoge deras underhåll, kunde förlora sin ursprungliga

karakter och förändras till straffanstalter, deraf skulle följa ej

mindre att förvaltnings- och underhållskostnaderna komtne att vida öfverstiga

det belopp, hvartill de af den enskilda omtanken kunnat nedbringas,

utan jemväl att i öfrigt det personliga intresset hos dem, åt

hvilka ledningen anförtroddes, ej vidare vore att i samma mån som förut

förvänta. På grund häraf och då sådan utredning af frågan icke förelåge,

att deraf en klar och tydlig föreställning kunde vinnas om de anordningar,

som med kolonien vid Hall redan vidtagits eller vore afsedda

att vidtagas, fann Riksdagen sig i sakens dåvarande skick ej kunna lemna

bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning.

Sedan reglemente för kolonien blifvit under den 24 Oktober 1879

i nåder faststäldt, inkom styrelsen för föreningen till minne af Konung

Oscar I och Drottning Josefina med hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen göra ny proposition i ämnet af enahanda syfte som den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

förut aflåtna. Denna hemställan blef af Fångvårdsstyrelsen i afgifvet utlåtande

tillstyrkt.

Men vid föredragning af ärendet inför Hans Magt Konungen i

Statsrådet den 31 December 1879 hemstälde föredraganden, Statsrådet

och Chefen för Justitiedepartementet, att Kongl. Magt icke måtte, på

sätt föreningens styrelse begärt och Fångvårdsstyrelsen tillstyrkt, till

Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet, utan i stället af fångvårdsanstalternas

besparingskassas medel för år 1880 anvisa ett bidrag till

kolonien, beräknadt efter 50 öre för hvart och ett barn, till ett, antal af

högst 150, som på grund af domstols beslut eller uppå polis- eller kommunalmyndighets

anmälan vore derstädes till vård och uppfostran intaget;

Och vann denna föredragandens, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda,

hemställan nådigt bifall.

Utskottet har i fråga om formen för detta ärendes behandling mindre

fästat sig vid att föredraganden funnit sig oförhindrad att tillstyrka

användandet af fångvårdsanstalternas besparingskassemedel, utan att, såvidt

af handlingarne framgår, Fångvårdsstyrelsen deröfver blifvit hörd. Mera

påfallande har det deremot synts, att Konungens rådgifvare ansett sig,

oaktadt Riksdagens kort förut uttalade uppfattning af den ifrågavarande

inrättningens karakter, böra tillstyrka densammas understödjande genom

medel, hvilka, äfven om de anses stå under Konungens omedelbara disposition,

dock tvifvelsutan äro att betrakta såsom statsmedel. Det vill, enligt

Utskottets förmenande, synas, som om Staten härmed redan beträdt

den väg, som Riksdagen förklarat sig anse icke böra utan föregående

noggrann och omfattande pröfning beträdas.

Medelst skrifvelse den 17 Maj 1879 tillkännagaf Riksdagen sitt

beslut att till Kong]. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af högst

4,000,000 kronor för att, på sätt och i den ordning, Kong]. Maj:t egde

att närmare bestämma, användas till inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby

jernväg tillika med allt hvad dertill hörde, så väl fast som löst. Sedan

med anledning häraf förberedande undersökningar och värderingar egt

rum och vederbörande myndigheter blifvit hörda, afslöts emellan Kongl.

Magt och kronan, å ena, samt Hallsberg—Motala—Mjölby jernvägsaktiebolag

genom dess styrelse och sysslomannen i bolagets konkurs, å andra

sidan, köpet af jernvägen, dervid köpeskillingen bestämdes till det af

Riksdagen högst anvisade belopp 4,000,000 kronor och i öfrigt de vilkor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

7

aftalades, som finnas upptagne i ett den 4 sistlidne Oktober af styrelsen

och sysslomannen, samt den 13 i samma månad, på Chefens för Civildepartementet

föredragning, af Hans Maj:t Konungen underskrifvet köpekontrakt.

Bland de sålunda aftalade köpevilkoren förekommer emellertid ett,

som varit egnadt att ådraga sig Utskottets uppmärksamhet. Det heter

nämligen i kontraktets 5 §, bland annat: »Köparen vidkännes deremot

all afgäld eller utskyld, som af jernvägen bör utgå för tiden efter tillträdesdagen,

likasom köparen till fullgörande för framtiden öfvertager

alla de öfriga skyldigheter, som säljaren i sammanhang med jords upplåtelse

till jernvägen sig åtagit.»

På sätt ett af styrelsen för statens jernvägstrafik i ärendet afgifvet

utlåtande upplyser, utgå de afgälder, för hvilka staten genom nyssberörda

kontraktsbestäinmelse iklädt. sig ansvarighet, för närvarande med ett samrnanlagdt

årligt belopp af omkring 1,400 kronor. Då nu jernvägen i årliga

tomthyror, arrenden och andra afgälder lärer hafva att påräkna allenast

386 kronor, visar sig, att de utgående afgälderna öfverskjuta de inflytande

med vid pass 1,000 kronor.

Jernvägen synes alltså i sjelfva verket hafva betingat ett något

högre pris än det af Riksdagen såsom maximibelopp faststälda. Nu torde

visserligen kunna förutsättas, att aflösning af åtminstone en del af utaf

berörda afgälder icke kunnat ifrågakomma. Men Utskottet föreställer sig,

att intet hinder skulle mött att, i öfverensstämmelse med hvad vid köpeaftal

enskilda personer emellan väl i allmänhet lärer ske, bestämma afgäldernas

kapitalvärden, hvarefter dessa kunnat och, efter Utskottets förmenande,

jemväl bort å köpeskillingen afräkna®.

Stockholm den 12 Mars 1880.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservationer:

af Herr Hallenborg, med hvilken Herrar Burenstam, Hammarhjelm,

Friherre Hierta och Robson instämt:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

»Emot Utskottets beslut såväl att enligt 107 § Regeringsformen för

Riksdagen anmäla den regeringsåtgärd, hvarigenom, uppå föredragning

af Herr Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet, eu dansk

undersåte erhållit tillstånd att här i riket besitta fastighet, som ock att

i annan form, än åberopade grundlagsparagraf föreskrifver, låta till Riksdagens

kännedom komina tvenne andra regeringshandlingar, nödgas jag

afgifva min reservation.

Hvad Utskottets beslut i förstnämda fall beträffar, har jag icke

kunnat biträda detsamma derföre, att den ifrågavarande regeringsåtgärden

enligt min åsigt icke kan anses såsom ett bevis derpå, att föredraganden

vid utöfningen af sitt förtroendeembete brustit i oveld, nit,

skicklighet och drift, och att Utskottet sålunda saknat anledning att finna

densamma så anmärkningsvärd, att den skolat för Riksdagen tillkännagifvas.

Hvad åter vidkommer Utskottets beslut att till Riksdagens kännedom

meddela de tvenne andra regeringshandlingarne anser jag, att hvarken

Regeringsformen eller Riksdagsordning berättigar till ett sådant meddelande.

Enligt dessa grundlagar åligger det Utskottet att granska de

i statsrådet förda protokoll samt för Riksdagen anmäla de anmärkningar

vare sig emot Statsrådets ledamöter samfäldt eller emot föredraganden

särskildt, hvartill denna granskning funnits föranleda, beroende det sedermera

på Riksdagen att besluta, huruvida någon åtgärd med anledning af

en sådan anmälan skall vidtagas eller icke.

Då Riksdagens beslutanderätt sålunda är beroende på Utskottets

anmälan, är det enligt min uppfattning af den 107 § Regeringsformen

uppenbart att Utskottet måste framställa direkta anmärkningar, hvarpå

Riksdagen kan stödja ett beslut, och icke sådana meddelanden, som i

sig sjelfva innebära anmärkning, ehuru frarnstäld i en sådan form, att

Riksdagen icke deröfver kan besluta.

Uppå dessa skäl anser jag att Utskottet icke skolat i dechargebetänkande!

omförmäla någon annan regeringsåtgärd ån den, som föranledt

till anmälan enligt 107 § Regeringsformen, och icke de båda andra

ärendena, hvilka så mycket mindre bort kunna der få en plats, som Utskottet

redan beslutat, att de icke skulle till någon dess åtgärd förföranleda;»
af

Herr Afzelius, som icke kunnat finna den anmärkta regeringsåtgärden

vara af den vigt och beskaffenhet, att den bort föranleda Konstitutions-Utskottet

till att göra särskild anmälan derom hos Riksdagen

enligt § 107 Regeringsformen, om än meningarne kunna vara delade

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3,

9

rörande tillräckligheten af det för berörda åtgärds vidtagande i statsrådsprotokollet

anförda skäl, och som ännu mindre kunnat finna de

tvenne derefter endast omnämnda regeringsåtgärderna hafva bort för

Riksdagen särskildt omtalas af Utskottet, som under den föregående

granskningen af statsrådsprotokollen med en ingalunda obetydlig majoritet

redan beslutat, att samma åtgärder icke skulle föranleda till sådan anmärkning,

som Utskottet egde »rätt och pligt» att hos Riksdagen anmäla,

utan den derom väckta frågan sålunda vara »förfallen»; och synes alltså

detta omnämnande af regeringsåtgärder, i afseende på hvilka Utskottet

förut beslutat att icke i grundlagsenlig ordning, så som dess »rätt och

pligt» är, framställa någon anmärkning, utgöra en vid sidan om grundlagens

bud sjelftagen rätt till eu åtgärd, hvilken måste, så vidt jag förstår,

anses icke allenast innebära ett upprifvande eller kringgående af

redan fattade beslut, utan äfven, hvad än mera är, icke låta förena sig

med ett behörigt iakttagande af den instruktion för Konstitutions-Utskottet,

som grundlagen meddelar i § 38 Riksdagsordningen, jemförd

med §§ 106 och 107 Regeringsformen, der det uttryckligen heter, att »i

Regeringsformen är stadgadt om Konstitutions-Utskottets rätt och pligt

att efter granskning af de i Statsrådet förda protokoll, hos Riksdagen

anmäla de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föranleda» —

följaktligen icke sådana anmärkningar, hvartill den verkstälda granskningen

af statsrådsprotokollen icke föranleda utan hvilka tvärtom dervid blifvit

af Utskottet formligen underkända och sålunda af Utskottet förklarats

hafva »förfallit», men genom hvilkas återupptagande, på sätt här skett,

Utskottet uppenbarligen kommit att intaga den egendomliga ställning

att sjelft, i minoritetens ställe, hafva uppträdt såsom reservant mot sina

egna beslut;

af Herr Bergmanson: mot Utskottets åtgärd att i strid mot 90 § Regeringsformen

i sitt memorial omnämna regeringsåtgärder, hvilka, enligt Utskottets

förut fattade, behörigen justerade beslut icke skulle till någon

Utskottets åtgärd föranleda, med tillkännagifvande derjemte att han ej

deltagit i behandlingen inom Utskottet af det ärende, som föranledt anmälan

enligt 107 § regeringsformen;

af Herr Danielsson: »Jag har ansett, att Utskottet icke bort med

tystnad förbigå några regeringsärenden, hvarigenom åt vissa statens

embets- och tjenstemän, som användts i särskilda, med deras tjenstebefattningar

ej sammanhängande värf, tillerkänts »ersättning för mistade

tjenstgöringspenningar.» Exempel härpå återfinnes i statsrådsprotokollet

Bill. till Riksd. Prnt. 1880. 3 Sarnl. 2 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

öfver Justitie-departementsärenden för den 13 Juni 1879. Sjelfva den

form, hvarunder dylik ersättning blifvit vederbörande tillerkänd, synes

icke rätt väl låta förena sig med de vid fastställande af de nya lönestaterna

uttryckligen gjorda bestämmelser, att innehafvare af tjenstebefattning

skall, då den af annan uppehälles, vara pligtig att afstå sina

tjenstgöringspenningar. Om det någon gång skulle finnas skäligt att åt

någon i särskilt värf använd tjensteman medgifva godtgörelse utöfver

det arfvode, honom för utöfvandet af det särskilda uppdraget må tillkomma,

så föreställer jag mig detta lämpligast kunna ske i sådan form

att de vid löneregleringarne af Konung och Riksdag faststälda vilkor

icke trädas för nära;»

af Herr de Man'', emot Utskottets beslut att enligt 107 § i Regeringsformen

göra anmärkning med anledning af det i memorialet först

omförmälda regeringsärende;

af Herr von Ehrenheim, med hvilken Herr von Möller äfvensom

Herr Odelberq instämt, den sistnämnde dock endast hvad rörde Utskottets

åtgärd att, utan framstäld anmärkning, i memorialet omförmäla vissa

regeringsåtgärder: »Jemte det jag reserverar mig emot Utskottets beslut

att enligt 107 § Regeringsformen anmärka ofvannämnde rådgifvareåtgärd,

angående rättighet för en utländing att besitta fast egendom i riket, får

jag i afseende på Utskottets förfarande att i betänkandet i klandrande

ordalag omförmäla två andra rådgifvareåtgärder, anföra följande.

Under granskningen af statsrådsprotokollen yrkades, att Utskottet

skulle enligt 107 § Regeringsformen anmärka sistberörde två åtgärder,

men Utskottet beslöt efter votering med 14 röster emot 5 i förra, och

med 12 röster emot 7 i senare fallet, att de framstälda anmärkningarne

skulle förfalla. Vid justeringen af betänkandet yrkades emellertid, att

de båda åtgärderna skulle i betänkandet på ofvanstående sätt omförinälas,

och detta yrkande bifölls af Utskottet med 10 röster emot 9.

Obestridligt lärer vara, att detta beslut innebär ett uppöfvande af hvad

Utskottet förut i samma frågor beslutat, och att ett sådant förfaringssätt,

oafsedt hvad i öfrigt deremot likasom emot beslutets innehåll, kan erinras,

strider emot 60 och 76 §§ Riksdagsordningen, afhvilkaden förra stadgar

att ingen må försöka att ett fattadt beslut genom ny öfverläggning upprifva,

och den senare att ett beslut icke vid justering kan ändras;»

af Herr Rundbäck: »Om jag än icke kan neka, att den regeringsåtgärd,

som föranledt Konstitutions-Utkottet att mot chefen och ^öre’

O 7

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.

11

draganden för justitieärenden framställa anmärkning enligt L07 § Regeringsformen,

varit af deri beskaffenhet att den bort komma till Riksdagens

kännedom, så anser jag den dock icke vara af den vigt eller

konstitutionella betydelse, att den bort föranleda till en anmärkning, hvarföre

jag mot detta Utskottets beslut, som jag ej kunnat biträda, får anmäla

min reservation.»

Herr Gahn har begärt få antecknadt, att han icke varit i Utskottet

närvarande, då beslut fattats om anmälan enligt 107 § Regeringsformen

af det i memorialet först omförmälda regeringsärende, ej heller vid

justering af Utskottets memorial.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillägg

till Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3,

Herr de Mars har begärt få antecknadt att han varit förhindrad

närvara i Utskottet vid det tillfälle, då ifrågavarande memorial justerades.

Pik, till Iliked- Prat■ 188Q- 3 Sami, 3 Uäft,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.