Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl, Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen med förslag till förändrad lydelse af 87 § 1 mom. Regeringsformen och 42 § 1 mom. Riksdagsordningen.

1880-04-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1880:4, Utlåtande, i anledning af Kongl, Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen med förslag till förändrad lydelse af 87 § 1 mom. Regeringsformen och 42 § 1 mom. Riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottäs Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ant. till Biksd< Kansli den 6 April 1880, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Ut''skottds Utlåtande, i anledning af Kongl, Maj:ts nådiga

Proposition till Riksdagen med förslag till förändrad lydelse

af 87 § 1 mom. Regeringsformen och 42 § 1 mom. Riksdagsordningen.

Till Konstitutions-Utskottet hafva Riksdagens Kamrar öfverlemnat Kongl.

Maj:ts nådiga Proposition af den 20 Februari innevarande år (N:o 18), om ändring

i olvannämnda grundlagsstadganden.

Af ett vid den Kongl. propositionen fogadt utdrag af det samma dag i

Statsrådet förda protokoll öfver Justitiedepartementsärenden inhemtas, att vederbörande

departementschef vid ärendets föredragning såsom skäl för den föreslagna

grundlagsändringen hufvudsakligen anfört: att det icke torde kunna bestridas,

att strafflagen för krigsmakten efter allmänna konstitutionella grunder folie

inom det lagstiftningsområde, som rätteligen tillhörde Regeringen och Representationen

gemensamt, ehuru hos oss, i olikhet med förhållandet i andra konstitutionella

länder, rätt att deltaga i stiftandet af sådan lag icke varit Representationen tillerkänd;

att den makt, som sålunda åt Konungen inrymts, så länge krigsmakten,

eldigt hvad vid antagandet af 1809 års Regeringsform var fallet, blott utgjordes

af en stående armé och en flotta, i hvilka ingen var förpligtad att mot sin vilja

ingå, egde en vida mindre omfattande betydelse, än den komme att erhålla i den

män hela landets manliga befolkning för längre eller kortare tid underkastades

värnpligt och stäldes under krigslag; att med afseende härpå och enär grundad

anledning till motstånd emot den utsträckning af värnpligten, som kunde pröfvas

Bih. till Riksd. Prof. 1880. 3 Sami. 4 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utslwttets Utlåtande N:o 4.

nödig, vore att hemta derifrån, att Riksdagen icke egde rätt att deltaga i krigslagstiftningen,

en grundlagsförändring, hvarigenom sådan rätt tillerkändes Riksdagen,

nu syntes vara af omständigheterna påkallad; samt att, om de sannolika

följderna af en dylik förändring toges i betraktande, icke heller dessa syntes

böra ingifva någon vigtigare betänklighet, då det nemligen kunde antagas för

visst, att, oberoende af sättet för lagstiftningen, strafflagen för krigsmakten i allt

väsentligt måste lämpas efter allmänna strafflagen, och i fråga om behöfliga ändringar

Riksdagens framställningar kunde antagas tillvinna sig samma uppmärksamhet

hos Konungen, ehvad de framkomme såsom önskningar, eller såsom beslut,

samt i öfrigt strängare straffbestämmelser än de nu gällande icke syntes

vara af nöden.

I fråga om formen för den föreslagna grundlagsförändringen anföres vidare:

att ett stadgande i angifna rigtningen lämpligast syntes kunna införas i grundlagen

medelst ett tillägg till 87 § Regeringsformen, hvarigenom ifrågavarande slag

af lagar komme att nämnas bland dem, som bero af Konungens och Riksdagens

gemensamma beslutanderätt; att dervid dock måste tagas i betraktande, dels att,

då grundlagen icke innehölle någon närmare bestämning i fråga om omfånget af

de lagstiftningsämnen, som 87 § Regeringsformen nu afsåge, icke heller någon

mera noggrann bestämning af omfånget för nu åsyftade krigslag kunde i nämnda

paragraf intagas; dels ock att, om all sådan bestämning utelemnades och endast

ordet Tingslag i paragrafen infördes, på sätt Konstitutions-Utskottet vid 1878 års

Riksdag föreslagit, villrådighet om hvad härmed borde förstås lätteligen kunde

uppkomma, då flere krigslagar funnes än de som, under benämning af de nya

krigslagarne, år 1868 utfärdades, till exempel tjenstgöringsreglementen och andra

författningar, hvilka icke syntes böra läggas under Riksdagens lagstiftningsrätt,

och jemväl 1868 års disciplinstadga innehölle stadgande:] af sådan egenskap;

samt att då 87 § Regeringsformen omförmälde allmän civil- och kriminallag och

det vunnit befästad häfd, så väl att derunder inbegrepes äfven den allmänna rättegångsordningen

för civila och kriminella mål, som ock att Konungen icke af detta

grundlagsstadgande är förhindrad att meddela ordningsbestämmelser och polisföreskrifter

i sådana ämnen, som icke i den allmänna civil- och kriminallagen

omförmälas, det ville synas, som om det tjenligaste uttrycket för hvad nu afsåges

vore att, med användande af paragrafens nuvarande terminologi i lista momentet,

efter begynnelseorden: »Riksdagen egen gemensamt med Konungen makt att stifta

allmän civil- och kriminallag)) insätta orden: »äfvensom kriminallag för krigsmakten-» ,

hvaraf skulle följa, att sistnämnda speciallag komme under Konungens och Riksdagens

gemensamma lagstiftning i alldeles samma utsträckning som den allmänna

kriminallagen med dertill hörande rättegångsordning, äfvensom den fördel vinnas,

att ändring ej behöfde vidtagas i några andra grundlagsparagrafer, utom i 42 §

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utshottets Utlåtande N:o 4. 3

Riksdagsordningen, der ordet »allmän» framför »civil-, kriminal- och kyrkolag»

borde utgå.

Då Kongl. Maj:ts föreliggande förslag afser att åstadkomma en utvidgning

i Riksdagens lagstiftningsmakt, hvars befogenhet redan länge varit principielt erkänd

och inom Representationen uttalad, kan Utskottet icke annat än tillstyrka samma

förslags antagande. Utskottet har visserligen icke kunnat undgå att anmärka,

det sjelfva formen för den ifrågasatta förändringen lemnar något öfrigt att önska.

Särskildt synes bibehållandet i oförändrad form af sista satsen i § 42 Riksdagsord•

ningen: »börande under civil- och kriminallag äfven förstås de delar af krigslagar

och författningar rörande krigsväsendet som ega tillämpning på medborgare utom

krigsstaten» vara något oegentligt, sedan de lagar, som företrädesvis benämnas

krigslagar, i sin helhet komma att tillhöra begge statsmakternas lagstiftning. Då

emellertid hvad Utskottet sålunda haft att anmärka är af jemförelsevis underordnad

vigt, och, i fråga särskildt om 42 § Riksdagsordningen i dess af Kongl. Maj:t

föreslagna lydelse, densamma, jemförd med 87 § Regeringsformen, näppeligen kan

lemna rum för något egentligt missförstånd, har Utskottet trott sig böra låta sina

betänkligheter i afseende å formen falla och icke tillstyrka en redaktionsförändring,

hvarom enighet sedermera tilläfventyrs ej kunde vinnas.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

att följande genom Kongl. Maj:ts proposition framlagda

förslag till förändrad lydelse af § 87 mom. 1 Regeringsformen

och § 42 mom. 1 Riksdagsordningen må af Riksdagen antagas

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 87 mom. 1.

(Nuvarande lydelse:)

Riksdagen eger gemensamt

med Konungen magt att stifta

allmän civil- och kriminallag och

att sådan förut stiftad lag förändra

och upphäfva. Ej må

Konungen utan Riksdagens samtycke,

och icke Riksdagen utan

Konungens, någon ny lag göra

eller gammal afskaffa. Frågor

(Föreslagen lydelse:)

Riksdagen eger gemensamt

med Konungen magt att stifta

allmän civil- och kriminallag

äfvensom Jcriminallag för Jcrigsmagten

och att sådan förut stiftad

lag förändra och upphäfva.

Ej må Konungen utan Riksdagens

samtycke, och icke Riksdagen

utan Konungens, någon

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o i.

härom må i Riksdagens Kamrar

kunna väckas och skola, sedan

Lag-Utskottet deröfver blifvit

hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar

Riksdagen för sin del någon

ny lag eller gammal lags

upphäfvande eller förändring,

aflemnas förslag derom till Konungen,

som inhemte Statsrådets

och Högsta domstolens tankar

deröfver, och, sedan Han

Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen

antingen Sitt samtycke

till dess åstundan eller Sina skäl

att det vägra. Kan Konungen

icke förr, än Riksdagen åtskiljes,

fatta och meddela Sitt beslut,

vare Han oförhindrad att

före nästföljande riksdags öppnande

förslaget ordagrant bifalla

och allmän kungörelse derom

utfärda. Sker det ej, anses

förslaget hafva förfallit, och Konungen

underrätte då Riksdagen

vid dess nästa sammankomst

om de skäl, som hindrat

förslagets antagande. Finner

Konungen godt någon lagfråga

för Riksdagen framställa, äske

Han Statsrådets och Högsta domstolens

yttrande deröfver, samt

meddele Sin proposition tillika

med berörda yttranden åt Riksdagen,

som med frågan vidare

förfar, såsom i Riksdagsordningen

sägs.

ny lag göra eller gammal afskaffa.

Frågor härom må i

Riksdagens Kamrar kunna väckas

och skola, sedan Lag-Utskottet

deröfver blifvit hördt,

af Riksdagen afgöras. Beslutar

Riksdagen för sin del någon ny

lag eller gammal lags upphäfvande

eller förändring, aflemnas*

förslag derom till Konungen,

som inhemte Statsrådets och

Högsta domstolens tankar deröfver,

och, sedan Han Sitt beslut

fattat, meddele Riksdagen

antingen Sitt samtycke till dess

åstundan eller Sina skäl att det

vägra. Kan Konungen icke förr,

än Riksdagen åtskiljes, fatta och

meddela Sitt beslut, vare Han

oförhindrad att före nästföljande

riksdags öppnande förslaget

ordagrant bifalla och allmän

kungörelse derom utfärda. Sker

det ej, anses förslaget hafva

förfallit, och Konungen underrätte

då Riksdagen vid dess

nästa sammankomst om de skäl,

som hindrat förslagets antagande.

Finner Konungen godt någon

lagfråga för Riksdagen framställa,

äske Han Statsrådets och

Högsta domstolens yttrande deröfver,

samt meddele Sin proposition

tillika med berörda yttranden

åt Riksdagen, som med

frågan vidare förfar, såsom i

Riksdagsordningen sägs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

5

Riksdagsordningen.

§ 42 mom. 1.

Lag-Utskottet skall meddela

utlåtande öfver de från Kamrarna

dit hänvisade förslag till

stiftande, ändring, förklaring

eller upphäfvande af allmän civil-,

kriminal- och kyrkolag; börande

under civil- och kriminallag

äfven förstås de delar af

krigslagar ocli författningar rörande

krigsväsendet, som ega

tillämpning till medborgare utom

krigsstaten.

Lag-Utskottet skall meddela

utlåtande öfver de från Kamrarna

dit hänvisade förslag till

stiftande, ändring, förklaring

eller upphäfvande af civil-, kriminal-

och kyrkolag; börande

under civil- och kriminallag äfven

förstås de delar af krigslagar

och författningar rörande

krigsväsendet, som ega tillämpning

till medborgare utom krigsstaten.

Anm. I händelse hvad Utskottet

kommer att i sitt Utlåtande

N:o 5 föreslå vinner

Riksdagens bifall, bör efter

orden: »civil-, kriminal-

och kyrkolag» vid

den slutliga redaktionen

inflyta tillägget »äfvensom

kommunallag».

Stockholm den 5 April 1880.

På Utskottets vägnar:

Magnus Hallenborg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KonstUiit/ions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

Reservationer:

af Herr Borg;

af Herr Danielsson, med hvilken Herr Svensén instämt: “Emedan jag anser

att den af Kong]. Maj:t föreslagna förändring af 87 § Regeringsformen och 42 §

Riksdagsordningen, som blifvit af Utskottet tillstyrkt, icke innebär annan förändring

än att Riksdagen skulle få gemensamt med Konungen stifta kriminallag för

krigsmakten, så har jag icke kunnat biträda Utskottets förslag, enär jag hyser

den öfvertygelsen att, om Riksdagens rätt i detta fall icke jemväl får omfatta

disciplinstadgan i dess helhet, föga med lagförslaget vinnes; ty enligt mitt förmenande

ega strafflagen för krigsmakten och disciplinstadgan med hvarandra sådant

sammanhang och beröra hvarandra så nära, att begge dessa lagar böra tillhöra

Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftningsrätt. Af denna anledning

har jag inom Utskottet yrkat att det förslag till förändrad lydelse af 87 §

Regeringsformen och 42 § Riksdagsordningen, som 1878 års Konstitutions-Utskott

föreslagit och som då af Andra Kammaren bifölls, bort nu, med anledning af

Kongl. Maj:ts Proposition, af Utskottet för Riksdagen framläggas.

Det är min åsigt att Kongl. Maj:ts förslag bör vinna Riksdagens bifall, men

med den förändring, att i 87 § Regeringsformen de af Kongl. Maj:t föreslagna orden

“äfvensom kriminallag för krigsmakten11 utbytas mot -»samt krigslag» och i 42 §

Riksdagsordningen efter orden “och kyrkolag''1 införas orden »samt krigslag» och att

det öfriga af 1 mom. af denna paragraf borde utgå, eller så att § 87 Regeringsformen

och 42 § Riksdagsordningen erhålla denna lydelse:

Regeringsformen § 87.

l:o. Riksdagen eger gemensamt med Konungen magt att stifta allmän civiloch

kriminallag samt krigslag och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva.

Ej må — — — — — — — — — — —

— — såsom i Riksdagsordningen sägs.

2:o. Riksdagen eger ock gemensamt etc.

Riksdagsordningen § 42.

l:o. Lag-Utskottet skall meddela utlåtande öfver de från Kamrarna dit

hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän

civil-, kriminal- och kyrkolag samt krigslag.

2:o. Utskottet skall etc.“

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

7

af Herr Rundbäck: “Med tillfredsställelse har jag tagit kännedom om Kongl.

Maj:ts nådiga Proposition till innevarande Riksdag, med förslag till förändrad lydelse

af 87 § 1 mom. Regeringsformen och 42 § 1 mom. Riksdagsordningen, i fråga

om inrymmande af rätt för Riksdagen att gemensamt med Konungen stifta, förändra

och upphäfva jemväl kriminallag för krigsmakten. Den ifrågasatta förändringen

visar nemligen, att Regeringen på ett öppet och högsint sätt vill, hand i hand

med Representationen, utveckla vårt samhällsskick i en alltmera och mera konstitutionel

rigtning, på samma gång det den Kongl. propositionen åtföljande statsrådsprotokollet

lemna!- en värderik och fullständig utredning af hvad med krigslag

eller rättare kriminallag för krigsmakten bör förstås. Dit bör nemligen, enligt

sagda statsrådsprotokoll, hänföras icke blott strafflagen för krigsmakten med

dithörande rättegångsordning utan jemväl allra största delen af disciplinstadgan,

eller med andra ord alla de författningar, som under namn af de nya krigslagarne

utfärdades den 11 Juni 1868, och således har Kongl. Maj:t i detta fall endast

förbehållit sig rätt att ensam besluta öfver t. ex. tjenstgörings- och exercisreglementen

samt öfver en del ordningsstadgar och polisföreskrifter rörande krigsmakten,

hvilken anordning måste anses lämplig och god.

Ehuru Kongl. Maj:ts sålunda gjorda erbjudande bör tacksamt erkännas, så

vågar jag dock hysa åtskilliga betänkligheter mot den plats åtskilliga af de ifrågasatta

förändringarne skulle erhålla uti våra grundlagar, och dessa mina betänkligheter

få ökad vigt, då jag granskar den föreslagna förändrade ordställningen uti

Riksdagsordningens 42 § 1 mom., som jag finner vara otydlig.

Det är nemligen enligt min åsigt alldeles gifvet, att Regeringsformen ensamt

eller åtminstone i första rummet innefattar den norm eller det fördrag, hvai-- uti statsmakternas, Konungens och Riksdagens, ömsesidiga och gemensamma rättigheter

och konstitutionella förbindelser och maktställning bestämmas. Men om och

när så är, så bör följaktligen, så långt ske kan, hvarje sådan ömsesidig eller gemensam

rättighet uti denna rikets första grundlag införas, ty endast derigenom

erhåller den sin sanna och egentliga konstitutionella pregel. Visserligen har Kongl.

Maj:t, genom att inrymma det föreslagna tillägget »äfvensom kriminallag för krigsmakter,

i» uti Regeringsformens 87 § 1 inom., anvisat detta tillägg sin rätta plats

bland de i sträng mening konstitutionella grundlagsstadgandena, men då man läser

den föreslagna ändrade lydelsen af 42 § 1 mom. Riksdagsordningen, så stannar

man ofrivilligt i villrådighet, huru föreslagna tillägget på förra stället skall förstås,

likasom derom huru långt Riksdagens och Lag-Utskottets befogenhet sträcker

sig. Den Kongl. propositionen söker visserligen att tyda eller undvika denna

otydlighet genom att i 42 § 1 mom. Riksdagsordningen utesluta ordet »allmän»,

men mig förefaller det, som genom borttagandet af ordet »allmän» en ännu större

tvetydighet uppstår. Den nya ordställningen och vanan vid den äldre lydelsen

gör det åtminstone ganska svårt att fatta, att uti ordet kriminallag, på senare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utshottets Utlåtande N:o 4.

stället, skulle inbegripas eller underförstås jemväl kriminallag för krigsmakten.

Denna villrådighet, som möjligen kan föranleda till konstitutionella konflikter, synes

mig desto mera förklarlig, som Regeringen ej funnit skäligt att uti 87 § 1 mom.

Regeringsformen använda enahanda ordställning, hvilket man alltid borde, enligt

mitt förmenande, eftersträfva för att så mycket som möjligt undvika olika grundlagstolkningar.

Af angifna orsaker anser jag alltså, att 42 § 1 mom. Riksdagsordningen

antingen borde till sin lydelse bringas till närmaste likhet med den föreslagna

i 87 § 1 mom. Regeringsformen eller, troligen rigtigare, samtlige bestämmelserna

i förstnämnda paragraf, som äro af konstitutionel natur, öfverföras till

den sistnämnda. Som sagdt, betinga deras konstitutionella egenskaper en sådan

anordning och då äfven senare delen af Riksdagsordningens 42 § 1 inom., enligt

den allmänna uppfattningen, eger enahanda konstitutionella betydelse, så synes

det mig vara rättast att jemväl insätta eller öfverflytta sagda stadganden till

87 § 1 mom. Regeringsformen, på sätt efterstående förslag närmare utvisar.

I samband härmed anser jag äfven, att den ändring eller rättelse borde

ega rum, att i stället för det i 42 § 1 mom. Riksdagsordningen förekommande

oegentliga och svårförstådda uttrycket »krigslagar» etc. det borde komma att heta

lagar etc., ty med orden: “krigslagar och författningar" kan härvidlag, en
ligt

min uppfattning, icke förstås andra lagar och författningar än dem, som närmare

bestämma och reglera hvad som omförmäles i 73 och 80 §§ Regeringsformen,

dit ock beväringslagen måste räknas. Men att dessa lagar uti egentlig

bemärkelse ej kunna benämnas eller hafva samma betydelse som krigslagar är påtagligt,

likasom det åtminstone låter något orimligt att tala om krigslagar, som

ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten. Då emellertid dylika lagar

redan stiftas, uppkäfvas eller förändras af Konung och Riksdag gemensamt, så

betingas häraf ändamålsenligheten att bestämmelsen härom jemväl införes uti

Regeringsformens 87 § 1 inom. Mot eu sådan välgrundad anordning kan visserligen

invändas, att genom ett dylikt förfaringssätt, då Högsta Domstolens tankar

jemväl skulle inhemtas öfver dylika lagförslag, möjligen mera långsamhet skulle

vällas i lagstiftningsarbetet. Härpå kan dock genmälas, att genom Regeringens

förslag att inrymma kriminallagen för krigsmakten uti 87 § 1 mom. Regeringsformen

har redan ett öfverförande af denna lag till Högsta Domstolens granskningsskyldighet

egt rum och a''tt om förslag till lagar och författningar af lika

vigtig om än af något olika beskaffenhet, som röra krigsväsendet, på förhand

komme att granskas af Högsta Domstolen, så skulle derigenom större trygghet,

mera noggrannhet vinnas. Eu svårare betänklighet mot det af mig ifrågasatta

ändringsförslaget kan deremot hysas af dem, som förmena, att, för den händelse

Riksdagen vidtager några ändringar uti det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget,

Kongl. Maj:t, fri från sitt erbjudande, kan neka sin sanktion å Riksdagens beslut

och den nödiga och nyttiga grundlagsförändringen komma att förfalla, hvar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

9

emot, om Riksdagen i grundlagsenlig ordning antager Kongl. Maj:ts förslag oförändradt,

detsamma dermed genast antager grundlagsnatur. Om än denna farhåga

kan vara beaktansvärd, torde den derföre icke vara befogad, ty då den af mig

ifrågasatta ändringen endast, såsom visadt är, afser en omflyttning och i viss mån

ett förtydligande af den grundlagsförändring, som blifvit ifrågasatt uti Kongl.

Maj:ts proposition, och för öfrigt föga i ord — och alls icke uti andemening — afviker

från densamma eller på något vis afser att utöfver det Kongl. förslagets gränser

utvidga Riksdagens eller inskränka Kongl. Maj:ts rättigheter, så synes mig farhågan

för att Kongl. Maj:t skulle neka sitt nådiga bifall till en af Riksdagen i

sådant syfte vidtagen förändring i föreliggande grundlagsförslag sakna allt fog.

Skulle åter Riksdagens Kamrar icke heller vara tillfredsstälda med det förslag

jag dristat mig att framställa, så vågar jag dock hoppas att ärendet återförvisas

till Utskottet, som jag vågar tro nog skall efter förnyad ompröfning kunna på ett

fullständigt och mera tillfredsställande sätt formulera ett nytt.

Skulle den af mig ifrågasatta lydelsen af Regeringsformens 87 § 1 mom.

möjligen godkännas, så kan, som efterföljande förslag närmare visar, Riksdagsordningens

42 § 1 mom. mycket förenklas och förkortas, och anser jag detta hafva företräde

framför ett upprepande i sistnämnda paragraf af hvad i Regeringsformen

förekommer, allrahelst som Riksdagsordningens 42 § endast utgör en instruktion,

som utstakar gränserna för Lag-Utskottets verksamhet. Några vidare motiv för

den af mig föreslagna lydelsen af sistsagda paragraf torde ej behöfva anföras,

men då Konstitutions-Utskottet på goda skäl, i anledning af eu framställning af

en enskild motionär, hemstält, att uti ifrågavarande paragraf jemväl borde inrymmas

ordet “kommunallag“, så bör naturligtvis en hänvisning till 53 § Regeringsformen,

såsom ett senare förslag utvisar, äfven ega rum. Visserligen kunde detta

icke behöfvas, om jemväl uti 87 § 1 mom. Regeringsformen inrymdes ordet “kommunallag",

men då betänkligheter möta att jemväl öfver förslag till ändring i

dessa, så att säga, mera rörliga lagar infordra Högsta Domstolens yttrande, så

torde det förfaringssätt, som Konstitutions-Utskottet härvidlag iakttagit, böra vidblifvas.

På grund af hvad jag sålunda haft äran andraga får jag vördsammast hemställa,

att Riksdagen för sin del behagade i grundlagsenlig ordning antaga följande

ändringar och tillägg uti 87 § 1 mom. Regeringsformen och 42 § 1 mom.

Riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 87.

l:o. Riksdagen eger gemensamt med Konungen magt att stifta, förändra och

upphäfva allmän civil- och kriminallag, äfvensom kriminallag för krigsmagten, jemte

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 3 Sand. 4 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

de delar af andra lagar och författningar rörande krigsväsendet, hvilka ega tillämpning

på medborgare utom krigsstaten. Ej må etc. (oförändradt).

Riksdagsordningen.

§ 42.

l:o. Lag-Utskottet skall meddela utlåtande öfver de från Kamrarna dit hänvisade

förslag till stiftande, ändring, förklaring dier upphäfvande af lag, som i 87 §

Regeringsformen sägs.

Amu, I händelse Riksdagen bifaller livad jag reservationsvis hemstält i Konstitutions-Utskottets

Utlåtande N:o 5, så bör vid den slutliga redaktionen af 42

§ 1 inom. Riksdagsordningen i stäliet för »87 §» det komma att heta »87

och 53 §§».

Herrar S. Johnson, L. Jönsson och Norén hafva begärt få auteckuadt, att

de ej deltagit i detta ärendes behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.