Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 87 § 2 mom. Regeringsformen.

1880-04-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1880:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 87 § 2 mom. Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1880, kl. 12 nödd.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion

om ändring af 87 § 2 mom. Regeringsformen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Konstitutions-Utskottet

öfverlemnad motion (N:o 155) har Herr J. Rundbäck anfört, att, då,

jemlikt 87 § 2 mom. Regeringsformen, för stiftande, ändring eller upphäfvande

af kyrkolag fordrades, utom Konungs och Riksdags sammanstämmande

beslut, jemväl samtycke af allmänt kyrkomöte, samt af

Riksdagen framstäldt eller antaget kyrkolagsförslag måste före början

af nästföljande riksdag af Kongl. Maj:t såsom lag genom allmän kungörelse

utfärdas, så framt det icke skall såsom förfallet anses, men

allmänt kyrkomöte allenast hvart femte år sammanträdde, följden blefve

den att lagstiftningsarbetet på det kyrkliga området i sjelfva verket

inskränktes till 2 år inom hvarje femårsperid, nemligen till det år, då

allmänt kyrkomöte vore samladt, jemte det näst derpå följande; att

Kongl. Maj:t visserligen egde att, i händelse begge statsmakterna enats

om något kyrkolagsförslag, men tiden för kyrkomötets ordinarie sammanträde

ej infölle före nästa riksdag, dessförinnan sammankalla kyrkomötet

för att inhemta dess samtycke till förslaget, men att en dylik

utväg, äfven om hänsyn toges allenast till de dermed förenade kostnader,

skäligen icke borde eller kunde ifrågakomma i andra fall, än

då kyrkolagsförslag af mera genomgripande vigt vore å bane: samt

att sålunda lätteligen kunde inträffa, att Konung och Riksdag vore

eniga om en både nödig och nyttig reform inom den kyrkliga lagstiftBih

till Riksd. Prof. 1880. •? Samt. 5 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

ningen, men funne sig nödsakade att uppskjuta dess genomförande

kanske flera år, blott för att undvika sammankallande af kyrkomöte

till extra sammanträde.

I betraktande deraf bär motionären föreslagit att Riksdagen ville

för sin del i grundlagsenlig ordning besluta följande förändrade lydelse

af 87 § 2 mom. Regeringsformen:

Har ej förslag, hvarom nu fråga är, der allmänt kyrkomötes samtycke

icke redan inhemtats, före början af den riksdag, hvilken, efter det

allmänt kyrkomöte varit samladt, infaller näst efter den, som framstält

eller antagit förslaget, blifvit •— — — — — — — — — antagande.

Derjemte bär motionären hemstält att Konstitutions-Utskottet,

derest ofvanstående formulering i något afseende skulle befinnas otillfredsställande,

sjelf vill utarbeta annat förslag i det angifna syftet.

Visserligen torde icke, såsom motionären synes hafva förestält sig,

en grundlagsförändring i den af honom antydda rigtning möjliggöra

eu ökad skyndsamhet i det kyrkliga lagstiftningsarbetet. Ty, då det

ej ifrågasatts att allmänna kyrkomötets ordinarie sammanträden hädanefter

skulle blifva tätare än hittills, lärer väl det kyrkliga lagstiftningsarbetet

fortfarande komma att röra sig inom femårsperioder.

Deremot skulle en grundlagsförändring i det af motionären angifna

syfte åstadkomma att ett af Riksdagen framstäldt eller, på Kongl.

Maj:ts framställning, antaget kyrkolagsförslag kunde, så att säga, hvila,

till dess kyrkomötet, äfven om dess nästa ordinarie sammanträde först

efter flera års förlopp infölle, hunnit blifva deröfver hördt. Och redan

häri ligger, enligt Utskottets åsigt, en fördel, hvars vigt ej bör underskattas.

Då nemligen, på sätt motionären anmärker, sammankallande

af kyrkomöte till särskild! sammanträde tydligen bör vara en för synnerligen

vigtiga fall sparad undantagsåtgärd, följer deraf att, enligt nu

gällande bestämmelser, i allmänhet endast hvar femte Riksdag lämpligen

kan sysselsätta sig med kyrkligt lagstiftningsarbete. Det kan följaktligen

med skäl antagas att på denna riksdag komma att hopas kyrkliga

lagstiftningsärenden från hela femårsperioden — ett förhållande,

som ingalunda kan anses vara för ärendenas sorgfälliga utredning och

mogna pröfning gynsamt. Rigtigare synes vara att dessa frågor, i den

mån de af något särskild! behof eller annan omständighet — t. ex.

afslutandet af ett förberedande lagstiftningsarbete — framkallas, varda

underkastade Riksdagens pröfning. På detta sätt blifver äfven hvarje

särskild Riksdags rätt till initiativ jemväl i kyrkliga ämnen vederbörligen

tillgodosedd, under det att med nu gällande grundlagsbestämmelser

denna del af lagstiftningen i sjellva verket skjutes undan ej blott

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konst i t uthus- Utskottets Utlåtande N:o 7.

3

från vissa enstaka Riksdagar, utan — hvad betänkligare är — från hela,

af omval till Andra Kammaren begränsade riksdagsperioder.

Om i betraktande häraf motionärens syfte måste erkännas vara

befogadt, så kan Utskottet deremot icke tillstyrka antagande i oförändrad

form af hans redaktionsförslag, hvilket synes lemna rum för

en och annan anmärkning.

I sådant afseende vill Utskottet framför allt påpeka att om, på

sätt motionären, utom sitt egentliga syfte, såvidt detta kan af motiveringen

utrönas, föreslagit, uti 87 § 2 mom. Regeringsformen efter orden:

»Har ej förslag, hvarom nu fråga är» inskjutes satsen: »der allmänt

kyrkomötes samtycke icke redan inhemtats», härigenom skulle gifvas

grundlagshelgd åt en form för kyrkolagstiftning, hvilken, om den ock

någon gång i praxis förekommit, dock, långt ifrån att vinna obetingadt

godkännande, fast hellre, såsom bekant, inom Riksdagen mött

gensägelser. Då emellertid denna fråga i öfrigt icke i motionen vidrörts

och alltså någon ändring eller förklaring af gällande grundlagsbestämmelser

i detta hänseende för närvarande icke påkallats, har

Utskottet ansett ifrågakomna sats, såsom öfverflödig och i allt fall för

motionärens syftemål främmande, böra ur förslaget utgå.

Vidare har Utskottet trott sig finna en oegentlighet eller åtminstone

en otydlighet i uttrycket: »den riksdag, som — — — infaller

näst efter den (nemligen riksdag), som fram stält eller antagit förslaget.»

Uppenbart är nemligen, att de begge Riksdagar, hvarom här är fråga,

kunna vara skilda från hvarandra genom en eller flere mellanliggande.

Då motionären utan tvifvel afsett den Riksdag, som infaller näst efter

det allmänt kyrkomöte varit samladt, hafva ordalagen ändrats på ett

sätt, som tydligt återger denna mening.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Herr Rundbäcks

motion, ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förändrade lydelse af

87 § 2 mom. Regeringsformen:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 7.

Regeringsformen.

87 §

(Nuvarande lydelse):

Riksdagen ege ock gemensamt

med Konungen stifta, förändra eller

upphäfva kyrkolag; dock att dervid

erfordras samtycke jemväl af allmänt

kyrkomöte. Öfver förslag angående

dylik lag skola, på sätt i

mom. 1 sägs, Statsrådets och Högsta

domstolens tankar inhemtas och

jemte Konungens proposition, då sådan

göres, Riksdagen meddelas.

Har ej förslag, hvarom nu fråga är,

före början af riksdagen näst efter

den, som framstält eller antagit förslaget,

blifvit såsom lag genom allmän

kungörelse utfärdadt, vare det

förfallet, och Konungen underrätte

då Riksdagen om de skäl, som hindrat

förslagets antagande.

Stockholm den 13 April 188

2:o.

(Föreslagen lydelse):

Riksdagen ege ock gemensamt

med Konungen stifta, förändra eller

upphäfva kyrkolag; dock att dervid

erfordras samtycke jemväl af allmänt

kyrkomöte. Öfver förslag angående

dylik lag skola, på sätt i

mom. 1 sägs, Statsrådets och Högsta

domstolens tankar inhemtas och

jemte Konungens proposition, då sådan

göres, Riksdagen meddelas.

Har förslag, hvarom nu fråga är,

blifvit af Riksdagen framstäldt eller

antaget; och varder det ej såsom lag

genom allmän kungörelse utfärdadt

före början af den riksdag, som sammanträder

näst efter det allmänt kyrkomöte

varit samladt, vare det förfallet,

och Konungen underrätte då Riksdagen

om de skäl, som hindrat förslagets

antagande.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

5

Reservationer:

af Herrar Burenstam, de Maré, Hammar hjelm, Odelberg ocli Robson.

af Herr von Ehrenheim, med hvilken Herr von Möller instämt:

“Stadgandet i 87 § 1 och 2 mom. Regeringsformen att af Riksdagen

framstäldt lagförslag, som icke före början af riksdagen näst

efter den, som framställt förslaget, blifvit såsom lag genom allmän

kungörelse utfärdadt, skall vara förfallet, afser, efter min uppfattning, icke

blott att bestämma en viss tid, hvarinom sådana frågor skola vara afgjorda,

utan äfven att bestämma denna tid så, att hvarje sammmanträdande

Riksdag skall hafva full frihet att besluta inom det Riksdagen

tillkommande lagstiftningsområde utan att vara bunden af en föregående

Riksdags beslut. Om åter vissa lagförslag kunna under tre

eller flere riksdagar förblifva hvilande hos Konungen, så kan Riksdagen

under denna tid icke återkalla sitt beslut i en sådan fråga, utan

blifver förslaget, äfven om Riksdagen skulle fatta ett annat beslut i

ämnet, beroende af andra myndigheter än Riksdagen. På detta, som

mig synes, oegentliga förhållande, som blifver en följd af bifall till

Utskottets ofvan framstälda förslag, har jag velat fästa Riksdagens

uppmärksamhet.

I anledning af Utskottets i motiveringen uttalade betänklighet

vid att gifva grundlagshelgd åt den form för kyrkolagstiftning, som

i praxis förekommit, att kyrkomötets samtycke inhemtats före Riksdagens,

anser jag mig böra yttra, att denna form efter min tanke är

med gällande grundlagsbestämmelser fulkomligt öfverensstämmande

och således icke beliöfver någon ytterligare grundlagshelgd.“

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.