Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

1880-02-24 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:11, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Febr. 1880, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i. anledning af väckt motion om ersättning

aj allmänna medel till vittnen i vissa jac/tmäl.

lian 1 örsta Kammaren liar .Lag-Utskottet till lian dläggning fått

emottaga en af Grefve Claes M. Lewenhaupt afgifven motion, N:o 1,

hvari andrages, att, som Kongl. kungörelsen den 9 September 1873,''

angående ändring i gällande bestämmelser rörande ersättning till vittnen

i brottmål, endast hade afseende å mål, instämda af allmän åklagare,

så inträffade, att, då skogstjensteman, hvilken icke räknades såsom

allmän åklagare, å tjenstens vägnar, sin pligt likmätigt, åtalade

mot jagtförfattningarne begångna förbrytelser, af honom härvid åberopade

vittnen icke tillerkändes ersättning af allmänna medel i de bill.

1873 års förordning upptoge, hvilket åter verkade i hög grad försvårande

för bevisningen, enär en skogstjensteman vid sådant förhållande

naturligtvis måste tveka att inkalla ett på längre afstånd boende vittne.

Motionären hemställer derföre, “att Riksdagen behagade hos Kongl.

Maj:t i underdånighet hemställa om den utsträckning i tillämpningen

af Kongl. kungörelsen den 9 September 1873 angående ersättning till

vittnen i brottmål, att samma kungörelse äfven må gälla i afseende

på af skogstjensteman anhängiggjorda eller utförda jagtmål af den beskanenhet,

som kungörelsen angifver.a

JBih. till Riksd. JProt. 1880. / Scmil. 6* lläft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2; Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Genom åberopande Kongl. kungörelsen den 9 September 1878

är förordnadt, att hvad lagen stadgar i 17 kap. 5 § Rättegångsbalken,

att den, som vittne påkallat, skall betala dess resekostnad och täring,

bör äfven tillämpas i brottmål, som af allmän åklagare anhängiggöras

eller utföras, der brottet är af den beskaffenhet, att det kan af honom

åtalas utan angifvelse af målsegande, så att den, som allmän åklagare,

å tjenstens vägnar, åberopat till vittne i dylikt mål och som sig

in stält vid domstol, belägen på minst en mils afstånd från vittnets

hemvist, bör, derest vittnet det äskar och domaren pröfvar sådant skäligt,

tilläggas ersättning af allmänna medel för dess resekostnad och

uppehälle med högst femtio öre riksmynt för hvarje dag, som i och

för resan samt vistandet vid domstolen erfordras, samt skjutspenningar

för en häst fram och åter, i de händelser, då den tilltalade antingen

icke kan till ansvar dömas, eller ock sakfälles, men saknar tillgång

att ersättningen utgifva; dock att, om den tilltalade frikännes, och

åtalet finnes vara utan skäl anstäldt, nämnda ersättningsskyldighet

åklagaren åligger.

Då det enligt gällande Jagtstadga af den 21 Oktober 1864, §24

mom. 2, “tillhör tjensteman och betjente vid skogs- och jägeristaten samt

allmän åklagare att beifra44 de Öfverträdelser, som i samma stadga äro

belagda med ansvar, med undantag för dem, hvilka blott förnärma

enskild persons rätt och ej angå till allmänt gagn gifna föreskrifter,

och hvilka endast må åtalas af målseganden, samt den omständighet,

att i stadgandet tjenstemän och betjente vid skogs- och jägeristaten

äro upptagne i jemnbredd med allmänna åklagare, icke bör kunna tydas

derhän, att de i detta fall icke skulle vara att som sådane anse, hvadan

i förevarande afseende några bestämmelser, utöfver hvad redan gifna

föreskrifter innehålla, icke synas erforderliga, hemställer Utskottet,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 Februari 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Reservation:

af Herr Sundeil: “Ehuru jag håller före, att Kongl. kungörelsen

den 9 September 1873, angående ersättning till vittnen “i brottmål,

som af allmän åklagare anhängiggöra» eller utföras44, borde kunna tillämpas

jemväl i mål, der skogs- och jägeribetjente å tjenstens vägnar

kära och hvilka mål eljest äro af beskaffenhet, hvarom den Kongl.

kungörelsen handlar; likväl och då jagtstadgan den 21 Oktober 1864

i § 24 bestämdt skiljer mellan tjenstemän och betjente vid skogs- och

jägeristaten samt allmänna åklagare, och häraf följt, att domstolar ansett

sig icke kunna i sådana, af skogs- och jägeribetjente instämda

jagtmål, der desse hafva åtalsrätt, tillägga vittnen ersättning af allmänna

medel, i enlighet med ofvan omförmälda Kongl. kungörelse;

vill jag antaga, att, i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad motionären

äskat, ett tillägg till den Kongl. kungörelsen kan vara nödigt

och om hvars beslutande, för så vidt på Riksdagen beror, jag derföre

nu gör vördsam hemställan.44

Herr Johannes Jonsson har begärt få här antecknadt, att han i

följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets

behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.