Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 12

1880-02-28 · 55 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 50 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:12, Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Febr. 1880, kl. 6 e. ra.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga

proposition med förslag till förordning om jordegares

rätt öfver vattnet ä hans grund med flere dermed sammanhängande

författningar.

Kong]. Maj:t har till Riksdagen aflåtit en den 81 sistlidne December

beslutad nådig proposition af följande lydelse:

“Den del af lagstiftningen angående de privaträttsliga förhållandena

emellan jord- och strandegare eller andre i afseende å vattens afledande

och begagnande, som afser undanrödjande af de skadliga verkningar eller

hinder emot jords odling eller förbättring, hvilka vållas af vattensamlingar

på eller nära invid jordytan, har blifvit ordnad genom lagen om dikning och

annan afledning af vatten den 20 Juni innevarande år, och har nya Lagberedningen,

som i enlighet med sin instruktion vidare haft att behandla öfrige

delar af berörda lagstiftningsämne eller deri grupp af lagbud, som har till

föremål vattnets tillgodogörande för allmänt eller enskildt nyttiga syften,

dervid Beredningen jemväl fått sig öfverlemnad Riksdagens skrifvelse den

10 Maj 1875 angående lagstiftningen om allmän flottled, under den 31 Maj

innevarande år afgitvit underdåniga förslag till författningar i sistberörda

ämnen. Derefter hafva de af dessa förslag, som varit af beskaffenhet att

böra jemlikt 87 § Regeringsformen behandlas, blifvit för det ändamål,

nämnda § innehåller, underkastade Högsta Domstolens granskning och seBih.

till Riksd. Prof. 1880. 7 Sami. 7 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

dermera öfversedda samt i några delar ändrade; och har Kongl. Maj:t funnit

godt att de sålunda öfversedda förslagen till Riksdagens godkännande

framlägga. . , all

Med bifogande af Högsta Domstolens och Statsrådets i amnet häilna

protokoll vill Kongl. Maj:t fördenskull, jemlikt 87 § Regeringsformen, till

Riksdagens antagande i ett sammanhang öfverlemna närlagda förslag till

Förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund;

Förordning om allmän flottled;

Förordning om allmän farled, ^

Förordning om tillägg till Förordningen den 14 April 1866 angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, samt

Förordning om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

1.

Förslag
till
Förordning
om

jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

Med upphäfvande af 17 kap. 4 § samt 20 kap. Byggningabalken; Förordningarna

den 3 September 1755 angående rätt dag till damluckas öppnande

och den 23 Augusti 1851 angående ändring för vissa orter af stadgandet

om tiden, då damlucka skall vara öppnad; Kongl. kungörelsen den

6 Augusti 1815 angående tiden för vattendämning om hösten m. m.; hvad

i Kongl. kungörelsen den 30 December 1863 angående ändring i föreskrifterna

rörande vilkoren för mjöl- och sågqvarnars anläggande m. m. sa ock

i andra författningar stadgas derom att vid inrättande af vattenverk skall

»■enom föregående undersökning utrönas, huruvida medelst uppdämning eller

vattnets begagnande i öfrigt skada tillskyndas annan; samt Kongl. brefven

den 17 April 1828 om mjöl- och sågqvarnars anläggning i Lappmarkerna,

och den 1 Juni 1849 angående anläggning och utrifning af anstalter för

ängsvattning; äfvensom med ändring af hvad andra lagens rum och författningar

innehålla mot denna förordning stridande, stadgas som följer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o IS.

3

1 §•

En hvar eger att det vatten, som å hans grund finnes, sig tillgodogöra,

så vidt ej här nedan eller eljest i lag annorledes stadgas. v

2 §■

Går vattendrag emellan byar, hemman eller andra jordlägenheter, må

ej ene strandegaren qvarn eller annat vattenverk å sin grund så bygga att

den andre i sin rätt öfver vattnet lider förfång.

3 §•

Är strömfall så beskaftådt att för dess tillgodogörande strandegarne

ä ömse sidor hafva af nöden dambyggnad hvar å den andres grund, bjude

då den, som bygga vill, den andre att gemensamt dammen bygga och nyttja;

vill ej denne i byggnaden deltaga, vare ändock pligtig nödigt damfäste

lemna, der Rätten pröfvar sådant kunna ske utan synnerligt men och ersättning

till fulla värdet gifves för mark, som af damfästet upptages, så ock

för olägenhet, som eljest af byggnaden komma må.

Fästes dam sålunda å ömse sidor af vattendraget, njute hvardera strandegaren

lika lott i det vatten, som vid dammen samlas; och bestämme, i

brist af åsämjande, Rätten, efter ty skäligt pröfvas, huru dammen byggas

och hvarderas lott i vattnet uttagas må.

Bygger endera ensam dammen, må honom ej förmenas att den andres

lott i vattnet nyttja intill dess denne, såsom nedan sägs, sin rätt gällande

gör.

4 §•

Nu varder, såsom i 3 § sägs, dam af ene strandegaren byggd jemväl

å den andres grund: vill denne sedan sjelf vattenverk bygga och dertill

dammen för sin lott i vattnet nyttja; stånde det honom öppet; säge dock

derom till minst två år innan han vill dammen begagna och vare, efter ty

å hans hälft belöper, skyldig ersätta dammens värde i det skick, hvari den

befinnes, samt i framtida underhållet taga del. Pröfvas dammen större än

för hans verk är nödigt eller nyttigt, må ersättnings- och underhållsskyldigheten

i mån deraf jemkas; tarfvas åter för hans verk att dammen tillökas

eller annorledes förändras, skall han ensam vidkännas kostnaden derför

äfvensom den tillökning i underhållskostnad, hvartill ändringen må föranleda.

Har han något uppburit i godtgörelse för mark till damfäste eller för

sådan olägenhet af dambyggnaden, som ännu ej inträdt, då han börjar

dammen nyttja; det bör ock återgäldas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

5 §■

Delegare i oskift by eller annan samfäld mark kåfve rätt till vattnet

efter som han i sainfälligheten eger del. Lag samma vare, der vid skifte

af samfällighet vattendraget ej i skiftet ingått. Kan vattnet ej utan delegares

förfång skiftas, och vill någon af dem qvarn eller annat vattenverk

bygga, bjude de andre att deri taga del; vilja de ej, och pröfvar Kätteri

det kunna ske utan synnerlig skada för dem, förelägge då honom på hvad

sätt, vilkor och tid han verket bygga och nyttja må.

§•

Ej må i vattendrag så byggas att genom uppdämning eller annorledes

men tillskyndas någon, som ofvan eller nedan eger jord, vattenverk

eller annan egendom; och skall förty vattenverk, der hinder i vattnets lopp

kan lända till men för annan, vara så inrättadt, att genom lucka å dammen

eller annan dylik anstalt tillräckligt aflopp kan för vattnet beredas,

när sådant är af nöden.

7 §•

Allmän farled må ej genom dambyggnad stängas; ej heller må eljest

i eller vid allmän farled byggnad göras eller åtgärd vidtagas, hvarigenom

samfärdseln hindras eller leden kan försämras.

I allmän flottled må ej så byggas att flottningeu hindras.

Vattenled, som för fiskens gång finnas bör, efter ty derom är särskildt

stadgadt, skall ock lemnas från byggnad och stängsel fri.

8 §•

Der kungsådra af ålder varit, skall den fortfarande lemnas öppen för

allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat allmänt ändamål

så ock till bevarande af enskild rätt, som af ådran är beroende.

Kungsådra skall, så framt den ej är annorledes bestämd, anses framgå i

djupaste vattnet och beräknas till en tredjedel af vattendragets bredd efter

de sista tio årens medelvattenstånd.

9 §.

Tvist, huruvida led eller ådra, hvarom i 7 och 8 §§ förmäles, finnes

i vattendrag, så ock om ledens eller ådrans rätta läge och bredd ankomme

på domstols pröfning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 12.

o

10 §.

En hvar, som vill för vattenverk göra ny eller ombygga äldre dam, vare

pligtig att byggnaden hos Konungens Befallningshafvande anmäla med uppgift

å vattendraget och den fastighet, å hvars grund byggnaden skall göras,

samt socken och härad, hvartill fastigheten hörer: foge ock dervid beskrifning

a den tillämnade byggnaden till läge, storlek och inrättning i afseende

å flod- eller bottenluckor samt öfrige väsentlige delar.

Sedan läte Konungens Befallningshafvande nämnda anmälan och beskrifningen

i dess helhet eller i nödige delar på bekostnad af den, som anmälan

gjort, intagas i länskungörelserna, med erinran till en hvar, som anser

sig kunna af byggnaden lida men, att, om han aktar nödigt, sin rätt

vid domstol eller eljest i laga ordning bevaka. Konungens Befallningshafvande

föranstalte ock att kungörelsen varder intagen i länskungörelserna

för angränsande län, om anledning dertill finnes.

fl §.

Menar någon att för hans vattenverk tarfvas att led eller ådra, hvarom

ofvan är sagdt, öfverbygges eller eljest genom byggnad förändras till djup

eller läge; då skall tillstånd från det allmännas sida till byggnaden sökas

hos Konungens Befallningshafvande. Finnes byggnaden kunna så göras att

leden eller adran fortfarande utan väsentlig olägenhet kan för det dermed

afsedda. allmänna ändamål användas, må det sökta tillståndet beviljas med

de vilkor, som efter omständigheterna i hvarje fall anses erforderliga till

betryggande af det allmännas rätt.

Af sadant tillstånd vare den, som anser sig genom byggnaden förnärmad

i sin enskilda rätt, ej hindrad att sin talan derutinnan lagligen anhängiggöra.

12 §.

Vill den, som ämnar bygga vattenverk, bereda sig trygghet att byggnaden

ej ma framdeles af annan klandras såsom vållande olaga dämning

eller annat intrång i enskild rätt; stånde honom fritt sin talan på förhand

instämma; och vare a den talan pröfvadt huru byggnaden må inrättas så

att andre parten i sin rätt ej förnärmas.

Askar den, som vattenverk eger eller bygga vill, eller någon, som

genom dämning eller eljest kan af sådant verk men lida, att lofliga vattenhöjden

med vattenmärke betecknas eller viss tid bestämmes, då damlucka

skall hållas öppen, eller ock andra särskilda föreskrifter angående vattnets

framsläppande gifvas; ege dertill vitsord. Sämjas de ej, gånge tvisten till

Rättens pröfning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Vattenmärke skall på vatten ver ksegarens bekostnad i berg, jordfast

sten eller annat fast föremål sättas.

13 §.

Har vattenmärke blifvit satt, åligge verkets egare att i allt hvad på

hans åtgärd ankommer så förfara att vattnet ej må stiga öfver märket.

Finnes ej sådant märke, skall ändock damlucka hallas öppen när sådant

till förekommande af skada tarfvas. Är för damluckas öppnande viss

tid i laga ordning bestämd eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande

gifven, lände det till efterrättelse.

14 §.

Der sågqvarn är, ligge å egarens vårdnad att affallet ej utsläppes i

vattnet. Lag samma vare, der vid annat verk eller inrättning affall uppkommer,

hvaraf uppgrundning eller annan olägenhet kan förorsakas»

Vidtager ej egaren nödig åtgärd eller anstalt till skadans förekommande,

ege Konungens Befallningshafvande föreskrifva hvad i sådant hänseende

iakttagas bör, så ock förelägga den tredskande vite, der ansvar å

försummelsen ej finnes särskildt stadgadt.

Sker ändock skada, njute den, som skadan lider, ersättning efter Rättens

bepröfvande.

15 §.

Hvad i denna förordning sägs om vattenverk galle ock om annan med

dylikt verk jemförlig inrättning till vattens nyttjande, hvarför byggnad i

vattnet tarfvas.

16 §''

Ej må någon genom upptagande af ny rännil från sjö eller annat

vattendrag eller annorledes vattnet till djup eller läge sa förändra att derigenom

led eller ådra, hvarom ofvan skils, försämras eller men annan tillskvndas.

Kan utan sådan olägenhet vattnet afledas för att annorstädes

nyttjas, skall det dock till vattendraget återledas, i den mån sådant erfordras

till förekommande af olägenhet för den, som nedanför ligger.

17 §•

Rensning, som för vattendrags bibehållande är af nöden, hafve den,

som af uppgrundningen kan lida men, lof att verkställa, ända att gräfning

inom annans område tarfvas; dock skall i ty fäll denne förut derom tillsägas.

Jord eller annat, som vid rensningen upptages, må på närmaste

strand uppläggas eller ock föras till annat lämpligt ställe i närheten, dock

emot ersättning till markens egare, om skada vållas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

18 §.

Har vattendrag vikit från sitt förra läge eller eljest förändrat sitt lopp,

vare o m vattendragets återställande i dess förra skick lag som om rensning

i 17 § är sagdt. Varder genom vattnets återförande skada tillskyndad egare

af jord, hvarifrån vattnet afvikit, eller annan, som genom byggnad eller

annorledes gjort sig vattnet i dess nya lopp eller läge till godo; njute han

ersättning derför. Har han i tio år varit i besittning af förmån, som skulle

genom återförandet gå förlorad, må dylik åtgärd ej emot hans bestridande

vidtagas.

19 §.

I fråga om vattens bortledande eller annan åtgärd till vattendrags

förändring till djup eller läge och om vattendrags återställande lände i tillämplige

delar till efterrättelse hvad i 10, 11 och 12 §§ sägs om byggnad i

vattendrag; och vare i afseende å anstalt för jords bevattning jemväl i öfrigt

gällande hvad om vattenverk i denna förordning skils.

20 §.

Angående vättenafledning för jords odling eller förbättring så ock om

strömrensning eller vattens bortledande för allmänt behof är särskildt stadgadt.

21 §.

När talan i mål, hvarom i denna förordning handlas, instämd varder,

ege i stad Rätten och å landet domaren att i stämningen utsätta saken till

syn å stället, der sådant af käranden äskas eller eljest för frågans pröfning

finnes erforderligt; föranstalte ock i de fall, der 9 eller 12 § är tillämplig,

att tiden och stället för målets företagande varder minst fjorton dagar före

den utsatta tiden kungjord i kyrkan för den församling, der den del af

vattendraget, hvarom fråga är, framgår, så ock i angränsande, intill vattendraget

belägna församlingars kyrkor.

22 §.

Då afvägning eller annan undersökning af vattendrag med dess afoch

tillopp, ofvan eller nedan, är nödig eller särskild utredning erfordras

huru vattenbyggnad göras och nyttjas må eller i andra frågor, hvarom i

denna förordning handlas, ege i stad Rätten och å landet domaren till biträde

kalla sakkunnig man eller ock, om sådant finnes lämpligare, föreskrifva

att undersökningen skall förrättas af dertill behörig tjensteman eller

annan sakkunnig, som uppå ansökning af käranden förordnas af Konungens

Befallningshafvande och derefter har att utlåtande i målet afgifva i de delar,

som till honom blifvit hänskjutne.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

23 §.

Der någon utan föregående anmälan, hvarom i 10 § sägs, eller eljest

olagligen i vattendrag bygger eller dämning gör, ege öfverexekutor att, till

rättelse i hvad olagligen skett, handräckning gifva, när skäl dertill äro;

och vare derom gällande enahanda bestämmelser, som för det i 157 § Utsökningslagen

afsedda fall äro stadgade.

Yisar någon sannolika skäl att byggnad, hvarom anmälan skett, kan

lända honom till men, ege ock öfverexekutor byggnaden förbjuda intill dess

tvisten blifvit i laga ordning pröfvad.

Hvad här är sagdt om byggnad i vattendrag gälle ock om vattens

bortledande eller annan åtgärd till vattendrags förändring.

24 §.

Dämmes vatten upp öfver faststäldt märke eller varder, der viss tid

för damluckas uppdragande föreskritven är eller annan särskild bestämmelse

angående damluckas skötande blifvit meddelad, hvad sålunda iakttagas bör

ej fullgjordt, och följer ej rättelse genast efter det tillsägelse skett; då ege

på ansökan af den, som men lider, utmätningsmannen i orten och å landet

jemväl länsmannen, äfven om han ej är satt till utmätningsman, att, sedan

han med ojäfvigt vittne syn å stället hållit, nödig handräckning på den försumliges

bekostnad meddela.

Tillstänger någon led eller ådra, hvarom i denna förordning stadgas,

må ock till borttagande af stängsel, som uppenbarligen finnes emot lag stridande,

handräckning gifvas såsom nyss är sagdt.

25 §.

Angående allmän farled och flottled äfvensom vattenled för fiskens

gång vare, utöfver hvad denna förordning derom innehåller, gällande hvad

särskildt föreskrifves.

Om handläggning af frågor angående väg eller bro öfver vattendrag

är särskildt förordnadt.

26 §.

Hvad i 11 § sägs om vattenverk samt i 6, 7, 8, 18, 23 och 24 §§

om vattenbyggnad i allmänhet, skall i tillämplige delar lända till efterrättelse

jemväl i fråga om fiskebyggnad.

Om fiskerättighet och hushållning med fiskevatten är särskildt stadgadt''

27 §-

Genom denna förordning göres ej rubbning i den rätt och frihet, som

bergverk så ock skattlagda qvarnar och fiskeverk förunnad är, ej heller i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

annan lagligen tillkommen rättighet att vattendrag stänga eller uppdämma

eller i öfrigt öfver vattnet förfoga. annorledes än med ofvan gifna stadganden

öfverensstämmer.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 Januari 1881; dockskola

hittills gällande lagbud om damluckas öppenhållande framgent intill den ]

Januari 1886 ega tillämplighet i så måtto, att den deri föreskrifna tid, då

damlucka bör vara öppen, skall iakttagas, så framt ej i laga ordning annan

viss tid derför varder bestämd eller vattenmärke sättes eller ock andra särskilda

föreskrifter angående vattnets framsläppande meddelas.

II.

Förslag''

till

Förordning

om allmän flottled.

Med upphäfvande af Kongl. brefvet angående flottning den 8 April

1811 stadgas som följer:

1 §‘

I allmän flottled stånde en hvar öppet att, efter ty här nedan närmare

skils, låta flottgods löst framflyta.

2 §•

I vattendrag, der flottning allmänneligen idkas eller tillåten är vid den

tid, då denna förordning träder i kraft, skall allmän flottled jemväl framgent

bibehållas på sätt med hittills gällande lag eller särskilda föreskrifter öfverensstämmer.

3 §.

Kan vattendrag, hvarest allmän flottled ej finnes, dertill användas; ege

Konungens Befallningshafvande, der sådant pröfvas vara af nöden och kunna

Bih. till Rilcsd. Prot. 1880. 7 Sami. 7 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lag-Utskottets Utlåtande A:o 12.

medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända till nytta för det allmänna,

förordna att i vattendraget allmän flottled vara skall.

4 §•

Är för allmän flottleds inrättande, utvidgande eller förbättrande någon

anläggning eller åtgärd nödig, som kan på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksegares

eller annans rätt inverka, och har han ej dertill samtyckt; da

ankomme på Konungens Befallningshafvande att, med den inskränkning,

hvartill 7 § föranleder, till anläggningen eller åtgärden iof gifva; bestämme

ock dervid, äfvensom då fråga eljest uppstår om skydd för enskild rätt, huru

vid flottleds ordnande och begagnande tjenligast förfaras bör, så att ändamålet

må utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för den, hvars

rätt är i fråga.

5 §.

Utan särskiklt lof må de, som ombesörja flottningsarbetet, ega tillträde

till stränderna vid flottleden, der sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets

framförande i vattendraget är af nöden.

Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller andra

egor, hvilka kunna deraf skadas, må dock ej tagas, om tillträde till stranden

annorledes kan utan väsentligt hinder eller uppehåll beredas.

6 §•

För skada, som genom anläggning eller åtgärd för flottleden eller

genom strändernas beträdande eller eljest genom flottningen vållas, njute den,

som skadan lider, ersättning till högsta skäliga belopp, hvartill den skattas ma.

7 §•

Erfordras för ändamålet att jord eller lägenhet, som annan tillhör, för

flottleden begagnas eller att vatten, annan till men, ur vattendrag bortledes;

då skall i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan om skyldigheten att,

upplåta hvad nödigt är på Konungens pröfning ankomma, efter ty angående

sådan upplåtelse för allmänt behof stadgas; och lände i dessa fall jemväl

om sättet för skadeersättningens bestämmande så ock i allt öfrigt de för

dylika frågor särskildt gifna föreskrifter till efterrättelse.

8 §•

Fordrar någon i andra fäll, än de i 7 § nämnda, ersättning för skada;

varde frågan efter syn och uppskattning pröfvad af^ tre ojäfvige skiljemän,

bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla

den tredje; tredskas den, emot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman

eller kunna de utsedde ej om valet af den tredje sig förena, ege Konun
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

gents Befallningshafvande eller underrätten eller utmätningsmannen i orten

att på ansökan af den, som anspråket väckt, om valet förordna. Varder

till ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige ock förpligtas att synekostnaden

gälda; sättes ej ersättningen högre än han före synen bjudit, svare

parterne å ömse sidor för halfva kostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten vill

söka domaren, gå i verkställighet, med mindre domaren eller Konungens

Befallningshafvande annorlunda förordnar.

I mål, hvarom nu är sagdt, svare den, emot hvilken talan föres, vid

Rätten i den ort, der skadan skett eller är att förvänta.

9 §''

Ar skada, som i 8 § afses, så stadigvarande att värdet derå kan genom

uppskattning på förhand utrönas; då skall, om ersättningstagande det

påstår, ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig afgift

under hela den tid skadan kommer att fortfara eller under vissa år eller ock

på en gång, allt efter ty skäligt pröfvas.

10 §.

Låta två eller flere flottgods framflyta i allmän flottled och sker derigenom

skada, som ej blifvit på förhand uppskattad och ersatt; då skola de,

hvilka under året deltagit i flottningen å det ställe, der skadan timat, en

för alla och alla för en ansvara för ersättningens gäldande till den, som

skadan lidit; gitter någon visa att hans flottgods framgått på sådant sätt

eller å sådan tid att det ej kunnat till skadan medverka, vare han dock

från dylik ansvarighet fri. Har någon på grund af ansvarighet, hvarom nu

är sagdt, guldit mer än hvad på honom efter hans andel i flottgodset belöper,

och är han icke till skadan särskiidt vållande, söke lios de andre

flottande sitt åter efter befogenhet.

Hvad i denna § är stadgadt må ej tillämpas, der enligt särskild bestämmelse

af vederbörande myndighet någon utöfvar uteslutande rätt att ombesörja

flottningen mot afgift af flottgodsets egare.

11 §•

Hvad strandegare, som i allmän flottled bygga vill, har att iakttaga,

derom är särskiidt stadgadt. Är ej i laga ordning bestämdt i hvad mån

vattendraget skall för flottningens behof lemnas från byggnad eller stängsel

fritt; förordne derom Konungens Befallningshafvande, der någon, som bygga

vill, det äskar. Bygger någon annorledes än med lag eller gifna föreskrifter

öfverensstämmer, stånde sjelf den skada, som å byggnaden må genom flottningen

vållas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Nu vill någon göra byggnad hvaraf flottningen ej hindras: menar han

att till skydd emot skada å byggnaden särskild anläggning eller åtgärd bör

af de flottande bekostas; anmäle det hos Konungens Befallningshafvande,

som eger att derom jemlikt de i 4 § stadgade grunder bestämma som

skäligt pröfvas. Bygger han utan sådan anmälan eller utan att Konungens

Befallningshafvandes bestämmelse afbida, stånde under tiden sjelf skadan.

12 §’

Kan uppehåll med verkställande af anläggning eller annan åtgärd,

hvarom Konungens Befallningshafvande enligt 4 § bestämmelse meddelat,

föranleda synnerlig olägenhet; ege Konungens Befallningshafvande förordna

att utan hinder af klagan öfver beslutet verkställighet må ske, der pant

eller borgen ställes för den skada, som kan genom åtgärden uppstå.

Konungens Befallningshafvande hafve ock i andra fall, då skada kan

af flottleds inrättande eller begagnande vållas, makt förordna det pant eller

borgen för skadeståndet ställas skall, om sådant till betryggande af ersättningstagares

rätt finnes nödigt.

13 §.

De närmare föreskrifter, som, utöfver hvad ofvan är sagdt, erfordras

i fråga om flottleds inrättande eller begagnande, meddelas af Konungen.

14 §.

I fråga om sjöfart med sammanlagde flottar ege stadgandena i denna

förordning ej tillämpning.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1

Januari 1881.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

13

III.

Förslag:

till

Förordning

om allmän farled.

1 §‘

Der sjöfart med fartyg-, båtar eller sammanlagde flottar allmänneligen

idkas eller tillåten är vid den tid då denna förordning- träder i kraft, skall

allmän farled, hvartill ock räknas det utrymme i vattendraget, som till allmän

hamn är i laga ordning upplåtet, fortfarande finnas i det läge och till

den storlek, som med hittills gällande lag eller särskilda föreskrifter öfverensstämmer.

2 §•

Tarfvas allmän farled i vattendrag, der sådan förut ej finnes, förordne

derom Konungens Befallningshafvande samt meddele tillika nödig föreskrift

om hvilken del af vattendraget bör för samfärdselns behof lemnas fri från

byggnad och stängsel.

. 3 §''

Ar för allmän farleds inrättande, utvidgande eller förbättrande någon

anläggning eller åtgärd nödig, som kan på annans rätt inverka, och har

han ej dertill samtyckt; da ankomma på Konungens Befallningshafvande

att, med den inskränkning, hvartill 4 §> föranleder, till anläggningen eller

åtgärden lof gifva; bestämme ock huru såväl dervid som ock i öfrigt vid

farleds ordnande och begagnande tjenligast förfäras bör, så att ändamålet

må utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för den, hvars rätt

är i fråga.

För skada, som af dylik anläggning eller åtgärd vållas, skall ersättning

till högsta skäliga belopp, hvartill skadan skattas må, efter Rättens bepröfvande

gifvas vare sig i årlig afgift eller på en gång.

4 §''

Erfordras för ändamålet att jord eller lägenhet, som annan tillhör, för

farleden begagnas eller att vatten, annan till men, ur vattendrag bortledes;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

då skall i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan om skyldigheten

att upplåta hvad nödigt är på Konungens pröfning ankomma, efter ty angående

sådan upplåtelse för allmänt behof stadgas; och lände i dessa fall

jemväl om sättet för skadeersättningens bestämmande så ock i allt öfrigt

de för dylika frågor särskildt gifna föreskrifter till efterrättelse.

5 §.

Hvad den, som vill bygga i vattendrag, der allmän farled är, har att

iakttaga, derom är särskildt stadgadt.

6 §.

De närmare föreskrifter, som, utöfver hvad ofvan är sagdt, erfordras

i fråga om farleds inrättande eller begagnande, meddelas af Konungen.

Denna förordning skall lända till efterrättelse trän och med den 1

Januari 1881.

IY.

Förslag

till

Förordning

om tillägg till förordningen den 14 April 1860 angående jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof.

Der Konungen för någon orts förseende med dess behof al vatten

eller för farled eller flottled eller för annat allmänt behof pröfvar nödigt

att vatten ur sjö, eif, å eller annat vattendrag ledes bort för att annorstädes

nyttjas, vare enskild man, menighet eller inrättning, som öfver vattnet rader,

pligtig att det tåla; njute dock den, som derigenom skada lider, ersättning

till högsta skäliga belopp, hvartill skadan skattas må.

2 §-

Har någon vatten- eller fiskeverk eller bevattningsanstalt eller annan

särskild lägenhet, och varder den lägenhet genom vattendragets ändring

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottet}; Utlåtande N:o 12.

obiukbar eller i väsentlig man försämrad, skall lägenheten lösas, om egaren

det påstår.

3 §.

Kan ej öfverenskommelse träffas om hvad, efter ty ofvan skils, i ersättning

eller lösen utgå bör, skall såväl i fråga derom som ock i allt öfrigt

i tillämplige delar gälla hvad uti förordningen den 14 April 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgadt är.

Yäckes fråga, hvarom här ofvan i 2 § sägs, varde dermed förfaret på sätt

i nämnda förordning finnes bestämdt för den händelse då till afsedt ändamål

erfordras att allenast en del af lägenhet afstås, men egaren äskar att

hela lägenheten lösas skall.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1

Januari 1881.

Förslag
till
Förordning
om

ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

Med upphäfvande af Förordningen den 21 December 1857 angående

ändring af 20 kap. 6 § Byggningabalken i fråga om straffbestämmelsen för

underlåtenhet att i föreskrifven tid öppna damlucka stadgas, som följer:

Håller någon olofligen damlucka, för hvars uppdragande viss tid iakttagas

bör, stängd under tid då den skall öppen lemnas; böte minst tio,

högst femhundra kronor. Lag samma vare, der någon olofligen håller

damlucka stängd då vattnet stiger öfver faststäldt märke.

Öfverträdelse, hvarom nu är sagdt, må ej, der den endast förnärmar

enskild persons rätt, åtalas af annan än målsegande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ig Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Böter, som ådömas efter denna förordning'', skola tillfalla kronan och

vid bristande tillgång förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1

Januari 1881.“

Med anledning af remiss från båda Kamrarne åligger det Lag-Utskottet

att öfver denna proposition afgifva utlåtande.

De bestämmelser i Byggningabalken af 1734 års lag jemte dit hörande

författningar, som innefatta lagstadganden beträffande den så kallade vattenrätten

hafva länge befunnits särdeles ofullständiga samt, förutom i sammanhang

med Lagkomiténs och Lagberedningens förslag till Byggningabalk, utei

ort föremål för flere särskilda omarbetningar.

Uti underdånig skrifvelse den 14 Mars 1863 anförde Rikets Ständer,

att gällande lagbestämmelser rörande vattens egande och användande i allmänhet

äfvensom i dithörande frågor af mera speciel art, såsom beträffande

vattens afdikning från åkerjorden, om kungsådra, m. m voro funsemellan

stridande samt osammanhängande och ofullständiga, såsom följd hvaraf b" p

domare och parter vid uppkomna vattentvister sväfvat i okunnighet och va - rådighet om lagens mening och tillämpning; och anhöllo derföre Rikets Ständer,

som på dessa och i öfrigt anförda skäl ansågo en ny lag uti ifrågavarande

ämne vara af behofvet påkallad, hos Kongl. Maj:t i underdånighet,

att Kono-l. Maj:t täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta förslag

till en ny lag såväl för afledande som tilledande af vatten, och hvaruti borde

bestämmas jord- och strandegares rättigheter och skyldigheter i förhållande

såväl till hvarandra som till innehafvare af vattenverk eller annan egendom,

hvars rätt af en eller annan anledning kunde häraf vara beroende. Med

anledning af denna Rikets Ständers skrifvelse tillsatte Kongl. Maj:t den o

Maj 1863 en komité för att utarbeta förslag till lag i ämnet. Denna komité

afgaf den 15 Juni 1865 sitt betänkande med förslag till “Lag rörande

Vattenrätten41, uti hvilket lagförslag, såsom äfven dess namn utmärker, i ett

sammanhang behandlades alla de till vattenrätten hörande ämnen. Uti de utlåtanden,

som öfver komiterades förslag infordrades från flere offentliga myndigheter

jemte länens landsting och hushållningssällskap, framstäldes temligen

allmänt anmärkningar emot förslaget deruti, att detsamma, mera i ö verensstämmelse

med främmande länders lagar än med den inhemska ratten, i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

flera hänseenden afvikit från grundsatsen om den enskildes eganderätt till

och fria disposition öfver det inom hans egoområde befintliga vatten, samt

att, möjligen såsom följd af nämnde afvikelse, ej mindre vid fördelning af

vatten emellan den egentliga industriella verksamheten och jordbruket detta

senares intresse blifvit obehörigen tillbakasatt, än äfven i fråga om rättighet

till vattens användande stadgats förbehåll om offentlig myndighets tillstånd

och kontroll i fall, der sådant förmenats vara antingen stridande mot rättsgrunden

eller åtminstone mindre tjenlig! såsom ledande till onödig tidsutdrägt

och kostnad.

Kongl. Maj:t uppdrog härefter den 29 Januari 1869 åt en ytterligare

komité att, med ledning af de inkomna anmärkningarne mot den föregående

komiténs förslag, verkställa omarbetning af vissa delar deraf. Den sålunda

tillsatta komitén afgaf den 5 November 1870 sitt betänkande med förslag till

“Förordning angående Vattenrätten11. Komiterade förklarade sig, ehuru deras

uppdrag, på sätt ofvan nämnts, förnämligast afsett endast en omarbetning

af föregående komités förslag, likväl vid närmare granskning af förslaget

hafva, i följd af sin uppfattning af ämnet, ej kunnat undgå att från det

äldre förslaget afvika i så väsentlig mån, att deras förslag till största delen

vore att anse såsom nytt. Komiterade delade i hufvudsaken de mot föregående

komités förslag framstälda anmärkningar, hvarföre de i främsta rummet

låtit sig angeläget vara att ställa sitt förslag på nationel grund och,

med bibehållande af den inhemska, äldre och nuvarande lagstiftningens allmänna

rigtning, söka utveckla densamma derhän, att den kunde anses motsvara

nutidens åsigter och behof. Vid förslagets granskning i Högsta Domstolen

framstäldes af Högsta Domstolens fleste ledamöter anmärkning

emot den vid förslagets uppgörande använda metod, enär, enligt desse ledamöters

åsigt, de så kallade vattenrättigheterna icke stode till hvarandra i sådant

förhållande, att deras sammanförande i lag till ett helt för sig vore

nödigt eller lämpligt samt i förslaget blifvit sammanstälda alltför olikartade

ämnen, af hvilka en del, som till sin natur hörde under den ekonomiska

lagstiftningen, hvilken tillkom Konungen ensam, ilyttats in på privaträttens

område.

Frågan har derefter utgjort föremål för Nya Lagberedningens handläggning.

För att härvid tagas i behörigt öfvervägande öfverlemnades till

Beredningen Riksdagens skrivelser den 13 Maj 1875 med förslag till författning

angående ändring i gällande bestämmelser om dikning, till hvilket

lagförslag Kongl. Maj:t vägrat sin sanktion, samt den 10 Maj 1875, angående

lagstiftning om anläggande och begagnande af allmän flottled. Beredningen,

hvilken vid fullgörandet af det gifna uppdraget ansåg sig icke böra,

emot hvad inom Högsta Domstolen blifvit anmärkt, vidhålla den metod, de

Bih. till Riksd. Prot. 1880. 7 Sami. 7 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 12.

föregående komitéerna följt, att i lag sammanföra rättigheterna i fråga om

vatten, betraktade såsom ett helt, sönderdelade derföre ämnet i dess båda

hufvuddelar, den defensiva vattenrätten och den lukrativa, af hvilka den

förra, afseende undanrödjande af de skadliga verkningar eller hinder emot

jords odling, hvilka vållas af vattensamlingar på eller nära invid jordytan,

genom Lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20 Juni 1879,

vunnit sin lösning. Den senare delen åter, eller den grupp af lagbud, som

har till föremål vattnets tillgodogörande för allmänt eller enskildt nyttiga

syften, blef derpå föremål för Beredningens bearbetning, och sedan sakkunnige

män lemnats tillfälle att yttra sig öfver uppgjorda utkast, aflemnade

Beredningen den 81 Maj 1879, förutom förslag till åtskilliga författningar,

afsedda att utfärdas i administrativ väg, de lagförslag, hvilka hufvudsakligen

ligga till grund för den Kong]. Maj.ts nådiga proposition, öfver hvilken

Lag-Utskottet nu går att yttra sig.

Vid granskning af propositionen har Utskottet funnit de uti densamma

innefattade förordningsforslag i allt väsentligt bygda på de principer,

som redan uti den svenska rätten äro uti ämnet antagna.

Uti förslaget till förordning om jordegares rätt öfver vattnet cl hans

grund hafva olika strandegares rättigheter inbördes samt industriens och jordbrukets

olika kraf synts Utskottet vara mot hvarandra tillbörligen afvägda.

Den allmänna grundsatsen i förordningen, att hvar och en eger att det vatten,

som å hans grund finnes, sig tillgodogöra, dock så, att, om å ömse

sidor om vattendrag äro olika strandegare, ene strandegaren icke må qvarn

eller annat vattenverk å sin grund så bygga, att den andre i sin rätt öfver

vattnet lider förfång, öfverensstämmer med nu gällande lag. Någon rätt för

ene strandegaren att lägga damfäste å den andres grund förefinnes endast i

det fall, att strömfall är så beskaffadt, att för dess tillgodogörande strandegarne

å ömse sidor hafva af nöden dambyggnad hvar å den andres grund,

då ene strandegaren har fått sig tillerkänd dylik rätt, derest den kan göras

gällande utan synnerligt men för den andre. Denna rätt är här grundad å

den till följd af strömfallets natur för strandegarne uppstående tvungna gemensamhet

vid dess nyttjande, hvadan utan densamma skulle i brist af godvillig

öfverenskommelse den i strömfallet förefintliga vattenkraft komma att

gå alldeles förlorad — ett förspillande af naturlig drifkraft, hvilket lagstiftningen

icke bör mot det allmännas och de enskildes väl förstådda intresse

föranleda. Den modifikation, de allmänna stadgandena beträffande vattnets

fördelning härvid erhållit, i det att för det fall, att båda strandegarne begagna

dambyggnaden, hvardera strandegaren tillerkänts lika lott i den vid

dammen uppsamlade vattenqvantitet, kan visserligen vid första påseendet

synas mindre konseqvent, men då den sålunda stadgade lika fördelning efter

vattenqvantiteten endast inträder i den händelse att, såsom ofvan redan an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

märkts, ingendera strandegaren kan tillgodogöra sig sin del i strömfallet

utan att bygga jemväl å den andres grund, har Utskottet ansett bestämmelsen

böra godkännas. För den händelse, att någondera, vare sig den, som

vill bygga, eller den motsatta strandens egare, kan tillgodogöra sig sin del

i strömfallet, det vill säga den del af vattnet, som öfver hans grund framlöper,

eger för ingendera någon sådan rätt till damfäste rum, likasom hvarderas

rätt till vattnet då bestämmes efter den allmänna regeln i § 1.

Redigeringen af § 4 mom. 2 har Utskottet funnit i det afseendet mindre

tillfredsställande att derutaf skulle kunna framgå, det äfven för det fall, att

för mark till damfäste å annan strandegares område ärlig ersättning bestämts,

sådan redan uppburen ersättning borde återgäldas, när denne strandägare

började nyttja den uppförda, å jemväl hans grund förlagda dammen; hvadan

och då Utskottet anser af sig sjelft följa, att, derest ersättningen för den af

damfästet upptagna marken eller för olägenhet, som eljest af byggnaden må

hafva kommit, blifvit bestämd i årlig afgift, denna afgift i här förevarande

fall för framtiden upphör, Utskottet funnit mom. böra så affattas, att,

om någon på en gång uppburit godtgörelse för mark till damfäste eller för

olägenhet åt dambyggnaden, denna bör återgäldas. Utskottet har visserligen

härvid tagit i öfvervägande, huruvida ej, der ersättning vare sig i ena eller

andra afseendet på en gång utgjorts, allenast den del af samma afgift, som

icke kunde anses belöpa å den redan gångna tiden borde återgäldas, men

Utskottet har funnit så stora svårigheter härvid uppstå i fråga om beräkningen,

att ett dylikt stadgande, hvilket icke heller skulle lämpa sig för reglering

af den ersättning, som varit på en gång lemnad för ständig upplåtelse

af mark eller olägenhet under all framtid, icke bort i förordningen upptagas,

helst det icke torde vara obilligt, att den i dammens nyttjande sist inträdande,

som för den gångna tiden haft en mot jordupplåtelsen eller olägenheten

svarande årlig förmån i räntan å det för en gång bekomna ersättningsbeloppet,

får vidkännas någon minskning i fördel mot den, som kommit honom

till del, om han omedelbart i dambyggnaden deltagit. Inom Utskottet

har derjemte satts i fråga en bestämmelse derom, att analoga stadganden

skulle vara tillämpliga för det fall, att någon, som i dambyggnads begagnande

en gång deltagit, sedermera afstår från ett sådant deltagande, men

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl förekomma till ett dylikt stadgande,

utan ansett, att den, som en gång i dammens nyttjande inträdt, men sedermera

afsäger sig begagnandet af dambyggnaden, ock dermed bör anses afsåga

sig hvarje anspråk på ersättning för hvad han för sitt inträdande i

dess begagnande utgifvit.

Vid § 6 har ifrågasatts, att, på sätt första vattenrättskomitén föreslagit,

om det endast vore ouppodlad jord, som kunde genom uppdämning sättas

under vatten eller deraf skadas, och om skadan vore ringa mot den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 12.

nytta, som af uppdämningen vunnes, uppdämning måtte kunna ske mot ersättni

ng till den, som skadan lede. För ett sådant stadgande har åberopats

do flesta af våra landskapslagar, äfvensom landslagen, hvilka endast förbjuda

sådan uppdämning, att vattnet går upp å annans åker och äng, men icke

sådan, att vattnet stiger upp å utmark, och för ett dylikt anförde ock den

första vattenrättskomitén, att, ehuru det vore orimligt att för vattenverks

grundande sätta odlade trakter under vatten, och detta alltså icke borde mot

egarens vilja tillåtas, det deremot syntes vara en dålig hushållning att för

bevarande af ouppodlade marker, som endast begagnades till bete eller på

sin höjd till ängsmark, uppoffra tillfällen att vinna en drifkraft af öfvervägande

värde; att denna åsigt icke allenast hvilade på den fullt billiga

grunden af likställighet emellan jordbruket och industrien vid deras konkurrens

i vattenrättsliga förhållanden, så att den, som i hvarje fäll vore relativt

vigtigare i ekonomiskt hänseende, finge företräde framför den andre; att

någon ”fara för jordbrukets intressen så mycket mindre kunde uppkomma af

detta stadgande, som jordbruket blifvit gynnadt med en vida längre utsträckt

tvångsrätt, äfven emot de största vattenverk, genom hvars begagnande jordbruksnäringen

kunde återbörda den mark, som blifvit densamma genom uppdämning

frånhänd; samt att uppdämningsrätten kunde i en framtid blifva af

stor vigt äfven för jordbrukets befordrande, så vida ängsvattning komme att

mera allmänt användas.

Den senare komitén anmärkte häremot, att den inskränkning i förbudet

mot uppdämning, som i de äldre lagarue syntes blifvit medgifven i afseende

på annan jord än åker och äng, i sjeltva verket innefattat, ej ett

upphäfvande af grundsatsen, att uppdämning ej Ange ske till skada för annans

jord, utan tvärtom en tillämpning deraf i detta särskilda fall, samt att

tillämpningen så utfallit endast af det skäl, att skada a annan jord än åker

och äng ansetts ej ega rum, hvadan uppdämningen ej bort förbjudas; att

det torde vara otvifvelaktigt, att innan förundersökning blifvit föreskrifven

och i följd af denna åtgärd uppdämningsrätten med kraft af dom befästad,

förändring i jordens beskaffenhet eller rättare kultur, från ouppodlad till

odlad, äfven medfört förändring i förut tillgodonjuten uppdämningsrätt;

att, då enligt nu gällande åsigter i fråga om jords användande skada ansåges

ske jemväl genom uppdämning å ouppodlad jord, enligt den ofvan

nämnda grundsatsen någon uppdämningsrätt ej kunde ega rum, och att sålunda

ingen förändring af grundsatsen, utan allenast af densammas tillämpning,

skett; samt att det i hvarje fall såsom godtyckligt borde förkastas att

göra uppdämningsrätten beroende af den större eller mindre skadan. Dessa

af den andra vattenrättskomitén anförda skäl synas i Utskottets tanke fullgiltiga,

och kan derför Utskottet, äfven i öfverensstämmelse med Lagkomitén

och äldre Lagberedningen, icke tillstyrka någon lagstadgad rätt till upp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12.

21

dämning, så snart men derigenom skulle tillskyndas någon, som ofvan eller

nedan eger jord, vattenverk eller annan egendom, utan förordar till bifall

§ 6 i Kong], Mäj:ts nu föreliggande nådiga proposition.

Uti § 8 stadgas, att kungsådra skall beräknas till en tredjedel af vattendragets

bredd efter de sista tio årens medelvattenstånd. Nya Lagberedningen

föreslog, att densamma skulle “beräknas till en tredjedel af vattendragets

bredd vid det vattenstånd, hvilket infaller midt emellan det högsta

och det lägsta, som vanligast förekommit under de sista tio åren.” Då

emellertid, enligt Utskottets tanke, icke någon närmare, utöfver hvad nu

gällande lag stadgar, gifven allmän bestämmelse om beräkningen af kung»

ådra skulle vara praktiskt tillämplig på alla de olikartade vattendrag, hvari

sådan ådra förekommer, och så väl härigenom som i andra afseenden

tvekan om dess rätta tillämpning skulle uppstå, samt i alla händelser fördelen

af den närmare bestämmelsen vore ingen i anseende till vanskligheten

af i frågakommande bevisning, finner Utskottet orden: “efter de sista tio

årens medelvattenstånd” böra ur §:en uteslutas, samt stadgandet om kungsådras

beräkning böra endast så affattas, att kungsådra skall, så framt den ej är

annorledes bestämd, anses framgå i djupaste vattnet och beräknas till en

tredjedel af vattendragets bredd.

Den uti § 10 föreskrifna anmälan hos Konungens Befallningshafvande,

då för vattenverk ny dam skall göras eller äldre ombyggas, anser Utskottet

öfverflödig samt endast förorsakande dambyggare onödigt besvär och kostnad.

Någon påföljd å denna anmälans uraktlåtande finnes icke stadgad vidare,

än att enligt § 2b öfverexekutor, der någon utan sådan anmälan i vattendrag

bygger eller dämning gör, eger att, till rättelse i hvad olagligen skett,

handräckning gifva, när skäl dertill äro, och redan denna omständighet talar

i Utskottets tanke för hela §:ens uteslutande, enär det icke kan vara i lagstiftningen

lämpligt att meddela en föreskrift utan att stadga någon påföljd

af dess uraktlåtna efterföljd och såmedelst i allmänhetens ögon förringa

lagens helgd.

Såsom motiv för stadgandet ar anfördt, att, då i förslaget icke vore

upptagen obligatorisk förundersökning, hvarmed afsåges, bland annat, att

det; tillärnade företaget skulle, förr än det blifvit utfördt, vara allmänneligen

bekant, så att de, på h vilkas rätt företaget kunde inverka, kom me i tillfälle

att i god tid hindra utförandet, stadgandet inrymts för vinnande af samma

ändamål. Utskottet vill dock härvid erinra: att under det förslaget med aflägsnande

af en förundersökning med doms kraft förutsätter, det ingen må

behöfva att bevaka sin rätt förr än den kränkts eller är i tydlig fara att

kränkas, i hvilken händelse allmän lag och § 12 (U:s § 11) i Utskottets

tanke lemna tillräckliga garantier, detta stadgande innefattar en i vår lagstiftning

endast i verkligt nödfall tillämpad uppmaning från det offentligas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

sida att i ett visst förekommande fall bevaka en rätt, ehuru någon särskild

preskriptionstid icke förefinnes, inom hvilken den bör göras gällande; att

för de fall, hvarom § 12 (U:s § 11) handlar, enligt § 21 (U:s § 20) kommer

att ega rum ett kungörande, som här har sin grund i allmänt och enskildt intresse,

att så många utaf de af anläggningen uppstående rättsfrågor som

möjligt på en gång afgöras; att anordningen i det afseende kan föranleda

verklig olägenhet, att mången rättsegare kanske går miste om sin rätt i förlitande

på en af offentlig myndighet kungjord beskrifning, hvars uppgörande

dock är helt och hållet öfverlemnad till vederbörande dambyggare utan någon

föreskrifven kontroll eller biträde af sakkunnig person, och hvilken beskrifning

derföre torde blifva i många fall särdeles bristfällig, i andra vilseledande;

samt att under sådana förhållanden tillräckliga skäl icke synas förefinnas

att pålägga hvarje dambyggare, till och med den, vid hvars byggnad ingen

annans rätt kan vara i fråga, skyldighet att såsom lagligt vilkor för tillgodogörande

af sin egendom på detta sätt först till offentlig myndighet ingifva en

af beskrifning om användningssättet åtföljd anmälan. Det uteslutande af § 10,

hvarom Utskottet sålunda hemställer, föranleder borttagande af hänvisningen

i §§ 19 (U:s § 18) och 23 (U:s § 22) samt en obetydlig omredigering i

senare §, äfvensom ändring i efterföljande §§:s nummerföljd.

Då bestämmelsen i § 18 (U:s § 17) andra punkten, att “varder genom vattnets

återförande skada tillskyndad egare afjord, hvarifrån vattnet afvikit, eller

annan, som genom byggnad eller annorledes gjort sig vattnet i dess nya

lopp eller läge till godo; njute han ersättning derför”, synts Utskottet otydlig

i afseende på hvad som till begreppet skada skulle hänföras, och jemväl skulle

föranleda dertill, att kostnad, nedlagd under den allra första tiden efter förändringens

inträdande, skulle ersättas, hvilket synts Utskottet mindre lämpligt,

har punkten erhållit en förändrad lydelse, utmärkande, att, om inom

ett år från det förändringen inträdt, åtgärd för vattnets återförande icke varder

vidtagen och derefter utan oskäligt dröjsmål fullföljd, den, som vill vattnet

återföra, är skyldig ersätta allenast den kostnad, som efter ofvannämnda tid

antingen blifvit nedlagd å jord, hvarifrån vattnet vikit, eller skett för tillgodogörande

af vattnet i dess nya lopp eller läge, och som genom vattnets

återförande skulle blifva utan nytta.

Inom Utskottet har blifvit ifrågasatt, huruvida icke tiden, inom hvilken

man, för att undgå att ersätta kostnader af omförmälda beskaffenhet,

måste hafva vidtagit åtgärd för vattnets återförande, skäligen borde utsträckas

längre än Utskottet föreslagit. Det kunde nemligen inträffa, att till förberedande

åtgärder, såsom uppgörelser med ett större antal i företaget

intresserade om deltagande deri, verkställande derefter af teknisk undersökning

angående sättet för företagets utförande och uppgörande af kostnadsförslag,

längre tid erfordrades innan sjelfva arbetet kunde påbörjas. Men då

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12. 23

sålunda föranstaltad teknisk undersökning enligt Utskottets mening bör betraktas

såsom en åtgärd för vattnets återförande, helst den likaväl som hvarje

annan åtgärd utmärker vederbörandes afsigt att om företaget gå i författning,

har den föreslagna tiden synts Utskottet tillräcklig.

Uttrycket i § 27 (U:s § 26) ”annan lagligen tillkommen rättighet” har Utskottet,

på det att ingen tvekan må kunna uppstå att icke till här afsedd

rättighet skulle hänföras äfven den, som grundas å urminnes häfd, utbytt

mot uttrycket: ”annan laglig rättighet”.

Förslaget till förordning om allmän flottled har Utskottet ansett föranleda

följande anmärkningar.

Till stadgandet i § 2, att i vattendrag, der flottning allmänneligen

idkas eller tillåten är vid den tid, då förordningen träder i kraft, allmän

flottled jemväl framgent skall bibehållas på sätt med hittills gällande lag

eller särskilda föreskrifter öfverens stämmer^ har Utskottet funnit böra göras

det^ tillägg, att, derest nya eller förändrade bestämmelser erfordras, Konungens

Befallningshafvande eger att, utan hinder af äldre beslut i ämnet, sådana

meddela.

Da den i § 4 åt Konungens Befallningshafvande lemnade rätt att i

fråga om sådan anläggning eller åtgärd för allmän flottleds inrättande, utvidgande

eller förbättrande, som kan på annans rätt inverka, äfvensom då

fråga härvid eljest uppstår om skydd för enskild rätt, bestämma, huru tjonligast

förfaras bör, sa att ändamalet må utan oskälig kostnad vinnas med

minsta olägenhet för den, hvars rätt är i fråga, möjligen skulle kunna föranleda

dertill, att strand-, bro-, fiske- eller vattenverksegare eller andre

skulle kunna på grund af Konungens Befallningshafvandes bestämmelse

vid flottleds ordnande och begagnande få vidkännas kostnader utöfver hvad

dem annars lagligen åligger eller vore för dem erforderligt, har Utskottet

så omredigerat §:ens senare del, att deraf må tydligen framgå, det genom

sålunda föreskrifven anläggning eller åtgärd särskild kostnad icke må ofvan

nämnde rättsegare åsamkas.

I § 6 har Utskottet utbytt det enligt Utskottets tanke alltför inskränkande

uttrycket: ”genom flottningen" mot orden: ”i följd af flottningen.

”

Då i § 7 fråga är om expropriation af eganderätt till jord eller lägenhet,

har Utskottet i enlighet med det i förordningen om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 April 1866, § 1, för sådan

händelse begagnade uttryck, utbytt orden ”upplåta” och ”upplåtelse” i samma

§ _mot . "afstå" och ”afstående”, hvilka uttryck Utskottet ansett jemväl

tillämpliga, då, såsom här, fråga tillika är om bortledande af vatten, samt i

öfverensstämmelse härmed ordet ”skadeersättning1'' mot ”ersättning”.

Uti § 8 har vidtagits den till lättnad för vederbörande syftande än
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

dring, det, i stället för att uti der förutsatta fall åt ”underrätten i orten

uppdragits att lika med Konungens Befallningshafvande eller utmätningsman,

att, efter sökandens val, förordna tredje skiljeman, sådant lemnats åt

”''Rätten i stad och domaren å landet”, äfvensom momentets sista punkt

erhållit en lydelse, tydligen utmärkande, att, derest till ersättning dömes,

den ersättniugsskyldige ock skall törpligtas att gälda ej endast den egentliga

vsynekostnaden''\ utan all den kostnad, vederparten för ersättningens

bestämmande och utbekommande haft af nöden. I §:ens andra moment

har intagits en föreskrift om nittio dagars tid för part, som vill söka domaren,

att sin talan instämma. För ett dylikt stadgande förefinnes inom

vår lagstiftning en analogi uti 26 § af förordningen den 21 December

1857, om egors fredande emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet,

och båda vattenrättskomitéerna samt Lagberedningen hafva i sina

afgifna förslag infört motsvarande stadgande. Då sldljemännens dom får

sättas i verkställighet, torde talan i dylika frågor anses såsom närmast jemförlig

med en återvinningsprocess i likhet med den, som i åtskilliga andra

fall är medgifven. Någon ny instans synes icke kunna sägas genom ett

dylikt stadgande om viss tid för talans anställande vara införd i vidsträcktare

mån än genom att föreskrifva syn såsom obligatorisk för skadeersättnings

utbekommande. I stället för att åt domaren eller Konungens Befallningshafvande

lemnats att inställa verkställighet å skiljemännens beslut, har

Utskottet ansett både mera praktiskt lämpligt och mera prmcipenligt att

lemna sådan rätt åt domaren eller öfver exekutor.

I § 10 har införts ett tillägg tydligen angifvande, att den der stadgade

solidariska ansvarighet för de under året flottande omfattar ej blott

skada, som genom sjelfva fiottningen omedelbarligen vållas, utan all skada,

som till följd af fiottningen medelbart uppstår och icke är af beskaffenhet

att böra hänföras till intrång eller olägenhet af sådan anläggning eller åtgärd

för flottleden, som i § 4 omförmäles.

§ 13 har Utskottet omredigerat i syfte, att nämnda § endast matte

innefatta en hänvisning till de närmare föreskrifter i fråga om flott- eller

farleds inrättande och begagnande, hvilka af Konungen komma att meddelas

men icke må kunna tydas derhän, att genom samma § något uttalande

skulle vara gifvet i fråga om gränsen uti nu förevarande ämne mellan allmän

civillag samt den ekonomiska lagstiftning, som på grund al 89 § Regeringsformen

tillkommer Konungen ensam.

Dels för att undvika det i Utskottets tanke mindre egentliga uttrycket:

”sjöfart med, samma,nlagde flottar , dels ock för att från föroidningens

tillämplighet tydligen undantaga äfven den i rikets nordligaste län

förekommande flottning af sammanbundna tjärtunnor, har § 14 något omredigerats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lag-Utskottets Utlåtande N:o lä.

Beträffande de uti §§ 1,4 och 6 af förslaget till förordningen om

allmän farled vidtagna ändringar hänvisar Utskottet till hvad anförts i

fråga om motsvarande ändringar i §§ 7, 13 och 14 af förslaget till förordning

om allmän flottled.

Förslagen till förordning om tillägg till förordningen den 14 April

1866 om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof samt om ansvar

för underlåtenhet att öppna damlucka hafva af Utskottet lemnats utan anmärkning.

Inom Utskottet hafva visserligen, beträffande redigeringen af de granskade

förslagen till förordningar, i flera delar anmärkningar förekommit,

men har Utskottet ansett sig böra inskränka sin åtgärd vid redigeringen

till sådana punkter, hvarest Utskottet antingen åsyftat en bestämd förändring

i sak eller ansett ett förtydligande vara för den rigtiga uppfattningen

nödvändigt.

På grund af det sålunda anförda och under hänvisning i öfrig! till

de motiv, som äro Nya Lagberedningens förslag vidfogade, samt till det statsrådsprotokoll

öfver Justitiedepartementsärenden för den 31 sistlidne December,

hvilket finnes bilagdt den Kongl. propositionen, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts

nu förevarande nådiga proposition icke kan i oförändradt

skick bifallas, måtte för sin del i ett sammanhang besluta

följande

I.

Förordning

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

Med upphäfvande af 17 kap. 4 § samt 20 kap. Byggningabalken

Förordningarna den 3 September 1755 angående rätt dag till damluckas

öppnande och den 23 Augusti 1851 angående ändring för vissa orter af

stadgandet om tiden, då damlucka skall vara öppnad; Kongl. kungörelsen

den G Augusti 1815 angående tiden för vattendämning om hösten m. m.;

hvad i Kong], kungörelsen den 30 December 1863 angående ändring i

föreskrifterna rörande vilkoren för mjöl- och sågqvarnars anläggande m. m.

så ock i andra författningar stadgas derom att vid inrättande af vattenverk

skall genom föregående undersökning utrönas, huruvida medelst uppdämning

eller vattnets begagnande i öfrig! skada tillskyndas annan; samt Kongl.

brefven den 17 April 1828 om mjöl- och sågqvarnars anläggning i LappBih.

till Biksd. Prof. 1880. 7 Saml<~7 Iläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 La g-Utskottets Utlåtande N:o 12.

markerne, och den 1 Juni 1849 angående anläggning och utrifning af anstalter

för ängsvattning; äfvensom med ändring af hvad andra lagens rum

och författningar innehålla mot denna förordning stridande, stadgas som följer:

1 §-

En hvar eger att det vatten, som å hans grund finnes, sig tillgodogöra,

så vidt ej här nedan eller eljest i lag annorledes stadgas.

2 §•

Går vattendrag emellan byar, hemman eller ^andra jordlägenheter, må

ej ene strandegaren qvarn eller annat vattenverk a sin grund så bygga att

den andre i sin rätt öfver vattnet lider förfång.

3 §.

Är strömfall så beskaffadt att för dess tillgodogörande strandegarne

å ömse sidor hafva af nöden dambyggnad hvar a den andres grund, bjude

då den, som bygga vill, den andre att gemensamt dammen bygga och nyttja;

vill ej denne i byggnaden deltaga, vare ändock pligtig nödigt damfäste lemna,

der Rätten pröfvar sådant kunna ske utan synnerligt men och ersättning

till fulla värdet gifves för mark, som af damfästet upptages, så ock för

olägenhet, som eljest af byggnaden komma må.

Fästes dam sålunda å ömse sidor af vattendraget, njute hvardera strandegaren

lika lott i det vatten, som vid dammen samlas; och bestämme, i brist

af åsämjande, Rätten, efter ty skäligt pröfvas, huru dammen byggas och

hvarderas lott i vattnet uttagas må.

Bygger endera ensam dammen, må honom ej förmenas att den andres

lott i vattnet nyttja intill dess denne, såsom nedan sägs, sin rätt gällande gör.

4 §-

Nu varder, såsom i 3 § sägs, dam af ene strandegaren byggd jemväl

å den andres grund: vill denne sedan sjelf vattenverk bygga och dertill

dammen för sin lott i vattnet nyttja; stånde det honom öppet; säge dock

derom till minst två år innan han vill dammen begagna och vare, efter ty

å hans hälft belöper, skyldig ersätta dammens värde i det skick, hvari den

befinnes, samt i framtida underhållet taga del. Pröfvas dammen större än

för hans verk är nödigt eller nyttigt, må ersättnings- och underhållsskyldigheten

i mån deraf jemkas; tarfvas åter för hans verk att dammen tillökas

eller annorledes förändras, skall han ensam vidkännas kostnaden derför

äfvensom den tillökning i underhållskostnad, hvartill ändringen må föranleda.

Har han på en gång uppburit godtgörelse för mark till damfäste

eller för olägenhet af dambyggnaden, den bör ock återgäldas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

27

5 §.

Delegare i oskift by eller annan samfäld mark hafve rätt till vattnet

efter som han i samfälligheten eger del. Lag samma vare, der vid skifte

af samfällighet vattendraget ej i skiftet ingått. Kan vattnet ej utan deh

egares förfång skiftas, och vill någon af dem qvarn eller annat vattenverk

bygga, bjude de andre att deri taga del; vilja de ej, och pröfvar Rätten

det kunna ske utan synnerlig skada för dem, förelägge då honom på hvad

sätt, vilkor och tid han verket bygga och nyttja må.

6 §■

Ej må i vattendrag så byggas att genom uppdämning eller annorledes

men tillskyndas någon, som ofvan eller nedan eger jord, vattenverk eller

annan egendom; och skall förty vattenverk, der hinder i vattnets lopp kan

lända till men för annan, vara så inrätttadt, att genom lucka å dammen

eller annan dylik anstalt tillräckligt aflopp kan för vattnet beredas, när sådant

är af nöden.

7 §•

Allmän farled må ej genom dambyggnad stängas; ej heller må eljest

i eller vid allmän farled byggnad göras eller åtgärd vidtagas, hvarigenom

samfärdseln hindras eller leden kan försämras.

I allmän flottled må ej så byggas att flottningen hindras.

Vattenled, som för fiskens gång finnas bör, efter ty derom är särskildt

stadgadt, skall ock lemnas från byggnad och stängsel fri.

8 §•

Der kungsådra af ålder varit, skall den fortfarande lemnas öppen för

allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat allmänt

ändamål så ock till bevarande af enskild rätt, som af ådran är beroende.

Kungsådra skall, så framt den ej är annorledes bestämd, anses framgå i

djupaste vattnet och beräknas till en tredjedel af vattendragets bredd.

9 §''

Tvist, huruvida led eller ådra, hvarom i 7 och 8 §§ förmäles, finnes

i vattendrag, så ock om ledens eller ådrans rätta läge och bredd ankomme

på domstols pröfning.

10 §.

Menar någon att för hans vattenverk tarfvas att led eller ådra, hvarom

ofvan är sagdt, öfverbygges eller eljest genom byggnad förändras till

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

djup eller läge; då skall tillstånd från det allmännas sida till byggnaden sökas

hos Konungens Befallningshafvande. Finnes byggnaden kunna så göras

att leden eller ådran fortfarande utan väsentlig olägenhet kan för det dermed

afsedda allmänna ändamål användas, må det sökta tillståndet beviljas

med de vilkor, som efter omständigheterna i hvarje fall anses erforderliga

till betryggande af det allmännas rätt.

Af sådant tillstånd vare den, som anser sig genom byggnaden förnärmad

i sin enskilda rätt, ej hindrad att sin talan derutinnan lagligen anhängiggöra.

11 §>

Vill den, som ämnar bygga vattenverk, bereda sig trygghet att byggnaden

ej må framdeles af annan klandras såsom vållande olaga dämning

eller annat intrång i enskild rätt; siande honom fritt sin talan på förhand

instämma; och vare å den talan pröfvadt huru byggnaden må inrättas så

att andre parten i sin rätt ej förnärmas.

Äskar den, som vattenverk eger eller bygga vill, eller någon, som

genom dämning eller eljest kan af sådant verk men lida, att lofliga vattenhöjden

med vattenmärke betecknas eller viss tid bestämmes, då damlucka

skall hållas öppen, eller ock andra särskilda föreskrifter angående vattnets

framsläppande gifvas; ege dertill vitsord. Sämjas de ej, gånge tvisten till

Rättens pröfning.

Vattenmärke skall på vattenverksegarens bekostnad i berg, jordfast

sten eller annat fast föremål sättas.

12 §.

Har vattenmärke blifvit satt, åligge verkets egare att i allt hvad på

hans åtgärd ankommer så förfara att vattnet ej må stiga öfver märket.

Finnes ej sådant märke, skall ändock damlucka hållas öppen, när sådant

till förekommande af skada tarfvas. Är för damluckas öppnande viss

tid i laga ordning bestämd eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande

gifven, lände det till efterrättelse.

13 §•

Der sågqvarn är, ligge å egarens vårdnad att affallet ej utsläppes i

vattnet. Lag samma vare, der vid annat verk eller inrättning affall uppkommer,

hvaraf uppgrundning eller annan olägenhet kan förorsakas.

Vidtager ej egaren nödig åtgärd eller anstalt till skadans förekommande,

ege Konungens Befallningshafvande föreskrifva hvad i sådant hänseende

iakttagas bör, så ock förelägga den tredskande vite, der ansvar å

försummelsen ej finnes särskild t stadgadt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Sker ändock skada, njute den, som skadan lider, ersättning efter Rättens

bepröfvande.

14 §.

Hvad i denna förordning sägs om vattenverk galle ock om annan med

dylikt verk jemförlig inrättning till vattens nyttjande, hvarför byggnad i

vattnet tarfvas.

15 §.

Ej må någon genom upptagande af ny rännil från sjö eller annat

vattendrag eller annorledes vattnet till djup eller läge så förändra att derigenom

led eller ådra, hvarom ofvan skils, försämras eller men annan tillskyndas.

Kan utan sådan olägenhet vattnet afledas för att annorstädes nyttjas,

skall det dock till vattendraget återledas, i den mån sådant erfordras

till förekommande af olägenhet för den, som nedanför ligger.

16 §.

Rensning, som för vattendrags bibehållande är af nöden, hafve den,

som af uppgrundningen kan lida men, lof att verkställa, ändå att gräfning

inom annans område tarfvas; dock skall i ty fall denne förut derom tillsägas.

Jord eller annat, som vid rensningen upptages, må på närmaste

strand uppläggas eller ock föras till annat lämpligt ställe i närheten, dock

emot ersättning till markens egare, om skada vållas.

17 §.

Har vattendrag vikit från sitt förra läge eller eljest förändrat sitt lopp,

vare om vattendragets återställande i dess förra skick lag som om rensning

i 16 § är sagdt. Varder ej inom. ett år från det förändringen inträdt

åtgärd för _ vattnets återförande vidtagen och derefter utan oskäligt dröjsmål

fullföljd, vare den, som vill vattnet återföra, skyldig ersätta kostnad,

som efter nämnde tid antingen blifvit nedlagd å jord, hvarifrån vattnet

vikit, eller skett för tillgodogörande af vattnet i dess nya lopp eller läge,

och som genom vattnets återförande skulle blifva utan nytta. Har någon

i tio år varit i besittning af förmån, som skulle genom återförandet gå förlorad,

må dylik åtgärd ej emot hans bestridande vidtagas.

18 §•

1 fråga om vattens bortledande eller annan åtgärd till vattendrags

förändring till djup eller läge och om vattendrags återställande lände i

tillämplige delar till efterrättelse hvad i 10 och 11 §§ sägs om byggnad i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

vattendrag; och vare i afseende å anstalt för jords bevattning jemväl i öfrigt

gällande hvad om vattenverk i denna förordning skils.

19 §.

Angående vattenafledning för jords odling eller förbättring så ock om

strömrensning eller vattens bortledande för allmänt behof ät särskildt

stadgadt.

20 §.

När talan i mål, hvarom i denna förordning handlas, instämd varder,

ege i stad Rätten och å landet domaren att i stämningen, utsätta saken till

syn å stället, der sådant af käranden äskas eller eljest för frågans pröfning

finnes erforderligt; föranstalte ock i de fall, der 9 eller 11 § är

tillämplig, att tiden och stället för målets företagande varder minst fjorton

dagar före den utsatta tiden kungjord i kyrkan för den församling, dei den

del af vattendraget, hvarom fråga är, framgår, så ock i angränsande, intill

vattendraget belägna församlingars kyrkor
21

§.

Då afvägning eller annan undersökning af vattendrag med dess afoch

tillopp, ofvan eller nedan, är nödig eller särskild utredning erfordras

huru vattenbyggnad göras och nyttjas må eller i andra frågor, hvarom i

denna förordning handlas, ege i stad Rätten och a landet domaren till biträde

kalla sakkunnig man eller ock, om sådant finnes lämpligare, föreskrifva

att undersökningen skall förrättas af dertill behörig tjensteman eller

annan sakkunnig, som uppå ansökning af käranden förordnas af Konungens

Befallningshafvande och derefter har att utlåtande i målet afgifva i de delar,

som till honom blifvit hänskjutne.

22 §.

Der någon olagligen i vattendrag bygger eller dämning gör, ege

öfverexekutor att, till rättelse i hvad olagligen skett, handräckning gifva,

när skäl dertill äro; och vare derom gällande enahanda bestämmelser, som

för det i 157 § Utsökningslagen afsedda fall äro stadgade.

Yisar någon sannolika skäl att påbörjad byggnad kan lända honom

till men, ege ock öfverexekutor byggnadens fortsättande förbjuda intill dess

tvisten blifvit i laga ordning pröfvad.

Hvad här är sagdt om byggnad i vattendrag gälle ock om vattens

bortledande eller annan åtgärd till vattendrags förändring.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

31

23 §.

Dämmes vatten upp öfver faststäldt märke eller varder, der viss tid

för damluckas uppdragande föreskrifven är eller annan särskild bestämmelse

angående damluckas skötande blifvit meddelad, hvad sålunda iakttagas bör

ej fullgjord t, och följer ej rättelse genast efter det tillsägelse skett; då ege

på ansökan af den, som men lider, utmätningsmannen i orten och å landet

jemväl länsmannen, äfven om han ej är satt till utmätningsman att, sedan

han med ojäfvigt vittne syn å stället hållit, nödig handräckning på den

försumliges bekostnad meddela.

Tillstänger någon led eller ådra, hvarom i denna förordning stadgas,

må ock till borttagande af stängsel, som uppenbarligen finnes emot lag

stridande, handräckning gifvas såsom nyss är sagdt.

24 §.

Angående allmän farled och flottled äfvensom vattenled för fiskens

gång vare, utöfver hvad denna förordning derom innehåller, gällande hvad

särskildt föreskrifves.

Om handläggning af frågor angående väg eller bro öfver vattendrag

är särskildt förordnadt.

25 §.

Hvad i 10 § sägs om vattenverk samt i 6, 7, 8, 1 7, 22 och 23 §§

om vattenbyggnad i allmänhet, skall i tillämplige delar lända till efterrättelse

jemväl i fråga om fiskebyggnad.

Om fiskerättighet och hushållning med fiskevatten är särskildt stadgadt.

26 §.

Genom denna förordning göres ej rubbning i den rätt och frihet, som

bergverk så ock skatt]agda qvarnar och fiskeverk förunnad är, ej heller i

annan laglig rättighet att vattendrag stänga eller uppdämma eller i öfrigt

öfver vattnet förfoga annorledes än med ofvan gifna stadganden öfverensstäm

mer.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 Januari 1881; dockskola

hittills gällande lagbud om damluckas öppenhållande framgent intill den 1

Januari 1886 ega tillämplighet i så måtto, att den deri föreskrifna tid, då

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

damlucka bör vara öppen, skall iakttagas, så framt ej i laga ordning annan

viss tid derför varder bestämd eller vattenmärke sättes eller ock andra särskilda

föreskrifter angående vattnets framsläppande meddelas.

II.

Förordning

om allmän flottled.

Med upphäfvande af Ivongl. brefvet angående flottning den 8 Apri

1811 stadgas som följer:

1 §•

I allmän flottled stånde en hvar öppet att, efter ty här nedan närmare

skils, låta flottgods löst framflyta.

2 §•

I vattendrag, der flottning allmänneligen idkas eller tillåten är vid

den tid, då denna förordning träder i kraft, skall allmän flottled jemväl

framgent bibehållas på sätt med hittills gällande lag eller särskilda föreskrifter

öfverensstämmer. Erfordras nya eller förändrade bestämmelser, ege

Konungens Befallningshafvande att, utan hinder af äldre heslut i ämnet,

sådana meddela.

Kan vattendrag, hvarest allmän flottled ej finnes, dertill användas; ege

Konungens Befallningshafvande, der sådant pröfvas vara af nöden och kunna

medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända till nytta för det allmänna,

förordna att i vattendraget allmän flottled vara skall.

4 §''

Är för allmän flottleds inrättande, utvidgande eller förbättrande någon

anläggning eller åtgärd nödig, som kan på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksegares

eller annans rätt inverka och har han ej dertill samtyckt; då

ankomme på Konungens Befallningshafvande att, med den inskränkning,

hvartill 7 § föranleder, till anläggningen eller åtgärden lof gifva; bestämme

ock dervid, äfvensom då fråga eljest uppstår om skydd för enskild rätt,

huru ändamålet med flottleden må vinnas utan särskild kostnad för den,

hvars rätt är i fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

83

§■

Utan särskildt lof må de, som ombesörja flottningsarbetet, esa tillträde

till stränderna vid flottleden, der sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets

framförande i vattendraget är af nöden.

Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller andra

egor, hvilka kunna deraf skadas, må dock ej tagas, om tillträde till stranden

annorledes kan utan väsentligt hinder eller uppehåll beredas.

6 §’

flor skada, som genom anläggning eller åtgärd för flottleden eller »enom

strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen vållas, njute

skattas°må Skadan llder’ ersättnin8'' till högsta skäliga belopp, hvartill ''den

Urfordras för ändamålet att jord eller lägenhet, som annan tillhör, för

flottleden begagnas eller att vatten, annan till men, ur vattendrag bortledesda

skall i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan om skyldigheten att

afstå hvad ^ nödigt är på Konungens pröfning ankomma, efter ty angående

sadant afstående för allmänt behof stadgas; och lände i dessa fall jemväl

om sättet för ersättningens bestämmande så ock i allt öfrigt de för dylika

frågor särskildt gifna föreskrifter till efterrättelse.

8 §''

f ordrar någon i andra fall, än de i 7 § nämnda, ersättning för skada;

värde fragan efter syn och uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän,

bland h vilka en utses af hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla

den tredje; tredskas den, emot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman

eller kunna de utsedde ej om valet af den tredje sig förena, ege Konungens

befallningshafvande eller Rätten i stad och domaren ä landet eller utmätningsmannen

i orten att på ansökan af den, som anspråket väckt, om valet

förordna. Varder till ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige ock

forphgtas att gälda kostnaden sä väl för sjelf va syneförrättning en som ock

för de åtgärder, den skadelidande käft nödigt vidtaga för att sin talan

styrka och utföra; sättes ej ersättningen högre än han före synen bjudit.

stande hvar sine kostnader och gälde hvardera halfva synekostnaclen.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten vill

»oka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren eller öfver exekutor

annorlunda förordnar; den af parterne, som med heslutet ej nöjes, dock ej

förment att tvisten under Rättens pröfning draga, sä framt han sin talan

IM. till Riksd. Vrot. 7880. 7 Sand. 7 Raft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

instämmer inom nittio dagar från det skiljemännens beslut honom tillstäldes.

1 skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lemnas om hvad den missnöjde

har att iakttaga för tvistens dragande under Rättens pröfning.

I mål, hvarom nu är sagdt, svare den, emot hvilken talan föres, vid

Rätten i den ort, der skadan skett eller är att förvänta.

9 §.

''Är skada, som i 8 § afses, så stadigvarande att värdet derå kan genom

uppskattning på förhand utrönas; då skall, om ersättningstagande det

påstår, ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig afgift

under hela den tid skadan kommer att fortfara eller under vissa år eller

oek på en gång, allt efter ty skäligt pröfvas.

10 §.

Låta två eller flere flottgods framflyta i allmän flottled och sker derigenom

skada, som ej blifvit på förhand uppskattad och ersatt; då skola de,

hvilka under året deltagit i flottningen å det ställe, der skadan timat, eu

för alla och alla för en ansvara för ersättningens gäldande till den, som

skadan lidit. Lag samma vare om annan sådan skada, som genom strändernas

beträdande eller eljest i följd af flottningen vållas. Gitter någon

visa att hans flottgods framgått på sådant sätt eller å sådan tid att det ej

kunnat till skadan medverka eller har någon på grund af ansvarighet,

hvarom nu är sagdt, guldit mer än hvad på honom efter hans andel i flottgodset

belöper, och är han icke till skadan särskildt vållande, söke hos de

andre flottande sitt åter efter befogenhet.

Hvad i denna § är stadgadt må ej tillämpas, der enligt särskild bestämmelse

af vederbörande myndighet någon utöfvar uteslutande rätt att ombesörja

flottningen mot afgift af flottgodsets egare.

11 §•

Hvad strandegare, som i allmän flottled bygga vill, har att iakttaga,

derom är särskildt stadgadt. Är ej i laga ordning bestämdt i hvad mån

vattendraget skall för flottningens behof lemnas från byggnad eller stängsel

fritt; förordne derom Konungens Befallningshafvande, der någon, som bygga

vill, det äskar. Bygger någon annorledes än med lag eller gifna föreskrifter

öfverensstämmer, stånde sjelf den skada, som å byggnaden må genom

flottningen vållas.

Nu vill någon göra byggnad hvaraf flottningen ej hindras: menar han

att till skydd emot skada å byggnaden särskild anläggning eller åtgärd bör

af de flottande bekostas; anmäle det hos Konungens Befallningshafvande,

som cger att derom jemlikt de i 4- § stadgade grunder bestämma som skä
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

ligt pröfvas. Bygger han utan sådan anmälan eller utan att Konungens

Befallningshafvandes bestämmelse afbida, stånde under tiden sjelf skadan.

12 §.

Kan uppehåll med verkställande af anläggning eller annan åtgärd,

hvarom Konungens Befallningshafvande enligt 4 § bestämmelse meddelat,

föranleda synnerlig olägenhet; ege Konungens Befallningshafvande förordna

att utan hinder af klagan öfver beslutet verkställighet må ske, der pant

eller borgen ställes för den skada, som kan genom åtgärden uppstå.

Konungens Befallningshafvande hafve ock i andra fall, då skada kan

af flottleds inrättande eller begagnande vållas, makt förordna det pant eller

borgen för skadeståndet ställas skall, om sådant till betryggande af ersättningstagares

rätt finnes nödigt.

18 §.

Närmare föreskrifter i fråga om flottleds inrättande och begagnande

meddelas af Konungen.

14 §.

I fråga om framförande af flottgods i sammanlagde flottar ege stad

gandena i denna förordning ej tillämpning.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1

Januari 1881.

III.

Förordning

om allmän farled.

1 §‘

Der sjöfart med fartyg eller båtar eller framförande af flottgods i sammanlagde

flottar allmänneligen idkas eller tillåten är vid den tid då denna

förordning träder i kraft, skall allmän farled, hvartill ock räknas det utrymme

i vattendraget, som till allmän hamn är i laga ordning upplåtet,

fortfarande finnas i det läge och till den storlek, som med hittills gällande

lag eller särskilda föreskrifter öfverensstämmer.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Lag-Utsleottets Utlåtande N:o 12.

36

^ §•

Tarf vas allmän farled i vattendrag, der sådan förut ej finnes, förordne

derom Konungens Befallningshafvande samt meddele tillika nödig föreskrift

om hvilken del af vattendraget bör för samfärdselns behof lemnas fri från

byggnad och stängsel.

8 §•

Ar för allmän farleds inrättande, utvidgande eller förbättrande någon

anläggning eller åtgärd nödig, som kaD på annans rätt inverka, och har

han ej dertill samtyckt; då ankomme på Konungens Befallningshafvande

att, med den inskränkning, hvartill 4 § föranleder, till anläggningen eller

åtgärden lof gifva; bestämme ock huru såväl dervid som ock i öfrigt vid

farleds ordnande och begagnande tjenligast förfaras bör, så att ändamålet

inå utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för den, hvars rätt

är i fråga.

För skada, som af dylik anläggning eller åtgärd vållas, skall ersättning

till högsta skäliga belopp, hvartill skadan skattas må, efter Rättens bepröfvande

gifvas vare sig i årlig afgift eller på en gång.

4 §•

Erfordras för ändamålet att jord eller lägenhet, som annan tillhör, för

farleden begagnas eller att vatten, annan till men, ur vattendrag bortledesdå

skall i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan om skyldigheten att

aJsta hvad nödigt är på Konungens pröfning ankomma, efter ty angående

sadant afstående för allmänt behof stadgas; och lände i dessa fäll jemväl

om sättet för ersättningens bestämmande så ock i allt öfrigt de för dylika

frågor särskildt gifna föreskrifter till efterrättelse.

Hvad den, som vill bygga i vattendrag, der allmän farled är, har att

iakttaga, derom är särskildt stadgadt.

6 §.

Närmare föreskrifter i fråga om farleds inrättande och begagnande

Meddelas af Konungen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12. 37

T DetDno, *orordmug skall lända till efterrättelse från och med den 1

Januari 1881.

IY.

Förordning

om tillägg till förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof.

för farled fTo/a n/fgon,orts forseende med dess behof af vatten eller

vatten m stö eif ! n \ ^ allmänt behof Pröfvar nödi^ att

nvt ias vare en “»et vattendrag ledes bort för att annorstädes

dir niiX ao d d ,rn’ menighet,eller inrättning, som öfver vattnet rå
sättniLgrih

V ,det, “Jute d°ck den, som derigenom skada lider, ersättning

till högsta skaliga belopp, hvartill skadan skattas må.

2 §.

särskilcMä/enhe? ''d''1'' iifkeve1rk elkr bevattningsanstalt eller annan

Xnkhar ell trVardf ^ lagenhet ^nom vattendragets ändring

de! påstår 1 g förSämrad’ Ska11 Egenheten lösas, om egaref

3 §.

Kan ej öfverenskommelse träffas om hvad, efter ty ofvan skils i ersattning

eller Jösen utgå bör, skall såväl i frågi deron/som ock i allt öf.

gf tillamphge delar galla hvad uti förordningen den 14 April 1866

£dV°rd\eller l!genhets afstående för allmänt behof stadgadt £r

Vackes fråga, hvarom här ofvan i 2 § sägs, varde dermed förfaret på sätt

1 namnda förordning finnes bestämdt för den händelse då till afsedtP ända

Ä ttÄe"del af « *

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1

Januari 1881.

V.

Förordning

om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

Med upphäfvande af Förordningen den 21 December 1857 angående

ändring af 20 kap. 6 § Byggningabalken i fråga om straffbestämmelsen för

underlåtenhet att i föreskrifven tid öppna damlucka stadgas, som följer:

Håller någon olofligen damlucka, för hvars uppdragande viss tid iakttagas

bör, stängd under tid då den skall öppen lemnas; böte minst tio,

högst femhundra kronor. Lag samma vare, der någon olofligen håller

damlucka stängd, då vattnet stiger öfver faststäldt märke.

Öfverträdelse, hvarom nu är sagdt, må ej, der den endast förnärmar

enskild persons rätt, åtalas af annan än målsegande.

Böter, som ådömas efter denna förordning, skola tillfalla kronan och

vid bristande tillgång förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1

Januari 1881.

Stockholm den 28 Februari 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:» 12.

39

Reservationer :

I. Förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund,

vid 4 § 2 mom.

af Herr Thomasson: »Genom den förändring af inom. 2 i denna §

Utskottet vidtagit, har i momentet inlagts något annat än Kong]''.

Majrts, med Lagberedningens öfverensstämmande förslag åsyftat och

något som, efter mitt förmenande, icke är med rättvisa och billighet förenligt;

hvadan och då det Kongl. förslaget, i fråga om återgäldande af

uppburen godtgörelse, synes mig hvila på rigtiga grunder, jag anser

berörda moment böra antagas sådant det i sistnämnda förslag- finnes

affattadt.»

af Herr Lindgren, som ansett mom. böra erhålla följande lydelse :

»Har han något uppburit i godtgörelse för mark till damfäste eller för

annan olägenhet af dambyggnaden, vare sig godtgörelsen varit gifven

en gång för alla eller beräknad för år, skall den återbäras i den män

motsvarande förmån ej fått begagnas.»

vid 6 §.

af Herr Lothigius, med hvilken Herrar Friherre Hamilton, Grefve

Mörner och Lindgren, samt i hufvudsak Herrar Asplund och Sundeil,

instämt: »Det hinder emot industriella anläggningar, hvilket förbudet

att medelst uppdämning skada annans jord ovilkorligen medför, äfven

om skadan är aldrig så obetydlig, sökte första vattenrättskomitén att

aflägsna genom sitt förslag att, om endast ouppodlad jord skulle skadas

af uppdämningen och denna skada vore ringa i jemförelse med

den nytta, som af uppdämningen vunnes, uppdämningen finge göras

emot ersättning till den, som lede skadan. Såsom skäl för ett dylikt

stadgande anförde komitén: Uppdämningsrätten hade gamla anor i do

svenska lagarne. De flesta landskapslagarne (äldre och yngre Westgötha-Lagen,

Ostgötha-Lagen, Uplands-Lagen, äldre och yngre Westmanna-Lagen

samt Sudermanna-Lagen) förbjöde all sådan uppdämning,

att vattnet ginge upp å annans åker och äng, hvilket stadgande öfver
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

gått i Landslagen (XXXIII: 1 Bygninga-Balken), men ingen af dessa

lagar förbjöde uppdämning å utmark. Deraf hade väl kunnat uppstå

någon osäkerhet om lagens mening, då 1734 års lag i 20 kap. 2 §

Bygninga-Balken i helt allmänna ordalag stadgade, att »ej må någon

så bygga, att annan ofvan eller nedan mehn häfver» samt i 4 § af

samma kapitel, att »Häradshöfding skåde med nämnden lägenheten,

höre ock grannar deromkring och dem som gamla qvarnar der närmast

hafva och pröfve derefter om ny qvarn utan deras eller andras

skada der byggas må». Mången gång hade väl dessa föreskrifter så

tillämpats, att uppdämning å oduglig och ouppodlad mark, der skadan

ansetts ringa, utan vidare omständigheter tillåtits, men ej sällan hade

man i dessa stadganden velat finna ett absolut hinder för all uppdämning

å annans mark, vore denna af än så ringa värde. Sistnämnda

ytterlighet ansåge komitén vara oklok. Hvarje vattenverk af någon

betydenhet fordrade någon grad af uppdämning, och då man otvifvelaktigt

kunde antaga, att vattenkraften vid de flesta tillfällen blefve

billigare än motsvarande ångkraft, synnerligast i ett land sådant som

Sverige, der brännmaterialet vore relativt dyrt, skulle det vara oklokt

att icke taga vara på de tillfällen att använda krafter, hvilka naturen

förlänat och som i väsentlig mån bidroge till möjligheten för landet

att kunna i den större industrien konkurrera med de stenkolsrika länderna.

Men sådant kunde ej vinnas, om man allt för strängt begränsade

uppdämningsrätten. Ehuru det vore orimligt att för vattenverks

grundande sätta odlade trakter under vatten och detta alltså icke

borde mot egarens vilja tillåtas, syntes det deremot vara en dålig

hushållning, att för bevarande af ouppodlade marker, som endast begagnades

till bete eller på sin höjd till ängsmark, omöjliggöra begagnandet

af en drifkraft af öfvervägande värde. Den af komitén uttalade

åsigt hvilade icke allenast på den fullt billiga grunden af likställighet

emellan jordbruket och industrien vid deras konkurrens i vattenrättsliga

förhållanden, så att den, som i hvarje fall vore relativt

vigtigare i ekonomiskt hänseende, finge företräde framför den andra,

utan den öfverensstämde äfven i det närmaste med de gamla lagarnes

bestämmelser i detta ämne. Någon fara för jordbrukets intressen

kunde så mycket mindre uppkomma af detta stadgande, som jordbruket

blifvit genom de af komitén föreslagna stadganden om aftappningar ~)

gynnadt med en vida längre utsträckt tvångsrätt äfven mot de största

vattenverk, än som hittills någonsin medgifvits och genom hvars begagnande

jordbruksnäringen kan återbörda den mark, som blifvit den
-

*) Numera i väsentliga delar upphöjda till lag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

samma genom uppdämning frånhänd. Uppdämningsrätten kunde dessutom.

i en framtid blifva af stor vigt äfven för jordbrukets befordrande,

så vida ängsvattning komme att mera allmänt användas, helst ängsvattning,

endast der förhållandena icke vore särdeles gynsamma, kunde

utan uppdämning åstadkommas.

På dessa skäl, hvilka icke synas vara vederlagda genom hvad

senare vattenrättskomitén och Utskottets majoritet deremot anfört, och

då det ej lärer kunna förnekas att, såsom första vattenrättskomitén

äfven anmärkt, för begagnande af vattenkraft, någon uppdämning, till

skada för ofvan liggande egor i allmänhet är nödig; då med den lydelse

af den förevarande §, som Utskottet tillstyrkt, egaren af äfven

den obetydligaste utmark, som i följd af den för ett vattenfalls begagnande

nödiga dämning ''kan blifva öfversvämmad, har i sin makt

att förhindra egaren till fallet att detsamma till sin nytta använda; då

de utaf Utskottet godkända grunder för införande af tvångsrätt mot

jordegare, i fråga om skyldighet att tåla intrång och olägenheter af

vattendrags begagnande till flottled torde vara, om ej fullt, så åtminstone

i det närmaste lika giltiga, beträffande skyldighet att tåla en

jemförelsevis obetydlig skada, vållad af vattendrags användande till

drifkraft, helst förhållandena mången gång lära vara sådana, att en

flottled faktiskt kan begagnas af endast en enda person eller bolag,

och dess ändamål således ingalunda kan sägas vara af allmän beskaffenhet

i annan mening än såsom medförande gagn för orten, hvarmed,

på sätt af Nya Lagberedningens motiv inhemtas, i främsta rummet

afsetts den fördel, invånarne kunna hemta af tillgång till ökad arbetsförtjenst,

tillfälle till större afsättning af landtmannaprodukter med

flera indirekta förmåner, eller med andra ord, till hela den förkofran,

ortens invånare i allmänhet kunna antagas vinna i ekonomiskt hänseende;

men anläggning af en eller flera större fabriker eller industriella

verk vid ett vattendrag likaledes kan för orten medföra enahanda

gagn, fullt motsvarande eller öfvervägande det, som i många

fall kan genom ett vattendrags användande till flottled orten tillskyndas

; da den af Nya Lagberedningen föreslagna utväg för ändamålets

vinnande genom ett stadgande om rätt till egoutbyte, hvilket

utan tvifvel på många ställen kunde beredt nödig uppdämningsrätt,

efter hvad som mot detta förslag blifvit af Högsta Domstolen anmärkt,

icke vidare torde komma att ifrågasättas; och då nu gällande lag, äfven

om den icke rätteligen kan tolkas på sätt första vattenrättskomitén

förmält den mången gång hafva blifvit tillämpad eller så, att

domaren funnit sig kunna medgifva uppdämningsrätt, då skadan varit

Bill. till Riksd. Frot. 1880. 1 Sand. 7 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

ringa, dock obestridligen genom föreskrifterna i 6 § af 20 kap. Byggningabalken

angående damlucka, medgifver uppdämningsrätt under viss

del af året, har jag ej kunnat underlåta att, i öfverensstämmelse med

första vattenrättskomiténs förslag, yrka, att till §:n måtte fogas ett

tillägg af följande lydelse: .

Är det endast ouppodlad jord, som kan genom uppdämning sattas

under vatten eller deraf skadas, och pröfvas skadan vara ringa mot den

nytta som af uppdämningen vinnes, må dock uppdämning ske mot ersättning

med högsta skäliga belopp till den, som skadan lider, efter domstols

hepröfv andel).

af Herr Samzelius: »Uti Herr Lotliigii förslag instämmer jag,

med undantag deraf, att, till beredande af full likställighet och reciprocitet

emellan jordbruket och vattenverksindustrien, den ersättning,

som till jordegaren skall utgå, enligt min åsigt, bör, i likhet med hvad

uti 18 § af den nya dikningslagen bestämmes, motsvara lulla värde

och hälften derutöfver.»

vid 7 §.

af Herr Lothigius, med hvilken Herr Friherre Hamilton instämt: »Då

stadgande om skyldighet att i vattendrag, der kungsådra ej finnes,

lemna vattenled, som för fiskens gång finnas bör, fri från byggna

och stängsel hittills icke varit i allmän civillag infördt och dylikt stadgande,

derest det på mindre vattendrag tillämpas, otvifvelaktigt omöjliggör

en mängd sådana vattendrags användande till drifkraft, har jag

trött, att i 7 § det sista stycket: »Vattenled —---stängsel fri)) och

i 25 § orden: &äfvensom vattenled för fiskens gangi), borde uteslutas.»

vid 8 §.

af Herr Lagerstråle, med hvilken Herrar Friherre Hamilton, Lothigius,

Asplund, Magnus Jonsson och Balter Sven Er sson instämt,: »Enäi

den lydelse Utskottet häri föreslagit, efter min förmening, lemnar Öppet

rum för sådan tydning, att kungsådras bredd skall förändras eltei

vattendragets olika "höjd vid olika tider, har jag icke kunnat biträda

detta förslag. Den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelse om bredden

»efter de sista tio årens medelvattenstånd» synes mig åter allt

för mycket medgifva det höga vattenståndets inräknande och dessutom

i tillämpningen blifva ytterst svår att iakttaga. Då nu i denna § icke

kan angifvas annat än grunden, hvarefter kungsådra skall beräknas,

och följaktligen icke någon i allo noggrann bestämmelse deri torde

kunna inrymmas, har jag ansett ändamålet bäst vinnas, om, i öfver
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 12.

ensstämmelse med deri tillämpning, som åtminstone i vissa vattendrag

hitintills egt rum, denna § innehölle, att »kungsådra skall, så framt

den ej är annorledes bestämd, anses framgå i djupaste vattnet och

beräknas till en tredjedel af vattendragets bredd vid vanligast förekommande'',

lågt, vattenstånd''».)'')

af Herr H. A. Widmark, med hvilken Herr Thomasson instämt:

»Då erfarenheten visat, att uppfattningen om sättet för kungsådras bestämmande,

hittills mycket vexlat, är det, enligt mitt förmenande, nödigt,

för att hädanefter, så vidt möjligt, förekomma detta, att, på sätt

Kongl. Maj:t och Nya Lagberedningen ock sökt, i denna § införa stadgande

om det vattenstånd, vid hvilket kungsådras bredd och läge skall

bestämmas. Jag kan således icke gilla Utskottets beslut att ej upptaga

en dylik bestämmelse. Hvarken den i Kongl. Majrts eller Nya

Lagberedningens förslag i detta hänseende införda synes mig emellertid

antaglig, bland annat derföre, att svårighet utan tvifvel skall möta

för en längre tidsperiod erhålla så tillförlitliga uppgifter om vattenhöjden,

som en rätt tillämpning förutsätter, samt att medium af högsta

och lägsta vattenståndet uti ett vattendrag icke sammanfaller med det

vattenstånd, som är det vanligaste.

Då det torde vara i sin ordning, att kungsådras bredd bestämmes

vid normalt vattenstånd, hvilket ock är detsamma som på tekniskt

språk kallas medelvattenstånd, då detta utan svårighet är bestämbart

genom iakttagelser å de märken, som det lemnar på stenar i vattendraget

och pä stränderna, samt då detsamma derjemte både är ett

lågt sådant och ett som i allmänhet är konstant under senare delen

af sommaren, föranlåtes jag vördsamt hemställa, att en dermed enlig

bestämmelse må antagas samt att således till slutet af nu ifrågavarande

§ må fogas orden: vid vanligast förekommande, lågt, vattenstånd.

mot uteslutande af 10 § i Kongl. Maj:ts förslag:

af Herr Lagerstråle, med hvilken Herr Sandell instämt: »Denna

§ är af Utskottet utesluten; men på skäl, som i Nya Lagberedningens

motiv finnas utvecklade, anser jag densamma böra bibehållas; i följd

hvaraf ock §§ 18, 19, 21, 23 och 26 i det Kongl. förslaget — svarande

emot §§ 17, 18, 20, 22 och 25 i Utskottets — böra enligt min

åsigt antagas oförändrade samt §-följden i sin helhet i öfverensstämmelse

dermed rättas».

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 12.

Angående förändrad lydelse af 10, 11 och 12 §§ i Kungl. Maj:ts

förslag (motsvarande 10 och 11 §§ i Utskottets förslag):

af Herr Lindgren: »I stället för §§ 10, 11 och 12 i Kongl. förslaget

ville jag hafva införd en så lydande §:

»Vill någon för vattenverk göra ny eller ombygga äldre dam,

göre anmälan derom hos domaren med uppgift å vattendraget och

den fastighet, å hvars grund byggnaden skall göras, samt socken och

härad, hvartill fastigheten hörer. Domaren begäre hos Konungens

Befallningshafvande förordnande för lämplig person att i afseende å

företaget bevaka talan, till betryggande af det allmännas rätt, och

förfare i öfrigt på sätt §§21 och 22 (i Kongl. förslaget) stadgas angående

utsättande af syn på stället, kungörelse om tiden för häradsrättens

sammanträde samt tillkallande af sakkunnig man för afvägning

eller annan undersökning af vattendrag med dess af- och tillopp,

ofvan eller nedan.

Efter det frågan sålunda vunnit nödig utredning med alla tillhörande

omständigheter, bestämme rätten, om och under hvilka vilkor

byggnaden må inrättas, så att annan i sin rätt deraf ej må förnärmas,

huruvida och till hvad storlek damlucka bör anbringas, vid hvilka

tider den skall hållas öppen, och huru vattenmärke till utvisande af

lofliga vattenhöjden bör inhuggas i berg, jordfast sten eller annat

fast föremål, med hvad öfrigt må finnas nödigt föreskrifva)).

Genom denna bestämmelse afses,

att hufvudsakligen bibehålla hittills gällande stadganden

för anläggande eller förändring af damverk, med några nödiga

ansedda tillägg, att få uppdämningsfrågan före eller vid anläggningens

början definitivt afgjord, samt att befria damverksanläggaren

från den oroande och pinsamma belägenhet,

hvari han efter Utskottets förslag under obegränsad tid komme

att hållas, dymedelst att tid efter annan än den ene och än

den andre af ofvan eller nedan liggande jords eller verks

innehafvare med vexlande framgång kunde väcka anspråk å

damverkets rifning.))

af Herr Grefve Mörner: »I fråga om ändring af 10, 11 och 12 §§

i Kongl. Maj:ts förslag till förordning om jordegares rätt till vattnet

å hans grund instämmer jag i hufvudsak med Herr Lindgren, anse
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12. 45

ende dock uttrycket »ombygga äldre dam» böra utbytas emot »förändra

äldre dam.»

vid 12 §.

af Herr Lothigius, med hvilken Herrar Friherre Hamilton och

Grefve Mörner instämt: »Då det icke synes skäligen böra åligga vattenverksegare,

hvars uppdämningsrätt är bestämd genom vattenmärke, att

vidtaga här föreskrifven åtgärd, förrän vattnet stigit öfver märket, har

jag ansett att första stycket i denna § borde gifvas följande lydelse:

Hav vattenmärke blifvit satt, äligge verkets egarc att, när

vattnet■ stiger öfver märket, i allt hvad pa hans åtgärd ankommer

sä förfara, att vattnet må äter bringas till den med vattenmärket

betecknade höjd.»

vid 17 §.

af Herrar Lagerstråle och Sandell (se ofvan under 10 § i Kong!.

Maj:ts förslag).

af Herr Thomasson: »Då enligt min åsigt den, som genom ett

vattendrags afvikande från sitt förra läge fått mark i stället för vatten

eller vatten i stället för mark, bör ega att genast på bästa sätt göra

sig till godo hvad honom sålunda tillfallit,'' med rättighet till skadeersättning

ifall vattnet återföres, samt denna skadeersättning synes mig

icke skäligen böra för hvarje fall inskränkas till endast godtgörelse för

nedlagd kostnad, har jag ej kunnat godkänna den af Utskottet föreslagna

förändring af denna §, utan tillstyrker dess antagande sådan

den lyder i Kongl. Maj:ts förslag.»

af Herrar Torpadie och il. A. Widmark, hvilka ansett den Kongl.

propositionens lydelse af § hafva bort tillstyrkas.

vid 18 §.

af Herrar Lagerstråle och Sundeil (se ofvan under 10 8 i Kon£rl.

Maj:ts förslag).

vid 20 §.

af Herrar Lagerstråle och Sundeil (se ofvan under 10 8 i Kong:l

Maj:ts förslag). ö ''

af Herr Thomasson: »Enär det i denna § föreskrifna kungörandet

i kyrkan skulle, på sätt Högsta Domstolen vid granskningen af före
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

varande förslag anmärkt, blifva både ändamålslöst och vilseledande,

anser jag senare delen af §:n från och med ordet »föranstalte)) böra utgå.»

af Herr Hammarskjöld, med hvilken Herrar Anders Persson och

Smedberg instämt: »I denna paragraf har Utskottet bibehållit föreskrift,

att i stad rätten och å landet domaren skall i de fall, der 9 eller 11

§ är tillämplig, föranstalta, att tiden och stället för målets företagande

varder kungjord i kyrkan o. s. v. Detta kungörande synes mig åtminstone

öfverflödigt, möjligen till och med skadligt. I å den ågångna

stämningen kan pröfvas blott om det vattenverk, som den ene parten

eger eller tänker anlägga, är eller kan blifva till men för den andre

parten, men kan domstolen icke utlåta sig öfver, om vattenverket

skadar eller kan komma att skada andra, som i detta mål ej äro kärande

eller svarande. Men en inställelse vid synen af den, som ej är part

och hvars anmärkningar ej kunna upptagas till pröfning, synes vara

utan betydelse såväl för honom som för vattenverkets egare. Kungörandet

kan ej ens afse att framkalla stämningar på en gång af alla

dem, som mena sig blifva lidande genom vattenverket, i ändamål att

få alla invändningar emot vattenverket pröfvade i ett sammanhang.

Den tid, som ligger emellan kungörandet och målets handläggning, är

dertill alltför kort. Kungörandet synes derföre vara utan gagn. Men

det kan vara skadligt, emedan denna qvarlefva af. det nuvarande

sättet att gå till väga är egnad att föranleda det. missförstånd, som

skulle alla invändningar emot vattenverket pröfvas i ett sammanhang''.

Af dessa skäl har jag trott sista delen af paragrafen ifrån och med

orden: »föranstalte ock» böra utgå.»

af Herr Torpadie: »Genom den af Kongl. Maj:t föreslagna och af

Utskottet tillstyrkta lydelsen af denna § kan, i min tanke, deri tolkning

deråt gifvas, att stämning i deri omförmälda mål, då de anhängiggöras

vid stadsdomstol, skall utfärdas af Rätten, d. v. s. af domfört antal

domare — något som hvarken synes mig vara lämpligt eller af beliofvet

påkalladt. År åter, såsom man inom Utskottet antagit, meningen

den, att endast domaren å landet, i de uppgifna fallen, får redan

i stämningen utsätta saken till syn å stället och att ett sådant beslut,

vid rättegång i stad, skall meddelas af Rätten (således föi st sedan malet

börjat handläggas) uppkommer den oegentlighet, att lagen här skulle

o-ifva domstolen en rätt, som den väl måste anses hafva förut i alla

mål, som afse lokala förhållanden, åtminstone så vidt syn för frågans

pröfning tinnes erforderlig. Mig synes som skulle dessa anmärkningar

kunna undvikas, om man ur § uteslöte orden »i stad Rätten och d landet»,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12. 47

hvarigenom paragrafens början, såsom jag inom Utskottet yrkat, finge

följande lydelse:

»När talan i mål, hvarom i denna förordning handlas, instämd

varder, ege domaren att i stämningen utsätta saken» o. s. v.

Visserligen kan häremot anmärkas, att i många städer den, som

utfärdar stämning till rådstufvurätt, icke är ledamot i rätten utan endast

dess tjensteman, men han torde dock alltid vara juridiskt bildad och

oftast protokollsförande. Äfven detta inkast kan dock lätt undanrödjas, om

lagen uppdroge dylika stämningars utfärdande i stad åt Rättens ordförande,

hvarigenom full likhet i detta fall vunnes med förhållandet å

landet, der domhafvanden svårligen lär kunna uppdraga utgifvandet af

meranämnda stämningar åt vanliga s. k. stämningsmän.

Rörande senare delen af denna § instämmer jag i Herr Hammarskjölds

reservation.

vid 22 §.

af Herrar Lagerstråle och Sundeil (sm ofvan under 10 § i KonglMaj:ts

förslag).

af Herr Grefve Mörner, som ansett såväl orden »när skäl dertill

äro» i 1 mom. som 2 mom. i dess helhet höra borttagas.

vid 24 §.

af Herrar Lothigius och Friherre Hamilton (se ofvan under 7 §).

af Herr Grefve Mörner, som funnit § böra alldeles borttagas, såsom

efter hans åsigt obehöflig.

vid 25 §.

af Herrar Lagerstråle och Sandell (se ofvan under 10 § i Kongl.

Maj:t förslag.)

vid 26 §.

af Herr Hammarskjöld, med hvilken Herr Torpadie förenat sig:

»1 denna paragraf har Utskottet å anförda skäl utbytt de i Kongl.

Majfl.s proposition förekommande orden: »lagligen tillkommen rättighet»

emot »laglig rättighet». Jag delar den af Utskottet uttalade betänklighet

emot att använda förstnämnda uttryck för hvad man här velat säga.

Men uttrycket: »laglig rättighet» synes mig ej heller tillfredsställande.

Hvarje rättighet, som staten erkänner, är laglig och andra rättigheter

än de lagliga vet staten icke af. Bestämningen »laglig» till »rättighet»

är derför intetsägande och öfverflödig. Deremot synes det af Nya

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Lagberedningen använde uttryck: »annan särskild rättighet» utmärka

just det, som man här velat säga. Jag hade derföre önskat, att paragrafen

fått följande lydelse:

Genom denna förordning----förunnad är, ej heller i

annan särskild rättighet att vattendrag o. s. v.»

II. Förordningen om allmän flottled.

vid 4 §.

af Herrar Lagerstråle och Asplund, hvilka ansett § hafva bort

antagas, sådan den i Kongl. Maj:ts förslag förekommer.

af Herr Thomasson, med hvilken Herr H. A. Widmark instämt : »Då

föreskriften i förvarande § enligt dess lydelse i Lagberedningens och

Kongl. Maj:ts förslag, att Konungens Befallningshafvande vid meddelande

af tillstånd till inrättande af ny flottled, äfvensom då fråga eljest

uppstår om skydd för enskild rätt, skall bestämma »huru vid flottleds

ordnande och begagnande tjenligast förfaras bör, så att ändamålet må

utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för den hvars rätt

är i fråga», af Utskottet förändrats derhän, att anordningen aldrig får

föranleda ringaste kostnad för den som af flottledens inrättande eller

begagnande kan komma att lida men, så har, efter min tanke, Konungens

Befallningshafvande blifvit i afseende på pröfningsrätten så bunden, att

det i många fall icke torde låta sig göra att, i enlighet med rättvisa och

billighet, skilja emellan de å ömse sidor berättigade intressen, som stå

emot hvarandra. Jag anser derföre förändringen icke böra vinna bifall,

utan § antagas sådan den blifvit af Kongl. Maj:t> föreslagen.

af Herr Hammarskjöld, med hvilken Herr Torpadie förenat sig:

»Den förändrade redaktion,Utskottet i denna paragraf föreslagit, har jag ej

kunnat gilla. Bokstafligen tolkad synes paragrafen efter sin nya lydelse

förbjuda hvarje åtgärd, hvarigenom ringaste kostnad ådrages annan.

Härigenom skulle otifvelaktigt flottleds inrättande vanligen göras omöjligt.

Utskottets mening torde dock vara en annan, nemligen att all

kostnad, som anordnande af flottled ådrager annan, skall honom ersättas.

Om, såsom jag antager, detta är hvad Utskottet vill säga, är jag. i

hufvudsak med Utskottet ense. Men bestämmelse härom synes mig

ej hafva sin plats i denna paragraf. Kongl. Maj:ts proposition utgår

från den åsigt, att Konungens Befallningshafrandes befattning med

pröfning af ersättningsfrågor borde upphöra (se Nya Lagberedningens

motiv sid. 179 och 180). I § 8 af förslaget är derföre en helt annan

ordning för sådana frågors pröfning föreskrifven. Genom Utskottets

s. 49 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12. 49

redaktion af 4 §, . om den eljest har den af mig förmodade mening,

skulle emellertid vissa ersättningsfrågor pröfvas af Konungens Befallningshafvande,

under det enligt 8 § andra skulle pröfvas af skiljomän

och domstol. Men ett olika förfaringssätt för frågor af väsentligen

samma art synes mig förstöra lagens konseqvens. Det kan ock lätt

leda till kompetenstvister, då skilnaden mellan det ena och andra slaget

af ersättningar ej torde vara fullt klar. Jag'' har för min del trott den

6 § vara så allmänt hållen, att den omfattar äfven de ersättningar,

som l äs kottet torde afsett genom sin omredigering af 4 §. Delar man

ej denna åsigt, synes rätta sättet att undanrödja hvarje tvetydighet vara

att förtydliga 6 §. Jag har alltså trott 4 § af Kong]. Maj:ts proposition

böra bibehållas oförändrad.

vid 5 §.

af Herr Thomasson, med hvilken Herrar Torpadie och Magnus Jonsson

instämt: »Min uppfattning är att föreliggande förslag till förordning

om allmän flottled i allmänhet väl mycket gynnar flottningsintresset på

bekostnad af andra berättigade intressen, med hvilka det kan komma i

kollision. Då emellertid de mera sakkunnige inom Utskottet, åtminstone

flertalet ai dem, varit af annan mening, har jag icke kunnat tillmäta mina,

mest på teoretisk grund fotade betänkligheter sådan vigt, att jag vågat i

fråga sätta förkastande af förslaget i dess helhet. Men alltför långt

synes mig dock förslaget gå i den af mig befarade rigtningen, då det

i 2 mom. af förevarande § tillstädjer flottningsmanskap — hvilket,

efter hvad inom Utskottet upplystes, ofta uppträder i hundratal och

just icke utmärker sig genom försynthet — att utan lof och således

utan att förut tillsäga egaren — bana sig väg till stränderna af flottled

öfver annans tomt, åker, äng, plantering m. m., så snart det kan sägas

vålla väsentligt hinder eller uppehåll, ''ifall befintlig väg eller stig skulle

följas. Jag. kan icke tro att det för flottningens behöriga gång skall

vara behöfligt att genom ett dylikt lagstadgande liksom inbjuda och

locka dessa odisciplinerade skaror af flottningsmanskap att trampa ner

andras väl vårdade trädgårdar och den växande grödan å deras åkrar,

eller att sköfla en nyss anlagd plantering o. s. v. Jag'' anser derföre

att orden »utan väsentligt hinder eller uppehåll» böra ur momentet utgå.»

af Herr Grefve Mörner, som ansett orden »utan väsentligt hinder

eller uppehåll» i 2 mom. böra uteslutas;

af Herr Asplund.

Bih. till Rilcsd. Prof, 1880. 7 Sami. 7 Haft

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

50

vid 6 §.

af Herr Asplund.

af Herr Hammarskjöld, med hvilken Herr Torpadie instämt: »Om

4 § af Kongl. Maj:ts proposition bibehålies utan ändring, har jag ansett

6 § kunna gifvas följande lydelse:

»För skada och kostnad, som genom anläggning eller åtgärd för

flottleden eller genom strändernas beträdande eller eljest i följd, af flottningen

vållas, njute den, som kostnaden ådrages eller skadan lider, ersättning

till högsta skäliga belopp, hvartill den skattas må.»

I sammanhang härmed torde ock i §§ 8 och 9 orden: »och kostnad»

böra inskjutas efter ordet »skada».

vid 7 §.

af Herr Asplund,

vid 8 §.

af Herr Lagerstråle, som ansett §:n hafva bort bibehållas vid den

af Kongl. Maj:t föreslagna lydelse, endast med iakttagande deraf, att i

2 mom. orden »Konungens Befallningshafvande» utbytas mot »öfverexekutor».

af Herr Thomasson, med hvilken Herr H. A. Widmark instämt:

»På de af åtskilliga ledamöter i Högsta Domstolen anförda skäl, till hvilka

kunna läggas ännu flere, finner jag den af Lagberedningen föreslagna,

af Kongl. Maj:t uteslutna, men af Utskottet, dock i något förändrad

form, åter upptagna bestämmelsen om viss tid, inom hvilken skiljemäns

dom bör öfverklagas, icke vara lämplig, utan Kongl. Maj:ts förslagböra

oförändradt antagas endast med utbytande i 2 mom. af ordet

»Konungens Befallningshafvande» mot ordet »öfverexekutor.»

af Herr Grefve Mörner, hvilken ansett, att de af Utskottet vidtagna

ändringar icke äro behof påkallade eller torde någon nytta

medföra;

af Herr Asplund;

af Herr Hammarskjöld, med hvilken Herr Torpadie instämt: »De

i första stycket gifna regler för ersättningsfrågors afgörande af skiljemän

hafva i flere fall hos mig väckt betänkligheter. Men då de Utskottets

ledamöter, som eg a närmare kännedom om flottning, huru den

bedrifves och huru ersättningsfrågor pläga afgöras, i allmänhet, ej delat

s. 51 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12. 51

mina farhågor, har jag ej trott mig höra på grund af dem framställa

något yrkande.

På de af trenne ledamöter af Högsta Domstolen framstälda skäl

har jag trott det andra stycket, sådant det lyder i Kongl. Maj:ts proposition,

hafva företräde framför Nya Lagberedningens motsvarande, af

Utskottet i hufvudsak upptagna förslag, och har jag alltså biträdt det

förra, dock med ändring af orden “Konungens Befallningshafvande11

till “öfverexekutor“.

vid 9 §.

af Herr Asplund,

vid 10 §.

af Herr Asplund;

af Herr H. A. Widmark: “Med pluraliteten inom Utskottet ense

derom, att de flottande skola solidariskt ansvara för skada, som vållas

så väl af sjelfva flottgodset som ock genom strändernas beträdande

m. m. af flottningsmanskapet och således ock om det förtydligande

tillägg, Utskottet i sådant afseende i paragrafen infört, förutser jag dock

att, till följd af denna ansvarighet, i redan till begagnande upplåtna

flottleder många förvecklingar mellan de flottande skola uppkomma,

såvida ej tillika i förordningen varder infördt stadgandet, att de, som

låta flottgods framflyta i allmän fl,ottled, skola vara pligtige att i gemensam

flottning deltaga, och hvarom jag derföre får hemställa.

För öfrigt anser jag mig mot paragrafen, sådan den af Utskottet

blifvit redigerad, böra framställa följande anmärkningar:

att orden “a det ställe, der skadan timat‘\ antingen böra utgå eller

ersättas med andra. Det är nemligen förhållandet att flottgods kan

sägas vålla skada å ett ställe, utan att hafva förbi detta ställe framflutit.

Så t. ex. kan skada uppkomma å stränderna af en sjö, som

uppdämts för att underlätta flottgods’ framförande i den å, i hvilken

sjön afbördar sitt vatten, utan att något virke förts öfver sjön eller,

om så skett, detta blott utgjort ett obetydligt antal jemfördt med det,

som förts till ån nedanför dammen eller tillförts ån från vattendrag,

som i den utmynna; så, för att taga ett annat exempel, kan, genom

att en timmerbråte bildas å ett forshufvud, som orsakar uppdämning af

ofvanför liggande lugnvatten, skada vållas å ställen, der flottgods ej

framförts.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

att den, som kan risa att hans flottgods framgått på sådant sätt

eller d vådan tid, att det ej kunnat till skada medverka, bär, såsom ock

'' Kongl. Maj:ts förslag vägs, varda fri från solidarisk ansvarighet. Utskottet

ålägger honom sådan, hvarigenom han tvingas att i första

hand ersätta skada, till hvilken han ej varit vållande, lemnande honom

den utvägen, som stundom kan vara osäker nog, att af de öfrige, som

i vattendraget flottat, söka sitt åter. Der två eller flere under ett år

begagna samma flottled har inträffat och kan äfven hädanefter komma

att inträffa, att den ene låter sitt flottgods framflyta vid annan tid af

sommaren än don eller de andre. Orsaker dertill kunna vara flera.

Allmännast torde den vara, att flottningen i bivattnen tager längre tid

för den ene än för den andre och att de således med sitt flottgods

inkomma uti den gemensamma flottleden vid olika tidpunkt samt finna

med sin fördel enligt att flotta hvar och en för sig. Vid sådant förhållande

är det ju orimligt, att den ene skall nödgas i första hand

ersätta skada, som vållats af den andres flottgods. Då det icke är

något ovanligt, åtminstone i afseende på flottningen å de större lederna

uti Norr- och Vesterbotten, att, sedan ett bolag påkostat ström rensningar

och vidtagit åtgärder för flottniugens underlättande, en mängd

mindre trävaruhandlare kasta sig in pa vattendraget, hvilka förnämligast,

som man säger, vilja åka bakpå och af 1)vilka stundom det gamla bolaget

icke har så lätt, för fall att aftal skett om gemensam flottning, att

utfå den på dessa sistnämnde bejöpande andelar i flottningskostnaden

kan man förutse att, der sådan öfverenskommelse ej kommit till stånd

och der således hvar och en ombesörjer flottningen af sitt gods, det

mäktigare bolaget städse skall, i händelse Utskottets förslag antages,

vara det, h vilket kräfves på och nödgas utgifva ersättningar med ofta

nog .ganska ringa utsigt, att, der det ej varit till skadan vållande, få

sitt åter af den eller de mindre bemedlade, som skadan vållat. Jag kan

således icke gilla Utskottets förslag, utan hemställer om denna punkts

inredigering i paragraf eu. i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag.

Om, såsom jag här ofvan föreslagit, ett stadgande att flottningen

skall ske gemensamt för dem, som låta flottgods framflyta i allmän

flottled, varder antaget, ställa sig förhållandena annorlunda. Den sista

anmärkningen, jag framstält, förlorar nemligen då all betydelse; ett

sådant beslut skulle föranleda väsentlig förändring i denna paragraf och

möjligen äfven i andra paragrafer, till hvilken jag ej är beredd uppställa

bestämdt förslag. För händelse deremot, att något afseende på detta mitt

yrkande ej skulle fästas, vågar jag, på grund af de af mig framstälda

anmärkningarne, föreslå att paragrafen må erhålla följande lydelse:

uLåta tvä eller flere flottgods framflyta i allmän flottled och sker

opaginerad Kontrollera mot PDF

ob

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 12.

derigenom skada, som ej blifvit pa förhand uppskattad och ersatt; dd

skola de, hvilka under året deltagit i fiottningen å sådan led, en för alla

och alla för en ansvara för ersättningens gäldande till den, som skadan

lidit. Lag samma rare om annan sådan skada, som genom strändernas

beträdande eller eljest i följd af fiottningen vållas. Gitter någon visa att

hans flottgods framgått på sådant sätt eller å sådan tid, att det ej kunnat

till skada medverka, vare han dock frän dylik ansvarighet fri. Han etc.

(lika med Kongl. Majås proposition till slutet);''»

af Herr Hammarskjöld, med hvilken Herr Torpadie instämt:

»Lagförslaget vill tydligen genomföra den billiga grundsats, att den,

som genom anordningen för flottled eller genom flottning lider skada,

bör tillförsäkras att säkert och hastigt erhålla ersättning. Äfven

denna paragraf har detta syfte. Målet synes mig dock ej tillfredsställande

uppnådt. Så vidt Nya Lagberedningens beskrifning af tillvägagåendet

vid flottning samt de inom Utskottet lemnade upplysningar

gifva vid handen, kan fiottningen vara ordnad på trenne hufvud sakliga

sätt: l:o) De flottande ega och underhålla sjelfva de för fiottningen

verkstälda byggnader m, m. och ombesörja fiottningen. 2:o) De flottande

sjelfva besörja fiottningen och erlägga derjemte'' årliga afgifter

till den eller dem, som ega och underhålla de för flottleden verkstälda

byggnader m. m. 3:o) S. k. oktrojinnehafvare eller flottningsföreningar

ega och underhålla flottledsbyggnaderna och ombesörja fiottningen,

allt emot afgifter af de flottande. Den 10 § säger nu i sitt första stycke,

hvem som i första och andra fallen skall betala skada, som förorsakas

af sjelfva fiottningen, och andra styckets mening torde vara, att i

tredje fallet oktrojinnehafvare har ersättningspligten, hvilket ock torde

följa af allmän lag. Men hvem, som skall betala ersättning för på förhand

icke ersatta skador, som uppstå af byggnader m. m. för flottleden,

derom finnes intet sagdt. Om, såsom antagligt är, man afsett,

att egare af dessa byggnader skola vara ansvarige för den skada, som

deraf uppstår, synes mig i allt fall de skadelidande vara mindre val

skyddade. Möjligen kunna fall tänkas, då det kunde möta svårighet

att finna byggnadernas egare. Vigtigare torde vara, att delning af

ansvarsskyldigheten mellan å ena sidan de flottande och å den andra

egarne af flottledsbyggnaderna synes bereda möjlighet för båda att

söka skjuta ansvaret från sig till stor olägenhet för den skadelidande.

Jag har derföre trott, att den skadelidande borde hafva rätt att, om

han så vill, för all skada vända sig till de flottande med rätt för dessa

att, för hvad de måst utgifva, söka egare af flottled, der dessa genom

försummelse att underhålla flottleden eller eljest äro till skadan vål
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

lande. . Då flottledsbyggnader och dylikt äro till just för de flottandes

skull, ligger ingen obillighet uti, att dessa äro strandegare med flera

ansvariga för det intrång och den skada, som af byggnaderna uppstår,

och att den skyldighet, som kan åligga andra att byggnaderna underhålla,

hufvudsakligen fattas såsom en skyldighet emot de flottande.»

vid 13 §.

af Herr Grefve Mörner, hvilken ansett §:n böra alldeles utgå.

V. Förordningen om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

af Herr Friherre Hamilton, med hvilken Herrar Lothigius och

Grefve Mörner förenat sig: »Enligt min tanke, innebär hvarje stadgande,

som möjliggör en föreskrift, hvarigenom viss tid bestämmes,

då damlucka skall hållas öppen, en orimlighet, så vida dervid ej fogas,

tydligt uttalad, enahanda förutsättning, som finnes intagen uti 20 kap.

6 § Byggningabalken, eller att genom uraktlåtenhet uti ifrågavarande

afseende »skada vållas».

Vår hittills gällande lag har i 2 mom. af åberopade lagrum åtminstone

förutsatt, att ifrågavarande uraktlåtenhet skulle vara straffvärd

endast i den mån, som derigenom vatten »kan åker eller äng

skada», och den nya lagen innebär således äfven i det afseendet en

skärpning, som jag anser vara för jordbruksintressets skäliga tillgodoseende

obehöflig och för vattenverks uppkomst och bestånd ytterst

hinderlig.

Det synes mig, att den ofvanboende är behörigen betryggad mot

uppdämning, om det stadgas ett bötesansvar, hvartill, utom skadeersättning,

vattenverksegaren gör sig förfallen, om han uraktlåter att

hålla sin damlucka öppen, då vattnet stiger öfver faststäldt märke.

Hvad åter nedanliggande verks rätt att erhålla sitt skäliga behof af

vatten beträffar, så har hos mig uppstått tvifvel, huruvida något bötesansvar

enligt denna lag skulle kunna åläggas den, som emot stadgandet

i hittills gällande lags Byggningabalk 20 kap. 6 § 1 mom.

håller upp vatten för nedanliggande verk under sådan tid, då, enligt

möjligen lemnad föreskrift, damlucka icke behöfde hållas öppen, och då

ej heller vattenhöjden vid den förstnämndes dam öfverstege faststäldt

märke. De »särskilda föreskrifter angående vattnets framsläppande»,

som i § 12 i Kongl. Maj:ts förslag till Förordning om jordegares rätt

öfver vattnet å hans grund ifrågasättas, tyckas dock afse äfven dessa

förhållanden, och ett öfverträdande af dylika föreskrifter torde vara

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

lika värdt att beläggas med straff, som en oloflig uppdämning öfver

faststäldt vattenmärke.

På grund af hvad jag anfört får jag vördsamt föreslå, att nu

föreliggande förordning måtte erhålla följande lydelse:

Förordning

om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

Med upphäfvande af Förordningen etc. (lika med Kongl. förslaget)

--------—-----stadgas som följer:

Håller någon damlucka olofligen stängd, då vattnet stiger öfver

faststäldt märke, eller bryter någon mot andra om hushållningen med

eller framsläppandet af vatten gifna föreskrifter, och varder skada derigenom

vållad, höte minst tio, högst femhundra kronor.

Öfverträdelse, hvarom» etc. (lika med det Kongl. förslaget).»

Herr Johannes Jonsson har begärt få här antecknadt, att han

till följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke inom Utskottet

deltagit i ärendets slutliga behandling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.