Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14

1880-02-26 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:14, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

ET:© 14.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1880, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ersättning

för delgifning af kallelser till första förhöret i konkursärenden.

Inom Andra Kammaren har Herr Sven Andersson uti motion, N:o

45, föreslagit, »att Riksdagen för sin del måtte besluta en författning af

ungefärligen den lydelse: att kronobetjening eller fjerdingsman, åt hvilken

uppdrages till första förhöret i konkursärende fortställa rättens eller domarens

kallelse å gäldenär eller i orten närmast boende fordringsegare, må

berättigas att för fullgörande af dylika uppdrag ur konkursboet tillgodonjuta

enahanda ersättning, som tillkommer stämningsmän.»

Genom Kongl. skrifvelsen den 10 September 1828, kungjord genom

Svea Hofrätts universal den 26 i samma månad, förklarade Kongl. Maj:t

sig, i anledning af väckt fråga, huruvida kronobetjente vore berättigade

till kostnadsersättning och betalning för kallelsers tillställande uti konkurser,

hafva i nåder funnit, att, då konkursmål icke kunde hänföras till

de i lagen så kallade kronones eller andra allmänna ärenden, utan ostridigt

vore af en alldeles enskild beskaffenhet, samt det, på sådan grund,

enligt författningarne, ålåge konkursmassan att vidkännas kostnaden för

de åtgärder i dessa mål, som af domare i allmänhet meddelades, kronobetjeningen

icke heller vore pligtig att utan vedergällning handräckning

i dylika mål meddela, helst en sådan handräckning för dem vore förenad

med både kostnad och tidsspillan; i följd hvaraf Kongl. Maj:t ansett skä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14. r

ligt i nåder förklara kronobetjente berättigade att för kommunikation af

konkurskallelser, med undantag likväl för det fall, då, enligt 5 kap. 1 S

o°nkursstadgan, de i orten vistande eller närmast boende borgenärer första

gången kallades att öfver cessionsansökningen höras, åtnjuta enahanda betalning,

som Expeditionstaxan den 15 Maj 1821 tilläde desse betjente för

utm ätmngsförrättmngar i privata mål.

D®n sålunda uttalade allmänna grundsatsen, att ersättning för kallelsers

fortställande i konkurser bör af konkursboet gäldas, synes Utskottet vara

med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Något hinder för dess

ti lampnmg i afseende på de kallelser, om hvilka motionen handlar, förefinnes

icke heller i gällande konkurslag. På sätt motionären ock omförmält

lärer ersättning utgå för konkurskallelsers fortställande i de konkurser

som handlaggas vid stadsdomstol. Skulle nu vid konkurser å landet hinder

tor enahanda tillämpning anses ligga deruti, att föreskrifterna i den

pa administrativ väg tillkomna, genom ofvan åberopade universal kungjorda

Kongl. skrifvelsen den 10 September 1828 icke blifvit ändrade, ehuru den

konkursstadga, hvartill densamma hänför sig, upphört att gälla och i nuvarande

konkurslag olika föreskrifter om sättet för de talrikaste kallelsernas

delgifvande med borgenärer meddelats, synes undanrödjandet af detta

hinder dock icke böra ske genom något tillägg till konkurslagen eller

genom särskild af Konung och Riksdag beslutad författning. Den åtgärd

till betryggande af kronobetjeningens rätt i detta fall, som för ändamålets

vinnande ma anses erforderlig, lärer väl lämpligast vidtagas i annan ord
‘.

t Riksdagens uppträdande dervid bör tagas i anspråk. Af dessa

skal far Utskottet hemställa, 1

0 Herr Sven Anderssons förevarande motion icke

ma till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 Februari 1880.

Pa Lag-Utskottets vägnar:

Cr. lagerstråle.

Herrar H A. Widmark och Johannes Jonsson hafva begärt få här

antecknadt, att de icke inom Utskottet deltagit i ärendets behandling.

Bill. till Rikstl. Prof, 1880.

7 Sami. 8 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.