Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15

1880-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:15, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ånk. till Eiksd. Kansli den 9 Mars 1880, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändring i

54 § Utsökningslagen.

. , ®n!Igt#ö4,§ Utsökningslagen skall fordringsegare, som för fordran, grundad

pa skuldebref eller annat skriftligt fordringsbevis, vill erhålla utmätning hos gälde
iDSifva’iemle

ö,vere“tatMS «-w*-** faw

nt ,nt,y,tl,detta stadgande P%rkas ändring i tvenne af Andra Kammaren till LagU

skottet hanvisade motioner, vackta den ena, N:o 33, af Herr Er. Gast. Boström

och den andra, N:o 119, af Herr A. P. Danielsson.

Hierr. boström utvecklar mera utförligt de olägenheter och vådor, nuvarande

stadgande i hans tanke medför, och Herr Danielssons motivering synes om ock

kunde mL ’ drf ÖfverenSStäm“a- Ifrågavarande stadgande, hvilket icke

unde tolkas annorlunda an att fordringsbeviset skulle till utmätningsmannen af
h

1 S »nC • °iS lonom förbllUa, till dess utsökningsärendet blifvit bragt till slut

^ V,f f-t6 nDga, beky“mer hos ^rdringsegare. Mot skuldebrefvets förstö
erlnöde

vedl° v0mmrU ! geDOm elds°lycka’ förskingring, tjufnad eller vårdslöshet

j de vedeiborande utmätningsmans bostad icke något särskildt skydd. Skulle

. åsom ju tankas kunde utmätningsmannen genom vårdslöshet eller brottsligt förfarande

förskingra handlingen, hade fordringsegaren icke någon rätt att föf hvad

s honom kunde brista, undfå ersättning af statsverket. Äfven handlingens försännde

med allmanna posten till och från utmätningsmannen innebure för fordringsegaien

ett äfventyr, i basta fall uppehåll med ersättnings utfående. Under utmätningsarendets

behandling kunde tiden för skuldebrefs förnyande af inteckning komma

Bih. till Bilcsd. Prot. 1880. 7 Sand. 9 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

att utså, och utmätningsmannen hade icke något åliggande att vidtaga åtgärder

för inteckningens bibehållande vid gällande kraft. För landet, hypoteksförening»,

allmänna hypoteksbanken och andra större penmngeforvaltande verk hvarifrån lån

utlemnades mot återbetalning genom annuitets erläggande till lika belopp hv J

år medförde föreskriften, utom alla de för enskild fordnngsegare papekade afyent’

störa svårigheter i anseende till det större antal lagsökningar, som ofta ifragakomme

svårigheter, så mycket mera beaktansvärda, som, beträffande dylika inrättningar

då utsökning afsåge endast årlig annuitet, liqviden val anmärktes i t ex.

en beräkning, men icke antecknades å skuldebref och detsamma icke skulle

till låntagaren*återlemna^. Nu påpekade olägenheter och vador traffade derjemte

uteslutande fordringsegaren, men icke gäldenären, den egentligen forsumhge^ Men

äfven gäldenären undginge icke att få vidkännas följder af det bristfälliga stad

gandet I ersättningsväg finge han ofta gälda icke ringa kostnader, *f

dess tillämpning. Af dessa skäl föreslå motionärerna: Herr Bostroin, »att Lagmittet

matte6 taga areadet i öfvervägande och deri för.slä d<: dnd= e,1 er

tillägg, hvarigenom dessa olägenheter kunna uudanrodjas», samt Herr Dam®lss01’

!att Riksdagen ville för sin del besluta den förändring i 54 § af nu gällande Utsökningslag,

att fordringsbeviset i hufvudsknft icke ovilkorligen ör a or rmgs

egaren till utmätningsmannen aflemnas, förr än valuta derför erhalles och att utmätningsman

är skyldig till gäldenären, der så önskas, stalla godkänd boi gen foi

de medel gäldenär inbetalar till följd af skedd utmätning eller anmodan derom,

hvilken borgen skall gälla intill dess gäldenären fordringsbeviset i hufvudsknft bevisligen

återfått».

De sålunda andragna olägenheter, livilka »remande .töande i 54 §

Utsökningslagen hufvudsakligen för den endast sin lagliga ratt påfordrande bo

genären medför, synas Utskottet behjertansvärda. Genom stadgandet i o7 §

sökningslagen, att, då för utmätnings vinnande fordnngsbevis till utmätningsmannen

aflemnas, han derom skall å handlingen göra anteckning, hvilken anteckning

skall enligt Kongl. kungörelsen den 12 Juli 1878, § 9, upptaga dagen da fordringsbeviset

till utmätningsmannen aflemnas, jemte sökandens namn samt med utmätningsmannens

underskrift bestyrkas, har man visserligen sökt bereda förtogegaren

trygghet, att handlingen ej i händelse af utmätningsmannens Malle eller

obestånd ^må med hans enskilda tillgångar förvexlas, eller af en mahanda oiedlig

utmätningsman kunna sättas i omlopp, åtminstone icke sa, att innehavaren

kan anses* vara i god tro; men föreskriften om dylik anteckning synes emellertid

icke fullt betryggande, och några särskilda bestämmelser angående sattet foi emottagna

tjenstehandlingars förvarande och afskiljande från andra handlingai m. .,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 15.

hvilka enligt Lagberedningens motiv till dess förslag till ny utsökningslag ansågos

erforderliga, men hvilka, såsom af reglementarisk natur, icke ansågos böra hafva

sin plats i lagen, äro icke Utskottet veterligen meddelade.

Utskottet kan dock icke förbise, att en lagändring i motionernas syfte

skulle vålla, att gäldenären, om han vare sig före eller vid utmätningstillfället eller

eljest före utmätningsauktionen ville gälda sin skuld, icke skulle kunna omedelbart

återbekomma fordringsbeviset; och då, hvad Herr Boströms motion angår,

densamma i fråga om sättet för afhjelpande af de deruti påpekade olägenheter

är allt för obestämd och sväfvande, samt, beträffande Herr Danielssons motion,

hvars senare del angående utmätningsmans skyldighet att till gäldenär

ställa borgen för hvad han från denne uppbär icke synes förtjena afseende, en

förändring uti förevarande lagstadgande i den rigtning, denna motion i sin förra

del innefattar, icke i Utskottets tanke bör ifrågakomma, innan genom en något

längre tids tillämpning af nya Utsökningslagen större erfarenhet vunnits, om och

i så fall på hvad sätt de i motionerna anförda och äfven af Utskottet erkända

olägenheterna må kunna afhjelpas, hemställer Utskottet,

att motionerna icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 9 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. Lagerstråle.

Reservationer:

af Herrar Samnélius och C. 0. Widmark, i afseende å den af Utskottet begagnade

motivering;

af Herrar Torpadie och Hammarskjöld, hvilka ansett, att betänkandet efter

reciten bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet erkänner till fullo, att, såsom motionärerna anfört, den nuvarande

lagstiftningen i ämnet är förenad med olägenheter för fordringsegaren, men då

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

den ene motionären icke framstält något förslag till deras afhjelpande och det

enligt grundlag väl tillkommer Utskottet att meddela utlåtande öfver från Kamrarne

dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af

allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, men ej att sjelf uppgöra förslag för att

afhjelpa uppgifna missförhållanden; och då det af den andre motionären framstälda

förslag skulle leda till den orimliga följd, att sökt utmätning skulle uteblifva,

när helst utmätningsman ej kunde eller ville ställa äskad borgen för medel,

som skulle utsökas; samt då slutligen Utskottet ej ansett sig böra föreslå

Riksdagen att på förhållandet fästa Kongl. Majrts uppmärksamhet, då Utskottet

ej kunnat antyda på hvad sätt de uppgifna olägenheterna skulle afhjelpas, får Utskottet

till de framstälda motionerna afstyrka bifall»;

af Herrar Anders Persson, Johannes Jonsson och Smedberg, hvilka ansett

Utskottet med anledning af förra delen utaf Herr Danielssons hemställan hafva

bort framlägga förslag till den ändring i Utsökningslagen, som för vinnande af

deri innefattade syfte kunde finnas erforderlig.

Herrar Thomasson, Asplund och Magnus Jonsson hafva begärt få här an

tecknadt, att de icke inom Utskottet deltagit i ärendets behandling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.