Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16

1880-03-09 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:16, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

B

N:o 16.

Auk. till Riksd. Kansli den 9 Mars 1880, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt för parter

och vittnen uti vissa till häradsrätt instämda mål att på

förhand erhålla underrättelse om dagen, då målet vid rätten

förekommer.

Angående stämning och dess innehåll stadgar 11 kap. 1 § Rättegångsbalken

:

»Vill man till annan kära; då eger domaren gifva skriftlig stämning: och

namne han deri käranden och saken, så ock å hvad ort och dag den bör till

svars komma, som stämd varder: kungöre ock deri, att om han ej kommer sjelf,

eller dess laga ombud, skall saken ändå företagas och afgöras»;

och angående den ordning, i hvilken målen skola å tinget handläggas, bestämmes

i 2 kap. 3 § samma balk, att efter inteckningar, lagfarter, Kronans och

allmänna ärenden samt missgerningsmål deras tvister, som långt från tingstad bo,

skola företagas, men vidlyftiga saker sist. Allmänna lagen innehåller deremot ingen

föreskrift om viss dag under tinget, å hvilken stämningarne skola ställas.

Derom stadgades emellertid i 82 § af Kongl. resolutionen den 17 September 1723

att stämningarne kunde väl ej annorledes än på första tingsdagen ställas, eftei-- som de rättsökande sig då enhälligt infinna måste, tingspredikan att bevista och

att höra de förordningar, som komme att uppläsas. Men så borde häradshöfdingarne,

sedan uppbud, kriminal- och publike saker vore afgjorde, först afhjelpa de

långvägade, och så jemka tingstimmarne, att de, hvilkas saker på första dagarne

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

ej kunde komma att företagas, måtte emellertid få resa hem och skota sina sysslor

Derefter bestämdes ytterligare i 68 § af Kongl. resolutionen den 16 Mars

1739 att häradshöfdingarne hade att, vid tingets början, när parterna uppropades,

tillsäga dem, på hvilken dag hvar och en borde vara tillstädes, samt först afhjelpa

de långvägade. Vidare innehåller Kongl. förordningen den 17 Maj 1872,

angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting, i § 6 föreskrift

derom, att i tingslag, der flera allmänna sammanträden hallas under samma

ting stämning skall utfärdas till första rättegångsdagen af visst allmänt sammanträde

och i § 5, att häradshöfdingen, om vid allmänt sammanträde målen äro

flera,’ än att de å en dag kunna utföras, skall å första rättegångsdagen kungöra,

å hvilken följande dag hvarje mål, som öfrigt är, skall förekomma, der det

ej förut blifvit till viss dag utsatt.

Herr Ålce Andersson har nu uti en inom Andra Kammaren afgifven motion,

N-o 134 hvilken blifvit till handläggning af Lag-Utskottet hänvisad, föreslagit »att

de som’ å domarens vägnar utfärda stämningar skola genast efter stämmngstidens

slut uti alla de mål som skola instämmas fjorton dagar före hvarje ting eller sammanträde

till honom insända stämningslistorna, och vare domaren skyldig att deri

anteckna, hvilken dag af tinget eller sammanträdet målen förekomma till handläggning,

och så vida postbefordringen eller andra förhållanden ej lagga hinder

i vägen, återsända listorna till stämningsmännen så tidigt att de, som saken angå,

kunna hos dessa två dagar före tinget eller sammanträdet erhålla underrättelse

om sin inställelse vid rätten.» o ....

Då i många trakter, särdeles i de norra orterna, postgången icke ar sa inrättad,

att stämningslistorna inom loppet af tolf dagar kunna till domaren insändas

och derefter åter tillhandakomma vederbörande, synes enda möjligheten att

parter och vittnen under nuvarande förhållanden skulle kunna före tingens eller

sammanträdenas början erhålla bestämd underrättelse om den dag de dem angående

mål förekomma, vara, att stämningar alltid af domaren sjelf utfärdades.

För den häri innefattade fördel torde emellertid allmänheten icke vilja uppoffra

förmånen af att kunna på närmare håll i hemorten uttaga stamning, synnerligas

då i betraktande tages, att dombafvandena redan i gällande föreskrifter i amnet

böra hafva en kraftig anmaning att, så vidt det under de i de särskilda orterna

förhandenvarande förhållanden kan ske, i förevarande afseende vidtaga de anordningar.

som kunna lända till lättnad och beqvämlighet för de rattssokande.

Visserligen är motionärens förslag endast vilkorligt, i det att den af honom

föreslagna anordning endast skulle vara tillämplig, »så vida postbefordringen eller

andra förhållanden ej lägga hinder i vägen», men just detta stadgandets vilkorlighet

gör i Utskottets tanke detsamma både mindre lämpligt och i alla handelsei

temligen betydelselöst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

På dessa skäl, som af Utskottet förut andragits dels vid 1877 dels ock vid

1878 års riksdagar för afstyrkande af då väckta likartade förslag, hvilka ock vid

båda tillfällena af begge Kamrarne utan votering ogillades, hemställer Utskottet,

att föreliggande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

<L Lagerstråle.

Herrar Thomasson och Magnus Jonsson hafva begärt få här antecknadt, att

de icke inom Utskottet deltagit i ärendets behandling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.