Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande af skyldighet för utländsk man att vid talans anställande inför svensk myndighet mot svensk man ställa borgen för kostnad och skada.

1880-03-15 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:19, Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande af skyldighet för utländsk man att vid talans anställande inför svensk myndighet mot svensk man ställa borgen för kostnad och skada.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

.t

N:o 19.

Ank. till Riksd. Kansli den 15 Mars 1880, kl, 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande

af skyldighet för utländsk man att vid talans anställande

inför svensk myndighet mot svensk man ställa borgen för

kostnad och skada.

Uti eu af Andra Kammaren till Lag-Utskottet öfverlemnad motion, N:o 25,

bar Herr J. P. Nilsson anfört, hurusom genom den ökade samfärdseln mellan

Sverige och andra länder affärsförhållandena mellan främmande staters undersåtar

och svenskar tagit en utveckling, som mer än förr påkallade uppmärksamhet

å rättsförhållandena mellan svenskar och utländingar; att emellertid, om vid

rättegång, som utländsk man mot svensk vid svensk domstol anhängiggjort, underrätten

ogillat stämningspåståendet samt ålagt utländingen att gälda svenskens

rättegångskostnader, svensken, derest utländingen icke hade egendom i Sverige,

vid tredska å dennes sida saknade utväg att utbekomma kostnadsersättningen:

att vidare, då svensk lag i vademål icke tillförbunde någon att för vads fullföljande

i hofrätt förete annan borgen än den, som afsåge bristen hos den vädjande,

svensk man under enahanda förhållande, som det förut förutsatta, icke heller

kunde göra hofrätts för honom fördelaktiga domslut mot utländsk man gällande,

och att slutligen, då utländingen, derest han droge hofrättens dom under Kongl.

Maj:ts pröfning, väl vore skyldig deponera honom af domstolarne ådömda rättegångskostnader,

men icke pligtig att skaffa annan än enkel borgen för kostnaderna

hos Kongl. Maj:t, den svensken möjligen tillagda ersättning för kostnaderna hos

Bih. till Bilcsd. Prot. 1880. 7 Sami. 11 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Kongl. Maj:t icke kunde af honom utfås; med anledning hvaraf och då enligt nya

utsökningslagen § 48 utländsk man vore skyldig att, då borgen enligt samma

lag skulle af honom ställas, aflemna sådan, som blifvit ingången såsom för egen

skuld, samt det icke kunde vara med god ordning och rättvisa förenligt, att utländsk

man skulle kunna utan fara för kostnader, och sålunda mera gynnad än

en svensk, öppna och fortsätta ett rättsanspråk af hvad namn och slag det än

vore, motionären föreslår, »att Riksdagen ville för sin del besluta en författning,

som innefattar föreskrift för utländsk man, att han icke under annat vilkor får

hos någon svensk myndighet väcka eller fortsätta talan mot svensk man eller

svensk menighet, än att utländingen till den myndighet, som han anlitar, ingifver

en af två svenske, vederhäftige män undertecknad löftesskrift, deri de en för

begge och begge för en såsom för egen skuld borga för den kostnad och skada,

som myndigheten kan känna den utländske mannen skyldig att gälda».

Då den sålunda ifrågasatta lagstiftningsåtgärden berör internationella förhållanden,

har Utskottet ansett sig böra här återgifva hvad Utskottet i frågan vid

sistlidne riksdag anfört om lagstiftningen i ämnet uti Frankrike och Tyskland.

Hvad då först angår Frankrike, så är derstädes hvarje främling, hufvudkärande

eller mellankommande part, skyldig att, på svarandens påfordran och

innan denne behöfver inlåta sig i svaromål, ställa säkerhet för de kostnader och

den skadeersättning, hvilka kunna komma att honom ådömas (C. P. C. art. 166).

Borgesmannen skall vara bosatt inom området för vederbörande appellationsdomstol;

hans vederhäftighet bedömes, med undantag för det fall, att fråga är om

ett obetydligt belopp, endast efter hans egande fasta egendom, och hans borgen

lemnar mot honom bysättningsrätt (C. C. art. 2040, 2018, 2019). Den, som icke

kan anskaffa borgen, är skyldig lemna pant i lös egendom (C. C. art. 2041). Det

domstolens beslut, som anbefaller ställandet af säkerhet, bestämmer ock den summa,

hvarför den skall ställas, och den kärande, som deponerar denna summa eller

styrker sig i Frankrike ega till värdet deremot svarande fast egendom, är befriad

från att ställa borgen (C. P, C. art. 167). Ifrågavarande borgen behöfver emellertid

icke ställas i handelssaker (C. C. art. 16; C. P. C. art. 423). Den främmande

makts undersåte, hvilken erhållit vederbörligt tillstånd att bosätta sig i

Frankrike, njuter dock, så länge han derstädes är bosatt, alla civila rättigheter

(C. C. art. 13), och främling njuter i Frankrike samma civila rättigheter, som de,

hvilka äro beviljade eller beviljas fransyske undersåtar genom fördrag från den

nations sida, han tillhör (C. C. art. 11), i enlighet hvarmed ock särskilda överenskommelser

i nu omförmäldt afseende äro afslutade med Sardinien den 24 Mars

1760 (art. 22) och med Schweiz den 18 Juli 1828 (art. 3), enligt hvilka de respektive

ländernas undersåtar för anhängiggörande af rättegång i det andra landet

icke skola vara underkastade någon annan borgen eller annan formalitet än som

i landet fordras för dess egne medborgare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Enligt den nya civilprocessordningen för Tyska riket äro kärande utländingar

skyldige att, på svarandens påfordran, ställa säkerhet för rättegångskostnaderna

(§ 102) till ett af domstolen efter fri ompröfning bestämdt belopp (§ 104),

der parterna ej annat öfverenskomma, vare sig medelst aflemnande af klingande

mynt eller sådana värdepapper, hvilka efter domarens pröfning erbjuda tillräcklig

säkerhet (§ 101). Från förpligtelsen att ställa säkerhet förekomma dock undantag

i följande sex fall: 1) om efter den stats lagar, hvilken käranden tillhör, en

tysk undersåte för samma fall icke är ålagd att ställa säkerhet, 2) i klara skuldfordrings-

och vexelmål, 3) vid genkäromål, 4) vid käromål, anstälda till följd af

offentlig uppfordran, 5) vid käromål till följd af anspråk, intecknade i en af tysk

myndighet förd fastighetsbok (§ 102), samt 6) vid beviljande till följd af fattigdom

af s. k. »Armenrecht» (§ 107, mom. 2), dervid dock är att märka, det utländingar

kunna erhålla »Armenrecht» endast i fall reciprocitet är tillförsäkrad (§ 106).

I hufvudsak liknande bestämmelser äro enligt upplysningar, som Utskottet

inhemtat, meddelade i Belgien, Nederländerna, Österrike, kantonen Geneve, Polen

och Grekland samt tillämpas äfven, enligt prejudikat, om hvilka Utskottet numera

erhållit kännedom, uti England. Motsvarande stadganden saknas deremot i norsk

och dansk rätt.

Såväl Lagkomiténs som Lagberedningens förslag till Kättegångsbalk innefattade

bestämmelse (14, 4; 14, 5), att, om utländsk man ville kära till svensk

man, denne ej skulle vara pligtig i svaromål ingå förr, än den andre stält vederhäftig

borgen af svensk man för den kostnad och skada, som svaranden kunde

af käromålet lida, der ej käranden här i riket egde gods, som utgjorde full säkerhet

för denna kostnad och skada. Ej skulle dock slik borgen fordras, der saken

härledde sig från handelsrörelse emellan utländing och svensk man eller, enligt

Lagkomiténs förslag, derest utländing bevakade fordran i konkurs.

Åtskilliga skäl tala visserligen för den, såsom Utskottet visat, i de flesta

europeiska stater antagna och nu till stadgande här i riket ifrågasatta förpligtelsen

för utländsk man att vid talans anställande ställa säkerhet för kostnad och

skada. Utskottet vill dock, beträffande den anförda utländska lagstiftningen i

ämnet, fästa uppmärksamheten å den grundsats af reciprocitet, som, om än beträffande

sättet för tillämpningen olika stadgad, derstädes är gällande, och hvilken

torde göra införande hos oss af bestämmelse i nu föreslagen rigtning,

derest den skulle göras ovilkorligen förbindande, af tvifvelaktigt värde. Några

större olägenheter af utländsk mans likställande med svensk i förevarande afseende

hafva icke veterligen inträdt, och hvad särskildt angår den af motionären

förmenta olägenheten beträffande i hofrätt stäld borgen för kostnad och skada,

kan denna borgen, om ock icke ingången såsom för egen skuld, dock, mot hvad

motionären anser, i händelse af behof göras gällande på grund af stadgandet i

10 kap. 8 § Handelsbalken, att, om gäldenär håller sig undan, när tiden till be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

talningen inne är, eller han är utrikes faren, och ej gods hans finnes, betalningsskyldighet

för löftesmannen inträder.

På grund af hvad sålunda anförts, finner Utskottet den väckta frågan, hvilken

motionären i alla händelser synes hafva gifvit för stor omfattning, lika litet

nu som vid näst föregående riksdag böra föranleda till särskild lagstiftningsåtgärd,

men kunna utan svårighet anstå för att i sammanhang med den pågående

omarbetningen af Rättegångsbalken i dess helhet tagas i öfvervägande; och hemställer

Utskottet derföre,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

t

0. Lagerstråle.

Herr Johannes Jonsson har begärt få här antecknadt, att han icke inom

Utskottet deltagit i ärendets behandling.

»

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.