Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20

1880-03-16 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:20, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

1

Jff:© 20.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1880, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande

rörande sättet för indrifvande af brandstodsbidrag från

delegare i brandstodsbolag å landet.

Enär de a landet bildade brandstodsbolag, hvilka vore till stort gatm

ivar inom sin ort, ansåges icke skola kunna bestå, i händelse bolagen nödgades

att för indrifning af resterande brandstodsafgifter utverka utslao- eller

o0m, a 0hvarJe särskild i sin betalningsskyldighet bristande delegare* men

saväl pa grund af andra förhållanden som särskildt 14 § i förordningen

om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas

skall den 10 Augusti 1877 tvekan kunde uppstå, hvilka bestämmelser

numera vore i ämnet gällande, samt den ersättning, som enligt Koncrl.

cirkuläret den ^14 Juli 1845 skulle tillgodokomma häradsskrifvare och

kronofogdar, då på grund af samma cirkulär deras biträde vid uppbörden

anlitades, syntes för bolagen betungande, har Herr Aug. Petterson,

med hvilken Herrar Anders Svensson, P. Pehrsson och Ola Månsson instämt,

uti en af Andra Kammaren till Lag-Utskottet remitterad motion,

-N:o 28, hemstalt »att Riksdagen behagade för sin del besluta, antingen

en förklaring i det syfte, att 14 § i 1877 års förordning om nya utsökningslagens

införande får tillämpning jemväl å stadgande i reglemente för

brandstodsbolag å landet, som Konungens Befallningshafvande faststält

eller ock ett tillägg till 55 § nya utsökningslagen af innehåll, att utmätBih.

till Riksd. Prof. 1880. 7 Sarnl. 12 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

ning må ske, ändå att betalningsskyldighet ej blifvit gäldenären ålagd för

ifrågavarande afgifter, enligt distriktsvis uppgjorda rostlängder, i den ordning

nyssnämnda paragraf innehåller för utmätning af auktions fordran»,

men, om det ena eller andra af hvad motionärerne sålunda föreslagit skulle

anses icke böra vinna bifall af den anledning, att de icke tilltrott sig

framlägga till ordalydelsen fullständigt utarbeta dt författningsförslag, »att

Riksdagen ville besluta en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,

att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och till nästkommande Riksdag

framlägga förslag till endera af de lagförbättringar, motionärerne

ifrågasatt»

& Den fråga, å hvilken motionärerne sålunda fäst uppmärksamhet, synes

Utskottet af en sådan uppmärksamhet väl förtjent. Brandstodsförenino-arne

å landet främja otvifvelaktigt ett allmännyttigt ändamål, och det

kan derföre icke vara annat än önskvärdt, att deras verksamhet af lagstiftningen

underlättas. _ .

I förevarande ämne stadgade ock det af motionärerne jemväl åberopade

Kongl. cirkuläret till Konungens Befallningshafvande i länen den

14 Juli 1845, att, derest direktion för brandstodsbolag, som vore af Kongl.

Maj:t stadfåstadt, före den 1 Augusti läte tillställa vederbörande häradsskrifvare

inom länet debiteringslängd å hvarje bolagsmans bidrag till

brandskadeersättningar och omkostnader för bolagets förvaltning, det skulle

åligga häradsskrifvaren att på de vanliga debetsedlarne å utskylderna till

kronan uppföra bolagsmännens bidrag, derefter kronofogden borde ombesörja

medlens indrifvande och nedsättning i länets ränteri samtidigt med

kronans uppbörd och under enahanda ansvar; och skulle desse tjensteman

vara berättigade att härför såsom arvode åtnjuta, för en uppbörd af till

och med 1,000 Rdr, tre procent, och sedermera för det belopp, hvarmed

uppbörden öfverstege nämnda summa till och med ett uppbördsbelopp af

2,000 Rdr, två procent, samt för hvad som utöfver 2,000 Rdr debiterades

och uppbures, en procent, hvilken ersättning vid medlens leverering skulle

afdragas samt delas lika emellan kronofogden och häradsskrifvaren.

Häraf synes ock böra följa, att, derest bolagen föredroge att genom

sina egne tjensteman eller genom utgreningar af sin egen styrelse, såsom

distrikt- eller sockne-komitéer, i allmänhet uppbära de arliga bidragen från

delegarne, de dock skulle ega rätt att få de resterande afgifterna uppburne

på sätt cirkuläret närmare omförmäler, allenast restlängden inom

föreskrifven tid aflemnades till häradsskrifvaren.

Sedan emellertid genom Kongl. kungörelsen angående vissa ändrin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

o

O

gar i gällande landshöfdingeinstruktion den 22 Mars 1861 Konungens

Befallningshafvande förklarats ega att, efter vederbörandes hörande, pröfva

och, såvidt med lag och laga stadgar vore förenligt, fastställa förslag till

reglementen för särskilda, genom menighetsföreningar tillkomna stiftelser

på landet, äfven om de afsåge hela länet, har tvekan påstått, huruvida

den i 1845 års cirkulär lemnade rättighet att för indrifning af resterande

bidrag anlita vederbörande statens tjensteman skulle tillkomma äfven de

brandstodsbolag, som fått sina reglementen faststälda, ej af Kongl. Maj:t,

utan på grund af ofvan nämnda kungörelse, af Konungens vederbörande

Befallningshafvande, och enligt hvad för Utskottet uppgifvits, har i detta

afseende i olika län olika förfarits.

De af Konungens Befallningshafvande faststälda brandstodsbolag hafva

emellertid i ett och annat län haft en annan utväg för sig öppen, i det

att vederbörande Konungens Befallningshafvande efter af dem begärd handräckning

att hos de restskyldige särskildt inom hvarje distrikt utbekomma

oguldna bidrag, meddelat sådan vilkorlig utmätningsresolution, hvarom

förordningen den 10 Juni 1841 i fråga om inrop af varor å offentlig auktion

förmäler.

Från och med nya utsökningslagens införande har denna praxis, om

hvars lagenlighet rättmätiga tvifvelsmål synes äfven dessförinnan kunnat

uppstå, ansetts icke vidare böra branstodsbolagen medgifvas, och Utskottet

kan för sin del icke heller tillstyrka ett för den nuvarande 55 § i Utsökningslagen

så främmande tillägg, som motionärerne i sitt andra alternativ

föreslagit.

Deremot synes den i motionärernes första alternativ afsedda utväg för

indrifning af resterande brandstodsafgifter kunna utan olägenhet vinnas, om

deras uttagande finge ske i enahanda ordning, som är gällande för indrifning

af resterande kommunalutskylder. Skulle åter betänkligheter möta

för ett slikt medgifvande, bör det icke förbises, att 14 § i förordningen

om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas

skall jemväl innehåller, att om utmätning utan dom eller utslag för utskylcler,

allmänna afgifter eller annat dylikt skall gälla hvad redan är eller

framdeles varder stadgadt. Häraf vill det väl synas antagligt, att 1845

års cirkulär fortfarande är gällande beträffande uppbörd af brandstodsmedel,

men då den med anledning af nya utsökningslagens införande utfärdade

förordningen angående förändrade föreskrifter om utmätning för

krono- eller kommunalutskylder, allmänna afgifter, m. m. den 12 Juli

1878, som innefattar närmare föreskrifter om sättet för verkställande af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

utmätning för indrifning af, bland annat, ej mindre kommunalutskylder

än de för särskilda inrättningar eller ändamål bestämda afgifter, hvilka enligt

gifna stadganden af kronofogde eller städernas uppbördsman uppbäras och redovisas,

och af sådana afgifter, för hvilka enligt särskilda af Kongl. Maj:t

för allmänna kassor och inrättningar faststälda reglementen utmätning må ega

rum utan föregående dom eller utslag, i 12 § stadgar, att kronofogde, stadsfogde

eller magistrat icke skola för indrifning af de för särskilda inrättningar

eller ändamål bestämda afgifter, hvilka enligt gifna stadganden skola

af dem uppbäras och redovisas, njuta annan ersättning än den andel i stämmoböter

eller andra afgifter för underlåten liqvid, som kan vara medgifven,

hvaremot vid utmätning för annan afgift, som i förordningen afses, utmätningsförrättaren

eger att hos den, som undergår utmätningen, uttaga enahanda

ersättning, som för utmätningsförrättningar i enskilda mål är stadgad,

synes tvekan med skäl kunna uppstå, huruvida genom nämnda stadgande

någon ändring hör anses hafva egt rum i fråga om den genom

Kongl. cirkuläret den 14 Juli 1845 bestämda uppbördsprovisionen.

Beträffande åter indrifningen af resterande kommunalutskylder, innehåller

§ 5 i nyss åberopade förordning af den 12 Juli 1878, att »å dylika

utskylder skall till uppbördsmannen aflemnas restlängd, upptagande den

skattskyldiges namn och hemvist, beloppet af oguldna utskylder och afgifter

samt de stämmoböter eller andra afgifter för underlåten liqvid, som

må af den skattskyldige uttagas, och skall restlängden tillika innehålla

en särskild kolumn för anteckning af medel, som influtit, eller af hinder,

som mott.))

Enligt Utskottets åsigt skulle största lättnad blifva åt nu ifrågavarande

brandstodsbolag eller föreningar beredd, om för indrifning af deras

resterande bidrag finge följas samma ordning som för uttagande af kommunalutskylder

är stadgad; men Utskottet antager dock, att i sådant fall

några bestämmelser böra meddelas, så att icke utan särskild ompröfning

detta uppbördssätt jemväl komme att begagnas för de brandstodsföreningar,

som i en del landsorter lära finnas ordnade socknevis eller eljest med så

ringa omfattning, att formerna för deras förvaltning och räkenskapsföring

möjligen icke innebära den fulla trygghet för restlängdernas noggranna och

behöriga upprättande, att deri upptagna resterande afgifter skäligen böra

vara utmätningsgilda. Det är jemväl af icke ringa vigt för många af de

större brandstodsföreningarna att få undanröjd den nu förefintliga, ofvan

antydda ovissheten, om 1845 års cirkulär för deras uppbörd må tillämpas.

Utskottet får derför med anledning af förevarande motion hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Larf-Utskottets Utlåtande N:o 20. v

5

K f MR.^Sdaville 1 underdånig skrifvelse till

K°ngl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t dels ta^a

i nådigt öfvervägande, om och under hvilka vilkor det

ma kunna i allmänhet medgifvas brandstodsbolag eller

brandstodsförening å landet, att uppbörd af resterande

afgifter eller bidrag. får ske i enahanda ordning, som

ai stadgad for indrifning af resterande kommunalutskylder

men om hinder för slik tillåtelse ansåges

mota, da i nader förklara, att hvad Kongl. cirkuläret

den 14 Juli 184ö innehåller om uppbörd af brandstodsbolagsmäns

bidrag i allmänhet, samt om uppbördsersättning

till vederbörande statens tjensteman äfven

skall galla när fråga uppstår om indrifning allenast

arresterande afgifter till dylika bolag, - dels och i

nader forordna, att hvad nyss nämnda cirkulär innehaller

beträffande uppbörd af afgifter till de brandstodsbolag

a landet, som å sina reglementen erhållit

vongl Maj:ts stadfästelse, skall vara tillämpligt jemväl

a dylika bolag, hvilka erhållit fastställelse å sina

reglementen af vederbörande Konungens Befallnin^hafvande.

b

Stockholm den 16 Mars 1880.

Pa Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Herrar Lindgren,

antecknadt, att de icke

Torpadie och H. A. Widmarh hafva begärt få här

mom Utskottet deltagit i ärendets behandling

O

Bill. Ull Riksd. Prot. 1880. 7 Sami. 12 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1880:17 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 17 a1 i texten