Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga propositioner angående lag om allmänna vdrnpligten samt om antagande aj en lag angående flottan tillhörige värnpligtig es tjenstgöring sskyldighet under fredstid.

1880-03-19 · 53 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 52 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:23, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga propositioner angående lag om allmänna vdrnpligten samt om antagande aj en lag angående flottan tillhörige värnpligtig es tjenstgöring sskyldighet under fredstid.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

1

Nso 23.

Ank. till Rikad. Kansli den 19 Mars 1880, kl. 5 e. in.

La g-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga

propositioner angående lag om allmänna vdrnpligten

samt om antagande aj en lag angående flottan tillhörige

värnpligtig es tjenstgöring sskyldighet under fredstid.

Uti en den 31 sistlidne December beslutad nådig proposition,

N:o 6, har Kongl. Maj:t, som ansett, att nu gällande lag om allmänna

beväringen icke motsvarar tidens fordringar på ett ändamålsenligt ordnande,

af värnpligten, i syfte att åt rikets försvar bereda den ökade

styrka, som kunde vinnas utan att under fredstid kräfva uppoffringar,

hvilka för närvarande icke borde ifrågasättas, föreslagit Riksdagen att

antaga en så lydande

Lag

om allmänna värnpligten.

Art. I.

Allmänna bestämmelser.

§ i.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hviiket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket

han fyller fyratio år.

Bih. till Riksd. Frot. 1880. 7 Sami. 15 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 2.

Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,

sjukdom eller kroppslig svaghet är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

§ 3-

Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

tillhör hären eller flottan. Landstormen endast hären.

§ 4.

1. Beväringen delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden

är sex år i första uppbådet och derefter sex år i det andra. I krigstid

bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för det uppkallade

manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han

landstormen.

§ 5-

1. Värnpligtig är skyldig att undergå utskrifning till tjenst i

hären eller vid flottan det år, han fyller 21 år.

2. Tjenstetiden enligt § 4 mom. 1 beräknas från början af nyss

nämnda år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller

beviljadt uppskof först ett senare år skulle blifva utskrifven. Har sådan

senare utskrifning skett till följd af den värnpligtiges förfallolösa

uteblifvande, räknas tjenstetiden från början af utskrifningsåret. Inställer

utskrifven värnpligtig sig icke till tjenstgöring det år, han första gången

blifvit till vapenöfning inkallad, räknas hans tjenstetid från början

af det år, han inträder i tjenstgöring.

3. Äfven före det år värnpligten inträder, må yngling undergå

utskrifning, om han sig dertill anmäler och befinnes vara till krigstjenst

duglig. Han må då inträda i tjenstgöring samtidigt med öfrige

vid samma tillfälle utskrifne, men tillhör likväl beväringens första uppbåd

intill dess sex år förflutit från det års början, då han fyller 21 år.

Sådane ynglingar må dock icke för någon af härens afdelningar eller

för flottans stationer antagas till större antal än tio procent af afdelningens

eller stationens årskontingent inom utskrifningsområdet. Hvad

i denna lag stadgas om värnpligtige, gäller i tillämpliga delar jemväl

med afseende å de enligt detta moment utskrifne, innan de i värnpligtsåldern

inträdt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

3

§ 6.

1. Vapenför värnpligtig utskrifves till vapentjenst; öfrige värnpligtige

till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må

finnas lämplige.

2. Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring,

förrätta den tjenst, honom af vederbörande befälhafvare anvisas

; dock

a) att den, som tillförene haft anställning i egenskap af officer

eller underofficer, icke kan åläggas tjenstgöring i lägre befälsgrad, än

han förut innehaft;

b) att prester, läkare, som aflagt medicine kandidatexamen, och

veterinärläkare ej må åläggas annan tjenstgöring än den, som tillhör

deras kall;

c) att sjökaptener och styrmän vid handelsflottan, hvilka utöfvat

sitt yrke längre eller kortare tid under de tre år, som närmast föregått

inkallelseåret, skola, om de fullgjort föreskrifven vapenöfning vid

flottan samt aflagt den för befordran till underofficer stadgade examen,

användas, de förre såsom befäl och styrmännen såsom underbefäl; samt

d) att den, som vunnit behörighet att tjenstgöra såsom maskinist

å ångfartyg, skall användas i maskinistbefattning.

§ 7-

Rörande utskrifne värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under

krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och

det allmännas behof finnas vara påkallade.

§ 8.

Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst

eller arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgifvare förhindras

att i behörig tid inställa sig till utskrifning, vapenöfning eller annan

tjenstgöring.

§ 9.

Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende, må ej

vapenöfvas, utan till lämpliga arbeten användas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Art. II.

Beväringen.

a) Utskrifning.

§ 10.

1. Riket indelas i utskrifhingsområden, som tilldelas fotfolkets

regementen eller corpser.

2. Hvarje utskrifningsområde delas i visst antal beväringskompaniområden.

§ U
1.

Allé värnpligtige, som icke, enligt mom. 2 pell 3 af denna §,

utskrifvas till flottan, äro underkastade utskrifning till hären.

2. Till flottan utskrifvas:''

a) sjöfarande, som å hvad farvatten som helst idkat minst tolf

månaders sjöfart å fartyg af tio tons drägtighet eller derutöfver;

b) fiskare, som idkat kust- eller hafsfiske såsom yrke minst tolf

månader;

c) lotsar och lotslärlingar; samt

d) maskinister och eldare, som i sådan egenskap å hvad farvatten

som helst tjenstgjort minst sex månader å ångfartyg eller ångslupar.

3. Dessutom skall till det antal, som Konungen pröfvar erforderligt,

till flottan utskrifvas:

a) värnpligtige från de kusttrakter, der befolkningen mest sysselsätter

sig med kustfart och fiske;

b) ingeniörer, ritare och handtverkare vid skeppsvarf och sådana

mekaniska verkstäder, som hufvudsakligen bedrifva skeppsbyggeri,

äfvensom andra skeppshandtverkare, segelsömmare, blockmakare och

repslagare.

§ 12-

Ur utskrifningsområdena uttagas, på sätt §§ 18 och 21 bestämma,

värnpligtige för rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och

flottan, hvarefter öfrige värnpligtige tillhöra det regemente eller den

corps, inom hvars^ utskrifningsområde de äro utskrifne, egande dock

Konungen att i mån af behof utjemna större olikheter i styrka regementen

och corpser emellan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utsliottets Utlåtande N:o 23.

5

§ 13-

1. Vederbörande mantalsskrifningsförr ättar e åligger att genast

efter det mantalsskrifningarne blifvit afslutade, med ledning af mantalslängderna

och i enlighet med de föreskrifter, Konungen utfärdar, uppsätta

fullständiga listor till grund för den stamrulla, som skall föras

öfver de värnpligtige inom hvarje beväringskompaniområde. Dessa

listor skola för granskning" öfversändas till vederbörande pastorsembeten,

hvilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af

de deruti upptagne afiidit eller afflyttat till annan ort, som, då den är

känd, bör uppgifvas, dels om och hvilka, utom de å listorna upptagne,

men till samma åldersklasser hörande personer efter mantalsskrifningen

inflyttat i församlingen; hvarefter listorna, bekräftade med vederbörande

pastorers underskrifter, skola af dem till mantalsskrifningsförrättaren

återsändas. Sedan skall mantalsskrifningsförrättaren insända

dessa listor, behörigen transporterade och summerade, till Konungens

Befallningshafvande, som ofördröjligen öfversänder dem till vederbörande

regements- eller corpschefsembete. Om den tid, inom hvilken mantalsskrifningsförrättare

samt pastorer skola fullgöra förberörda åligganden,

varder särskildt stadgadt.

2. Direktionerna öfver sjömanshusen skola på sätt, som Konungen

bestämmer, insända uppgift å de i sjömanshusens register inskrifne

värnpligtige till Konungens Befallningshafvande, som ofördröjligen

öfversänder äfven dessa uppgifter till vederbörande regements- eller

corpschefer.

3. Chefsembetet låte derefter, på sätt Konungen derom närmare

bestämmer, upprätta fullständiga rullor öfver utskrifningsområdets värnpligtige

af de tolf första åldersklasserna.

4. Ej mindre presterskapet än ock landstatens tjensteman, särdeles

mantalsskrifiiingsförrättare, samt direktionerna öfver sjömanshusen

vare pligtige att, i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande

befäl med de upplysningar och det bistånd, som af dem kunna

äskas, i och för de värnpligtig^ redovisande och utskrifning.

5. Der mot husförhörslängder svarande anteckningar föras af

annan myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter

enligt denna § åligga sådan myndighet.

§ 14-

1. På tider och ställen, som af Konungens Befallningshafvande

efter vederbörande regements- eller corpschefs hörande bestämmas,

skall utskrifning inom de särskilda utskrifningsområdena förrättas med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lay-Utslcottets Utlåtande N:o 23.

de värnpligtig^, som under året fylla 21 år, samt med dem af äldre

årsklasser, hvilka vid föregående utskrifningsförrättningar bort vara

tillstädes, men uteblifvit, eller vid sådan förrättning erhållit uppskof

med utskrifning.

2. Värnpligtig, som är inskrifven vid sjömanshus, utskrifves

inom det utskrifningsområde, der sjömanshuset är beläget.

3. Inkallelse till utskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse^

4. Utskrifningen förrättas af en utskrifningsnämnd, som består

af en dertill förordnad regementsofficer, såsom ordförande, och fyra

ledamöter, nemligen en kapten, en af Konungens Befallningshafvande

utsedd person samt dessutom för hvarje beväringskompaniområde två

derinom bosatte män, hvilka sist nämnde jemte ett lika antal suppleanter

väljas hvarje gång för två år af landstinget, eller, der kompaniområdet

utgöres af stad, som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige.

Omfattar kompaniområde landsdelar, hörande under olika

landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting lyder, väljas

särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i nämnden

jemte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige

valde ledamöter, eller, i händelse de äro förhindrade, deras suppleanter,

deltaga i nämndens förrättning endast i hvad den angår det område,

för hvilket de blifvit valde.

Nämndens ordförande ocn ledamöter hafva lika rösträtt. Nämnden

biträdes af en läkare.

5. Vid utskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad

värnpligtig skyldig att personligen inställa sig samt att dervid aflemna

sitt prestbetyg och mottaga en utskrifningssedel. Härifrån befrias

endast värnpligtig, som, inskrifven å sjömanshus, fullgjort de i § 11

mom. 2 bestämda vilkor. Sådan värnpligtig erhåller under första värnpligtsåret

sin utskrifningssedel af vederbörande sjömanshusdirektion.

6. Å utskrifningssedeln antecknas utskrifningsnämndens beslut

samt derefter framgent af befälet hvad som med hänseende till värnpligtens

fullgörande är för den värnpligtige af vigt att kunna styrka,

såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet, öfverflyttning till beväringens

andra uppbåd eller till landstormen, med mera dylikt. Med utskrifningssedeln

följer ett utdrag af denna lag samt andra lagar och stadganden

rörande krigsmakten.

§ 15-

Värnpligtig må undergå utskrifning å den ort, der han vistas,

äfven om han derstädes icke är mantalsskrifven, men skall i sådant fall

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

hos ortens utskrifningsnämnd anmäla sig och aflemna prestbetyg. Sådan

värnpligtig anses dock fortfarande tillhöra det område, der han är

mantalsskrifven, så vidt han icke till annat område i laga ordning

öfverflyttar.

§ 16.

1. Uppskof med utskrifning må till näst följande års utskrifningsförrättning

af nämnden medgifvas:

a) , den, som af en eller annan möjligen öfvergående anledning,

såsom, tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid utskrifningsförrättningen

befinnes till tjensten oförmögen eller olämplig;

samt ’

b) ende arbetsföre sonen till orkeslös eller vanför fader eller enka,

äfvensom ende arbetsföre brödren til? ett eller flere minderåriga eller

vanföra fader- och moderlösa syskon, derest dessa hans närmaste för

sitt uppehälle äro beroende af hans arbete och med honom sammanboende.

2. b örefinnes dylik anledning till befrielse ännu vid utskrifningsförrättningen

det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt 24:de

lefnadsår, frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande i

beväringen.

§ 17.

Uppskof med tjenstgöring vid hären eller flottan under fredstid

kan af nämnden intill 22:dra lefnadsåret medgifvas:

a) den, som vid offentligt läroverk idkar studier och styrker sig

behöfva sådant uppskof för afslutandet af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från

sjömanshusdirektionen är förhyrd för längre resa å handelsfartyg, och

som till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan

fortvarar, inställa sig;

_ _ c) äfven annan värnpligtig, så vidt giltiga skäl för uppskofvets

beviljande pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar

honom tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörighandels-

fabriks-, eller annan industriel rörelse samt vid utskrifningsförrättningen

befinnes af en eller annan anledning icke hafva varit i

tillfälle att pa lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande

under den tid, han i och för sin militära tjenstgöring- skulle

blifva frånvarande.

§ 18-

Utskrifningsnämnden pröfvar hvarje värnpligtigs lämplighet ej

mindre för vapentjenst eller annan befattning vid hären eller flottan,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

än ock för inträde vid olika vapen i öfverensstämmelse med det af

Konungen utfärdade reglemente för de värnpligtiges utskrifning efterfrågar

hvilka af de värnpligtige önska inträde vid specialvapen eller

flottan, samt meddelar beslut i fråga om befrielse från eller uppskof

med värnpligtens fullgörande, hvilket allt i utskrifningslängden införes.

§ 19.

Utskrifningsnämnden tillkommer derjemte att vid utskrifningstillfället

förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid så

väl till beväringens andra uppbåd som till landstormen. Innan nämnden

lemnar förrättningsstället, skola utskrifningslängderna af nämnden

under skrifvas.

§ 20.

1. För hvarje utskrifningsområde skall finnas en utskrifningsrevision,

bestående af landshöfdingen i det län, till hvilket största delen

af området hör, såsom ordförande, samt af fyra ledamöter, nemligen

regements- eller corpschefen och för hvarje till utskrifningsområdet

hörande län eller ej under landsting lydande stad tre inom länet eller

staden bosatte män, som jemte tre suppleanter första gången för tre

år och sedan för två år i sender utses af landstinget eller, för stad,

som icke lyder under landsting, af stadsfullmäktige. De af landsting

eller stadsfullmäktige valde ledamöter eller, i händelse de äro förhindrade,

deras suppleanter, deltaga i nämnda förrättning endast i hvad

den angår det område, för hvilket de blifvit valde.

2. Utskrifningsrevisionen eger att ändra eller upphäfva sådana

utskrifningsnämndens beslut, mot hvilka besvär anföras af någon nämndens

ledamot eller af värnpligtig, som frågan rör.

3. Dessa besvär skola inom fjorton dagar efter beslutets meddelande

skriftligen ingifvas till Konungens Befallningshafvande i det län,

inom hvilket förrättningen egt rum. Sådana besvär må äfven inom

behörig tid med posten insändas; dock skall i sådant fall behörigen

styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften,

eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke blifvit

uppsatt.

4. Revisionen, som biträdes af en dertill förordnad civilläkare

och regementsläkaren, sammanträder på kallelse af ordföranden.

§ 21-

1. Utskrifningsrevisionen åligger derjemte att bland de värnpligtige,

som enligt § 18 dertill pröfvats lämplige, uttaga det antal,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

som från utskrifningsområdet skall tilldelas rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna

och trängen, hvarvid i första rummet till nyssnämnda vapen

uttagas de, hvilka dertill sig anmält.

2. I afseende å utskrifning till flottan gälle hvad i § 11 är stadgadt

och tillämpas i fråga om dem, hvilka under mom. 3 af samma §

skola till flottan utskrifvas, hvad här ofvan i mom. 1 blifvit om utskrifning

till specialvapnen föreskrifvet,

§ 22.

Öfver utskrifningsrevisionens beslut må icke besvär anföras.

§ 23.

Utskrifven värnpligtig är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser,

så väl under all tjenstgöring och under marscher till och från

tjenstgöringsorten, som ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom

han inkallas till tjenstgöring. Försummad inställelse till sådan mönstring,

som § 26 omförmäler, anses dock icke efter krigslag.

b) öfning och tjenstgöring.

§ 24.

Värnpligtig är, sedan han blifvit utskrifven, skyldig att för sin

utbildning under fredstid tjenstgöra den tid, som nu är eller genom

lag framdeles varder bestämd.

§ 25.

1. Då rikets försvar, förberedelser dertill, bevarandet af rikets

neutralitet, eller upprätthållandet af inre ordning det kräfver, må beväringens

första uppbåd eller ock de större eller mindre delar deraf,

som Konungen kan finna behöflig!, inkallas till tjenstgöring.

2. Der i anseende till krig eller fara för krig det för rikets försvar

finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd eller någon

del deraf inkallas, må Konungen derom förordna, sedan Han Statsrådet

hört och, såvida ej Riksdagen är samlad eller inom trettio dagar sammanträda

skall, låtit riksdagskallelse utfärda. ■

3. Utan Riksdagens medgifvande må beväringens andra uppbåd

vid hären icke användas utom de förenade rikenas gränser.

§ 26.

1. De till beväringen hörande värnpligtige, som icke under årets

lopp varit inkallade till tjenstgöring, skola undergå mönstring kompaniBih.

till Biksd. Prot. 1880. 7 Sand. 15 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

vis eller, då kompaniområdets vidsträckthet dertill föranleder, sockenvis;

dock äro de å sjömanshus inskrifne från inställelse vid dylik

mönstring befriade, så ock öfrige värnpligtige, hvilka till befälet aflemna

tillförlitlig uppgift om sin bostad.

c) Underhåll och förmåner.

§ 27.

1. Under tjenstgöring erhåller värnpligtig underhåll, sjukvård,

beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt

kontant aflöning, allt enligt särskilda bestämmelser.

2. Värnpligtig, som under tjenstgöring ådrager sig sådan skada,

att hans arbetsförmåga derigenom i större eller mindre mån minskas,

erhåller det understöd eller den pension, som författningarna rörande

pensionering af gemenskapen vid hären och flottan bestämma.

d) Särskilda föreskrifter.

§ 28.

För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller:

a) att han under hela sin tjenstetid tillhör det vapen, vid hvilket

han fått sin första utbildning;

b) att den, som till annat utskrifningsområde afflyttar, skall tillhöra

detta område; kommande han, om derifrån icke utgår manskap

till det vapen, han tillhör, att tjenstgöra vid den närbelägna trupp af

samma vapen, hvilken af Konungen bestämmes;

c) att, innan flyttning från en till annan kommun af honom företages,

han är skyldig derom göra anmälan hos närmaste kompanibefäl;

d) att, om han till annat kompaniområde afflyttar, han är pligtig

inom 30 dagar efter ankomsten till den nya boningsorten derom göra

anmälan hos närmaste befäl af det kompani, inom hvars område han

inflyttat;

e) att, om han icke är till tjenstgöring inkallad, när landstormen

inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma, och har

då lika skyldigheter med landstormsman.

§ 29.

Den, som är i tjenst vid härens eller flottans stam, anses, så

länge tjensten varar, dermed fullgöra sin värnpligt, men skall, efter

erhållet afsked, så länge han tillhör beväringen, räknas till dess första

uppbåd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 23.

11

§ 30.

Värnpligtig, tillhörande beväringen, inkallas till tjenstgöring af

vederbörande befäl, antingen genom omedelbar order eller genom kungörelse,

som minst två gånger uppläses i kyrkorna och införes i ortens

tidningar.

Art. III.

Landstormen.

§ 31.

Landstormen kan endast under krig och till hemortens försvar

uppkallas efter af Konungen derom i Statsrådet fattadt beslut. Uppbådad

landstormsman är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser.

§ 32.

1. Under vederbörande regemente eller corps hör den inom dess

utskrifningsområde befintliga landstormen.

2. Landstormen indelas i landstormsafdelningar, hvar och en

bestående af allt till landstormen hörande manskap inom ett beväringskompaniområde.

3. Hvarje landstormsafdelning delas i soc.kenafdelningar, så att

allt landstormsmanskap från en och samma socken kommer att tillhöra

samma sockenafdelning.

§ 33.

Landstormen må icke föras utom eget och tillgränsande regementes

eller corps’ områden.

§ 34.

1. Befälhafvare inom beväringskompaniområde är under fredstid,

der Konungen ej i särskildt fall annorlunda förordnar, äfven befälhafvare

för områdets landstormsafdelning.

2. Befälhafvare för sockenafdelningarna förordnas af fördelningsgeneralen

och ega dessa befälhafvare att utse behöfligt underbefäl.

3. Under krig förordnar Konungen särskild befälhafvare för de

större afdelningar af landstormen, som kunna af omständigheterna påkallas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 35.

Landstormsmän är under tjenstgöring pligtig att sjelf förse sig

med kläder och, derest staten icke kan vid uppkallandet anskaffa föda,

äfven förse sig med sådan mot ersättning af staten enligt länets markegångspris

för soldatportion. Vapen och ammunition tillhandahållas af

staten.

Art. IV.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter och om

laga förfall.

§ 36.

Värnpligtig, som utan laga förfall underlåter fullgöra hvad honom

enligt § 28 mom. c och d åligger, böte för hvarje gång 5 kronor.

§ 37.

1. Värnpligtig, som förfallolöst uteblifver från den i § 14 omförmälda

utskrifningsförrättning, böte första gången 10 kronor, och,

om han ånyo dermed beträdes, 20 kronor, samt vare ock underkastad

äfventyr att blifva hemtad på egen bekostnad.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid utskrifningsförrättning

å annan ort, än der han är mantalsskrifven, men dervid

försummar aflemna prestbetyg samt till följd deraf icke kan emottagas,

anses lika med den, som icke instält sig till utskrifningsförrättning.

§ 38.

Värnpligtig, som bort inställa sig till sådan mönstring, som I §

26 omnämnes, men utan laga förfall uteblifvit, böte 5 kronor.

§ 39.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från utskrifning eller tjenstgöring

eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser

anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets

tjenst uppbådad eller faren, eller om man sitter i häkte; vederbörande

dock obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, om

de äro af den vigt, att de må gälla såsom ursäkt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

2. För vid sjömanshus inskrifven värnpligtig skall dessutom

såsom laga förfall för inställelse till tjenstgöring räknas att vara på

utrikes sjöresa stadd; inträdande dock tjenstgöringsskyldigheten, så

snart den värnpligtige anländer till svensk hamn eller sammanträffar

med svenskt örlogsfartyg.

§ 40.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig

läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa.

Kan han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet

med intyg af prest'' i församlingen eller af ordförande i kommunalstämman

eller kommunalnämnden.

Art, V.

Om användning af böter enligt denna lag.

§ 41.

Böter, som enligt denna lag utgå, skola afsättas till bildande af

en invalid- eller pensionsfond för de värnpligtige, som under tjenstgöring

erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i större eller mindre

mån oförmögne att sig med arbete försörja, samt till enkor och barn

efter i krig aflidet underbefäl och manskap; dock utan att sådant för

närvarande medför någon rubbning af den de värnpligtige i § 27 mom.

2 tillförsäkrad rätt till understöd.

§ 42.

Denna lag skall vara gällande från ingången af år 1882.

§ 43.

Hvad här ofvan finnes stadgadt medför tills vidare icke någon

rubbning af nationalbeväringen på Gotland.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Öfvergående stadgande.

§ 44.

För värnpligtig, som före 1882 års ingång inträdt i beväringsåldern,

skall, med afseende på fullgörandet af hans värnpligt, gälla

hvad hittills varit om allmänna beväringen stadgadt.

Uti en annan, likaledes den 31 December 1879 beslutad nådig

proposition, N:o 7, har Kongl. Maj:t derjemte föreslagit Riksdagen att,

under förutsättning af bifall till förslaget till lag om allmänna värnpligten,

antaga följande förslag till

Lag

om flottan tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet

under fredstid.

§ !•

Allt till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som är å sjömanshusen

eller i magistraternas rullor inskrifvet; så ock sjökaptener och

styrmän, hvilka aflagt de för befälhafvare eller styrmän å svenskt

handelsfartyg i författningarna föreskrifna kunskapsprof, äfvensom

maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer eller bolag, skola

tills vidare fortfarande såsom hittills vara befriade från all vapenöfning

eller tjenstgöringsskyldighet med de värnpligtige under fredstid.

§ 2.

Öfrige flottan tillhörige värnpligtige skola under fredstid för sin

utbildning tjenstgöra under 30 dagar utan afbrott det år de utskrifVas

§ 3.

Denna lag skall vara gällande från ingången af år 1882.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 23.

15

Försvarets ändamålsenliga ordnande var en af de stora uppgifter,

den svenska Riksdagen fick i arf efter Rikets Ständer. I femton år

sedan dess har denna fråga räknats till dem, som skyndsamt kräfde

en lösning, samt sättet för denna lösning tagit regerings och representations

uppmärksamhet och arbete i anspråk. Flera särskilda förslag,

byggda på understundom helt skiljaktiga grunder, hafva för representationen

framlagts, men i stridiga meningars brytning förkastats. Stam

med beväring — stammen värfvad eller indelt, underhållen af kommunen

eller ståten; beväringen, att med stammen införlifvas, mer eller mindre

talrik, mer eller mindre öfvad — en ren värnpligtsarmé med lika

öfning för alla eller större för en del särskildi uttagne — alla dessa

olika kombinationer hafva blifvit försökta, utan att hafva lyckats vinna

representationens bifall. Då emellertid vårt nuvarande försvar ovilkorligen

kräfver att med det första förstärkas, ligger den tanken nära att

nu gifva det samma den utveckling, som är möjlig utan afvaktan på

en definitiv lösning af icke blott försvarsfrågan i hela dess vidd, utan

äfven af andra frågor, som med den samma stälts i sammanhang. Härtill

manar omsorgen, att landet icke måtte, i brist på ett någorlunda betryggande

försvar, vare sig vid ett från någon mäktig stat påkommande

anfallskrig, det ingen på förhand beräknar, men just derför intet land,

äfven efter långvarigt fredslugn, har rätt att anse alldeles osannolikt, se

sin frihet gå förlorad, eller icke förmå, under brytningar mellan mäktige

grannar, skydda en då vanligen från båda sidor hotad neutralitet.

Huru skiljaktiga nu meningarna än varit om de grunder, på

hvilka en för vårt land betryggande och efter dess förhållanden lämpad

härordning i öfrigt borde byggas, hafva de dock alla öfverensstämt

deruti, att någon sådan icke kan ernås utan att i större utsträckning

än för närvarande anlita den allmänna värnpligten eller hvarje

vapenför mans skyldighet att värna sitt fosterland.

Från denna de i öfrigt skiftande meningarnes samstämmighet

utgår Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag. Det hvarken är eller föregifver

sig vara en definitiv lösning af försvarsfrågan. Det binder på

intet sätt vid framtida beslut angående arméorganisationen, ty det utgör

en förutsättning för hvarje sådan, som kan på allvar ifrågasättas.

Det bygger på grunden af den redan bestående beväringsinrättningen,

som under en snart sjuttioårig tillvaro hunnit sammanväxa med folkmedvetandet.

Denna institution, uppkommen under en tidpunkt, då

färska krigsminnen och fäderneslandets läge gjorde, att man icke allt

för noga vägde nya bördor mot lättnader i de gamla, och vid hvars

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande, AT:o 23.

införande, såsom Rikets Ständer i sin underdåniga skrifvelse den 23

Maj 1812 yttra, “enighet och full öfverensstämmelse ledde Rikets Ständers

beslut11, har sedan dess företett en, om ock långsam utveckling, deri

de mera synliga hufvudstadierna betecknas af Kongl. kungörelsen den 13

Februari 1849, hvarigenom landet fördelades i särskilda beväringsområden

för hären och flottan, samt beväringen erhöll ett slags, om ock

lös, organisation, afsedd att vid behof möjliggöra införlifvande med

stamtrupperna af olika vapen, den vid 1856—1858 års riksdag beslutade

utsträckningen af öfningstiden från tolf dagar, som öfningarna

dittills omfattat, till trettio dagar, lika fördelade på tvenne år, samt

den på grund af 1872 års Riksdags beslut utfärdade Kongl. kungörelsen

den 1 November 1872 angående upphörande af den för beväringsskyldige

förut medgifna legnings- och friköpningsrätt, med hvilken

kungörelse den allmänna värnpligten i vårt land erhöll en, om ock

ofullständig, dock ren tillämpning. Denna till sin princip sålunda redan

godkända allmänna värnpligt åsyftar det Kongl. förslaget att vidare

ordna och utveckla, och det ansluter sig härvid på det allra när
maste

till hvad 1877 och 1878 års Riksdagars Särskilda Utskott föreslagit

och hvad förut erhållit godkännande år 1877 af Första Kammaren

utan vilkor samt af Andra Kammaren vilkorligt år 1878.

Förslaget kräfver icke några nämnvärda uppoffringar i fredstid,

men, en gång antaget, skulle det år efter år vid krigstillfälle i ej ringa

mån öka landets försvarskraft. Då det säger, att hvarje vapenför

svensk man från sitt tjuguförsta år till och med sitt fyrationde är skyldig

att på kallelse värna om sitt fädernesland, uttalar det visserligen

endast hvad som dess förutan står skrifvet i hvarje svenskt bröst. Men

— förutom att det af lagstiftaren uttalade ordet under fredslugnet

skärper känslan hos medborgarne af att staten icke skänker endast

skydd och rättigheter, utan ock å sin sida kräfver skydd och pligtuppfyllelse,

och kräfver dem icke blott i form af penningebidrag, utan

i form af hvad som kännes tyngre, ett betalande med sin person —

så blir det tillskott i lefvande kraft, ett utsträckt anlitande af den allmänna

värnpligten vid krigstillfälle innebär, endast ett verkligt sådant,

derest detta tillskott är för krigsförvaltningen under fredstidens förberedelser

beräkneligt och vid mobilisering i ordnad form påräkneligt.

Och af ingen torde förnekas, att i detta afseende den tillämpning, som

det Kongl. förslaget gifver åt den grundsats, hvilken förslaget stält främst,

innebär, mot det nu vararande förhållandet, verkliga förbättringar.

Beträffande beväringens första uppbåd, innefattande de första sex

åldersklasserna af värnpligtige och sålunda motsvarande, med ett års

ökad tjenstetid, den nuvarande allmänna beväringen, göres icke, för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 28.

utom hvad som kan lända till ökad ordning och reda, någon hufvudsakligare

förändring i hvad hittills om den allmänna beväringen varit

stadgadt. Bestämmelsen att den, som är i tjenst vid härens eller flottans

stam, skall, efter erhållet afsked, så länge han tillhör beväringen,

räknas till dess första uppbåd, skulle dock, på sätt uti departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet ''finnes närmare angifvet, i

händelse af mobilisering tillföra hären ett ganska betydligt och särdeles

behöflig! antal väl öfvadt manskap och underbefäl, hvilket antal

bör kunna ytterligare ökas genom förändrade stadgan den för värfning

och rekapitulation.

Då hvad angår det nu tillkomna beväringens andra uppbåd, detsamma

i sin helhet eller till någon del endast må af Konungen inkallas,

der i anseende till krig eller fara för krig det för rikets försvar

finnes nödigt, sedan han hört Statsrådet och, så vida ej Riksdagen

är samlad eller inom trettio dagar skall sammanträda, låtit utfärda

riksdagskallelse, samt i alla händelser icke — utom det naturliga undantaget

för de till flottan hörande värnpligtige — må utan Riksdagens

medgifvande användas utom de förenade rikenas gränser, synas

alla skäliga garantier vara gifna, att de till beväringens andra uppbåd

hörande värnpligtige endast i nödfall må inkallas till tjenstgöring.

De uti förslaget upptagna lagbestämmelser om landstormen: lagstadgad

skyldighet att deri tjenstgöra, dess ställande under krigslag

och ordnande i särskilda afdelningar under af vederbörande myndighet

förordnade befälhafvare, hafva, utom det att de gifva landstormen

en organisation, till syfte, bland annat, att innebära garantier, att de

medborgare, som, vid fiendens påträngande, i landstormen uppkallas

till hemortens försvar, må få åtnjuta krigares rättigheter. I detta afseende

vill Utskottet dock här erinra, att ett hufvudvilkor för att landstormsman

må enligt folkrätten hafva anspråk på att blifva af fienden

betraktad och behandlad som soldat, är, att hans nämnda karakter är

utmärkt genom en å gevärshåll synbar beteckning, som icke är tillfällig

eller af beskaffenhet att hastigt kunna borttagas och åter tillsättas.

Inom Utskottet har vid ärendets behandling den åsigt blifvit

framstäld, att den föreslagna värnpligtslagen skulle innebära en kränkning

af den frihet från vidare utskrifning, som genom de så kallade

knektekontrakten med dit hörande handlingar blifvit rust- och rotehållarne

vid indelningsverkets införande tillförsäkrad i vederlag för

soldat-, ryttare- eller båtsmanshållet. 1 följd häraf bar inom Utskottets

kansli en utredning härom skett, hvilken Utskottet ansett sig böra såsom

bilaga foga vid detta utlåtande.

liih. till Rilcsd. Prof. 1880. 7 Sami. 75 Hiift.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Då den nu förslagna lagen, långt ifrån att innebära någon så beskaffad

utskrifning efter mantal eller gårdatal, från hvilken rust- och

rotehållare i nämnda kontrakt fritogos, allenast afser att vidare utsträcka

den från äldre tider i vårt land fortlefvande, äfven i jemnbredd

med indelningsverket tillämpade, år 1812 i full öfverensstämmelse med

73 § Regeringsformen med Rikets Ständers fria vilja och samtycke

lagbundna skyldigheten för alla rikets manlige inbyggare att vid mogen

ålder personligen deltaga i allmän beväring till rikets försvar, har Utskottet

ansett ofvan omförmälda åsigt icke vara stödd på giltiga grunder.

Den Kongl. propositionen har föranledt följande detaljanmärkningar.

I afseende på § 1 har Utskottet väl icke föreslagit någon ändring

i densammas innehåll, men får, beträffande dess tillämpning på lapparne

och den öfriga befolkningen inom lappmarkerna, hänvisa till

hvad Utskottet nedan i punkt 2 hemställer.

Då de rullor samt till grund för de samma liggande listor, som

i § 13 omförmälas, måste afse endast de till beväringen hörande värnpligtige,

har Utskottet ansett sådant böra genom tillägg af dessa ord

i mom. 1 och 2 af denna § tydligen utmärkas.

I § 14 mom. 5 af den Kongl. propositionen föreskrifves, att vid

utskrifningsförrättning värnpligtig är skyldig att sjelf aflemna sitt prestbetyg.

Denna föreskrift har Utskottet funnit kunna blifva för de värnpligtige

mången gång svår att fullgöra; och har Utskottet ansett mera

ändamålsenligt, att nuvarande stadgande härutinnan bibehålies, så att

de värnpligtiges prestbetyg till utskrifningsförrättning införskaffas af

vederbörande tjenstemän.

I § 17 a) har Utskottet utbytt orden uoffentligt läroverk41 mot

“läroverk44, emedan Utskottet funnit bestämmelsen böra omfatta äfven

dem, hvilka vid andra läroverk än sådana, som egentligen kunna kallas

offentliga, såsom till exempel lycéer, atenéer m. fl. idka studier.

Stadgandet i § 17 b) af Kongl. Maj:ts proposition N:o 6 torde,

vid jemförelse med § 1 i propositionen N:o 7, böra utgå.

Den i § 20 mom. 3 till fjorton dagar upptagna besvärstid har

Utskottet, med anledning af de stora utstånden i de nordligare länen

samt beskaffenheten af postanordningen derstädes, ansett vara för kort,

och då en och samma besvärstid i hela landet bör gälla, torde nämnda tid

lämpligen böra bestämmas till tjugo dagar.

Föreskriften i § 23, att utskrifven värnpligtig är underkastad de

i krigslag gifna bestämmelser såväl under all tjenstgöring och under

marscher till och från tjenstgöringsorten som ock i fråga om åtlydnad

af påbud, hvarigenom han inkallas till tjenstgöring, har inom Utskottet

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

varit under sorgfälligt öfvervägande. I den omfattning, föreskriften

för närvarande gäller, har Utskottet ock ansett sig kunna härtill förorda

bifall. Utskottet får härvid erinra, att, med afseende å de anmärkningar,

som blifvit framstälda derom, att krigslagarnes straffbestämmelser

vore i vissa fall mer än behöfligt stränga, och sedan Riksdagens

begge Kamrar år 1878 uttryckt den mening, att en revision af dessa

lagar vore af sådan anledning önskvärd, Kongl. Maj:t under den 11

Oktober 1878 anbefalt Kongl. Krigshofrätten att, med ledning af den

erfarenhet om nämnda lagars tillämpning, som vunnits under de tio

år de samma varit gällande, inkomma med underdånigt utlåtande, huru

vida straffen för rent , militära förbrytelser, företrädesvis sådana som

under fredstid begås, må kunna, utan våda för krigstuktens upprätthållande,

genom nedsättning af de för en del dylika förseelser nu stadgade

straffmaxima eller på annat lämpligt sätt mildras, i sammanhang

hvarmed Kongl. Krigshofrätten hade att dels afgifva förslag till de

förändrade lagstadganden, som funnes i sådant syfte lämpliga, dels yttra

sig angående den vid riksdagen äfven afhandlade frågan, huru vida i

krigslagarne borde införas de stadganden, hvarigenom underordnade

vid krigsmakten äro tillförsäkrade lagligt skydd mot våld och förolämpning

af förmän, dels ock i öfrigt föreslå de ändringar i krigslagarnes

bestämmelser, hvartill Krigshofrätten kunde finna anledning;

samt att, sedan Kongl. Krigshofrättens utlåtande numera till Kong!.

Maj:t inkommit, frågan för närvarande är beroende på pröfning af

Kongl. Maj:t, som derjemte i nådig proposition till innevarande Riksdag

framstält förslag till sådan grundlagsändring, att Riksdagen skulle

med Konungen deltaga i stiftande, förändring och upphäfvande af kriminallag

för krigsmakten.

Utskottet finner dock ett särskildt fall, eller det af försummad

inställelse till vapenöfning i fredstid, böra undantagas från påföljd af

straff efter krigslag. Den i krigslag gifna bestämmelse, som härutinnan

är närmast tillämplig, torde vara 10 § i 5 kap. af Strafflagen för

krigsmakten den 11 Juni 1868, af innehåll, att den, som, utanbevisadafsigt

att undandraga sig krigstjensten, sedan han särskildt till tjenstgöring

inkallad blifvit, underlåter att sig inställa, utan att ega laga förfall

eller sådant, så fort ske kunnat, hos vederbörande befälhafvare anmäla,

skall, om han till manskapet hörer och undanhållandet räckt öfver

åtta dagar, bestraffas såsom rymmare första gången med disciplinstraff

i minst andra grad (arrest vid vatten och bröd eller mörk arrest, högst

fem dagar), samt vid återfall ställas inför domstol och dömas första

gången till fängelse i högst sex månader, andra gången till fängelse

från och med sex månader till och med ett år, och tredje gången till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande ,''\:o 23.

straffarbete från och med sex månader till och med två år, men, om

frånvaron varit kortare, för olofligt undanhållande beläggas med disciplinstraff.

Utskottet kan dock icke förbise, att dessa stadganden synas både

till affattning och straffbestämmelse vara meddelade för dem, som gjort

krigstjensten till sitt yrke och med hänsigt till helt andra förhållanden

än underlåten inställelse till tjenstgöring i fredstid från en värnpligtigs

sida, hvadan Utskottet ansett krigslag nu icke böra för sådant fall tillämpas,

utan fortfarande, såsom hittills, nämnda försummade inställelse

bestraffas med böter, hvilka Utskottet ansett nödigt höja till tjugo kronor

första gången och fyratio kronor andra gången, äfven som föranleda

hemtningsäfventyr.

Stadgandet härom äfvensom §§ 36, 37 och 38 i Kongl. Maj:ts

proposition har Utskottet ansett lämpligen kunna sammanföras i en-8

(U:s § 36).

Utskottet har funnit stadgandet i § 25, att Konungen må till

tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller ock de större eller

mindre delar deraf, som Konungen kan finna behöflig!, jemväl då “upprätthållandet

af inre ordning det kräfver“, böra uteslutas. Den Konungen

nu tillkommande rätt att till vapentjenst uppbåda beväringen

synes lämpligast böra bibehållas oförändrad; och hvad angår upprätthållandet

af inre ordning torde den indelta och värfvade armén för

ändamålet vara fullt tillräcklig.

I § 35 har Utskottet infört bestämmelse, att staten tillhandahåller

landstormman, förutom vapen och ammunition, äfven lämplig

beteckning, utmärkande, att han tillhör hären, till stöd hvarför Utskottet

åberopar hvad Utskottet här ofvan yttrat rörande landstormen

i allmänhet.

§ 37 mom. 2 har Utskottet ansett böra i öfverensstämmelse med

§ 24 förtydligas så, att bestämmelsen komme att röra endast tjenstgöring

under krig.

Då Utskottet ansett särskild bestämmelse erforderlig om den myndighet,

som det tillkommer att tillämpa de i lagen upptagna bötespåföljder,

har härom en ny § (U:s § 39) införts, samt öfverskriften till

Art. V i enlighet dermed förändrats.

§§ 42 och 43 (U:s §§41 och 42) hafva ansetts lämpligen böra

byta plats.

Då föreskriften i § 29, att den, som är i tjenst vid härens eller

flottans stam, skall, efter erhållet afsked, så länge han tillhör beväringen,

räknas till dess första uppbåd, skulle vid jemförelse med stadgandet

i § 44 af Kongl. Maj:ts proposition innefatta en obillighet mot

dem, hvilka, förr än lagen träder i kraft, vare sig medelst kapitulation

vid den värfvade eller kontrakt vid den indelta armén ingått i härens

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

stam, men först efter 1882 års ingång inträda i värnpligtsåldern, har

Utskottet bland öfvergående stadganden infört ett nytt moment, som

fritager dessa personer från nämnda skyldighet.

Uti Kongl. Maj:ts proposition N:o 7 hafva särskilda och uttryckliga

bestämmelser meddelats angående tjenstgöringsskyldigheten under

fredstid för de flottan tillhörige värnpligtige. Den föreslagna lagen

om allmänna värnpligten innehåller deremot, beträffande öfningstidén

under fred för de värnpligtige, som tillhöra hären, i § 24, att värnpligtig

är, sedan han blifvit utskrifven, skyldig att för sin utbildning

under fredstid tjenstgöra den tid, som nu är eller genom lag framdeles

varder bestämd. Utskottet har funnit denna bestämmelse böra förtydligas.

I 1860 års kungörelse om den allmänna beväringen stadgas

i § 14 endast, att i fredstid, när det i § 10 af samma kungörelse omförmälda

förhållande icke inträffar, att Konungen pröfvar rikets försvar

påkalla inkallande af beväringen eller viss del deraf till vapenkonst,

endast manskap, hörande till första och andra beväringsklasserna,

må till vapenöfning uppbådas. Väl innehåller Rikets Ständers

underdåniga skrifvelse den 27 Januari 1858, hvarigenom Rikets Ständer

tillkännagåfvo sitt bifall till utsträckning af beväringens vapenöfningar,

att Rikets Ständer, i anseende till otillräckligheten af den

tidrymd af tolf dagar, som beväringsöfningarna dittills omfattat, funnit

skäligt att utan hinder af hvad i afseende på beväringsmanskapets

uppbådande till tjenstgöring vore stadgadt i 11 § af Kongl. kungörelsen

den 27 Oktober 1812 angående allmänna beväringsmanskapets inrättande,

sådan denna § lydde i Kong], kungörelsen den 13 Februari

1849, för utsträckning af beväringsmanskapets exercis till trettio

dagar förhöja det i då gällande riksstat uppförda förslagsanslaget för

nämnda manskaps vapenöfning med visst belopp årligen under då inträdande

statsregleringsperiod, dock med förbehåll, att berörda exercistid

fördelades på tvenne år i lika terminer, samt att de två beväringsklasser,

som sålunda komme att årligen sammandragas, icke samtidigt

exercerades; och har denna bestämmelse sedermera allt ifrån år 1859 af

Kongl. Maj:t tillämpats vid inkallande af beväringen till öfningsmöten;

men Utskottet har dock ansett, att beträffande de värnpligtige, hvilka

tillhöra hären, lika väl som beträffande de flottan tillhörige, bör meddelas

uttrycklig bestämmelse om öfningarnas omfattning i öfverensstämmelse

med hvad Rikets Ständers ofvan omförmälda skrifvelse i

ämnet innehåller. 1 enlighet med denna Utskottets åsigt är § 24 i

Utskottets förslag affattad. En följd häraf har ock varit, att i samma

§ på ett ställe blifvit sammanförda de olika bestämmelserna om öfning stiden

vid hären och vid flottan, hvadan särskild lag angående flottan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet under fredstid icke enligt

Utskottets förslag skulle ifrågakomma. Bestämmandet af öfningstiden

för de värnpligtige vid flottan till trettio dagar på en gång det

år, de utskrifvas, är visserligen en nyhet, men blifver, med den förändrade

anordning, enligt hvilken verklig sjööfning ifrågakommer för

de vid flottan en gång inskrifne, äfven om de sedermera ombytt boningsort.

nödvändig både för vinnande af bästa möjliga resultat af

öfningarna och för att undvika allt för stora kostnader vid de värnpligtiges

transport m. in. och torde, om den ock för en och annan

på grund af dennes särskilda förhållanden kan komma att innebära

en i något ökad tunga, dock för flertalet af de värnpligtige, å hvilka

den skulle komma att tillämpas, innefatta en lindring mot tjenstgöringons

fördelning i lika terminer på tvenne år.

Genom den nya lagen om allmänna värnpligten äro naturligen

afsedda att upphäfvas de för närvarande gällande bestämmelser om den

allmänna beväringen, hvilka äro meddelade dels i Kong], kungörelsen

den 13 November 1860, dels ock uti de i samma kungörelse sedermera

gjorda ändringar och tillägg. Emellertid innehåller 1860 års kungörelse

tvenne stadganden, som icke egentligen angå den allmänna

beväringen, utan innefatta för rust- och rotehållare vissa förmåner,

hvilka, tillkomna i sammanhang med införandet af den allmänna beväringen,

måste, enligt Utskottets uppfattning, oförändrade gälla. Dessa

stadganden innehållas i §§ 5 och 39, och äro med den omredaktion

och tillägg, det sista stadgandet erhållit i Kongl. kungörelsen den 13

Februari 1849, af följande lydelse:

§ 5.

))Vill delegare i båtsmans-, ryttare- eller ständigt rotehåll, som är

till utskrifning förbunden, sjelf utgå för ledig rote eller rusthållsnuuimer,

och har han dertill bevisligen antagen blifvit, vare honom förbehållet

att, i likhet med beväringsmanskapet, afgå från krigstjensten vid

slutet af det år, med hvilket hans beväringspligt skulle tilländagå;» och

§ 39.

»Mom. 1. Sedan, vid utbrott af krig, indelta armén eller båtsmanshållet

enligt gällande författningar blifvit kompletteradt, upphör

under den tid kriget varar, rust- och rotehållares rekryteringsskyldighet,

hvilken deremot, efter återstäld fred, vidtager tre månader efter

det trupperna återkommit till sin hemort, så framt icke Vi af särskilda

omständigheter skulle finna för godt att en längre vakanstid tillåta.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lag-Utshottets Utlåtande N:o 28.

»Mom. 2. Alla vid indelta armén och båtsmanshållet under krig

uppkommande vakanser skola genast fyllas med beväringsmanskap,

hvilket dock endast må tillsvidare uti de ledigblifna ordinarie numren

insättas, såvida icke beväringskarlen efter slutadt krig åstundar att,

på de i senaste legokontraktet betingade vilkor, i numret qvarstå, i

hvilket fall sådant ej må af rust- eller rotehållaren förvägras, utan

dylikt med beväringskarl fyldt nummer i allt anses såsom behörigen

rekryteradt, med deraf följande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

»

Lika litet som nu anförda tvenne stadganden torde den föreslagna

nya värnpligtslagen afse att upphäfva det i Kongl. kungörelsen den

11 Augusti 1863 gjorda tillägg af ett nytt moment 4 i 15 § af 1860

års kungörelse, hvilket moment lyder sålunda:

»Mom. 4. När beväringsskyldig, som bland allmänna beväringsmanskapet

inmönstras, är aktiv medlem af frivillig skarpskytteförening

och företer skriftligt betyg, undertecknadt af öfverbefälhafvaren

för den corps, lian tillhör, jemte en af chefen för närmaste regemente

eller corps i armén tillförordnad, i tjenst varande officer, derom att

den beväringsskyldige under minst ett år deltagit i skarpskyttecorpsens

öfningar, utförda i öfverensstämmelse med det för armén gällande exercisreglemente,

och eger den färdighet i vapenföring, marsch och manöver,

som motsvarar läraktig beväringskarls efter första årets möte, samt

derjemte förvärfvat den skjutfärdighet, som q målskjutningsinstruktion

är för rekryt i armén bestämd såsom vilkor för approbation till soldat,

må sådan beväringsskyldig befrias från deltagande i första årets vapenöfning

med den allmänna beväringen;»

varande genom Kongl. cirkuläret den 26 April 1864 förändrad

bestämmelse meddelad om den skicklighet i skjutning, som för befrielse

från första årets vapenöfning erfordras.

Till förekommande af all misstydning föreslår Utskottet att genom

en ingress till lagen utmärka, att nu omförmälda tre särskilda bestämmelser

fortfarande skulle gälla.

På grund af hvad Utskottet nu anfört, får Utskottet hemställa,

1) det ville Riksdagen, med förklarande, att Kongl.

Maj:ts föreliggande nådiga propositioner icke kunna

i oförändradt skick bifallas, för sin del, med upphäfvande

ej mindre af Kongl. kungörelsen angående

den allmänna beväringen den 13 November 1860,

förutom stadgandena i dess 5 och 39 §§, än ock af

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

alla andra angående den allmänna beväringen meddelade,

mot denna lag stridande bestämmelser, med

undantag allenast af den i Kongl. kungörelsen den

11 Augusti 1863 medlem af frivillig skarpskytteförening

medgifna befrielse från första årets vapenöfning,

antaga följande

om tillmätimi värnpligteii.

Art, I.

Allmänna bestämmelser.

§ L

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket

han fyller fyratio år.

§ 2.

Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,

sjukdom eller kroppslig svaghet är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

§ 3. ''

Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

tillhör hären eller flottan, landstormen endast hären.

§ 4.

1. Beväringen delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden

är sex år i första uppbådet och derefter sex år i det andra. 1 krigstid

bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för det uppkallade

manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han

landstormen.

§ 5.

1. Värnpligtig är skyldig att undergå utskrifning till tjenst i

hären eller vid flottan det år, lian fyller 21 år.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lag- Utskott ds Utlåtande N:o 23.

2. Tjenstetiden enligt § 4 mom. 1 beräknas från början af nyss

nämnda år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller

beviljadt uppskof först ett senare år skulle blifva utskrifven. Har sådan

senare utskrifning skett till följd af den värnpligtiges förfallolösa uteblifvande,

räknas tjenstetiden från början af utskrifningsåret. Inställer

utskrifven värnpligtig sig icke till tjenstgöring det år, lian första gången

blifvit till vapenöfning inkallad, räknas hans tjenstetid från början

af det år, han inträder i tjenstgöring.

3. Äfven före det år värnpligten inträder, må yngling undergå

utskrifning, om han sig dertill anmäler och befinnes vara till krigstjenst

duglig. Han må då inträda i tjenstgöring samtidigt med öfrige

vid samma tillfälle utskrifne, men tillhör likväl beväringens första uppbåd

intill dess sex år förflutit från det års början, då han fyller 21 år.

Sådane ynglingar må dock icke för någon af härens afdelningar eller

för flottans stationer antagas till större antal än tio procent af afdelningens

eller stationens årskontingent inom utskrifningsområdet. Hvad

i denna lag stadgas om värnpligtige, gäller i tillämpliga delar jemväl

med afseende å de enligt detta moment utskrifne, innan de i värnpligtsåldern

inträdt.

§ 6.

1. Vapenför värnpligtig utskrifves till vapentjenst; öfrige värnpligtige

till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må

finnas lämplige.

2. Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring,

förrätta den tjenst, honom af vederbörande befälhafvare anvisas;

dock

a) att den, som tillförene haft anställning i egenskap af officer

eller underofficer, icke kan åläggas tjenstgöring i lägre befäl sgrad, än

han förut innehaft;

b) att prester, läkare, som aflagt medicine kandidatexamen, och

veterinärläkare ej må åläggas annan tjenstgöring än den, som tillhör

deras kall;

c) att sjökaptener och styrmän vid handelsflottan, hvilka utöfvat

sitt yrke längre eller kortare tid under de tre år, som närmast föregått

inkallelseåret, skola, om de fullgjort föreskrifven vapenöfning vid

flottan samt aflagt den för befordran till underofficer stadgade examen,

användas, de förre såsom befäl och styrmännen såsom underbefäl; samt

d) att den, som vunnit behörighet att tjenstgöra såsom maskinist

ä ångfartyg, skall användas i maskinistbefattning.

Bih. till lliksd. Prof. 1880. 7 Sami. 15 lläft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 7.

Rörande utskrifne värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under

krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och

det allmännas behof finnas vara påkallade.

§ 8.

Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst

eller arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare förhindras

att i behörig tid inställa sig till utskrifning, vapenöfning eller annan

tjenstgöring.

§ 9.

Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende, må ej

vapenöfvas, utan till lämpliga arbeten användas.

Art. II.

Beväringen.

a) Utskrifning.

§ io.

1. Riket indelas i utskrifningsområden, som tilldelas fotfolkets

regementen eller corpser.

2. Hvarje utskrifningsområde delas i visst antal beväringskompaniområden.

§ a.

1. Alle värnpligtig^, som icke, enligt mom. 2 och 3 af denna

§, utskrifvas till flottan, äro underkastade utskrifning till hären.

2. Till flottan utskrifvas:

a) sjöfarande, som å hvad farvatten som helst idkat minst tolf

månaders sjöfart å fartyg af tio tons drägtighet eller derutöfver;

b) fiskare, som idkat kust- eller hafsfiske såsom yrke minst tolf

månader;

c) lotsar och lotslärlingar; samt

d) maskinister och eldare, som i sådan egenskap å hvad farvatten

som helst tjenstgjort minst sex månader å ångfartyg eller ångslupar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

3. Dessutom skal] till det antal, som Konungen pröfvar erforderligt,

till flottan utskrifvas:

a) värnpligtige från de kusttrakter, der befolkningen mest sysselsätter

sig med kustfart och fiske;

b) ingeniörer, ritare och handtverkare vid skeppsvarf och sådana

mekaniska verkstäder, som hufvudsakligen bedrifva skeppsbyggeri,

äfvensom andra skeppshandtverkare, segelsömmare, blockmakare och

repslagare.

§ 12-

Ur utskrifningsområdena uttagas, på sätt §§ 18 och 21 bestämma,

värnpligtige för rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och

flottan, hvarefter öfrige värnpligtige tillhöra det regemente eller den

corps, inom hvars utskrifningsområde de äro utskrifne, egande dock

Konungen att i mån af behof utjemna större olikheter i styrka regementen

och corpser emellan.

§ 13-

1. Vederbörande mantalsskrifningsförrättare åligger att genast

efter det mantalsskrifningarne blifvit afslutade, med ledning af mantalslängderna

och i enlighet med de föreskrifter, Konungen utfärdar, uppsätta

fullständiga listor till grund för den stamrulla, som skall föras

öfver de till beväringen hörande värnpligtige inom hvarje beväringskompaniområde.

Dessa listor skola för granskning öfversändas till

vederbörande pastorsembeten, hvilka genom anteckning å dem böra

upplysa, dels om någon af de deruti upptagne aflidit eller afflyttat till

annan ort, som, då den är känd, bör uppgifvas, dels om och hvilka,

utom de å listorna upptagne, men till samma åldersklasser hörande

personer efter mantalsskrifningen inflyttat i församlingen; hvarefter

listorna, bekräftade med vederbörande pastorers underskrifter, skola af

dem till mantalsskrifningsförrättaren återsändas. Sedan skall mantalsskrifningsförrättaren

insända dessa listor, behörigen transporterade och

summerade, till Konungens Befallningshafvande, som ofördröjligen öfversänder

dem till vederbörande regemente- eller corpschefsembete. Om

den tid, inom hvilken mantalsskrifningsförrättare samt pastorer skola

fullgöra förberörda åligganden, varder särskild! stadgadt.

2. Direktionerna öfver sjömanshusen skola på sätt, som Konungen

bestämmer, insända uppgift å de i sjömanshusens register inskrifne,

till beväringen hörande värnpligtige till Konungens Befallningshafvande,

som ofördröjligen öfversänder äfven dessa uppgifter till vederbörande

regements- eller corpschefer.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

3. Chefsembetet läte derefter, på sätt Konungen derom närmare

bestämmer, upprätta fullständiga rullor öfver utkrifningsområdets värnpligtige

af de tolf första åldersklasserna.

4. Ej mindre presterskapet än ock landstatens tjenstemän, särdeles

mantalsskrifningsförrättare, samt direktionerna öfver sjömanshusen

vare pligtige att, i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande

befäl med de upplysningar och det bistånd, som af dem kunna

äskas, i och för de värnpligtiges redovisande och utskrifning.

5. Der mot husförhörslängder svarande anteckningar föras af

annan myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter

enligt denna § åligga sådan myndighet.

§ 14.

1. På tider och ställen, som af Konungens Befallningshafvande

efter vederbörande regemente- eller corpschefs hörande bestämmas,

skall utskrifning inom de särskilda utskrifningsområdena förrättas

med de värnpligtige, som under året fylla 21 år, samt med dem af

äldre årsklasser, hvilka vid föregående utskrifningsförrättningar bort

vara tillstädes, men uteblifvit, eller vid sådan förrättning erhållit uppskof

med utskrifning.

2. Värnpligtig, som är inskrifven vid sjömanshus, utskrifves inom

det utskrifningsområde, der sjömanshuset är beläget.

3. Inkallelse till utskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse.

4. Utskrifningen förrättas af en utskrifningsnämnd, som består

af en dertill förordnad regementsofficer, såsom ordförande, och fyra

ledamöter, nemligen en kapten, en af Konungens Befallningshafvande

utsedd person samt dessutom för hvarje beväringskompaniområde två

derinom bosatte män, hvilka sist nämnde jemte ett lika antal suppleanter

väljas hvarje gång för två år af landstinget, eller, der kompaniområdet

utgöres af stad, som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige.

Omfattar kompaniområde landsdelar, hörande under olika

landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting lyder, väljas

särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i nämnden

jemte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige

valde ledamöter, eller, i händelse de äro förhindrade, deras suppleanter,

deltaga i nämndens förrättning endast i hvad den angår det område,

för hvilket de blifvit valde.

Nämndens ordförande och ledamöter hafva lika rösträtt Nämnden

biträdes af en läkare.

5. Vid utskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

värnpligtig skyldig att personligen inställa sig och mottaga en utskrifningssedel.

Härifrån befrias endast värnpligtig, som, inskrifven å sjömanshus,

fullgjort de i § 11 mom. 2 bestämda vilkor. Sådan värnpligtig

erhåller under första värnpligtsåret sin utskrifningssedel af vederbörande

sjömanshusdirektion. Till utskrifning sförrättning skola vederbörande

tjenstemän införskaffa de värnpligtiges prestbetyg.

6. Å utskrifningssedeln antecknas utskrifningsnämndens beslut

samt derefter framgent af befälet hvad som med hänseende till värnpligtens

fullgörande är för den värnpligtige af vigt att kunna styrka,

såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet, öfverflyttning till beväringens

andra uppbåd eller till landstormen, med mera dylikt. Med utskrifningssedeln

följer ett utdrag af denna lag samt andra lagar och stadganden

rörande krigsmakten.

§ 15-

Värnpligtig må undergå utskrifning å den ort, der han vistas,

äfven om han derstädes icke är mantalsskrifven, men skall i sådant

fall hos ortens utskrifningsnämnd anmäla sig och aflemna prestbetyg.

Sådan värnpligtig anses dock fortfarande tillhöra det område, der han

är mantalsskrifven, så vidt han icke till annat område i laga ordning

öfver flyttar.

§ 16.

1. Uppskof med utskrifning må till näst följande års utskrifningsförrättning

af nämnden medgifvas:

a) den, som af en eller annan möjligen öfvergående anledning,

såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid

utskrifningsförrättningen befinnes till tjensten oförmögen eller olämplig;

samt

b) ende arbetsföre sonen till orkeslös eller vanför fader eller enka,

äfvensom ende arbetsföre brodern till ett eller flere minderåriga eller

vanföra fader- och moderlösa syskon, derest dessa hans närmaste för

sitt uppehälle äro beroende af hans arbete och med honom sammanboende.

2) Förefinnes dylik anledning till befrielse ännu vid utskrifningsförrättningen

det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt 24:de

lefnadsår, frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande i

beväringen.

§ 17-

Uppskof med tjenstgöring vid hären eller flottan under fredstid

kan af nämnden intill 22:dra lefnadsåret medgifvas:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

a) den, som vid läroverk: idkar studier och styrker sig behöfva

sådant uppskof för afslutandet af redan fortskriden lärokurs;

b) äfven annan värnpligtig, så vidt giltiga skäl för uppskofvets

beviljande pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brm

kar honom tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörighandels-,

fabriks- eller annan industriel rörelse samt vid utskrifningsförrättningen

befinnes af en eller annan anledning icke hafva varit i

tillfälle att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande

under den tid, han i och för sin militära tjenstgöring skulle

blifva frånvarande.

§ 18-

Utskrifningsnämnden pröfvar hvarje värnpligtigs lämplighet ej

mindre för vapentjenst eller annan befattning vid hären eller flottan,

än ock för inträde vid olika vapen i öfverensstämmelse med det af

Konungen utfärdade reglemente för de värnpligtiges utskrifning, efterfrågar

hvilka af de värnpligtige önska inträde vid specialvapen eller

flottan, samt meddelar beslut i fråga om befrielse från eller uppskof

med värnpligtens fullgörande, hvilket allt i utskrifningslängden införes.

§ 19-

Utskrifningsnämnden tillkommer derjemte att vid utskrifningstillfället

förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid så

väl till beväringens andra uppbåd som till landstormen. Innan nämnden

lemnar förrättningsstället, skola utskrifningslängderna af nämnden

underskrifvas.

§ 20.

1. För hvarje utskrifningsområde skall finnas en utskrifningsrevision,

bestående af landshöfdingen i det län, till hvilket största

delen af området hör, såsom ordförande, samt af fyra ledamöter, nemligen

regements- eller corpschefen och för hvarje till utskrifningsområdet

hörande län eller ej under landsting lydande stad tre inom

länet eller staden bosatte män, som jemte tre suppleanter första gången

för tre år och sedan för två år i sender utses af landstinget eller,

för stad, som icke lyder under landsting, af stadsfullmäktige. De af

landsting eller stadsfullmäktige valde ledamöter eller, i händelse de

äro förhindrade, deras suppleanter, deltaga i nämnda förrättning endast

i hvad den angår det område, för hvilket de blifvit välde.

2. Utskrifningsrevisionen eger att ändra eller upphäfva sådana

utskrifningsnämndens beslut, mot hvilka besvär anföras af någon nämndens

ledamot eller af värnpligtig, som frågan rör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bl

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

3. Dessa besvär skola inom tjugo dagar efter beslutets meddelande

skriftligen ingifvas till Konungens Befallningshafvande i det

län, inom hvilket förrättningen egt rum. Sådana besvär må äfven inom

behörig tid med posten insändas; dock skall i sådant fall behörigen

styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften,

eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke blifvit

uppsatt.

4 Revisionen, som biträdes af en dertill förordnad civilläkare

och regementsläkaren, sammanträder på kallelse af ordföranden.

§ 21.

1. Utskrifningsrevisionen åligger derjemte att bland de värnpligtige,

som enligt § 18 dertill pröfvats lämplige, uttaga det antal,

som från utskrifningsområdet skall tilldelas rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna

och trängen, hvarvid i första rummet till nyss nämnda vapen

uttagas de, hvilka dertill sig anmält.

2. I afseende å utskrifningen till flottan gälle hvad i § 11 är

stadgadt och tillämpas i fråga om dem, hvilka under mom. 3 af samma

§ skola till flottan utskrifvas, hvad här ofvan i mom. 1 blifvit om utskrifning

till specialvapnen föreskrifvet.

§ 22.

Öfver utskrifningsrevisionens beslut må icke besvär anföras.

§ 23.

Utskrifven värnpligtig är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser,

så väl under all tjenstgöring och under marscher till och från

tjenstgöringsorten, som ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom

han inkallas till tjenstgöring. Försummad inställelse till sådan tjenstgöring,

hvarom handlas i § 24, och till sådan mönstring, som § 26 omförmäler,

anses dock icke efter krigslag.

b) Öfning och tjenstgöring.

§ 24.

Intill dess annorlunda varder bestämdt, är värnpligtig, sedan han

blifvit utskrifven, skyldig att för sin utbildning under fredstid tjenstgöra:

vid hären under trettio dagar, fördelade på tvä år i lika terminer

så, att de tvä beväringsklasser, som i följd häraf ärligen sammandragas,

icke samtidigt vapenöfvas, samt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

vid flottan under trettio dagar utan afbrott det år den värnpligtige

utskrifvits; dock att allt till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som är ä

sjömanshusen eller i magistraternas rullor inskrifvet, så ock sjökaptener

och styrmän, hvilka aflagt de för befälhafvare eller styrmän ä svenskt

handelsfartyg i författningarna föreskrifva kunskapsprof., äfvensom maskinister

ä ångfartyg, tillhörande enskilde personer eller bolag, skola tills

vidare fortfarande såsom hittills vara befriade från all vapenöfning eller

tjenstgöring sskyldighet med de värnpligtige under fredstid.

§ 25.

1. Dä rikets försvar, förberedelser dertill, eller bevarandet af

rikets neutralitet det kräfver, må beväringens första uppbåd eller ock de

större eller mindre delar deraf, som Konungen kan finna behöfligt, inkallas

till tjenstgöring.

2. Der i anseende till krig eller fara för krig det för rikets försvar

finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd eller någon

del deraf inkallas, må Konungen derom förordna, sedan Han Statsrådet

hört och, ''såvida ej Riksdagen är samlad eller inom trettio dagar sammanträda

skall, låtit riksdagskallelse utfärda.

3. Utan Riksdagens medgifvande må beväringens andra uppbåd

vid hären icke användas utom de förenade rikenas gränser.

§ 26.

1. De till beväringen hörande värnpligtige, som icke under årets

lopp varit inkallade till tjenstgöring, skola undergå mönstring kompanivis

eller, då kompaniområdets vidsträckhet dertill föranleder, sockenvis;

dock äro de å sjömanshus inskrifne från inställelse vid dylik

mönstring befriade, så ock öfrige värnpligtige, hvilka till befälet aflemna

tillförlitlig uppgift om sin bostad.

c) Underhåll och förmåner.

§ 27. •

1. Under tjenstgöring erhåller värnpligtig underhåll, sjukvård,

beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt

kontant aflöning, allt enligt särskilda bestämmelser.

2. Värnpligtig, som under tjenstgöring ådrager sig sådan skada,

att hans arbetsförmåga derigenom i större eller mindi-e mån minskas,

erhåller det understöd eller den pension, som författningarna rörande

pensionering af gemenskapen vid hären och flottan bestämma.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

d) Särskilda föreskrifter.

§ 28.

För värnpligtig'', som tillhör beväringen, gäller:

a) att han under hela sin tjenstetid tillhör det vapen, vid hvilket

han fått sin första utbildning;

b) att den, som till annat utskrifningsområde afflyttar, skall tillhöra

detta område; kommande han, om derifrån icke utgår manskap

till det vapen, han tillhör, att tjenstgöra vid den närbelägna trupp

af samma vapen, hvilken af Konungen bestämmes;

e) att, innan flyttning från en till annan kommun af honom företages,

han är skyldig derom göra anmälan hos närmaste kompanibefäl;

d) att om han till annat kompaniområde afflyttar, han är pligtig

inom 30 dagar efter ankomsten till den nya boningsorten derom göra

anmälan hos närmaste befäl af det kompani, inom hvars område han

inflyttat;

e) att, om han icke är till tjenstgöring inkallad, när landstormen

inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma, och har

då lika skyldigheter med landstormsman.

§ 29.

Den, som är i tjenst vid härens eller flottans stam, anses, så

länge tjensten varar, dermed fullgöra sin värnpligt, men skall, efter

erhållet afsked, så länge han tillhör beväringen, räknas till dess första

uppbåd.

§ 30.

Värnpligtig, tillhörande beväringen, inkallas till tjenstgöring af

vederbörande befäl, antingen genom omedelbar order eller genom kungörelse,

som minst två gånger uppläses i kyrkorna och införes i ortens

tidningar.

Art. III.

Landstormen.

§ 31-

Landstormen kan endast under krig och till hemortens försvar

uppkallas efter af Konungen derom i Statsrådet fattadt beslut. Uppbådad

landstormsman är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser.

Bih. till PtiJcsd. Prof. 1880. 7 Sami. 15 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

1. Under vederbörande regemente eller corps hör den inom dess

utskrifningsområde befintliga landstormen.

2. Landstormen indelas i landstormsafdelningar, hvar och en

bestående af allt till landstormen hörande manskap inom ett beväringskompaniområde.

3. Hvarje landstormsafdelning delas i sockenafdelningar, så att

allt lanstormsmanskap från en och samma socken kommer att tillhöra

samma sockenafdelning.

§ 33.

Landstormen må icke föras utom eget och tillgränsande regementes

eller corps’ områden.

§ 34,

1. Befälhafvare inom beväringskompaniområde är under fredstid,

der Konungen ej i särskildt fall annorlunda förordnar, äfven befälhafvare

för områdets landstormsafdelning.

2. Befälhafvare för sockenafdelningarna förordnas af fördelningsgeneralen

och ega dessa befälhafvare att utse behöfligt underbefäl.

3. Under krig förordnar Konungen särskild befälhafvare för de

större afdelningar af landstormen, som kunna af omständigheterna påkallas.

§ 35.

Landstormsman är under tjenstgöring pligtig att sjelf förse sig

med kläder och, derest staten icke kan vid uppkallandet anskaffa föda,

äfven förse sig med sådan mot ersättning af staten enligt länets markegångspris

för soldatportion. Vapen och ammunition, äfvensom lämplig

beteckning, utmärkande, att landstormsman tillhör hären, tillhandahållas af

staten.

Art, IV.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter och om

laga förfall.

§ 36.

1. Värnpligtig, som. förfallolöst uteblifver från den i § 14 omför - mälda utskrifning sförrättning, höte första gången 10 kronor, och, om han

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

ånyo dermed beträdes, 20 kronor, samt vare ock underkastad äfventyr att

blifva hemtad på egen bekostnad. ... .

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid utsknfmngsförrättning

å annan ort, än der lian är mantalsskrifven, men dervid försummar

aflemna prestbetyg samt till följd deraf icke kan emottag as, anses

lika med den, som icke instält sig till utskrifning sfär.rättning. _ .....

3. Uraktlåter värnpligtig, som blifvit i föreskrifven ordning inkallad

till sådan tjenstgöring, som omförmäles i § 24, utan laga förfall att sig

inställa, bete dubbelt mot hvad i mom. 1 sagdt är och vare underkastad

der stadgadt hemtnings äfventyr. , . .

4. Värnpligtig, som utan laga förfall uteblif ver från sådan mönstring,

som i § 26 omnämnes, eller underlåter f ullgöra hvad honom enligt § 28

mom, c och d åligger, böte för hvarje gång 5 kronor.

§ 37.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från utskrifning eller tjenstgöring

eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser

anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets

tjenst uppbådad eller faren, eller om man sitter i häkte; vederbörande

dock obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, om

de äro af den vigt, att de må gälla såsom ursäkt.

2. För vid sjömanshus inskrifven värnpligtig skall dessutom

såsom laga förfall för inställelse till tjenstgöring under krig räknas att

vara på utrikes sjöresa stadd; inträdande dock tjenstgöringsskyldigheten,

så snart den värnpligtige anländer till svensk hamn eller sammanträffar

med svenskt örlogsfartyg.

§ 38.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig

läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa.

Kan han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka forfallet

med intyg af prest i församlingen eller af ordförande i kommunalstämman

eller kommunalnämnden.

Art. V.

Om å do m an de «ch användning af böter enligt denna lag.

§ 39.

Böter enligt denna lag ådömas af Konungens Befallningshafvande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lag-Utskottets Utlåtande N o 23.

§ 40.

. 8°m er,%fc denna lag utgå, skola afsättas till bildande af

en invalid- eller pensionsfond för de värnpligtige, som under tjenstgöring

erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i större eller

mindre man oförmögne att sig med arbete försörja, samt till enkor

och barn efter i krig aflidet underbefäl och manskap; dock utan att

sa,dant for närvarande medför någon rubbning af den de värnpligtige

i § 27 mom. 2 tillförsäkrade rätt till understöd.

§ 41.

Hvad här ofvan finnes stadgadt medför tills vidare icke någon

rubbning af nationalbeväringen på Gotland.

§ 42.

Denna lag skall vara gällande från ingången af år 1882.

Öfver gående stadganden.

§ 43.

1. För värnpligtig, som före 1882 års ingång inträdt i bevä
f1''ng?aHf,

r.?,’ ska . ’ med afseende på fullgörandet af hans värnpligt, gälla

hvad hittills vant om allmänna beväringen stadgadt.

2. Den, som före 1882 ars ingång blifvit anstäld i tjenst vid hä
/ens

eller flottans stam, skall, äfven om han vid nämnde tid icke inträdt

i b ev äring saldera, vara frikallad från den i § 29 här ofvan stadgade skyldighet

att efter erhållet afsked, sa länge han tillhör beväringen, räknas till

dess forsta uppbåd.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Lckj-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Inom Utskottet liar fråga uppstått, huruvida, derest lagen om allmänna

värnpligten varder antagen, den samma bör vinna tillämpning

äfven på Lappmarkernas befolkning.

Enligt hvad för Utskottet upplysts, har beväringsskyldighet hittills

icke utkräfts af befolkningen i Lappmarkerna, hvilkas inbyggare

till befrielse derifrån ock, efter hvad särskilda motioner vid föregående

riksdagar utvisa, åberopa innehållet af Kongl. plakatet den 27 September

1673, hvarigenom de förklarats »blifva frie från knekteskrifning i

alla tider.»

Att de lappar, som icke hafva fast bostad, utan med sina renhjordar

flytta från den ena trakten till den andra, ofta utom rikets

gränser, icke, så länge de äro ett nomadiserande folk, lämpa sig för

fullgörande af värnpligten, har synts Utskottet uppenbart. Men äfven

i fråga om Lappmarkernas öfrige inbyggare torde böra, efter fullständig

utredning om förhållandena, tagas i öfvervägande, huruvida

de nu föreslagna förändringarna i hittills gällande beväringslag böra

leda till lagens omedelbara tillämpning inom orter, der hitintills ingen

beväringspligt blifvit utkräfd; hvadan Utskottet, i saknad af de fullständigare

upplysningar, som för frågans rätta bedömande erfordras,

lar hemställa,

2) att, derest lag om allmänna värnpligten nu varder

af Riksdagen antagen, Riksdagen måtte i underdånig

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t taga under nådig ompröfning, i hvad

mån och under hvilka vilkor befrielse från de i lagen

om allmän värnpligt intagna bestämmelser må kunna

tills vidare medgifvas lapparne och den öfriga befolkningen

inom Lappmarkerna.

Stockholm den 19 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Reservationer:

af Herr Friherre Hamilton;

af Herr Grefve Mörner mot Utskottets beslut rörande 25 och 29

§§ i förslaget till lag om allmänna värnpligten;

af Herr Grefve Ström/elt mot stadgandet i första punkten af § 35.

af Herr Anders Persson, med hvilken Herrar Johannes Jonsson

Magnus, Jonsson och Smedberg instämt:

“Emot Utskottets beslut att i hufvudsak tillstyrka bifall till Kongl.

Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna propositioner, N:is 6 och 7,

angående ”Lag om allmänna värnpligten” samt ”Lag om flottan tillhörige

värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet under fredstid” nödgas

jag härmed anmäla min reservation.

Frågan om försvarsväsendets ordnande är icke ny, den har stått på

dagordningen under en längre följd af år. De förslag, som i sådant

syfte framlagts, äro af en hvar kända och någon närmare eller utförligare

historik öfver dessa torde här vara öfverflödig. Om denna

fråga hittills icke lyckats få sin lösning, beror detta ingalunda på någon

likgiltighet från statsmakternas sida. Fastmer torde anledningen

härtill vara att söka uti den omständighet, att Regeringen vid sina

organisationsförslag gått fram och åter samt vid särskilda tillfällen

byggt dessa förslag på ett bibehållande af indelningsverket såsom stam

med längre eller kortare utsträckning i beväringsöfningarne och med

än större, än mindre lindringar och eftergifter i rustnings- och roteringsbördorna,

än utan några sådana; samt åter eu annan gång stält

härorganisationen på den rena värnpligtens grund. Sedan Regeringen

genom antydda förslags framläggande icke fasthållit vid någon

bestämd princip i fråga om härens framtida organisation, och intetdera

af dessa förslag vunnit Riksdagens godkännande, har inom Riksdagen

förslag framlagts till härordningens ombildning, gående derpå

ut att ur beväringens leder på frivillighetens väg uttaga den stamtrupp,

som borde ersätta nuvarande armén, livilket förslag dock icke

heller lyckades tillvinna sig båda Kamrarnes bifall.

Vid alla de särskilda tillfällen frågan förelegat, har man varit

ense i en sak, nemligen nödvändigheten af utsträckt öfning för beväringen,

ehuru meningarne varit delade i afseende å den tid, till hvil
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2?>. 39

ken utsträckningen skulle ske. Allt mer och mer torde dock den

åsigt gjort sig gällande, att indelningsverket icke är lämpligt eller

tidsenligt för erhållande af stamtrupp eller befälsstam för en armé, till

hufvudsakligaste delen bestående af mindre öfvad beväring såsom

fyllnadsmanskap. Samtidigt har emellertid frågan om grundskatternas

afskaffande framträdt, starkare och bestämdare för hvarje år, och få

torde väl de numera vara, som icke erkänna det berättigade i ett sådant

afskaffande. Dessa frågors enahanda egenskap af skattefrågor

och befogade sammanhang, ej mindre i och för sig såsom sådana, än

till följd af det sätt hvarpå särskild!, rustniugsskyldighet och grundskatt

äro i fråga om den förras utgörande med hvarandra sammanväfda,

än ock af den anledning att en ort företrädesvis tryckes af det

ena och en annan ort af det andra, samt den förras oskiljaktiga gemenskap

med frågan om en verklig utskrifning till hären, har af Riksdagens

båda Kamrar blifvit erkänd och lösningen af den ena gjorts

beroende af den andra. Sålunda har Riksdagen i skrifvelse den 24

Maj 1873, med framhållande af nödvändigheten ej mindre af grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning än äfven

af den indelta arméns ersättande med en på utsträcktare tillämpning

af den allmänna värnpligten grundad organisation af landets försvarsväsende,

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes, under förutsättning att en

sådan härordning blefve af Konung och Riksdag antagen, i sammanhang

med förslag dertill, föreslå stadganden, genom hvilka, efter en

måttstock af tre procent årlig afskrifning, ej mindre rustnings- och

roteringsbesvären med deraf härflytande kostnader komme att efter

hand minskas och slutligen försvinna, än äfven grundskatterna upphöra

emot det att jordbruksfastighet åsattes bevillning efter samma

grunder, som gälla för all annan fastighet, och borde den antagna

härordningen träda i verkställighet, först sedan nämnda stadganden

om rustnings- och roteringsbesvären samt grundskatternas afskaffande

likaledes blifvit af Konung och Riksdag antagna. I anledning häraf

har dels Kammarrådet Alb. Anderson, efter dertill den 26 September

1873 erhållet förordnande, afgifvit förslag ej mindre huruledes grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären borde afskrifvas som

ock beträffande de åtgärder i öfrigt, som genom en sådan afskrifning

kunde föranledas; och sedan har Kongl. Maj:t dels den 22 Juli 1875

uppdragit åt tillsatta komiterade, såsom förberedelser för en framdeles

sammanträdande komités arbeten, att verkställa de undersökningar

och uppgöra de förslag, hvilka kunde finnas behöfliga såsom förberedelser

för utredande af frågan på hvad sätt och i hvilken ordning,

under förutsättning af de nu af fastigheter utgående rustnings- och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

roteringsbesvär samt grundskatter successivt minskades för att slutligen

upphöra, ersättning för de statsverket genom dem tillflytande

inkomster kunde vara att säkert påräkna, på samma gång som tillgångar

derutöfver bereddes för de statsutgifter, hvilka funnos erforderliga

för det successiva genomförandet och upprätthållandet af en härordning,

byggd på grundvalen af de i propositionen till Riksdagen den

6 Januari 1875 innefattade bestämmelser; och dels slutligen, efter det

sistnämnde komiterade fullgjort detta sitt uppdrag, har Kongl. Maj:t, i

enlighet med sistlidna Riksdags skrifvelse af den 19 Maj, tillsatt en

sTcatteregleringslcomité, representerande samtliga olika skatteintressen, med

uppdrag att efter fullständig utredning af alla skatteförhållanden i

riket, så fort ske kan, uppgöra förslag till en på denna utredning

grundad rättvis fördelning af skattebördorna på samhällets samtliga

medborgare. Sistnämnda komité har, så vidt man kunnat inhemta,

varit i oafbruten verksamhet och man har grundad anledning förvänta

att komiténs arbeten inom jemförelsevis kort tid blifva för Regering

och Riksdag kända, liksom man ständigt hoppats det komiténs

utredning må leda derhän, det svenska folket koinme att betraktas

såsom ett folk och bördorna sålunda drabba alla statens medborgare,

oberoende af samhällsställning eller yrke, lika i mån af hvars och ens

förmåga att bördan bära. Härtill kommer vidare att man, innan ny

värnpligtslag antages, eller i sammanhang dermed, fordrat icke allenast

Riksdagens rättighet att deltaga i krigslagstiftningen, utan äfven

krigslagarnes ombildning i humanare anda. Man torde nemligen vara

temligen ense derom, att en krigslagstiftning, som flertalet anser vara i

många delar olämplig för vår tid och allt för hård för en armé, bestående

af legdt folk, måste befinnas vara allt annat än god, då fråga är

att ställa landets hela manliga befolkning under en lång tid under

densamma.

Att under sådana förhållanden Kongl. Maj:t framkommit med förslag

till utsträckning af den allmänna värnpligten, utan att på samma

gång framlägga förslag till ombildning af försvarsväsendet i sin helhet

och dermed sammanhängande skattefrågor, har hos många väckt förvåning.

De med rust- och rotehållare kontraktsenligt ingångna aftal rörande

indelningsverkets anskaffande och underhåll befria enligt min

tanke eg are af berustad och roterad jord från utskrifningar af hvad

slag och beskaffenhet som helst. Till stöd för denna min åsigt vill

jag endast åberopa Kongl. konfirmationen den 5 December 1682 »öfver

det med allmogens fullmäktige vid denna påstående riksdag slutna

kontrakt om det vissa knektehållet», hvari rotehållarne lem nas den »full
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

komliga försäkring att, så länge på deras sida intet fel förspörjes, det

som ntlofvadt är att efterkomma, de, deras barn och folk, hvilka till

gårdarnes kultur och bruk samt till ersättande af manskapets afgång

nödvändigt kunde behöfvas, för utskrifningen och alla dervid hängande

besvär, hvad namn de helst hafva kunna, samt fördubblingar och våldsamma

värfningar nu och i tillkommande tider vara alldeles qyitte

och befriade». Enahanda skydd har tillförsäkrats innehafvare af rusthåll

genom åtskilliga Kongl. resolutioner, bland hvilka jag tillåter mig

anföra den af 24 November 1680, som förklarar »att rustningshallarne

både för sina egna personer, deras sventjenare och dessutom

en dräng och en pojke för rotering och utskrifning skola vara befriade

samt alla gårdar, för hvilka gemen häst löper, samma vilkor åtnjuta».

Visserligen har under senare tider påståtts att knektekontrakten icke

skulle skydda nyssnämnda samhällsklass från den art af värnpligt som

ålägger alla vapenföra män af några vissa åldersklasser och icke en

viss del af mänga åldersklasser skyldighet af utskrifning i hären. Svårligen

skall man dock göra en sådan åsigt gällande utan att träda gränserna

i tydligen uttalade ordalag för nära. Så uppfattades ock betydelsen

med knektekontrakten kort efter deras tillkomst. Ett bevis härför

bland andra är att en enväldig konung, Carl XII, i sin mest brydsamma

belägenhet vid tvångsutskrifningarne år 1718 uttryckligen föreskref i

bref till sina landshöfdingar att ingen fick befrias från lottning —

hvilken skulle företagas, om ej tillräckligt antal mot värfning kunde

anskaffas — utan »allenast rusthållare och rotebönder med hvarje sin

uti Compagnie-Itullan inskrifne Vargeringskarl». Man bör icke heller

förglömma att utskrifningar ne före knektekontraktens upprättande skedde

ömsom efter hufvudtal och gårdatal och icke allenast efter det sistnämnda.

Utskrifning måste sålunda i sig innefatta detsamma som

man i våra dagar kallar värnpligt, och äfven i nu framlagda förslag

har man bibehållit ordet utskrifning i hären.

Men oafsedt betydelsen af knektekontrakten torde det icke anses

hvarken billigt eller klokt att längre bibehålla stadganden om skyldighet

för någon viss samhällsklass att mera än andra vara underkastade

uppoffringar för ett älskadt fäderneslands försvar mot vare sig yttre

eller inre fiender. Svenska folket har alltid velat häfda sin sjelfständighet

som ett fritt folk och jag är förvissad om att det äfven hädanefter

så skall göra; men härtill fordras att man gör det till ett enigt

folk, och första vilkoret härför är likhet inför lagen, icke blott i rättsligt

hänseende medborgare emellan, utan jemväl i beskattnmgen och

framför allt i de bördor som kräfvas för försvaret.

Bih. till Bihsd. Prot. 1880. 7 Sami. 15 Käft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 23.

Behofvet och nödvändigheten af förbättringar i beväringslagen,

bvilka afse skärpta bestämmelser rörande beväringsmanskapets redovisning

och kontrollering, förnekar jag icke. Om förslaget endast afsett

ordnandet i detta hänseende af bestående förhållanden samt gält,

nuvarande fem åldersklasser, och om någon antydan blifvit gjord att

våda kunnat befaras genom uppskof dermed, till dess försvarsfrågan i

sin helhet hunnit underkastas Riksdagens pröfning, skulle jag utan

tvekan lemna t mitt bifall dertill. Men då detta icke är fallet, synes

mig alldeles olämpligt att för närvarande gifva Konungen rättighet

att uppbåda icke mindre än tolf åldersklssser af föga öfvadt folk.

Dessa tolf åldersklasser torde, särdeles om den skärpta kontrollen förutsättes,

kunna beräknas till omkring 350,000 man. Och för mig vore

en gåta, huruledes det skulle vara möjligt att i krig använda dessa

massor af folk, utan nödigt befäl, vapen, utredning och framför allt

tillräcklig öfning — vare sig att dermed afsåges införlifning med den

stående hären eller utbildning till ersättningstrupper. Men under sådana

omständigheter torde det så mycket mindre vara lämpligt att

ålägga en så stor del af den manliga befolkningen det onödiga besväret

med anmälning vid flyttningar o. s. v. som i närvarande fem

beväringsklasser vid mobilisering synes finnas full tillgång till värnpligtige

för såväl införlifning med stående hären, sådan den nu är

ordnad, som för ersättandet af lidna förluster. Genom framläggandet

af förslag, som visserligen ålägger ökadt tvång, men i sjelfva verket,

för så vidt det afser utsträckning af värnpligten, icke innebär någon

förstärkning af försvaret, ökas säkerligen icke hos allmänheten villigheten

till uppoffringar. Å andra sidan kan deremot den fördelning af

årsklasserna m. m., som nu blifvit föreslagen, möjligen befinnas olämplig

för en härordning, som man nu icke känner, men som af alla förväntas

inom kort komma att efterträda den nuvarande.

Dessutom torde den ofta upprepade klagan öfver ofullständigheten

af beväringens nuvarande kontroll och redovisning i icke ringa mån

kunna afhjelpas genom strängare tillämpning af redan för detta ändamål

tillgängliga föreskrifter.

Grundad anledning saknas slutligen icke för det antagande, att

om Kongl Majrts förenämnde propositioner nu bifallas, vare sig med

eller utan de förändringar som blifvit af Utskottet vidtagna, indelningsverket

yttermera fastläses; äfvensom att bördorna för detsammas underhåll

måste öfver liöfvan växa, då indelta armén i verkligheten skulle

blifva ett slags befälsstam åt beväringen, hvars öfningar svårligen någon

lärer föreställa sig kunna förblifva ens för den närmaste framtiden

inskränkta till 30 dagar, då tjenstgöringstiden utsträekes så vä
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

sentligt som till tjugu år i stället för fem. — Till denna farhåga om

indelningsverkets ytterligare fastläsande, liar man tillräckliga anledningar

uti det motstånd, som, i afseende å bördornas fördelning, tidt

och ofta framträdt från deras sida som endast i ringa mån bidraga

till skyldigheternas utgörande.

Jag har nu sökt framhålla några af de skäl, som enligt min åsigt

under för handen varande förhållanden tala emot antagandet af Kongl.

Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna propositioner om utsträckt värnpligt.

Åtskilliga andra förefinnas dessutom, hvilka vid många särskilda

tillfällen varit framhållna såväl i tal som skrift och hvarmed jag icke

nu skall besvära. De anförda torde vara tillräckliga för motiverandet

af min inom Utskottet framstälda vördsamma hemställan om afslag å

Kongl. Mapts föreliggande propositioner.»

af Herrar Johannes Jonsson och Magnus Jonsson, hvilka särskildt

anfört:

»Då Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 6, angående lag om

allmänna värnpligten, icke innehåller något förslag till ingress om upphäfvande

eller undantag af äldre lagar angående allmänna beväringen

samt icke heller om skarpskyttarnes befrielse från första årets vapenöfningar,

så anse vi, på grund af stadgandet i 42 § Riksdagsordningen,

det ligga utom Lag-Utskottets befogenhet att införa några förslag

till stadganden eller förklaringar, som icke blifvit föreslagna. Enahanda

anmärkning hafva vi emot Utskottets förslag i 2:dra punkten,

angående underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t om och i hvad mån

lappmarksbefolkningen bör befrias från värnpligt, helst då ingen

motion i detta afseende nu föreligger.»

Herr Lindgren har begärt få här antecknadt, att han på grund

af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke inom Utskottet deltagit

i ärendets behandling.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

(Bilaga till Lag-Utskottets utlåtande N:o 23).

P. M.

Redan år 1621 erhöll allmogen i Dalarne Kongl. Maj:ts löfte att förskonas

ifrån utskrifningarne mot det att de efter eget erbjudande alltid höllo

1,400 man varaktigt krigsfolk, utom befäl, till kronans tjenst. Tid efter

annan bekräftades detta, till dess Karl XI i sammanhang med den

öfriga roteringens ordnande 1682 bestämde dalregementets styrka till 1,200

man. Provinsen Jemtland förband sig 1645 genom kontrakt med kronan

att hålla 300 man varaktiga soldater på de vilkor, som för Dalarne

voro faststälda. Ar 1649 anhöll Vesterbottens allmoge genom sine fullmäktige,

att hos dem måtte inrättas ständigt knektehåll, hvilket samma år bifölls.

Redan vid detta tillfälle yttrades i rådet, att man borde utsträcka

den fasta roteringen öfver hela riket. 1650 begärde Helsinglands allmoge

att likasom Dalarne fa halla ett visst antal soldater till undgående af utskrifning.

Denna ansökan afslogs, förnyades 1664 och bifölls slutligen 1675.

Ångermanlands allmoge framförde en önskan i samma syftning 1652, och

vid följande årens riksdagar finner man allmogen upprepa denna anhållan

om ett ständigt knektehåll i stället för utskrifning.

Karl XI:s indelningsverk var sålunda ingen nyhet, som infördes, utan

en utveckling och ett fullständigande af en redan i flera trakter af landet

bestående institution, tillkommen på allmogens begäran, i stället för utskrifningarne.

Kontrakt angående visst knektehåll afslutades vid utskrifning i Bollnäs

af Konungens fullmäktig med samtlige allmogens fullmäktige utaf knektesocknarne

i Gestrike- och Helsingeland den 9 Augusti 1682 samt stadfästades

af Konungen den 9 påföljande September. Första punkten af detta kontrakt

lyder sålunda: ”Såsom nu till det första Kongl. Maj:t i nåder häfver

förordnat, att regementet allt framgent, utan någon afkortning, skall bestå af

1,200 man med korporaler och gemene, och'' allmogen sig uppåtagit det

samma rigtigt och ovägerligen att prestera, såsom indelningen, hvilken efter

gårdtalet deröfver är gjord, det föreskrifver, alltså gijves dem deremot uppå

Kongl. Majds vägnar den fullkommeliga försäkring, att de, så länge på deras

sida intet fel förspörjes, det utlofvade att efterkomma, skola vara befriade

för utskrifningen och alla dervid följande besvära'')

Med samtlige allmogens i Upland, Östergötland, Södermanland, Westmanland

och Nerike fullmäktige vid riksdagen i Stockholm år 1682 afslu
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

tades af Kongl. befullmäktigade den 27 Oktober nämnda år kontrakt ”angående

ett visst och stadigt knektehålls inrättande och stadigvarande underhåll”

uti dessa provinser. Uti detta kontrakt förklaras, att samtlige allmogens

fullmäktige herredagsmän ”i anledning af Hans Kongl. Maj:ts nådige

oss lörestälte proposition samt moget och noga öfverläggande med hvar annan,

omsider uti den mening stannat, att i stället för manskaps förskaffande

genom utskrifningar, som här till uti riket öfligt varit, de till Kongl. Maj:ts

milities beständiga och riktiga vidmakthållande en ginare utväg och lättare

medel funnit, nemligen ett visst knektehåll efter gårdarne nu att undergå

uti dessa provincier Upland, Östergötland, Södermanland, Vestmanland och

Nerike, äfven som Öster- och Vesterdalarne en tid bortåt, samt Gestrikeland

och Helsingeland nu nyligen ingått hafve, och det på sådant sätt, att Kong],

Maj:ts regementer till fot i förbemälte provincier alltid vid det talet af

1,200 man af dem underhållas skole —--; erkännandes allmogen i ge
men

med underdånig vördnad och tacksamhet denne Kongl. Maj:ts dem i

detta mål vederfarne Kongl. ynnest och nåde, att först saken uppå denne

varande riksdag i nåder af Kongl. Maj:t deras underdåniga betänkande hemskuten

och dem det medel förundt är, som de underdånigst förmode till fotfolkets

anförskaffande mycket riktigare vara, än de förre ovisse och kostsamine

utskrifningar, hvilka dem under tiden odrägelige fallit; förpligte sig

i det öfrige såsom trogne undersåtare egnar och bör att gå Hans Kongl.

Maj:t med all trohet, vördnad och lydno städse och intill deras dödsstunder

underdånigst tillhanda.” Första punkten uti kontraktet lyder sålunda: ”Emedan

Hans Kongl. Maj:t först och främst i nåde häfver förordnat, att regementet

allt framgent utan någon afkortning skall bestå af 1,200 man med

korporaler och gemene, och allmogen på sig tagit det samma riktigt och

ovägerligen att fullgöra, såsom indelningen, hvilken efter gårdetalet deröfver

är gjord, det uttryckeligen föreskrifter; allt förty gifves dem däremot uppå

Kongl. Maj:ts vägnar härmed den fullkomlige försäkring, att sä länge på

deras sida intet fel förspörjes det som utlofvadt är att efterkomma, de, deras

barn och folk, hvilka till gårdarnes kultur och bruk, samt till ersättande

af manskapets afgång nödvändigt kunde behöfvas, för utskrifningar och alle

där vid hängande besvär, hvad namn de helst hafva kunne, samt fördubblingar

och våldsamme värfningar, nu och i tillkommande tider vara alldeles

qvitte och befriade, dock att inga underslef androm till förfång härvid föröfvas

med en hop onödigt folks understickande och antagande på gårdarne, det

landshöfdingarne bore hafva en noga uppsigt uppå.» Aftalet med allmogen

finnes äfven omförmäldti riksdagsbeslutet den 3 Januari 1683, punkt 21, hvarest

allmogens fullmäktige säga, bland annat: »hafve vi fördenskull icke allenast

befunnit flere utskrifningar till regementernes upfyllande af nöden

vara, utan ock der bredevid noga och väl med hvarannan öfverlagd, huru man

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 23.

i tid måtte vara omhugse och beredd, verkligen och med ett kraftigt eftertryck

i tid att kunna alla elaka ämnen hindra och dämpa; pröfvandes till den ända för

all ting af nöden vara ett starkt manskap allt stadigt i förråd att hafva, och

der med nu mera och fast kraftigare, än tillförene nånsin skedt är, Kongl.

Maj:t och Riksens säkerhet att understödja; det vi allmogen i Upland, Östergötland,

Södermanland, Yestmanland och Nerike, som intill detta knekteskrifningen

hafva varit underkastade, efter vår underdåniga pligt samt i anledning

af Kongl. Maj:ts egen nådiga proposition hos oss välbetänkt slutit och ändtligen

derutinnan stannat hafva, ett visst knektehåll att undergå — — —, det vi

ock vele till Kongl. Maj:ts infanteriregementers i provinserna beständige vidmakthållande,

hvart regemente af det antal, som vi uti vårt till Kong]. Maj:t i

underdånighet inlevererade skriftlige svar utnämt hafva, nu efter gårdetalet

emottaga, så att två hela gårdar af krono och skatte utan åtskilnad eu knekt förskaffa,

nnderhålla och på all oförmodelig händelse städse i beredskap hafva skole,

aldeles efter det af de härtill förordnade höge Herrar, Kongl. Maj:ts högt

betrodde män och råd, nyligen med oss slutne kontrakt, varandes deremot,

så länge detta utlofvade af oss försvarligen preesteras, vi, våre barn och folk,

som till gårdarnes kultur och bruk, samt ersättande af manskapets afgång

nödvändigst kunne behöfvas, för utskrifning och alle dervid hängande besvär,

ehvad namn de helst hafva kunna, såsom ock fördubblingar och våldsamme

värfningar nu och i tillkommande tider aldeles qvitte och befriade.»

Samma vilkor och försäkran, som nu omförmälda handlingar, innehålla

ock Kongl. förordningen den 4 November 1725 angående det vissa knektehållet

uti Uplands och Stockholms län, punkt 1, samt Kongl. förordningen

och reglementet den 12 Januari 1728 mellan allmogen och soldaterna i

Störa Kopparbergs län, punkt 1.

Beträffande rotehållet i Vesterbottens och Norrbottens län innehåller

drottning Kristinas bref den 16 April 1649, att på begäran samtliga allmogen

i tio uppräknade socknar “uti Yesternorrlanden” ”skall vara förundt

och efterlåtet, att hålla till Yår och Kronans krigstjenst 1,056 gemene knektar

med korporalerne, såsom skall bemälte allmoge vara förpligtad att gifva

frihemman till 96 öfver- och underofficerare, så ock regementsofficerare efter

ordningar”, hvaremot allmogen skall ”vara frie och exempt för utskrifning

och utskrifning spenning ar"; och Kongl. förordningen den 31 Mars 1696

emellan rotarne och soldaterne under det vissa knektehållet uti Vesterbotten

(= nuvarande Vesterbotten och Norrbotten), hvilken förordning nu betraktas

såsom ortens knektekontrakt, innehåller i punkt 1 den försäkran, att intet

mera manskap, än nämnda antal, vid hvarjehanda afgång skulle fordras eller

uttagas.

Kontraktet angående det stadiga knektehållet med ridderskapet och

adeln samt allmogen af krono och skatte i Skaraborgs län, slutet och upp
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

rättadt år 1684 och af Konungen konfirmeradt den 16 Mars 1685, samt

kontraktet med ridderskapet och adeln samt gemene allmogen uti Elfsborgs

län och på Dal om det ständiga knektehållets inrättande, af Kong!. Makt

stadfästadt den 10 December 1685, innehålla icke uttrycklig frikallelse från

utskrifning, men stadgandena i det förras punkt 13 och i det senares punkt

14 utgå från förutsättningen: »Eftersom (Såsom) utskrifning ar ne (utskrifning

en) och dess besvär nu upphöra».

Uti kontraktet den 25 Juni 1688 med ridderskapet och adeln samt

allmogen i Vermland, angående det dersammastädes upprättade vissa knektehållet,

af Konungen faststäldt den 18 November samma år, säges i punkt

1: »Påtage vi oss uti denna provinsen Yermeland allt stadigt att underhålla

1,200 man uti de härader, som för detta utskrifning ar ne varit underkastade“

och vidare i punkt 13: “I fall vi i längden detta knektehället intet skola

kunna hålla, så är o vi förpligtade att underkasta oss utskrifning, som för

detta vanligt varit.”

Något annat kontrakt om knektehället i Kronobergs län finnes numera

icke, än Kongl. förordningen den 13 Maj 1685 emellan allmogen och soldaterne

i Jönköpings och Kronobergs län. För Jönköpings län finnes deremot

ett äldre kontrakt af den 15 Augusti 1684, som dock enligt Kongl.

instruktionen den 24 Januari 1686 för indelningskommissarierna icke gäller.

Något annat kontrakt för Kalmar län har icke kunnat påträffas, än Kongl.

förordningen den 26 Februari 1686 emellan rotar och soldaterne uti Kalmar

län och Tjust till det vissa knektehället. Nu omförmälda förefintliga

handlingar innehålla icke försäkran om utskrifningsfrihet. Uti Kongl. brefvet

till amiralen och landshöfdingen, friherre Hans Clerck, att proponera

adeln och allmogen uti Calmare län om ett visst knektehåll, den 25 Januari

1684, säges emellertid, att »såsom ridderskapet och adeln samt allmogen i

Jönköpings och Kronobergs läner sig nu mera förklarat hafve till att antaga

det visse knektehället---“, landshöfdingen anbefaldes, ”att göra

allmogen så väl som ridderskapet och adeln i höfdingedömet den propositionen,

om de icke äfven som de andre deras grannar i Jönköpings och Kronobergs

län, samt andre våre provincier, skulle hafva lust, att häller antaga

det visse knektehället, än alltid och årligen de månge besvär och omkostnader

underkastade vara, som utskrifningarne medbringa, sä ofta som på reqimentet

något manskap brister.»

I Skåne hade sedan 1679 och i Halland sedan 1648 i stället för manskap

i allmänhet utgjorts utskrifningspenningar. Sedan extra rotering påförts Skåne

1811, hvilken 1817 förbyttes till ständig rotering, förklarade Rikets Ständer i

underdånig skrifvelse den 3 Juli 1812 statens inkomst af utskrifningspenningarne

i Skåne och Halland för framtiden försvinna, och enligt Kongl. brefvet den 23

Mars 1813 skulle, sedan roteringen egt rum, rotehållarne icke med några vidare

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

afgifter af hvad namn de vara må i och för roteringen belastas samt äfven

njuta befrielse från de hittills vanliga utskrifnings- eller rotepenningar.

Herjeådalen har, alltsedan detta landskap kom under Sveriges krona,

njutit frihet från soldathåll mot erläggande af en kontant afgift.

Bohuslän, likasom Jemtland, uppsatte ursprungligen dragoner, hvarföre

för dessa landskap hänvisas till hvad nu säges om rusthållet.

Om rustningen finnas i allmänhet icke några kontrakt på samma sätt som

beträffande roteringen med allmogen upprättade, utan, sedan indelningen till

rusthåll var slutad, utfärdades rustningbref för hvarje rusthållare särskildt.

Emellertid innehåller Kongl. resolutionen, gifven samtelige rustningshållarne i

Sverige och Finland den 24 November 1680, att “rustningshållarne både för

sine egne personer, deras sventjenare och dessutan en dräng och en pojke för

rotering och utskrifning slcole vara befriade, samt alle gårdar, för hvilke

gemen häst löper, ‘samma vilkor åtnjuta.“ I resolutionen och förklaringen

den 3 Januari 1683, punkterna 39 och 41, förordningen och reglementet den

5 Januari 1684, punkt 5, samt förklaringen den 7 April 1685, punkt 8,

förutsättes för rusthåll i allmänhet frihet från utskrifning och knektehåll;

hvarjemte för särskilda orter dylika bestämmelser äro meddelade, såsom för

Småland i Kongl. resolutionen den 19 November 1680, punkt 1, för Bohus

län och Halland Kongl. brefvet den 13 Maj 1685, för Jemtland kontrakt

den 7 September 1688, faststäldt den 15 November 1689, och för Skåne

reglementet och förordningen den 7 November 1695, punkt ll,somlemnar

rusthållarne i denna provins frihet från utskrifningspenningar.

Beträffande båtsmanshället så har detsamma tillkommit, båtsmansrustningen

i Blekinge och Södra Möre under motsvarande förhållanden som

rusthållet, och båtsmansroteringen i öfrige kustorter, der båtsmanshåll förekommer■,

under i allmänhet samma vilkor och friheter som roteringen. Att

häri särskildt ingick frihet från utskrifningar, framgår, bland annat, af

städernas fullmäktiges beslut i Stockholm den 28 Januari 1629, hvari de

åtogo sig att, emot frihet från utskrifningar, årligen hålla ett bestämdt

antal godt och dugligt sjöfolk och att dem så årligen continuera, samt Kongl.

instruktionerna den 1 December 1634, och den 14 December 1640 för åtskilliga

personer att ackordera om båtsmanshället i kustorterna.

Af det anförda synes obestridligen framgå, att på grund af knektekontrakten

och dit hörande handlingar samt omständigheterna vid indelningsverkets

tillkomst, detta såväl beträffande rustning och rotering till armén

som båtsmanshåll är af rust- och rotehållare åtaget under uttryckligt vilkor

och försäkran om frikallelse från utskrifning.

Fråga blir då, hvad rätteligen bör förstås med den utskrifning, hvarifrån

de roterande och rustande mot rustningens och roteringens upprätthållande

erhållit frikallelse.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Redan på riksdagen i Linköping 1600 hade beslutits, att ett visst

antal hofman (= ryttare) och knektar skulle i hvar landsända på rikets

bekostnad årligen och stadigt blifva hållna, så starka till mantal (= hufvudtal),

som i deröfver upprättad ordning bestämdes; och sedermera stadgade

regeringsformen den 29 Juli 1634, att de svenska regementena skulle vara

fotregementena 13 (hvartdera gemenligen hållande 1,200 man och derutöfver)

samt regementena till häst 4 (hvartdera hållande 1,000 man). Det synes

hafva varit egentligen i och för ‘''manskaps förskaffande'''' till denna “Kongl.

Maj:ts ordinarie milities vidmakthållande" som utskrifningarne, vare sig de

skedde efter mantal eller gårdatal, i allmänhet egde rum. Så säga Ständerna

vid riksdagarne 1622, att fotfolket skulle stärkas med utskrifning; 1627, att

de utskrifne skulle tjena såsom landsknektar; 1638, att krigsfolket skulle stärkas

medelst utskrifning; 1647, att krigsfolket, som årligen minskades och

afginge, skulle med skälig utskrifning förstärkas; 1652, att landsregementena

till fots skulle med starka utskrifningar uppfyllas och stärkas; 1668, att utskrifning

beviljades till fyllnad af hvad som kunde vara afgånget af landsregementena;

1678, att landsmilitien måste förstärkas med godt och ansenligt

manskap, hvarföre utskrifning skulle ske; och 1680, att afgången, som

landtmilitien uti de förflutna krigstiderna tagit, måste ersättas med utskrifningar.

Allmogens fullmäktige säga ock i 1682 års kontrakt, att de i den

mening stannat, att i stället för manskaps förskaffande genom utskrifningar,

som här till uti riket öfligt varit, de till Kongl. Maj:ts milities beständige

och riktige vidmakthållande en ginare utväg och lättare medel funnit, och

uti 1683 års riksdagsbeslut, att de till Kongl. Maj:ts infanteriregementens i

■provinserna beständige vidmakthållande ett visst knektehåll nu till gårdatalet

mottaga.

Det är ock att märka, hurusom, under det mantalet först låg till grund

för utskrifningarne, dessa efter 1642 i allmänhet utgjorts efter gärdatalet.

Så beslötos en eller flere utskrifningar: efter mantalet 1624, 1627 (2 gånger),

1629, 1631, 1632, 1634, 1638, 1640, 1683; efter gärdatalet 1642, 1643.

1647, 1649, 1650, 1652, 1655, 1660, 1664, 1668,'' 1672; än efter mantal,

än efter gårdatal: 1657, 1675, 1678 och 1680.

Men vid sidan af dessa utskrifningarne stod den allmänna värnpligten.

Redan Konungabalken af 1442 års landslag, hvilken var Sveriges allmänna

gällande lag till 1736, stadgade i 2 kap. 2 §, att alla de, som i

riket bygde och bodde, egde och skulle Konungen lydno hålla, bud hans

efterkomma och till tjenst vara. särdeles vid landamäret att värja landet och

ej yttermera fara med härfärd utan egen god vilja, hvilken senare inskränkning

upphäfdes genom beslutet i Kylödöse 1540, “enär det rådeligare och

nyttigare syntes, samt med större fördel kunna ske, att söka och angripa

JBih. till Riksd. Prof. 1880. 7 Sami. 15 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

sin fiende i hans land, än sitt eget fädernesland med kost och besvär förhärja

och förderfva11.

Den sålunda stadgade allmänna värnpligten fullgjordes under medeltiden

af bondehären till fots och på egen kost, så länge denna räckte, hvarefter

hären vanligen underhölls genom utskrifna gärder i de orter, der

den framgick. I tidens fejder vare sig mellan särskilda tronpretendenter

eller partianförare uppträdde bondehären icke sällan. I befrielsekrigen under

Engelbrekt, Sturarne och Gustaf Wasa afvärjde den med samnad hand

utländskt förtryck och häfdade landets sjelfständighet.

Äfven under följande tider finnes landslagens anförda stadgande ej

sällan både i rådplägningarne bekräftadt och ute i krigen tillämpadt.

Redan riksdagsbeslutet i Westerås den 20 Januari 1544 säger: “det blef

ock så beslutadt, att, hvar så skedde, att fienderna blefve alltför mäktige och

derutaf ett nederlag eller afbräck skedde, det man då hasteligen åter förvisste

att förstärka sig med folk igen, skulle hvar 5:te man af Småland och af de

andre landsändar hvar 6:te man vara färdig att möta, men i högsta nöd

skulle hvar man vara beredd att följa, förhjelpande» att afvärja allt fiendtligt

öfvervåld och betryck” — sålunda redan första gången utskrifning

under nyare tiden beviljades, en tillämpning på samma gång af den allmänna

värnpligten. Den 1 September 1563 utkom en Kongl. instruktion, som bestämde,

huru med “landtvärnet från Upland, Södermanland, Westmanland

och Nerike förhållas skalk1, hvilken instruktion innehåller detaljerade föreskrifter

rörande detta landtvärns beväpning och underhåll. Den 4 Januari

1577 utfärdades en ordning till efterlefnad för dem, åt hvilka det hädanefter

blef uppdraget att antaga och utskrifva krigsfolk; men oaktadt denna

ordnings egentliga ändamål att tjena till ledning vid de ordinarie utskrifningare,

talas der dock under åberopande af landslagens konungabalk om

den allmänna värnpligten: om ändock högsta nöden någon gång kräfde en

allmän uppfordring till rikets försvar, då skulle alla rikets innebyggare

vara pligtige och redo att afvärja dess skada enligt hvad lagen uti konungabalken

4 kap. derom uttryckligen förmälte. Man sökte ock under dessa

tider att under tillämpning af den allmänna värnpligten, så vidt omständigheterna

medgåfvo, bilda en med befäl försedd och organiserad landtstorm.

Under Karl IX skrefs på grund af Kongl. brefvet den 5 November 1607 allmogen

i rotar och indelades i fännikor, hvarvid de erhöllo egne höfvidsmän. 1617

års adliga privilegier, § 19, innehålla: ‘‘fordrar höga nödtorften, att man

af huset (en man från hvarje matlag) måste i ofredliga tider utgå, så måste

alla dertill vederredo finnas11. Vid 1624 års riksdag beslöto ständerna, efter

att hafva beviljat vanlig utskrifning för året, att “alla rikets innebyggare,

så många, som hemma sitta, i städerna och på landet, skola låta sig mönstra,

skrifva i rotar och förskaffa sig efter ämnet värjor och byssor; och ingen

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

vare fri eko han ock är. Begärandes derhos ödmjukligen, att Hans Kong!.

Maj:t ville förordna uti landskapen och häraderna öfverstar och förmän, som

dera, när omtränger, uppbuda och anföra dit, som Rikets värn kräfver. Och

lofva vi i det fallet att hålla oss vederredo uti alla landsändar och städer

att utgå, antingen alle eller så många som Kongl. Maj:t låter utfordra af

hvar landsända i sender och försörja oss i så måtto med kost efter vårt

ämne, till dess andre utfordras och oss aflösa11. Förbindelsen förnyades

tid efter annan, första gången redan vid 1625 års riksdag, då ett lika

lydande beslut fattades, och år 1626 skrefs allmogen i rotar, och gamla afskedade

krigsmän förordnades till höfvidsmän.

Regeringsformen den 25 Juli 1634 lemnar, efter att i punkt 31

hafva afhandlat den ordinarie miiitien, bestämt regementernas antal samt

förklarat, att “dessa regementen till häst och fot efter ordningen skola

hållas kompletta och heldre starkare än svagare1*, i sammanhang härmed

i punkten 32 särskilda bestämmelser om sättet för den allmänna

värnpligtens utgörande samt stadgar i detta afseende att befälet öfver landstormen

skall förenas med befälet öfver, det i hvart landskap förlagda landsregementet:

“skall ock öfversten eller i hans frånvaro hans öfverstelöjtnant

eller major, i Rikets nödstälda tider, stå allmogen före, och, sedan de med

lands- och häradshöfdingarnes tillhjelp äro roteskrifne och fördelta, vara

deras förmän till landets försvar. Men derest äfven dessa officerare vore

förhindrade eller hade laga förfall, bör dem andra substitueras“. Föreskrifterna

härom bekräftades genom regeringsformen 1660, punkt 19.

Denna allmänna värnpligt anlitades äfven i krigen. Under 1612 års

krig med Danmark var “man ur buse" uppbådad i gränsprovinserna, särdeles

Småland och en del af Yestergötland, i danska kriget under drottning

Kristinas regering deltog också allmogen vid gränserna, 1644 och 1645 både på

skånska och norska gränsen, likväl under militärbefäl och i förening med

reguliära trupper, sammaledes under Karl X:s krig, i Finland mot ryssarne,

i Norrland och Dalarne mot norrmännen, och vid ett rykte om Holländska

flottans ankomst 1657 uppbådades östgötabönderna. Under krigsåren 1676 -- 1679 lät Karl XI öfver allt, der gränsen af fienden hotades, uppkalla landstormen.

Yid armén i Skåne 1677 användes uppbådad smålandsallmoge,

ehuru utan ordentliga vapen och anförde af sina landshöfdingar. Nerikes

sexmänningar, Elfsborgs, Vermlands och Dals samt Skaraborgs sjettingar

och Dalarnes utskottsfolk omtalas äfven. Yid krigstider innehålla ock understundom

riksdagsbesluten på samma gång bestämmelser om utskrifning

till härens upprätthållande och om allmän värnpligt. Så förklarade vid

1675 års riksdag, således helt kort före införandet af den ständiga roteringen,

ständerna uttryckligen, att de hvarken kunnat eller bort undandraga

sig att gripa Kongl. Maj:t under armarne på det kraftigaste, hvarföre de

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lag-Utskottets JU ätande N:o 23.

Icke allenast utlofvade att med all sin makt och man ur huset ställa sig

fienden till motvärn, i fall nöden skulle det äska, utan ock till förstärkning

af landets krigsmakt beviljade en stark utskrifning för år 1676.

Äfven efter rustningens och roteriogens mera allmänna införande stod

den allmänna värnpligten fortfarande lika lagstadgad som förut och kom

också i tillämpning.

I sammanhang med det förnyade aftal, hvilket Kari XI i resolution

den 21 Juli 1682 uppgjorde med allmogen i Dalarne om det ständiga knektehållet,

biföll han allmogens begäran att icke belastas med något ”utskott”

(= särskildt uppbåd) ''vidare än till Dalegränsens försvar, samt lofvade att

förordna gode och välförfarne officerare, som kunde anföra och understödja

dem i deras goda uppsåt att hindra och uppehålla fienden. Samme

konung utfärdade den 16 Januari 1689, kort efter att hafva med allmogen

i Yermland afslutat kontrakt om knektehållet derstädes, reglemente för de

officerare, af hvilka denna allmoge vid lämpliga tider borde exerceras för

att kunna motstå fiendtliga infall från norska sidan. Desse officerare skulle

fördela allmogen i kompanier, korporalskaper, rotar och led, samt dem sedan

undervisa. Ofningarne skulle, mellan andtiderna, verkställas vid mindre

helgdagar efter gudstjensten samt vid tingen. Kronan förband sig att med

vapen förse dem af allmogen, som sjelfva icke egde dylika och målskjutningar

anbefaldes 2 å 3 gånger om året.

Under Karl XILs krig var allmogen åren 1710 och 1711 i gränsorterna

uppkallad, och den 19 Mars 1714 utfärdade prinsessan Ulrika Eleonora

samt Rådet, efter Ständernas beslut, en förordning om allmänt uppbåd. Af

allmogen skulle bildas en talrik »landtmilis», som på papperet i en specifikation

af år 1714 upptages till ej mindre än 132 regementen om tillsammans

133,200 man, men förordningen torde icke hafva blifvit något allmännare

utförd, utom i rikets kustorter. Äfven under de nästföljande åren och intill

dess fred slöts, befinnes allmogen ofta hafva varit sålunda uppbådad.

De under Karl XILs tid påbudna så kallade tremännings-, fyrmänningsoch

femmänningsregementena, sockneknektarne o. s. v. samt de mot slutet

af samma konungs regeringstid företagne allmänna utskrifningarne och tvångsvärfningarna

synas, likasom den sedermera under frihetstiden och de tvenne följande

konungarnes krig med Ryssland uppkallade vargeringen, stridande mot

knektekontrakten och endast kunna af nödtvånget ursäktas.

Ett påkallande af den allmänna värnpligten synes deremot icke vid

denna tid hafva ansetts stå i strid med knektekontrakten. Både 1719 och

1720 års regeringsformer omtala i § 5 utskrifningar såsom föremål för

Rikets Ständers bestämmanderätt, men det oaktadt innehålla samma års riksdagsbeslut

förpligtelse!- för folket att våga det yttersta och, när så omträngde.

gå man ur huset till rikets värn och försvar. De adeliga privilegierna, med

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Rikets Ständers enhälliga samtycke utfärdade den 16 Oktober 1723, säga i

punkt 10: “Och när riksens tarf och hjelp måste utgöras, då skall icke något

påläggas Adelns landbönder och utsockne frälsehemman utan menige Ridderskapets

och Adelns, som sjelfva några landtgods ega, goda ja och samtycke;

och skola alltid i sådana hjelper blifva räknade två hela besuttne frälsehemman

emot ett helt besuttet kronoskatte, frälseskatte och kronohemman; item två

halfva emot ett hälft och två fjerdedels hemman emot ett fjerdedels. Således

skall ock hållas, om någon utskrifning hos allmogen till riksens värn och

försvar samtyckt och beviljad blifver; eljest skall adeln uti ofredliga tider

icke försvara mera manshjelp, än som hvart hemman till dess nödtorftiga

bruk kan erfordra och legohjonsstadgan tillåter, men om höga nödtorften så

tränga kunde, att man ur buse utgå måste, då skola alla dertill vederredo

finnas.11

Knektekontrakten synas icke heller kunna betraktas såsom privaträttsliga

urkunder och de genom dem uppstående rättsförhållanden såsom af

privaträttslig natur. Under det den allmänna värnpligten var stadgad i den

allmänna lagen, betraktades utskrifningarne såsom bevillningar, och det var

derför fullt öfverensstämmande med den tidens statsrättsliga former, att

bevillningsrätten utöfvades icke blott af de fyra riksstånden, församlade till

allmän riksdag, hvar för sig, utan, såsom just vid kontraktens ingående

tillgick, genom öfverenskommelser med de särskilda orternas fullmäktige, vare

sig i hembygden eller församlade vid riksdag. I samma mån de allmänna

riksdagarne erhöllo större betydelse, upphörde dessa senare former för bevillnings

åtagande, men synes härigenom de förut med de särskilda orterna

slutna öfverenskommelser icke kunna hafva förlorat sin statsrättsliga karakter.

Denna karakter hafva de ock sedan ansetts ega. På grund af 1720 års

Regeringsform §§ 5 och 25, den senare af innehåll, bland annat att krigsmakten

till häst och fot, så väl som båtsmanshållet, förblifver vid sin indelning

och de med allmogen samt städerna upprättade kontrakter, hvilka noga

böra efterlefvas och iakttagas, intill dess Kongl. Maj:t och ständerna nödigt

finna någon ändring derutinnan att göra, och då i frågor angående iudeldelningsverk

och utskrifningar såsom beskattningsfrågor ännu hvarje stånd

för sig egde besluta, skedde under hela frihetstiden, vanligen i form af resolutioner

på de särskilda ståndens besvär, ett stort antal ändringar och tillägg

i de ursprungliga bestämmelserna; och rätt för Konungen att med Rikets

Ständer sådana företaga stadgas desslikes i 1772 års Regeringsform §§18

och 45 likasom uti 1809 års Regeringsform §§ 73 och 80.

Bih. till Riksd. Prot. 1880. 7 Sami. 15 Häft.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1880:18 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 18 a1 i texten