Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt, förslag till ändring i 38 § af förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

1880-03-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:25, Utlåtande, i anledning af väckt, förslag till ändring i 38 § af förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

1

Nso 25.

Ank. till Riksd. Kansli den 30 Mars 1880, kl. 2 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt, förslag till ändring

i 38 § af förordningen den 16 Juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Enligt 38 § i förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning

i fast egendom skall utmätning af fast egendom för fordran,

som icke blifvit intecknad, anmärkas uti inteckningsprotokollet vid

den rätt, hvarunder egendomen lyder; och har förty utmätningsförrättaren

att genast, å landet till domaren och i stad till rätten, insända

bevis om utmätningen och beloppet af den fordran, för hvilken utmätningen

skett; börande derefter beviset uppläsas och i inteckningsprotokollet

införas, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting,

och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Visas att

utmätning, hvarom anmärkning skett i inteckningsprotokollet, blifvit

uppluifd eller eljest förfallit, skall rätten låta sådant i protokollet antecknas,

Uti en inom Andra Kammaren af Herr A. Rosenqvist afgifven

och till Lag-Utskottet öfverlemnad motion, N:o 71, anföres nu, att sistberörda

stadgande om sättet för antecknings erhållande i inteckningsprotokollet

derom, att utmätning, hvarom förut anteckning der förekomme,

blifvit upphäfd eller eljest förfallit, syntes sakna nödig fullständighet,

äfvensom anteckning om utmätning af fast egendom kunde

komma att i protokollet och inteckningsboken qvarstå såsom giltig

Bih. till Riksd. Prof. 188U. 7 Sand. 17 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

långt efter det den upphört att hafva någon betydelse, utan att dock

kunna vid utfärdande af gravationsbevis å fastigheten förbigås, hvarföre

motionären till undvikande af oreda, oformlighet, och, vid meddelande

af gravationsbevis, onödigt besvär, hemställer, “att Riksdagen

ville för sin del besluta om sådan ändring i sista momentet af 38 § i

Kongl. Förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 Juni

1875, att det må åligga utmätningsman att, när utmätning, hvarom anteckning

skett i inteckningsprotokollet, blifvit upphäfd eller eljest förfallit,

äfvensom när liqvid af köpeskillingen för fastighet, hvarom sådan

anteckning skett, egt rum, göra anmälan derom hos rätten eller

domaren för att i inteckningsprotokollet anmärkas.»

Hvad angår den af motionären förmenade ofullständigheten i det

af honom till ändring förordade lagstadgande, så lärer väl rätten, derest

för densamma visas, att köpeskillingsliqvid egt rum och vunnit laga

kraft, finna, att den utmätning, som, efter fastighetens försäljning,

ledt till samma liqvid, »förfallit» samt följaktligen »låta sådant i protokollet

antecknas».

I öfrigt skulle det stadgande, motionären föreslår, leda dertill,

att utmätningsman icke blott skulle åläggas uppträda såsom enskild mans

ombud i dennes enskilda angelägenhet och härför få underkasta sig

flerehanda besvär, bland annat, att skaffa underrättelse, huruvida beslut

om utmätnings häfvande blifvit öfverklagadt, utan äfven skulle pröfva,

huruvida sådana omständigheter vore för handen, att utmätning skulle

anses upphäfd eller eljest förfallen, något som enligt stadgandet, sådant

det nu lyder, tillkommer rätten allena, hvarförutom motionären

torde hafva förbisett, att i stad utmätningen väl verkställes af “utmätningsmannen“

— stadsfogden — men försäljningen sker genom öfverexekutor

samt att äfven å landet auktionen kan ske å landskansliet.

Såsom stöd för förslaget kan icke heller åberopas den redan förefintliga

föreskriften om utmätningsmans skyldighet att å landet till

domaren och i stad till rätten insända bevis om skedd utmätning af

fast egendom. Denna föreskrift är nemligen icke gifven i någon särskild

enskild rättsegares intresse, utan afser att få den genom utmätningen

uppkomna företrädesrätt på lämpligt sätt offentlig, hvarföre i

detta fall, men icke i det af motionären föreslagna, det är lämpligt att

låta härför erforderlig underrättelse lem nas genom statens tjensteman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 25 3

Utskottet hemställer på grund af det nu anförda,

att motionen icke måtte vinna Riksdagens

bifall.

Stockholm den 30 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Reservationer:

af Herr Torpadie, mot en del af don i utlåtandet begagnade

motiveringen;

af Herr Westerdal, i syfte af bifall till motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.