Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28

1880-03-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:28, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

N:o 28.

Ank. till Riksd. Kansli den 30 Mars 1880, kl. 2 e. na.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

i 25 § i förordningen angående fattigvården den 9

Juni 1871.

Förändringar i fattigvårdsförordningens stadganden om hemortsrätt

hafva vid nu innevarande Riksdag påyrkats i tvenne motioner,

väckta, den ena inom Första Kammaren, N:o 42, af Herr Gustaf Andersson

och den andra inom Andra Kammaren, N:o 110, af Herr Jonas

Andersson.

Angående hemortsrätt lemnar förordningen om fattigvården den

9 Juni 1871 först i 22 § den allmänna regel, att i fråga om fattigvård

svensk medborgare, för hvilken behof deraf uppstår, skall anses

hafva hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, hvarest han senast författningsenligt

blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, hvarefter i följande

§§ härifrån göras vissa undantag, bland annat i den så lydande § 25:

»Har någon för sig, hustru eller minderårigt barn kommit i behof af

fattigvård enligt 1 § innan ett år förflutit, sedan han, till följd af inflyttning,

blifvit eller bort blifva mantalsskrifven inom visst fattigvårdssamhälle,

eller har den, som med afseende å tilltänkt inflyttning mantalsskrifvits

inom visst fattigvårdssamhälle, dit ej inflyttat; anses han

icke hafva hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, inom hvilket han sålunda

blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, utan behåller han den

hemortsrätt, han näst der förut egde. Detsamma gäller, der någon,

som till följd af inflyttning blifvit eller bort blifva inom visst fattigvårdssamhälie

mantalsskrifven, under loppet af ett år näst derförut eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

näst derefter för sig, hustru eller minderårigt barn af annat fattigvårdssamhälle

åtnjutit fattigvård.»

Båda motionärerne önska nu i stadgandena om hemortsrätt den

ändring, att ofvan ur § 25 intagna bestämmelser skulle upphäfvas och

sålunda den allmänna uti 22 § uppstälda regel vinna en mera omfattande

tillämpning, och de anföra såsom stöd härför de många rättegångar

och deraf uppstående trassel fattigvårdssamhällen emellan, hvartill nu

gällande stadganden gifva anledning, samt den enkelhet och reda, som

skulle följa af den bestämmelse, de föreslå.

Nu gällande stadganden hafva emellertid tillkommit på grund af

Riksdagens särskilda och vid tvenne tillfällen uttalade önskan om bestämmelser

i sådan rigtning.

Då Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1869 anhöll

om en omarbetning af 1853 års fattigvårdsförorduing i dess helhet,

yttrade Riksdagen bland annat, att ett temligen allmänt missnöje vore

rådande öfver den i nämnda förordning bestämda korta tid af sex månader,

efter hvars förlopp en person i anseende till fattigförsörjningsrätt

skulle anses tillhöra ett samhälle, och föreslog Riksdagen, som antog

hemortsrätt vara af tvänne slag: medfödd eller förvärfvad, att

hemortsrätt skulle vara förvärfvad inom det fattigvårdssamhälle, der

någon, efter fylda 15 år, vid två på hvarandra följande mantalsskrifningar,

senast varit, eller bort vara skattskrifven. Den af Kongl. Maj:t

med anledning af Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse tillsatta

komité föreslog, med afseende å hemortsrätten utgående från den allmänna

grundsats, att person skulle hafva hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle,

hvarest han senast författningsenligt blifvit eller bort blifva

mantalsskrifven, härifrån, bland andra, de undantag, hvilka motionärerna

nu förorda till upphäfvande. I Kongl. Maj:ts till 1871 års Riksdag

aflåtna nådiga proposition var såsom grundsats antaget, att person

skulle hafva hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, hvarest han

senast författningsenligt blifvit eller bort blifva för två på hvarandra

följande år mantalsskrifven, dock med, bland andra, det undantag, att

om någon, som till visst fattigvårdssamhälle inflyttat och der blifvit

eller bort blifva för två på hvarandra följande år mantalsskrifven, af

det samhället åtnjutit fattigvård på grund af 1 § för sig, hustru eller

minderårigt barn före utgången af det första af'' dessa år, han, utan

hinder af nämnda mantalsskrifningar, fortfarande skulle anses bibehållen

vid den hemortsrätt han före inflyttningen senast egde, till dess

han annan erhölle, och skulle samma lag gälla, der han för sig, hustru

eller minderårigt barn under det år, hvarom förut vore sagdt, eller

under det nästföregående af annat fattigvårdssamhälle undfått fattigBih.

till Rilcsd. Prot. 1880. 7 Sami. 17 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

vård. I sitt uti underdånig skrifvelse den 18 Maj 1871 meddelade

svar å den Kongl. propositionen sade sig Riksdagen, ehuru den funnit,

att, äfven med antagande af det utaf komitén framstälda förslag kunde

inträffa, att ett fattigvårds samhälle belastades med fattigvård åt en person,

som icke vistats sä lång tid inom samhället, att hans fattigvård skäligen

kunde ayises böra af detta bekostas, Riksdagen likväl, utgående från den

grundsats, att en hvar enligt regel borde i afseende å fattigvård höra

till den kommun, dit han i allmänhet i borgerligt hänseende hörde,

ansett öfvervägande skäl tala för komiténs förslag.

Då nu härtill kommer, att en viss tids vistande inom ett samhälle

allmänt är i utländsk fattigvårdslagstiftning antagen såsom erforderlig

för förvärfvande af hemortsrätt, samt att denna tid i allmänhet

är längre än hos oss, sålunda i några schweiziska kantoner samt

i Schleswig och Holstein 15 år, i Danmark, Wtirtemberg och Sachsen

5 år, i Belgien och Holland 4 år, i Norge och Preussen 2 år och i

Frankrike 1 år, och då genom ett antagande af motionärernes förslagskulle

komma att i hög grad gynnas och underlättas åtgärder från en

mindre grannlaga fattigvårdsstyrelses sida att i tid frigöra sin kommun

från, men deremot belasta annan med fattigvårdstunga, hemställer

Utskottet,

att förevarande motioner icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 30 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.