Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af dier ändring i förordningen den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å sädana skattehemman, som uppkomma af nybyggen, hvilka hädanefter från kronan upplåtas, rn. m.

1880-04-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:39, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af dier ändring i förordningen den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å sädana skattehemman, som uppkomma af nybyggen, hvilka hädanefter från kronan upplåtas, rn. m.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

IV:o 39.

Ankom till Biksd. Kansli den 19 April 1880, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande

af dier ändring i förordningen den 29 Juni

1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å sädana

skattehemman, som uppkomma af nybyggen, hvilka hädanefter

från kronan upplåtas, rn. m.

Enligt förordningen den 29 Juni 1866 eger å skattehemman,

som uppkommit vare sig af nybygge, hvilket efter nämnda tid från

kronan upplåtits, eller af redan upplåtet nybygge, för hvilket föreskrifna

byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit inom behörig tid fullgjorda,

hemmansinnehafvaren ej anna^i rätt öfver hemmanets skog, än att han

derifrån må, dels utan utsyning, till husbehof hemta nödigt virke och

bränsle och dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande skogstjenstemän,

fritt taga eller försälja hvad derutöfver kan, med bevarande

för framtiden af skogens bestånd, årligen afverkas, och annorledes må

ej heller för uppodling till åker och äng skog å hemmanet fällas, med

mindre särskildt tillstånd dertill erhållits af Konungens Befallningshafvande

(§§ 1, 2). Vill egare af sådant skattehemman, hvarom ofvan sägs,

för skogsmarks uppodling till åker eller äng, å hemmanet, utöfver husbehofvet

och det utsynade årshygget, fälla skog, skall han derom göra

ansökning hos Konungens Befallningshafvande med bifogande af två trovärdige

mäns intyg om odlingsmarkens läge, storlek, beskaffenhet, tjenlighet

för odling samt om den tid, som för odlingens fullbordande erfordras,

och eger Konungens Befallningshafvande, der ytterligare besigtning

anses nödig, låta sådan på sökandens bekostnad af vederbörande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

kronobetjent verkställas. Finner Konungens Befallningshafvande skäl att

ansökningen bifalla, skall Konungens Befallningshafvande vid lämpligt

vite förelägga sökanden viss tid för odlingens fullbordande, och må derefter

den å marken växande skog, sedan den blifvit vederbörligen utstämplad,

af hemmansegaren fritt fällas och användas (§ 5). Enahanda

bestämmelser skola ock enligt Kongl. skrifvelsen till Kammarkollegium

af samma dag gälla för enskild egare af sådan öfverloppsmark i Stora

Kopparbergs och de norrländska länen, hvilken antingen blifvit med vissa

hemman förenad utan skatteköpeskilling, men med tillökning i hemmanens

mantal och ränta, eller ock belagd med skogsränta och åt den

högstbjudande under eganderätt försåld.

Under anförande att 1866 års omförmälda förordning och isynnerhet

dess 5 § insvept den norrländske odlaren i en tvångströja, som, om

den varit påklädd forntidens odlare, skulle hafva verkat derhän, att

knappt något norrlandsjordbruk nu funnits, och under åberopande af

de för framställningen tillämpliga skäl, som uti en vid 1878 års riksdag

i ämnet afgifven motion vore uttalade, har Herr N. Boström, med hvilken

Herrar A. Bäckström, Joll. Mörtsell och H. F. Bergström instämt,

uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 118, hvilken blifvit

till Lag-Utskottet remitterad, hemstält, »att Riksdagen ville i underdånig

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:ts nådiga förordning

af den 29 Juni 1866 rörande dispositionsrätt till skog å sådana skattehemman,

som efter den tiden af nybyggen uppkomma, måtte upphäfvas,

eller åtminstone så förändras, att dess 5 § upphör att vara gällande».

Uti den af motionärerne åberopade, vid 1878 års riksdag afgifna

motion anfördes hufvudsakligen, att grunden för stadgandet i § 5 af

1866 års förordning torde varit, att man velat förekomma, det från

ifrågavarande hemman skog uthögges och försåldes under förebärande

af odling, hvilket dock icke gerna kunde ske, enär å sådan mark, som

vore tjenlig till åker och ängs odling, icke mycket saluvirke växte, åtminstone

icke något sådant, som tålde en längre transport, men att

detta stadgande till följd af de många omständigheter, som vid ansökning

om rätt att fälla skog vore att iakttaga, samt de med ansökningen

förenade kostnader, verkade såsom ett absolut förbud, förhindrande odling

och dermed delning af hemmanet till uppehälle åt nya familjer;

samt att, hvad anginge de delar af Norrbottens län, som icke hörde till

Lappmarken, då den s. k. Norrbottenslagen af den 29 September 1874

fullkomligt skyddade från all utödning af ungskogen till afsalu, så väl

berörda förordning som Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Kammarkollegium

af samma datum i hvad den rörde användande af skogen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

å sådana skogslägenheter, som försålts under full eganderätt mot skogsränta,

borde upphöra att vara gällande för ofvan nämnda delar af

Norrbottens län, hvarföre hemstäldes, det Riksdagen ville uti underdånig

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:ts nådiga förordning

af den 29 Juni 1866 rörande dispositionsrätt till skogen å sådana skattehemman,

som efter den tiden af nybyggen uppkomme, måtte derhän

förändras, att § 5 upphäfdes och i följd deraf i öfriga delar omarbetades;

att för de delar af Norrbottens län, der den s. k. Norrbottenslagen

af den 29 September 1874 vore gällande, ofvan berörda 1866 års nådiga

förordning i sin helhet upphörde att gälla; samt att Kongl. skrifvelsen

af samma år och dato till Kongl. Kammarkollegium, i hvad den rörde

dispositionsrätten till skogen å sådana skogslotter, som till full eganderätt

åt enskilda af kronan försålts, mot skogsränta, måtte för samma

delar af Norrbottens län, der berörda Norrbottenslag gälde, icke vidare

vara tillämplig.

Denna motion blef af Utskottet afstyrkt och af Kamrarne afslagen,

af Första Kammaren utan öfverläggning eller votering samt af Andra

Kammaren med 89 ja mot 30 nej.

I afseende å förordningens tillkomst anser sig Utskottet böra meddela

följande. I underdånig skrifvelse den 30 November 1863 yttrade

Rikets Ständer med afseende å medlen att förekomma den öfverklagade

förödelsen af skogarne i riket, bland annat, att Rikets Ständer icke

önskade något reglementerande för hushållningen med de enskilda skogarne,

men, hvad särskildt anginge rikets norra landskap, der faran af

skogarnes förödelse vore störst och, enligt gällande författningar, betydliga

delar af kronans skogar nästan dagligen öfverginge på enskildes

händer för att, efter hvad erfarenheten gåfve vid handen, i de flesta

fall jemnas med jorden, dock ansåge, att kronan icke längre borde sålunda

släppa ifrån sig denna för staten nödvändiga egendom, utan att

kraftiga åtgärder ofördröjligen borde vidtagas till densammas bevarande

för det allmänna, hvarföre Rikets Ständer i underdånighet hemstälde

om åtskilliga åtgärder i, sådant syfte. Med anledning af denna Rikets

Ständers skrifvelse afläts till 1865—1866 års Riksdag en Kongl. proposition

af innehåll, bland annat, att Kongl. Maj:t, med afseende å de af

Rikets Ständer anmärkta förhållanden, ansett nödigt, att kronan på något

sätt förbehölle sig rättigheten att deltaga i vården om den växande

skogen i rikets vidsträckta nordliga trakter, hvarvid dock icke kunnat

ifrågakomma någon inskränkning i den dispositionsrätt, som enligt gällande

författningar tillkomme, vare sig egare af redan befintliga skattehemman

i afseende å dertill hörande skog, eller innehafvare af redan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

lagligen anlagda nybyggen, i afseende å den skog, som genom framdeles

skeende afvittring kunde dem tillfalla. Men deremot hade Kongl. Maj:t

icke funnit någon betänklighet möta för att i fråga om nybyggen, hvilkas

anläggande ännu icke blifvit af vederbörande myndighet medgifvet,

eller sådana äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter

icke inom behörig tid blifvit i enlighet med gällande

författningar verkstälda, och öfver hvilka kronans dispositionsrätt i följd

häraf måste anses vara återstäld, bestämmelser meddelades, hvarigenom

innehafvare af dylika nybyggen, äfven sedan desamma efter fullgjorda

odlings- och byggnadsskyldigheter i öfrigt iklädt sig natur af skattehemman,

underkastades den inskränkning i rättigheten till skogens begagnande,

som med hänsigt till det allmännas intresse kunde anses erforderlig.

Då emellertid genom berörda bestämmelser, hvarmed Kong],

Maj:t icke åsyftat att på något sätt förhindra sådana nybyggesanläggningar,

som hade till verkligt ändamål, icke skogens afverkande, utan

landets varaktiga uppodling, skulle föranledas uppkomsten af ett nytt

slag skattehemman med särskilda förpligtelser och skyldigheter, hade

Kongl. Maj:t ansett sig icke böra utan Rikets Ständers hörande i detta

ämne förordna, hvarföre Kongl. Maj:t föreslog Rikets Ständers antagande

af de bestämmelser, som, af Rikets Ständer gillade, sedermera genom

ofvan omförmälda förordning och Kongl. skrifvelse den 29 Juni 1866

blifvit till efterrättelse kungjorda.

Då Utskottet anser de skäl, som föranledde förordningens antagande,

fortfarande ega giltighet, kan Utskottet icke förorda bifall till nu i

ämnet väckta förslag om förordningens upphäfvande i dess helhet; och

då de band, som vid tillämpningen af förordningens 5 § lagts på uppodlingen

af de hemman, hvilka äro underkastade dess stadganden, väl

varit för odling hinderliga, men enligt Utskottets åsigt torde kunna

väsentligen lossas genom på administrativ väg meddelade bestämmelser,

får Utskottet hemställa,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 April 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1880. 7 Sami. 23 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.