Sök i Ratio Lex

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 54

1880-05-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1880:54, Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 54

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 54.

1

N:o 54.

Ant. till Riksd. Kansli den 10 Maj 1880, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af framställa förslag i fråga

om den kommunala rösträtten.

Inom Andra Kammaren har Herr Ola Andersson uti afgifven motion, N:o 120,

i hvars syftemål 45 andra ledamöter af Kammaren förklarat sig instämma, anfört,

hurusom den kommunala rösträtten och röstvärdet — nu otillfredsställande ordnade

— borde så bestämmas, att den förra betingades och berättigades af bidrag

till kommunens gemensamma utgifter samt att, beträffande det senare, den nu ensamt

till grund för detsamma liggande förmögenbetsprincipen på något sätt modifierades,

och i enlighet härmed föreslagit, att, derest ej Lag-Utskottet ansåge sig

kunna framlägga fullständigt lagförslag i den af honom sålunda påyrkade rigtning,

Riksdagen måtte besluta “att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

för nästa Riksdag framlägga förslag till förändring i de delar af kommunallagarne,

som angå rösträtten och röstvärdet, bygdt på sådana grunder, att rösträtt betingas

och berättigas utaf erläggande af bidrag och att röstvärdet bestämmes medelst

samverkan af både förmögenhets- och personlighetsprinciperna, så att en hvar

skattskyldig må erhålla skäligt inflytande i kommunens gemensamma angelägenheter11.

Uti en, likaledes inom Andra Kammaren afgifven motion, N:o 24, har Herr

J. P. Nilsson hemstält, “att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 11 i Kongl.

förordningen om kommunalstyrelse på landet måtte få den förändrade lydelse, att

röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal, dock må ej någon

Bih. till Riksd. Prof. 1880. 7 Sami. 32 Höft. 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 54.

utöfva rösträtt för större antal röster än som motsvarar en tjugondedel af

kommunens hela röstetal efter röstlängden och ej i något fall för mer än 1,000

röster".

Kommunallagarnes ändamål är, enligt deras eget uttalande, att kommuns

medlemmar må ega att sjelfve efter de uti dessa lagar lemnade närmare bestämmelser

vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter.

Denna vård förutsätter penningebidrag till utgifterna för dess upprätthållande

och utvecklande, och det står då ock härmed i full öfverensstämmelse, ja,

bör häraf utgöra en gifven följd, att hvar och en kommunens medlem, som till

vården af kommunens gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter lemnar

bidrag, må ega att i sin mån uti vården om dessa angelägenheter deltaga.

Så är emellertid icke enligt nu gällande bestämmelser fallet i hela den utsträckning,

som, enligt Utskottets tanke, bör åt den allmänna grundsatsen i dess

tillämpning gifvas.

Enligt den ursprungliga lydelsen af förordningen om kommunalstyrelse på

landet uti dess § 9 betingades rösträtten för de till fyrkar på annan grund än i

mantal satt jord uppskattade kommunalmedlemmar af ett fyrktal af minst tio fyrkar

för i mantal icke satt jord samt för inkomst af kapital eller arbete sammanlagdt;

men detta minimifyrktal för utöfvande af rösträtt afskaffades genom Kongl.

Kungörelsen den 8 September 1868. Utskottet anser, lika med den ene motionären,

att man nu på den redan beträdda vägen bör taga steget fullt ut och lemna

åtminstone någon rösträtt i kommunala angelägenheter i allmänhet åt dem, som

till kommunens behof lemna bidrag och å sitt bidrag erhålla särskild debetsedel.

Bidragen lemnas efter all erfarenhet med större villighet, der man känner sig hafva

något, om än aldrig så litet, att säga i fråga om sättet för deras användande.

Men, äfven hvad bestämmelserna om röstvärdet angår, finner Utskottet, att

desamma böra undergå en revision. Om röstvärdet innehåller förordningen om

kommunalstyrelse på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet

beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal. Hur enkel och naturlig den sålunda

gifna regeln än synes, verkar den dock på olika orter efter olika förhållanden

helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt. Så innehade enligt

Statistiska Centralbyråns berättelser rörande-den kommunala rösträtten år 1871

uti 54 af rikets 2,354 landskommuner en röstegande öfver hälften af hela fyrktalet,

högsta fyrktalet på en person utgjorde uti 360 öfver Vt—1k> uti 1026 öfver Vio—Vt

och uti 709 öfver 1/20—Vio, allt af hela fyrktalet; och, hvad beträffar antalet personer,

som innehade visst fyrktal öfver V20 af hela kommunens, innehade 54 öfver

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 54.

hälften, 378 öfver */« — lht 1,697 öfver 1/io—*/* och 3,977 öfver V20—1/io- Förhållandena

torde under tiden sedan dess icke hafva undergått någon hufvudsaklig

förändring.

Att nu, beträffande förhållandena å landet, någon kommunal sjelfstyrelse

icke alls förefinnes inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam kan

utöfva kommunens beslutanderätt, torde vara uppenbart, och att denna sjelfstyrelse

uti en stor mängd andra kommuner är i större eller mindre grad kringskuren,

visa ofvan anförda statistiska uppgifter.

För städerna, hvarest röstvärdet är bestämdt till en röst för bevillning efter

Art. II Bevillningsstadgan till och med en krona, samt vidare en röst för hvarje

derutöfver efter nämnda artikel påförd hel kronas bevillning till staten, äro visserligen

genom Kongl. Kungörelsen den 9 November 1869 stadgade dels ett relativt

röstmaximum af en femtiondedel af hela röstetalet, dels ock ett absolut, så

att ingen må rösta för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för tio

tusen kronors inkomst af kapital eller arbete, men, om ock dessa röstmaxima

derstädes afhjelpt åtskilliga olägenheter, torde dock icke heller i städerna röstvärdet

kunna anses vara för närvarande bestämdt på ett fullt tillfredsställande sätt.

För olägenheterna af de nu gällande bestämmelser om röstvärdet, särskildt

på landet, har man sökt bot på flere olika sätt, och så har den ene motionären

föreslagit, att äfven för landet skulle stadgas röstmaxima, dels ett relativt af en

tjugondedel af hela röstetalet och dels ett absolut af 1,000 röster; men förhållandena

äro i olika kommuner så olika, att hvad som afhjelper missförhållandet i

den ena, icke har denna inverkan i den andra.

Under sådana förhållanden torde några mera enstaka åtgärder i frågan

icke vara tillrådliga, och då, efter hvad Utskottet kan finna, en modifikation af

skatteprincipen synes vara den enda väg, hvarpå den kommunala sjelfstyrelsen i

vårt land kan öfver allt blifva en verklighet, men det närmare sättet för denna

modifikation endast kan efter en noggrann utredning af alla hithörande förhållanden

utfinnas, anser Utskottet sig böra i hufvudsak förorda bifall till Herr Ola Anderssons

förslag.

Utskottet anser dock det undantag böra göras, att, beträffande röstvärdet

i fråga om landstingsmannaval, vare sig omedelbart till landstingsmän eller medelbart

till valmän för utseende af sådana, fortfarande skulle, till följd af dessa

vals politiska betydelse, gälla hittills varande röstgrund.

Utskottet får följaktligen med anledning af förevarande motioner hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i kommunallagstiftningen, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag- Ut kottets Utlåtande N:o 54.

i allmänhet de, som bidraga till kommunens gemensamma

utgifter, må erhålla skäligt inflytande i kommunens gemensamma

angelägenheter, dock att härigenom icke sker någon

rubbning i hittills gällande grunder för val af landstingsmän.

Stockholm den 10 Maj 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

O. Lagerstråle.

Reservationer:

af Herr Friherre Hamilton;

af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herr Lindgren instämt:

“Då jag icke funnit skäl frångå de af mig i förevarande angelägenhet vid

Here tillfällen uttalade åsigter, får jag härmed reservera mig emot Utskottets hemställan"

;

af Herr Samzelius :

“Då en icke obetydlig inskränkning i den kommunala rösträtten för de

högre beskattade i städerne redan skett, utan att, så vidt jag känner, några menliga

följder deraf uppkommit, har jag väl ansett någon inskränkning i dylik rösträtt

äfven för landet böra vidtagas, men jag har icke kunnat finna giltig anledning

att nu ifrågasätta den kommunala rösträttens utsträckning både för land och

stad derhän, som Utskottets skrifvelseförslag antyder''1;

af Herr Sundell:

“Genom Kongl. Kungörelsen den 8 September 1868 är rösträtt vid allmän rådstuga

gifven äfven för minsta bevillning efter 2 Art. i Bevillningsstadgan och sålunda

jemväl för tre eller fem öres fastighetsbevillning, och genom Kongl. Kungörelsen

den 9 November 1869 har, med nedsättning af deruti förut bestämda

röstetalet, 12 § 2 mom. i Förordningen om kommunalstyrelse i stad erhållit följande

lydelse: “Ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för större

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 54.

antal röster, än som svarar mot en femtiondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden

eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen

för tio tusen riksdalers inkomst af kapital eller arbete"; och enär vidare nedsättning

af röstetalet i stad icke lärer vara erforderlig eller skäligen kunna påyrkas,

vill jag antaga, att den af Utskottet tillstyrkta underdåniga skrifvelse endast bör

angå och omfatta kommunalrösträtten på landet, med det i betänkandet gjorda undantag

vid val till landstingsmän; hållande jag jemväl för, att sådan rösträtt icke

hör gifvas för påförda och erlagda personella kommunalutskylder, af skäl att härigenom

skulle, utan nämnvärdt gagn, röstlängderna, särdeles i större kommuner,

göras öfver höfvan dryga";

af Herrar Grefve Strömfelt och Friherre von Essen;

af Herr Johannes Jonsson:

“Då de personliga kommunalutskylderna dels äro bestämda för särskilda

ändamål, nemligen folkskolan och fattigvården, och dels begränsade till bestämda belopp,

så anser jag för min del olämpligt att de, som ej erlägga kommunalutskylder

på grund af åsatt bevillning eller fyrktal, få i beslut om kommunens öfriga angelägenheter

deltaga".

a

Herrar Lagerstråle, Lothigius, Asplund och Abergsson hafva begärt få här

antecknadt, att de icke inom Utskottet deltagit i motionernas behandling.

Bih. till liiksd. Prot. 1880.

7 Sami. 32 Häft.

a

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.