Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Nionde hufvudtitel.
1880-04-20 · 48 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 45 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1880:13, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Nionde hufvudtitel.
Dokumentets text
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 13.
1
N:o 13.
Ank. till Riksd. Kansli den 20 April 1880, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Nionde hufvudtitel.
(2:dra U. A.)
Beträffande Nionde hufvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch
indragning sstaterna, hafva vid innevarande riksdag följande förändringar
ifrågakomma.
Pensionsstaten.
l:o. Sedan Riksdagens revisorer vid granskningen af Förvaltningens Angående
af Sjöärendena räkenskaper för år 1876 fästat uppmärksamheten derå, att anvpninff å
af anslaget till flotlans nybyggnad och underhåll blifvit använda medel anslaget*un
till, bland annat, invalidstat vid Karlskrona station, anhöll i underdånigPenjioner^s
skrifvelse den 20 Maj 1879 Riksdagen, som funnit ifrågavarande jemte "och^ou*
öfriga af revisorerna omförmälda utgifter icke böra bestridas af nämnda verliets
anslag samt förestält sig, att hinder icke borde möta för samma utgifters 3emenskap''
upptagande under särskilda titlar, hvilka tydligen angåfve deras ändamål,
det Kongl. Maj:t vid ett framtida uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens Femte hufvudtitel täcktes låta särskildt
uppföra de för ändamålen erforderliga summor.
Beträffande kostnaderna för invalidstaten är nu i statsrådsprotokollet
(Bil. N:o 4 a sid. 10 och 11) upplyst, att denna stat upprättades
Bih. till Riksd. Prot. 1880. 4 Sami. 1 A/d. 11 Haft. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
•2
Stats-Vt skottets Utlåtande N:o 13.
på grund af Kong], brefvet den 17 December 1816, dervid stadgades,
att å samma stat, hvilken endast vore afsedd för de med dagspenningar
tjenande handtverkare och timmermän, icke någon finge intagas som ej
tjenat vid staten 30 år, så vida ej någon med mindre tjenstår genom
olyckshändelse i kronans tjenst blifvit urståndsatt att kunna förtjena
sig uppehälle, samt att understödet för dem, som å staten förflyttades
och hvilkas antal för hvarje station var i berörda nådiga bref
faststäldt, skulle utgå till stadgadt belopp utan afseende å gratial och
pension, som af samma person kunde af annan kassa eller fond åtnjutas.
Antalet pensionärer vore numera bestämdt till 40 vid Karlskrona och 3
vid Stockholms station, och utgjorde pensionens belopp 210 kronor.
Sedan vid flera tillfällen blifvit till befrämjande af nödig förändring i
afseende å varfsarbetarnes vilkor föreskrifvet, att tills vidare antagning
å timmermans- och handtverksstaterna ej finge ega rum och nyantagning
å dessa stater för all framtid upphört i följd af nådiga brefvet den 19
April 1872, komme så väl dessa stater med nuvarande personalens afgång
som ock, vid det förhållande att öfverflyttning till invalidstat skedde
uteslutande från desamma, invalidstaten småningom att upphöra. Det
borde ock anmärkas, att de å invalidstat intagne, hvilka derjemte åtnjöte
pension, icke uppbure sådan enligt de af Kongl. Maj:t med Riksdagen år
1876 faststälda förbättrade pensioneringsgrunder — från hvilken förmåns
åtnjutande de vore genom Kongl. kungörelsen den 24 November 1876
och reglementet för pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap
den 31 Oktober 1879 uttryckligen undantagna — utan att denna pension
utginge med lägre belopp enligt äldre bestämmelser. Då nu denna invalidstat
kunde anses hafva tillkommit med hufvudsakligt afseende å det
otillräckliga gratial eller pensionsbelopp, hvilket på den tiden utgick från
Amiralitetskrigsmanskassan till i fråga varande personal och sålunda
syntes kunna betraktas såsom ett slags fyllnadspension, vore det med
hänsyn härtill, och då timmermans- och handtverksstaterna komme efter
nu varande personals afgång att upphöra, lämpligast att de för i fråga
varande invalidstat erforderliga medel, hvilka utginge med högst 9,030
kronor, för framtiden anvisades på det anslag, hvarmed pensioneringen
af flottans och lotsverkets gemenskap i allmänhet best-redes; och har
Kongl. Maj:t på grund häraf föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,
att de pensioner, hvardera å 210 kronor, till hvilka daglönare å f. d.
timmermans- och handtverksstaterna vore vid öfverflyttning till invalidstat
inom ett antal af 40 vid Karlskrona och 3 vid Stockholms station
berättigade, finge från och med år 1881 utgå af det under Nionde huf
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 13.
3
vudtiteln uppförda förslagsanslag till pensionering af flottans och lotsverkets
gemenskap.
Härvid har Utskottet icke funnit anledning till annan erinran än
att, då, på sätt ofvan är nämndt, Riksdagen anhållit att det erforderliga
beloppet måtte särskildt uppföras, detta, utgörande, enligt hvad jemväl
blifvit omfönnäldt, högst 9,030 kronor, torde böra i riksstaten upptagas
såsom en särskild del af det gemensamma förslagsanslaget 66,500 kronor;
och hemställer Utskottet alltså,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må besluta att nu ifrågavarande
förslagsanslag skall i riksstaten på följande sätt upptagas
:
»Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap
(deraf högst kronor 9,030 till den för daglönare
å f. d. timmermans- och handtverksstaterria inrättade
invalidstat) förslagsanslag 66,500 kronor.»
2:o. Kongl. Maj:t har vidare (se statsrådsprotokollet Bil. N:o 6 b Angående
sid. 16) föreslagit, att ersättningarna till nedannämnda pensionskassor^™"™^ af
för mistade löneinnehållningar måtte till närmast högre krontal utjemnas,
och de å pensionsstaten uppförda anslag till dessa kassor följaktligen
beräknas sålunda:
till civilstatens pensionskassa (nu 110,985 kronor 50 öre)
anvisning i kontant............................................................kronor 110,986:—,
till arméns pensionskassa (nu 82,719 kronor 50 öre)
anvisning i kontant......................................................... » 82,720:—;
hemställande Utskottet,
att Riksdagen må till denna nådiga framställning
lemna bifall.
3:o. På sätt i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 7 sid. 42) är med- Angående
deladt, hade med underdånig skrifvelse den 4 Oktober 1878 Kommers - fälatnes°vid
kollegium öfverlemnat särskilda, af föreståndare och lektorer vid de eiementartekniska
elementarskolorna i Norrköping, Örebro, Borås och Malmö ^ll^och
gjorda framställningar, det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfver- pupillkassa
vägande, huruvida och på hvilket sätt åt dem kunde beredas delaktighet^^TociT"
j lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa: och hade seder- lektorer vid
■ • de tekniska
elementar
skolornam.
fi.
4
Stats-TJtslcoitets Utlåtande N:o 13.
mera jemväl föreståndaren och lektorerne vid Chalmerska slöjdskolan i
Göteborg till Kongl. Maj:t inkommit med underdånig framställning i enahanda
syfte. Uti afgifvet underdånigt utlåtande öfver dessa framställningar
hade direktionen öfver lärarnes vid elementarläroverken enkeoch
pupillkassa upplyst, att, enligt verkstäld uträkning, det belopp som,
under förutsättning att afgifter efter de i reglementet för nämnda kassa
stadgade grunder af nu ifrågavai’ande lärare erlades, derutöfver i årligt
bidrag erfordrades för att kassan skulle kunna utan förlust öfvertaga
den ifrågasatta pensioneringen, utgjorde, med oförändrade förvaltningskostnader,
3,471 kronor; och hade direktionen förty förklarat sig icke
hafva något att emot bifall till de underdåniga framställningarna erinra,
derest det för pensionering af elementarlärares enkor och barn beviljade
årliga statsanslag med nämnda belopp ökades.
Med anledning häraf har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att, för beredande
af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- och
pupillkassa för föreståndare och lektorer vid de tekniska elementarskolorna
i riket samt Chalmerska slöjdskolan i Göteborg, måtte beviljas
en tillökning af 3,471 kronor i det såsom bidrag till pensionering af
lärares vid allmänna läroverk, pedagogier och seminarier enkor och barn
uppförda anslag.
Med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning beviljade
1877 års Riksdag såsom bidrag till pensionering af lärares vid elementarläroverken,
pedagogierna och seminarierna enkor och barn ett årligt anslag
af 60,000 kronor, äfvensom 5,000 kronor till förvaltningskostnadernas
bestridande; och har Kongl. Maj:t under den 11 Oktober 1878 utfärdat
reglemente för den i öfverensstämmelse med Riksdagens berörda beslut
bildade enke- och pupillkassa för lärarne vid elementarläroverken, hvilket
reglementes hufvudgrunder äro följande:
Delegare i kassan äro samtlige rektorer, ordinarie ämnes- och
öfningslärare vid elementarläroverken, pedagogierna, folkskolelärare- och
folkskolelärarinneseminarierna samt högre lärarinneseminariet i Stockholm.
Pensionsberättigade äro efterlefvande enka och barn, de senare i regeln
intill fylda 21 år. Pensionen utgör för enka efter fast anstäld rektor
och efter lektor 15 procent af lönen i högsta lönegraden, som mannen
enligt gällande lönebestämmelser varit berättigad att uppnå; för annan
ämneslärares enka 16*j8 procent och för öfningslärares 20 procent af
mannens lön på enahanda sätt beräknad; dock att pension icke må
understiga 50 kronor. Lefva barn efter jemte enkan, höjes pensionen
med 30 procent för ett och med 50 procent för två eller flere pensionsberättigade
barn. Finnas endast barn, ega de uppbära modrens hela pen
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
5
sion, om de äro två eller flera; ett barn undfår hälften af modrens pension.
Delegarnes årsafgifter till kassan utgå för i tjenst varande lärare
med 2 procent af lönen i den högsta lönegrad, han enligt gällande lönebestämmelser
är berättigad uppnå, och för pensionerad lärare med 2
procent af den pension, som han, i fall han innehaft lön i högsta lönegraden,
varit berättigad att å indragningsstat erhålla. För lärarinna
beräknas afgiften efter samma grunder, men endast till en procent af
lön eller pension.
Då samma skäl, hvilka föranledt inrättandet af en enke- och pupillkassa
för lärarne vid de allmänna läroverken, pedagogierna och seminarierna,
synas tala för beredande af dermed afsedda förmåner äfven åt
lektorerne vid förevarande läroverk, hvilka numera blifvit i fråga om
såväl lärarebefattningarnas egenskap af ordinarie tjenster som aflöningsvilkor
hufvudsakligen likstälde med lektorerne vid de allmänna läroverken,
hemställer Utskottet,
att Riksdagen, med bifall till förevarande framställning,
må bevilja en tillökning af 3,471 kronor i det
såsom bidrag till pensionering af lärares vid allmänna
läroverk, pedagogier och seminarier enkor och barn
uppförda anslag.
4:o. Uti underdånig skrifvelse den 24 April 1878 anförde Riks- Angående
dagen, att de i Kongl. reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupill-MrieUe för
kassa den 15 Oktober 1875 lemnade föreskrifter, enligt hvilka hvarje Vid''/oiksloia
lärarinna, som efter den 1 Januari 1876 erhölle ordinarie folkskolelärare-/''™8 skyidigtjenst,
för hvilken skoldistriktet vore delaktigt i folkskolelärarnes pen - vara deiegare
sionsinrättning, skulle vara deiegare i nämnda kassa med skyldighet att, * foihskohuiså
länge hon vore i tjenst, i årsafgift till kassan erlägga 1§ procent och pupill
den
lön, för hvilken skolområde eller skoldistrikt i afseende på delega- kossa.
rens egen pensionering vunnit delaktighet i pensionsinrättningen, och, efter
det hon frånträdt tjensten med pension, 1| procent af samma lön, emot
det att, i fall hon aflede såsom lärarinna eller såsom pensionär och dervid
efterlemnade barn, dessa måtte under vissa vilkor från kassan erhålla
understöd, icke syntes Riksdagen innebära ett rättvist afvägande af rättigheter
och skyldigheter mot hvarandra, emedan derigenom ålades folkskolelärarinna
en icke obetydlig afgift till denna kassa både under den
tid hon innehade sin tjenst och sedan hon som pensionär frånträdt densamma,
utan att i regeln någon motsvarande fördel bereddes henne, —
att nemligen de fall, då qvinna, ehuru gift eller familjemoder, ändock
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
kunde eller finge qvarstå som lärarinna vid en folkskola, vore så
ytterst få och sällan förekommande, att de icke ens borde eller kunde
tagas i betraktande, — att under sådana förhållanden både rättvisa och
billighet fordrade, att en ändring i detta stadgande egde rum, samt att
en sådan bäst och lämpligast syntes kunna verkställas på det sätt, att
det öfverlemnades åt folkskolelärarinnornas eget val att bestämma, huruvida
de ville ingå som delegare i kassan eller icke.
Med anledning häraf och då Riksdagen icke egde den kännedom,
som erfordrades för att bedöma, hvilket inflytande en dylik förändring
i reglementet kunde komma att medföra i afseende på behofvet af ökadt
bidrag från statens sida till denna kassa, anhöll Riksdagen, under uttalande
af den åsigt, att folkskolelärarinna, som ej sjelf önskade att såsom
delegare i kassan ingå, borde vara helt och hållet befriad från den
i förenämnda reglemente stadgade årsafgift, att Kongl. Maj:t täcktes, efter
sakens vidare utredning, till Riksdagen afgifva det förslag, hvartill omständigheterna
kunde föranleda.
På grund af hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t uti en den
20 sistlidne Februari aflåten nådig proposition (N:o 22), under åberopande
af ett densamma bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden,
föreslagit det Riksdagen måtte medgifva:
att lärarinna vid folkskola befriades från skyldigheten att vara
delegare i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa;
samt att de i 7 § af ofvannämnda reglemente omförmälda retroaktiva
afgifter för enka eller barn efter delegare i kassan, som ej erlagt
pensionsafgift för femton år, måtte upphöra.
Då denna Kongl. Majtts framställning öfverensstämmer med Riksdagens
ofvan omförmälda, i frågan uttalade mening, får Utskottet, med hänvisande
till den i berörda statsrådsprotokoll (sid. 22—24) förebragta
ytterligare utredning, derur Utskottet här endast skolat anteckna, att de
ifrågasatta förändringarne för närvarande icke medföra behof af ökadt
O C-»
anslag, hemställa,
att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende behagat föreslå.
Allmänna indra gningsstaten.
An,j?,mde 5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att vaktkonstapeln vid kronohäk
pensum
för j Kongsbacka Johannes Larsson måtte från och med månaden näst
vapdn‘j.a'' efter den, då afsked från vaktkonstapelstjensten bjefve honom meddeladt,
Larsson.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
7
uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande för sin återstående
lifstid af en årlig pension af 400 kronor.
Utaf statsrådsprotokollet (Bil. N:o 1. sid. 1 och 2) inherntas, att,
Larsson, hvilken är född den 6 Januari 1812 och den 6 April 1842 antagits
till fångvaktare vid Fjäre häradsfängelse, den 12 Juni 1854 blifvit
anstäld såsom vaktknekt vid ofvannämnda kronohäkte; att, enligt hvad
tillsyningsmannen derstädes vitsordat, Larsson, som varit ensam vaktkonstapel
vid häktet och följaktligen bestridt både dag- och nattvakter, med
berömvärdt nit och ordentlighet och utan ringaste anmärkning sina tjensteåligganden
fullgjort; att, enligt vederbörande läkares intyg, ett längesedan
ådraget nyckelbensbrott haft för Larsson till följd en i någon mån
nedsatt arbetsförmåga, samt att, på grund af hans framskridna ålder,
hans helsotillstånd i allmänhet vore försvagadt; varande jemväl meddeladt,
att Larsson i egenskap af vaktkonstapel åtnjuter i årlig lön 500 kronor,
ålderstillägg 100 kronor och beklädnadsbidrag 60 kronor, eller tillsammans
660 kronor, äfvensom årlig gratifikation, hvilken för senaste tjenstgöringsåret
uppgått till 125 kronor.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemställer Utskottet,
att den för vaktkonstapeln Johannes Larsson äskade
pension, 400 kronor, må af Riksdagen beviljas.
6:o. Sedan på sätt statsrådsprotokollet (Bil. N:o 3 b sid. 1 och 2) Angående^
gifver vid handen, Arméförvaltningen uti underdånig* skrifvelse den 28 tvTf.°d.fLOktober
1879 anmält, att kommendantsembetet i Göteborg hos förvalt -rådsdrängar
ningen gjort framställning om beredande af något årligt understöd för bZg,
tvenne vid dervarande utredningsförråds upplösning samma år ur kro- mngtfdrråd.
nans tjenst entledigade förrådsdrängar vid namn Hans Jonsson och Elias
Svensson, i hvilket afseende öfverlemnats prestbevis för nämnde personer
jemte intyg af andra vederbörande, hvaraf inhemtades, bland annat, att
Jonsson vore öfver 57 år gammal, varit anstäld vid förrådet under nära
31 år och der städse ådagalagt ett hedrande uppförande samt med särdeles
noggranhet och nit fullgjort sina åligganden, äfvensom att han nu befunne
sig i små omständigheter, samt att Svensson, som uppnått mer än 56
lefnads- och nära 30 tjensteår, fått enahanda vitsord såsom förrådsdräng
och numera icke kunde för sig och sin familj förvärfva nödtorftigt uppehälle;
så och efter det Arméförvaltningen, i betraktande deraf, att ifrågavarande
tvenne personer, utan eget förvållande, genom förrådets indragning
beröfvats det arbete i kronans tjenst, hvaråt de under sin bästa
tid på ett berömligt sätt egnat sina krafter, hvilken arbetsförlust ut
-
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.
satt dem för nöd på gamla dagar, i underdånighet hemstält, att nådig
proposition måtte till Riksdagen aflåtas om anvisande för bemälde Hans
Jonsson och Elias Svensson af pension å allmänna indragningsstaten under
deras återstående lefnad af 300 kronor åt hvardera, att bei’äknas från
den 1 April nämnda år, då både Jonssons och Svenssons aflöning vid förrådet
upphörde; har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja å allmänna
indragningsstaten åt hvardera af nämnde förrådsdrängar, hvilka,
enligt hvad blifvit upplyst, åtnjutit en aflöning af 2 kronor om dagen,
en årlig pension af Trehundra kronor, att utgå från April månads början
år 1879.
Under erinran att de för omförmälde förrådsdrängar äskade pensionsbelopp
äro lika med dem, som vid 1874 års riksdag beviljades åt
två drängar vid Stockholms utredningsförråd, hemställer Utskottet,
att de för förrådsdrängarne Hans Jonsson och Elias
Svensson äskade pensioner, 300 kronor för hvardera, må
beviljas att från början af April månad år 1879 utgå.
Angående 7:o. Efter det aflidne Kaptenen vid Generalstaben Jacob Wilhelm
enTätorter Schartaus enka Anna Charlotta Schartau, född Servais, gjort underdånig
Vaptenen .t. ansökning om beredande åt henne af pension för hennes återstående lifstid,
\v. Schartau. Jjar Kong]. Maj:t nu föreslagit, att för bemälda enka måtte å allmänna
indragningsstaten uppföras en årlig pension af 400 kronor, att af henne
från ingången af Juli månad 1879 åtnjutas, så länge hon i sitt nu varande
enkestånd förblefve; och har uti särskilda inom Riksdagen väckta
motioner föreslagits, af Herr P. A. H. Stjernspetz (motion N:o 27 i Första
Kammaren), att pensionsbeloppet måtte bestämmas till 600 kronor, samt
af Herr C. G. Lindmark (motion N:o 46 i Andra Kammaren) likaledes
att pensionsbeloppet måtte fastställas till 600 kronor samt derjemte att
pensionen måtte få utgå från och med den månad Kaptenen Schartau
aflidit.
Uti statsrådsprotokollet (Bil. N:o 3 c sid. 2 och 3) finnes redogjordt
för innehållet af de vid förrberörda ansökning fogade handlingar,
af hvilken redogörelse inhemtas, att Kaptenen Schartau aflidit den 12
Juni 1879 och såsom sterbhusdelegare efterlemnat enkan och en fyraårig
dotter, att behållningen i boet enligt bouppteckningen utgjorde 8,881
kronor 14 öre, men att, enär uti denna behållning inginge de för enkan
behöfliga möbler och husgeråd m. in., det belopp, hvaraf hon kunde påräkna
någon inkomst, endast belöpte sig till 6,500 kronor, derå årliga
räntan å 5 procent skulle utgöra 325 kronor; att hon såsom pension,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
9
gratifikation eller annat årligt understöd endast från arméns enke- och
pupillkassa åtnjöte 150 kronor årligen, samt att Kaptenen Schartau, enligt
företedt läkarebetyg, fått sin hjertsjukaorn förvärrad väsentligen
genom det ansträngande arbete, sorn han i och för sin tjenst, underkastat
sig, hvarjemte sannolikt vore, att hans död påskyndats genom den
sista resa, som han i tjensteärenden företagit och hvarunder han aflidit.
Då af det handlingarna bifogade läkarebetyg, utfärdadt af Professoren
vid Karolinska Institutet, Medicine Doktor R. Bruzelius, framgår
ej mindre att Schartaus hjertsjukdom, enligt bemälde professors mening,
väsentligen förvärrats genom det ansträngande arbete, som Schartau i
sin tjenst underkastat sig, än äfven att hans död högst sannolikt påskyndats
genom den sista resa, han i tjensteärenden företagit och hvarunder
han aflidit, så och då det torde finnas skäligt att genom bidrag
till hans enkas underhåll lemna ett erkännande af det föredöme af skicklighet
och tjenstenit, som Schartau, på sätt af statsrådsprotokollet närmare
inheintas, under sin olikartade tjenstgöring städse lemnat, har Utskottet
ansett Kongl. Maj:ts förevarande framställning böra af Riksdagen
bifallas, hvaremot Utskottet funnit sig icke kunna biträda ofvanberörda
motionärers i ämnet afgifna förslag; hemställande alltså Utskottet,
att, med afslag å Herrar P. A. H. Stjernspetz’ och C.
G. Lindmarks omförmälda förslag, den för Kaptenen
J. W. Schartaus enka Anna Charlotta Schartau,
född Servais, af Kongl. Maj:t äskade pension af 400
kronor må af Riksdagen beviljas, att af henne från och
med Juli månad år 1879 åtnjutas så länge hon i sitt
nuvarande enkestånd förblifver.
8:o. På sätt i en den 19 December 1879 afgifven, till StatsUtskottets
behandling remitterad nådig proposition (N:o 5) är meddeladt, maren m:
hade regementsläkaren vid Nerikes regemente m. m. Doktor Magnus LaserlöfLagerlöf,
under förmälan att han sedan hösten år 1871 lidit af en periodiskt
återkommande sinnessjukdom och till följd deraf äfven under
större delen af den derefter förflutna tidrymd haft ledighet från sin
tjenstebefattning, i underdånighet anhållit att, då detta hans tillstånd
oaktadt all använd vård och behandling numera ej syntes lemna något
hopp öfrigt om framtida förbättring, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom, att Lagerlöf i anseende till obotlig sjukdom
och deraf beroende oförmåga att regementsläkaretjensten vid Nerikes regemente
vidare bestrida, måtte vid afskedstagandet varda på allmänna
indragningsssaten Överflyttad med bibehållande af nu innehafvande löneBih.
till Jiiksd. Prat. 1880. 4 Sami. 1 A/d. 11 Ilä/t. ''1
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
förmåner; varande dervid fogadt såväl läkare- och åldersbetyg, det senare
utvisande att Lagerlöf vore född den 12 November 1819, som äfven
intyg af Lagerlöfs förmyndare att ansökningen skett med deras vetskap
och efter deras tillstyrkan.
Generalbefälhafvaren i 4:de Militärdistriktet, som öfverlemnat denna
ansökning jemte chefens för Nerikes regemente i ärendet aflåtna underdåniga
memorial, hade dervid, med tillkännagifvande att Doktor Lagerlöf
icke vunnit inträde på nya pensionsstaten, lika med regementschefen
tillstyrkt bifall till ansökningen, på de af den sistnämnde anförda skäl,
nemligen: att Lagerlöf, som kommit i tjenst såsom andre bataljonsläkare
år 1851 samt befordrats till förste bataljonsläkare år 1855 och till regementsläkare
år 1866, under den tid han varit frisk på ett förtjenstfullt
sätt skött sina åligganden och åtnjutit ett välförtjent förtroende såsom
läkare; att han ansågs hufvudsakligen hafva ådragit sig början till sin
sjukdom genom de sinnesrörelser och öfveransträngningar, för hvilka han
utsatte sig under 1864 års krig i Danmark, dit han blifvit beordrad för
att under tvenne månaders tid taga kännedom om sjukhus samt sårades
vård och behandling; samt att han, som redan år 1868 befunnits lida af
hypokondri, alltsedan år 1871 varit fullkomligt urståndsatt att förrätta
sin tjenst, hvarför årligen en extra läkare till stor kostnad för staten
måst beordras att under mötestiden biträda vid läkarevården.
Uti häröfver infordradt utlåtande hade Medicinalstyrelsen på det
varmaste förordat den gjorda framställningen och i sådant afseende bland
annat anfört, att, då Doktor Lagerlöf, som redan hunnit en ålder af 60
år, enligt ansökningen bilagdt läkarebetyg lede af periodiskt återkommande
sinnessjukdom och derjemte under en följd af år af sockersjuka
och derföre ej vidare vore tjenstbar, det vore för helso- och sjukvårdens
vederbörliga upprätthållande inom det regemente, der han vunnit anställning,
af verklig vigt att den nu gjorda ansökningen ledde till dermed
afsedd påföljd; samt att äfven den omständighet förtjenade afseende
att, till följd af Lagerlöfs sjukdom, staten under en lång följd af år
ådragits en ej ringa utgift för arfvoden åt de extra läkare, som hittills
blifvit beordrade till Nerikes regementes vapenöfningar.
Direktionen öfver arméns pensionskassa, som blifvit hörd rörande
Doktor Lagerlöfs pensionsrätt i nämnda kassa, hade uti afgifvet utlåtande
upplyst, att Doktor Lagerlöf, som beräknade delaktighet i arméns pensionskassa
från den 18 Mars 1844, då han utnämndes till stipendiat i
fältläkarecorpsen, alltså vore, då han i behörig tid gjort anmälan om
qvarstående å gamla pensionsstaten, med 60 lefnads- och 35 tjensteår,
jemlikt 48 § i Kong], pensionsreglementet, berättigad att från och med
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
11
månaden näst efter den, i hvilken han erhölle nådigt afsked, tillträda en
årlig pension af 600 kronor uti öde klassen af arméns pensionskassa.
I betraktande hufvudsakligen deraf att, jemlikt Riksens Ständers
beslut vid 1856—1858, 1859—1860 och 1862—1863 årens riksdagar samt
Kongl. Maj:ts derpå grundade nådiga skrifvelser af den 30 Mars 1858,
den 23 November 1860 och den 11 December 1863, Doktor Lagerlöf
egde rätt att vid fylda 65 lefnadsår, vid hvilken tidpunkt han jemväl
hunnit erforderlig tjensteålder, komma i åtnjutande af pension, motsvarande
hela hans fasta lön å stat, 2,800 kronor, hvaraf 600 kronor skulle
utgå från arméns pensionskassa och återstoden, 2,200 kronor, från allmänna
indragningsstaten; att Lagerlöf redan nu, om han erhölle afsked,
vore berättigad till pension från arméns pensionskassa; samt att det för
arméns tjenstbarhet vore af högsta vigt att till tjenstgöring fullkomligt
odugliga personer derifrån aflägsnades, har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att medgifva, det deri omständighet, att Lagerlöf ännu ej uppnått
65 lefnads- och vid pass 40 tjensteår, icke må utgöra hinder att
tilldela honom pension enligt 6:te punkten i Kongl. skrifvelsen af den
11 December 1863, angående Rikets Ständers beslut i afseende på utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hvilket synes
innebära giltiga skäl för lemnande af det äskade medgifvandet, hemställer
Utskottet,
att förevarande nådiga framställning må vinna Riksdagens
bifall.
9:o. Sedan enkan efter framlidne fältläkaren i armén, f. d. regementsläkaren
vid Dalregementet m. m. Carl Jakob Wettergren, Henrika
Amanda Wettergren, född Örn, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t
ville till Riksdagen göra nådig framställning om någon pension för henne
och hennes ogifta dotter Elin Henrika Charlotta, har Kongl. Maj:t uti
en den 16 sistlidne Januari till Riksdagen aflåten nådig proposition (N:o
12) föreslagit, att för bemälda enka måtte å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 400 kronor, att af henne från innevarande
års början under hennes återstående lifstid åtnjutas.
Af de i propositionen åberopade, ansökningen bifogade handlingar
inhemtas, att vid Wettergrens den 7 Januari 1879 timade frånfälle dödsboets
behållning, som utgjorts endast af nödiga lösören, uppgått till
3,802 kronor 83 öre samt att enkan, som är född den 26 Oktober 1818
och hvars omförmälda dotter är född den 27 Oktober 1851, från arméns
Angående
pension åt
enkan efter
Fältläkaren
C. J. Wettergren.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Angående
utbetalande
från allmän■
na indragningtstaten
af regemente
skri/värnet
pension.
enke- och pupill-kassa uppbär eu årlig pension af 150 kronor; och får
med afseende härå samt under åberopande af de utaf vederbörande lemnade,
i den nådiga propositionen omförmälda vitsord rörande det oförtrutna
nit, Wettergren ådagalagt icke blott i sin militärläkarebefattning,
utan äfven i sin ansträngande och föga lönande tjenstgöring såsom extra
provincialläkare under en lång tid i österdalarnes vidsträckta distrikt,
Utskottet hemställa,
att den för fältläkaren C. J. Wettergrens enka Henrika
Amanda Wettergren, född örn, äskade pension af
400 kronor må af Riksdagen beviljas, att af henne från
innevarande års början åtnjutas, så länge hon i sitt
nuvarande enkestånd förblifver.
10:o. Vid 1875 års lönereglering för armén bestämdes, på sätt i
statsrådsprotokollet (Bil. N:o 3 a sid. 13—15) finnes omförmäldt, att regementsskrifvaretjensterna
skulle indragas efter 1876 års ingång, der
sådant pröfvades kunna ske, samt regementsskrifvarne, så länge de i tjensten
qvarstode, bibehålla sin dåvarande aflöning, dock att vid den indelta
armén dels regementsskrifvarne egde att, såsom ersättning för mistad
uppbördsprovision, från och med det år, då deras befattning med uppbörden
upphörde, åtnjuta ett belopp, motsvarande medeltalet af hvad
provisionen för de sista fem årens verkliga uppbörd utgjort, dels ock
de regementsskrifvare, som å sina befattningar innehade konstitutorial
eller förordnanden af senare datum än den 8 April 1862, erhölle i ersättning
för förlorade indelta löneförmåner medelbeloppet af dessa förmåner
under de fem åren 1871—1875. — Då, vid öfverlemnande till
statsverket af indelta arméns aflöningstillgångar, den största delen af
regementsskrifvarnes göromål vid indelta armén komme att upphöra,
förklarade 1877 års Riksdag, uppå Kongl. Maj:ts förslag, de af ifrågavarande
regementsskrifvare, hvilka blifvit tillsatta före den 4 Juni 1868,
berättigade, att efter ingången af år 1878 å indragningsstat öfverflyttas
med pension, motsvarande de af dem under år 1877 åtnjutna aflöningsförmåner,
hvarvid afkastningen af bostället skulle beräknas efter det
arrende, statsverket komme att af detsamma vid öfvertagandet erhålla;
och skulle denna pension tills vidare utgå från besparingarne å anslaget
till indelta arméns befälsaflöning. Dåvarande Chefen för Landtförsvarsdepartementet
hade nemligen uti sitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet
den 15 December 1875 angående öfverlemnande till statsverket
af arméns indelta aflöningstillgångar förklarat sig anse att, så länge
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
13
underofficersboställen finge för arméns aflöning disponeras, ifrågavarande
indragningsstatspensioner kunde från nämnda besparingar bestridas, hvarföre
först sedermera allmänna indragningsstaten behöfde med denna utgift
betungas, hvilken af Kongl. Maj:t gillade mening legat till grund för
Kongl. Maj:ts nådiga förslag i ämnet.
Då indelta arméns underofficerare — hvilka med undantag af det
fåtal, som innehade indelning enligt fullmakt, äldre än den 8 April 1862,
vid midfastan år 1881 afginge från sina boställen — vid sagda års ingång
tillträdde sina å nya aflöningsstaterna uppförda löneförmåner och
således den källa till besparingar, från hvilken ineranämnda indragningsstatspensioner
ansetts kunna tills vidare utgå, då komme att utsina,
borde beloppet af sagda pensioner, hvilket af Kongl. Maj:t under den 21
November sistlidet år blifvit faststäldt och, med undantag af några mindre
poster, hvilka ännu ej kunnat till siffran fullt bestämmas, sammanlagdt uppginge
till 87,872 kronor 90 öre, från början af den statsregleringsperiod,
hvarom nu vore fråga, från andra statsmedel utgå; och har Kongl. Ma:jt
derföre föreslagit, att pensionerna för de regementsskrifvare, hvilka jemlikt
Kongl. Majrts med Riksdagen fattade nådiga beslut innehade indragningsstatspension,
motsvarande de af dem under året 1877 åtnjutna aflöningsförmåner,
måtte från ingången af år 1881 få utgå från allmänna
indragningsstaten.
De af Kongl. Maj:t fastställa pensionsbeloppen för regementsskrifvarne
utgöra, enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref till Arméförvaltningen den
21 November 1879:
för
Regementsskrifvaren
Gripensvärd...................
......... 4,470: 72
»
))
Nordenankar .................
......... 8,360: 46
))
))
Ekeman ..........................
......... 8,761: 85
»
»
Dreilick ........................
........ 14,332: 66
))
))
Gyllensvärd..................
........ 5,477: 15
))
»
Uggla ........................
........ 9,047: 49
»
))
C. A. Nilsson ..............
....... 4,604: 37
))
»
Ahlström ....................
......... 4,197: 35
))
»
Aberg ...........................
........ 4,271: 55
»
»
Appelberg......................
......... 7,121: 43
))
))
Möller .........................
....... 8,757: 28
))
»
Schenström..................
........ 5,614: 51
»
))
F. Nilsson......................
......... 2,856: 08
eller tillhopa............................................................. kronor 87,872: 90
14
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.
Angående
understöd å
landtvärnsman.
Vid förevarande nådiga framställning, hvilken är en följd af Riksdagens
redan fattade beslut, har Utskottet icke funnit anledning till annan
erinran, än att då åtskilliga af indelta arméns underofficerare, nemligen
de, som innehafva indelning enligt fullmakt, äldre än den 8 April
1862, äfven efter midfastan år 1881 komma att bibehålla sina boställen,
samt alltså fortfarande tills vidare någon, om än jemförelsevis obetydlig,
besparing å anslaget till indelta arméns befälsaflöning kommer att derigenom
uppstå, denna tillgång torde böra i första rummet användas till
bestridande af regementsskrifvarnes pensionering samt endast återstoden
utgå från allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att pensionerna för de
regementsskrifvare, hvilka, jemlikt Kongl. Majtts med
Riksdagen fattade beslut, innehafva indragningsstatspension,
motsvarande de af dem under året 1877 åtnjutna
aflöningsförmåner, må från ingången af år 1881
få utgå från allmänna indragningsstaten, i den mån
tillgång dertill icke förefinnes genom besparingar, som
å anslaget till indelta arméns befälsaflöning uppstå
derigenom, att underofficersboställen fortfarande för
aflöningen disponeras.
ll:o. Till understöd åt ännu qvarlefvande, i behof stadde landtvärnsmän
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år 1881 å allmänna
indragningsstaten anvisa 10,000 kronor, med vilkor att understödsbeloppen
icke finge öfverstiga 150 kronor för hvarje landtvärnsman.
På sätt i statsrådsprotokollet (Bil. N;o 3 a sid. 57) är antydt,
medgaf sist församlade Riksdag att understöd åt landtvärnsman finge
för innevarande år utgå med högst 150 kronor. Då emellertid, i den
mån det för ändamålet uppförda anslagsbeloppet dertill lemnar tillgång,
fortfarande någon förhöjning i dessa understödsbelopp lärer vara af behof
påkalladt, samt understödstagarnes antal, hvilket vid början af år 1878
ännu utgjorde 127, vid tiden för senaste riksdag nedgått till 94 och nu
ytterligare minskats till 72, hvadan alltså för nästa år anslaget synes
komma att medgifva en höjning af understödsbeloppen, föranlåtes Utskottet
hemställa,
att till understöd åt ännu qvarlefvande, i behof
stadde landtvärnsman må för år 1881 å allmänna in
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
15
dragningsstaten anvisas 10,000 kronor, med vilkor att
understödsbeloppen icke öfverstiga 200 kronor för
hvarje landtvärnsman.
12:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för framlidne Angående
Kommendören i Kongl. Flottans reserv Axel Adlersparres enka Karin
Sophie Adlersparre, född friherrinna Leijonhufvud, å allmänna indrag- ren A. Adlerningsstaten
uppföra en årlig pension af 1,000 kronor, att utgå från 1880 spar,’es enkaårs
början under hennes återstående lifstid.
Af statsrådsprotokollet (Bil. N:o 4 b sid. 1 och 2) inhemtas, att
enligt instrument öfver förrättad afvittring och skifte i boet efter Kommendören
Adlersparre, hvilken afled den 16 Juni 1879, behållna tillgångarne
deri utgjort 18,086 kronor 98 öre till fördelning emellan enkan
och fem barn, alla från ett föregående äktenskap, nemligen tre söner, af
hvilka två vore omyndiga, och två döttrar. Utöfver den lott, som härvid
tillskiftats enkan, och hvilken utgått, förutom i andel i en mindre,
aflägse belägen fastighet här i Stockholm, uti lösören och penningar till’
belopp af 2,577 kronor 93 öre, tillkomme henne, enligt meddelad uppgift,
tillsammans med hennes båda stjufdöttrar, af hvilka ingendera vistas
i hemmet, gratial från amiralitetskrigsmanskassan med 750 kronor. Af
ett utaf trovärdige män afgifvet intyg framginge derjemte att hon veterligen
icke egde andra tillgångar, samt att hvarken hon eller den aflidnes
efterlemnade omyndiga barn i det föregående giftet hade att vänta
eller påräkna något arf från annat håll eller egde annan tillgång för
deras uppehälle än som kunde vinnas genom eget träget arbete, försvåradt
af henne nu vid nära 57 års ålder påkommen sjuklighet samt af
omsorgen för de två omyndiga sönernas uppfostran och utbildning.
På grund häraf och med hänseende till den synnerligen framstående
plats,_ Kommendören Adlersparre, ej mindre genom sitt fosterländska
och sjelfständiga sinne, än genom sina mångsidiga kunskaper och
sin rika erfarenhet under en mångårig och trägen verksamhet såsom
offentlig man städse intagit, hemställer Utskottet,
att den för Kommendören A. Adlersparres enka
Karin Sophie Adlersparre, född friherrinna Leijonhufvud,
äskade pension af 1,000 kronor må af Riksdagen
beviljas, att af henne från innevarande års början åtnjutas,
så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblifver.
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Angående
förbättrad
pensionering
för Andre
landtmätare
och Kornmissionslandtm
ät are.
13:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att bevilja den förändring
uti nu gällande stadganden beträffande Andre landtniätares och
Kommissionslandtmätares pensionering, att sådan tjensteman, hvilken tjenät
minst trettio och under sammanräknade tjugofem år varit anstäld
vid General-landtmäterikontoret eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare,
vice kommissionslandtmätare, kommissionslandtmätare eller
andre landtmätare, måtte vid afskedstagande^ om han tillika uppnått en
ålder af sextio år, uppföras till pension å allmänna indragningsstaten,
dock att pension icke måtte tillgodokomma kommissionslandtmätare, hvilken
antingen icke af Kongl. Maj:t pröfvades hafva, så vidt pa honom
berott, under nämnda 25 år varit såsom landtmäteritjensteman. verksam,
eller ock fortfore att tjenstgöra såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare
eller såsom sådan fått pension å allmänna indragningsstaten sig
tillagd; samt att för andre landtmätare och kommissionslandtmätare, hvilka
med pension afginge, pensionsbeloppet måtte bestämmas för fyratioatta till
1,600 kronor hvarje, och för de öfriga med 900 kronor, dock med rättighet
för dessa att i den ordning, de undfått nådigt afsked, i mån af äldres
afgång, uppföras till erhållande af det högre pensionsbeloppet.
Uti statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 c sid. 1 5) är meddelad en
utförlig redogörelse för denna frågas föregående behandling, till hvilken
redogörelse Utskottet för undvikande af vidlyftighet tillåter sig att här
hufvudsakligen hänvisa; viljande Utskottet dock i minnet återkalla, hurusom
förnämsta anledningen dertill, att Kongl. Maj:ts vid 1878 års Riksdag
framstälda förslag om förbättrad pensionering för ifrågavarande landtmätare
icke vann Riksdagens bifall, låg i den omständighet, att pensionärernas
antal skulle vara obegränsadt, enär, enligt gällande landtmäteriinstruktion,
kommissionslandtmätare, hvilka, efter anmälan^ af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, utaf Landtmäteristyrelsen hos Kongl. Maj:t
till sina befattningar föreslås, skola anställas i länen till så stort antal,
som behofvet fordrar. I det nu föreliggande förslaget är denna omständighet
visserligen i viss mån beaktad, i det nemligen de högre pensionsrummens
antal blifvit begränsadt, men ofvan antydda oegentlighet bhfver,
på sätt af förslagets lydelse framgår, dock icke härigenom undanröjd.
Utskottet har derföre ansett, att Riksdagens bifall till de föreslagna
ändringarne i afseende å så väl vilkoren för som beloppen af
ifrågavarande landtmätares pensioner bör göras beroende deraf, att pension1
endast må tillkomma ett bestämdt antal dylika landtmätare, och
vill derföre tillstyrka Riksdagen att så till vida bifalla förevarande framställning,
att 48 pensionsrum å 1,600 kronor må anvisas, men någon
annan pensionsrätt icke tillkomma nu ifrågavarande landtmätare.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
17
Uti berörda antal af 48 pensionsrum böra naturligen inbegripas de
pensioner, hvilka för närvarande till kommissionslandtmätare utgå. Af
dylika landtmätare finnas, på sätt i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 c sid. 3)
är meddeladt, nu 23, hvilka efter uppnådd stadgad lefnadsålder äro i
åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten; och dessa lära fortfarande
böra uppbära pensioner till allenast dem redan tillerkändt belopp,
hvilket emellertid i mån af afgång och ny pensionstagares inträde
i sålunda ledigblifvet pensionsrum bör böjas till 1,600 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit och anförts, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må allenast på
det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen, under
förutsättning att andre landtmätarnes och kominissionslandtmätarnes
nuvarande pensionsrätt upphör, må
dels besluta, att för dylika tjensteman inrättas 48 pensionsrum,
bland hvilka dock inbegripas de pensioner,
som i öfverensstämmelse med hittills gällande pensioneringsgrunder
för närvarande af kommissionslandtmätare
åtnjutas, samt att pensionsbeloppet för hvarje
hädanefter pensionerad andre eller kommissionslandtmätare
bestämmes till 1,600 kronor; dels ock medgifva,
att, i den mån det bestämda antalet pensionsrum dertill
lemnar tillfälle, sådan tjensteman, hvilken tjenat
minst trettio och under sammanräknade tjugufem år
varit anstäld vid Generallandtmäterikontoret eller såsom
storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare,
kommissionslandtmätare eller andre
landtmätare, må vid afskedstagande!, om han tillika
uppnått en ålder af sextio år, uppföras till pension å
allmänna indragningsstaten, dock att pension icke må
tillgodokomma kommissionslandtmätare, hvilken antingen
icke af Kongl. Maj:t pröfvas hafva, så vidt på honom
berott, under nämnda 25 år varit såsom landtmäteritjensteman
verksam, eller ock fortfar att tjenstgöra
såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare eller såsom
sådan fått pension å allmänna indragningsstaten
sig tillagd.
Angående
14:o. På grund af i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 c, sid. 7—
omförmälda förhållanden och med afseende å ej mindre det outtröttliga oenerai
-
Bih. till Riksd. Prot. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.
direktören
m. 7/i. L. B.
Falk/nan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
] 8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
nit och deri framstående skicklighet, som Generaldirektören och Chefen
för landtmäteriet Ludvig Berckhan Falkman ådagalagt under den tid af
mera än 50 år, han varit i statens tjenst, och särskildt under deri ovanligt
långa tid af mera än 30 år, hvarunder han varit Chef för landtmäteriet,
än äfven hans gagnande verksamhet i öfrigt, har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att Generaldirektören Falkman, hvilken
jemlikt gällande föreskrifter i ämnet vore berättigad till en årlig pension
till belopp af 4,800 kronor, finge från och med månaden näst efter
den, då han med pension å allmänna indragningsstaten erhölle entledigande
från befattningen såsom Generaldirektör och Chef för landtmäteriet,
under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig fyllnadspension af 1,600 kronor, så att hans hela årliga
pension komme att uppgå till 6,400 kronor; hemställande Utskottet,
att förevarande nådiga framställning må vinna Riksdagens
bifall.
Angående 15:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Häradsskrifvaren i
pension för Rjnnevalds och Norrvidinge härads fögderi af Kronobergs län Carl Gu^ZvnC.
%. staf Ericsson måtte, från och med månaden näst efter den, hvari han med
Ericsson. pensi0n ur Civilstatens pensionsinrättning från tjensten afginge, under
sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta understöd
till belopp, motsvarande skilnaden mellan nämnda pension och den för
häradsskrifvare å indragningsstat bestämda pension.
Då, på sätt statsrådsprotokollet (Bil. n:o 5 c, sid. 12 och 13) gifver
vid handen, Häradsskrifvaren Ericsson, hvilken uppnått en ålder af
nära 62 år samt tillbragt omkring 34 år i statens tjenst, deraf mer än
26 år såsom ordinarie innehafvare af häradsskrifvarebefattning, enligt
företedt läkarebetyg sedan flera år lidit af kronisk mag- och tarmkatarr
samt kronisk rheumatism och i anseende till hans framskridna ålder icke
någon förhoppning finnes, att han skall blifva så mycket till helsan återstäld,
att han någonsin skall kunna sköta sina tjensteåligganden, har
Utskottet ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att bevilja den för honom
från indragningsstaten äskade fyllnadspension. Vid det förhållande emellertid
att den af Riksdagen godkända löneregleringen för häradsskrifvare
icke träder i tillämpning förr än med 1881 års början, lärer fyllnadspensionen
böra bestämmas till 800 kronor, hvilket belopp utgör skilnaden
mellan 1,200 kronor, som Ericsson, enligt det för Civilstatens
pensionsinrättning gällande reglemente, är berättigad att såsom pension
i 4:de klassen erhålla, så snart han från häradsskrifvaretjensten undfår
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 13.
19
afsked, och den pension af 2,000 kronor, som, derest han uppnått 65
års ålder och tillbragt vid pass 40 år i statens tjenst, nu skulle å indragningsstat
honom tillkomma.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må medgifva, att Häradsskrifvaren
Cax’1 Gustaf Ericsson må från och med månaden näst
efter den, hvari han med pension ur Civilstatens pensionsinrättning
från tjensten afgår, under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta
fyllnadspension till belopp, motsvarande skilnaden mellan
förenämnda pension 1,200 kronor och den för
häradsskrifvare å indragningsstat för närvarande bestämda
pension 2,000 kronor, eller med 800 kronor
årligen.
16:o. Enligt hvad statsrådsprotokollet (Bil. n:o 5 c, sid. 13—15) Angående
gifver vid handen, hade aflidne Geologen vid Sveriges geologiska under- eniilTefter
sökning Gustaf David Wilhelm Hummels enka, Wilhelmina Hummel, född Geologen, a.
Cordts, hos Kongl. Maj:t sökt, att, sedan bemälde Hummel — hvilken Ä V^JIum''
varit född den 16 November 1838 och i Juni månad år 1861 anstäldes
såsom biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning samt deri
3 December 1870 af Chefen för Civildepartementet förordnades att vara
geolog vid samma undersökning, hvilken befattning Hummel utan afbrott
bestrid t intill slutet af år 1876, då han på grund af sinnessjukdom erhöll
tjenstledighet — den 25 Maj 1879 aflidit på Vadstena hospital,
efterlemnande, förutom enka, tvenne minderåriga söner, den ene född
1873 och den andre 1876, Kongl. Maj:t måtte, enär behållningen i Hummels
efterlemnade bo enligt bouppteckningsinstrumentet uppginge till
endast 729 kronor 3 öre, samt i följd af beskaffenheten af den befattning,
Hummel i lifstiden innehaft, han ej heller varit delegare i någon
allmän enke- och pupillkasseinrättning, till Riksdagen aflåta nådig proposition
om pension till sökanden och hennes tvenne minderåriga söner,
att utgå med 600 kronor årligen, motsvarande 15 procent af den lön,
Hummel under sina senaste tjensteår såsom geolog uppburit; och har i
följd häraf Kongl. Maj:t, med afseende å geologen Hummels väl vitsordade
och gagnande verksamhet i det allmännas tjenst äfvensom öfriga
härvid förekomna ömmande omständigheter, föreslagit Riksdagen att bevilja
bemälda enka en årlig pension af 400 kronor, att från allmänna
indragningsstaten utgå från och med Juni månad 1879, eller månaden
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
näst efter den, i hvilken geologen Hummel allidit, och så länge hon
enka förblefve.
I betraktande af hvad sålunda och i öfrigt förekommit (se statsrådsprotokollet
Bil. n:o 5 c, sid. 13—15) och med särskildt fästadt afseende
å den af Statskontoret uti dess i ärendet afgifna utlåtande framhållna
omständighet, att Hummel, ehuru i statens tjenst anstäld, icke
varit berättigad till delaktighet i någon af de för särskilda stater och
corpser inrättade enke- och pupillkassor, hemställer Utskottet,
att den för geologen G. D. W. Hummels enka Wilhelmina
Hummel, född Cordts, äskade pension af 400
kronor må af Riksdagen beviljas att utgå från och
med Juni månad 1879 och så länge hon i sitt nuvarande
enkestånd förblifver.
Angående 17:o Sedan Kongl. Maj-.ts förslag till ny stat för Underståthållaren
flyttande påoc^ öfverståthållarembetets kansli nu i hufvudsakliga delar vunnit Riksindragnings-
dagens bifall, får Utskottet, i enlighet med Kongl. Mai:ts derom gjorda
* framställningar och med hänvisande till den utredning, som linnes uti
vid Öfver■ statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 b, sid. 20 och 21) meddelad, hemställa,
ståthållare
kansli
m. m. a) att Konungens fogat Wilhelm von Schoultz och ak
tuarien
vid Öfverståthållareembetets kansli Carl Georgii,
som båda uppnått pensionsåldern och hvilkas befattningar
icke ingå i den för nämnda kansli godkända
nya organisationen, må å allmänna indragningsstaten
öfverflyttas, för att derå från och med månaden näst
efter den, hvarunder afsked kan varda en hvar af dem
beviljadt, och i hvarje fall från och med 1881 års ingång
åtnjuta såsom pension, von Schoultz ett belopp af
4,500 kronor och Georgii ett belopp af 3,000 kronor
årligen;
b) att på samma stat må uppföras för kammarskrifvaren
vid samma kansli t. f. regementsintendenten
Carl Adolf Hafverberg, hvilkens kammarskrifvarebefattning
icke heller ingår i den nya organisationen, ett årligt
belopp af 600 kronor, motsvarande kammarskrifvarelönen,
att utgå endast så vida Hafverberg ej innehar
annan anställning med aflöning, vare sig på rikets
eller kommuns stat till lika eller högre belopp, och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
21
med iakttagande att, om den nya aflöningen understiger
nämnda belopp, Hafverberg skall derå i samma
mån vidkännas afdrag; och
c) att från allmänna indragningsstaten likaledes må
till en hvar af notarierna vid Öfverståthållareembetets
kansli Adolf Jacob Lagercrantz och Christian Axel
Weinberg från och med år 1881 och så länge de hvar för
sig utöfva innehafvande notariebefattning utgå ersättning
för minskning i aflöning med 1,480 kronor årligen
till dem hvardera, dock med iakttagande att, i
den mån de komma i åtnjutande af ålderstillägg, ersättningen
minskas med deremot svarande belopp.
18:o. Sedan Landshöfdingen i Kopparbergs län m. m. Johan Gustaf
Samuel de Maré den 3 Januari innevarande år aflidit samt hans enka Au-LanäMfdingusta
de Maré, född Ahlgren, uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, hvilken^^-7^61-,sjemväl
undertecknats af förmyndaren för bemälda makars sju omyndigacfteriemnade
barn och åtföljts af styrkt transsumt utaf den efter Landshöfding de Maré en]fa fch .
förrättade bouppteckning, i underdånighet anhållit att, då mannen hädankallats
redan före uppnådda 60 års ålder och således tidigare än efter
naturens ordning kunnat förväntas, samt derigenom åt den efterlefvande
enkan ensam, utan tillgångar, lemnats omsorgen att föda och uppfostra
de många ännu oförsörjda barnen, Kongl. Maj:t täcktes finna skäligt att
genom nådig proposition till Riksdagen göra framställning om beviljande
åt henne och barnen af pension å allmänna indragningsstaten, och af de vid
ansökningen fogade handlingarna inhemtats, att Landshöfdingen de Maré efterlemnat
jemte ofvannämnda enka, sju omyndiga barn, nemligen två döttrar
och fem söner, af hvilka barn det äldsta, en dotter, vore födt år 1860
och det yngsta år 1877, samt att vid bouppteckningen tillgångarne i boet
befunnits utgöra 14,578 kronor 35 öre, under det skulderna uppgingo till
14,899 kronor 43 öre, och således en brist förefans till belopp af 321
kronor 8 öre, har Kongl. Maj:t — då Landshöfdingen de Maré mer än
40 år varit i statens tjenst anstäld och under denna långvariga tjenstetid
ådagalagt synnerligen framstående förtjenster i de åt honom uppdragna
vigtiga befattningar, senast såsom Landshöfding i Kopparbergs län i
öfver 16 år, samt Landshöfdingen de Maré i högst bekymmersamma ekonomiska
omständigheter efterlemnat enka, hvilken för sin framtida bergning
och sju oförsörjda barns uppfostran endast hade att från Civilstatens allmänna
enke- och pupillfond påräkna ett understöd af 300 kronor årligen
— uti en den 27 sistlidne Februari aflåten nådig proposition (N:o 23)
22
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 13.
föreslagit Riksdagen att bemälda enka, Augusta de Maré, född Ahlgren,
måtte på allmänna indragningsstaten tilläggas ett belopp af Ett tusen femhundra
kronor om året, att från och med sistlidne Februari månad beräknas
och utgå med 1,000 kronor såsom pension för henne, så länge hon förblefve
enka, och med 500 kronor för de fem af barnen, hvilka ännu icke
uppnått 18 års ålder, och hvilket belopp skulle minskas med 100 kronor i
den mån något af barnen upphunne sagda ålder eller derförinnan aflede.
I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft en af
Herr E. M. Sandell inom Första Kammaren väckt motion (N:o 24), deruti
föreslagits, att Riksdagen ville, till utgående från nionde hufvudtiteln,
bevilja en årlig pension åt Landshöfdingen de Marés bemälda enka och
sju barn gemensamt af 2,000 kronor, hvilken pension dock för hvart och
ett af barnen, som uppnått myndig ålder, inginge äktenskap eller möjligen
aflede, borde minskas med 100 kronor.
Utskottet, som icke ansett sig böra biträda motionärens ifrågavarande
förslag, har deremot, med hänsyn till Landshöfdingen de Marés
långvariga och framstående verksamhet i statens tjenst samt i betraktande
derjemte af ofvan omförmälda särdeles ömmande omständigheter, icke
tvekat att till bifall förorda Kong!. Maj:ts i ämnet gjorda nådiga framställning;
hemställande alltså Utskottet,
att Riksdagen, med afslag å Herr E. M. Sundells
omförmälda förslag, må till Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga framställning lemna bifall.
Angående 19:o. På sätt af statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 b, sid. 46 och följ.)
inhemtas, hade länsmannen i Walbo distrikt af Gefleborgs län Carl Anton
länsmannen Engvall uti en till Kongl. Maj:t stäld underdånig ansökning anhallit, att,
c‘ faifn''J'' då han, som från år 1842 varit i statens tjenst anstäld, numera vore,
enligt ansökningen bifogadt läkarebetyg, till helsan så försvagad, att han
icke kunde behörigen sköta sina tjensteåligganden, samt Kongl. Maj:t,
genom nådigt bref den 7 December 1877 beslutit, att Hille och Walbo
länsmansdistrikt skulle till ett förenas, Engvall måtte vid afskedstagande!
förklaras berättigad att från allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid uppbära hela lönen enligt nya staten, 900 kronor, jemte
300 kronors ålderstillägg, tillsammans 1,200 kronor, eller, om detta icke
kunde beviljas, åtminstone lönebeloppet, 900 kronor.
Af de ansökningen bifogade handlingar hade inhemtats, bland annat,
att sökanden, som är född den 17 Juli 1823 och således uppnått
en ålder af mer än 56 år, inträdt i statens tjenst den 23 Februari 1842;
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 13.
23
att han år 1844, efter föregående tjenstgöring dels hos domare på landet
och dels å kronofogde- och länsmanskontor, erhållit förordnande att tills
vidare bestrida länsmanstjensten i Walbo distrikt, å hvilken tjenst han
den 31 December 1846 undfått konstitutorial; att, jemlikt vederbörande
kronofogdes äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes intyg, Engvall
med nit och skicklighet uppfylt sina skyldigheter och ådagalagt ett
hedrande uppförande; samt att han, enligt företedda läkarebetyget, sedan
flera år lede af tidtals påkommande anfall af stenplågor i njurarne samt
af kronisk rheumatisk värk i hals och rygg.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, som i underdånighet
öfverlemnat ifrågavarande ansökning, hade för egen del anfört att,
ehuru Engvall icke uppnått den lefnadsålder, som lagligen berättigade
honom till pension å allmänna indragningsstaten, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
likväl ansåge sig böra till nådigt bifall förorda ansökningen,
dels emedan Engvall till följd af sjuklighet vore urståndsatt att
på ett fullt tillfredsställande sätt handhafva sin tjenstebefattning och dels
på den grund, att genom hans pensionerande någon förlust icke komrne
att tillskyndas statsverket, utan i stället för detsamma årlig besparing
åstadkommas, enär, jemlikt förberörda nådiga bref Hide och Walbo länsmansdistrikt
skulle förenas till ett, samt nuvarande länsmannen i Hille
distrikt, enligt ett ansökningshandlingarna bilagdt skriftligt intyg, förklarat
sig villig att utan vidare godtgörelse öfvertaga länsmansbefattningen
jemväl i Walbo distrikt.
Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret, i betraktande
deraf, att Engvall tjenat staten allt ifrån år 1842 och af denna
tid såsom ordinarie länsman sedan år 1846; att hans verksamhet, som
syntes hafva varit mer än vanligt omfattande, blifvit synnerligen väl
vitsordad; att han numera till följd af sjuklighet vore urståndsatt att
sina tjensteåligganden behörigen fullgöra; samt att, om tillfälle bereddes
åt sökanden att afgå från länsraansbefattningen med pension å allmänna
indragningsstaten, statsverket i allt fall komrne att draga fördel utaf
sammanslagningen af Hille och Walbo länsmansdistrikt, tillstyrkt framställning
till Riksdagen, att länsmannen Engvall måtte öfverflyttas å
rikets allmänna indragningsstat till åtnjutande för sin återstående lifstid
af pension med 900 kronor årligen.
Till följd af nådig befallning att afgifva underdånigt yttrande i
fråga om den sökanden tillkommande rätt till pension från Civilstatens
pensionsinrättning, hade direktionen för nämnda inrättning uti skrifvelse
den 20 Mars nästlidna år i underdånighet anfört, att Engvall vore, jemlikt
gällande reglemente för pensionsinrättningen, berättigad att från och
24
Stats-Utskottets Mlåtande N:o 13.
med månaden näst efter den, i hvilken afsked honom beviljades, tillträda
för sin återstående lifstid pension i sjette klassen af Civilstatens pensionsinrättning
med 600 kronor årligen.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och med hänsyn särskild!
dertill att, derest länsmannen Engvall komme att från sin innehafvande
länsmanstjenst afgå, den i nådiga brefvet den 7 December
1877, angående reglering af länsmansdistriktsindelningen i Gefleborgs län,
föreskrifna förening af Kille och Walbo länsmansdistrikt kunde genomföras,
har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att Länsmannen Engvall
måtte från och med månaden näst efter den, hvari han med pension ur
Civilstatens pensionsinrättning från tjensten afginge, under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta understöd till belopp, motsvarande
skilnaden mellan nämnda pension och hans nu innehafvande lön
utan ålderstillägg, eller 300 kronor årligen.^
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t emellertid under
den 6 Februari innevarande år på Justitiedepartementets föredragning, i
sammanhang med meddelande af beslut i cfråga om förändrad reglering
i judicielt hänseende af Öster Fernebo, Arsunda och Högbo socknar i
Gestrikland, med ändring af det den 7 December 1877 fattade beslutet
angående förändrad reglering af länsmansdistrikten inom Gefleborgs län,
förordnat, bland annat, att Walbo och Högbo socknar skola förenas till
ett samt Kille och Harnrånge socknar likaledes till ett länsmansdistrikt.
Då alltså Walbo distrikt icke kommer att förenas med Hille, utan
med Högbo länsmansdistrikt, samt ovisst är, huruvida länsmannen i det
sistnämnda är villig att utan särskild godtgörelse öfvertaga länsmansbefattnino-en
jemväl i Walbo distrikt, lärer, vid det förhållande, att ett
hufvudsakligt skäl för beviljande af den nu äskade pensionen skulle vara,
att derigenom en länsmanslön skulle blifva tillgänglig att användas till
aflöning af länsman i något nybildadt distrikt, Riksdagens bifall till förevarande
nådiga framställning böra lemnas endast under vilkor, att Walbo
distrikt blifver med annat länsmansdistrikt förenadt, samt att derigenom
en länsmanslön blifver tillgänglig för att, enligt Riksdagens vid behandling
af Stats-Utskottets utlåtande angående regleringen af utgifterna under
riksstatens sjette hufvudtitel lemnade medgifvande, af Kongl. Maj:t disponeras
för genomförande af förändrad länsmansdistriktsindelning inom
Gefleborgs eller annat län.
På grund af hvad sålunda förekommit och anförts, hemställer
Utskottet,
att den för Länsmannen Carl Anton Engvall äskade
fyllnadspension, 300 kronor, må af Riksdagen beviljas,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 1$.
25
under vilkor, att Walbo distrikt blifver med annat
länsmansdistrikt. förenadt, samt att på sådant sätt en
länsmanslön blifver tillgänglig för att, enligt Riksdagens
redan lemnade medgifvande, af Kongl. Maj:t
disponeras för genomförande af förändrad länsmansdistriktsindelning
inom Gefleborgs eller annat län.
20:o. Sedan Chefen i Östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, Angående
Öfverstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadscorpsen Carl Axel Grafströms öfffftettjtenka
Cecilia Graf ström, född Holmström, uti en till Kongl. Maj:t stäld,nawt«» c. a.
af Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län insänd skrift Grafffffm*
förmält, att den nödstälda belägenhet, hon jemte åtta oförsörjda barn, af
hvilka det äldsta, en dotter, uppnått 23 års ålder och det yngsta nyligen
fylt fem år, iråkat genom mannens den 11 November 1879 inträffade
frånfälle, nödgade henne att vända sig till Kong]. Maj:t. med underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om
beviljande åt henne och hennes barn af pension till det belopp, Kong].
Maj:t kunde finna godt föreslå, så och efter det upplyst blifvit, ej mindre
att af barnen endast en son hade en mindre anställning vid statens
jernvägstrafik, än ock att, enligt företedt bouppteckningsinstrument, behållningen
i boet efter Öfverstelöjtnanten Grafström uppgått till endast
5,641 kronor 50 öre, har uti en den 20 sistlidne Februari till Riksdagen
aflåten proposition (N:o 20) Kongl. Maj:t med afseende å Öfverstelöjtnanten
Grafströms under en rastlös verksamhet i det allmännas tjenst
ådagalagda framstående skicklighet, och i betraktande jemväl deraf att
dels hans enka, enligt hvad handlingarna utvisade, icke egde att påräkna
någon pension från annat håll, dels ock den ringa behållningen i boet,
fördelad mellan enkan och 8 barn, icke kunde lemna henne och de 7 af
barnen, som vore oförsörjda, ett ens i någon mån nödtorftigt uppehälle,
föreslagit Riksdagen att uppföra bemälda enka Cecilia Grafström, född
Holmström, å rikets allmänna indragnirjgsstat till åtnjutande från och
med innevarande års början och så länge hon lefver ogift af en årlig
pension till ett belopp af Ett tusen kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit och under åberopande af
livad uti den nådiga propositionen i öfrigt blifvit anfördt rörande de väsentliga
tjenster, Öfverstelöjtnanten Grafström i lifstiden genom sin öfverlägsna
skicklighet och ovardiga duglighet gjort det allmänna, hemställer
Utskottet,
att den för Öfverstelöjtnanten C. A. Grafströms enka
Cecilia Grafström, född Holmström, äskade pension af
Bih. till Riksd. Prof. 1880. 4 Sand. 1 Afd. 11 Höft. 4
26
Stats-UtsJcottefs Utlåtande N:o 13.
1,000 kronor må af Riksdagen beviljas att utgå från
och med innevarande års början och så länge hon förblifver
i sitt nuvarande enkestånd.
Angående 21:o. På sätt Kongl. Maj:t föreslagit och under erinran om Riks
trtättning
fur fagens vj(] behandling af 3:dje punkten af Stats-Utskottets Utlåtande
dagsterki- N:o 8 angående regleringen af utgifterna under riksstatens Fjerde hufskyidighet.
vudtitel fattade beslut, hemställer Utskottet,
att på allmänna indragningsstaten må uppföras den
på Fjerde hufvudtitelns anslag till indelta kavallerioch
infanteriregementena förut anvisade ersättning för
upphörd dagsverksskyldighet till kungsgårdarne Lilla Bjurum
i Skaraborgs län och Beckaskog i Christianstads län.
Jemväl i öfverenstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag och
statsrådsprotokollet (bil. N:o 6 c, sid. 13)
utredning, hemställer Utskottet,
Angående 22:o. Jemväl 1 Ö
öfverflyttningmjder åberopande af den
af åtskilliga i i i i 1
ersättnings- meddelade
anslag i följd
af indelta
armåns lönereglering.
att å allmänna indragningsstaten må uppföras, för
att der qvarstå så länge och iden mån behofvet kräfver,
de för närvarande å extra stat under Sjunde hufvudtiteln
anvisade anslag till inlösen af dagsverksskyldighet
från hästhemman i Skåne 4,578 kronor 45 öre, till ersättning
åt arrendatorer af militieboställen och åt militärindelning
shafvare på gammal stat för dem förut från
en del af boställskassornas medel tillkommande ränteafkomst
4,800 kronor och till militieboställskassan 17,000
kronor.
Angående 23:o. Med hänvisande till hvad i statsrådsprotokollet (bil. N:o 6 c,
öfverflyttning^'' 20—22) i ämnet finnes meddeladt och under erinran att, under förning
Täta fa/ utsättning af bifall till förevarande framställningar, det till genomförande
åtskilliga af Kammarkollegii nya organisation erforderliga anslagsbeloppet blifvit
^"Kammar-1 nedsatt till 5,000 kronor, hemställer Utskottet, i enlighet med hvad
kollegium. Kongl. Maj:t föreslagit
a) att åt sekreteraren hos Kammarkollegium Carl
Johan Hassell och notarien derstädes Carl Edvard
Ljungberg måtte å allmänna indragningsstaten uppföras
årliga pensioner, för den förre af 1,700 och för den
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.
27
senare, af 1,600 kronor, att jemte de pensioner från
Civilstatens pensionsinrättuing, hvartill de efter erlagda
retroaktivafgifter blifva berättigade, utgörande för Hassell
1,800 kronor och för Ljungberg 1,200 kronor, utgå
från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked
ur rikets tjenst varder dem beviljadt; samt
, b) att för kanslisten hos Kammarkollegium Johan
Fredrik Platin må å allmänna indragningsstaten uppföras
ett mot hans nu varande ordinarie lön svarande
belopp af 1,000 kronor, att från och med år 1881 årligen
till honom utgå, dock att, derest Platin framdeles
skulle blifva till helsan förbättrad och erhålla
anställning å rikets stat, det. å indragningsstaten för
honom uppförda anslag skall minskas med ett belopp,
svarande mot den nya aflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.
24:o. Under erinran, att den af Kong]. Maj:t föreslagna nya Staten Angående
för Nationalmuseum i hufvudsakliga delar blifvit af Riksdagen godkänd, uiopptui
får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Kong]. Maj:t föreslagit och Profestoren
med hänvisande till den i statsrådsprotokollet (bil. N:o 7 sid. 11) före- J'' u„d.°k~
bragta utredning, hemställa,
att intendenten vid nationalmusei konstafdelning Professoren
Johan Christofer Boklund må från och med
den dag, då den nya aflöningsstaten för Nationalmuseum
varder tillämpad, så länge Boklund förrättar konservatorstjenst
derstädes, ega att, utöfver det för denna
tjenst bestämda arfvode, på allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt belopp af 1,300 kronor;
25.o. Uti den till senast församlade Riksdag aflåtna nådiga pro- Angående
position angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t, xmsZoHibland
annat, att notarien vid konsistorium i Vesterås filosofie doktorn notarien,/.
Johan Wilhelm Sjö qvist måtte från och med månaden näst efter den, då w‘ sis«vUtafsked
blefve honom meddeladt, öfverflyttas på allmänna indragningsstaten
till åtnjutande under sin återstående lifstid af pension till belopp
af 3,000 kronor årligen.
Sjöqvist hade i sin till Kongl. Maj:t i underdånighet stälda anhållan
om pension å 3,700 kronor, andragit, att han, som från början af 1842
28
Stats Utskottets Utlåtande N:o 13.
tjenstgjort dels såsom extra ordinarie, dels såsom ordinarie amanuens och
från deri 1 Maj 1856 såsom notarie vid Vesterås Domkapitel, då vid 66
års ålder vore enligt bifogadt läkarebetyg i anseende till försvagad helsa
oförmögen att vederbörligen sköta sin tjenst, att han saknade enskild
förmögenhet och att de med notarietjensten förenade löneinkomsterna
icke medgåfvo honom att aflöna en vikarie.
Uti afgifvet utlåtande angående regleringen af utgifterna under
riksstatens Nionde hufvudtitel tillstyrkte dåvarande Stats-Utskott bifall
till berörda framställning, men efter det Första Kammaren godkänt och
Andra Kammaren ogillat Utskottets hemställan, blef, vid anstald gemensam
omröstning, den äskade pensionen utslagen.
Under åberopande af dessa omständigheter och under anförande
hurusom, sedan ifrågavarande ärende till behandling hos Riksdagen förekom,
den åsigten allt mera gjort sig gällande, att Konsistoriinotarien
Sjöqvist på grund af ålder, sjuklighet och tjenstemeriter borde komma
i åtnjutande af pension, har uti en inom Andra Kammaren väckt, till
Stats-Utskottets behandling öfverlemnad motion (N:o 109) Herr C hr.
Asp din föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja Konsistoriinotarien Sjöqvist
en årlig pension å allmänna indragningsstaten af 3,000 kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, då afsked blefve honom beviljadt.
Vid tagen kännedom om innehållet af den diskussion, som föregick
Andra Kammarens ofvan omförmälda, vid sistlidne riksdag fattade beslut
i förevarande ämne, har Utskottet trott sig finna, att detta beslut till
hufvudsaklig del grundats på antaganden, att Konsistoriinotarien Sjöqvist
för sin utkomst icke vore uteslutande hänvisad till inkomsterna af
tjensten, utan egde någon, om än ej betydlig, enskild förmögenhet; och
Utskottet har derföre ansett sig böra framhålla, hurusom af handlingar,
hvilka nu varit för Utskottet tillgängliga, inhemtats att Sjöqvist icke
eger annan enskild förmögenhet än en i Vesterås stad belägen fastighet,
hvilken, enligt företedt intyg af stadens kronouppbördskontor, för år
1879 var åsatt ett taxeringsvärde af 18,787 kronor, men jemlikt likaledes
företedt, den 26 November 1879 utfärdadt gravationsbevis, belastad med
inteckningar till belopp af sammanlagdt 15,355 kronor 78 öre; att Sjöqvist
dessutom häftar i skuld till Vesterås stifts presterskaps medel för
7,500 kronor; att enligt ett den 30 September 1879 utfärdadt läkarebetyg
Sjöqvist, som då uppnått en ålder af öfver 67 år, på senare åren
mer och mer till helsan tagit intryck af den inträdda ålderdomen, att
hans hörsel vore i hög grad försvagad samt att han tidt och ofta besvärats
af rheumatiska åkommor, äfvensom att hans lekamliga väl fordrade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
29
cn annan lefnadsordning än den trägna, med stillasittande arbete förenade,
som hans tjenst nu ålade honom.
Då hvad sålunda blifvit upplyst och intygadt, synes innebära fullgiltiga
skäl för att nu bevilja Konsistoriinot.arien Sjöqvist, den pensionsrätt,
som vid senaste riksdag af lvongl. Maj:t för honom äskades, hemställer
Utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att Notarien vid Konsistorium
i Vesterås, Filosofie doktorn Johan Wilhelm
Sjöqvist må från och med månaden näst efter den, då
afsked varder honom meddeladt, öfverflyttas på allmänna
indragningsstateri till åtnjutande under sin återstående
lifstid af pension till belopp af 3,000 kronor
årligen.
26:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att adjunkten vid högre allmänna
läroverket i Göteborg Carl Otto Breclberg måtte från och med
månaden näst efter den, då afsked blefve honom beviljadt, å allmänna
indragningsstateri åtnjuta eu årlig pension af 2,000 kronor.
Af statsrådsprotokollet (bil. N:o 7, sid. 43) inhemtas, bland annat,
att Bredberg, som är född den 27 November 1817 och den 30 November
1859 utnämndes till ordinarie adjunkt vid högre allmänna läroverket i
Göteborg, allt sedan början af vårterminen 1869 för sjuklighet åtnjutit
tjenstledighet; att han, enligt företedt läkarebetyg, lider af kronisk lunginflammation
i förening med ägghvitsjuka och i följd häraf är oförmögen
att hädanefter sköta sin tjenstebefattning; samt att lian för närvarande
i aflöning uppbär, efter afdrag af arfvode åt vikarie, 2,767 kronor 31
öre, deraf dock 700 kronor utgöra bidrag af Göteborgs stad till hushyra.
På grund af hvad sålunda förekommit och då, på sätt jemväl i
statsrådsprotokollet är antydt, de ofta återkommande ombytena af vikarier
för Bredberg under hans tjenstledighet måste menligt inverka på undervisningen
vid läroverket, hemställer Utskottet,
att den för läroverksadjunkten Carl Otto Bredberg
äskade-årliga pension af 2,000 kronor må af Riksdagen
beviljas.
27:o. Till följd af i ämnet gjord underdånig ansökning har Kongl.
Maj:t föreslagit, att teckningsläraren vid allmänna läroverket i Norrköping
Jöns Adolf Bäth måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder
Angående
■pension för
läroverksadjunkten
C. O. Bredberg.
Angående
pension för
teckningsläraren
J. A.
Båth.
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
afsked blefve honom beviljadt, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 1,000 kronor.
Af statsrådsprotokollet (bil. N:o 7, sid. 44) inhemtas, bland annat,
att Båth är född den 11 Januari 1807, att han från och med vårterminen
1837 till och med höstterminen 1857 mot ett ur enskild donation
utgående årligt arfvode af högst 75 kronor, på grund af vederbörande
skolkollegii, af Eforus godkända förordnande, meddelat undervisning i
teckning vid Norrköpings då ännu feinklassiga skola; att han innehaft
förordnande såsom vice ritlärare''dels vid samma skola under 1858 års
vårtermin, dels, efter skolans utvidgning till ett på reallinien fullständigt
elementarläroverk, vid detta läroverk från och med höstterminen sistnämnda
år till dess han under den 18 November 1859 konstituerades
till ordinarie lärare i teckning derstädes; att han sedermera utan afbrott
utöfvat nämnda befattning, dervid han med nit och samvetsgrannhet
skött sina åligganden ; samt att han, enligt företedt läkarebetyg, numera
icke eger de kroppskrafter och de själsförmögenheter, hvilka för hans
tjenstebefattnings upprätthållande erfordras.
Utskottet, som funnit hvad sålunda anförts innebära giltiga skäl för
den begärda pensionens beviljande, får, jemte erinran, att Båt hs lön enligt
nu gällande stat utgör 1,000 kronor, utom 500 kronor älderstillägg,
hemställa,
att Riksdagen må bevilja den för teckningsläraren
Jöns Adolf Båth äskade årliga pension af 1,000 kronor.
Afgående 28:o. För gymnastikläraren vid högre allmänna läroverket i Göte
fymnastik-
borg Carl Martin Edholm har Kongl. Maj:t äskat rätt till pension å allc
lM.Edhoimm^lnVA indragningsstaten ti]1 belopp af 1,125 kronor, att årligen utgå från
"“och med månaden näst efter den, hvari afsked blefve honom beviljadt.
I statsrådsprotokollet (bil. N:o 7, sid. 45) är meddeladt att Edholm
är född den 2 April 1825; att lian, som dels under åren 1851—1853
tjänstgjort såsom extra ordinarie kammarskrifvare i Kammarkollegium och
der jemväl på grund af förordnanden förrättat ordinarie kammarskrifvaretjenst
i 7 månader, dels ock varit förordnad att under ett hälft års
tid förestå underlärarebefattning vid Gymnastiska Centralinstitutet, den
6 Juli 1854 konstituerats till gymnastiklärare vid Göteborgs högre allmänna
läroverk; samt att Edholm, som, enligt hvad Eforus vitsordat, så
länge helsa och krafter det tillåtit, med utmärkt nit och skicklighet skött
sina tjensteåligganden, på grund af sjuklighet åtnjutit tjenstledighet dels
under tre månader vårterminen 1868 och dels allt sedan påsktiden år 1869.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
31
Det företedda läkarebetyget innehåller, att Edholm sedan flere år
tillbaka lider af så stor svaghet i nervsystemet, att han är oförmögen
att sköta sin tjenst, samt att föga hopp finnes att han någonsin skall
återvinna tillräckliga krafter för att inträda i tjenstgöring; och Utskottet
får derför samt i betraktande deraf, att Edholm inom 5 år skulle vara
berättigad att å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till lönens
hela belopp, 1,500 kronor, hemställa,
att den för gymnastikläraren Carl Martin Edholm
äskade årliga pension af 1,125 kronor må af Riksdagen
beviljas.
29:o. Hos Kongl. Maj:t hade, på sätt statsrådsprotokollet (bil. N:o Angående
7, sid. 46) utvisar, framlidne intendenten vid Naturhistoriska riksmuseetProfeZrnC
professoren Carl Ståhls enka Jenny Margareta Ståhl, född Wall, anhållit, smi‘ enk«- att henne måtte beredas en årlig pension af statsverket, och dervid öfverlemnat
handlingar, som utvisade, att professoren Ståhl, som afiidit den
15 Juni 1878, efterlemna! jemte enkan en dotter, född 1873, samt att
den enkan vid förrättadt arfskifte tillagda andel af sterbhusets behållna
tillgångar, i bouppteckningen upptagna till 16,723 kronor 61 öre, uppskattats
till 9,165 kronor 14 öre.
Uti ett af professorerna S. Lovén och G. Lindström afgifvet yttrande,
hvilket Vetenskapsakademien uti infordradt utlåtande åberopat
såsom uttryckande dess mening, hade bland annat anförts, att professoren
Ståhl, hvilken år 1867 kallats till intendent vid Naturhistoriska riksmuseets
entomologiska afdelning, åt denna sin befattning egnat en aldriotröttnande
flit samt åt museets utveckling och tillökning en upplyst omtanke
och vetenskaplig urskilning; att lian genom en mängd skrifter,
rika på grundliga undersökningar af förut föga bearbetade ämnen, vunnit
anseende af att vara i denna väg en bland samtidens mest framstående
forskare och inom det område, der lian företrädesvis och med förkärlek
arbetat, antagligen den ypperste, hvarföre ock hans förtjenster blifvit uppskattade
af både inhemska och utländska vetenskapsmän; samt att Ståhl
vid sitt tillträde af intendentsbefattningen genom gåfvobref den 1 April
1867 till museet skänkt sin egen insektsamling, bestående af vid pass
1,200 nya, af Ståhl sjelf beskrifna arter, förutom redan af andre författare
beskrifna, men dittills i museet saknade, jemte dupletter af förut
der befintliga, hvilket allt i icke ringa mån bidragit dertill, att riksmuseets
entomologiska afdelning nu mera vore försatt i förträffligt skick;
och har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att på allmänna indrag
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
82
Stats-TJtslcottets Utlåtande N:o 13.
ningsstaten bevilja åt professoren Ståhls enka en årlig pension till belopp
af 800 kronor, att af henne under sin återstående lifstid åtnjutas från
och med innevarande år och så länge hon enka förblifver.
Med hänseende till professoren Ståhls sålunda vitsordade förtjenstfulla
verksamhet och det jemförelsevis ringa belopp, hvartill enkans behallna
andel i boet uppgått, hemställer Utskottet,
att den för Professoren C. Ståhls enka Jenny Margareta
Ståhl, född Wall, äskade årliga pension af 800
kronor må af Riksdagen beviljas, att af henne åtnjutas
från och med innevarande års början så länge hon uti
sitt nuvarande enkestånd förblifver.
Angående 30:o. Enligt hvad i statsrådsprotokollet (bil. N:o 7, sid. 47) är
peniinn åt meddeladt, hade hos Kongl. Maj:t Styrelsen för den s. k. Tysta skolan
frinnanttd i Stockholm, med förmälan, att föreståndarinnan för nämnda skola Jo»Tysta
iko- kanna Berglind sannolikt snart skulle nödgas att i följd af ålder och aflaBergiiZna
tagande krafter lemna sitt kall såsom husmoder och lärarinna vid anstalten,
underdånigst anhållit att, enär det icke vore möjligt att med
skolans knappa tillgångar bereda henne ett värdigt samt för hennes
ålderdom betryggande och behöfligt understöd, Kongl. Maj:t måtte aflåta
framställning till Riksdagen om beviljande åt henne af en årlig pension
å 600 kronor.
Till stöd för denna hemställan hade skolans styrelse hufvudsakligen
anfört: att Johanna Berglind år 1860 grundat nämnda uppfostringsoch
undervisningsanstalt; att hon sedermera på ett gagnande, nitiskt, med
stora ansträngningar och egna uppoffringar förenadt sätt skött och utvecklat
anstalten, som i följd af hennes omsorger och den ömma vård,
som egnats de der intagna, i allmänhet medellösa barnen, tillvunnit sig
högt förtroende och välvilja; att anslag till anstalten beviljats af 1862
—1863 årens Riksdag med 1,500 kronor årligen under tre års tid samt
att anstalten sedermera under flera år, i likhet med andra dylika inrättningar,
åtnjutit understöd af allmänna medel.
Bifogade prest- och läkarebetyg utvisade, att Johanna Berglind, som
vore född den 21 Augusti 1816, sedan längre tid tillbaka lede af döfhet
och genom benskador blifvit ofärdig och oförmögen att fritt röra sig
samt att hon till följd af dessa kroppsliga brister jemte tilltagande allmän
svaghet numera saknade förmåga att på ett verksamt sätt bidraga
till sitt uppehälle.
Efter det direktionen öfver allmänna institutet för döfstumma atoifvit
infordradt utlåtande, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att
Stats-Utskottets Utlåtande JS:o 13.
33
föreståndarinnan för den så kallade Tysta skolan i Stockholm Johanna
Berglind måtte undfå rätt att å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till ett belopp af 500 kronor årligen från ocli med månaden näst efter
den, då hon blefve från nämnda befattning entledigad.
Med hänsyn dertill att, enligt hvad vitsordadt är, Tysta skolan under
Johanna Berglinds ledning verkat till stort gagn och mycken välsignelse
för de döfstumma samt hon fördenskull måste anses vara väl
förtjent af att genom statens försorg blifva under sin ålderdom tryggad
mot brist, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
31:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att åt medicine kandidaten Ger- Angående
härd Nilsson måtte på allmänna indragningsstaten uppföras en årlig P2läicin?
pension af 800 kronor, att från och med innevarande år under hans kandidaten
återstående lifstid utgå. °misson.
Utaf statsrådsprotokollet (Bil. N:o 7, sid. 48) inhemtas, att, då Nilsson
under tjenstgöring såsom extra läkare inom Visby provincialläkaredistrikt
skulle den 15 Maj 1878 från Visby resa till landet på sjukbesök,
vagnen genom körsvennens vårdslöshet stjelpt, samt att Nilsson genom
denna olyckshändelse icke blott förlorat synen å venstra ögat, utan äfven
genom den skada, som detta öga undergått, en ganska stor del af både
synskärpan och arbetsförmågan å det högra, till följd hvaraf icke blott
hans nyss började bana såsom läkare blifvit afbruten, utan han derjemte
antagligen blefve urståndsatt att genom annat arbete förtjena nödtorftigt
lefnadsuppehälle.
Då emellertid, enligt hvad Utskottet inhemtat, kandidaten Nilsson
under nästlidet års sommar haft Medicinalstyrelsens förordnande att
uppehålla sjukvården inom Lysekils distrikt, dervid han äfven haft anställning
såsom badläkare vid en inom orten belägen badanstalt, synes
den inskränkning han i sin arbetsförmåga genom omförmälda olyckshändelse
lidit, ej vara af den svåra beskaffenhet, att den bör med nödvändighet
påkalla understöd från statsverkets sida; och Utskottet hemställer
derföre,
att den för medicine kandidaten Gerhard Nilsson äskade
årliga pension icke må af Rikdagen beviljas.
32:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet
remitterad motion (N:o 132) har Herr A. J. Lyth föreslagit, att för filo- pension för
5 filosofie dok
torn C. J.
Bohman.
Bill. till liilcsd. Prot. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.
34
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 13.
sofie doktorn Carl Johan Bohman, hvilken med nästa år inginge i sitt
65 lefnadsår och sedan 37 år dels såsom öfverlärare i flera ämnen och
dels såsom föreståndare tjenstgjort vid ett högre privat läroverk, måtte
beviljas en årlig pension af 2,000 kronor.
Af motionärens i ämnet gjorda framställning med dervid fogade
intyg inhemtas bland annat följande:
Doktor Bohman, hvilken är född den 29 September 1816, anstäldes
i Januari 1843 såsom lärare vid det år 1839 öppnade Stockholms lyceum
samt öfvertog år 1851 såsom föreståndare ledningen af läroverket, hvarmed
han fortfor till höstterminen år 1875, då detsamma förenades med
ett annat privat läroverk, Stockholms ateneum. Under den tid Doktor
Bohman förestod lyceum hafva 1,426 lärjungar derstädes njutit undervisning
och af dessa hafva till universitetet afgått och mogne förklarats
265. Då den så kallade nya studentexamen infördes, blef Stockholms
lyceum det första och till en början det enda privatläroverk, som berättigades
att dimittera sina lärjungar till universitetet och alltså stäMes
i jemnbredd med statens läroverk; och har, enligt hvad vitsordadt blifvit,
Doktor Bohman under den långa tid han verkat och arbetat i undervisningens
tjenst, hvarmed han ännu fortfar såsom lärare vid Stockholms ateneum,
genom grundligt vetenskaplig bildning, god undervisningsmetod,
allvarligt och tillika kärleksfullt bemötande mot skolungdomen samt
skicklighet att sammanhålla och leda lärarne tillvunnit sig så väl
lärjungars och lärares som föräldrars och målsmäns aktning, förtroende
och tillgifvenhet.
Hvad sålunda blifvit anfördt rörande omfattningen och arten af
Doktor Bohmans verksamhet synes visserligen otvetydigt ådagalägga, att
han gjort sig väl förtjent af det allmännas erkännande, men ehuru till
stöd för beviljande af någon pension åt honom skulle kunna åberopas
hans utmärkta och långt mer än vanligt framstående pedagogiska skicklighet,
har likväl Utskottet, då Bohman ej varit i statens tjenst anstäld,
icke ansett sig för sin del kunna här frångå den antagna grundsatsen
att endast i sällsynta undantagsfall understödja enskilda motionärers förslag
om pensioners beviljande, helst ett motsatt förfaringssätt af Utskottet
sannolikt skulle framkalla ytterligare anspråk i enahanda syfte
med det föreliggande förslaget, hvilka, om än vida mindre befogade,
måhända då svårligen skulle kunna afvisas; och har Utskottet på grund
häraf föranlåtits hemställa,
att Herr A. J. Lyths förevarande förslag icke må af
Riksdagen bifallas.
Stats- TJtshottets Utlåtande N:o 13.
35
33:o. Vidare har uti en inom Andra Kammaren väckt, till Stats- Angående
Utskottets behandling öfverlemnad motion (N:o 97) Herr C. J. Sven.sén,väckt U-åga
under åberopande ej mindre af den fyratioåriga verkamhet, litteratören ”fö/uteraPelir
Tliomasson utvecklat såsom folklig skrifställare, och det onekligen
betydelsefulla och gagnande inflytande han derunder genom sina långt
mer än andra författares spridda folkskrifter utöfvat på svenska folkets
upplysning, än äfven af den bekymmersamma ekonomiska ställning, hvaruti
Pehr Thomasson nu på sin ålderdom med maka och barn sig befunne,
föreslagit, att Riksdagen ville af statens medel åt Pehr Thomasson under
hans återstående lifstid anslå ett årligt understöd af 1,200 kronor.
Då Utskottet emellertid icke funnit hvad sålunda och i öfrigt blifvit
af motionären anfördt innebära fullt tillräcklig anledning för Utskottet
att biträda föreliggande förslag, hvilket skulle kunna åberopas till
stöd för vidare anspråk på belöningar åt författare, hvilkas arbeten, ehuru
förtjenstfulla, dock icke varit så betydande, att de kunna dertill berättiga,
samt Svenska Akademien icke lärer underlåta att, sedan uppmärksamheten
nu inom Riksdagen fästats å behofvet af ökadt understöd åt Pehr
Thomasson, med lämpligt belopp höja det honorarium, han för närvarande
af Akademien åtnjuter, hemställer Utskottet,
att Herr C. J. Svenséns ifrågavarande framställning
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
34:o. Då riksmarkegångspriset å spanmål åren 1877-—1879 utgjort Angående
i medeltal 2 kronor 35 öre för kubikfoten, motsvarande 14 kronor 85 sPf''n™aUtf{- öre för tunnan, eller 4 kronor 35 öre utöfver det värde, 10 kronor 50sHiUgaiöner.
öre, för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering beräknades,
lärer den lönefyllnad, hvarom, jemlikt då stadgade grunder,
de embets- och tjensteman m. fl., som före vidtagandet af berörda statsreglering
tillträdt och ännu bibehålla löner med derunder beräknad spanmål,
äro försäkrade, böra af Riksdagen efter nämnda prisskilnad, 4 kronor
35 öre, bestämmas till utgående från allmänna indragningsstaten.
Vid det af Statskontoret upplysta förhållande, att beloppet af den
spanmål, som inbegripes under lönerna för sådana äldre löntagare, för
närvarande utgör 62 tunnor, erfordras sålunda till bestridande af ifrågavarande
utgift i jemnadt tal en summa af 270 kronor.
I anledning af hvad sålunda förekommit, tillstyrker Utskottet,
att för de tjensteman, hvilka äro berättigade till
spanmålstillökning utöfver det i staterna beräknade
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
pris af 10 kronor 50 öre, denna tillökning må för
hvarje tunna under lönerna beräknad spantnål bestämmas
till 4 kronor 35 öre.
Angående
anslaget till
allmänna indragningsstaten.
35:o. Med afseende derå att, jemte äskade nya pensioner, hvilka
kunde antagas blifva uppvägda af de besparingar, som genom äldre pensionstagares
afgång uppkomma, till utgående frän allmänna indragnirtgsstaten
föreslagits åtskilliga utgifter, för hvilka medel förut varit under
andra hufvudtitlar anvisade, har Kongl. Maj:t funnit förslagsanslaget till
nämnda stat böra ökas med ett nämnda utgifter motsvarande belopp,
som för vinnande af jemn slutsumma ansetts kunna bestämmas till 29,928
kronor; och har Kongl. Maj:t fördenskull föreslagit, att, med tillägg af
berörda belopp, anslaget till allmänna indragning sstaten måtte, med iakttagande
af den förändrade uppställning i riksstaten, som blifvit följd vid
de öfriga hufvudtitlarne, samt med inberäkning af den förut på Fjerde
hufvudtiteln uppförda ersättning för upphörd dagsverksskyldighet till
kungsgårdarna Lilla Bjurum och Beckaskog, beräknas sålunda:
anvisning i kontant, förslagsanslag, ..................... kronor 987,503: —,
indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag:
friheter.........
ersättningar.
75
6,400
summa kronor 993,978
Med hänvisande till den utredning, som finnes meddelad i Statskontorets
vid statsrådsprotokollet (Bil. N:o 6) fogade underdåniga skrifvelse
den 11 December 1879 (sid. 48 och 49), hemställer Utskottet,
att anslaget till allmänna indragningsstaten må uppföras
på ofvan angifna, af Kongl. Maj:t föreslagna sätt;
dock att Utskottet vid uppgörande af riksstaten för
är 1881 må ega i anslaget vidtaga den jemkning, som
för jemnande af riksstatens slutsummor kan blifva
erforderlig.
Angående 36:o. Slutligen får, under åberopande af den i statsrådsprotokollet
kreditiv för ]$;o 3 u< 53) meddelade utredning, Utskottet, i öfverensstäm
penslonering.
melsc med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställa,
att Riksdagen må sä val å extra stat för år 1881
anvisa ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas dels
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
37
till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med nu faststälda pensionsbelopp — mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma
tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsafgifterna — dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående, som
ock medgifva, att hvad af de till pensioneringen under
innevarande år anslagna medel kan blifva oanvändt
må för det kommande årets pensionering användas.
Stockholm den 20 April 1880.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Reservationer:
vid 7:<le punkten (angående pension åt enkan efter kaptenen J. W.
Sohartau):
af Herr Liss Olof Larsson;
af Herr Ola Andersson i Burlöf: »Då det allmänna till betydlig
del bidrager till embetsmannabildningen, då aflönings- och pensionsförhållandena
äro så ordnade, att derför i allmänhet må anses väl sörjdt,
kan staten ej hafva någon förpligtelse derutöfver mera för aflidna embetsmäns
familjer än för andra. Undantag, och berättigade undantag kunna
gifvas, då, vare sig embetsmannen eller privatmannen, till den grad
offrat tid och krafter eller kostnader för det allmänna, till skada för sin
familj, att samhället bör känna sig moraliskt förpligtadt att ej lemna de
efterlefvande i nöd; men att såsom nu börjar ske, tillstyrka och bevilja
dessa pensioner snart sagdt utan undantag, leder snart till den uppfattning
att det är en rätt, och manar ingalunda till den sparsamhet och
omtanke för framtiden, som hvar och en bör iakttaga, men som, uraktlåten,
visserligen icke bör kunna grundlägga anspråk på större förmåner
af staten än som tillkomma den mera omtänksamme.
38
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 13.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter tillstyrkes i denna punkt,
att Kongl. Maj:ts proposition och Herrar Stjernspetz’ och Lindmarks
motioner icke må vinna Riksdagens bifall.»
Häruti instämde Herrar Nils Pettersson och Sven Nilsson.
vid 9:de punkten (angående pension åt enkan efter fältläkaren C.
J. Wettergren): af Herrar Nils Pettersson och Ola Andersson i Burlöf;
vid 13:de punkten (angående förbättrad pensionering för andre
landtmätare och kommissionslandtmätare):
af Herr Grefve A. Mörner;
af Herr Piss Olof Larsson;
af Herr Ola Andersson i Burlöf: »Det torde vara rättare att begränsa
och bestämma antalet af de tjensteman, hvarom här är fråga, än
att låta detta vara obegränsadt och bestämma ett visst antal pensionsrum,
något som är en ny men ingalunda riktig metod.
Härtill kommer vidare att, om en eller flera nuvarande landtmätare
kunna uppnå pensionsålder, utöfver 48 — och annars är ju bestämmandet
af denna siffra öfverflödig — så kan staten ej fråntaga en enda af
dessa den pension af 900 kronor, hvartill de nu äro berättigade.
Då alltså ett ordnande af dessa pensionsförhållanden, som skulle
medföra större uppoffringar för statsverket, bör föregås utaf en utredning
och bestämmande ej blott af dessa landtmätares antal, utan äfven
deras aflöning, i förening med revision af nu gällande landtmäteritaxa,
så hemställes,
att Kongl. Maj:ts proposition i denna del ej må vinna
Riksdagens bifall.»
Häruti instämde Herrar Nils Petersson, Sven Andreasson, Sven
Nilsson och Olof Jonsson;
vid 16:de punkten (angående pension åt enkan efter geologen G.
D. W. Hummel): af Herrar Liss Olof Larsson, Nils Petersson och Ola
Andersson;
vid 18:de punkten (angående pension åt landshöfdingen de Marés
enka och barn): af Herrar Nils Petersson och Ola Andersson;
vid 20:de punkten (angående pension åt öfverstelöjtnanten Grafströms
enka): af Herrar Nils Petersson och Ola Andersson;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
39
vid 25:te punkten (angående pension åt konsistorienotarien J. W.
Sjöqvist): af Herrar Nils Petersson och Ola Andersson;
vid 29:de punkten (angående pension åt professoren Ståhls enka): af
Herrar Liss Olof Larsson, Nils Petersson och Ola Andersson;
vid 33:dje punkten (angående väckt fråga om pension-för literatören
Pehr Thomasson):
af Herrar C. Ekman, C. Hammar, Grefve A. Mörner och R. Törnebladh,
hvilka, med instämmande i Utskottets hemställan, ogillade senare
delen af den utaf Utskottet använda motiveringen;
af Herr Grefve S. Lagerberg;
af Herrar C. A. Larsson, Sven Andreasson, Sven Nilsson och Ola
Andersson.
Härförutom skulle antecknas, att Herrar R. Montgomery Cederhielm,
Grefve C. Beck-Friis, Carl Ifvarsson och Ola Boson Olsson hos Utskottet
ej deltagit vid behandlingen af förevarande hufvudtitel; äfvensom att
Herr R. von Krcemer ej närvarit vid afgörande af 13:de till och med
36:te punkterna och Herr J. E. Johansson ej vid 33:die punkten af detta
Utlåtande.
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Bil. Litt. A.
Allmänna indragningsstaten.
Ny anvisning.
Vaktkonstapeln vid kronohäktet i Kongsbacka JohannesLarsson, pension
Förre förrådsdrängarne vid Göteborgs utredningsförrad Hans Jonsson
och Elias Svensson, pensioner hvardera ä 300 kronor..................
Kaptenen vid generalstaben Jacob Wilhelm Schartaus enka, Anna Charlotta
Servais, pension...............................................................;-•••
Fältläkaren C. J. Wettergrens enka, Henrika Amanda Orn, pension
Till understöd åt ännu qvarlefvande, i behof stadde landtvärnsman.
Kommendören Axel Adlersparres enka, Karin Sophie Leijonhufvud,
pension................................................................-........;■•••
Generaldirektören Ludvig Berckhan Falkman, fyllnadspension
Landshöfdingen J. G. S. de Marés enka, Augusta Ahlgren, och de 5 åt
barnen, hvilka icke uppnått 18 års ålder, pension ..........................
Häradsskrifvaren i Kinnevalds och Norrvidinge härads fögderi åt
Kronobergs län Carl Gustaf Eriksson, fyllnadspension ..................
Geologen vid Sveriges geologiska undersökning Gustaf David Wilhelm
Hummels enka, Wilhelmina Cordts, pension ...........................
Konungens fogat Wilhelm von Schoultz, pension ..................................
Aktuarien vid Öfverståthållareembetets kansli Carl Georgn, pension
Kammarskrifvaren vid Öfverståthållareembets kansli Carl Adolt Hafver
berg,
aflöningsersättning............••••••.............•••••..............., ■
Notarien vid Öfverståthållareembetets kansli Adolf Jacob Lagercrantz,
sportelersättning ..................................................................
Notarien vid Öfverståthållareembetets kansli Christian Axel Wemberg,
sportelersättning...............................................••—•••••..........g.........
Länsmannen i Walbo distrikt af Gefleborgs län Carl Anton Engvall,
fyllnadspension.........................................................................
Chefen i östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet Carl Axel Gratstroms
enka, Cecilia Holmström, pension ...............
Transport
Kronor.
..
O.
400
G00
—
400
400
10,000
—
1,000
1,600
—
1,500
—
800
—
400
4,500
3,000
—
600
—
1,480
—
1,480
—
300
—
1,000
29,460|—
Stats-Utskottet? Utlåtande N:o 13.
41
c, , , , . Transport
Sekreteraren hos Kammarkollegium Carl Johan Hassell, fyllnadspension
Notarien hos d:o Carl Edvard Ljungberg, d:o
Kanslisten hos d:o Johan Fredrik Platin, aflöningser
sättning
.......................................................
Intendenten vid Nationalmusei konstafdelning Johan Christoffer Boklund
arfvode.....................................................
Konsistoriinotarien i Westerås Johan Wiihelm Sjöqvist, pension.......
Adjunkten vid högre allmänna läroverket i Göteborg Carl Otto Bredberg,
pension....................................................................
Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Norrköping Jöns Adolf
Båth, pension ...........................................................
Gymnastikläraren vid högre allmänna läroverket i Göteborg Carl Martin
Edholm, pension............................................................
Intendenten vid Naturhistoriska riksmuseum Carl Ståls enka, Jenny
Margareta Wall, pension .................................................
Föreståndarinnan för den så kallade Tysta skolan i Stockholm Johanna
Berglind, pension .......................................................
Kronor.
Summa
29,460
1,700
1,600
1,000
1,300
3.000
2.000
1,000
1,125
800
500
43,485
Bill. till liiksd. Prot. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft.
a
42
Stats-Utskottets Utlutande N:n 13.
Bil.
i
Tabell öfver ordinarie anslagen
1880 års riksstat anslår:
Förslagsanslag.
Penningar.
Indelt
tionde och
Oindelt spanmål.
Summa.
och ersättning
för indragna
räntor.
ersättning
för indragna
tionde- anslag.
Mått.
Värde för- slagsvis å, 2
kronor 40
öre kubikf.
Pensions-
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kbft.
k:r
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
A. Pen-
110,985
50
110,985
50
Civilstatens pensionskassa:
Pensionsstaten för civila em- Dito för deras enkor ock
Ersättning för mistade löne- Ökas till närmast högre
Ersättning för nådårs- och^
För pensionering afkommi- För d:o af tjenste-
skogsskolorna.................
För pensionering af före- högskolan........................
82,719
50
82,719
50
Arméns pensionskassa:
Pensionsstaten för militäre
rares enkor ock barn______
Ersättningar för mistade
Ökas till närmast högre
Ersättningar för nådårs- ock
193,705|—| -
H —
-
—
—
193,705)—
T:pt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
43
Litt. B.
►
under riksstatens Monde hnfvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning
i
Indelning och dermed jem- förlig anvisning,
på förslag.
Summa.
och indragningsstaterna.
sionsstaten.
kontant.
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
ö=
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
bets- och tjensteman ................................
omyndiga barn .........................................
innehållningar ........................ 2,245: 50
krontal med ............................ 50
37,500: —
45,000: —
2,246: —
•
begrafningshjelpsbesparingar ..................
‘sionslandtmätare jemte deras enkor och barn
män och betjente vid skogsstaten och
ståndare, lärare och betjente vid tekniska
6,540: —
7,200: —
9,000: —
3,500: —
110,986
110,986
embets- och tjenstemäns samt underoffice-
löneinnehållningar ..................... 4,639: 50
krontal med ...............................50.
begrafningshjelpsbesparingar
50,000: —
4,640: —
28,080: —
82,720
82,720
Transport
193,706
—
-
—
-
193,706
—
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
T:pt
S:gr
T:pt
1880 års riksstat anslår:
F örslagsanslag.
Penningar.
Kronor.
193,705
244,025
219,470
60,350
5,000
78.000
65.000
355,000
56,000
6,0001
Indelt ränta
och ersättning
för indragna
räntor.
Kronor.
1,282,550
957,575
33
2,240,125i33|
Indelt
tionde och
ersättning
för indragna
tiondeanslag.
Kronor.
Oindelt spanmål.
Mått.
I Värde förI
slagsvis ä 2
] kronor 40
öre kubikf.
Summa.
Kbft.
k:r Kronor.
Kronor.
803
61
50
18
2088
193,705
244,025
219,470
60,350
5,000
78.000
65.000
355,000
56,000
6,000
1,282,550
958,450
803j61|
50|18|
8| 7| 20|88| 2,241,000)—
Vadstena krigsmanshuskassa
Amiralitetskrigsmanskassan:
Ersättning för mistade in
Till
pensionsfonden.........
» gratialfonden............
Till pensionering af flottans
slagsanslag ....................
» d:o af flottans och lots9,
030 till den för daglöstaterna
inrättade inva
Invalidhusfonden.
....................
För blesserade öfver- och unBidrag
till handelsflottans pen
anslag
................................
Bidrag till pensionering af
narier, enkor och barn m. m.
Tillkommer: För föreståndaskolorna
i riket samt Chal
barn
....................................
Bidrag till folkskolelärares
Bidrag till f o 1 k s k o 1 el ä r a r n es''
Bidrag till Eongl. teaterns
B. Allmänna
Till diverse föremål, förslagsAnvisningarne
enligt nu gälÖkas:
dels genom omföanslag:
»kavalleri- och
(240 -f 2,897: 52) ......
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
45
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning
i
Indelning och dermed jem- förlig anvisning,
på förslag.
Summa.
r
kontant.
Friheter.
Ersättningar.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Transport
193,706
244,025
—
—
--
—
—
193,706
244,025
—
komster:
.............................................. 36,320: —
.............................................. 16,650: — 52.970: -
befäl och underbefäl med vederlikar, för-
................................................................... 100,000: —
verkets gemenskap, (deraf högst kronor
nare å f. d. timmermans- och handtverks- lidstat), förslagsanslag ............................. 66,500: —
219,470
219,470
derofficerare, reservationsanslag.................................
sionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå, förslags-
lärares vid allmänna läroverk, pedagogier och semi-
.................................................................. 65,000: —
res och lektorers vid de tekniska elementar- merska slöjdskolan i Göteborg enkor och
.................................................................. 3,471: —
60,350
5,000
78,000
68,471
—
—
—
—
60,350
5,000
78,000
68,471
—
pensionering..................................................................
dike- och pupillkassa ...............................................
pensionskassor ...........................................................
355,000
56,000
6,000
—
—
—
355,000
56,000
6,000
—
S:gr
1,286,022
-1
—
1,286,022
—
indragningsstaten.
anslag.
lande riksstat ........................ 958,450: —
ring från Fjerde hufvudtitelns
infanteriregementena» med
........................... 3,137: 52
Transport 3,137: 52. 958,450: —
1,286,022
-1
- 1-
- |
-1
1,286,022|-
—
46
Stats-UtsJcoilets Utlåtande N:o 13.
1880 års riksstat anslår:
Förslag
s a n s 1 a g.
Penningar.
Indelt ränta
Indelt
tionde och
Oindelt spanmål.
Summa.
och ersättning
för indragna
räntor.
ersättning
för indragna
tionde- anslag.
Mått.
Värde för- slagsvis å 2
kronor 40
öre kubikf.
1
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kbft.
k:r
Kronor.''
Ö.
Kronor.
ö.
2,240,125
33
oo
o
CO
Öl
50
18
8
7
20
88
2,241,000
ock dels med de för- stat under Sjunde
sade anslag till inlö- skyldighet från häst- 4,578 kr. 45 öre, till
datorer af militiebo- litär indelningskafva- för dem förut från en
sornas medel till- afkomst 4,800 kr. och
kassan 17,000 kr.,
Summan upptages i
Anvisning i kontant, för-
Friketer ...........................
Ersättningar....................
2,240,125
33
CO
o
GO
61
50
GO
CO
rH
7
20
88
2,241,000 —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18.
47
Transport 3,137: 52. 958,450: —
närvarande å extra
imfvudtiteln an visen
af dagsverkshemman
i Skåne
ersättning åt arrenställen
och åt mire
på gammal stat
del af boställskaskommande
räntetill
militieboställs
eller
tillhopa......... 26,378:, 45 29,515: 97. 987,965: 97
enlighet med Kongl. Maj:ts förslag sålunda:
slagsanslag .............................................. 987,503
6,400
Summa
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning,
på förslag.
Friheter.
Kronor.
1,286,022
9S7,503
2,273,525
Kronor.
75 —
Ersättningar.
Kronor.
6,400
75 —
6,400-
Summa.
Kronor.
1,286,022
993,978
2,280,000|—
48
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 13.
Bil. IÄtt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens Nionde hufvudtitel.
Kronor.
Ö.
Pensionsstaten.
Till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
till fyllnadspensioner, kreditiv.........................................................
900,000
—
»
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1880.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.