Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af väckta motioner om försträckningar åt enskilda jernvägsbolag samt om beviljande af räntegaranti för amortering sobligationer, utfärdade af svenska jernvägsaktiebolag.

1880-04-05 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1880:28, Utlåtande, med anledning af väckta motioner om försträckningar åt enskilda jernvägsbolag samt om beviljande af räntegaranti för amortering sobligationer, utfärdade af svenska jernvägsaktiebolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Riksd. Kausli den 7 April 1880, kl. 5 e. m.

Utlåtande, med anledning af väckta motioner om försträckningar

åt enskilda jernvägsbolag samt om beviljande af räntegaranti

för amortering sobligationer, utfärdade af svenska

jernvägsaktiebolag.

(R. A.)

I en inom Första Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad

motion (N:o 43) har Herr C. A. Mannerskantz föreslagit, att Riksdagen

måtte bemyndiga Riksgäldskontoret att emot stäld fullgod säkerhet

uti — i förhållande till deras beräknade årliga medelafkastning till

bestämdt värde uppskattade — jernvägsanläggningar, men inom ett

belopp, som för hvarje jernväg icke finge öfverstiga hälften af dess

hela anläggningskostnad, antingen lemna direkt försträckning till enskilda

jernvägsbolag, eller ock belåna, inköpa eller garantera af sådana

bolag utgifna obligationer, hvari nyssnämnda slags säkerhet blifvit

förskrifven, samt att för det sålunda angifna ändamål använda ett

belopp af högst 17 millioner, som genom upplåning inom eller utom

landet borde anskaffas, med bibehållande i öfrigt af de vilkor och den

form, som vid förra riksdagen för försträckningar ifrån den då bildade

jernvägshypoteksfonden bestämdes.

Vidare har Herr A. O. Wallenberg i en inom Första Kammaren

väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 31) föreslagit, att

Riksdagen behagade för sin del besluta, att öfverlemna till Kong!. Maj:t

att i de fall, han funne lämpligt, för en tid af högst tjugu år bevilja

räntegaranti för amorterings obligationer, utfärdade af de svenska jernBih.

till Riksd. Prot. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 21 lläft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

vägsaktiebolag, som derom gjorde underdånig anhållan ; och borde bland

vilkoren, som Kongl. Maj:t skulle ega att närmare bestämma, ingå:

a) att räntegarantien för hvarje år begränsades till skilnaden mellan

jernvägens nettobehållning af trafiken och jernvägsbolagets uti

obligationerna förskrifna ränta till högst fem procent;

b) att så väl jernvägsaktiebolaget som obligationsinnehafvarne

tillerkände staten, för dess med anledning af räntegarantien gjorda utlägg,

första inteckning i jernvägen såsom säkerhet framför redan upptagna

obligationslån; hvaremot staten icke skulle beräkna ränta på

sina utlägg i och för den lemnade garantien;

c) att det eller de jernvägsaktiebolag, som komme i åtnjutande

af denna fördel, skulle vara underkastade den särskilda kontroll å trafiken,

som Kong], Maj:t kunde finna nödig, och skulle jemväl förbehållas

Kongl. Maj:t rättighet att, med jernvägsaktiebolagets uteslutande

under den tid räntegarantien fortfore, genom Kongl. Trafikstyrelsen

låta besörja trafiken å sådan jernväg; och skulle

d) till bestridande af kostnaderna för ifrågakommande utgifter

med anledning af den räntegaranti, Kongl. Maj:t kunde finna för godt

att bevilja, Riksdagen bemyndiga Riksgäldskontoret att såsom tillfälligt

lån mot obligationer på fem och tio år upptaga och på Kongl. Maj:ts

reqvisition tillhandahålla erforderliga belopp.

Beträffande de motiv, motionärerne för berörda förslag anfört,

tillåter sig Utskottet att hänvisa till motionerna.

Då dessa motioner hafva ett gemensamt syfte och i dem båda

föreslås räntegaranti å enskilda jernvägsbolags obligationer, har Utskottet

ansett dem böra i ett sammanhang behandlas.

Äfven vid sistlidne års riksdag väcktes af samma motionärer liknande

förslag. I sitt öfver dem afgifna utlåtande (N:o 46, sid. 22) yttrade

Utskottet, att, då Utskottet, med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts förslag

om bildande af en jernvägshypoteksfond, föreslagit vidtagande af en

åtgärd, hvarigenom den allmänna rörelsen komme att underlättas och

det till grund för motionerna liggande syfte således i väsentlig mån

uppnås, följde redan häraf, att Utskottet saknade skäl att tillika förorda

bifall till berörda motioner. Härtill komme, att de af motionärerne

framlagda förslag vore synnerligen vidtgående, nästan helt och hållet

saknade nödig utredning och långt ifrån innebure någon visshet, att

deras genomförande kunde utan ganska stora äfventyr och uppoffringar

för staten ega rum. Genomförandet af förslaget om en räntegaranti

skulle tvifvelsutan bidraga att betydligt höja värdet af de jernvägsobligationer,

å hvilka enligt detsamma ränta för en lång tid blefve af

staten garanterad, men jemväl i en för det dåvarande knappt beräkne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

3

lig grad öka statens af skattemedel utgående, redan stora utgifter; hvartill

komme att äfven i andra afseenden verkningarne af ett bifall till

berörda förslag, i det skick hvari frågan förelåg, ej kunde beräknas.

Utskottets sålunda uttalade åsigter vunno Riksdagens bifall, och

om förhållandena sedermera undergått förändring, torde detta åtminstone

ej hafva skett i en sådan rigtning, som mera nu än under sistlidna år

påkallar bifall till de väckta motionerna. Då dessa förslag vid sistlidne

riksdag förkastades, skedde detta hufvudsakligen derför att den enda

synpunkt, hvarur Riksdagen ansåg frågan kunna och böra betraktas,

var den allmänna rörelsens. Häraf härrörde den form, Riksdagen gaf

åt sitt beslut om bildande af en jernvägshypoteksfond och Utskottet

kan ingalunda tillstyrka Riksdagen att öfvergifva detta åskådningssätt

för att i stället inslå på en bana, som, till förmån för åtskilliga enskilda

personer och bolag, inleder staten i förvecklingar, hvilkas följder

ej kunna beräknas. Den allmänna rörelsen torde numera så mycket

mindre påkalla nya åtgärder från statens sida, som brist på rörelsemedel

ingalunda förefinnes, under det å andra sidan just statens egen

ställning måste mana till varsamhet och ingalunda inbjuder till bifallande

af de väckta förslagen.

Om det alltid måste vara af synnerlig vigt att staten undviker

all inblandning i enskilda angelägenheter, lärer ett afvikande från denna

grundsats allra minst böra ifrågakomma, då konseqvenserna af en dylik

inblandning kunna blifva ganska omfattande och med stora uppoffringar

förenade samt då en dylik inblandning ej heller kan ur något den allmänna

rörelsens behof härledas.

I förhållande till enskilda jernvägsföretag har staten hitintills, och

med rätta, begränsat sitt understöd derhän, att staten med anslag eller

lån befrämjat anläggande eller fullbordande af sådana enskilda banor,

hvilkas byggande staten funnit vara af allmän vigt. Att dervid ingalunda

förfarits med njugghet, utvisas deraf, att statens fordringar för

i dylikt afseende från Riksgäldskontoret utgifna låneunderstöd vid 1879

års slut utgjorde ej mindre än 33,785,844 kronor 83 öre. En väsentlig

skilnad förefinnes mellan dylika statens åtgärder och en mellankomst,

som afsåge och ledde dertill att, på de skattdragandes bekostnad, det

vill säga med uppoffring af allas berättigade intressen, ett antal enskilde

tillgodosåges, som af egen fri vilja ingått i företag eller iklädt sig förbindelser,

der det berott uteslutande på dem sjelfva att beräkna den

risk de löpte, den uppoffring hvartill de voro villiga, och hvarvid de

alldeles icke haft någon anledning att vänta ett statens ingripande till

deras förmån.

Nu anföres visserligen från motionärernes sida, att. statens under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

stöd skulle lemnas endast på sådant sätt, att staten betryggades mot

förlust; men äfven om så vore — hvilket dock ej lärer kunna med

säkerhet antagas blifva händelsen — torde det obestridligen ligga en

synnerlig vigt derpå, att statens upplåning och statens mellankomst

medgifvas endast för befrämjande af statsändamål.

Utskottet hemställer,

l:o.

att Herr Mannerskantz’ ifrågavarande motion ej

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och

2:o.

att Herr Wallenbergs ifrågavarande motion ej

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 April 1880.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

Lo af Herrar C. Ekman, L. M. Nordenfelt, C. M. Hammar och

K. O. Ljungqyist, hvilka ansett, att Utskottets yttrande och förslag

bort hafva följande lydelse och innehåll:

“Utskottet får till en början i minnet återkalla, att sistlidne års

Riksdag för att bereda tillfälle till belåning på drägliga vilkor af jernvägsbolags

obligationer och skuldförbindelser och derigenom lätta det

tryck, dessa utöfva på den allmänna rörelsen, beslöt bildande af en

fond å 23,000,000 kronor samt att från denna fond, hvars utlåning

enligt sistlidna års Riksdags beslut den 1 Juni innevarande år kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 28.

5

mer att upphöra, utgått lån till belopp af endast omkring 6,500,000

kronor. Då man, till öfvervinnande af de olägenheter för näringslifvet,

som uppkommit derigenom, att allt för stora kapital fastlåsts vid de

enskilda jernvägsanläggningarne, beslutar bilda en jernvägshypoteksfond

af det slag, som den nyss omförmälda och bestämmer beloppet af

denna fond till högst 23 millioner, men fonden i sjelfva verket icke

uppnår högre belopp än omkring 6p millioner, så synes obestridligt

att ett af två fall måste vara för handen: antingen har man öfverskattat

storleken af den olägenhet, man velat afhjelpa, eller har man för detta

afhjelpande valt en väg, som icke ledt till det åsyftade målet eller

åtminstone icke varit den enda, som borde leda till samma mål.

Svårligen lärer kunna sägas, att den antydda olägenheten varit

öfverskattad. De ansenliga summor, som vid 1878 års slut voro nedlagda

i enskilda jernvägar, hafva under 1879 ytterligare ökats och

ännu äro dylika jernvägar under byggnad, hvilkas utförande beslutats

under den tidsperiod, då de alltför stora kapitalen fastlästes. Enligt

uppgift i nu under tryckning varande »Allmän svensk jernvägsstatistik»

förhåller sig saken så, att med frånräkning af det belopp, hvarmed den

under året af staten inköpta Hallsberg—Motala-—Mjölby jernväg tillförene

ingick i den bundna kapitalsumman, ökningen under 1879 kan

uppskattas till högst 18,400,000 kronor och att, då till sammanräknade

byggnadskapitalet lägges det kapital, som bundits i de för trafikens

bedrifvande nödiga förlag, äfvensom den penningekostnad eller den

kapitalrabatt, som varit förknippad med anskaffningen af upplånta

medel, men utan afseende på de sväfvande skulderna, det vid 1879

års slut i enskilda, trafikerade jernvägar bundna kapital kan anslås till

ett minimum af 226 millioner kronor. Härvid bör dock tagas i särskildt

öfvervägande, huruvida hela detta belopp kan anses draget ur

den inhemska penningerörelsen. En del af samma belopp motsvaras

nemligen af statsbidrag, lån eller skänk, hvilka bidrag väl för det

mesta representera i utlandet upplånta medel, och eu annan del motsvaras

af de utländska kapital, hvarmed några få bland de enskilda

jernvägarne hufvudsakligen utförts. Men deremot bör å andra sidan

ihågkommas, att i totalbeloppet, 226 millioner kronor, ingå hvarken de

medel, som äro bundna i nu under byggnad varande banor, ej heller

bolagens sväfvande skulder, hvilka, enligt chefens för Finansdepartementet

uppgift till statsrådsprotokollet den 24 Februari 1879, utgjorde,

för de under perioden 1870—1878 tillkomna jernvägarne, omkring 11,5

millioner, ett belopp, som säkerligen icke minskats under det sist förflutna

året. Vägas de till hvardera sidan hänförliga beloppen mot

hvarandra, så torde måhända kunna sägas, att det ur den inhemska

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 28.

penningerörelsen dragna belopp är något mindre än det såsom bundet

angifna totalbeloppet, men i alla fall, och med hänsyn dertill att det

ojemförligt största fastlåsandet''skett under senast förflutna tioårsperiod,

står det qvar, att under denna period, till förmån för anläggning af

enskilda jernvägar, fästats ett kapital af inemot 200 millioner kronor,

eller i medeltal inemot 20 millioner om året, hvilka medel icke återkomma

i den allmänna rörelsen, annat än i den mån netto-behållningarne

å jernvägstrafiken motsvara räntor och amorteringar å skulder

samt utdelningar å aktiekapitalen.

Alltså då man genom bildandet af jernvägshypoteksfonden ville,

till förmån för näringslifvet utanför jernvägarne, införa 23 millioner i

allmänna rörelsen, så betydde detta detsamma som att man i denna rörelse

ville återföra omkring en tiondedel af det fastlåsta kapitalet, hvilket

icke torde böra anses som ett öfverskattande af den olägenhet man

ville afhjelpa.

Det återstår derföre att se, huruvida icke det åsyftade målet

kunde fullständigare, än som skett, vinnas, derest man beträdde, förutom

den redan valda vägen, äfven en annan. En sådan väg är icke

svår att finna. Det är den af staten mångfaldiga gånger tillförene

och med framgång följda, eller lån till sjelfva jernvägsbolagen. Ser

man noga till hvar den grund är till finnandes, hvarpå staten bör

bygga sitt uppträdande i frågor af nu föreliggande art, fäster man

tillbörlig vigt vid de gemensamma intressen, som förena statens jernvägar

med de enskilda, och vid nödvändigheten att dessa senare

kunna, fria från ekonomiska faror, hålla sin transportförmåga vid

makt, till utförande af det arbete i det allmännas tjenst, hvilket de

tillsammans med statsbanorna hafva till uppgift, och ställer man den

allmänna samfärdselns ostörda och väl ordnade gång såsom ett mål

att eftersträfva, icke mindre vigtigt, än penningerörelsens underlättande,

så synes den antydda vägen erbjuda fördelar, som det kan

vara skäl för staten att taga vara på, allt under förutsättning att sådana

lånevilkor uppställas, att statens säkerhet icke varder äfventyrad.

Jernvägarne måste lefva af sin trafik. Denna åter kan icke frodas

och växa till, annat än i bredd med välbefinnandet och utvecklingeu

hos det näringslif, som rör sig utanför dessa vägar. Men detta

lif hämmas af de till ett oproportionerligt mått i jernvägsföretagen

bundna kapital. För stora kapital äro nedlagda i jernvägarne och för

små i de näringslifvets öfriga grenar, som med trafik skola förse

dessa vägar. Att nu genom statslån på drägliga vilkor sätta jernvägsbolagen

i stånd att befria sig från sina sväfvande och för öfrigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

7

mest tryckande skulder och dymedelst förflytta häremot svarande medel

från jernvägarne till de näringsgrenar, der trafikanledningarne äro

att finna, det betyder icke blott att med återställande af en bruten

jemnvigt böja näringslifvet i allmänhet, det betyder på samma gång

att höja jernvägarnes transportförmåga och trafikrörelse, det vill säga

detsamma som att stärka just den grund, som ovilkorligen är den

enda, hvarpå en betryggad ekonomisk ställning för jernvägarne kan

hvila.

Den nu föreslagna vägen synes derföre leda till ett mål af vida

större betydelse än det man från början föresatt sig, och detta på en

metod som rättvisligen må kallas sund och staten värdig, och det

torde vara öfverflödigt tillägga, att, då man vid sidan af ett i allmänhet

stegradt näringslif höjer de enskilda jernvägarnes trafikrörelse, så

fyller man på samma gång källorna till rörelsen å statens egna jernvägar,

med ett ord, man befordrar det allmännas bästa.

I afseende å jernvägsbolagens ställning till sina fordringsegare

är det att beklaga, att en lag om inteckning i jernväg icke förefans

vid den tid, då de ansenliga jern vägsanläggningar kommo till stånd,

hvilka nu binda de stora kapitalen. Men äfven om en dylik lag numera

blefve utfärdad, skulle svårigheter möta för staten, att såsom

säkerhet för i fråga varande lån erhålla den första inteckningen, enär

sådant skulle förutsätta, att de obligationshafvare, hvilka på grund af

aftal eljest komme att för sina fordringar med sådan inteckning förnöjas,

läte dem tillkommande inteckningssäkerhet postponeras. Den

frågan bör alltså uppställas, huruvida garantier af annat slag än inteckning,

men i afseende å tryggheten jemförliga med detta senare

slag kunna beredas. Vid besvarandet af denna fråga anmärkes till

en början, att de enskilda jernvägsanläggningarne i allmänhet kommit

till stånd med för små aktiekapital och att deras lån stälts på för

hastig amortering.

Att öka aktiekapitalen vore derföre en åtgärd som enklast och

säkrast ledde till konsolidering af den ekonomiska ställningen, men

det torde icke behöfva sägas, att en dylik åtgärd i de flesta fall vore

svår att genomföra, bland annat derföre, att man hyser för litet förtroende

till möjligheten att, lemnad helt och hållet åt egna krafter,

gå i land med den uppgift man föresatt sig, och hellre eftersätter

vidmakthållandet af jernvägens förmåga att uppfylla sin bestämmelse,

än vedervågar att ånyo binda kapital, som, derest det nya aktiekapitalet.

icke kunde bringas till ett opåräknadt stort belopp, icke skulle

medföra den åsyftade konsolideringen.

Helt annat vore förhållandet, om staten, genom att biträda med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ö

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 28.

sin kredit, uppmuntrade de i jernvägsanläggningen intresserade till

ansträngningar för bildandet af nytt aktiekapital. Staten kunde dervid,

utgående från medeltalet af de nettobehållningar, som under redan

tilländalupen trafiktid årligen uppkommit, samt beräknande det maximum

af skuldsumma som finge förefinnas, för att räntan och amorteringen

derå betäcktes af nämnda medeltal, bestämma det nya aktiekapitalets

storlek sålunda, att förut befintliga skulder kunde reduceras

och den återstående skuldsumman, skulden till staten inräknad, icke

öfverstege nyss nämnda maximum och att nödigt förlagskapital derjemte

bereddes, på det att bolaget icke för det nödiga förlagets skull

måste ingå i nya skuldförbindelser.

Vidare borde staten förbehålla sig, att Kongl. Maj:t egde insätta

en ledamot i bolagsstyrelsen och utse en revisor att deltaga i granskningen

af bolagets förvaltning och räkenskaper äfvensom att bolaget

i öfrigt skulle vara underkastadt alla de vilkor och kontroller, som

Kongl. Maj:t till bibehållande af statens säkerhet för det utgifna lånet

pröfvade nödiga.

Beträffande vilkoren för amorteringen är en vigtig omständighet

att taga i betraktande, nemligen den, att i många fäll en ganska dryg

tid kommer att åtgå innan trafiken vunnit det omfång och den stadga,

att deraf betingade nettobehållningar tillåta en regelbunden utbetalning

af räntor och amorteringar och att i dessa fall ingen låneförsträckning

uppfyller sitt ändamål, som icke medgifver att, under ett visst antal

år, densamma får åtnjutas utan skyldighet till amortering. Ett dylikt

uppskof med påbörjandet af amorteringen är naturligtvis mer nödvändigt

för den ena jernvägen än för den andra, men med hänsyn till

såväl de jemförelsevis ringa inkomster, en jernväg i de flesta fall har

att påräkna under den första tioårsperioden af sin tillvaro, som graden

af den tillväxt i trafik, som i allmänhet förekommer, synes det

vara ändamålsenligt att ifrågavarande uppskof kan, derest Kongl. Maj:t

så skulle pröfva nödigt, utsträckas till tio år.

I anledning af det missförhållande mellan anläggningskostnad

och nettoinkomster, som antagligen egde rum vid den jernväg, hvarifrån

låneansökan vore att förvänta, torde, vid bestämmande af ett låns

storlek, afseende böra fästas icke blott, såsom vanligen sker, vid anläggningskostnaden,

utan derjemte vid de årliga netto-inkomsterna, samt

föreskrifvas, att lånebeloppet icke finge öfverstiga hälften af den förra

och ej heller det belopp som uppkomme, då medeltalet af de senare

kapitaliserades efter en räntefot af 5 för hundra, hvarjemte billigheten

synes fordra att, om bolaget redan erhållit statsunderstöd, vare sig i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

9

form af lån eller anslag, beloppet af sådant understöd borde afdragas

från det belopp, som eljest blefve det högsta.

En försigtighetsåtgärd från statens sida borde äfven vara den,

att bolaget icke finge utan Kongl. Maj:ts tillstånd ikläda sig ny skuld,

utan att statens säkerhet för utgifvet lån vore på grund af lag om inteckning

i jernväg bevarad, från hvilken bestämmelse dock undantag

nödvändigtvis måste göras i fråga om den löpande driftkostnaden.

Då, såsom ofvan förutsatts, konsolideringen af bolagets ställning

skulle byggas, bland annat, derpå, att årliga annuiteter betäcktes af

endast så pass stora belopp, som motsvarade årliga medelnettobehållningen

före lånets utbekommande, men, till följd af trafikens enligt

naturliga lagar skeende tillväxt, nettobehållningarne, öfver hufvud taget-,

årligen måste stiga, så synes det obestridligt, att äfven statens säkerhet

efter hand måste tillväxa, och att denna säkerhet i sjelfva verket

måste blifva lika betryggande som den på inteckning hvilande, ja, till

och med hade eu fördel framför det senare slaget derutinnan, att

någon tvångsförsäljning af jernvägen icke borde kunna ifrågakomma,

hvilket deremot kunde inträffa med en sådair jernväg, hvari staten hade

inteckning, hvilket åter kunde nödga staten att inköpa en jernväg,

som icke stode i samband med statsbanorna eller uppfylde dessas

egentliga ändamål, att vara stambanor.

Det är sant, att genom nu ifrågasatta åtgärder kapital skulle ånyo

bindas, men om detta, under nuvarande omständigheter, kunde anses

som en olägenhet för den allmänna penningerörelsen, så kunde å

andra sidan med fog sägas, att kursen å de konsoliderade bolagens

obligationer blefve fastare och att begärliga bytesmedel sålunda inkomme

i penningemarknaden. Men framför allt betvingades den osäkerhet

inom affärslifvet, som ännu måste vara rådande till följd af

många jernvägsbolags sväfvande ställning, och trygghet vunnes, att

den allmänna samfärdseln icke stördes genom bolagens oförmåga att

på tillfredsställande sätt uppfylla sina förbindelser mot denna samfärdsel.

På grund af hvad sålunda blifvit- anfördt, föreslår Utskottet,

l:o

att Herr Mannerskantz’ motion må på det sätt

bifallas, att Riksdagen ställer till Kongl. Maj:ts förfogande

det belopp, som den 1 Juni 1880 återstår

obegagnadt af den vid 1879 års riksdag beslutade

Bih. till Riksd. Prof. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

jern vägshy poteksfond å 23,000,000 kronor, att utlemnas

såsom amorteringslån till enskilda jernvägsbolag,

lrvilka derom göra ansökan före den l:sta Juni 1881

och vid tidpunkten för sådan ansökan trafikerat sin

jernväg i minst 3 år, allt enligt nedanstående grunder:

a) Lånebeloppet får icke öfverstiga hälften af

bokförda anläggningskostnaden, enligt räkenskap, som

Kongl. Maj:t godkänt, icke heller det belopp, som

uppkommer, då medeltalet af bolagets årliga nettoinkomster

från jernvägstrafiken under föregående trafikticl

kapitaliseras efter en räntefot af 5 för hundra;

skolande för hvartdera fallet med lånebeloppet förstås,

icke blott det lån, som är i fråga att upptagas, utan

derjemte ursprungliga beloppet af möjligen redan beviljadt

statslån, äfvensom statsanslag, derest sådant

utgått, således summan af samtliga statsbidragen.

b) Jernvägen med dertill hörande fast och lös

egendom skall utgöra säkerhet för lånet, med förmånsrätt

för staten framför öfriga fordringsegare.

Kan sådan säkerhet icke erhållas, må det ankomma

på Kongl. Maj:t att ändock bevilja det sökta lånet,

eller del deraf, under förbehåll, bland andra,

att nytt aktiekapital inbetalas till sådant belopp,

att genom detta aktiekapital, tillsammans med det af

Kongl. Maj:t beviljade lånebeloppet, bolagets skuldsumma

nedsättes och konverteras så, att dädanefter

förfallande räntor och amorteringar icke öfverstiga

nettobehållningarne å jernvägstrafiken, sådana dessa

behållningar visat sig under redan tilländalupen trafiktid;

och

att bolaget, sedan skuldsumman blifvit sålunda

förminskad, ändock har i behåll nödigt driftkapital.

c) Bolaget skall före lånets utbekommande förbinda

sig att, intill dess statens säkerhet varder på

grund af lag om inteckning i jernväg bevarad, icke

ikläda sig ny skuld annat än för löpande driftkostnad,

så framt ej Kongl. Maj:t sådant medgifvit.

d) Amortering af lånet må, derest Kongl. Maj:t

pröfvar skäligt, uppskjutas högst tio år.

e) Lånetiden bestämmes till 40 år, den tid oräk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

i I

nåd, under hvilken uppskof med amorteringen skall

ega rum. Räntor och annuiteter bestämmas af Fullmäktige

i Riksgäldskontoret så, att staten erhåller

full ersättning för de ränte- och öfriga utgifter, som

statens för ifrågavarande ändamål gjorda upplåning

medför.

f) Är icke derom redan förordnadt —• i anledning

af förut beviljadt statsunderstöd — insätter Kongl.

Maj:t en ledamot i direktionen för hvarje jern vägsbolag,

som undfått lån af nu ifrågavarande beskaffenhet,

och utser en revisor att deltaga i granskningen

af bolagets förvaltning. Arfvode till sålunda utsedd

direktör och revisor skall bestridas af bolaget,

hvilket för öfrigt är underkastadt alla de vilkor och

kontroller, som af Kongl. Maj:t, till bibehållande af

statens säkerhet för det utgifna lånet, pröfvas nödiga.

Herr Wallenberg har i sin motion förmält, att den ställning, i

hvilken många af våra jernvägsaktiebolag befunne sig, vore sådan att

den måste påkalla någon uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Dessa bolags betryck har han ansett härröra af ett alltför hastigt jernvägsbyggande

och missgynnande konjunkturer, men derjemte väsentligen

äfven deraf att bolagen äro i besittning af ett alltför ringa eget

kapital och upptagit sina lån med en alltför kort återbetalningstid,

hvarigenom annuiteten blifvit tryckande. Hans här ofvan omförmälda

förslag afser derför att betrygga de jernvägsbolags ställning, hvilka

Kongl. Maj:t kunde finna vara förtjenta af en dylik handräckning.

Såsom synes, har Utskottet här ofvan beaktat de af nämnde

motionär omförmälda förhållanden och framlagt ett förslag till jernvägsbolagens

understödjande i den mån och på det sätt, Utskottet ansett

nu skäligen böra ifrågasättas. Utskottet kan så mycket mindre förorda

bifall äfven till Herr Wallenbergs förslag, som all utredning saknas

om de verkningar, den af honom ifrågasatta räntegaranti skulle

på statens financiella ställning utöfva.

Utskottet hemställer alltså,

2:o

att Herr Wallenbergs ifrågavarande motion ej

må af Riksdagen bifallas.“

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

2:o af Herr E. Key;

3:o af Herr Grefve N. G. A. Sparre; och

4:o af Herr F. L. S. Heder stjerna, med hvilken instämt Herrar

Grefve C. Beck-Friis och Grefve C. S. A. Lagerberg•

“Vid sistlidne års riksdags Stats-Utskotts Utlåtande n:o 46, i anledning

af Kongl. Maj:ts proposition angående bildande af en jernvägshypoteksfond

m. m., anmälde jag jemte två andra af Utskottets

ledamöter en så lydande reservation:

»Vi anse för vår del Utskottet hafva bort föreslå, att rättigheten

till låns erhållande ur det ifrågavarande anslaget må utsträckas jemväl

till en annan klass af låntagare, än den, Kongl. Maj:t närmast afsett,

Såsom bekant är, häfta åtskilliga jernvägsbolag i en ganska betydlig

sväfvande skuld till enskilda banker, för hvilken skuld de hafva

pantsatt egna obligationer, som de ej lyckats afyttra. Om nu dessa

obligationer ur det ifrågavarande anslaget belånas af jernvägsbolagen

omedelbart eller af bankerna, synes vara för staten såsom långifvare

likgiltigt, om blott i båda fallen lånevilkoren bestämmas så, att statens

säkerhet blir fullt betryggande. Deremot måste det för jernvägsbolagen

vara allt annat än likgiltigt, om åt dem lemnas tillfälle att

sjelfva, på drägliga vilkor, belåna dessa obligationer eller om en sådan

belåning måste ske genom bankerna såsom mellanhand. I senare

fallet nödgas nemligen jernvägsbolagen att fortfarande, kanske i stegrad

grad, vidkännas lånevilkor, som äro för dess existens betungande,

i vissa fall kanske vådliga. Ur statens synpunkt torde det vara högeligen

önskvärdt, att jernvägsbolagens existens genom drägliga lånevilkor

underlättas, och vi hafva derför hållit före, att äfven jernvägsbolag

böra inbegripas bland de låntagare, hvilka skulle ega att ur

ifrågavarande anslag undfå lån.

Vi yrka fördenskull,

att i klämmen, punkten l:o, mom. a) efter ordet

“kreditanstalter“ må tilläggas orden: “äfvensom

med af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning försedda

jernvägsbolagu.“

Beklagande att detta förslag då ej vann Riksdagens bifall, i hvilket

fall de olägenheter, som i Herr Mannerskantz’ motion och förestående

reservation finnas omnämnda, sannolikt nu varit undanröjda, och

vidhållande min då uttalade mening, får jag härmed förnya mitt förslag,

att Riksdagen må besluta att i det bemyndigande, som sistlidne Riks
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

8tats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

13

dag lemnade fullmäktige i Riksgäldskontoret att, i den mån ansökningar

derom inkomma, mot förbindelser af allmänna inrättningar banker

ooh andra med af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning försedda

kreditanstalter, mot. pant af obligationer eller skuldförbindelser, utfärdade.

svenska. jernvagsbolag, som före utgången af 1878 undfått

koncession,'' utlemna lån på viss tid, dock ej längre än till slutet af

ar 18yd, och till sammanräknadt belopp af högst tjugutre millioner

kronor, må efter ordet “kreditanstalter“ tilläggas “äfvensom med af

Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning försedda jernvägsbolag“ samt att

med bibehållande i öfrigt af de för fondens utlåning stadgade grunder5

tiden för ingifvande af ansökning om lån ur omförmälda fond må utsträckas

till den 1 Juni 1881.“

Bih. till Rihsd. Prof. 1880. 4 Samt, 1 Afä. 21 Häft.

1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.