Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af Kongl. Maj:ts rätt att förfoga öfver uppkomna besparingar på hufvudtitlarnes anslaq m. m.

1880-04-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1880:34, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af Kongl. Maj:ts rätt att förfoga öfver uppkomna besparingar på hufvudtitlarnes anslaq m. m.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

11

rade lägenheter lemna en årlig arrendeafgift af 1,588 kubikfot 5,35 kannor

råg, 1,388 kubikfot 5,35 kannor korn, 370 kubikfot hafre och 18

centner smör samt 71,739 kronor 20 öre, och att arrendeafgifterna, i

följd af förnyadt upplåtande under år 1879 af förut utarrenderade lägenheter,

så vidt förteckningen lemnar fullständig upplysning för en tillförlitlig

jemförelse, ökats med 29,527 kronor 12 öre i penningar, men

minskats med 3,887 kubikfot 8,18 kannor råg, 4,016 kubikfot 8,88 kannor

korn, 444 kubikfot 9,2 kannor hafre, 60 skålpund lin och 17 centner

60 skålpund smör; hvilket Utskottet får till Riksdagens kännedom

meddela.

Stockholm den 13 April 1880.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

N:o 34.

Ank. Ull Riksd. Kansli den 13 April 1880, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af Kongl.

Maj:ts rätt att förfoga öfver uppkomna besparingar på

hufvudtitlarnes anslaq m. m.

(R. A.)

I en inom Första Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad

motion (N:o 41) har Herr Jöns Pehrsson från Kronobergs län, med

förmälan, att Kongl. Maj:t sedan längre tid egde rättighet att fritt förfoga

öfver de besparingar, som på hvarjehanda anslag uppstode, anfört,

att, sedan Riksdagen numera hvarje år sammanträdde, behofvet af pen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats- Utskoitcts Utlåtande N:o 34.

ningar till oförutsedda utgifter lämpligast tillgodosåges, om på hvarje

hufvudtitel, der sådant ansåges behöfligt, en viss summa utsattes till oförutsedda

utgifter och alla besparingar öfverfördes till besparingsfonden,

hvarigenom, enligt motionärens åsigt, utgifterna skulle minskas och en

större reda i redovisningssättet uppkomma. På grund häraf har motionären

föreslagit:

l:o att Riksdagen måtte för sin del besluta, att den Kongl. Maj:t

medgifna rätt att disponera uppkommande besparingar på hufvudtitlarnes

anslag skulle upphöra;

2:o att Riksdagen skulle på hvarje hufvudtitel, der så ansåges erforderligt,

utsätta bestämda summor till oförutsedda utgifter; och

3:o att alla uppkommande besparingar för hvarje år skulle öfverföras

till besparingsfonden, för att användas till statsutgifters betäckande.

På sätt motionären förmält, har Kongl. Maj:t städse ansetts ega

rätt att använda besparingarne å de ordinarie fasta anslagen under riksstatens

särskilda hufvudtitlar till sådana af Riksdagen förut ej pröfvade

utgifter, hvilka finnas för rikets styrelse påkallade till samma ändamål,

som med hvarje hufvudtitels anslag afses, dock med den inskränkning

att utgiften måste vara tillfällig och ej af permanent egenskap. Öfver

inkomsttitlarnes öfverskott, liksom öfver uppkomna besparingar å extra

statsanslagen eller å förslagsanslagen eger Kongl. Maj:t derom ej dispositionsrätt.

Beträffande Kongl, Maj:ts rätt att förfoga öfver besparingarne å de

ordinarie fasta anslagen å hufvudtitlarne får Utskottet här endast omförmäla,

att Rikets Ständer den 10 April 1810, vid fastställande af den

första statsregleringen efter det nya statsskicket, yttrade: »med skyldigt

afseende ej mindre på riksstyrelsens befriande från olämpliga inskränkningar

i dess dispositionsrätt öfver statsmedlen än äfven på försäkrandet

åt nationen af dessa medels användande till bestämda ändamål, hafva

Rikets Ständer enhälligt faststält följande hufvudtitlar och för hvarje af

dem anslagit nedannämnda summor, att inom sjelfva hufvudtiteln af

Kongl. Maj:t fritt och obehindradt disponeras;»

att, sedan efterföljande Riksdagar erkänt samma grundsats, 1834

års Riksdag i underdånig skrifvelse den 6 Oktober nämnda år, angående

några med statsregleringen gemenskap egande allmänna frågor, anfört

följande: »Ostridigt är det Eders Kongl. Maj:ts höga rätt, att till de

med hufvudtitelns anslag åsyftade ändamål disponera äfven sådana besparingar,

som inom titeln vid ordinarie anslagen kunna uppkomma, och

hvilken Eders Kongl. Maj:ts fria dispositionsrätt är oundgänglig, på det Eders

Kongl. Maj:t må vara i tillfälle att låta bestrida sådana kostnader, som, vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

13

Staternas reglerande ej förutsedde, under tiden mellan riksdagarne finnas

nödvändige, och hvartill såväl mindre brister i dessa titlars förslagsanslag,

som ock tillfälliga arfvoden och traktamenten kunna räknas; men

deremot äro löner och löningsförmåner på ordinarie stat icke af denna

beskaffenhet, utan böra dessa rätta sig efter deri statsreglering, som en

gång blifvit faststäld och hvilken måste betraktas såsom gällande intilldess

densamma i vederbörlig ordning förändras. Och då Rikets Ständer

funnit iakttagandet, af förenämnda ordning i afseende på löningsstaterna

vara af stor vigt, hafva Rikets Ständer beslutit, att de under Riksstatens

hufvudtitlar uppkommande besparingar hädanefter icke må anvisas till

några bestämda löneanslag på stat»;

att Rikets Ständer derefter i underdånig skrifvelse den 12 Maj 1841

yttrat: »Hvad beträffar framtida dispositionen af de särskilda hufvudtitlarnes

besparingar; så hafva väl Rikets Ständer nu, såsom tillförene, insett

och erkänt nyttan och nödvändigheten af den åt Eders Kongl. Maj:t

senast genom Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 6 Oktober 1834,

upplåtna rättighet att disponera de å en eller annan hufvudtitel uppkommande,

till beloppet kända, besparingar till de med titelns anslag

åsyftade ändamål och för bestridande af sådane, vid den af Rikets Ständer

verkstälda statsreglering, ej påräknade utgifter, hvilka under tiden

emellan riksdagarne kunna finnas af oundvikligt behof påkallade; dock

hafva Rikets Ständer, särdeles vid denna riksdag, funnit, att ifrågavarande

dispositionsrätt blifvit begagnad på det sätt, att dels det dermed

hufvudsakligen åsyftade ändamål synes Rikets Ständer i betydlig mån

förfeladt, dels ock nya omsorger för Rikets Ständer uppkommit att

bereda sådane utvägar, hvarigenom årliga redovisningen för Statsverkets

medel må kunna återföras i det skick, Rikets Ständer anse oundvikligen

nödigt för statens betryggande och möjligheten för Rikets Ständer att,

genom sina Revisorer eller Stats-Utskott, kunna åstadkomma en ändamålsenlig

granskning; hvadan Rikets Ständer, som, genom den verkstälda

nya statsregleringen, medelst ökade anslag å Riksstaten i vissa delar,

sökt afhjelpa några af de behof, för hvilkas fyllande ifrågavarande tillgångar

sedan sista Riksdag tagits i anspråk, beslutat: att de besparingar,

hvilka intill nästa riksdag kunna å någon eller några af hufvudtitlarne

uppkomma, må fortfarande af Eders Kongl. Maj:t användas till sådane

af Rikets Ständer ej förut pröfvade utgifter, hvilka hädanefter kunna

finnas för Rikets styrelse af oundvikligt behof påkallade, för samma

ändamål, som med hvarje hufvudtitels anslag afses, och hvilka utgifter

alltid måste vara tillfälliga och icke af permanent egenskap; att sålunda

besparingarne i intet fall må komma i fråga att begagnas till bestri
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 34.

dande af årliga löner och arfvoden, hvilka böra rätta sig efter den statsreglering,

som af Rikets Ständer blifvit godkänd och måste betraktas såsom

gällande, intill dess densamma i vederbörlig ordning förändras; samt

att vid denna disposition i öfrigt må iakttagas, att de besparingar, som

ett år reserveras, kunna ett följande år användas; och få Rikets Ständer

derjemte i underdånighet anhålla, att vederbörande förvaltande Embetsverk

måtte undfå nådig föreskrift att så inrätta räkenskaperna, att de

fullsändigt utvisa ej mindre de uppkomna besparingarnes belopp, än ock

deraf skedda utbetalningar»; samt

att 1871 års Riksdag i underdånig skrifvelse den 17 Maj samma

år, N:o 46 mom. 21:o, med åberopande af 1840—1841 års Riksdags nyssnämnda

beslut, andragit: »Dessa föreskrifter äro sedermera icke ändrade,

utan hafva i riksdagsbesluten fortfarande åberopats, hvarjemte i allmänhet.

städse iakttagits den af samma föreskrifter tydligt framgående och

dessutom i sjelfva beskaffenheten af ifrågavarande tillgångar grundade

regel, att disposition icke egt rum af förväntade, utan endast af redan

under ett föregående år uppkomna besparingar».

Den konstitutionella sidan af förevarande fråga torde Stats-Utskottet

ej hafva att pröfva. Ur praktisk synpunkt åter har Utskottet ej funnit

något skäl att föreslå rubbning i det nuvarande förhållandet, som

visat sig ändamålsenligt. Erfarenheten har ådagalagt, att oförutsedda

behof i allmänhet kunnat genom uppkomna besparingar på lämpligt sätt

fyllas, äfvensom att, i flera fall, uppkomna besparingar förblifvit oanvända.

Härjemte är att bemärka, att det naturligtvis framgent likasom

hittills står Riksdagen fritt att, om och då skäl dertill förefinnes, vid

anslags beviljande föreskrifva särskilda vilkor, huru med möjligen uppkommande

besparingar å desamma skall förfaras. Att deremot, såsom

motionären föreslagit, på hvarje hufvudtitel årligen utsätta bestämda

summor till oförutsedda utgifter, skulle dels vara förenadt med svårighet

vid nämnda summors beräknande, dels, enligt Utskottets åsigt, ingalunda

leda till utgifternas minskande, utan antagligen snarare åstadkomma

en motsatt verkan.

Utskottet hemställer,

att Herr Jöns Pehrssons ifrågavarande motion ej

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 April 1880.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.