Skrifvelse med begäran om utredning, huruvida och under hvitka vilkor statsmakten mål kunna ikläda sig ansvar för förluster, som af embetsman genom felaktig ernbetsför vältning vållas.
1881-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1881:21, Skrifvelse med begäran om utredning, huruvida och under hvitka vilkor statsmakten mål kunna ikläda sig ansvar för förluster, som af embetsman genom felaktig ernbetsför vältning vållas.
Dokumentets text
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 21.
11
X:o 31.
Ank. till R.iksd. Kansli den 8 Mars 1881, kl. 2 e. in.
Ändra Kammarens Andra Till fattiga Utskotts Betänkande N:o 7, i
anledning af väckt motion om aflåtande till Kongl. Näjd
af underdånig skrifvelse med begäran om utredning, huruvida
och under hvitka vilkor statsmakten mål kunna ikläda
sig ansvar för förluster, som af embetsman genom felaktig
ernbetsför vältning vållas.
Uti en i Andra Kammaren inlemnad, till Utskottets behandling hänvisad
motion (Nio 155) har Herr K. J. Berg anmärkt, att med undantag
af assurerade postförsändelser samt å jernväg till befordran inlemnadt
gods, för hvilka försändelser staten iklädt sig ansvarighet äfven för det
fall, att de genom vederbörande tjensteman förskingras eller förstöras, åligger
det icke statsmakten någon rättslig förbindelse att godtgöra skada
eller förlust, som af dess tjenare genom felaktig embetsförvaltning kan enskild
samhällsmedlem tillskyndas. Såsom stöd för den åsigten, att dylik
ansvarsskyldighet från statens sida äfven torde böra till andra än de
tvenne nyssnämnda fall utsträckas, såvida vårt rättstillstånd skall kunna
anses i alla afseenden fullt betryggadt, erinrar motionären derom, att enskild
person, i och för åtnjutande och bevarande af sin lagliga rätt, ofta
— såsom t. ex. vid utmätningsansökningar, köpeskillingsliqvider, inteck
-
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 21.
ningsförnyelser, lösningsanspråks anhängiggörande o. s. v. — är nödsakad att
öfverlemna större eller mindre del af sin förmögenhet till embetsman,
om hvars rättrådighet och vederhäftighet han icke eger kännedom, ja till
och med kan hysa berättigade tvifvelsmål, utan att dervid någon utväg
är honom beredd att kunna skydda sig emot förluster, i händelse det
mottagna skulle af embetsmannen förskingras och denne sakna tillgång
att godtgöra skadan. Att särskildt i afseende på utmätning det blifvit
föreslaget, att utmätning må kunna göras, utan att fordringsbeviset behöfver
aflemnas till utmätningsmannen, hjelper ej mycket, enär de för fordringens
gäldande indrifna medlen i alla fall kunna af utmätningsmannen
förskingras.
Då det emellertid icke låter sig förena med ett väl ordnaclt samhällstillstånd,
att den enskilde genom fullgörande af de för åtnjutande eller
bevakande af hans lagliga rätt af statsmakten anbefalda åtgärder kan
utsättas för äfventyret, att hans rätt genom felaktigt förfarande af statsmaktens
organ kan helt och hållet tillintetgöras, så anser motionären,
att rättelse och trygghet i detta hänseende endast kan vinnas derigenom,
att staten leninar sin garanti för de medel och andra tillgångar, som den
enskilde kan vara nödsakad att till vederbörande embetsman öfverlemna,
och sålunda åtager sig ansvaret för hvad den förre genom den senares
förvållande kan förlora. Om ock statskassan genom en sådan för rättssäkerheten
vigtig garanti någon gång skulle få vidkännas en större förlust
— något som dock enligt vunnen erfarenhet knappast är att befara —
så torde det med billighetens fordringar vara mera öfverensstämmande,
att denna förlust af allmänna medel godtgöres, än att den enskilde utan
något sitt förvållande och till följd just af statsmaktens anordningar drabbas
deraf.
Motionären, som sålunda antager, att statsmakten ej bör undandraga sig
att medverka till godtgörande af förluster, som genom embetsinäns förvållande
tillskyndas enskilde, anser dock frågan om sättet och vilkoren för lemnandet
af en sådan medverkan samt i hvilka fall den bör ega rum vara så vidtomfattande,
att den icke kan utan en föregående utredning nöjaktigt besvaras, hvarföre han
föreslår, »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t efter föregången utredning täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida
och under hvilka vilkor statsmakten må, till befrämjande af ett betryggadt
rättstillstånd, kunna ikläda sig ansvar för skada och förluster,
som af statens embetsman genom felaktig embetsförvaltning kunna blifva
enskilde samhällsmedlemmar utan deras förvållande tillskyndade, samt der
-
13
Ändra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Betänkande N:o 21.
efter till Riksdagen göra den nådiga framställning i ämnet, som af omständigheterna
må finnas påkallad.
Utskottet, som tagit motionen i öfvervägande, kan icke annat än finna
de skäl, som äro anförda för bifall till densamma, vara i allo väl grundade
och beaktansvärda.
Att staten i sista hand bör vara skyldig att i viss mån ansvara för
de förluster och lidanden, som genom dess tjenares förvållande under
tjensteutöfning tillskyndas enskilde samhällsmedlemmar, är en sanning, som
lika litet lärer kunna bestridas som att en betänklig brist i rättstillståndet
förefinnes der, hvarest sådant icke är genom lag bestämdt. Om det
äfven måste medgifvas, att den ansvarsskyldighet, som motionären önskar
pålägga statsverket, möjligen en eller annan gång skulle komma att för
detsamma medföra förluster och uppoffringar, så torde dock ej särdeles
stort afseende böra fästas härpå, emedan fördelarne af ett fullt betryggadt
rättstillstånd uti ifrågavarande hänseende måste både för samhället
i dess helhet och för hvarje dess medlem blifva så stora, att de mer än
motväga den risk för statskassan, som af den ifrågasatta ansvarsskyldigheten
kan blifva en följd. Om man härtill får antaga, att uti den framställning,
som enligt motionärens förslag, efter noggrann utredning af saken,
kommer att för Riksdagen framläggas, gränserna för statsverkets ansvarsskyldighet
noga utstakas, och nödiga bestämmelser införas till dess skyddande
emot tjenstemännens missbruk å ena sidan samt emot obefogade
ersättningsanspråk från enskilde samhällsmedlemmar a den andra, sa
torde faran af en sådan lagbestämmelse, som den motionen afser, icke
blifva större än att man lugnt kan underkasta sig den, hvarföre Utskottet
i full öfverensstämmelse med motionen vördsammeligen hemställer,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t efter föregången utredning täcktes
taga i nådigt öfvervägande, huruvida och under
Indika vilkor statsmakten må till befrämjande af ett
betryggadt rättstillstånd kunna ikläda sig ansvar för
skada och förluster, som af statens embetsman genom
felaktig embetsförvaltning kunna blifva enskilde samhällsmedlemmar
utan deras förvållande tillskyndade
Bill. till Biksd. Prof. 1881. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 14 Höft. 3
14 Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) ■Betänkande N.o 21.
samt derefter till Riksdagen göra den nådiga framställning
i ämnet, som af omständigheterna ma finnas pakallad.
Stockholm den 8 Mars 1881.
På Utskottets vägnar:
A. J. LYTE.
Herr K. J. Berg har anmält, att han icke deltagit i frågans slutliga
behandling i Utskottet.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTBAL-TRYCKERIET, 1881.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.