Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående tidlbevillningen.

1881-02-28 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1881:4, Betänkande, angående tidlbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

JBevUln ings- Utskottets Betänkande N:o 4.

1

N:0 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 Febr. 1881, kl. 2 e. ni.

Betänkande, angående tidlbevillningen.

Sedan Bevillnings-Utskottet till pröfning förehaft de till Utskottet

hänvisade motioner, hvilka afse förändringar i nu gällande tulltaxa och

tillhörande underrättelser, får Utskottet härmed afgifva betänkande angående

tullbevillningen.

Enligt § 40 i Riksdagsordningen eger Utskottet jemväl, oafsedt

hvad inom Kamrarne i motionsväg föreslagits, att granska den bestående

tullagstiftningen och deruti föreslå nödiga ändringar- och rättelser.

Utskottet har denna gång icke i något fall begagnat sig af denna sin rätt.

Då hela vår tullagstiftning för närvarande utgör föremål för granskning

inom en särskildt i sådant ändamål tillsatt komité, hvars betänkande

inom den närmaste framtiden torde’vara att motse, synes rubbningar

i det bestående böra undvikas i synnerhet i de fall, då klagomål

öfver svårare missförhållanden icke förekommit. Denna synpunkt

har ock i väsentlig grad varit för Utskottet bestämmande vid behandlingen

af de inom Kamrarne i ämnet väckta motioner.

l:o.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad

motion (N:o 12) har Herr J. J. Ekman bland annat, föreslagit upphäfvande

af tullsatsen för artikeln Humle, enligt gällande tulltaxa bestämd

till 10 öre per kilogram.

Bill. till Riksd. Prof. 1881. 5 Samt. 1 Afd. 3 Raft.

Humle.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jäst.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

Då artikeln humle först från och med den 1 Januari innevarande

år blifvit upptagen bland tullpligtiga varor, kali ett omdöme öfver det

mer eller mindre välbetänkta i stadgandet åtminstone icke för närvarande

hänvisa till erfarenheten såsom sin källa.

De skäl åter, som motionären förmenat sig kunna hemta af den

“knappa röstöfvervigt“, hvarmed Riksdagens ifrågavarande beslut fattades,

torde så mycket mindre förtjena afseende, som helgden af Riksdagens

beslut icke i något fall kan blifva beroende af det antal ledamöter,

hvilka bestämt frågans utgång.

Utskottet finner icke heller lämpligt, att Riksdagen redan nu på

grund af skäl, hemtade från teoriens område, ger en dementi åt sin så

nyligen i ämnet uttalade åsigt, så mycket mindre som motionären icke

påpekat några för frågans bedömande nya eller sedan sistlidna års riksdag

tillkomna synpunkter.

På grund häraf hemställer Utskottet, .

att Herr Ekmans förevarande motion, i hvad

densamma afser upphäfvande af den för artikeln

Humle nu stadgade tullsats, måtte af Riksdagen lemnas

utan afseende.

2:o.

Artikeln Jäst är för närvarande vid införsel fri från tullafgift.

Herr A. F. Petersson har uti en inom Andra Kammaren väckt,

till Utskottet hänvisad motion (N:o 85) föreslagit att bland tullpligtiga

varor i tulltaxan införa artikeln pressjäst, som, enligt motionärens åsigt,

i sådant fall lämpligen borde åsättas en tullafgift af 15 öre per kilogram;

och har derjemte Herr J. F. Fredricson uti en inom samma

Kammare väckt motion (N:o 114) för ifrågavarande artikel föreslagit en

införseltull af 18 öre per kilogram.

Motionärerne hafva härvid påpekat, att den inhemska pressjästfabrikanten

för närvarande intager en synnerligt oförmånlig ställning

i jemförelse med sina utländske konkurrenter, i det sjelfva fabrikatet,

pressjäst, införes tullfritt i landet, då deremot de för detsammas tillverkning

använda beredningsämnen, potatismjöl och majs, för närvarande

räknas bland tullpligtiga varor.

Denna fråga har redan flera gånger tillförene varit föremål för

Riksdagens pröfning utan att dock hittills leda till någon ändring i den

af motionärerne åsyftade rigtning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o i. 3

Utskottet har ansett motionärernes förslag icke heller nu böra

vinna afseende; hvarvid Utskottet, utan att inlåta sig på någon närmare

granskning af de skäl, som blifvit af motionärerne anförda, endast

vill hänvisa till det önskvärda i att under för handen varande förhållanden

icke vidtaga några väsentligare förändringar i den bestående

tullagstiftningen.

Utskottet har derföre ansett sig böra hos Riksdagen hemställa:

a) att Herr A. F. Peterssons förevarande motion

måtte af Riksdagen lemnas utan afseende; samt

b) att hvad Herr Fredricson angående artikeln

pressjäst föreslagit icke heller måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

3:o.

Under erinran att “Lampsot11 vore ett för tillverkning af boktrycksfärg

nödvändigt beredningsämne, som icke inom landet producerades,

har Herr Ad. Hedin uti en inom Andra Kammaren väckt motion

(N:o 31) påpekat, att då lampsot för närvarande vid tullbehandling

betraktas identisk med kimrök, hvilken artikel enligt gällande tulltaxa

drager en tullsats af 14 öre per kilogram, under det deremot det färdiga

fabrikatet “boktrycksfärg44 är tullfritt, fabrikationen af boktrycksfärg

hos oss vore på ett obilligt sätt hämmad och nedtryckt af den

utländska konkurrensen.

Till afhjelpande af detta missförhållande har motionären föreslagit

att antingen upphäfva den för artikeln kimrök nu stadgade tullafgift

eller ock i tulltaxan införa en ny rubrik af följande lydelse:

“Lampsot alla slag (alla nummer) — fritt44.

Utskottet har, i likhet med motionären, ansett det anmärkta förhållandet

påkalla lagstiftningens ingripande. Tillverkning af boktrycksfärg

är obestridligen en industrigren af den vigt och betydelse, att dess

utveckling inom landet bör, om ej genom lagstiftningsåtgärder direkt

befordras, dock åtminstone icke hållas tillbaka genom ett i öfrigt ändamålslöst

fördyrande af dess vigtigaste beredningsämne.

Hvilken ställning ifrågavarande industri för närvarande inom landet

intager, kan visserligen icke af tillgängliga officiella uppgifter utrönas;

men enligt hvad motionären upplyst, har hittills endasten fabrik

för tillverkning af boktryck sfärg, fullt motsvarande nutidens fordringar,

härstädes kunnat eg a bestånd, dock, just i följd af ofvanberörda ogynsamma

omständigheter, utan att hinna någon större utveckling.

Kimrök eller

“Lampsot11.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Krita,

malen.

Bev illnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

Utan någon egentlig rubbning i den bestående tullagstiftningen

skulle onekligen det öfverklagade missförhållandet kunna lättast afhjelpas

dermed att, på sätt motionären också föreslagit, i tulltaxan bland

tullfria varor upptoges artikeln lampsot. Enligt från härvarande tullpackhus

inhemtade upplysningar är dock skiljandet af lampsot från

vanlig kimrök vid tullbehandling förenadt med både svårighet och tidsutdrägt.

Då med fäst afseende å ej mindre varans ringare värde än

ock de obetydliga qvantiteter, som deraf för hvarje gång i landet införas,

en vidlyftigare tullbehandling torde böra undvikas, har Utskottet

derföre så mycket hellre anslutit sig till motionärens alternativt framstälda

förslag om tullfrihet för artikeln kimrök, som härigenom ingen

nämnvärd förlust komme att tillskyndas statskasssn. Enligt Kommerskollegii

berättelse har nemligen den beräknade tullinkomsten af ifrågavarande

artikel under åren 1875—1879 i medeltal årligen uppgått till

endast 608 kronor 80 öre.

Härtill kommer, att den inhemska kimrökstillverkningen redan

länge stått på den höjd af utveckling, att ett tullskydd till dess förmån

måste anses obehöfligt. Den årliga utförsel, som af denna vara

sedan långt tillbaka egt rum och under de senaste tio åren icke något

år nedgått till 160,000 skålpund, har nemligen under femårsperioden

1875—1879 i medeltal uppgått till något mer än 511,585 skålpund.

På grund häraf, och då den förordade åtgärden står i full öfverensstämmelse

med den redan tillförene i vår tullagstiftning hyllade

grundsatsen, att färgningsämnen i allmänhet böra vara tullfria, får Utskottet

hemställa,

att Riksdagen måtte på så sätt bifalla Herr

Hedins förevarande motion, att rubriken Kimrök i tulltaxan

erhåller följande förändrade lydelse:

“Kimrök, alla slag — — — —fri.“

4:o.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 10) har Herr

Jöns Pehrsson föreslagit, att införseltull måtte åsättas artikeln malen

krita, antingen, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts vid 1880 års

riksmöte aflåtna proposition, med 50 öre per 100 kilogram, eller ock

med en högre tullsats, förslagsvis 1 öre per kilogram.

På grund af Riksdagens i öfverensstämmelse med Bevillningsutskottets

hemställan fattade beslut sistlidna år erhöll tulltaxerubrikerna

Krita och Kristen följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

u Krita, hvit, och Kristen, omalen och maler), äfvensom röd

och svart samt pastellkrita................................................... fri.

infattad; tullbehandlas som Blyertspennor.u

Tillförene hade tullafgiften för malen hvit krita varit bestämd till

20 öre per centner.

Skälen för införande af tullfrihet för malen krita anfördes afBevillnings-Utskottet

sistlidna år vara dels den omständighet, att krita i

vissa näringar utgör ett behöfligt beredningsämne, dels ock Utskottets

önskan att i tulltaxan undvika tullsatser lydande å brutet öretal, hvithet

ej skulle kunnat undvikas, om den af^Kongl. Magt föreslagna tullsatsen

bestämts efter den i allmänhet antagna vigtenheten, 1 kilogram.

Motionären anser Riksdagen hafva genom sitt ofvan nämnda beslut

satt den svenska krittillverkningens tillvaro på spel, i det denna

industri, som under det förr stadgade tullskyddet, i trots af ogynsamma

lokala förhållanden, nått en ej obetydlig utveckling, i synnerhet

inom landets sydligaste provinser, numera i följd af utlandets konkurrens

icke skulle kunna med fördel uppträda ens på den inhemska

marknaden.

Enligt hvad den officiella statistiken ger vid handen, öfversteg

importen af malen krita under det sistförfluten årtiondet endast ett år

(1876) och äfven då i ej nämnvärd grad 7,000 centner, men i allmänhet

har den samma under senare åren hållit sig emellan 3,000 och

5,000 centner per år (den årliga införseln af omalen krita har samtidigt

vexlat emellan 2,590 kubikfot år 1870 och 14,052 kubikfot år

1879). Exporten af malen krita har från och med år 1873 varit i

ständigt stigande från 2,079 centner till 53,420 centner. (Exporten af

omalen krita har då den varit som störst, eller år 1876, uppgått till

icke mindre än 67,741 kubikfot.)

Häraf torde framgå ej mindre, såsom motionären påpekat, att krittillverkningen

inom landet under senare åren varit i jemnt framåtgående,

än ock att, under det å ena sidan eu införseltull å malen krita, hvilket

ämne, såsom förut blifvit anmärkt, är för vissa näringar oundgängligt,

icke lär kunna bereda statsverket någon nämnvärd inkomst, å andra

sidan med fullt fog kan antagas, att ifrågavarande industri för närvarande

inom landet nått en sådan grad af utveckling, att dess väl

eller ve ej längre är afhängigt af det af motionären förordade skyddet;

och detta så mycket mindre som — enligt hvad Kommerskollegii

berättelser ge vid handen — malen krita kunnat under de senare åren

i betydliga qvantiteter produceras för export samt hufvudsakligen afsättas

inom tyska riket och Ryssland, i hvilka länder — enligt hvad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Majs.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

motionären sjelf upplyser — ifrågavarande artikel samtidigt varit vid

införsel åsatt en hög tullafgift.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört och i betraktande af

att den nu stadgade tullfriheten blifvit i förevarande fall så nyligen

införd, att några dess verkningar — vare sig menliga eller helsosamma

— ännu icke kunnat framträda, hemställer Utskottet

att Herr Jöns Pehrssons förevarande motion

måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

5:o.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till Bevillnings-Utskottet

hänvisad motion (N:o 11) har Herr Ludv. Kockum föreslagit dels, att

artikeln Majs måtte förklaras fri från tullafgift, dels ock att Riksdagen

ville för sin del besluta, att den enligt gällande tulltaxa för sagda artikel

nu stadgade afgift måtte från och med den 1 Maj innevarande

år upphöra att utgå.

Till stöd för sitt förslag har Herr Kockum anfört, att hvad 1880

års Riksdag framhållit såsom ett af de förnämsta skälen för majstullens

införande, nemligen att den majs, som i landet infördes, hufvudsakligast

användes i och för bränvinstillverkning, blifvit af sista årets erfarenhet

vederlagdt, i det ojemförligt största delen af årets import funnit

sin användning såsom kreatursfoder; förmenande motionären, att

det vid sådant förhållande måste vara i allo olämpligt, att med hög

tullafgift belägga detta billiga foderämne, med hvars hjelp den inliemske

jordbrukaren kunde sättas i tillfälle att i vidsträcktare man än hittills

med sina ladugårdsprodukter uppträda täflande på den utländska

marknaden.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 Maj 1880, angående tullbevillningar,

antog Riksdagen, att största delen af den betydliga importen

af majs åtgått till bränvinstillverkningen, uppgående under åren

1874—1878 årligen i medeltal till 17,589,000 kannor och för år 1879

till 13,750,000 kannor, samt yttrade härvid: »Genom den inhemska

bränvinsfabrikationen har, såsom denna fabrikation hittills bedrifvits,

användning beredts för åtskilliga jordbruksprodukter, hvilka inom landet

frambringas i större mängd än att desamma kunna härstädes för

annat ändamål vinna skälig afsättning samt derjemte äro af den beskaffenheten,

att de icke "lämpa sig för utförsel. Det förnämsta råmaterialet

för den inhemska bränvinstillverkningen utgöres af potates.

Om, såsom Riksdagen icke håller för osannolikt, den större pris
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

billigheten hos majsen inom kortare eller längre tid komme att uttränga

. användningen af potates vid bränvinsfabrikationen, skulle, enligt

Riksdagens åsigt, ett sådant förhållande för det svenska jordbruket

inom vissa delar af landet medföra mycket menliga följder.

Potatesodlingens vigt för den svenska jordbruksnäringen inses lätteligen,

om man betänker dels hvilka ofantliga qvantiteter potates, som

för. närvarande i och för bränvinsbränning odlas, men som genom

majsens användning såsom råämne för tillverkningen af denna vara

skulle sakna afsättning, dels ock att potatesodlingen framför allt är

för de mindre jordbrukarne af vigt, äfvensom att inom vissa trakter

af landet befolkningen till följd af jordens, beskaffenhet är nästan uteslutande

hänvisad till odlingen af detta jordbruksalster.

Till undvikande af nu omförmälda olägenhet har Riksdagen ansett

majs böra och, i betraktande af den höga skyddstull, hvarmed

den inhemska bränvinsbränningen är gynnad, skäligen kunna vid införsel

åsättas en sa hög införseltull, att kostnaden för användandet af

majs såsom råmaterial vid bränvinstillverkningen under vanliga förhållanden

icke må understiga den för användande af potates.»

På grund häraf, och då genom den åsätta införseltullen jemväl

bereddes en väl behöflig tillökning uti statsverkets inkomster, beslöt

Riksdagen, att artikeln Majs, omalen och malen, skulle åsättas en införseltull

af 1,5 öre per kilogram.

Då de skäl, hvilka sålunda grundläde Riksdagens sistlidna år fattade

beslut, qvarstå med oförminskad kraft, och några omständigheter

ledande till ändring deruti så mycket mindre kunnat inträffa, som ifrågavarande

beslut ännu icke vunnit någon tillämpning, hemställer Utskottet,

att Herr Kockums motion, i hvad densamma

afser tullfrihet för artikeln Majs, måtte af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Enär, under förutsättning att hvad Utskottet sålunda hemstält af

Riksdagen bifalles, Herr Kockums jemväl framstälda förslag, att den

för artikeln Majs nu stadgade tullafgift, i hvad på Riksdagen ankommer,

skulle upphöra att utgå redan från och med den 1 Maj innevarande

år, icke kan anses förtjent af vidare uppmärksamhet, hemställer

Utskottet derjemte,

att Herr Kockums förevarande motion i nu omförmälda

hänseende må anses förfallen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Ost.

8

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o i.

6:o.

Tobak.

I sin förut omförmälda motion (N:o 12) har Herr Ekman vidare

föreslagit tullfrihet för artikeln Ost, som enligt senaste Riksdags beslut

blifvit i gällande tulltaxa åsatt en tullafgift af 7 öre per kilogram.

För bedömande af frågan, i hvad mån andra länders representationer

ansett sig kunna genom en införseltull å ost bereda statsverket inkomst

utan att försumma eller kränka de arbetande klassernas intressen, får

Utskottet erinra, att nu stadgade tullsats (7 öre per kilogram, motsvarande

2 kronor 97 öre per centner) måste vid jemförelse med utlandets

förhållanden betraktas såsom ganska lågt tilltagen. Så är ost för

närvarande vid införsel underkastad en tullafgift i Danmark af 8 kronor

84 öre, i Tyskland af 7 kronor 57 öre per centner. Norska stortinget

har genom beslut sistlidna år höjt ifrågavarande tullsats från förut stadgade

62/3 öre per kilogram till mer än dubbla beloppet eller 15 öre.

Då statsverkets behof af inkomster, hvilket måste anses hafva utgjort

det bestämmande skälet för Riksdagens beslut att med tull belägga

denna artikel, ännu oförminskadt qvarstår, samt i förevarande

fall, lika litet som i afseende å artikeln humle, någon erfarenhet angående

stadgandets mer eller mindre tyngande inverkan på de arbetande

klasserna kunnat vinnas, hemställer Utskottet,

att hvad Herr Ekman i sin förevarande motion

angående artikeln Ost föreslagit icke måtte af Riksdagen

bifallas.

7:o.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad

motion (N:o 6) har Herr Grefve C. M. Björnstjerna föreslagit, att, den

för artikeln Tobak nu stadgade tullafgift måtte höjas i öfverensstämmelse

med hvad Kongl. Maj:t i sin till sistlidna års Riksdag i ämnet

aflåtna proposition hemstält.

Med afseende å ifrågavarande artikel infördes i nu gällande tulltaxa,

i nära öfverenstämmelse med förut förefintliga stadganden, följande

bestämmelser:

uTobak:

oarbetad, blad och stjelk .................. 1 kilogram — 1 krona.

arbetad:

cigarrer och cigaretter.................. 1 kilogram — 3 kronor.

andra slag.......................... 1 kilogram — 1 krona 20 öre.“

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4. 9

Enligt motionärens förslag borde ofvannämnda tullsateer, 1 krona,

3 kronor och 1 krona 20 öre höjas till respektive 1: 25, 3: 50 och

1. 50. Hufvudsakliga ändamålet med den förhöjda tullbeskattningen

angifves vara att bereda statsverket en inkomst, hvarigenom den för

år 1882 beräknade statsbrist af 531,300 kronor skulle kunna betäckas,

utan att en. särskild tilläggsbevillning för sådant ändamål blefve af nöd^n,

och, i likhet med hvad i Kongl. Maj:ts proposition till senaste

Riksdag skett, beräknar motionären den ökade inkomst, som genom en

förhöjd tull å tobak skulle tillföras statskassan, till 600,000 kronor.

Motionären erinrar derjemte, att numera bortfallit ett af de hufvudskål,

som vid. sistlidna års riksdag anfördes mot förhöjande af

tobakstullen, nemligen att så länge i Norge tobak vore vid införsel så

lågt. beskattad, som då var händelsen, ett höjande af tullen å en så

vigtig importartikel endast från svensk sida ovilkorligen måste föranleda

smuggling och mångfaldiga obehag.

I anledning af sist berörda del af motionärens framställning torde

några upplysande erinringar angående hvad i Norge med hänsyn till

tullbeskattningen a tobak senast förekommit icke sakna intresse.

Då förevarande fråga vid senaste riksdag behandlades, var i

Norge artikeln Tobak åsatt följande tullsatser: stjelkar och blad 1

krona, cigarrer och cigaretter 2 kronor, snus, röktobak, tuggtobak samt

alla andra slag beredd tobak 1 krona 20 öre, allt per kilogram. På

grund af stortingets beslut sistlidna år har i nu gällande norska tulltariff

bestämmelserna angående artikeln Tobak, med uteslutande af

föreskrifterna angående »Kreditoplag» och »Timra» erhållit följande

lydelse:

»Tobak:

1 kil. — 1: 23.

1 kil. — 1: 2 5.

1 kil. — 1: eo.

1 kil. — 2: eo

Rpgtobak, Skraatobak och al anden fabriceret

Tobak ....................................................................... 1 kil. — 1: so.»

Som man finner, är det blott med afseende å cigarrer och cigaretter,

som tullsatserna i norska tulltariffen afvika från hvad motionären föreslagit.

Denna differens anser motionären dock vara af mindre vigt, i

betraktande deraf att importen af cigarrer och cigaretter till Sverige

utgör en obetydlighet i jemförelse med den öfriga tobaksimporten.

Utskottet anser sig, detta oaktadt, lika litet nu som vid sistlidna

Bill. till Rilcsä. Prof. 1881. 5 Samt. 1 Afd. 3 Höft. 2

Stilke .................................

Blade o g Karotter...........

Snus ...................................

Cigarrer och Cigaretter

s. 10 Kontrollera mot PDF

Tändstickor

och

Tändsvamp.

10 Bevillnings-JJtskottets Betänkande N:o 4.

års riksmöte kunna ansluta sig till det framstälda förslaget. Redan

vid 1879 års riksdag undergingo bestämmelserna om tullafgiften för

tobak åtskilliga förändringar, afsedda att öka tullafkastningen; så höjdes

tullen å råtobak från 29 till 42 öre för skålpundet, sistnämnda tullsats

motsvarande omkring 99 öre per kilogram. En ytterligare, om än

obetydlig, förhöjning tillkom genom det nya vigtsystemets tillämpning

på tulltaxan. Att nu än ytterligare höja samtliga ifrågavarande

tullafgifter skulle innebära en obillighet mot landets ''arbetande befolkning,

som redan länge i tobaken funnit ett mycket användt och åtminstone

jemförelsevis oskyldigt njutningsmedel. Att åter söka införa

en tullbeskattning efter qvalitet — i hvilket fall någon invändning från

nyssberörda synpunkt väl icke skulle kunna framställas — torde vara

förenadt med nästan oöfverstigliga svårigheter. Icke heller kan man

uppvisa en enda af de olika former, under hvilka tobak till oss införes,

som är uteslutande afsedd för de förmögnare klassernas förbrukning,

den importerade cigarren icke ens undantagen.

Då Utskottet derjemte hyser den förhoppning, att den ökade

statsinkomst, som Herr Grefve Björnstjerna med sin förevarande motion

afsett, vid en närmare utredning af statsverkets tillstånd och behof

skall finnas icke vara af behofvet påkallad, anser Utskottet sig

med fullt fog böra afstyrka bifall till motionen; och hemställer Utskottet

derföre,

att Herr Grefve Björnstjernas motion måtte af

Riksdagen lemnas utan afseende.

8:o.

Rörande artiklarne Tändstickor och Tändsvamp upptogos i nu

gällande tulltaxa följande bestämmelser:

uTändstickor, jemväl af annat material än trä,

äfvensom tändsvamp, närmaste emballa
getsvigt

inberäknad ................................. 1 kilogram — 5 öre.“

Tullsatsen var tillförene bestämd till 2 öre per skålpund.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad

motion (N:o 27) har Herr O. Ljvngqvist föreslagit, att ofvan anförda

bestämmelser måtte ur tulltaxan utgå, samt tändstickor och tändsvamp

således hädanefter vara vid införsel tullfria.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört, att tändstickor af

svensk tillverkning under senare åren i betydliga qvantiteter vunnit afsättning

inom Tyska riket, hvarest denna artikel samtidigt varit under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

11

kastad en införseltull af 3 riksmark per 100 kilogram, men hvarest

ock, i följd af att denna tullafgift icke skyddat Tysklands tändsticksfabrikanter

för utlandets konkurrens, en agitation för närvarande påginge,

med de största utsigter till framgång, i syftemål att genom

tullafgiftens höjande utestänga de svenska fabrikanterne från marknaden,

dervid man, bland andra skäl för den påyrkade åtgärden, hänvisat

till den i vår tulltaxa förekommande höga tullsats.

I anledning af motionärens framställning vill Utskottet till en

början erinra, att, enligt officiella uppgifter, under åren 1875—1879 exporterats

årligen mellan sexton och tjuguen millioner skålpund tändstickor,

hvaraf särskildt år 1879 mer än tre och en half millioner utförts

till Nordtyskland.

Med dessa förhållanden för ögonen synes man med skäl kunna

antaga, att den inhemska tändstickstillverkningen numera nått den

grad af utveckling, att dess bestånd icke vidare är beroende af tulltaxans

bestämmelser.

Icke heller kan tullsatsens bibehållande förordas i statsverkets

intresse. Af tändstickor infördes nemligen till Sverige :

Den öfvervägande delen af denna, redan i och för sig obetydliga

import har dock utgjorts af tändstickor, som i följd af gällande bestämmelser

tullfritt införts från Norge, hvadan hela den beräknade

tullinkomsten af artiklarne tändstickor och tändsvamp under åren 1875

—1879 sammanräknadt icke uppgått till mer än 120 kronor, eller i medeltal

24 kronor per år.

Om man också, med någon kännedom om arten af den vidtomfattande

protektionistiska rörelse, som för närvarande pågår inom Tyskland,

icke i likhet med motionären kan hoppas, att upphäfvandet af

förevarande tullsats skulle direkt återverka på den tyska tullagstiftningen,

. så synes dock bibehållandet af en tullafgift, som hvarken är

för statsverket af någon betydelse eller för den inhemska industriens

utveckling erforderlig, men som deremot lätteligen inom mer än ett

land, der våra tändstickor nu med fördel afsättas, kan framkalla en

motsvarande och för vår export skadlig införseltull, vara hvarken af

behofvet påkalladt eller af omständigheterna motiveradt.

1875

1876

1877

1878

1879

1,650 skålp.

88,612

11,725

25,328

13,713

s. 12 Kontrollera mot PDF

Tulltaxe
undcrrättel
serna.

12 Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o i.

I betraktande häraf, och då motionärens förslag i principielt hänseende

icke kan anses innefatta någon afvikelse från hittills inom vår

tullagstiftning hyllade grundsatser, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka

bifall till motionen och hemställer i följd häraf,

att rubrikerna Tändstickor och Tänds vamp i tulltaxan

må erhålla följande förändrade lydelse:

l‘Tändstickor jemväl af annat material än trä, äfvensom

Tändsvamp ................................................... fria.

9:o.

Herr Ekman har i sin förut omförmälda motion (N:o 12) slutligen

föreslagit upphäfvande af nu stadgade inregistreringsafgifter för

Hvetemjöl, Gryn och Bönor.

På grund af Riksdagens beslut den 8 Maj 1880 blef i nu gällande

tulltaxeunderrättelser införd en paragraf af följande lydelse:

“§ 5.

Vid införsel till riket af följande tullfria varor skall erläggas en

inregistreringsafgift till nedannämnda belopp, nemligen:

för hvetemjöl ............................................................. 1 kilogram 1 öre

„ gryn, alla slag..................................................... 1 „ 1 „

bönor...................................................................... 1 „ 1 „

I Riksdagens underdåniga skrifvelse samma år angående tullbevillningar

motiverades denna åtgärd hufvudsakligen af statsverkets

behof af ökade inkomster, i sammanhang hvarmed anfördes, att en

dylik afgift, som, betraktad såsom en ersättning för statens besvär vid

varornas införsel, måste anses principielt berättigad, borde inbringa

statskassan en ej obetydlig inkomst med ringa uppbördskostnad, utan

att då afgiften blifvit satt så låg, att dess inverkan på varans

pris bland öfriga samverkande faktorer försvunne — några menliga

verkningar för konsumenterne vore att befara; och förmälde Riksdagen

sig hafva upptagit ifrågavarande stadgande].! bland tulltaxeunderrättelsernas

bestämmelser af det skäl, att inregistreringsafgifterna, såsom

till sin natur mera föränderliga och underkastade en oftare återkommande

höjning och sänkning, synts Riksdagen icke höra sammanblandas

med de i tulltaxan stadgade afgifter.

Häraf framgår, huru föga fog motionären haft för sitt påstående,

att afgiften “afsett att rikta allenast ett racket ringa fåtal af qvarnegareu.

s. 13 Kontrollera mot PDF

BevUlnings--Utskottets Betänkande N:q 4. 13

Hvad åter motionären anfört om denna afgifts inverkan på hveteodlingen

och qvarnindustrien inom landet har Utskottet ej funnit vara

af den beskaffenhet att nu, innan stadgandet vunnit tillämpning, böra

till pröfning upptagas, då Utskottet håller före, att endast erfarenheten

derpå kan lemna ett upplysande och tillförlitligt svar.

Under behandlingen af denna fråga sistlidna riksdag framhölls,

att stora svårigheter blefve förenade med uppbörden af dessa afgifter.

Af den utredning, som Generaltullstyrelsen på Kongl. Maj:ts befallning

i denna fråga verkstält, framgår dock, att endast tillfälligtvis och

i mindre poster införsel af dessa varor egt rum annat än till stapelorter,

och att utan synnerligt hinder för trafiken denna uppbörd kunde

ordnas; och har Kongl. Maj:t till bestridande af de med inregistreringsafgiftens

uppbärande och redovisning förenade kostnader, hvilka Generaltullstyrelsen

förslagsvis anslagit till 25,000 kronor årligen, dels

hänvisat samma styrelse till tullverkets anslag till rese- och traktainentskostnader,

dels ålagt styrelsen att af för handen varande medel

förskjuta öfriga deraf föranledda utgifter.

Med ledning af de senare årens medelimport har den inkomst,

som till följd af inregistreringsafgifternas införande komme att tillflyta

statsverket, uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets

tillstånd och behof blifvit för år 1882 beräknad till 325,000 kronor. Då

Kongl. Maj:ts proposition samtidigt framvisar en statsbrist af mer än

500,000 kronor, vill det synas Utskottet, som om upphäfvandet af ett

stadgande, tillkommet i ändamål att bereda statsverket ökad inkomst,

åtminstone för närvarande icke vore att tillråda.

Utskottet hemställer derföre,

att Herr Ekmans framstälda förslag om upphäfvande

af nu stadgade inregistreringsafgifter för artiklarne

hvetemjöl, gryn och bönor måtte af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Stockholm den 28 Februari 1881.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-Utslwttets Betänkande N:o 4.

Reservationer:

l:o. Vid lista, 5:te, 6:te, 7:de och 9:de punkterna:

af Herr A. G:son Bennich: »Hufvudsakligen på de skäl, som

Landtbruksakademiens förvaltningskomité samt Kommerskollegium och

Generaltullstyrelsen anförde i sina underdåniga utlåtanden, i anledning

af sistlidne Riksdags beslut angående tullbevillningen, och hvilka utlåtanden

här vidfogas (bil. A. och B.), har jag inom Bevillnings-Utskottet

understöd! Herrar J. J. Ekmans och Ludv. Kockums af Utskottets

pluralitet afstyrkta motioner. Jag har nemligen trott mig kunna med

visshet antaga att, om den utredning, som nämnda utlåtanden innehålla,

'' varit för förra Riksdagen tillgänglig, besluten då utfallit helt

annorlunda än nu blef händelsen, och jag är af den mening, att Riksdagens

värdighet likasom landets sanna fördel långt bättre befrämjas

genom frånträdande, så snart möjligen kan ske, af mindre välbetänkta

lagstiftningsåtgärder, än genom deras vidhållande längre än oundgängligt

är.

Under förutsättning att Riksdagen bifaller Herrar Ekmans och

Kockums omförmälda motioner, och för den händelse att statsverket

skulle anses icke kunna undvara den inkomst, som påräknats af den på

nödvändighetsvarorna Humle, Majs, Ost samt Hvetemjöl, Gryn och Bönor

dels såsom tull, dels såsom inregistreringsafgift lagda beskattning, har

jag vidare funnit mig böra understödja Herr Grefve Björnstjernas af

Utskottet jemväl afstyrkta motion om förhöjd tull å den mindre behöfliga

artikeln Tobak — en förhöjning, som nu mera icke möter betänklighet

med hänsyn till Norges lagstiftning, men som med full

säkerhet kan påräknas inbringa åtminstone lika hög, om icke högre

statsinkomst, än den man velat afvinna förutnämnda nödvändighetsvaror.

Dessa mina åsigter tillåter jag mig reservationsvis underställa

Riksdagens pröfning.41

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bcvillnings-TJtskottets Betänkande N:o 4.

Uti denna reservation instämde:

till alla delar:

Herr W. Croneborg;

i fråga om bifall till Herrar Ekmans och Kockums motioner:

Herr Ludv. Kockum, Friherre F. Barnekow, Herr Johan Johansson i

Bergsäng samt Herr S. A. Hedlund,;

i fråga om upphäfvande af införseltullen å Majs:

Friherre A. H. Fock;

och i fråga om upphäfvande af inregistrering saf giften ä Hvetemjöl,

Gryn och Bönor:

Friherre A. H. Fock samt Herr G. Andersson.

Bil. A. till Herr Bennichs reservation.

(Afskrift.)

Underdånigste Memorial.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, med anledning af senaste Riksdags beslut

att med införseltull belägga artiklarne humle, majs och ost äfvensom

att bestämma inregistreringsafgift för artiklarne hvetemjöl, gryn

och bönor, anbefalt Landtbruksakademiens förvaltningskomité att häröfver

afgifva yttrande, får komitén underdånigst uttala de åsigter, hvilka

vid frågans behandling gjort sig gällande.

Innan komitén öfvergår till en närmare granskning af de särskilda

afgifterna, anser komitén sig böra erinra derom, att alla ifrågavarande

artiklar äro att hänföra till sådane, som antingen omedelbart af den

stora allmänheten förbrukas och utgöra lifvets enklaste förnödenheter,

eller ock användas inom landtmannaekonomien till åstadkommande af

produkter, hvarom detta gäller. Att genom lagstiftningsåtgärder fördyra

sådana alster eller att med deras fördyrande söka bereda ökade

statsinkomster, synes komitén både i principielt och praktiskt hänseende

betänkligt, och det så mycket mera, som det skulle innebära en

början till återgång från ett system, som redan länge hos oss varit

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillning!*-Utskottets Betänkande N:o 4.

följ dt och som på samma gång det tillgodosett den obemedlade befolkningens

intressen, enligt hvad erfarenheten visat, icke utgjort hinder

för en omfattande utveckling af jordbruket och en betydande stegring

af jordvärdet.

Hvad särskildt beträffar humle, hvarå Riksdagen bestämt en tull

af 10 öre per kilogram, så är den ett väsentligt råämne för de inom

alla samhällsklasser i stor skala använda maltdryckerna. Äfven om

staten för sina ändamål skulle finna nödigt att af dessa drycker upphemta

inkomst, synes det icke böra ske genom fördyrande af allenast

en deri ingående beståndsdel, hvars beskaffenhet och inverkan på

produkten dessutom äro sådana, att derigenom lätteligen kunde föranledas

användandet i dess ställe af andra bitterämnen, som för helsan

kunna vara skadliga.

En ökad odling af humle inom landet, likasom af flere andra

handelsväxter, är i hög grad beroende af den sfällning dessa växter

vid kulturen kunna komma att intaga i förhållande till andra förut odlade.

Det intresse för humleodlingens ändamålsenliga bedrifvande, som

inom många orter uppvaknat under senaste tiden, är otvifvelaktigt ett

säkrare medel till humlekulturens utveckling, än varans fördyrande

genom en tullsats, som, sedan den framkallat humleodling på bekostnad

af odlingen af andra för klimat och jordmån lämpliga växter, till

äfventyrs blefve afskaffad.

Det ena af de ändamål, hvarför majs införes, är till kreatursfoder.

Då det är allmänt erkändt, att ingenting är af större vigt för vårt

jordbruk än en uppdrifven ladugårdsskötsel, skulle det vara i hög grad

betänkligt, äfven från jordbrukets synpunkt, att genom åsättande af

tull fördyra en vara, som allt mer och mer begagnas till vinnande af

nämnda syfte och till beredande af produkter, lämpliga för export.

Enligt Riksdagens förslag skulle alla ladugårdsprodukter, utom ost, förblifva

tullfria, och genom åsättande af tull på majs skulle, så vida den

användes till åstadkommande af ladugårdsprodukter, således råvaran

för en vigtig produktion beläggas med tull, under det att den förädlade

varan finge införas tullfritt — en åtgärd, som icke synes öfverensstämma

med någotdera af de två åskådningssätt, som i tullfrågor

dela meningarne. Förhandlingarne vid riksdagen visa också, att anledningen

till Riksdagens beslut är att söka i användandet af majs till

bränvinsbränning och i farhågan att majs skall vid denna tillverkning

uttränga potates. Till en början tillåter sig komitén erinra att, ehuru

lagstiftningen fortfarande går ut på att förminska bränvinskonsumtionen

genom varans fördyrande förmedelst hög skatt å tillverkningen och

försäljningen, äfvensom genom inskränkning af rättigheten att försälja

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 4.

bränvin i mindre partier, så bär den allt mer och mer upphört att

lägga band på de ekonomiska vilkoren för tillverkningen och erkänt,

att bränvin, likasom andra varor, bör få tillverkas på det sätt, som

lemnar tillverkaren det fördelaktigaste resultat.

Det skulle vara en väsentlig, på handteringen i hög grad inverkande

afvikelse härifrån, om bränvinsbrännaren genom hög tull å

en för tillverkningen lämplig råvara skulle förhindras att begagna

densamma och tvingas att nyttja eu annan, som fördyrar tillverkningen.

Åtgärden skulle vidtagas till förmån för de orter, der potates i

stor utsträckning odlas för att användas till bränvinsbränning. Ingen

jord i vårt land är dock så beskaffad, att den endast kan till potatesodling

användas, och den ifrågavarande kan utan tvifvel äfven med

ett annat brukningssätt lemna vinstgifvande afkastning. Många andra

omständigheter än möjligheten att utbyta potates emot majs vid bränvinsbränning

skulle också kunna tvinga dertill, och med skäl torde

det kunna ifrågasättas om två stora, inom hela landet spridda industrigrenar,

ladugårdsskötsel och bränvinsbränning, böra betungas för att

åt vissa orter bevara möjligheten att fortfarande företrädesvis odla potates.

Skulle åtgärden verka till ett allmänt fördyrande af denna vara,

så gäller derom i högsta grad hvad som ofvan blifvit yttradt emot fördyrande

af de första lifsförnödenheterna.

Såsom skäl för att belägga ost med tull har bland annat anförts,

att den ost, som införes, numera hufvudsakligen utgöres af sötmjölksost,

som vore att anse såsom en öfverflödsvara. Någon verklig utredning

af beskaffenheten af den ost, som införes, har emellertid icke

åstadkommits och lärer i saknad af materialier icke kunna åstadkommas,

men ostridigt är, att betydliga partier billig ost inkomma från

Holland och Danmark, samt att denna importerade vara ingår i den

fattigare befolkningens förbrukning.

Å andra sidan har tillverkningen inom landet af sötmjölksost

vunnit den betydenhet, att afsättningen och priset äro väsentligen

beroende af utlandets, under det att den här tillverkade skummjölksosten

mera uteslutande är föremål för förbrukning inom landet. Priset

å den dyrbarare osten, som endast i mindre partier kan inom landet

afsättas, är också här högre än hvad i utlandet vid större försäljning

kan betingas för samma vara, och åsättande af tull å den utländska

osten skulle under dessa förhållanden icke verka till någon för tillverkaren

betydande prisstegring derå, hvilket deremot otvifvelaktigt

blefve fallet med den billigare, inom landet hufvudsakligen förbrukade

osten, i afseende hvarpå tullsatsen således komme att verka såsom en

skyddstull.

Bill. till liiksd. Prof. 1881. 5 Sami. 1 Afd. 3 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 4.

Beträffande slutligen de under benämningen inregistreringsafgift

för hvetemjöl, gryn, alla slag, samt bönor af Riksdagen bestämda tullsatser,

får komitén erinra om hvad komitén anfört emot allmänna födoämnens

fördyrande. Afgiften å hvetemjöl och gryn skulle, då fri införsel

af hvete är tillåten, egentligen endast innebära ett skydd för

qvarnindustrien, hvilken dock inom vårt land, med riklig tillgång på

naturlig drifkraft i strömmar och floder, derförutan bör komma till den

utveckling, att den ej står utlandet efter. _

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får komitén i underdånighet

afstyrka godkännande af hvad Riksdagen i afseende på ifrågavarande

tullsatser och utgifter beslutat.

Stockholm den 29 September 1880.

På Landtbruksakademiens förvaltningskomités vägnar:

PEHR EHRENHEIM.

e. f.

Ferd. Unander.

Vidimeras.

A. F. Ostman

t. f. Sekreterare hos Kongl.

Generaltullstyrelsen.

Bil. B. till Herr Bennichs reservation.

Transsumt.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Uti underdånig skrifvelse den 14 sistlidne Maj har Riksdagen

hos Eders Kongl. Maj:t anmält så väl de beslut, som Riksdagen fattat

i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 27 förutgångne

Januari, angående antagande af ny tulltaxa med tullsatserna

beräknade efter det metriska mått- och vigtsystemet, som ock de förändringar,

hvilka Riksdagen i öfrigt funnit skäligt vidtaga i gällande

bestämmelser angående tullbevillningen; och har genom nämnda skrifvelse

åtecknad remiss den 28 i förstnämnde månad Eders Kongl. Maj:t

i nåder anbefalt Sitt och Rikets Kommerse-Kollegium och General-Tull
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Becillnings- Utskott ds Betänkande N:o 4.

styrelsen att deröfver afgifva gemensamt underdånigt utlåtande, sedan

Landtbruksakademiens förvaltningskomité blifvit hörd i anledning af

Riksdagens beslut att med införselstull belägga artiklarne humle, mais

och ost, äfvensom att bestämma registreringsafgift för artiklarne hvetemjöl,

gryn och bönor.

Till åtlydnad häraf få Kommerse-Kollegium och General-Tullstyrelsen,

med öfverlemnande af det utaf förenämnde förvaltningskomité på

embetsverkens anmodan, i nyssberörde hänseenden afgifna, till Eders

Kongl. Maj:t stälda underdåniga utlåtande, för egen del uti ärendet

underdånigst anföra följande.

Under anförande att, då humle, utan att i egentlig mening utgöra

eu nödvändighetsvara, likväl, i egenskap af råmaterial för tillverkningen

af maltdrycker, vore föremål för allmän förbrukning, denna

artikel synts Riksdagen lämpligen kunna, när den utifrån infördes,

underkastas beskattning, samt att den inhemska humleodlingen, hvilken

under senaste årtionden mer och mer aftagit, genom en tullafgift

å utländsk humle erhölle en välbehöflig uppmuntran, har Riksdagen

beslutat, att ifrågavarande artikel skall åsättas en införselstull af 10 öre

per kilogram.

Införseln af humle har under sistförfluten fem åren utgjort:

1875 .............................................. 622,200 skålpund

1876 .............................................. 577,100 „

1877 .............................................. 733,900 „

1878 ............................................. 735,400 „

i 879................................................ 519,700^ „ 3,188,300 skålpund

eller i årligt medeltal 637,660 skålpund, motsvarande 271,054 kilogram.

I fråga om lämpligheten att tullbeskatta en sådan artikel som

humle, hvilken för de i allmänna förbrukningen i väsentlig grad ingående

maltdryckerna utgör en nödvändig råvara, instämma embetsverken

i hvad Landtbruksakademiens förvaltningskomité härom yttrat,

med tillägg att, då af de här ofvan anförda uppgifter rörande humleinförseln,

jemförda med de allt mer och mer tillväxande tillverkningsbeloppen

för maltdrycker, det visat sig, att förbrukningen af utländsk

humle nedgått så, att, då den år 1875 utgjorde 0,06 skålpund för

hvarje kanna fabrikstillverkad maltdryck, densamma under följande år

till och med år 1878 utgjorde allenast 0,ot skålpund per kanna maltdryck,

häraf torde framgå, att användningen af svensk humle under

senare åren tilltagit, hvadan det vill synas som den uppmuntran för

den inhemska humleodlingen, hvilken Riksdagen med tullsatsen jemväl

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillnings- Utskottets Betänkande JSJ:o 4.

åsyftat, nu vore mindre behöflig än tillförene, hvilket ock öfverensstämmer

med förvaltningskomiténs erfarenhet, att intresset för humleodlingens

ändamålsenliga bedrifvande på senaste tiden inom många

orter uppvaknat. Härvid torde tillika höra erinras, att utförseln från

Sverige af andra slag maltdrycker än porter under senare åren ganska

väsentligt öfverstiga införseln, och att tillverkning af denna vara för

export, som spelar en stor rol i grannländernas näringsverksamhet,

äfven hos oss bör kunna blifva af betydelse för afsättning i förädlad

form af landtbruksprodukter samt följaktligen icke synes böra motverkas

af tullbeskattning å det råämne, af hvars användning maltdryckernas

värde och afsättning i synnerlig grad äro beroende.

För artikeln mans, omalen och malen, har Riksdagen bestämt en

införselstull af 1,5 öre per kilogram. De skäl, som för detta beslut

blifvit anförda, äro: att mais hos oss endast högst obetydligt användes

till födoämnen samt inom vissa delar af riket, ehuru i ringa mån till

utfodring af kreatur, hvarföre med säkerhet kunde antagas, att största

delen af den betydliga importen utaf denna artikel åtgått till bränvinstillverkning;

att den större prisbilligheten hos maisen kunde komma

att uttränga användningen af potates vid bränvinsfabrikationen, till

stort men för jordbruket inom vissa delar af landet, der befolkningen

till följd af jordens beskaffenhet vore nästan uteslutande hänvisad till

odlingen af detta jordbruksalster, samt att till undvikande häraf mais

borde och, i betraktande af den höga skyddstullen, hvarmed den inhemska

bränvinsbränningen vore gynnad, skäligen kunde vid införsel

åsättas en så hög tull, att kostnaden för användandet åt mats såsom

råmaterial vid bränvinstillverkningen under vanliga förhållanden icke

understege den för användandet af potates.

Under de förutsättningar, från livilka Riksdagen vid fattande af

sitt ifrågavarande beslut utgått, och om icke andra synpunkter gåfves

för frågans bedömande än den, som tillverkningen af bränvin för förbrukning

inom landet erbjuder, torde väl den höga tullsats, hvarmed

nämnda tillverkning är skyddad mot täflan med utlandet, kunna rättfärdiga

anspråket på någon statsinkomst af det utländska material,

som vid denna tillverkning blefve användt, helst detta material, genom

den högre afkomst det lemnar, skulle motverka den prisstegring, som

med bränvinstillverkningsafgiftens successiva förhöjning i främsta rummet

städse varit afsedd. Men embetsverken kunna icke underlåta att

erinra om åtskilliga förhållanden, hvilka ådagalägga, att mais-införseln,

ehuru jemförelsevis ny, redan visat sig ega en långt vidsträcktare betydelse,

än den till grund för beskattningen anförda, och att inskränkning

eller hämmande af denna införsel tvifvelsutan skulle, i strid mot

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o i.

21

Riksdagens hufvudsakliga syfte, långt mera skada än gagna landets

näringar och i främsta rummet dess modernäring, landtbruket.

Före år 1876 infördes icke mais till något nämnvärdt belopp

med undantag af åren 1869 och 1874, då denna införsel likväl icke

uppgick till mera än 36,536 kubikfot det förra och 49,552 kubikfot

det senare året; men från och med förstnämnda år har införseln utgjort:

1876 ............................................................. 233,301

1877 .......................................................... 200,434

eller i årligt medeltal ..................................................... 268,474 kubikfot.

^ Enligt erhållen uppgift från den statistiska afdelningen i General1

ullstyrelsens revisionsbyrå kan importen af mais under innevarande

år till och med nästlidne dag anses hafva uppgått till omkring två

millioner kubikfot eller 36,556,536 kilogram, men att en så betydligt

stegrad import, om ock icke ©väsendtligt föranledd af det jemförelsevis

låga pris, hvartill mais detta år kunnat erhållas, och af den ökade användning

jemväl till kreaturs utfodring, som med vunnen erfarenhet

af dess fodervärde under detta års i allmänhet svaga höskörd varit

afsedd, dock hufvudsakligast är tillfällig och föranledd af spekulation,

i följd af den ifrågasatta tullsatsen, lärer ligga i öppen dag. I intet

fall torde hvarken de föregående årens eller innevarande års maisimport

kunna läggas till grund för beräkning af någon blifvande tullinkomst

för denna artikel, då den af Riksdagen beslutade tullafgiften,

uPPS^en(^e till icke mindre än omkring 13 procent af varuvärdet, antagligen

skulle i högst väsendtlig grad inskränka, om icke helt och

hållet omöjliggöra införseln. Då Riksdagen vid åsättande af denna

tullsats utgått från förutsättningen, att mais endast i ringa grad användes

för andra ändamål än bränvinstillverkning, hafva embetsverken

sökt utreda huru härmed kan förhålla sig. För detta ändamål hafva

embetsverken från bränvinskontrollbyrån förskaffat sig upplysning, att

för bränvinstillverkningen användts nedannämnde qvantiteter, förvandlade

från centner till kubikfot efter beräkning att en kubikfot motsvarar 43

skålpund, nemligen:

1878

1879

384,204

255,958 1,073,897 kubikfot

Tillverkningsåret 1874—1875

14,817

162,827

115,386

290,749

42,464 kubikfot

1875— 1876

1876— 1877

1877— 1878

1878— 1879

eller tillsammans

. 626,243 kubikfot.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bo vulning s-Utslcottcts Betänkande N:o d.

Antager man nu att detta belopp användts af importen 1874—

1878, hvilken utgör tillhopa 876,222 kubikfot, så visar sig att icke

mindre än 249,979 kubikfot eller 28,5 % af importen användts till andra

ändamål än bränvinsbränning. Denna siffra torde dock snarare

kunna antagas för låg än för hög, då ingenting af 1879 års import

medräknats såsom åtgånget för bränvinstillverkning under våren och

sommaren 1879, ehuru detta antagligen varit fallet. Det är sålunda

alldeles icke någon ringa del af mais-införseln, som gått till andra

ändamål, förnämligast kreatursutfodring. Och i fråga om maisens

betydelse för detta ändamål tillåta sig embetsverken åberopa förvaltningskomiténs

här ofvan omförmälda utlåtande.

Dessutom har, enligt de upplysningar embetsverken från chefen

för bränvinskontrollbyrån erhållit, en ganska betydande del af den

mais, hvilken uppgifvits såsom åtgången för bränvinstillverkningen,

blifvit använd för pressjästberedning. Och då under de sednaste åren

pressjäst blifvit en icke oväsendtlig exportartikel samt en nedgående

import på samma gång ådagalägger, att den svenska tillverkningen

deraf alltmer tillgodoser den inhemska förbrukningen, till bevis å hvilka

förhållanden blott torde behöfva nämnas, att exporten, som år 1875

utgjorde 10,215 skålpund, år 1878 stigit till 481,925 skålpund och år

1879 till 612,194 skålpund, under det samtidigt importen från 1875

till 1879 nedgått från 378,868 till 102,310 skålpund, så torde den nu

ifrågavarande beskattningen blifva för denna framåtgående näring högst

ofördelaktig och desto svårare att bära, som klagomål ofta försports

från jästfabrikanterna, att de i följd af andra under nu gällande tullagstiftning

för dem ofördelaktiga förhållanden endast med svårighet kunnat

uthärda täflan med utlandet.

Ännu ett förhållande, som torde vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet

vid förevarande frågas bedömande, tillåta sig embetsverken

att omförmäla. Såsom Riksdagen anfört, har export af bränvin tillförene

icke i nämnvärd mån egt rum. Men att sådan export just nu

i stor skala pågår är nogsamt bekant; och om äfven andra tillfälliga

orsaker härtill bidragit, torde likväl icke kunna förnekas, att årets betydliga

införsel af mais härvid utöfvat ett stort inflytande, äfvensom

att eu allmännare användning af detta råämne för bränvinstillverkningen'',

om lagstiftningen deremot icke lägger hinder i vägen, äfven

under eljest normala förhållanden borde kunna sätta Sverige i tillfälle

att såsom spritexporterande land uppträda täflande på verldsmarknaden.

Fördelarne häraf, icke minst för det värdefulla kreatursfoder,

som affallet af mais vid brännerierna lemnar, behöfva endast antydas.

Men eu sådan bränvinstillverkningens utveckling kan icke förenas med

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillning s-Utslcottets Betänkande N:o 4.

införselstull å vissa råämnen, då vid den förädlade varans utförsel de

dertill använda råämnenas beskaffenhet icke kan utrönas och restitution

af den erlagda tullen följaktligen icke medgifvas.

I betraktande af alla nu anförda omständigheter anse embetsverken

sig böra uttala den mening, att införselstull å mais ingalunda kan ur

financiel eller statsekonomisk synpunkt anses önskvärd.

Under antagande att den skummjölksost, som i sammanhang med

den högt uppdrifna smörberedningen inom landet tillverkades, borde

vara fullt tillräcklig att tillfredsställa den inhemska konsumtionens

behof, och att för den skull den ost, som från utlandet infördes, numera

hufvudsakligen utgjordes af sötmjölksost, hvilken i många fall

kunde betraktas såsom eu verklig lyxartikel och i allmänhet endast

utgjorde föremål för de förmögnare klassernas förbrukning, har Riksdagen

för artikeln ost bestämt en tullafgift af 7 öre per kilogram.

Införseln af ost har under de sistförflutna 5 åren utgjort:

1875 ..........................

... 2,453,800 skålp.

1876 ...........................

.... 2,047,800 „

1877 ..........................

.... 2,076,700 „

1878 ..........................

.... 2,029,000 „

1879 ..........................

.... 941,600 „

i årligt medeltal.....

9,548,900 skålp.

1,909,780 „

motsvarande 811,802 kilogram. På sätt Riksdagen anfört, kan ur de

statistiska uppgifterna säker upplysning angående de olika slag af ost,

som utgöra föremål för import, visserligen icke vinnas, men redan

importens storlek gifver vid handen, att densamma icke kan, såsom

Riksdagen antagit, hufvudsakligen utgöras af finare ostsorter eller

sådana, som i allmänhet endast af de förmögnare klasserna förbrukas.

Detta framgår dessutom ej mindre deraf, att den ost, som från Holland

införes, företrädesvis utgöres af billig vara, utan äfven af det förhållande

att, vid anstäld jemförelse emellan statistiska uppgifter rörande

införsel af ost från Amerika till England samt utförsel ifrån sistnämnde

land till Sverige och öfriga främmande länder, den ost, som från

England till Sverige införes, hufvudsakligen utgöres af den amerikanska

sorten, hvilken är mycket billig samt företrädesvis af de arbetande

klasserna förbrukas.

Importen till Sverige från nämnda länder har nemligen utgjort

från Holland.

788,G00 skålp.

472,800 „

från England.

013,200 skålp.

858,400

Summa.

1,401,800 skålp.

1,331,200 „

1875

1870

n

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

1877 .......................... 731,100 skålp. 636,800 skålp. 1,367,900 skålp.

1878 ......................... 507,100 „ 638,400 „ 1,145,500 „

1879 ....... 103,400 „ 417,600 „ 521,000 „

eller tillsammans ... 2,603,000 skålp. 3,164,400 skålp. 5,767,400 skålp.

eller i årligt medeltal 520,600 „ 632,880 „ 1,153,480 „

motsvarande ............ 221,295 kg. 269,022 kg. 490,317 kg.

och utgör således importen från nämnda länder en ganska väsendtlig

del eller 60,4 procent af hela ostinförseln till riket. Det är fördenskull,

med afseende härå och å hvad förvaltningskomitén i öfrigt härom

anfört, ganska säkert, att tullen på ost icke, såsom Riksdagen åsyftat,

skall komma att företrädesvis drabba de förmögnare klasserna, utan

äfven, och antagligen till största delen, den mindre bemedlade befolkningen.

Men oafsedt, de särskilda anmärkningar, embetsverken nu framstält

i fråga om tull å de förut tullfria artiklarne humle, mais och ost,

tillåta sig embetsverken underdånigst inför Eders Kongl. Maj:t framhålla,

hurusom denna tullbeskattning innefattar ett frångående af tvenne

utaf de hufvudgrundsatser, på hvilka tullagstiftningen under en längre

följd af år varit byggd, nemligen att de för våra näringar behöfliga råvaror

i allmänhet icke böra genom dylik afgift fördyras, samt att sådana

förbrukningsartiklar, som de arbetande klasserna behöfva, icke

lämpligen böra tullbeskattas, och synes det embetsverken, som ett

frångående af nämnde principer, under det tullafgifterna, å fabriks- och

handtverksvaror bibehållas vid de med tillämpning af samma principer

faststälda belopp, nu vore desto mindre lämpligt, som en särskild utredning

på Riksdagens begäran för närvarande pågår, för att kunna

bedöma huru desamma inverkat på vårt näringsliv

För tillgodoseende af Statsverkets behof af ökade inkomster har

Riksdagen ansett, att en inregistrering.safgift af ett öre per kilogram borde

åläggas vissa i större mängd inkommande, för närvarande tullfria varor,

nemligen: hvetemjöl, gryn, alla slag, och bönor, samt att denna afgift,

då den till följd af sin natur borde vara mera föränderlig och kunna

underkastas en mera ofta återkommande granskning samt höjas eller

sänkas i samma mån, som statens behof af inkomster på denna väg

till- eller aftaga, icke borde sammanblandas med de i tulltaxan stadgade

afgifter, utan beredas ett särskildt namn och en ifrån öfriga avgifter

afskild plats uti en ny paragraf i tulltaxeunderrättelserna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Importen af förenämnda artiklar har i medeltal för de sistförfluten

fem åren utgjort, af hvetemjöl 27,575,496 kilogram, af gryn, alla slag,

4,489,687 kilogram, af ärter och åkerbönor 1,406,966 kilogram samt

af andra slag bönor 604,160 kilogram.

Såsom af motiven för Riksdagens beslut nogsamt framgår, utgör

den ifrågavarande afgiften med afseende hvarken å dess ändamål, som

uppgifves uteslutande vara att fylla ett skattebehof, eller å dess beskaffenhet

att vara särdeles föränderlig allt efter statens behof af inkomst,

hvad som med en inregistreringafgift i allmänhet förstås, utan

synes densamma vara ingenting annat än en tullsats å de nämnda artiklarne,

mot hvilken, på sätt förvaltningskomitén i sitt utlåtande jemväl

påpekat, kunna anföras alla de skäl, som gälla mot åsättande af

tull å sådana lifsmedel, hvilka allmännare förbrukas. Men kärförutan

medför särskildt den omständigheten, att denna afgift icke fått namn

och plats på lika sätt som öfriga tullsatser, ganska afsevärda olägenheter.

Enligt gällande tullstadga får tullpligtigt gods blott lossas i

stapelstad, men tullfria varor äfven å annan tullplats, hvarmed förstås

sådan, der ständig tullbevakning af uppsyningsman eller tulltjensteman

af lika eller högre grad utöfvas. Då nu de nämnda artiklarne hvetemjöl,

gryn och bönor enligt Riksdagens bestämda förklarande icke böra

anses såsom med tull belagda, skulle deraf följa, att vederbörande tullmyndigheter

icke skulle kunna förhindra dessa varors införsel till sistnämnda

slags tullplatser. Dessa t-ullplatser äro dock icke så anordnade,

att införsel af afgiftspligtiga varor nu tillåtes eller der bör kunna tilllåtas.

Den der anstälda, underordnade och svagt aflönade bevakningspersonalen

saknar i allmänhet de insigter, som för rätt varubehandling

och omfattande redovisningsgöromål erfordras, samt besitter icke heller

den mera betryggande ekonomiska ställning, som förtroendet att handhafva

en större uppbörd kräfver. Den nödvändiga följden af den ifrågavarande

afgiftens påläggande måste alltså blifva antingen en förändrad

anordning af tullstationerna, föranledande ej obetydliga kostnader,

eller ock en förändring af tullstadgan på ett sätt, som kommer att inskränka

hittills för trafiken medgifna lättnader. De med inregistreringsafgiften

belagda tullfria varorna skulle nemligen i senare fallet icke

få införas till annat än stapelstad; de skulle underkastas de strängare

kontroller, som vid lossning och tullbehandling af afgiftspligtiga varor

måste iakttagas till bevakande af statens rätt, de skulle med ett ord

på en gång vara tullfria och behandlas såsom tullpligtiga. Utom

registreringsafgiften skulle varuegaren således komma att vidkännas

inskränkningar och omkostnader, stundom måhända mera betungande

än sjelfva afgiften.

Bill. till Biksd. Prof. 1881. 5 Samt. 1 Afd. 3 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 4.

Härförutom lemnar det ifrågavarande beslutet rum för andra ganska

väsentliga betänkligheter i afseende å tillämpningen dels i allmänhet,

dels beträffande åtminstone den ena varugruppen, »bönor)).

I förra hänseendet framställer sig den frågan, om inregistreringsafgiften,

som, enligt ordalagen, skall vid införsel till riket erläggas, afser

äfven de fall, då varan upplägges för att åter utföras, vare sig såsom

transito- eller såsom nederlagsgods. Utan att så är förhållandet, komme

afsigten att upphemta någon godtgörelse för tullverkets besvär vid

varornas införsel att förfelas; men om åter äfven i dessa fall afgiften

skall erläggas, komme transitohandeln med ifrågavarande artiklar att

betungas på ett sätt, som sannolikt skulle omöjliggöra samma handel.

Beträffande åter särskildt artikeln bönor, så torde få erinras, att om

ock en jemförelse emellan den i en not i sjelfva tulltaxan införda hänvisning

och stadgandet i den föreslagna nya paragraf 5 af tulltaxeunderrättelserna

må sätta utom allt tvifvel, att med ordet bönor på senare stället

afses bönor, alla slag i tulltaxan ej specificerade, dermed likväl ingalunda

är undanröjd den tvekan, som uppkommer derigenom, att under tulltaxerubriken

“spanmål, alla slag, omalen och malen,“ hittills inbegripits

ärter och åkerbönor med angifningsqvantitet kubikfot, då deremot tulltaxerubriken

bönor afsett andra, efter vigt i tulljournalerna redovisade,

slag än det till spanmål hänförda. Här framställer sig således den

frågan, om inregistreringsafgiften skall drabba äfven de med ärter hittills

likstälda åkerbönorna eller icke. Såsom oegentligt torde ock böra

anmärkas, att under det omalen spanmål fortfarande blifver afgiftsfri,

men hvetemjöl och gryn af olika sädesslag skulle draga inregistreringsafgift,

komme deremot, enligt Riksdagens beslut, omalna bönor att

träffas af denna afgift, men bönmjöl (mallra bönor) deremot att fortfarande

förblifva afgiftsfritt.

Slutligen finna sig embetsverken föranlåtna att beträffande den

hufvudsakligaste af de ifrågavarande artiklarne, hvetemjöl, dels erinra

om det oegentliga deri att belägga denna varan med afgift, under

det hvetebröd i allmänhet förblifver afgiftsfritt, dels ock fästa uppmärksamheten

derpå, att en afgift å hvetemjöl, långt ifrån att bereda

den svenska hveteodlaren en förmån, snarare torde verka till någon

inskränkning i konkurrensen bland afnämarne, då de utländska qvarnegare,

hvilka hittills kunnat hos oss afsätta förmaldt svenskt hvete,

genom mjöltullen torde utestängas från vår marknad. I alla händelser

är det uppenbart, att hvarken jordbrukaren eller konsumenten,

utan allenast qvarnegaren ses till godo genom nämnda tull — ett tillgodoseende,

som, på sätt förvaltningskomitén anmärkt, ingalunda kan

af våra naturförhållanden anses påkalladt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Ut skottets Betänkande N:o 4. 27

Vid de af Riksdagen i öfrigt fattade beslut kafva embetsverken

icke något att i underdånighet erinra.

Den nadiga remissakten aterställes härmed, och Kommersekollegium

samt Generaltullstyrelsen framhärda med djupaste vördnad,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Majrts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

Kommerse-Kollegium

J. U. GRÖNLUND.

C. FR. WMRN.

G. HEGARDT.

Generaltullstyrelsen

A. G:SON BENNICH.

NILS LAGERHEIM o. R. THEMPTANDER.

föredragande. ^ g

C. Aug. Titz.

Stockholm den 27 Oktober 1880.

Vidimeras:

A. F. östman

t. f. Sekreterare hos Kongl.

Generaltullstyrelsen.

n 77 270-7 , 1:Sta’ 5:te och 6:te lnmkterna: af Herr C. S. CarlheimGyltensköld.

3:o. Vid 9:de punkten: af Herr G. F. Cavallin.

4:o. Vid 3:dje och 8:de punkterna:

■ x- a) ai''T HeTrTr E- G- boström, med hvilken Herr P. C. Reutersvärd

instämt: »Mot Utskottets beslut att föreslå upphäfvande af tullsatserna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

å artiklarne kimrök samt tändstickor och tändsvamp får jag anföra

reservation. Jag kan nemligen ej finna, att sadana »svårare missförhållanden»

här föreligga, att Utskottet bort frångå sin detta åi antagna

grundsats af ett orubbadt bibehållande af nu gällande afgifter.

Om än de belopp, som för ofvannämnda artiklar komma staten

till godo, äro obetydliga, torde dock ej endast med ledning deraf en

tullsats’ vara eller icke vara böra bestämmas. Dertill kommer, hvad

kimrök beträffar, att motionären ej egentigen afsett denna artikel, utan

det dermed beslägtade lampsotet, samt hvad tändstickor angår, hvilken

artikel är föremål för en så storartad svensk industri, det ej kan vara

lämpligt att utan någon som helst utredning på förslag af en enskild

motionär, denne må nu vara aldrig så förtrogen med önskningarna hos

den största och starkaste fabriken, föreslå Riksdagen upphäfvande _ åt

nu gällande tullsats, utan att andra fabriker haft tillfälle gifva sina

önskningar till känna, och på detta sätt gå den komité i förväg, som

fått till uppgift en noggrann och fullständig undersökning af våra näringars

tillstånd.» _ „ _ 7 . ,,,T ,

b) Af Herrar J. Sääf, Pehr Ericsson och J. F. Fredncsson: “Mot

Utskottets beslut att tillstyrka Riksdagen upphäfvande af nu gällande

tullsatser å “Kimrök" och “Tändstickor" anmäles härmed vår reservation^

afg.gten att bereda tillverkare af trycksvärta fördelen af tullfri

införsel af ett dertill erforderligt ämne hufvudsakligen kunnat vinnas

genom att i tulltaxan insätta en ny artikel “lampsot" med bestämmelsen

“fritt", hvilket ock motionären alternativt föreslagit och af minoriteten

förordats; anse vi att detta bort blifva Utskottets beslut,

samt att nuvarande tullsats å kimrök bör bibehållas för att undvika

ett skadligt inflytande på denna artikels marknad inom landet.

För upphäfvande af tullen å tändstickor har Utskottet såsom skäl

hufvudsakligen anfört detsamma som motionären, nemligen farhågan

att svenska tändstickor skulle komma att utestängas från den tyska

marknaden genom en befarad ökning af den nuvarande tyska tullsatsen.

Detta lösliga antagande af en uppskrämd fantasi grundar motionären

derpå, att vännerna af skydd för tändsticksfabrikationen i Tys

land kunna åberopa Sveriges högre tulltariff å tändstickor.

Skulle ett sådant skäl vinna giltighet hos oss, blefve det hädanefter

utländska förhållanden, icke våra egna, som vore att taga hänsyn

till vid bestämmandet af vår tulltaxa, samt att, såsom i detta tall, i

saknad af bestämda uppgifter och kännedom af dessa förhållanden uppsöka

lösa förutsättningar om befintliga vådor för vår utrikes handel tor

att deri finna skäl till ändringar af våra tullsatser.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Att all sjelfständig och fosterländsk tullagstiftning sålunda skulle

blifva omöjlig, inses lätteligen. Att medgifva något så radikalt som

rent utstrykande af en tullsats endast på en enskild motionärs yrkande,

hvars kännedom om en enda tändsticksfabriks rotfasta ställning kan

antagas ligga till grund derför, synes oss så mycket vådligare, som

ännu mera talande skäl finnas för att taga i öfvervägande andra, mindre

försigkomna fabrikers af samma slag ställning och behof af en inhemsk

marknad.

Då senaste Riksdag anhållit att Kongl. Maj:t “täcktes åt sakkunnige

personer uppdraga att verkställa en omfattande och sorgfällig

undersökning af våra hufvudsakliga näringars och industrigrenars nuvarande

ställning11 och, som bekant, en förstärkning af tullkomitén blifvit

för detta ändamål utnämnd, synes det vara något förhastadt att redan

nu, innan den begärda undersökningen afslutats, företaga sådana

ändringar som de af Utskottet föreslagna.

Slutligen, “då klagomål öfver svårare missförhållanden icke förekommit“,

en uppgift som Utskottet sjelf gör angående tulltaxan, synes

oss att under nuvarande förhållanden giltiga skäl föreligga att lemna

tulltaxan tills vidare i orubbadt skick11.

c) af Herr G. H. Stråle:

uVid 3:de punlcten:

Ehuru jag under andra omständigheter skulle hafva velat deltaga

uti ett beslut, åsyftande den förändring uti närvarande tulltaxa, att

frigöra artikeln lampsot såsom varande ett råämne för tillverkning af

boktryckarefärg, har jag, vid det förhållande att jag anser vår nuvarande

tulltaxa böra förblifva orubbad till dess densamma i sin helhet

innan kort lärer, till följd af framställning från tullkomitén, bringas

under Riksdagens ompröfvande, ansett motionen icke för närvarande

böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda, helst svårighet förmenas

uppstå vid sagda varas särskiljande från kimrök, men minst af allt

finner jag lämpligt att, såsom Utskottet tillstyrkt, nu och af denna

anledning ur tulltaxan borttaga den artikeln kimrök åsätta tull af 14

öre per kilogram.

Vid 8:de punkten:

Af nyss anförda hufvudsakliga skäl har jag äfven ansett Utskottet

icke nu böra tillstyrka borttagandet af den för tändstickor och tändsvamp

bestämda tullsats af 5 öre per kilogram. Men derjemte anser

jag att Utskottet icke bort såsom skäl för en lagstiftningsåtgärd inom

Bill. till Bilcsd. Prof. 1881. 5 Sand. 1 Afd. 3 Höft. 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 4.

Sverige åberopa en agitation inom ett främmande land, ehvad syfte den

än må ega, och detta så mycket mindre, som Utskottet sjelft icke »kan

hoppas att upphäfvandet af förevarande tullsats skulle direkt återverka

på den tyska tullagstiftningen.»

Utskottets uppfattning, att borttagandet af en tullsats å artikeln

tändstickor icke i principielt hänseende skulle anses innefatta en afvikelse

från hittills inom vår tullagstiftning hyllade grundsatser, kan jag

lika litet godkänna.

Om någon grundsats skall kunna anses genomgå vår nuvarande

tnllagstiftning, så torde det med få undantag vara den, att belägga de

förädlade, bearbetade eller färdiga varorna med högre eller lägre tull,

men deremot, så framt icke särskilda finanstullar afses, tillåta en fri

införsel af alla till förädlingens behof erforderliga råämnen. Det vore

likväl både alltför vidlyftigt och temligen ändamålslöst att för närvarande

ingå uti en närmare granskning af denna vigtiga fråga, som

nog lärer få sin grundliga och tillbörliga behandling, när tullkomiténs

betänkande en gång förekommer till afgörande.

Slutligen kan jag ej heller undertrycka den tanken, att Utskottet

nog lättvindigt och på framställning af en industriel anläggning, hvars

tillverkningar nästan uteslutande utföras ur landet, ansett sig kunna

och böra föreslå Riksdagen införseltullens borttagande, utan att ens

lemna alla de andra tändsticksfabrikerna, hvilkas fabrikat till största

delen afsättas inom landet, tillfälle att yttra sig uti frågan.»

Herrar C. S. Carlheim-Gyllensköld och Johan Johansson i Bergsäng

hafva begärt få antecknadt, att de på grund af undfången ledighet icke

deltagit i behandlingen af 9:de punkten af detta betänkande; och har

derjemte Herr C. A. Jönsson anmält, att han icke närvarit vid slutliga

afgörandet af samma punkt.

STOCKHOLM, ISAAC HARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.