Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt förslag angående underdånig framställning hos Kongl. Maj:t om utarbetande och framläggande för nästa riksdag af förslag till tullförening mellan Sverige och Norge.

1881-03-04 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1881:6, Betänkande, i anledning af väckt förslag angående underdånig framställning hos Kongl. Maj:t om utarbetande och framläggande för nästa riksdag af förslag till tullförening mellan Sverige och Norge.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 6.

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Mars 1881, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt förslag angående underdånig framställning

hos Kongl. Maj:t om utarbetande och framläggande

för nästa riksdag af förslag till tullförening mellan Sverige och

Norge.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion, N:o

88, har Herr Grefve C. M. Björnstjerna hemstält:

"att Riksdagen underdånigst anhåller det täcktes Kongl. Maj:t utarbeta

och för nästkommande Riksdag framlägga förslag till svensk-norsk tullförening

byggd på hufvudsakligen följande grunder:

l:o) Gemensam tulltaxa för båda länder.

2:o) Tulluppbörden verkställes af hvartdera landet för sig.

3:o) Fördelningen af tullens nettobehållning de båda länderna emellan sker

i förhållande till båda ländernas ytinnehåll eller så att Sverige erhåller

4/r, Norge 3/T.

4:o) Alla tullar de båda länderna emellan upphöra.

5:o) Produkter och varor, kommande från eller tullbehandlade i det ena

landet, äro i det andra tullfria.

6:o) Bestämd tid, efter hvilken tullföreningen kan af det ena eller det andra

landet uppsägas.11

Vid sistlidne års riksmöte blef af motionären framstäldt ett förslag i samma

syfte och hufvudsakligen af samma innehåll som det nu föreliggande. Motionären

anförde då, bland annat, att af de skrankor, som ännu hämmade den fria

Bih. till Biksd. Prof. 1881. 5 Sand. 1 Afd. 5 Höft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Bevillning^ Utskottets Betänkande N:o 6.

samfärdseln emellan de förenade rikena och dymedelst förhindrade den anslutning

dem emellan, som vore så nödvändig'', om den förenade Norden med lugn

och tillförsigt skulle kunna gå framtiden till mötes, en af de svåraste och säkerligen

den obehagligaste vore de båda ländernas olika tullagstiftning; att härigenom

ej mindre orsakades hinder i handel och sjöfart samt obehag för de trafikerande

än äfven väcktes harm och ovilja hos gränsboarne, såväl Svenskar som

Norrmän, när de genom ofrivilligt förbiseende af tulltaxans småaktiga föreskrifter

utsattes för obehag, rättegångar och ofta nog känbara förluster, samt att en tullförening

de båda länderna emellan således vore lika mycket i det ena som i

det andra landets välförstådda intresse af behofvet påkallad. Detta förslag

blef dock af Riksdagen förkastadt på hemställan af Bevillnings-Utskottet, som

dervid, bland annat, anmärkte, dels att genom Kongl. Maj:ts förnyade nådiga

förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden

den 29 Maj 1874 eller den så kallade Mellanrikslagen många af de hinder

för ömsesidig handel och sjöfart de förenade rikena emellan, som fordom

förefunnits, numera voro undanröjda, dels ock att, om också en tullförening

vore den enda fullt tillfredsställande formen för fullständigare sammanslutning

mellan de begge folken uti deras handels- och sjöfartsförhållanden, en dylik

förening dock för närvarande måste anses såsom ett mycket aflägset önskningsmål

samt i allt fall svårligen någonsin kunde byggas på sådana grunder, som

motionären i sitt förslag uppstält. Och erinrade Utskottet derjemte icke allenast

om saknaden af alla konstitutiva former för fattande af samfälda beslut

i dessa hänseenden, utan äfven, och framför allt, om de begge folkens rättmätiga

ömtålighet om sin fullkomliga sjelfständighet rörande beskattningsrättens utöfning

— “en ömtålighet", yttrade Utskottet, “så djupt rotad i folkmedvetandet, att

hvarje författningsform, som i sin tillämpning kunde föranleda ett underordnande

af någotdera folkets sjelfbeskattningsrätt, långt ifrån att främja och stärka de

.politiska föreningsbanden, snarare kunde befaras innebära frö till söndring och

upplösning."

Att i nu förevarande motion ett af Riksdagen så nyligen förkastadt förslag

blifvit i nästan oförändrad form åter upptaget, har af motionären motiverats dermed,

att en närmare sammanslutning emellan de båda brödrafolken synts honom

med hvarje dag blifva en allt tydligare framstående nödvändighet; och har motionären

derjemte, under erinran om hvad han tillförene i ämnet anfört, anmärkt,

att Mellanrikslagen, ehuru i öfrigt välbetänkt, dock ingalunda vore tillfyllestgörande,

i synnerhet som den just genom sina bestämmelser angående de varukvantiteter,

som vid färder landvägen mellan de båda rikena finge af resande tullfritt

medföras, lätteligen kunde föranleda oförskylda förvecklingar och obehag samt

deraf följande misshälligheter.

I anledning af motionärens framställning vill Utskottet till en början erinra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

att den så kallade Mellanrikslagen med få undantag medgifver full tullfrihet för

alla svenska^ eller norska naturalster och tillverkningar, som införas landvägen

eller sjöledes i ettdera rikets fartyg direkt från det ena landet till det andra,

samt att derjemte finnes föreskrifvet, att vid resa landvägen från det ena riket

till det andra varor af alla slag, undantagande spelkort, få inom vissa till qvantitet

eller värde bestämda mindre partier tullfritt införas. § 4 i förordningen lyder

nemligen som följer:

“Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med undantag

för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, medgifvet att

af utländska till införsel tillåtna samt svensk och norsk tull underkastade alster

eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier, nemligen:

Band, alla slag, tillsammans 200 fot,

Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans l1/''. kanna eller 5 buteljer,

Garn, alla slag, tillsammans 25 skålpund.

Kaffe 25 skålpund,

Salt 3 norska tunnor,

Socker 50 skålpund,

Tobak 10 skålpund,

Vin, alla slag, tillsammans 1/2 ankare eller 20 buteljer,

Väfnader, alla slag, tillsammans 60 fot,

Öl, en ankare eller 50 buteljer;

Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor, dock må värdet

af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.»

Denna till samfärdselns lättnad och de resandes beqvämlighet sålunda medgifna

frihet synes Utskottet vara så vidsträckt och omfattande, att några oförskylda

kollisioner med tulltaxans bestämmelser i allmänhet icke böra vara att

befara.

Hvad åter vidkommer den punkt i förslaget, som deruti utgör den egentliga

nyheten och således måste anses ämnad att göra detsamma mera antagligt, eller

fördelningen af tullinkomsterna de båda länderna emellan, så är det uppenbart,

att den af motionären förordade delningsgrunden eller förhållandet mellan ländernas

ytinnehåll icke står i något som helst kausalsammanhang med tullinkomsternas

storlek. Redan denna omständighet torde i och för sig vara tillräcklig att

göra denna del af förslaget oantaglig, äfven om, såsom motionären förmenat, en

dylik fördelning skulle »i det närmaste öfverensstämma med det vanliga förhållandet

mellan båda ländernas beräknade tullinkomster.» Men i sjelfva verket eger

icke ens en dylik tillfällig öfverensstämmelse rum. Under åren 1875—1879 hafva nemligen

tullafgifterna i Sverige uppgått till sammanräknade 121,373,695 fkronor eller

i medeltal årligen till 24,274,739 kronor. Afkastningen af införseltullarne i Norge

har, enligt oficiella uppgifter, under samma tid uppgått till omkring 76,570,000 kro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

nor, utgörande i medeltal 15,314,000 kronor per år. En fördelning af dessa

tullinkomster efter den af motionären förordade grund utvisar deremot en årlig

inkomst för Sverige af 22,622,136 kronor och för Norge af 16,966,602 kronor, eller

en årlig minskning i Sveriges tullinkomster af mer än en och en half million kronor.

Slutligen vill Utskottet, med erinran i öfrigt om hvad 1880 års Bevillningsutskott

redan i ämnet anfört, endast påpeka huru som en tullförening, åtminstone

under nuvarande förhållanden och i betraktande af den vigtiga ställning, som finanstullarne

intaga i vårt beskattningssystem, ofta skulle verka hinderligt vid tillgodoseende

af statsverkets behof, och detta på ett sätt, som kunde icke allenast nödvändiggöra

tillgripandet af andra och för landets inbyggare mindre välkomna

beskattningsformer, utan äfven lätteligen framkalla unionella misshälligheter och

förvecklingar af svåraste art. Utskottet hemställer alltså,

att Herr Grefve Björnstjeruas ifrågavarande motion måtte af

Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 4 Mars 1881.

På Utskottets vägnar:

Å. H. Fock.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.