Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående ändring i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873.

1881-04-08 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1881:2, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående ändring i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1881, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående

ändring i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873.

Med anledning af 1880 års Riksdags hos Kongl. Maj:t gjorda

underdåniga framställning om pregling af guldmynt å fem kronor har

Kongl. Maj:t uti en den 26 Mars innevarande år till Riksdagen afbiten

nådig proposition, N:o 27, meddelat, att, sedan med hänsyn till den

mellan Sverige, Norge och Danmark gällande myntkonvention underhandlingar

inledts med norska och danska regeringarne om ett sådant

tillägg till nämnda myntkonvention, att guldmynt å fem kronor blefve

lagligt betalningsmedel i de tre rikena, dessa underhandlingar ledt

dertill, att en tilläggsartikel till myntkonventionen af den lydelse, som

i den Kongl. propositionen finnes intagen, blifvit ofvanberörda dag afslutad,

hvarjemte Kongl. Maj:t, med hänvisning till ett den Kongl.

propositionen bilagdt protokoll öfver finansärenden, föreslagit Riksdagen

att, med godkännande af nyssberörda tilläggsartikel till myntkonventionen,

besluta vissa deraf påkallade och i den nådiga propositionen

likaledes vidtagna ändringar i §§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om rikets

mynt den 30 Maj 1873.

Denna af Riksdagens båda Kamrar till Banko-Utskottet hänvisade

Kongl. proposition har, med stöd af 47 § Riksdagsordningen, blifvit

behandlad af deputerade från nämnda Utskott och Lag-Utskottet;

och enär Riksdagen redan i sin nästlidna år till Kongl. Maj:t aflåtna

underdåniga skrifvelse i ämnet förklarat önskvärdt, att guldmynt å fem

Bill. till Riksd. Prof. 1881. 6 Sami. 2 Afd. 2 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

kronor blefve preglade efter samma grunder i fråga om halt och vigt,

som gälla för tio- och tjuge-kronestyckena samt till sådan storlek, att

de blefve på samma gång lätt handterliga och väl kunde skiljas från

närmast högre guldmyntvalör, samt de nu af Kongl. Maj:t föreslagna

bestämmelser i myntkonventionen och myntlagen hufvudsakligen äro sådana,

som Riksdagen i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t förklarat sig

åstunda, har det Sammansatta Utskottet, som uti den omständighet, att

ifrågavarande mynt genom den af Kongl. Majrt föreslagna tilläggsartikeln

till myntkonventionen skulle komma att blifva ett hufvudmynt i

alla tre länderna, funnit ett ytterligare skäl för detta mynts pregling

och som icke haft något att erinra mot vare sig de i tilläggsartikeln

föreslagna stadganden eller de ändringar i myntlagen, hvilka af Kongl.

Maj:t ifrågasatts, skolat tillstyrka:

i:o.

att Riksdagen för sin del godkänner den af

Kongl. Maj:t föreslagna tilläggsartikel till myntkonventionen,

så lydande:

l:o) Det skall -vara hvarje rikes finansförvaltning tillåtet att för

sin räkning låta pregla guldmynt å fem kronor, hvilka skola vara lagligt

betalningsmedel efter det värde, hvarå de lyda, i alla tre rikena,

utan hänsyn till i hvilket af rikena de äro preglade, så snart de blott

ej blifvit vanstälda eller på olagligt sätt skadade.

2:o) Dessa myntstycken utmyntas af myntguld, så att 496 stycken

innehålla ett kilogram fint guld, och att hvarje myntstycke väger

2,24015 gram. Fem-krouestyckets diameter skall vara 16 millimeter.

3:o) För så vidt fullkomlig noggrannhet i afseende å vigt och

finhet ej kan iakttagas för hvarje myntstycke, må afvikelsen i vigt ej

öfverstiga tre tusendelar öfver eller under rätta vigten, och vid utmyntningen

iakttagas, att afvikelsen i vigt af hvart parti af tio kilogram

myntguld ej får öfverstiga fem gram. Afvikelsen i finhet får ej

öfverskrida femton tiotusendelar af hvarje myntstyckes bruttovigt öfver

eller under den rätta finheteu.

4:o) Fem-kronestycken upphöra att vara lagligt betalningsmedel

till statskassorna, när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan

skönjas, för hvilket rikes räkning de äro preglade, men till alla andra,

när de förlorat mer än sex tiondedel procent af sin rätta vigt.

5:o) I öfrigt gälla i afseende å fem-kronestyckena i tillämpliga

delar de uti myntkonventionen af den 27 Maj 1873 intagna bestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

6:o) Denna tilläggsartikel förblifver gällande intill dess ett år

förflutit från den dag, då något af rikena uppsagt densamma, dock så

att den i sista stycket af Art. 11 uti myntkonventionen af den 27 Maj

1873 gifna bestämmelse fortfar att gälla under en tid af två år efter

konventionens upphörande.

7:o) Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande

representationers samtycke blifvit, meddeladt, och ratifikationer utvexlas

i Stockholm, så snart ske kan;

och

2:o

att Riksdagen, under förutsättning att berörda

tilläggsartikel varder i behörig ordning ratificerad,

måtte besluta, a

kets mynt den

Kongl. Maj:ts pr

lydelse:

Nuvarande lydelse:

§

Af guld skola tvänne hufvudmynt

präglas, det ena å tio och

det andra å tjugu kronor. Af ett

tusen gram eller ett kilogram fint

guld utmyntas:

Tvåhundrafyratioåtta tio-kronestycken

eller etthundratjugofyra

tj ugo-krone-sty ck en.

Guldmynten präglas af myntguld,

som är en legering af niohundra

vigtdelar fint guld och etthundra

vigtdelar koppar.

Alltså skall hvarje

tio-krone-stycke väga 4,4803

gram och hålla 4,032258 gram fint

guld

tjugo-krone-stycke väga 8,9606

gram och hålla 8,064516 gram fint

guld.

dt §§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om ri30

Maj 1873 skola i enlighet med

(»position erhålla följande förändrade

Föreslagen lydelse:

4.

Af guld preglas tre hufvudmynt,

ett å fem, ett å tio och ett

å tjugo kronor. Af ett tusen gram

eller ett kilogram fint guld utmyntas:

Fyr ahundr anittio sex Fem-kronestycken

eller Tvåhundrafyratioåtta

Tio-kronestycken eller Etthundratjugofyra.

Tjugo-kronestycken.

Guldmynten preglas af myntguld,

som är en legering af Niohundra

vigtdelar fint guld och Etthundra

vigtdelar koppar.

Alltså skall hvarje

Fem-kronestycke väga 2,24015

gram och hålla 2,016129 gram fint guld.

Tio-kronestycke väga 4,4803

gram och hålla 4,032258 gram fint

guld.

Tjugo-kronestycke väga 8,9606

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

gram och hålla 8,064516 gram fint

guld.

§ 8-

Afvikelserna öfver eller under

här ofvan stadgade halt få högst

utgöra:

å guldmynten: femton tiotusendelar

fint guld,

å silfvermynten: tretio tiotusendelar

fint silfver af hvarje myntstyckes

bruttovigt.

Afvikelserna öfver eller under

här ofvan stadgade vigt få högst

utgöra:

för hvarje tjugo-kronestycke: femton

tiotusendelar,

„ „ tio-kronest.ycke: tjugo

tiotusendelar,

„ ,, två-kronestycke: tretio

tiotusendelar,

,, en-kronestycke: femtio

tiotusendelar,

för hvarje kilogram af femtio-örestycken:

sextio

tiotusendelar,

„ „ „ tjugofem-öre
stycken:

ett

hundra tiotusendelar,

,, „ ,, tio-örestycken:

etthundrafemtio

tiotusendelar,

allt af hvarje myntstyckes rätta

vigt.

Vid utmyntning af guld må

dock iakttagas, att afvikelsen i vigt

för hvart parti af tio kilogram

myntguld ej får öfverskrida fem

gram.

Afvikelserna öfver eller under

här ofvan stadgade halt få högst

utgöra

å Guldmynten: Femton tiotusendelar

fint guld.

å Silfvermynten: Trettio tiotusendelar

fint silfver af hvarje

myntstyckes bruttovigt.

Afvikelserna öfver eller under

här ofvan stadgade vigt få högst

utgöra:

för hvarje Tjugo-kronestycke: femton

tiotusendelar,

„ „ Tio-kronestycke: Tjugo

tiotusendelar,

„ ,, Fem-kronestycke: Trettio

tiotusendelar,

„ „ Två-kronestycke: Trettio

tiotusendelar,

„ „ En-kronestycke: Femtio

tiotusendelar,

för hvarje kilogram af Femtio-örestycken:

Sextio

tiotusendelar,

„ „ „ Tjugufem-öre
stycken:

Ett
hundra

tiotusendelar,

,, „ „ Tio-örestycken:

Etthundrafemtio

tiotusendelar,

allt af hvarje myntstyckes rätta

vigt.

Vid utmyntning af guld må

dock iakttagas, att afvikelsen i vigt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

för hvart parti af tio kilogram myntguld

ej får öfverskrida fem gram.

En hvar, som vid rikets myntverk

till myntning inlemnar guld,

eger att derför erhålla guldmynt,

dock mot erläggande, till myntningskostnadens

betäckande, för

tjugo-kronestycken af -f procent och

för tio-kronestycken af | procent

af det utmyntade beloppets värde.

§

Guldmynt upphör att vara lagligt

betalningsmedel i förhållande

till statens kassor, när det genom

nötning förlorat mer än två procent,

men till alla andra, när det

förlorat mer än en half procent af

den vigt, som det enligt § 4 af

denna lag skall eg a.

Skiljemynt upphör att vara

lagligt betalningsmedel i förhållande

till statens kassor, när det

är så nött, att ej med säkerhet kan

skönjas, huruvida det för rikets

räkning är prägladt, men till alla

andra, när prägeln genom nötning

blifvit otydlig.

En hvar, som vid rikets myntverk

till myntning inlemnar guld,

eger att derför erhålla Tjugo-kronestycken

eller Tio-kronestycken, dock

mot erläggande, till myntningskostnadens

betäckande, för Tjugokronestycken

af 4 procent och för

Tio-kronestycken af | procent af det

utmyntade beloppets värde.

Fem-kronestycken utmyntas endast

för statsverkets och Riksbankens

räkning; i senare fallet mot erläggande

till myntningskostnadens betäckande

af % procent af det utmyntade

beloppets värde.

14.

Tjugo-kronestycken och Tiokronestycken

upphöra att vara lagligt

betalningsmedel i förhållande

till statens kassor, när de genom

nötning förlorat mer än två procent,

men till alla andra, när de

förlorat mer än en half procent af

den vigt, som de enligt § 4 af

denna lag skola eg a. Fem-kronestycket

upphör att vara lagligt betalningsmedel

i förhållande till statens

kassor, när det är så nött, att

ej med säkerhet kan skönjas, huruvida

det för rikets räkning är pr eg - ladt, men till alla andra, när det

förlorat mer än sex tiondels procent

af nyssnämnda vigt.

Skiljemynt upphör att vara

lagligt betalningsmedel i förhållande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

till statens kassor, när det är så

nött, att ej med säkerhet kan skönjas,

huruvida det för rikets räkning

är pregladt, men till alla andra,

när pregeln genom nötning blifvit

otydlig.

Stockholm den 8 April 1881.

På Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

N:o 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1881, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om höjande af Riksbankens

grundfond,

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Banko-Utskottet

hänvisad och jemlikt 47 § Riksdagsordningen af Sammansatt

Banko- och Lag-Utskott behandlad motion, N:o 156, har Herr I. Lyttkens

hemstält, »att Riksdagen af Riksbankens reserverade medel öfverflyttar

fem millioner kronor till grundfonden, så att densamma höjes

från trettio millioner till trettiofem millioner kronor».

I anledning af denna motion får det Sammansatta Utskottet till

en början meddela, dels att Bankofullmäktige, i ärendet hörde, förklarat

sig instämma i motionens syfte, men derjemte erinrat att Riksbankens

reserverade medel för närvarande icke medgåfve en sådan

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.