Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16
1881-04-09 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1881:16, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16
Dokumentets text
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
1
N:o 16.
Ank. till Riksd. Kansli den 9 April 1881, kl. 7 e. in.
Utlåtande, i fråga om ändringar i gällande reglemente för Riksbanken.
Efter att hafva genomgått samtlige delar af det för Riksbankens
styrelse och förvaltning vid senaste riksdag faststälda reglemente och
derunder jemväl till behandling förehaft
dels vid innevarande riksdag väckta och till Banko-Utskottet hänvisade
motioner om ändringar i sagda reglemente af
Herr J. E. Nyström (motion N:o 25 i Första Kammaren) angående
rätt att genom penningars insättande i ett riksbankskontor få ett motsvarande
belopp efter telegram af detta kontor utbetaldt vid ett annat,
äfven i det fall, att utbetalningen skall verkställas till firma, äfvensom
angående befrielse för lånesökande att anskaffa nu i vissa fall föreskrifvet
intyg å lånehandling om der förekommande vittnens tillförlitlighet,
och af
Ilerr O. Perman (motion Nio 67 i Andra Kammaren) angående provinsen
Medelpads hänförande till afdelningskontorets i Östersund utlåningsdistrikt,
dels ock utaf Fullmäktige i Riksbanken gjord framställning om
tillägg till § 18 i reglementet för Riksbanken,
får Utskottet härmed i den af samma reglementes nuvarande uppställning
föranledda ordningsföljd till Riksdagen afgifva utlåtande angående
omförmälda motioner, och derjemte föreslå de ändringar i reglementet,
hvilka i anledning af Fullmäktiges framställningar samt inom
Utskottet väckta förslag och särskilt med anledning af det nästlidna
år inrättade riksbankskontoret i Östersund och det nu jemväl beslutade
nya afdelningskontoret i Vexiö, funnits böra ifrågakomma.
Bill. till liilcsd. Brok 1881. 6* Samt. 1 Afd. 12 Höft.
1
2
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Uti eu not till § 4 i bankoreglernentet är uppgift meddelad å Riksbankens
reserverade medel och om de föreskrifter, Riksdagen angående
desammas användande lemna!. Till dessa medel, utgörande tillhopa
3,119,484 kronor 52 öre, är numera genom innevarande års Riksdags
beslut att lägga ett belopp af 1,268,178 kronor 39 öre utaf Riksbankens
vinst för år 1880. I anledning häraf och då i afseende å användandet
af berörda vinstandel Riksdagen endast beslutat att densamma skall för
Riksbanken bibehållas, hemställer Utskottet,
l:o.
att noten till § 4 i bankoreglernentet måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelsen:
*) De reserverade medlen utgöras
för närvarande af 3,119,484 kronor
52 öre, hvilka, enligt 1878, 1879 och
1880 årens riksdagars beslut, skola,
då Fullmäktige i Riksbanken finna
sådant lämpligen kunna ske, begagnas
till inköp af goda utländska
statspapper, hvilka vid behof kunna
användas för att stärka Riksbankens
metalliska kassa.
*) De reserverade medlen utgöras
för närvarande af 4,387,662 kronor
91 öre, af hvilka, enligt 1878—1880
årens riksdagars beslut, 3,119,484
kronor 52 öre skola, då Fullmäktige
i Riksbanken finna sådant lämpligen
kunna ske, begagnas till inköp
af goda utländska statspapper,
hvilka vid behof kunna användas
för att stärka Riksbankens metalliska
kassa.
Enligt hvad Fullmäktiges protokoll för nästlidna år gifva vid handen,
förekom vid ordnandet, jemlikt 1880 års Riksdags beslut, af Riksbankens
afdelningskontor i Östersund äfven frågan, huruvida enskilda bankers
sedlar skulle vid det nya kontoret i insättningar och liqvider emottagas.
Då härvid befans, att icke någon enskild bank har hufvudkontor i Östersund,
och någon skyldighet att der invexla enskilda bankers sedlar således
ei förefans, underhandlade Fullmäktige med den enda sedelutgifvande
bank, som i Östersund både afdelningskontor, nemligen Sunds
-
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
3
valls enskilda bank, derom att den skulle vid sitt nämnda afdclningskontor
invexla sina egna och möjligen andra enskilda bankers sedlar
mot Riksbankens, men styrelsen för Sundsvallsbanken förklarade sig
endast kunna, under förutsättning att Riksbankens afdelningskontor i
Östersund mottoge Sundsvalls enskilda banks sedlar, medgifva att dessa
och tills vidare äfven andra bankers sedlar Unge vid Sundsvallsbankens
afdelningskontor i Östersund utbytas mot postreinissvexlar på Stockholm;
och då för beredande af möjlighet för riksbankskontoret i Östersund
att erhålla någon betydligare rörelse och synnerligast kommissionsanstalten
vid densamma blifva till gagn för allmänheten och beredas
tillfälle till större verksamhet, Fullmäktige ansågo nödigt vidtaga åtgärder
att åtminstone till en början enskilda bankers sedlar, såsom de
inom Jemtlands län för närvarande vanligaste omsättningsmedlen, blefve
i Östersundskontoret mottagna, förordnade Fullmäktige den 2 Oktober
nästlidna år att tills vidare, och så länge Sundsvalls enskilda bank vid
sitt afdelningskontor i Östersund lemnade tillfälle till utbyte af enskilda
bankers sedlar emot sina postvexlar på Stockholm, dylika sedlar finge
vid insättningar och liqvider i Riksbankens afdelningskontor i Östersund
emottagas, under föreskrift för afdelningskontoret att dessa sedlar borde
samma dag de ingått eller sist dagen derefter utbytas mot Sundsvalls
enskilda banks postvexlar å Stockholm, hvilka skulle med först afgående
post till Fullmäktiges expedition insändas.
Härefter förekom den 2 påföljande december hos Fullmäktige eu
af styrelsen för afdelningskontoret i Luleå gjord anmälan, att Vesterbottens
enskilda bank, som sedan 1872 vid sitt afdelningskontor i Luleå
lemnat tillfälle att utbyta sina sedlar mot Riksbankens, tillkännagifvit
sig från och med 1881 års början vilja inlösa sina sedlar med Riksbankens
endast såvidt sådana vid afdelningskontoret funnos, men eljest med
postreinissvexlar på Skandinaviska kreditaktiebolaget i Stockholm, i anledning
hvaraf Fullmäktige sistnämnda dag beslöto att Yesterbottens
enskilda banks sedlar fortfarande finge vid insättningar och liqvider i
Riksbankens afdelningskontor i Luleå emottagas under skyldighet för
sistnämnda kontor att ofördröjligen i Vesterbottens enskilda banks kontor
i nämnda stad utbyta dem mot Riksbankens sedlar eller, när dessa
ej kunna erhållas, mot postvexel å Stockholm, hvilken vexel skulle med
först afgående post till Fullmäktiges expedition insändas.
I afbiten skrifvelse till Utskottet hafva Fullmäktige erinrat, att dessa
Fullmäktiges beslut icke stå i full öfverensstämmelse med stadgandet i
§ 18 i bankoreglementet derom, att vid insättningar och liqvider i Riksbanken
skulle kunna emottagas endast sedlar, utgifna af sådana enskilda
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
banker, som å den ort, der insättningen eller liqviden sker, lemna dagligt
tillfälle till utbyte af dessa sedlar mot Riksbankens sedlar, men att
då samma paragraf stadgar, att i Riksbanken emottagas vid uppvisandet
betalbara, af enskilda permingeanstalter utstälda vexlar, som, efter vederbörande
styrelses bepröfvande, anses kunna emottagas, Fullmäktige
funnit sig i detta stadgande hafva ett stöd för de vidtagna åtgärderna.
Då nemligen hvarje enskild insaltare skulle vara berättigad att i Sundsvallsbankens
afdelningskontor inköpa en postvexel på Stockholm och
med denna fullgöra sin liqvid, ådroges icke genom Fullmäktiges beslut
Riksbanken något af reglementet icke förutsedt och medgifvet äfventyr,
men för den allmänhet, som personligen stod i beröring med Riksbanken,
lättades väsentligen denna beröring och för dem, hvilka önskade att
skriftligen hänvända sig till Riksbankens kontor, gjordes det möjligt att
vånda sig till Riksbanken, hvilket eljest icke kunnat ske i orter, der
enskilda bankers sedlar blifvit spridda så, att svårighet möter att anskaffa
Riksbankens. Denna svårighet skulle emellertid för mången göra
ett hinder att vända sig till Riksbanken, derest denna vore satt ur tillfälle
att kunna emottaga det rörelsemedel, som mest bland allmänheten
förekommer. Det syntes derför Fullmäktige vara af vigt att under alla
förhållanden F ullmäktige kunde träffa sådana förfoganden, att åtminstone
de enskilda bankers sedlar, som funnos i en viss ort mera spridda,
kunde i riksbankskontoren emottagas. Då, såsom redan blifvit anmärkt,
ofvan omförmälda af Fullmäktige fattade beslut icke stå i öfverensstämmelse
med första delen af § 18 mom. 1 i bankoreglementet och fåll
kunde inträffa, derest i stad, dit Riksbankens kontor är förlagdt, icke
ens afdelningskontor af enskild bank funnes, då äfven nu begagnade
utvägar icke blefve användbara, hafva Fullmäktige hemstält, att stadgandena
i § 18 af reglementet så fullständigades, att Fullmäktige derigenom
berättigades under vissa förbehåll medgifva, att enskilda bankers
sedlar finge vid afdelningskontoren emottagas äfven för den händelse
att vid ort, der afdelningskontor är förlagdt, tillfälle icke finnes till utbyte
af enskilda bankers sedlar mot Riksbankens; och enär Utskottet
på de af Fullmäktige anförda ofvan omförmälda skäl funnit deras förberörda
framställning böra vinna Riksdagens bifall, hemställer Utskottet:
2:o.
att § 18 i bankoreglementet må erhålla följande
förändrade lydelse:
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
5
Nuvarande lydelsen:
Mom. 1. Vid insättningar och liqvider
i Riksbankens hufvud- och afdelningskontor
kunna, utom rikets mynt
och Riksbankens sedlar, användas:
hufvud- och afdelningskontorens
samt filialbankers anvisningar, assignationer
och vexlar; sedlar, utgifna
af sådana enskilda banker, som å den
ort, der insättningen eller liqviden
sker, lemna dagligt tillfälle till utbyte
af dessa sedlar mot Riksbankens
sedlar, och hvilka i öfrigt af
Fullmäktige pröfvas böra till emottagande
godkännas, samt vid uppvisandet
betalbara, af enskilda penningeanstalter
utstälda vexlar, som
efter vederbörande styrelsers bepröfvande
anses kunna mottagas.
Om förfaringssättet med mottagna
enskilda bankers sedlar ega Fullmäktige
medela föreskrifter.
Mom. 2. 1 afdelningskontoren
mottagna afdelningskontors- samt
filialbanks-assignationer och vexlar,
äfvensom enskilda penningeanstalters
i Stockholm betalbara vexlar
skola genast såsom kontant leverering
till hufvudkontoret insändas;
börande förstnämnda assignationer
och vexlar före afsändningen i afdelningskontoren
makuleras. Enskilda
penningeanstalters på annan
ort än Stockholm betalbara vexlar
inkasseras så fort sig göra låter.
Föreslagen lydelse:
Mom. 1. Oförändradt.
v
Mom. 2. Finnes ä ort, der afdelning
skontor af Riksbanken är förlag
dt, icke tillfälle till utbyte af enskilda
bankers sedlar mot Riksbankens,
ega Fullmäktige, när sådant
pröfvas för lättnad i allmänhetens
beröring med kontoret bet lofligt, medgifva,
att de enskilda bankers sedlar,
som dertill af Fullmäktige godkännas,
må i kontoret mottagas, men
böra derjemte så förfoga, att till
kontoret inkomna dylika sedlar varda,
så fort lämpligen ske kan, emot Riksbankens
utbytta;
Mom. 3. Lika med nuvarande
mom. 2.
6
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Enligt 21 § 2 mom. af gällande bankoreglemente må i hvarje af
Riksbankens kontor penningar kunna insättas och ett deremot svarande
belopp efter telegram af det kontor, der insättningen egt rum, utaf
hvilket som helst annat Riksbankens kontor till vederbörande i behörig
ordning utbetalas; och är i samma paragraf åt Fullmäktige i Riksbanken
uppdraget att genom meddelade särskilda föreskrifter bestämma de
vilkor, som med hänsyn till Riksbankens säkerhet kunna pröfvas för
åtnjutande af omförmälda rättighet erforderliga.
Såsom af § 20 i senast till Riksdagen afgifna revisionsberättelse
angående Riksbanken finnes meddeladt, hafva fullmäktige i berörda hänseende
förordnat, bland annat, att den, hvilken begär utbetalning efter
telegram skall å så kallade nota skriftligen angifva beloppet, det kontor
der utbetalningen skall verkställas, samt för- och tillnamn, yrke och
hemvist å viss person, som har att emottaga utbetalningen, och hvilken,
om så erfordras, har att derförinnan styrka sin identitet, hvaremot dylik
utbetalning icke får ställas på firmor, bolag eller inrättningar.
I enlighet med hvad ofvan förmälts har uti en inom Första Kammaren
väckt motion, N:o 25, Herr J. E. Nyström, med afseende derå att
Riksbanken borde så vidt möjligt söka underlätta rörelsen och icke med
alltför måhända öfverdrifna fordringar och formaliteter så försvåra densamma,
att allmänheten hellre än att underkasta sig dessa vände sig
till de enskilda bankerna, hemstält, bland annat, att i bankoreglementet
eller på annat sätt sådan föreskrift måtte meddelas Fullmäktige, att
medelst telegram måtte genom riksbankskontoren kunna få förordnas
om medels utbetalande ej allenast till viss uppgifven person utan äfven
till tirmor eller deras ombud.
Anmodade att öfver detta förslag afgifva yttrande, hafva Fullmäktige
anfört följande:
»Det anmärkta stadgandet har af Fullmäktige meddelats just för att
befria Riksbankens tjensteman och den allmänhet, som infinner sig i
Riksbankens kontor för att få sina angelägenheter skyndsammast möjligt
uträttade, från de tidsödande och öfriga förrättningar hindrande
undersökningar, hvarmed de i annat fall skulle kunna ofta nog komma
att upptagas eller uppehållas. Att genomgå bolagsordningar för att
efterse hvad der kan finnas stadgadt om fordringarne för behörighet att
meddela för bolaget gällande qvitto å penningar samt tid och sätt för
val af dem, som skola företräda bolaget, granska protokoll för att tillse
om de äro i behörig form upprättade och gälla för den tid, som är i
fråga m. in., äro göromål, vid hvilka ett förbiseende lätt kan begås, i
synnerhet när de skola verkställas midt ibland andra, möjligen bråd
-
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
7
skande göromål. I fråga om äfventyret för förlust för Riksbanken, låter
det säga sig att den tjensteman, som begår ett fel, har skyldighet att
ersätta deraf uppkommen skada, men i en eller annan form blir det
ändock oftast Riksbanken skadan drabbar, vare sig att man finner obilligt
utkräfva ersättning af eu tjensteman för det man pålagt ansvar och
skyldigheter under förhållanden, som lätt kunde bringa honom i svårigheter,
eller man genom ersättningens utkräfvande försätter honom i en
ställning, som menligt inverkar på hans duglighet för framtiden. Härtill
kommer, hvad till en del redan är antydt, att det icke är i allmänhetens
intresse dylika skyldigheter påläggas tjenstemännen, utan att fasthellre
allmänheten uppehälles och förhindras, då alla andra förrättningar
måste lemnas å sido för genomläsande af bolagsordningar m. m., och detta
till förmån icke för någon allmänhet, utan endast för de individer, som
stå i affärsförhållanden med firmor, bolag eller inrättningar, utan att
hvarken känna den persons namn, som 1 är behörig att för dem emottaga
penningar, eller ega förmåga att i handels- eller andra kalendrar eller
på annat sätt inhemta namnet.»
Med afseende dels å den korta tid ifrågavarande bestämmelser varit
gällande, dels ock å de af Fullmäktige angifna svårigheter för den föreslagna
förändringens införande föranlåtes Utskottet hemställa,
3:o.
att Herr Nyströms motion i nu omhandlade del
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Under förmälan att afståndet emellan provinsen Medelpad och
bufvudstaden, synnerligast vintertiden, förhindrade lånebehöfvande inom
nämnda provins att utan''olägenhet och omgång bedrifva sin lånerörelse
vid Riksbankens hufvudkontor, till hvars distrikt Medelpad för närvarande
i afseende å låns erhållande från Riksbanken hörde, men att
deremot samfärdseln mellan Jemtland och Medelpad efter jernvägarnes
anläggande genom dessa intill hvarandra gränsande provinser blifvit betydligt
lättad, har Herr Olof Perman uti förenämnda motion, N:o 67, i
Andra Kammaren hemstält, det Riksdagen måtte förklara, att lånebehöfvande
inom provinsen Medelpad ega att jemväl i afseende på diskontering,
lån eller kreditiv utan realsäkerhet vända sig till Riksbankens afdelningskontor
i Östersund.
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Då emellertid provinsen Medelpads förläggande under nyssnämnda
afdelningskontor skulle leda till den oegentlighet, att det norr om Medelpad
belägna Ångermanland komme att fortfarande tillhöra hufvudkontoret,
ehuru genom Östersundskontorets område afskildt från den
öfriga delen af hvad till hufvudkontoret hörde, hvilket icke lärer kunna
anses lämpligt, samt Utskottet derjemte anser att kontorets i Östersund
område bör, såsom nu är bestämdt, omfatta Jemtlands län, samt att, om
och när ett ytterligare afdelningskontor af Riksbanken anses böra i
Norrland anläggas, detta bör omfatta hela Vesternorrlands län, finner
sig Utskottet, lika med Fullmäktige, som blifvit i ärendet hörde, böra
hemställa,
4:o.
att Herr Permans motion icke må vinna Riksdagens
bifall.
Genom Riksdagens bifall till väckt förslag om inrättande af ett
Riksbankens afdelningskontor i Vexiö för Kronobergs och Blekinge län
hafva utlåningsområdena för Riksbankens hufvudkontor och afdelningskontor
i Malmö blifvit minskade. Utskottet hemställer derföre,
5:o.
att § 25 i bankoreglementet må erhålla följande
förändrade lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Riksbankens utlåningsrörelse drifves
genom afdelningskontoret i
Göteborg för Hallands, Göteborgs
och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs
län; genom afdelningskontoret
i Malmö för Blekinge, Kristianstads
och Malmöhus län; genom afdelningskontoret
i Luleå för Vesterbottens
och Norrbottens län; genom
afdelningskontoret i Visby för Got
-
Föreslagen lydelse:
Riksbankens utlåningsrörelse drifves
genom afdelningskontoret i
Göteborg för Hallands, Göteborgs
och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs
län; genom afdelningskontoret
i Malmö för Kristianstads och Malmöhus
län; genom afdelningskontoret
i Luleå för Vesterbottens och Norrbottens
län; genom afdelningskontoret
i Visby för Gotlands län; ge
-
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
9
landa län; genom afdelningskontoret
i Östersund för Jemtlands län,
samt genom Riksbankens hufvudkontor
för rikets öfriga län; dock
att hinder icke möter mot meddelande
af lån utan afbetalningsrätt
mot realsäkerhet samt kreditiv mot
enahanda slags säkerhet, utan afseende
på den här ofvan bestämda
distriktsindelning.
nom afdelningskontoret i Östersund
för Jemtlands län; genom afdelningskontoret
i Vexiö för Kronobergs
och Blekinge län-, samt genom Riksbankens
hufvudkontor för rikets
öfriga län; dock att hinder . icke
möter etc. oförändradt.
34 § 2 mom. af gällande bankoreglemente innehåller följande stadgande
:
»Då låntagare eller hypoteksutgifvare eller löftesmän ej sjelfve kunna
skrifva eller icke hafva för styrelsen känd namnteckning, skall af två
trovärdige män alltid vara bestyrkt, i förra fallet att de, vid deras namns
tecknande närvarande, erkänt förbindelsen, och i det senare underskrifternas
egenhändighet».
Med hänvisande till en af Fullmäktige, till efterrättelse för lånsökande
hos Riksbanken, nästlidna år utfärdad promemoria, deri bland annat
finnes meddelad föreskrift om anskaffande af intyg rörande trovärdigheten
hos vittnen, hvilka i de uti sagda paragraf och moment omförmälda
fall vid lånehandlings upprättande närvarit, har Herr J. E. Nyström uti
ofvan omförmälda motion N:o 25 i Första Kammaren jemväl hemstält, att
till lättnad för allmänhetens beröring med Riksbanken sagda föreskrift
måtte såsom öfverflödig borttagas.
Hörde öfver detta motionärens förslag hafva Fullmäktige anfört, att
reglementets ofvanintagna stadgande syntes Fullmäktige väl beräknadt
för iakttagande af Riksbankens bästa. När nemligen förnekande af namnteckningar
såsom låntagare eller löftesmän inträffade, berodde Riksbankens
rätt och säkerhet helt och hållet derpå att vittnen till namnteckningarna
funnes och att desse vore verkliga och tillförlitliga personer.
Finge såsom vittnen skrifvas diktade namn eller till vittnen begagnas
personer, som meddela vittnesintyg, utan att hafva närvarit vid namnens
underskrifvande, så vore lånehandlingen, om tvist uppstode, utan värde.
Med afseende härå och enär allt emellanåt fall förekommit, då vittnen
tecknat intyg, utan att'' sedan kunna med ed fästa hvad de skrifvit eller
ock de namn, hvilka tecknats såsom vittnen, varit diktade, hade Fullmäktige
i trogen öfverensstämmelse med omförmälda reglementsstad
Bih.
till Rilcsd. Prot. 1881. 6 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
gande funnit sig föranlåta^ vidtaga här ofvan omförmälda åtgärd; och
då vid sålunda upplysta förhållanden Fullmäktiges föreskrifter om intyg
på lånehandlingsvittnens tillförlitlighet synas vara för Riksbankens säkerhet
erforderliga, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
6:o.
att Herr Nyströms motion i denna del icke må
vinna Riksdagens bifall.
Sedan ett afdelningskontor af Riksbanken nästlidna år inrättats i
Östersund för Jemtlands län och Fullmäktige på grund af Riksdagens
bemyndigande provisoriskt förordnat, att antalet ledamöter i detta kontors
styrelse skall vara tre, äfvensom att pröfning af diskonterings-, låneoch
kreditivansökningar skall ega rum tre dagar i veckan, har Utskottet
funnit dessa anordningar böra af Riksdagen fastställas och motsvarande
bestämmelser i gällande bankoreglemente å behöriga ställen intagas.
I öfverensstämmelse härmed och sedan vid nästlidna års riksdag behörigen
föreskrifvet blifvit att för pröfning af diskonterings-, låne- och
kreditivansökningar styrelsen för afdelningskontoret i Luleå skall sammanträda
minst fyra och styrelsen för afdelningskontoret i Visby minst
tre dagar i hvarje vecka, har Utskottet skolat härigenom hemställa,
7:o.
att § 37, första punkten af bankoreglementet skall
erhålla följande lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Diskontering och utlåning sker i
Riksbankens hufvudkontor samt vid
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö alla söcknedagar, vid afdelningskontoret
i Luleå minst tre och
vid afdelningskontoret i Visby minst
två dagar i veckan.
Kassakreditiv pröfvas, så snart
handlingarna undergått granskning,
och kreditiven räknas från och med
den dag, som i hvarje fall genom
kontrakt bestämmes.
Diskontering och utlåning sker i
Riksbankens hufvudkontor samt vid
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö alla söcknedagar, vid afdelningskontoret
i Luleå minst fyra
och vid af delningkontoren i Vishy
och Östersund minst tre dagar i veckan.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
11
8:o.
att rubriken å bankoreglementets afdelning 4 må
komma att lyda sålunda:
Nuvarande lydelsen:
Om styrelserna vid afdelnings- Om styrelserna vid afdelningskontoren
i Göteborg, Malmö, Luleå kontoren i Göteborg, Malmö, Luleå,
och Visby och deras åligganden. Visby och Östersund.
9:o.
att § 59 mom. 1 i bankoreglementet må komma
att lyda sålunda:
Nuvarande lydelsen:
Mom. 1. Styrelsen öfver hvardera
afdelningskontoret i Göteborg
och Malmö utgöres af fyra ledamöter
och öfver hvardera af afdelningskontoren
i Luleå och Visby af
tre ledamöter, hvilka alla, jemte
nödigt antal suppleanter, för ett år
i sender, efter kalenderår räknadt,
utses af Fullmäktige, med rättighet
för Fullmäktige att derförinnan, om
och när de dertill finna anledning,
entlediga en eller flere eller alla
ledamöter i dessa styrelser: och
skola i den eller de entledigades
ställe annan eller andra ledamöter
genast inväljas.
Afgår eljest ledamot under den
tid, för hvilken han är vald, utses
ny ledamot att deltaga i styrelsen
under den tid, som för den afgångne
ledamoten återstått. Vid de årliga
valen kan afgående ledamot återväljas.
Styrelsen öfver hvardera afdelningskontoret
i Göteborg och Malmö
utgöres af fyra ledamöter och öfver
hvartdera af afdelningskontoren i
Luleå, Visby och Östersund af tre
ledamöter etc. (oförändradt lika med
nuvarande lydelsen).
12
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
10:o.
att § 62 inom. 2 i bankoreglementet må erhålla
följande lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Mom. 2. För pröfning åter af
diskonterings-, låne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna
öfver afdelningskontoren i
Göteborg och Malmö alla söcknedagar
och styrelsen öfver afdelningskontoret
i Luleå minst fyra
och styrelsen öfver afdelningskontoret
i Visby minst tre dagar i
hvarje vecka. Beslut må ej fattas
med mindre än att tre ledamöter
äro tillstädes; och må ansökning
om försträckning ej anses bifallen,
såvida ej tre ledamöter äro om bifall
ense.
Derjemte och då enahanda belopp af högst 500 kronor för ar räknadt,
som i § 76 af bankoreglementet blifvit anvisadt styrelserna för afdelningskontoren
i Luleå och Visby till användande vid möjligen erforderliga
vikariat för tjensteman vid kontoret, som kunna blifva af sjukdom
”hindrade att sin syssla förrätta, synes böra ställas till kontorsstyrelsens
i Östersund förfogande för samma ändamål, hemställer Utskottet,
För pröfning åter af diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar sammanträda
styrelserna öfver afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö
alla söcknedagar, styrelsen öfver afdelningskontoret
i Luleå minst fyra
samt styrelserna öfver afdelningskontoren
i Visby och Östersund minst
tre dagar i hvarje vecka etc. oförändradt
lika med nuvarande lydelsen.
ll:o.
att § 76 mom.
denna lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Blifver tjensteman af sjukdom
hindrad att sin syssla förrätta, och
göromålens behöriga gång fordrar
att föranstalta om vikariat, ege Fullmäktige
eller vederbörande styrelse
att om tjenstgöringen förordna och
för dess bestridande af Riksbankens
medel använda vid hufvudkontoret
samt afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö ett belopp, motsvarande
1 i bankoreglementet må erhålla
Blifver tjensteman af sjukdom
hindrad att sin syssla förrätta och
göromålens behöriga gång fordrar
att föranstalta om vikariat, ege Fullmäktige
eller vederbörande styrelse
att om tjenstgöringen förordna och
för dess bestridande af Riksbankens
medel använda vid hufvudkontoret
samt afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö ett belopp, motsvarande
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
13
lägsta lönen i första tjenstegraden,
samt vid afdelningskontoren i Luleå
och Visby högst femhundra kronor
för år räknadt.
lägsta lönen i första tjenstegraden,
samt vid afdelningskontoren i Luleå,
Visby och Östersund högst femhundra
kronor för år räknadt.
Slutligen har Utskottet i öfverensstämmelse med hvad under eu
längre följd afår utaf Riksdagen iakttagits, utan att bestämmelse funnits
derom meddelad, ansett sig böra föreslå, att i § 64 af bankoreglementet
måtte införas bestämmelse derom att vid val af revisorer för granskning
af afdelningskontorens räkenskaper och förvaltning hvardera Kammaren
skall utse ett lika antal suppleanter, som de af hvardera Kammaren valde
revisorer, eller två för hvarje afdelningskontor. I enlighet härmed hemställes,
12:o.
att § 64 mom. 2 i gällande bankoreglemente måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Afdelningskontorens räkenskaper
och förvaltning granskas årligen
genom fyra personer, af hvilka Riksdagens
Kammare utse hvardera två.
Hvarje afdelningskontors räkenskaper
och förvaltning granskas årligen
genom fyra personer, af hvilka
Riksdagens Kammare utse hvardera
två jemte lika antal suppleanter för
dem.
Med anledning af Riksdagens efter omröstning fattade beslut om
inrättande af ett Riksbankens afdelningskontor i Vexiö, föreslår Utskottet
13:o.
att vid slutet af reglementet för Riksbankens styrelse
och förvaltning må införas följande stadganden:
Riksdagen har jemte ofvanstående reglemente beslutat:
a)
att i staden Vexiö skall inrättas ett afdelningskontor
af Riksbanken för Kronobergs och Blekinge län,
14
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
afsedt för enahanda slags rörelse, som i Riksbankens
öfriga afdelningskontor drifves;
6) att det må ankomma på Fullmäktige i Riksbanken
att till vexeldiskontering, utlåning och kassakreditivrörelse
anvisa de belopp, Fullmäktige må finna lämpliga;
och
c) att Fullmäktige tills vidare och intilldess Riksdagen
annorlunda beslutar må ej mindre bestämma af huru
stort antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret
skall utgöras, än äfven utse desse ledamöter, förordna
om styrelsens verksamhet och sättet för dennas utöfvande
samt bestämma arfvoden för styrelsen, äfvensom
besluta om tjenstemännens antagande, göromål
och aflöning samt i öfrigt vidtaga alla erforderliga åtgärder
för kontorets öppnande, så fort ske kan.
I händelse af bifall till Herr Lyttkens inom Andra Kammaren väckta,
utaf sammansatta Banko- och Lag-Utskottet tillstyrkta motion N:o 3 om
höjande af Riksbankens grundfond, synas ändringar böra vidtagas i § 3
af bankoreglementet äfvensom i afseende å den vid § 4 af reglementet
fogade not; hvilket Utskottet ansett sig böra för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 9 April 1881.
På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
15
Reservationer:
l:o.
mot Utskottets under punkten 3:o i betänkandet gjorda hemställan:
. Herr Ekman, med hvilken Herrar Peyron, Evers och Nyström
instämt: »Då jag icke kan finna den af Fullmäktige, med åberopadt stöd
ar § 21 inom. 2 i bankoreglementet, meddelade bestämmelse derom, att
utbetalningar efter telegram icke få af riksbankskontoren verkställas eller
sådan telegrafera ega rum till firmor, bolag eller inrättningar utan
endast till viss person, vara af något som helst giltigt skäl påkallad eller
dylika utbetalningar höra dem förvägras mera i berörda hänseende än
i fråga om diskontering och utlåning, som tvifvelsutan dagligdags med
firmor, bolag och inrättningar i Riksbanken förekomma, och dervid pröfning
således allt som oftast måste af banktjenstemännen verkställas angående
diskonterings- och lånebelopps utlemnande till rätter ombud,
ä’1! ^unn’t (len i förevarande hänseende väckta motionen böra till
affärsrörelsens underlättande vinna Riksdagens bifall och förthy ansett,
det Banko-Utskottet bort föreslå Riksdagen att besluta,
att § 21 mom. 2 i bankoreglementet skall erhålla
följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelse:
Likaledes må i hvarje af Riksbankens
kontor penningar kunna
insättas och ett deremot svarande
belopp efter telegram af det kontor,
der insättningen egt rum, utaf hvilket
som helst annat Riksbankens
kontor till vederbörande i behörig
ordning utbetalas; egande Fullmäktige
genom meddelade särskilda
föreskrifter bestämma de utgifter
och de vilkor i öfrigt, som med
hänsyn till Riksbankens säkerhet
kunna pröfvas för åtnjutande af
omförmälda rättighet erforderliga.
Likaledes må i hvarje af Riksbankens
kontor penningar kunna
insättas och ett deremot svarande
belopp efter telegram af det kontor,
der insättningen egt rum, utaf hvilket
som helst annat Riksbankens
kontor till adressaten, vare sig denne
är viss person, firma, bolag eller inrättning,
i behörig ordning utbetalas
; egande Fullmäktige genom etc.
oförändradt.»
16
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
2:o.
mot Utskottets under punkten 6:o i betänkandet gjorda hemställan:
af Herr Nyström: »Banko-Utskottet har, pa af Fullmäktige anförda
skal, icke kunnat lemna bifall till min framställning om sådan ändring
uti reglementet, att lånesökande må kunna undgå, att, pa sätt Fullmäktige
uti särskild promemoria den 9 September 1880 föreskrifvit, skaffa
intyg af länsstyrelse, magistrat, borgmästare eller domhafvande om de
vittnens tillförlitlighet, hvilka förekomma på sådan lanehandling, då låntagare,
hypoteksgifvare eller löftesman ej kan skrifva.
Då likväl det af Fullmäktige anförda skäl om att bestämmelsen i
34 § 2 mom. af reglementet, att namnteckning skall vara bestyrkt af två
trovärdige män, skulle hafva förorsakat hullmäktiges ofvannämnda beslut,
icke synes hafva utgjort giltigt skäl för Fullmäktige att, utan Riksdagens
medgifvande, meddela nämnda för allmänheten menliga föreskrift,
enär dels svenska befolkningen i allmänhet väl måste anses trovärdig,
så att särskildt intyg derom ej erfordras, dels allmänna lagens stadgande
om försträckningar icke fordrar intyg om vittnens trovärdighet, utan
blott att tvenne vittnen närvarit, samt dessutom intyg om vittnens tillförlitlighet
icke ens vid fastighetsköp erfordras eller ifrågakommer, dels
betygsutgifvare icke lära kunna, utan att bryta mot strafflagens stadganden
om ansvar för förklenliga tillvitelser, intyga att ett icke för vanhederligt
brott straffadt, på lanehandling tecknadt vittne är otillförlitligt,
dels ock aldrig eller sällan kan förekomma, att en lånesökande tager
på sin lånehandling vittnen, som förlorat medborgerligt förtroende;
då det andra af Fullmäktige anförda och med en uppgift af dess
ombudsman understödda skälet, att förfalskningar af lånesökandes, borgesmäns
eller vittnens namnteckningar skulle hafva förekommit, icke synes
vara bevisande eller ådagalägga, att något sådant vittne blifvit åtecknadt
lånehandling, att dess otillförlitlighet vid låns beviljande kunnat af
betygs utgifvare intygas, samt förfalskningar ej heller förekomma^ genom
sådant intyg, då Fullmäktige ej kunnat derjemte rimligen föreskrifva, att
vittnesunderskriften skulle ske inför betygsutgifvaren;
och då dessutom fordran på intyg om vittnens tillförlitlighet förorsakar
icke blott hinder och kostnader för lånesökande, utan äfven att
de ej kunna erhålla sökta lån, enär betygsutgifvare oftast ej kan känna
vittnena, ej heller vill meddela intyg om deras trovärdighet, hvilkct val
ej borde behöfvas, om till exempel tvenne statens tjensteman bevittnat
handlingen, ehuru sådant enligt Fullmäktiges föreskrift jemväl påkallas;
så ock till förekommande af dessa för allmänheten och banken menligt
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.
17
inverkande omständigheter, vågar jag vördsamt anse att sådan ändrin
uti bankoreglementet bort af Utskottet föreslås, att, då icke orden tv
trovärdige män i 34 § 2 mom. af reglementet blifvit utbytta mot orden
tvenne vittnen, hvarigenom qvinna ej mindre än man äfven kunde få
vittne bära, till samma moment bort fogas orden:
dock att intyg om vittnenas trovärdighet ej erfordras.
»
Herrar Falk och Biesert hafva velat ha här antecknadt, att de,
Herr Falk på grund af sjukdom och Herr Biesert i följd af erhållen ledighet
från riksdagsgöromålen, icke deltagit i slutbehandlingen af det
under 8:dje punkten här ofvan omförmälda ärende.
t
Bill. till Itiksd. Prof. 1881. 6‘ Samt. 1 Afd. 12 Iläft.
3
öjQfcj
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.