Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i § 6 Begering sfor men.

1881-03-04 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1881:3, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i § 6 Begering sfor men.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Mars 1881, kl. 7 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring i § 6 Begering sfor men.

Uti en inom Andra Kammaren vackt, till Utskottet hänvisad motion,

H:o 57, har Herr Grefve E. Sparre återupptagit sitt vid nästlidna års

riksdag framlagda förslag:

»att Riksdagen för sin del måtte besluta den ändring i § 6 Regeringsformen,

att vid uppräknandet af clieferne för statsdepartementen måtte tilläggas:

en chef för departementet för landtbruket och öfriga näringar, samt att antalet

af de så kallade konsultativa statsråden måtte inskränkas till två.»

Uti motionärens vid nästlidne riksdag gjorda framställning i ämnet anfördes

hufvudsakligen, att under det vårt land egde särskilda ministérer med

sina byråer för justitieväsendet, utrikes ärendena, landtförsvaret, sjöförsvaret,

civilförvaltningen, finanserna, religionen och allmänna undervisningen samt

dessutom styrelseverk för en mängd olika grenar af administrationen, saknade

jordbruket och öfriga näringar särskilda målsmän inom förvaltningen; att af

de institut, Landtbruksakademien och Kommerskollegium, som för närvarande

skulle representera näringarnes intresse, Landtbruksakademien hade karakteren

af en vetenskaplig inrättning och vore såsom sådan af stor betydelse, men

saknade i sin nuvarande form administrativ förmåga; att, äfven med erkännande

af den omsorg, som egnades landtbruket och slöjderna, det dock ej

kunde förnekas, att ett rent vetenskapligt institut eller en inom detsamma

utvald förvaltningskomité, bestående af personer, hvilka endast undantagsvis

kunde deråt egna några ögonblick af sin åt andra förrättningar vända uppmärksamhet,

vore en föga lämplig öfverstyrelse för de många, till landthusBih.

till Riksd. Pr oi. 1881. 3 Sami. 3 Saft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande JSl'':o 3.

hållningens främjande anordnade institutioner, hvarförutan den kollegiala

formen vore hinderlig för Landtbruksakademiens funktion såsom styrelseverk;

samt att sistnämnda bristfällighet äfven vidlådde det verk, som skulle hafva

närmaste vården om de öfriga näringarna, nemligen Kommerskollegium, hvilket

verk just på grund af sin kollegiala form vore utdömdt.

Den öfvertygelse, motionären vid sistlidne riksdag sålunda uttalade angående

nödvändigheten för Sverige att ega en institution, ett embete, hvars

innehafvare uteslutande åt jordbruket och näringarna egnade sin omtanke,

kraft och förmåga och som för Konung och Riksdag ej blott framlade förslag

om hvad som borde göras för näringames förkofran, utan jemväl öfvervakade

verkställigheten af hvad som blifvit beslutet, denna öfvertygelse förmäler motionären

i sitt nu framlagda förslag hafva genom hvad som sedermera inträffat

vunnit i styrka. Den massa af ärenden tillhörande jordbruket och näringarna,

som af Kongl. Maj:t afgjordes på föredragning af cheferne för Civil- och

Finansdepartementen, tillväxte dagligen så väl i antal som i vigt och betydelse

för samhällskroppen, i hvilken näringame bildade det pulserande blodomloppet.

Vid det nästlidna år hållna gemensamma landtbruksmötet för

vestra Sverige uttalades enhälligt denna åsigt; och en vid mötet närvarande

utländsk vetenskapsman, som länge vistats i Sverige, förfäktade den med

ifver, tilläggande, att den för ej längesedan inrättade jordbruksministéren för

Preussen redan intagit det mest framstående rum inom detta lands konselj.

Jordbrukets och de öfriga näringarnes utveckling och förkofran vore inom

det moderna samhället af den omätliga vigt, att de måste inom regeringen

hafva sin målsman. Jordbruksvetenskapens framsteg och utveckling i hela

den civiliserade verlden vore så jättelika, att det land, som icke med den

yttersta ifver sökte hålla jemna steg med de öfriga, stannade ohjelpligt efter,

inen de försök, som i detta afseende gjordes af enskilda eller lokala korporationer,

blefve vanmäktiga, om de ej genomginges af en ledande tråd, hållen

af en stark hand.

Af dessa skäl och då det af motionären framhållna behof inom nästan

alla delar af riket kändes och erkändes vid de sträfvanden, som der och

hvar gjordes för att tillgodogöra de fördelar, som vårt land, vårt läge och

våra klimatiska förhållanden medgåfve i jemförelse med lyckligare lottade

länder, med hvilka vi hade att täfla, anser motionären en åtgärd i den föreslagna

rigtningen vara af behofvet högeligen påkallad.

Då Utskottet vid sistlidne riksdag afgaf utlåtande öfver motionärens

ifrågavarande framställning och i sammanhang dermed öfver ett likaledes inom

Andra Kammaren väckt förslag i enahanda syfte, men med den olikhet, att

i detsamma återupptogs den vid 1868 och 1874 arens riksdagar uttalade

åsigten om lämpligheten eller möjligheten af de båda krigsdepartementens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:o 3.

8

sammanförande under en chef, redogjorde Utskottet i allmänna drag för de

olika skeden, den nu föreliggande frågan genomgått, alltsedan det redan vid

förhandlingarna om de nuvarande statsdepartementens inrättande ifrågasattes,

att dessa skulle förökas utöfver det antal, som vid 1840 års riksdag slutligen

bestämdes, till dess frågan vid riksdagen år 1874 senast var föremål för behandling.

Utskottet torde vid sådant förhållande nu böra inskränka sig till

att allenast till nämnda redogörelse hänvisa.

Motionärens förslag vann icke sistlidne Riksdags Konstitutions-Utskotts

tillstyrkan. Utskottet erkände väl förslaget vara förtjent af uppmärksamhet,

men förestälde sig, att i en fråga sådan som denna, hvilken på det närmaste

berörde arbetsfördelningen emellan de särskilda departementen, borde öfverlemnas

åt Kong! Maj:t att pröfva, huru behofvet af minskning i det arbete,

hvarmed vissa departement vore betungade, måtte kunna afhjelpas, och framlägga

en organisationsplan, som endast af Jvongl. Maj:t skulle kunna, efter

öfvervägande af alla på saken inverkande omständigheter, med nödig sakkännedom

uppgöras.

Mot motionärens med anledning'' häraf gjorda anmärkning, att, då frågan

redan vid två särskilda riksdagar, nemligen 1857 och 1868, blifvit af

Kong! Maj:t väckt och jemväl vunnit afseende inom representationen, ehuru

dess olika afdelningar icke kunnat enas angående lämpligaste sättet för frågans

lösning, det nu tillkomme Riksdagen att genom ärendets upptagande

tillkännagifva sin åsigt rörande det ifrågavarande behofvet, anser sig Utskottet

böra erinra, att den af Kong!. Maj:t den 6 Oktober 1857 till Rikets

Ständer aflåtna proposition afsåg inrättande af ett nytt departement för allmänna

arbeten och kommunikationsanstalter, och ehuru det är antagligt, att

genom öfverflyttande på det nya departementet af åtskilliga på Civildepartementets

föredragning nu beroende ärenden och deraf följande minskning i

göromålens antal inom det senare departementet någon förökad uppmärksamhet

kunnat egnas åt jordbruket och öfriga näringar, hade dock dessa icke genom

den då föreslagna åtgärden erhållit en målsman, som inom regeringen uteslutande

fört deras talan.

Vid den behandling'', Utskottet egnat nu förevarande fråga, har Utskottet

ej funnit anledning'' att frångå den uppfattning'', Utskottet vid sistlidne

riksdag'' uttalade beträffande den ordning, i hvilken samma fråga bör lösas.

Visserligen är det otvifvelaktigt, att inrättandet af ytterligare ett civilt statsdepartement

skulle medföra en minskning af det arbete, hvarmed en och annan

af cheferne för de nuvarande statsdepartementen är betungad; men å andra

sidan torde kunna antagas, att en sådan lättnad skulle kunna åstadkommas

genom en efter nuvarande förhållanden mera afpassad fördelning af göromål

en emellan vissa af departementen. Under öfverläggningarna om tillförene

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

väckta förslag i enahanda syftning som det förevarande har också, på sätt

Utskottet uti sitt vid nästlidne riksdag afgifna utlåtande i ämnet framhållit,

den ifrågasatta reformen ansetts lättast kunna genomföras medelst Landtförsvars-

och Sjöförsvarsdepartementens förenande till ett Krigsdepartement, men

för vidtagandet af en sådan ganska genomgripande förändring, äfven om den

i öfrigt må finnas höra ega rum, lärer den nuvarande tidpunkten, då ordnandet

af vårt försvarsväsende i dess helhet kan sägas utgöra förnämsta föremålet

för Konungens och Riksdagens , uppmärksamhet och omsorger, icke vara

väl lämpad. Utskottet har icke heller kunnat förbise, att det antagligen snart

förestående afgörandet af frågan om lämpligaste formen af en öfverstyrelse

för rikets handel och industriella näringar kan utöfva väsentligt inflytande

på uppfattningen om behofvet af att inrätta ett nytt statsdepartement, hvithet

likväl under hvarje förutsättning synes, såsom redan blifvit antydt, höra

i främsta rummet ankomma på jyongl. Maj:ts nådiga pröfning.

På grund af hvad nu blifvit anfördt och med erinran, att Utskottet

med sin här ofvan uttalade uppfattning af frågans formella sida ej ansett sig

böra ingå i pröfning af lämpligheten af den utväg, motionären för ernående

af sitt syftemål förordat, får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 Mars 1881.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.