Sök i Ratio Lex

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 4

1881-03-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1881:4, Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 4.

]

N:o 4.

Ank. till Eiksd. Kansli den 9 Mars 1881, kl. 1 e. in.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändring i § 14 Riksdagsordningen.

Då genom antagande af nu gällande riksdagsordning statsmakterna,

med öfvergifvande af ståndsprincipen, uttalade sig för samfälda val såsom

den grund, hvarpå folkrepresentationen borde hvila, ansågs samhällsordningens

lugn oafvisligen kräfva, att rättigheten till deltagande i rådslagen om fosterlandets

angelägenheter inskränktes till dem, hvilka kunde antagas ega ej

mindre sjelfständighet i omdömet och tillräcklig erfarenhet om dessa angelägenheter,

än äfven tillräcklig håg och tid för denna rättighets utöfvande.

Att en sådan begränsning af valrätten svårligen kunde vidtagas efter några

åt tidsförhållandena oberoende och således orubbliga grunder, torde vara

gifvet. Men med den obestridligt giltiga uppfattning, att en någorlunda

hetiyggad ekonomisk ställning innebure, om ej säkerhet, dock en sannolikhet

för ett mera vaket och sjelfständigt deltagande för lagstiftningsbestyren, antog

man skattebidragen till staten såsom den gemensamma måttstocken för bestämmande

af den gräns, nedom hvilken valrätten till riksdagsman ej finge

sträckas; och som deltagande för statens högre intressen icke kunde påräknas

fullt så långt ned, som intresset för kommunens angelägenheter, sattes nämnda

gläns något högre än gränsen för rösträtt inom kommunen.

Emellertid ligger det i sakförhållandets egen natur, att hvarje på

numeriska grunder fotad begränsning för utöfvande af medborgerliga rättigheter

måste vara i viss mån godtycklig. Vid bestämmandet af nu gällande

valcensus var det derför att förutse, att upprepade försök skulle göras i

syfte att förändra grunderna för den politiska rösträtten.

Bih. till IUksd. Prof. 1881. 3 Sand, 4 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

Så liar ock inträffat. Redan vid 1869 års riksdag väcktes förslag om

borttagande af alla censusbestämmelser i fråga om valrätt till Andra Kammaren,

och vid icke mindre än åtta efterföljande riksdagar, deribland den

senast förflutna, hafva förslag framkommit, åsyftande antingen att undanrödja

de för denna valrätts utöfvande uppställa gränser, eller ock att få

desamma nedflyttade. Samtliga de i detta afseende väckta förslag hafva

likväl icke tillvunnit sig Riksdagens bifall, och de hafva icke heller förordats

af Konstitutions-Utskottet, med undantag af det vid nästlidna riksdag framlagda,

hvilket jemväl antogs af Andra Kammaren, dock med ringa majoritet,

att hvila till grundlagsenlig behandling.

Äfven vid innevarande riksdag har sträfvan efter eu förändring i omförmälda

hänseende gifvit sig tillkänna i två särskilda inom Andra Kammaren

väckta motioner.

I den ena af dem, K: o 65, föreslår Herr Gustaf Ericsson, att

»valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i

kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen

egen eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i

stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra kronor eller för lifstid eller

för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande

tre tusen kronor, eller ock erlägger till staten bevillning för en till

minst fyrahundra kronor uppskattad årlig inkomst.»

Vidare hemställer Herr A. P. Lind, i motionen K:o 168:

»att § 14 af nu gällande riksdagsordning måtte erhålla följande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, hvarje fullmyndig

och välfrejdad svensk medborgare, som försörjer sig sjelf, råder öfver

sin egendom och fullgjort skyldigheterna till stat och kommun.»

Då omförmälda motioner redan länge varit i tryck för Riksdagens

ledamöter tillgängliga, och deras innehåll således, särskildt med afseende a

frågans vigt, lärer få antagas vara bekant, torde det icke vara nödigt att

här ingå i närmare redogörelse för de motiv, motionärerne till stöd hvar

för sitt förslag anfört.

Ehuru Utskottet, på sätt här ofvan blifvit antydt, redan upprepade

gånger varit i tillfälle att framhålla de skäl, hvilka enligt Utskottets åsigt

tala mot antagande af de föreliggande förslagen, torde det dock ej vara öfverflödigt

att ånyo i korthet angifva några bland de vigtigaste betänkligheter,

hvilka mot förslag i enahanda syftning blifvit anförda.

Utskottet anser sig sålunda till en början böra erinra, att det ej kan

anses vara förenligt med den varsamhet, som vid hvarje förändring i grundlag

bör iakttagas, att rubba grundvalarne för en representationsordning, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utshottets Utlåtande N:o å.

3

egt bestånd allt för kort tid, för att någon fullständig'' erfarenhet om dess

verkningar ännu skulle kunnat inhemtas, eller ett säkert stöd vinnas för

bedömande, om och i hvad mån densamma kan anses tarfva förändring.

Det lärer ej heller skäligen kunna förnekas, att, förrän man företager

sig att ombilda ett af de väsentligaste stadgandena uti en grundlag, hvilken

framgått såsom resultatet af en mogen ompröfning och ett uttömmande meningsutbyte,

det bör vara till fullo utredt, såväl att det, som man vill utdöma.

, äi föraldradt och af sådan anledning ej motsvarar den närvarande

tidens kraf, som ock att det nya, man vill sätta i stället, framgår ur ett

allmänt kändt behof.

Vidare kan Utskottet icke underlåta att påpeka, hurusom fördelningen

af de till Andra Kammaren valberättigade gifver vid handen, att desse äro

fataligast i de län, der de stora bruks- och landtegendomarne äro belägna,

under det att deras antal är mest betydande der, hvarest stammen af sjelfständiga

mindre jordegare är störst och der de stora egendomarne äro minst

talrika. Det, synes af nämnda förhållande uppenbart, att verkan af en nedsättning

i eller borttagande af all valcensus mest skulle göra sig gällande i

de landsdelar, der till följd af nuvarande bestämmelser de valberättigades

antal är minst, och vålla en stark ökning i valmännens antal i sådana orter,

der de stora egendomarne äro talrikast och der således antalet af arrendatorer

utaf mindre jordegendom, torpare och daglönare är öfvervägande. Härigenom

skulle åtminstone i vissa orter valförsamlingarne blifva till sin beskaffenhet

väsentligen förändrade, hvilket efter all sannolikhet skulle åt

sammansättningen af Andra Kammaren gifva en annan karakter, än den

motionärerne synas hafva afsett. Men om detta, hvad landsbygden angår,

blefve följden af den åsyftade förändringen, skulle verkningarne af densamma

med ännu större styrka framträda i städernas valkretsar och företrädesvis i

de större städerna, samt således rubba den grundval, lagstiftaren ansett vara

ett vilkor för en lugn och tidsenlig utveckling af samhället.

DetQ bör ej heller förbises, att nu gällande valcensus i sjelfva verket

är satt så låg, att dess uppnående ej kan anses vara förenadt med allt för

stora svårigheter för dem bland de nu från valrätt uteslutne, hos hvilka en

allvarlig'' sträfvan för deltagande i det politiska lifvet verkligen förefinnes,

helst arbetslönen och egendomsvärdet, sedan bestämmelser om valrätt till

Andra Kammaren tillkommo, i allmänhet så stigit eller, hvad som dermed

liktydigt, penningevärdet så fallit, att den uppdragna gränsen redan af

sig sjelf ej oväsentligen nedgått och efter all sannolikhet än ytterligare kommer

att nedgå.

De skäl, _ hvilka nu i korthet angifvits, hafva varit för Utskottet bestämmande

att icke tillstyrka en förändring, hvars verkningar svårligen låta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o å.

sig på förhand beräknas, men som kunna blifva mera djupgående, än mången

är böjd för att antaga. Ett omisskänneligt tecken, att inom de samhällsklasser,

hvilkas inflytande skulle genom de föreslagna utsträckningarne af valrätten

stärkas, någon önskan i sådan rigtning i allmänhet icke låtit sig förspörjas,

finner Utskottet i den omständighet, att intresset för valrättens utöfvande

bland dem, Indika för närvarande ega denna rätt, ej visat sig synnerligen

lifligt. Enligt hvad tillgängliga statistiska data gifva vid handen utöfvade

vid de senast företagna allmänna valen till Andra Kammaren af 227,772

valberättigade å landet endast 30,014 eller 16,7 procent och af 42,565 valberättigade

i städerna endast 16,807 eller 39,5 procent denna sin medborgerliga

rättighet. Om härmed jemföres förhållandet vid föregående val, så visar

sig, att åren 1875 och 1872 antalet af de i valen deltagande utgjorde å

landet respektive 16,7 procent och 16,i procent samt i städerna respektive

36,7 procent och 41,i procent af de valberättigade.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa,

l:o) att Herr Ericssons ifrågavarande motion icke må af Riksdagen

bifallas, och

2:o) att Herr Linds motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 Mars 1881.

På Utskottets vägnar:

MA ONUS HALLENBORO.

jReservation:

vid Utskottets hemställan i mom. l:o:

af Herrar Andersson, Danielsson, Jönsson, Rundbäck, Bäckström, Johnsson,

Norén, Borg och Svensén:

»Hå Konstitutions-Utskottet vid sistlidna års riksdag till bifall förordade

en inom Andra Kammaren väckt, motion, N:o 146, angående förändrad

lydelse af 14 § i Riksdagsordningen, hvilket ändringsförslag också bifölls af

Andra Kammaren, grundade sig detta Utskottets tillstyrkande på skäl, som

ännu icke blott qvarstå med oförminskad kraft, utan äfven vunnit ökad styrka

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

5

genom de många opinionsyttringar och petitioner, som sedan dess i samma

syfte från landets skilda delar bl i tv i t framställa och offentliggjorda. Vid

sådant förhållande anse vi, att Utskottet bort i konseqvens med sitt förra

beslut till bifall jemväl förorda det nu af Herr G. Ericsson väckta ändringsförslag

af nämnda 14 §, hvilket ordagrant öfverensstämmer med det af Utskottet

under förlidna året gillade. Mot det beslut, hvartill Utskottet i denna

fråga nu kommit, få vi alltså anmäla vår reservation, på samma gång vi med

åberopande af de skäl och grunder, hvarpå Utskottet stödde sitt förslag vid

sistlidna riksdagen, yrka,

att Riksdagen, med bifall till Herr G. Ericssons motion,

måtte antaga att hvila till grundlagsenlig behandling

följande förändrade lydelse af Riksdagsordningens 14 §:

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i

kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen eger

eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i stad till

ett taxeringsvärde af minst femhundra kronor, eller för lifstid eller för minst

fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande tre

tusen kronor, eller ock erlägger till staten bevillning för en till minst fyrahundra

krono!* uppskattad årlig inkomst.»

Jiih. till Rik.sd. Rrot. 1881. 3 Sami. 4 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.