Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af motion om införande af öppen omröstning inom Riksdagens Kamrar och Utskott.

1881-03-22 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1881:8, Utlåtande, i anledning af motion om införande af öppen omröstning inom Riksdagens Kamrar och Utskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

1

JJT:© 8.

Ant. till Eiksd. Kansli den 22 Mars 1881, kl. 6 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af motion om införande

af öppen omröstning inom Riksdagens Kamrar och

Utskott.

Från Första Kammaren tiar Utskottet fatt emottaga en af Herr Wallenherg

väckt motion, N:o 42, med förslag till sådan ändring i Riksdagsordningen,

att omröstning inom Riksdagens Kamrar och Utskott må verkställas

öppet. Motionären framhåller till en början, hurusom riksdagsmannakallet

vore det mest maktpåliggande uppdrag, enskild man kunde

erhålla genom sina valmäns förtroende. Men då detta förtroendeuppdrags

karakter vore offentlighet, vore det af vigt, att valmännen erhölle kännedom

om den rigtning, i hvilken deras representant inverkade på riksdagsfrågornas

afgörande. Det vore den sjelfskrifne riksdagsledamotens rätt att

hålla förtegadt, huru han röstade vid förekommande fall i Riksdagen, men

den valde representanten vore icke berättigad att undanhålla sina komitenter

kännedom om, huru han begagnat förtroendeuppdraget. De väljande

hade ingen annan utväg att lära känna och med säkerhet bedöma

sin representants tillvägagående än genom den öppna omröstningen. Riksdagsordningen

bestämde viss tid för hvarje riksdagsmans mandat, och afsigten

dermed, att riksdagsmän ej valdes för lifstid, utan vore efter flera

Bill. till Riksd. Brok 1881. 3 Samt. S Käft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Konstitutions-Utskotiets Utlåtande N:o 8.

eller färre år underkastade omval, vore tydligen den, att valmännen måtte

sättas i tillfälle att ånyo bedöma, huruvida de ville förnya en riksdagsmans

mandat. Men för att med någon säkerhet kunna afgöra detta, erfordrades

den öppna omröstningens införande.

Sedan motionären erinrat derom, att öppen omröstning vore föreskrifven

för stads- och landskommunernas beslutande församlingar, anföres

vidare, att uti några bland Riksdagens Utskott, särdeles Stats-Utskottet,

begagnades den öppna omröstningen, och enhvar röstade fördenskull der

i full öfverensstämmelse med sin uttalade mening. Motsatsen kunde inträffa,

så länge det vore tillåtet att begagna den slutna röstsedeln, och

den riksdagsman, som icke vågade öppet uttala sin mening, gjorde både

för sin egen och landets skull bäst, om han stannade hemma. Det nya

statsskicket hade gifvit Riksdagen en fastare ställning gent emot den främsta

statsmakten. När öppen omröstning blefve införd, så tillädes derigenom

Riksdagen en värdigare hållning, ty makten behöfde icke medelst

den slutna voteringssedel!! smyga fram sina beslut. Ett af de vigtigaste

vilkoren för möjligheten af ett sundt representativt statsskick läge deri,

att de begge statsmakterna skulle samverka, och lika obestridligt vore,

att denna samverkan, om den skulle vara lojal, bättre betryggades genom

den öppna omröstningen, än genom mer eller mindre pålitliga aftal.

Efter att hafva uppgifvit åtskilliga europeiska stater, uti hvilkas

riksförsamlingar det nyssnämnda omröstningssättet vore brukligt, anmärker

motionären, att användandet af förseglade sedlar vore en nödfallsåtgärd,

som icke behöfde anlitas, om öppen omröstning blefve införd, enär det

kunde bestämmas, att, då ej något af omtvistade förslag tillvunnit sig ett

flertal röster vid afgörandet, det finge anses vara afslaget, äfvensom att,

om afslag ingått såsom den ena af de propositioner, hvarom voterats, frågan,

i händelse af lika röstetal, skulle anses hafva förfallit, hvaremot vid

sådana omröstningar, der afslag icke ingått i omröstningspropositionen, det

borde öfverlexnnas åt talmannen att afgifva utslagsrösten, dervid den förmån,

som nu vid gemensamma omröstningar tdlkomme Första Kammaren,

borde bibehållas derigenom, att, då rösterna utfölle lika, dess talman

erhölle utslagsrösten.

Hufvudsakligen af dessa skäl hemställer motionären, dels

»att i stället för sista stycket i § 60 Riksdagsordningen må införas:

Omröstning skall ske öppet efter namnupprop.

Befinnas rösterna lika delade, anses frågan förfallen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

3

derest proposition om af slag af den väckta frågan ingått

i samma omröstning, eljest afgöre talmannen;

att i sammanhang dermed § 75 Riksdagsordningen erhåller följande

lydelse:

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna

sedlar, iakttages, etc. etc. likasom förut;

samt att § 65 senare delen, »för att vid sådan omröstning---

genast förstöras — — —» må ändras och erhålla följande lydelse:

»Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna

dessa befinnas lika delade, afgöre talmannen i Första

Kammaren»;

dels och att § 48 Riksdagsordningen måtte ändras derhän, att den

öppna omröstningen blefve regel i Utskotten, för hvilket ändamål berörda

paragraf borde erhålla följande lydelse:

»Då inom Utskott omröstning företages, hvilket

alltid bör ske öppet, och meningarne dervid blifva

lika delade, så afgöre ordföranden»;

hvarförutan motionären anhåller, att Konstitutions-Utskottet, derest i

någon annan paragraf af Riksdagsordningen någon jemkning skulle befinnas

erforderlig, derom ville göra förslag, så att icke något måtte hindra

den öppna omröstningens införande såsom grundsats.

Frågan om införande af öppen omröstning inom Riksdagen har efter

den nya representationsordningens antagande vid fyra särskilda riksdagar

varit föremål för behandling, nemligen åren 1867, 1873, 1875 och 1879.

De förslag, som i ämnet blifvit väckta, hafva emellertid utan undantag

blifvit af Konstitutions-Utskottet afstyrkta och af Riksdagen förkastade.

Vid sådant förhållande, och då det icke lärer få antagas, att Riksdagens

vid så många tillfällen och senast icke längre tillbaka än 1879 uttalade

åsigter i ämnet undergått någon förändring, synes Utskottet sakna anledning

att inlåta sig i någon granskning af de utaf motionären för den

ifrågasatta förändringen anförda, här ofvan i det hufvudsakliga återgifna

skäl, eller att anställa en jemförelse emellan fördelarne eller olägenheterna

af den öppna eller slutna omröstningen, eller att söka utreda, om

och huru vidt de af motionären från åtskilliga utländska nationalrepre
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutiom-Utskottets Utlåtande N:o 8.

sentationer hemtade exempel i berörda hänseende må anses vara på våra

förhållanden tillämpliga och böra verka till upphäfvande! af den vid riksdagsförhandlingarne

här i landet under århundraden följda plägsed för

omröstning. På grund häraf, och jemte det Utskottet, i likhet med Konstitutions-Utskottet

vid sist nämnda riksdag, anser sig böra erinra, att, beträffande

omröstning inom Riksdagens Utskott, lydelsen af § 48 Riksdagsordningen

synes innebära en tyst förutsättning, att omröstning inom Utskott

kan och får anställas på annat sätt än det, för hvilket, då det kommer

i fråga, sagda paragraf meddelar särskilda föreskrifter, samt enär

motionärens förslag, att i de fall, då rösterna inom Ivamrarne befinnas

lika delade, afgörandet skulle tillkomma talmännen, eller vid samfälda

voteringar talmannen i Första Kammaren, icke torde böra komma under

öfvervägande, i betraktande deraf att Kamrarnes talmän och vice talmän

utnämnas af den andra statsmakten, får Utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

O O

Stockholm den 22 Mars 1881.

t

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTR AL-TRYCKERIET, 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.