Sök i Ratio Lex

Lag- Utskottets Utlåtande jV:o 20

1881-03-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1881:20, Lag- Utskottets Utlåtande jV:o 20

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande jV:o 20,

N:o 20.

Ank. till Eiksd. Kansli den 5 Mars 1881, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg

till gällande bestämmelser rörande den kommunala rösträtten

i stad.

Enär, i anledning af anförda besvär öfver ett stadsfullmäktigeval uti

en af rikets sjöstäder, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och slutligen Kongl.

Maj:t förklarat, att »hufvudredare må anses vara berättigad att utan särskild

fullmakt jemväl i kommunala angelägenheter föra vederbörande rederis talan

och utöfva dess rösträtt» samt i enlighet härmed ogillat besvär deröfver,

att tre hufvudredare vid nämnda stadsfullmäktigeval afgifvit, den ene 375

röster för 14 rederier, den andre 290 röster för 7 rederier samt den tredje

85 röster för 2 rederier; så och då en dylik rösträtt icke syntes stå väl tillsammans

med grunderna för föreskrifterna i Förordningen . om kommunalstyrelse

i stad af den 21 Mars 1862 § 12 mom. 2 och § 13, det förra lagrummet

sådant det lyder i Kongl. kungörelsen den 9 November 1869; och

då vidare stadgandet i § 14 af sjölagen: »Hufvudredare företräder rederiet

inför Rätta» väl ej kunde anses upphäfva de allmänna bestämmelserna i

nämnda paragrafer af förordningen om kommunalstyrelse i stad, enligt hvilka

ingen röstberättigad finge utöfva rösträtt »i något fall för högre röstetal än

det som motsvarade bevillningen för tio tusen riksdalers inkomst af kapital

eller arbete», d. v. s. ej afgifva mer än 100 röster för egen del samt dessutom

ej på grund af fullmakt föra talan eller utöfva rösträtt för mer än

en annan röstberättigad, har Herr F. T. Borg uti en inom Andra Kammaren

afgifven och till handläggning af Lag-Utskottet öfverlemnad motion, No 109,

Bill. till Riksd. Prof. 1881. 7 Sami. 12 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

hemstält, att Riksdagen ville göra ett sådant tillägg till någon af §§ 12

eller 13 uti förordningen om kommunalstyrelse i stad, att ifrågavarande,

enligt lians förmenande, orimliga och i synnerhet för en del sjöstäder vådliga

förhållande för framtiden måtte, om möjligt, förekommas, så att »ingen, med

eller utan fullmakt, må i något fall få utöfva rösträtt för mer än efter bevillningen

för tio tusen riksdalers inkomst af kapital eller arbete, samt likaledes

ej afgifva iller än högst hundra röster som ombud för rederi, rederier eller

bolag o. s. v.»

Emot förevarande förslag är inom Utskottet anmärkt:

dels att, om den rösträtt, som nu utöfvas af en person, hvilken är

hufvudredare för flera rederier inom en kommun, skulle inskränkas mera, än

som för samma rederi möjligen skett genom redan stadgadt röstmaximum,

borde bestämmelse derom icke intagas i någondera af de i motionen aheropade

§§ 12 och 13, utan i "§ 11, och der regleras så, att samma hufvudredare

icke finge rösta för mera än ett rederi, om han sjelf egde utöfva rösträtt i

kommunen, eller för högst två, om han der icke utöfvade dylik rätt, hvilket,

stadgande i sådan händelse borde göras sa allmänt, att det vore tillämpligt

på ombud för bolag af hvad slag som helst, men att lydelsen af motionen,

der någon begränsning i nämnda afseende icke vore förutsatt, utan begränsningen

blifvit sökt på annat sätt, svårligen kunde berättiga Lag-Utskottet,

som för egen del icke eger motionsrätt, att en dylik lagförändring föreslå; och

dels att, då motionären, hvilken icke framstäf något bestämdt formuleradt

förslag till det af honom önskade tillägg i förordningen om kommunalstyrelse

i stad, icke uti motionen påyrkat motsvarande tillägg till förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm och, i hvad fragan kan beröra förhallandena

i landskommuner, till förordningen om kommunalstyrelse på landet, Utskottet

på sådan grund saknade befogenhet att behandla frågan så vidsträckt, som

för en ändamålsenlig lagstiftning i ämnet vore erforderligt.

Utskottet får, på dessa visserligen till sin grund från hvarandra skiljaktiga,

men till samma slut ledande skäl, vördsamt hemställa,

att motionen icke måtte föranleda till någon Riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 Mars 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

3

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner emot den af Utskottet begagnade motiveringen;

af Herrar Johannes Jonson, Magnus Jonsson och Smedberg, Indika

ansett, att motionen på det sätt bort bifallas, att till § It mom. 2 både

fogats det tillägg: »dock må ingen för mer än ett bo eller ett bolag talan

föra»; samt

af Herr Anders Persson.

N:o 21

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Mars 1881, kl. 2 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till

förändrad lydelse af Förordningen angående arfsrätt för

oäkta kärn den 14 April 1866.

Genom Förordningen angående arfsrätt för oäkta barn den 14 April

1866 är med ändring af hvad 8 kap. 7 § Ärfdabalken stadgar derom, att

barn, som äro aflade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, ej

må taga annat arf, än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnadt, att

oäkta barn, som ej är afladt under modrens äktenskap eller i förbudna led,

må, derest modren låtit såsom sitt barn anteckna det i kyrkoboken för den

församling i hvilken hon då var kyrkoskrifven, lika med äkta barn taga arf

efter sin moder i den egendom, som ej utgör bröstarfvinges laglott.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet hänvisad

motion, U:o 81, föreslår nu Herr A. F. Pettersson, att Riksdagen ville besluta

följande förändrade lydelse af förenämnda förordning:

»Med ändring — — — — — — — — — — — — —---

förordnas, att oäkta barn, som ej är afladt under modrens äktenskap eller i

förbudna led, må lika med äkta barn taga arf efter sin moder.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.