Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28

1881-03-10 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1881:28, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

1

ÄT:0 Ä8.

Ant. till Ri''ksd. Kansli den 10 Mars 1881, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud

för ledamot af underrätt att inför samma rätt föra ändras

talan.

Lag-Utskottet får härmed afgifva utlåtande öfver en inom Andra

Kammaren af Herr S. Magnusson afgifven och till Utskottet remitterad

motion, N:o 69.

Motionären påyrkar »det Riksdagen för sin del måtte besluta en

lag, hvarigenom ledamöter i underrätt förbjudas, att inför samma rätt

föra andras talan i tvistemål och brottmål», och autor till stöd för sitt

förslag följande skäl: Redan för mer än 120 år sedan eller 1758, hade

man ansett nödvändigt, att genom Kong!, brefvet den 1 Februari samma

år, förbjuda de biträden, som följde häradshöfdingarne på ting, att uppträda

såsom fullmäktige, hufvudsakligen åsyftande härmed att, såvidt.

möjligt vore, undanrödja hvarje misstanke på möjligheten, att domarens

omdöme skulle i följd af enskilda öfverläggningar emellan honom och

hans biträden missrigtas. Man tänkte då icke på, att äfven på samma

gång förbjuda ledamöter i rätten föra talan för parter, sannolikt af det

skäl, att ledamöterna på den tiden, i saknad af erforderliga kunskaper,

icke kunde befatta sig med advokatyr. Nu vore deremot förhållandet

annorlunda. Såväl vid häradsrätterna som vid rådhusrätterna iuvaldes

ej sällan ledamöter, som i lagkunskap kunde, till och med mäta sig

med domaren. Nu mera vore ock ganska allmänt vedertaget bruk, att

ledamöter i rätten af parter anlitades att, jemte vanliga ansökningsärenden,

utföra såväl tvistemål som ock en del brottmål. Då så vore,

Bill. till Riksd. Prot. 1881. 7 Sami. 16 Håft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

torde ock samma fara för misstankar för möjligheten af bearbetningar

under hand, som i ofvan omordade Kong], bref vore afsedd att förebyggas

genom förbud för domarens biträden att föra andras talan vid

den rätt de biträda, i högre grad förefinnas rörande rättens ledamöter.

För denna åsigt torde ock tala, att nu ofta invaldes personer till ledamöter

i rätten, hvilka, i följd af sin samhällsställning, vanligen stode i

ett intimare förhållande till domaren och dessutom genom sina grundligare

kunskaper och sin belefvenhet möjligen skulle kunna utöfva

något inflytande pa sina kamrater, som hade att deltaga i afgörandet

af det mål, någon af dessa med mera fackkunskap utrustade ledamöter

till äfven tyre åtagit sig att utföra. Ett ytterligare skäl att förbjuda rättens

ledamöter ifrågavarande fullmäktigskap torde ock föreligga i den omständigheten,

att vår eljest sa väl uttänkta och förtroendebjud ande domstolsinstitution

lede till sitt anseende genom det nu rådande advocerandet.

.

Vid 1876 års riksdag väcktes ett liknande förslag, hvilket emellertid

var i det afseende!, af vidsträcktare omfattning, att förbudet skulle

gälla att inför samma rätt föra talan i allmänhet, och icke endast, på

sätt motionären föreslår, talan i tvistemål och brottmål.

Beträffande det ifrågasatta förbudet, i hvad det anginge dessa mål,

yttrade Utskottet sig då på följande sätt: I anledning af framställnin
gen,

som afser det gängse bruket, att vid underdomstol å landet nämndeman,

som tillhör samma domstol, tillstädjes att vara fullmäktig, får

Utskottet, å ena sidan, erinra, att då nämndeman, som varit ombud i

en sälg icke eger att i pröfningen deraf deltaga, samt nämndens mening

icke på domsluten utöfvar något inflytande i annat fall, än att den är

enhällig och från domarens skiljaktig, någon fara derför, att nämndemän

^ skulle på utgången af sine hufvudmäns talan kunna till deras

förmån obehörigen _ inverka, icke torde förefinnas, så att det ifrågasatta

förbudet, såvidt dermed afses att undanrödja en sådan fara

icke synes kunna tillmätas någon synnerlig vigt. Samma förbud

skulle å andra sidan sannolikt medföra ganska stora olägenheter

och det,. synes desto mindre lämpligt att förhindra nämndemäns anlitande

till biträde i egentliga rättstvister, som de med hänsyn till

den erfarenhet rörande sådana frågors behandling, nämnden genom

sitt deltagande i lagskipningen är i tillfälle i viss mån förvärfva

torde vara dertill företrädesvis lämplige, samt, derest det ifrågasatta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

3

förbudet blefve i lag stadgadt, menige man vid bristande förmåga till

rättegångars utförande skulle, åtminstone intill dess ett advokatstånd

blefve inrättadt, göras i dessa angelägenheter beroende af sådane, ofta

nog mindre rättrådiga personer, som gjort utöfvandet af advokatyrket

på landet till sitt hufvudsakliga näringsfång och af egen vinning ofta

förledas att snarare befrämja än förekomma obefogade rättegångar.

Då till det af Utskottet sålunda förut anförda och af Utskottet,

beträffande förhållandena vid underrätt ä landet, nu åberopade, kommer,

hvad angår förbudets tillämpande å ledamöter af rådstufvurätt, att något

dylikt förbud icke för dem synes behöfligt, enär i stad ett sådant ombudsmannaskap

som det ifrågavarande ytterst sällan lärer förekomma,

får Utskottet vördsamt tillstyrka,

att motionen icke måtte vinna Pdksdagens bifall.

Stockholm den 10 Mars 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

O. Lagerstråle.

Herr Magnus Jonsson har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.