Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om lagbestämmelser rörande egandeoch nyttjanderätt till bostadslägenhet i stadsfastighet.

1881-03-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1881:34, Utlåtande, i anledning af väckt motion om lagbestämmelser rörande egandeoch nyttjanderätt till bostadslägenhet i stadsfastighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

1

N:o 34.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 Mars 1881, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om lagbestämmelser

rörande egande- och nyttjanderätt till bostadslägenhet

i stadsfastighet.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet till handläggning fått emottaga

en af Herr A. Hedin väckt motion, N:o 52, om lagbestämmelser

rörande egande- och nyttjanderätt till bostadslägenhet i stadsfastighet.

Uti denna motion anföres hufvudsakligen: att den under en följd af

år i hufvudstaden rådande bostadsbristen och de högt uppdrifna hyrorna

för små bostadslägenheter föranledt bildandet af en mängd s. k. bostads-

eller byggnadsföreningar, afseende att sätta medlemmarne i stånd

att efter hand med eganderätt förvärfva lägenheter i de af föreningen

byggda eller inköpta hus, samt att äfven uti några andra större städer

svårigheter af nämnda slag lära framkallat likartade bemödanden; att

uti hufvudstaden denna verksamhet redan vunnit en sådan omfattning,

att nämnda föreningar — för närvarande till antalet minst 25 med mer

än 5,000 medlemmar — redan uppfört 9 större hus och stode i begrepp

att uppföra än flere; att föreningarnes verksamhet så tillginge, att, då

ett hus vore färdigt, åt föreningsmedlemmar lägenheter upplätes efter

ordningsnummer i föreningen, och att de, som sålunda bekomme bostäder

såsom föreningens hyresgäster, vore inom vissa föreningar berättigade,

inom andra skyldige att gemensamt af föreningen inlösa huset

genom amorteringsinbetalningar; samt att den hittills vunna erfarenheten

i afseende å fullgörande af dessa inbetalningar vore mycket tillfredsställande.

Betänkte man nu, hvilka försakelsens ansträngningar de första

Bill. till Riksd. Prat. 1881. 7 Sami. 18 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

insättningarne och de sedan följande successiva afbetalningarne kräfde

af personer i de ekonomiska vilkor, hvari, med ej många undantag, medlemmarne

af byggnadsföreningarne sig befunne, så skulle man ock i dessa

föreningars verksamhet villigt erkänna en yttring af sjelfhjelpsgrundsatsen

i associationens form, som icke blott vore all ära värd, utan ock

från det allmännas sida v.ärd någon uppmuntran. Hvad byggnadsföreningarne

egentligen påkallade, vore lagstiftningens mellankomst, på det

att deras sträfvandens resultat måtte ernå en för sitt bestånd tryggande

rättslig grundval. Byggnadsföreningarnes medlemmar hade åsyftat att

förvärfva sina boningslägenheter med full eganderätt och förestält sig,

att deras i sådant syfte ingångna öfverenskommelser kunde låta sig förenas

med gällande lagstiftning. Det vore denna föreställning, som gifvit

den anmärkningsvärda farten åt denna verksamhet. Efter det man insett

den vunna besittningsrättens osäkerhet under en mångfald af eventualiteter,

hade naturligen bland medlemmarne en oro uppstått, hvilken ej

kunde annat än väcka hvars och ens deltagande, som behjertade deras

redliga och samhällsnyttiga sträfvande. Man anförde nu, såsom olägenheter

och faror, att icke blott uppsägning af de i fastigheterna intecknade

byggnadslånen kunde till intet reducera den nyttjanderätt till eu

lägenhet, som innehafvaren genom mångåriga försakelser och ansträngningar

sig förvärfvat; att derjemte, under tider af stockning i affärsverksamhet

och brist på arbetsförtjenst, ett mindretal delegares oförmåga

att behörigen fullgöra på dem belöpande räntebetalnings- och amorteringskraf

kunde ställa alla de andras, flertalets välfärd på spel; att detsamma

gälde i afseende på utgörandet af fastighetsbevillningen till staten

och fastighetsskatten till kommunen; hvarjemte framhölles att bolagets

pluralitet egt makt att genom ett pluralitetsbeslut uppsäga lägenhetsinnehafvarne

och t. ex. till den mestbjudande uthyra lägenheterna, samt

att det, under vissa förutsättningar, kunde blifva svårt att afgöra, hvilka

vore rätte delegare i bolaget in. in., och att en sådan kunde genom

öfverlåtelsehandlingars ofullständighet eller otydlighet mista sin rätt

o. s. v. Det syntes nu vara uppenbart, att en del af dessa möjliga

olägenheter hade sitt upphof i mindre välbetänkta bolagsordningar, men

de hufvudsakligaste svårigheterna torde likväl icke kunna afhjelpas utan

lagstiftningens mellankomst. Önskningarne i detta afseende gånge ut derpå,

att i stadsfastigheter särskilda boningslägenheter måtte kunna med

full eganderätt besittas och, på sätt om gård eller tomt vore stadgadt,

lagfaras, samt att dessa särskilda lägenheter eller fastighetsandelar skulle

särskildt taxeras och hvar för sig utgöra sin fastighetsbevillning ocli

sin kommunala fastighetsskatt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34. 3

Då emellertid en lösning af frågan företedde många stora svårigheter,

föreslår motionären, att Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhåller, »att

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej nu gällande lagstiftning

må kunna förändras derhän, att vare sig särskilda boningslägenheter

i stadsfastighet må kunna under full eganderätt förvärfvas och besittas

samt hvar för sig taxeras till de af fastighet utgående utskylder,

eller ock intecknad nyttjanderätt till lägenhet i stadsfastighet må kunna

utsträckas till längre tid och nöjaktigare betryggas, än nu är händelsen;

eller huruvida en förändring af lagstiftningen om bolag må kunna åstadkommas,

som åt medlemmarne af de s. k. byggnadsföreningarne bereder

en i möjligaste måtto tryggad besittningsrätt till deras bostadslägenheter».

En del af de svårigheter, med hvilka de nyuppkomna byggnads- och

bostadsföreningarne hafva att kämpa, torde ligga uti sjelfva naturen af

en samegendom mellan flere och särskildt så många personer, som dem,

af hvilka föreningarne merendels bestå, och dessa svårigheter torde af

ingen lagstiftning eller andra yttre åtgärder kunna förekommas.

En annan icke ringa del åter torde kunna afhjelpas utan några

för ändamålet särskildt införda stadganden i allmän lag.

Lagen lägger icke hinder i vägen för lagfart å huru liten bråkdel

af fastighet som helst, och aftal om nyttjanderätt till del af hus eller

tomt i stad, så ock till jord, som dertill hörer, kan lagligen upprättas

på ända till tio års tid samt för sådan nyttjanderätt inteckning vinnas.

Med utgångspunkt från dessa lagstadganden, och genom införande i

bolagsordningarne af lämpliga föreskrifter — för hvilka hinder af gällande

bolagslagstiftning icke synes möta — i syfte att medlemmarne emellan

blefve afgjordt, att såsom till de särskilda andelarne i det hela hörande

bestämdes särskilda bostadslägenheter, skulle delegare i bostadsförening

kunna någorlunda tryggas vid sin besittningsrätt af den lägenhet, han

en gång bekommit, samt dermed ock byggnads- och bostadsföreningarne

fullständigare uppfylla sitt samhällsnyttiga ändamål.

Att deremot medgifva lagfart å särskild bostadslägenhet uti hus i

stad, hvarmed då ock skulle följa möjlighet af särskild inteckning i sådan

lagfaren bostadslägenhet, torde icke böra ifrågasättas, då ett dylikt

stadgande skulle strida mot de hufvudgrunder, på hvilka hela vårt nuvarande

lagfarts- och inteckningsväsende är grundadt samt i tillämpningen

föranleda en mängd de mest svårlösta rättsfrågor. Att åter ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

sträcka den nu bestämda längsta tid för beståndet af nyttjanderättsaftal

beträffande stadsfastighet eller del deraf, torde icke vara lämpligt, då

detta skulle till skada för fastighetsvärdet och fastighetskrediten i stad

under en allt för lång tidrymd kringskära en ny egares fulla dispositionsrätt

öfver sin förvärfvade fasta egendom.

Utskottet anser sig på nu anförda grunder böra hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till

någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 Mars 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Herr Magnus Jonsson har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.