Sök i Ratio Lex

Lag-Utslcottets Utlåtande Ko 41

1881-03-19 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1881:41, Lag-Utslcottets Utlåtande Ko 41

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utslcottets Utlåtande Ko 41.

N:o 41.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Mars 1881, kl. 5 e. m.

Lag-Utslcottets Utlåtande, i anledningr af väckt motion om upphäfvande

för vissa orter af Förordningen den 29 Juni 1866, angående

dispositionsrätten öfver skogen å sådana skattehemman,

som uppkomma af nyhyggen, hviska hädanefter från kronan

upplåtas, m. m.

Enligt förordningen den 29 Juni 1866 egen å skattehemman, som

uppkommit vare sig af nybygge, hvilket efter nämnda tid från kronan upplåtits,

eller af redan upplåtet nybygge, för hvilket föreskrifna byggnads- och

odlingsskyldigheter icke blifvit inom behörig tid fullgjorda, hemmansinnehafvaren

ej annan rätt öfver hemmanets skog, än att han derifrån må, dels

utan utsyning, till husbehof hemta nödigt virke och bränsle och dels, efter

utsyning och stämpling af vederbörande skogstjenstemän, fritt taga eller försälja

hvad derutöfver kan, med bevarande för framtiden af skogens bestånd,

ai ligen afvel kas, och annorledes ma ej heller för uppodling'' till åker och äng

skog å hemmanet fällas, med mindre särskilt tillstånd dertill erhållits af

Konungens Befallningshafvande (§§ 1, 2). Vill egare af sådant skattehemman,

hvarom ofvan sägs, för skogsmarks uppodling till åker eller äng, å

hemmanet, utöfver husbehofvet och det utsynade årshygget, fälla skog, skall

han derom gorå ansökning hos Konungens Befallningshafvande med bifogande

af två trovärdige mäns intyg om odlingsmarkens läge, storlek, beskaffenhet,

tjenlighet för odling samt om den tid, som för odlingens fullbordande erfordias,

och eg er Konungens Befallningshafvande, der ytterligare besigtning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande iV.r> 41. 1

anses nödig'', låta sådan på sökandens bekostnad af vederbörande kronobetjent

verkställas. Finner Konungens Befallningshafvande skäl att ansökningen bifalla,

skall Konungens Befallningshafvande vid lämpligt vite förelägga sökanden

viss tid för odlingens fullbordande, och må derefter den å marken växande

skog, sedan den blifvit vederbörligen utstämpla*!, af hemmansegaren fritt fällas

och användas (§ 5).

Enahanda bestämmelser skola ock enligt Kong!, skrifvelsen till Kammarkollegium

af samma dag gälla för enskild egare af sådan öfverloppsmark

i. Stora Kopparbergs och de norrländska länen, hvilken antingen blifvit med

vissa hemman förenad utan skatteköpeskilling, men med tillökning i hemmanens

mantal och ränta, eller ock belagd med skogsränta och åt den högstbjudande

under eganderätt försåld.

Fråga om upphäfvande af eller ändring i dessa bestämmelser har-redan

vid två föregående riksdagar (1878 och 1880) förevarit; men hafva utskottets

afstyrkande utlåtanden blifvit af Första Kammaren bifallna utan voterig

samt af Andra Kammaren 1878 med 89 röster mot 30 och 1880 utan

öfverläggning eller votering.

Vid innevarande riksdag påyrkas nu förordningens upphäfvande uti

två lika lydande inom hvardera Kammaren afgifna motioner, den ena af Herrar

C. O. Bergman och Wilhelm Boos (I, K:o 37), samt den andra af Herr II.

A. Widmark jemte 8 andra ledamöter af Andra Kammaren (II, K:o 154).

Motionärerne säga, att skogsbrist numera icke kunde tänkas komma

att uppstå i de inre, från kusten på tre mil och derutöfver belägna

delarne af Norrland. Det vore derinom, som de skattehemman läge,

Indika vore underkastade de bestämmelser, som innehölles i förordningen

den 29 Juni 1866. Dessa hemman vore i en undantagsställning, som

enligt motionärernes förmenande hvarken vore nödvändig eller nyttig

vare sig för det allmänna eller för hemmanens innehafvare. Från dem kunde

icke afmattas annat än fullmogen skog, och ett tillgodogörande af sådan kunde

icke få namn af skogssköfling, utan kunde snarare kallas rätt skogshushållning.

Hemmansinnehafvarena ålåge tyngre bördor, än de, som hvilade å egare

till vanliga skattehemman, genom de ofta nog ganska känbara utgifterna till

skogstjenstemännen, hvilka utgifter under vanliga konjunkturer ej obetydligt

reducerade den behållning, som försäljningen af skogseffekter lemnade, hvarjemte,

och detta vore det förnämsta, bestämmelserna i afseende på uppodling af

skogsmark vore sådana, att de antingen icke efterföljdes, eller, efterföljda,

föi oisakade sa diyga kostnader, att de kunde sägas göra sådan uppodling

omöjlig. Med anledning häraf, och under åberopande i öfrigt af de skäl, som

funnes angifna uti en föregående motion i ämnet — bland hvilka voro, att, hvad

anginge de delar af Norrbottens län, soin icke hörde till Lappmarken, den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.

s. k. Norrbottenslagen af den 29 September 1874 fullkomligt skyddade

från all utödning af ungskogen till afsalu, samt att förordningen innebure

inskränkning i den fria dispositionsrätten till en egendom, som man skulle hetas

ega — hemställes uti motionerna, »att Riksdagen ville för sin del

besluta och hos Kong! Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majt:s

nådiga förordning af den 29 Juni 1866 rörande dispositionsrätt till skogen

å vissa skattehemman må, öfverallt der afvittringarne äro afslutade, upphöra

att vara gällande.»

Utskottet anser sig här böra angående tillkomsten af den förordning,

hvars upphäfvande nu påyrkas, meddela följande:

I underdånig skrifvelse den 30 November 1863 yttrade Rikets Ständer

med afseende å medlen att förekomma den öfverklagade förödelsen af skogarne

i riket, bland annat, att Rikets Ständer icke önskade något reglementerande

för hushållningen med de enskilda skogarne, men, hvad särskild! anginge rikets

norra landskap, der faran af skogarnes förödelse vore störst och, enligt

gällande författningar, betydliga delar af kronans skogar nästan dagligen

öfverginge på enskildes hände]'' för att, efter hvad erfarenheten gafve vid

handen, i de flesta fall jemnas med jorden, dock ansåge, att kronan icke

längre borde sålunda släppa ifrån sig denna för staten nödvändiga egendom,

utan att kraftiga åtgärder ofördröjligen borde vidtagas till densammas bevarande

för det allmänna, hvarföre Rikets Ständer i underdånighet hemstälde

om åtskilliga åtgärder i sådant syfte. Med anledning af denna Rikets Ständers

skrifvelse afläts till 1865—1866 års Riksdag eu Kong! proposition af

innehåll, bland annat, att Kongl. Maj:t, med afseende å de af Rikets Ständer

anmärkta förhållanden, ansett nödigt, att kronan på något sätt förbehölle sig

rättigheten att deltaga i vården om den växande skogen i rikets vidsträckta

nordliga trakter, hvarvid dock icke kunnat ifrågakomma någon inskränkning

i den dispositionsrätt, som enligt gällande författningar tillkomme vare sig

egare af redan befintliga skattehemman i afseende å dertill hörande skog

eller innehafvare af redan lagligen anlagda nybyggen, i afseende å den skog,

som genom framdeles skeende afvittring kunde dem tillfalla. Men deremot

hade Kongl. Maj:t icke funnit någon betänklighet möta för att i fråga om

nybyggen, hvilkas anläggande ännu icke blifvit af vederbörande myndighet

medgifvet, eller sådana äldre nybyggen, för hvilka iöreskrifna odlings- och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

byggnadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit i enlighet med gällande

författningar verkstälda, och öfver hvilka kronans dispositionsrätt i följd häraf

måste anses vara återstäld, bestämmelser meddelades, hvarigenom innehafvare

af dylika nybyggen, äfven sedan desamma efter fullgjorda odlings- och byggnadsskyldigheter

i öfrig! iklädt sig natur af skattehemman, underkastades den

inskränkning i rättigheten till skogens begagnande, som med hänsigt till det

allmännas intresse kunde anses erforderlig. Då emellertid^ genom berörda bestämmelser,

hvarmed Kong!. Maj:t icke asyftat att pa något sätt förhindra

sådana nybyggesanläggningar, som hade till verkligt ändamål, icke skogens

utverkande, utan landets varaktiga uppodling, skulle föranledas uppkomsten

af ett nytt slag skattehemman med särskilda förpligtelse’ och skyldigheter,

hade Kong! Maj! ansett sig icke böra utan Rikets Ständers hörande i detta ämne

förordna, hvarföre Kongl. Maj! föreslog Rikets Ständers antagande af de bestämmelser,

som, af Rikets Ständer gillade, sedermera genom ofvan omförmälda förordning

och Kongl. skrifvelse den 29 Juni 1866 blifvit till efterrättelse kungjorda.

Utskottet kan för sin del icke finna hvad motionärerne andraga förminska

den fortfarande giltigheten af de skäl, som sålunda föranledt förordningens

antagande.

Den sedermera utfärdade s. k. Norrbottenslagen, hvilken dessutom, såsom

namnet antyder, endast gäller för Norrbottens län, hindrar endast export

af icke fullmogen skog, men uti ingen måtto försäljning inom orten af hvilka

skogseffekter som helst.

Att 1866 års förordnings bestämmelser skulle alldeles förhindra landets

uppodling, kan Utskottet icke erkänna. Da ifrågavarande skattehemmans

innehafvare få utan särskildt tillstånd eller utstämpling å sina egor fritt afverka

den skog, som till deras husbehof erfordras, synes det som, genom en

förståndig och omtänksam anordning af den sålunda tillåtna årliga afverkning,

äfven skulle utan omgång kunna vinnas den mark, som för årets nyodling

kunde behöfvas; och, om äfven, beträffande utsyning genom skogstjenstemän

af skog, som är hinderlig för nyodling, de härmed förenade kostnader skulle

i vissa fall kunna blifva nog dryga, torde sådant kunna afhjelpas genom på

helt och hållet administrativ väg förändrade bestämmelser.

Icke heller kan genom förordningen någon orätt anses ske de hemmansegare,

för hvilka den gäller. Desse hafva nemligen antingen icke inom behörig

tid fullgjort föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter, och torde

då endast hafva sig sjelfve att skylla för inskränkningen uti dispositionsrätten

öfver skogen, eller ock hafva de erhållit skatterätten till hemmanen

efter antagandet af 1866 års förordning, och da finnes uti de skattebref, som

för hemmanen utfärdats, tydligen utsatt, att egarne endast hafva inskränkt

Bill. till liiksd. Prot. 1881. 7 Sami. 19 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

lo

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

dispositionsrätt öfver skogen, hvadan icke kan förebäras någon okunnighet

vid förvärfvandet af eganderätten om det vilkor, hvarunder detta förvärfvande

skedde.

På nu anförda skäl får Utskottet

afstyrka bifall till motionerna.

Stockholm den 19 Mars 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

Gr. LAGERSTRÅLE.

Reservation:

af Herr IL A. Widmark.

X:o 42.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Mars 1881, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig

skrifvelse angående framläggande för adel smöte af förslag

till upphäfvande af vissa bestämmelser i de adliga privilegierna.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet till handläggning fått emottaga

eu utaf Herr A. P. Lind afgifven motion, A:o 30, hvari hemställes,

»att en skrifvelse till Kong!. Maj:t aflåtes med framställning, att Kong!.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.