Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48

1881-04-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1881:48, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

1

Ä:0 48.

Ånk. till Riksd. Kansli den i April 1881, kl. 3 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående

dels omarbetning af, dels ock ändringar i gällande Skiftesstadga.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver de till Utskottet

remitterade motioner angående förändringar i gällande skiftesstadga.

En revision af denna stadga i dess helhet jemte dertill hörande

föreskrifter påyrkar Herr A. F. O. Cederberg uti en inom Andra Kammaren

afgifven motion, N:o 47.

Landtmäteriets tj en ster, säges uti denna motion, måste så högt

betalas, att omkostnaderna på många ställen hindrade tillgodogörandet

af de fördelar, som genom laga skiften stode att vinna. Under de sista

10 år, för hvilka uppgifter funnes i tryck tillgängliga, 1870—1879, hade

sålunda inom riket utgifter för »egentliga laga skiften» uppgått till en

summa af 7,902,559 kronor 53 öre, för hvilka blifvit skiftade 3,578,679

mantal, tillhörande 19,678 skiftesdelegare. Af förenämnda summa belöpte

nära 27 procent (2,127,983 kronor 57 öre) på ensamt rikets fyra

nordligaste län, der samtidigt 471,392 mantal, tillhörande 4,642 delegare,

blifvit skiftade. Inom hela riket uppginge således medelkostnaden under

nämnda period pr skiftadt mantal till 2,280 kronor, samt medelutgiften

Bill. till Riksd. Prat. 1881. 7 Sami. 22 Ilåft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

för hvarje delegare till 400 kronor, under det att motsvarande poster

inom de fyra nordligaste länen utgjorde 4,515 kronor pr skiftadt mantal

eller 480 kronor för hvarje delegare. Men utom dessa utgifter hade

skifteslagen fått vidkännas ej obetydliga kostnader för handtlangning

m. m., hvilka ej kunde här närmare specificeras. Häraf vore tydligt,

huru önskvärd eu nedsättning i skifteskostnader måste vara för landets

jordbrukare, särdeles inom rikets nordligare län.

En utväg härtill, som syntes ligga nära till hands, vore nedsättning

af landtmäteritaxan, men om ock denna utväg skulle vara i viss

mån användbar vid skiften å egendomar med stora vidder af mindre

värdefull mark, torde dock någon allmännare minskning ej kunna på

denna väg åstadkommas, så länge landtmätaren vore så bunden af strängt

reglementerade föreskrifter, som nu vore händelsen, och hvarigenom

han ofta tvingades att använda dyrbarare biträden och sjelf offra en

lång, dyrbar tid å göromål, som kunde vida billigare uträttas. En nedsättning

af landtmäteritaxan borde således enligt motionärens tanke åtföljas

af en åt landtmätaren lemnad större frihet i sitt arbete. Att

detta ock utan skada kunde ske, bestyrktes till en del af nu gällande bestämmelser,

hvarpå motionären anför några exempel. — En annan utväg,

som enligt motionärens tanke skulle medföra minskning i skifteskostnader,

vore beredandet af möjlighet att fastställa sämjedelningar. Knappast

inom något område vore det fria aftalets bindande kraft så litet

erkänd som just vid jorddelningar; ty med undantag af några fall, der

»föreningar» finge inför landtmätare ingås, vore aftalets rätt här okänd.

Det skäl, som vanligast plägar anföras mot att i förevarande afseende

lemna fri aftalsrätt, vore behofvet att tillse det utbrutna hemmansdelars

värde i förhållande till mantalet blefve sådant, att utgörandet af grundskatter

och andra efter skattetalet utgående onera och besvär ej äfventyrades.

Dertill komme det för fastighetskreditens uppehållande oundgängliga

behofvet att tillse, det ej intecknad egendoms värde lemnades

beroende af en helt och hållet utan kontroll träffad öfverenskommelse.

Men dessa och flera behof af kontroll syntes icke utestänga möjligheten

att åt aftalet, inrymma någon rätt, endast kontroll möjliggjordes. Särskild!

torde denna redan nu kunna med tillbörlig noggrannhet utöfvas vid

klyfning af hemmani sådana b}mr, der laga skiften förut egt rum. Som

emellertid för genomförande af de utvägar att minska skilteskostnaderna,

motionären sålunda påpekat, fordrades en vidlyftigare omarbetning

af gällande stadgar, än som lämpligen borde vid riksdag verkställas,

föreslår han, »det Riksdagen ville besluta att till Kongl. Maj:t

ingå med underdånig anhållan om revision af Skiftesstadgan och dertill

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

3

hörande föreskrifter i syfte att genom större frihet vid skiftesförrättningar

möjliggöra nedsättning i landtmäteritaxan, samt att bereda tillfälle

för fastställande af sådana sämjedelningar, som pröfvas vara deraf

förtjent a.»

Förslaget innefattar väsentliga ändringar uti gällande Skiftesstadgas

grunder. Det torde då vara nödigt att tillse antalet ännu återstående

laga skiften, å hvilka dessa förändrade anordningar, derest de vidtoges,

skulle tillämpas. Allmänna skiftesverkets i riket ställning den 31 December

1879 framgår af följande ur Landtmäteristyrelsens underdåniga

berättelse för nämnda år hemtade uppgifter å

Mantal

, hvilka

undergått faststäldt

enskifte eller laga

skifte, eller oclc

storskifte, som tro- ligen icke rubbas, på

voro föremål för laga

skifte den 31 De- cember 1879 på

troligen komma att

undergå laga skifte

på

troligen icke komma

att undergå laga

skifte på

alla egorna

endast

inegorna.

endast

utegorna.

alla egorna.

1 endast

inegorna.

endast

utegorna.

a>

Oq ^

3 »

P

endast

inegorna.

endast

utegorna,

alla

egorna.

endast

inegorna.

endast

utegorna.

Summa

42,434

1,359

994

1,104

86

171

4,398

361

422

16,451

197

264

44,787

1.361

5,181

16,912

46,148

Utskottet tror icke lämpligt vara att, sedan sålunda 46,148 mantal

undergått skifte eller äro föremål för laga skifte, göra andra grunder

gällande för återstående 5,181 mantal, som troligen komma att undergå

laga skifte. Ej heller torde skifteskostnaderna ställa sig så höga, som

synes framgå af motionärens uppgifter, hvilka utgå från det till sin

betydelse och storlek i skilda orter så skiftande mantalet som enhet.

Med utgångspunkt från skiftade qvadratrot finner man, att då under

åren 1870—1879 genom »egentliga laga skiften» 17,419,512 qvadratrot

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

skiftades, samt skifteskostnaderna uppgingo till 7,902^559 kr. 53 öre,

följaktligen skifteskostnaden per qvadratref utgjorde 45,-t öre.

Då vidare den större frihet i skiftesverksamheten, som motionären

vill lemna åt skiftesförrättaren, och det upphäfvande af en del, denna

verksamhet nu reglerande bestämmelser, som han förordar, äfvensom

den af honom likaledes påyrkade större friheten att afsluta sämjedelningar

lätteligen skulle kunna föranleda till hvarjehanda missbruk, och

friare anordningar i sådan utsträckning skulle, särskild! med afseende

å den då i så hög grad nödiga kontroll, i tillämpningen komma att

förete mångfaldiga vanskligheter, samt då på rent administrativ väg

åtskilliga förenklingar torde kunna vidtagas i fråga om landtmätares

verksamhet vid laga skifte, äfvensom beträffande det honom tillkommande

arfvode, hemställer Utskottet,

1) att Herr Cederbergs motion icke måtte föranleda

någon åtgärd från Riksdagens sida.

Uti en inom Första Kammaren afgifna motion, N:o 24, hemställer

Herr E. Nyström om ändring af 105 och 129 §§ i Skiftesstadgan.

Enligt 105 § Skiftesstadgan vore landtmätare skyldig, vid ansvar

såsom för tjenstefel, att, när han på marken utstakat och rörlagt skiftet

samt anvisat delegarne deras egolotter, meddela delegarne alla under

förrättningen förda protokoll och afskräde föreningar jemte ego-, liäfdeoch

delningsbeskrifningar. Då detta stadgande, synnerligast hvad anginge

afslutningsprotokollet och delningsbeskrifningen, som ibland upptoge

mer än femtio ark, innefattade en i hög grad sträng fordran, för

hvars fullgörande ofta stora, om ej rent af oöfverstigliga hinder mötte,

för så vidt ej landtmätaren skulle tvingas att antingen uppehålla sig

med godemän på förrättningsstället vida längre tid än som erfordrades

eller ock uppskjuta förrättningen och hålla nytt sammanträde för handlingarnes

aflemnande samt i båda fallen förorsaka sig sjelf och delegarne

betydligt förökade kostnader; och då denna stränga fordran

icke syntes vara mera erforderlig i detta fall än vid förrättning, som

äfven Ange verkställas af landtmätare, angående tillämpning af lagen om

dikning och annan vattenafledning af den 20 Juni 1879, i hvars 50 §

blifvit bestämdt, att afskrift af förrättningshandlingarne skulle af för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

5

rättningsmarmén inom 30 dagar efter synens afslutande utgifvas, föreslår

motionären, »att, i likhet med hvad dikningslagen stadgar, landtmätare

ansvarsfritt måtte ega att fördröja skifteshandlingarnes utgifvande

till högst 30 dagar efter förrättningens afslutande, samt att 105 och

129 §§ i Skiftesstadgan i öfverensstämmelse dermed ändras.»

T underdånigt memorial den 14 Juni 1880 har Landtmäteristyrelsen

hos Kongl. Maj:t. gjort en alldeles liknande framställning, som motionären

nu hos Riksdagen; och

dä Kongl. Maj:t, enligt nådig skrifvelse af den 20 derpå följande

Augusti, ansett samma framställning icke förtjena afseende;

dä all ovisshet i afseende å rätta dagen, från hvilken besvärstiden

beträffande skiftesförrättningar skall räknas, torde böra förebyggas; men

sådan ovisshet lättare kan uppstå, då denna tid räknas, icke som nu,

från ett sammanträde under skiftesförrättningen, utan från den dag,

efter skiftets afslutande, då handlingarne af skiftesförrättaren utlemnas

till vederbörande; och

då slutligen ändring jemväl i 104 § Skiftesstadgan synes vara nödvändig,

för att ändamålet med de föreslagna ändringarne i 105 och 129

§§ skall uppnås, men förslag om ändring i 104 § nu ej föreligger,

får Utskottet hemställa,

2) att Herr Nyströms motion icke måtte föranleda

till någon Riksdagens åtgärd.

Under förnyande af sitt vid förra riksdagen afgifna men då fallna

förslag, hemställer uti motion inom Andra Kammaren, N:o 147, Herr

Victor Ekenman, med hvilken fem andre ledamöter af Kammaren sig

förenat, om ett tillägg till 3 § 1 mom. i Skiftesstadgan.

Efter det att under senare åren likartade domslut rörande rätta förståndet

af nämnda lagrum af Högsta Domstolen meddelats, kunde antagas

att våra domstolar ej vidare skulle extendera tolkningen af denna paragraf

så, att vid skiftesförrättning för grustagt eller annat ändamål afsatt

jord, sedan sådan förrättning vunnit fastställelse, Unge delas, med mindre

än att alla jordegare inom skifteslaget om sådan delning vore ense,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

Dessa vid skiften — icke allenast laga skiften utan äfven enskiften

äfvensom sådana storskiften, som i sammanhang med laga skifte vunnit

fastställelse — afsätta samfälligheter hade emellertid en vida större betydelse,

än man i allmänhet förestälde sig. Vid ifrågavarande förrättningar

hade nemligen icke sällan lemnats oskiftade ganska betydliga

jordområden ej allenast för något gemensamt behof, såsom t. ex. grustägt,

utan äfven understundom af icke någon som helst uppgifven anledning,

hvadan återstöde att antaga, det besparing i skifteskostnaden

varit enda syftet. Man hade sålunda för enskilda behof afsatt vida mer

jord än som erfordrades, och icke sällan förekomme, att skogs- eller

betesmark af hundratals tunnlands vidd lemnats såsom skifteslags samfällighet.

Med befolkningens tillväxt och jordens ökade värde instälde

sig nödvändigheten att dessa samfälligheter, då de vore större än behofvet

kräfde eller alldeles obehöfliga, finge delas. Som emellertid

en enda delegare, enligt angifna lagtolkning, kunde hindra sådant, samt

den fråga, som här förelåge, vore för jordbrukets utveckling af stor betydelse,

ville motionären i öfverensstämmelse med andemeningen i Skiftesstadgan,

genom hvilken lagstiftaren oförtydbart åsyftat, ej blott att meddelad

fastställelse å förättad delning skulle betrygga eganderätten för

framtiden, utan äfven såsom regel, att all inom skifteslaget befintlig

jord skulle delas, föreslå, »att Riksdagen ville för sin del besluta, att

till 3 § 1 mom. Skiftesstadgan göres följande tillägg: delegare dock obetaget

att i laga ordning söka och erhålla sin egolott ur skifteslags samfällighet

utbruten, vare sig ur hela, i fall den såsom sådan är obehöflig, eller

den del deraf, som öfver skjuter verkliga behofvet.»

Med anledning af en vid 1879 års riksdag väckt motion, att samfäld

mark af huru litet omfång som helst inom ett eller flera skifteslag,

då den icke till gemensam nytta för delegarne kunde begagnas, måtte

få genom delning eller egoutbyte skiftas, der minst 1/3 af delegarne sådant

önskade, anförde Utskottet, att genom 3 § i Kong]. Maj:ts förnyade

nådiga Stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866 — af innehåll,

att ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga kraft,

eller skifte, hvilket enligt Kongl. kungörelsen den 20 Februari 1821

blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga skifte, hvarå fastställelse

meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så är, att alla, hvilkas

rätt är af frågan beroende, derom åsämjas — hade omförmälda skiften

blifvit likstälda med laga kraft vunna domar, och att Utskottet icke ville

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

bidraga att rubba den ohygglighet, som vore och måste vara sådana

tillerkänd, hvadan Utskottet icke kunde tillstyrka bifall till motionen,

utan ansåge att, om, på grund af 10 kap. i Skiftesstadgan eller förut

gällande skiftesförfattningar, mark blifvit för delegarnes allmänna behof

undantagen, denna åtgärd borde vara lika förbindande, som hvarje annan

bestämmelse beträffande det verkstälda skiftet, och att det sålunda vore

i sin ordning, att för sådan undantagen marks skiftande erfordrades samtlige

delegares medgifvande. Utskottets afstyrkande hemställan bifölls i

båda Kamrarne utan votering. Vid 1880 års riksdag väcktes uti frågan

tre särskilda förslag, af Indika det ena — af nuvarande motionär —

lemnade delegare rätt att i laga ordning söka och erhålla sin egolott

ur skifteslags samfällighet utbruten, det andra för delning af samfäld

mark, då den icke för gemensamt behof till fördel kunde begagnas,

fordrade hälften af delegarnes medgifvande, och det tredje gaf vitsord

åt den, som skifta ville. Då Utskottet faun, hvad Utskottet 1879 i ämnet

anfört, vara tillämpligt å alla dessa förslag, afstyrktes de samtliga;

och utan votering bifölls detta afstyrkande af båda Kamrarne.

Några nya upplysningar eller nya skäl, hvilka skulle kunna föranleda

till vidtagande af en dylik, hela riket omfattande lagstiftningsåtgärd,

äro icke nu anförda; och då, om uti vissa orter särskilda förhållanden

möjligen skulle kunna påkalla undantag i förevarande afseende från

de allmänna bestämmelserna i ämnet, den lämpligaste utvägen för

vinnande häraf torde vara, att, efter närmare utredning af dessa särskilda

förhållanden, framställning i frågan göres hos Kongl. Maj:t, som

då blir i tillfälle att, efter pröfning af alla på saken inverkande omständigheter,

bedöma, huruvida skäl förefinnas för medgifvande af sådant

undantag, samt att, derest så finnes, vidtaga de vidare åtgärder, som

häraf kunna föranledas, får Utskottet hemställa,

3) att Herr Ekenmans motion icke måtte vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 4 April 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. Thomasson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

Reservationer

mot Utskottets hemställan i 3:dje punkten:

af Herr Anders Persson;

af Herr Ekenman, med hvilken Herrar Magnus Jonsson och Smedberg

instämt:

»På de i motionen angifna skäl och enär det under ärendets beredning

blifvit påvisadt, att i flera delar af landet, vid här ifrågavarande

skiftesförrättningar, mark afsätta till samfälligheter vida öfver behofvet

samt till och med utan uppgifvet sådant, anser jag att Lag-Utskottet bort

tillstyrka sådan förändring i Skiftesstadgan, att delning af samfäld mark

finge på någon delegares begäran ega rum i det fall att Egodelningsrätt

pröfvade den samfälda marken såsom sådan icke vara behöflig.»

Herr Asplund har icke inom Utskottet deltagit i behandlingen af

Herr Ekenmans motion.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.