Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af äterremiss utaf Utskottets Utlåtande N:o 19, öfver dels Riksdagens Justieombudsmans framställning om förbättrad lagstiftning angående förvaltningen af omyndigs egendom, dels och enskild motion i ämnet.

1881-04-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1881:51, Utlåtande, i anledning af äterremiss utaf Utskottets Utlåtande N:o 19, öfver dels Riksdagens Justieombudsmans framställning om förbättrad lagstiftning angående förvaltningen af omyndigs egendom, dels och enskild motion i ämnet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

1

N:o 51.

Ant. till Riksd. Kansli den 8 April 1881, kl, 6 e. m.

Lag-TJtskottets Utlåtande, i anledning af äterremiss utaf Utskottets

Utlåtande N:o 19, öfver dels Riksdagens Justieombudsmans

framställning om förbättrad lagstiftning angående

förvaltningen af omyndigs egendom, dels och enskild

motion i ämnet.

Uti sin till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse hade Justitieombudsmannen,

under upptagande af de brister, som enligt hans uppfattning

vidlådde bestämmelserna uti förordningen angående tillsyn å

förmyndares förvaltning af omyndigs egendom den 24 September 1861,

samt under påminnelse om Riksdagens underdåniga skrifvelse i ämnet

den 13 Maj 1869, efter en framställning af den nu gällande norska

förmynderskapslagstiftning och med förordande af till sina hufvudgrunder

angifna, denna i det hufvudsakliga liknande stadganden, föreslagit,

»att Riksdagen behagade i förnyad underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes med afseende å behofvet af betryggande föreskrifter

rörande förvaltningen af omyndiges medel taga i nådigt öfvervägande,

huruvida lämpliga bestämmelser i angifna eller annan syftning borde

meddelas, samt i sådant fall låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lag i ämnet».

Uti förevarande fråga hade äfven inom Andra Kammaren Herr N.

Boström i afgifven motion, N:o 16, under åberopande af 1869 års Riksdags

omförmälda skrifvelse, föreslagit, »att Riksdagen må i förnyad under
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1881. 7 Samt. 25 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

dårlig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, med afseende å behofvet

af betryggande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges

medel, taga i nådigt öfvervägande, huruvida lämpliga bestämmelser i det

syfte må kunna meddelas, att större säkerhet må beredas de omyndige,

samt i sådant fall låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

lag i ämnet».

Dessa framställningar blefvo till Lag-Utskottets handläggning öfverlemnade;

och uti Utlåtande N:o 19 hemstälde Utskottet, på uti utlåtandet

närmare angifna skäl,

»1) att Justitieombudsmannens framställning icke måtte föranleda till

någon Riksdagens åtgärd; och

2) att icke heller Herr Boströms motion måtte föranleda någon åtgärd

från Riksdagens sida.»

Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag har nu detta utlåtande

bjifvit af båda Kamrarne till Utskottet återförvisadt.

Af de inom Kamrarne i ärendet hållna öfverläggningar synes framgå,

att ett ordnande, på sätt Justitieombudsmannen förordat, af den svenska

förmynderskapslagstiftningen efter förebild af den norska, icke rönt

några större sympatier, men att flertalet funnit de af Justitieombudsmannen

uti einbetsberättelsen samt af särskilde ledamöter i Kamrarne

under öfverläggningen framhållna bristfälligheter uti 1861 års förordning

böra föranleda till en Riksdagens underdåniga framställning hos

Kongl. Maj:t om utarbetande, på grundvalen af 1861 års förordning,

utaf bestämmelser, som, mera än de nuvarande, kunde bereda trygghet

för förvaltningen af omyndigs medel, hvadan utlåtandet, i och för framställande

af förslag i sådant hänseende, blifvit till Utskottet återförvisadt.

De liufvudsakligaste, utaf Justitieombudsmannen angifna bristerna

i 1861 års förordning äro:

att föreskrifter saknades i fråga om, hvilken rätt borde hafva vårdnad

å förmynderskap i vissa fall, t. ex. då en omyndig icke haft eller

hade känd fader, d. v. s. vore född utom äktenskap;

att svårighet mötte för upprättandet af förteckningar öfver förmyndarena,

när icke den regel, 1861 års förordning faststält i fråga om

forum för förmynderskap, alltid funnits eller blifvit efterlefd, i följd hvaraf

den rätt, som enligt förordningens stadgande skulle hafva vårdnad å

förmynderskapet, icke alltid förordnat förmyndaren, och således icke

kunnat uppföra honom i sin förteckning öfver förmyndare, och den rätt

åter, som förordnat förmyndaren, funne sig af förordningens föreskrift

hindrad att öfver förmynderskapet utöfva vårdnad, och derföre icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51. 3

uppt°ge förmyndaren å sin förteckning, hvaraf följden måst blifva, att

förmynderskap funnes, öfver hvilka icke någon rätt hade vårdnad;

att tillförlitligheten af denna förteckning alltid måste förblifva vansklig,

så länge det icke vore föreskrifvet, att förmyndare skulle hos rätten

anmäla, när myndling blifvit myndig, dött, eller när qvinlig myndling

ingått gifte;

att föreskrift felades derom, hvilken kommuns granskningsmän

skulle granska redovisningen för förmynderskapet, när det inträffat, att

de omyndige efter fadrens död flyttat till annan kommun, låt vara under

samma rätts domvärjo, och i den kommun, dit de flyttat, egde

fastighet, ja all sin förmögenhet;

att ovisshet rådde, huruvida förmyndare-redovisning borde afslutas

efter kalenderår, eller året allt framgent beräknas från den dag,

på hvilken förmyndaren blifvit förordnad eller emottaga förmynderskapet;
att

icke stadgadt blifvit, huru domstol å landet hade att förfara

med delgifvandet af föreläggande för förmyndare, som försummat sin

redovisningsskyldighet; och

att alltför otillräckliga föreskrifter blifvit gifna angående förfaringssättet,

då granskningsmännen anmält, att det vore nödigt att förmyndaren

lemnade inteckning i sin fasta egendom eller annan säkerhet

för de förmyndaremedel, som hos honom innest-ode, enär af den hithörande

5 § i förordningen det icke kunde inhemtas, huru en sådan

skriftlig handling borde upprättas, som för intecknings ernående erfordrades,

ej heller huru den intecknade handlingen eller annan lernnad

säkerhet skulle förvaras, derest förmyndaren, i hvilkens fastighet inteckningen

beviljats, eller hvilken lemnat säkerheten, fortfarande bibehölles

vid förmynderskapets förvaltning.

Utom de sålunda af Justitieombudsmannen framstälda anmärkningar

hafva, vid ärendets behandling inom Riksdagen, ytterligare åtskilliga

andra blifvit anförda, såsom:

att icke stadgadt funnes, det underrättelse skulle rätten meddelas,

när förmyndare aflede eller när förmyndare eller myndling flyttade från

ort till annan;

att viss tid icke funnes bestämd för uppdraget att vara god man;

att genom nuvarande skyldighet för hvarje särskild förmyndare att

till rätten ingifva den summariska uppgiften både för domare och förmyndare

större besvär uppstode, än om de summariska utdragen, socknevis

ordnade, genom vederbörande granskningsmän eller kommunalnämnd

ingåfves till rätten;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51,

att, då anmärkning mot af förmyndare afgifven årsräkning eller eljest

mot förmyndares vederhäftighet skulle af rätten pröfvas, hvarken

granskningsman eller någon annan vore förpligtad att föra talan för den

omyndige; och

att rätten, i brist af uttrycklig föreskrift, icke, vid förekommande

giltig anledning, vare sig på grund af anmälan eller annorledes, att förmyndare

vore mindre vederhäftig, ansåge sig kunna utan hans hörande

omedelbarligen skilja förmyndaren från hans uppdrag.

De särskilda antydningar, som, utöfver hvad utaf sjelfva anmärkningarne

omedelbarligen framgår, gifvits angående lämpligaste sättet att afhjelpa

de framhållna olägenheterna, torde kunna så sammanfattas, att man

i allmänhet ansett, det mycket skulle kunna vinnas i större betryggande

af omyndiges medel, derest gode männen eller kommunalnämnden ålades

ökade skyldigheter samt de derjemte erliölle utsträckt befogenhet.

På grund af hvad Utskottet nu anfört, får Utskottet, med anledning

af återremissen, vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t låta öfverse nu gällande lagstiftning

angående tillsynen å förmyndares förvaltning

af omyndigs egendom samt, med bibehållande af

hufvudbestämmelserna uti förordningen den 24 September

1861, föreslå de ändringar i eller tillägg till

samma förordning, som, på grundvalen af ökade skyldigheter

för gode männen och för dem utsträckt befogenhet,

i förening med andra ändamålsenliga bestämmelser,

leda till större trygghet vid förmyndaremedels

förvaltning, eller ock, der Kongl. Maj:t finner detta

syfte kunna med andra grunder för förvaltningen bättre

vinnas, till Riksdagen i ämnet göra den framställning,

som häraf må blifva en följd.

Stockholm den 8 April 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

Reservation:

af Herr Magnus Jonsson, mot den af Utskottet begagnade motivering

och mot senare delen af Utskottets hemställan.

Herr Grefve Mörner har, i följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen,

icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.