Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Riksgäldskontor ets förvaltning under den tid, som förflutit sedan lörjan afl 1880 års ''Riksdag.

1881-02-14 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1881:4, Utlåtande, angående Riksgäldskontor ets förvaltning under den tid, som förflutit sedan lörjan afl 1880 års ''Riksdag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande Ko 4.

1

N:o 4.

Ank. till Eiksd. Kansli den 16 Febr. 1881, kl. 12 midd.

Utlåtande, angående Riksgäldskontor ets förvaltning under den tid,

som förflutit sedan lörjan afl 1880 års ''Riksdag.

(R. A.)

Sedan Stats-Utskottet numera tagit kännedom om den utaf Riksdagens

ar 1880 församlade revisorer afgifna berättelse om granskningen af Riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse till Utskottet remitterats

och bland Kamrarnes ledamöter i tryck utdelats, samt genomläst de protokoll,

hvilka blifvit hos fullmäktige i Riksgäldskontoret förda efter den 12

Augusti 1880, med hvilken dag revisorernes protokollsgranskning slutade

till och med den 22 Januari 1881, å hvilken dag fullmäktiges berättelse

till innevarande ars Riksdag blifvit afgifven, får Utskottet härmed afgifva

yttrande öfver hvad revisorerne uti sin berättelse i ett eller annat hänseende

erinrat och föreslagit samt hvad i öfrigt vid berörda, af Utskottet verkstälda

granskning förekommit.

l:o.

Angående den riksdagsmän och statsrevisorer tillkommande

resekostnadsersättning.

(Rev.-ber. sid. 71 och 72.)

,^e<^an 1867 ars Riksdag, i afseende på den resekostnadsersättning, som

tillkomme ledamot af Riksdagens Andra Kammare, beslutat att, då resan

skedde pa jernväg, riksdagsman skulle ega såsom godtgörelse beräkna afgiften

tor plats i första klassens vagn, väcktes vid 1868 års riksdag förslag, att

såsom sådan resekostnadsersättning skulle beräknas afgiften för plats i andra

Bih. till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

klassens vagn med snälltåg, med anledning hvaraf Stats-Utskottet uti deröfver

afgifvet utlåtande yttrade, att det syntes billigt, att då någon traktamentsersättning

under resedagarne icke utgick, utan den bestämda godtgörelsen

innefattade ersättning för alla de kostnader, riksdagsman under resan finge

vidkännas, den, som icke ville af egna medel bestrida lefnadskostnaden under

resan, måtte ega någon utväg att genom begagnandet af andra klassens vagn

på jernväg betäcka denna kostnad; hvadan Stats-Utskottet hemstälde, att det

vid'' föregående riksdag i berörda afseende meddelade stadgande skulle fortfarande

lända till efterrättelse, intilldess Riksdagen annorlunda beslutade;

och blef denna hemställan af Riksdagen bifallen. Nämnda stadgande, hvari

någon ändring sedermera icke skett, gäller äfven med afseende å den resekostnadsersättning,

som tillkommer statsrevisorer.

Riksdagens senast församlade revisorer hafva nu å sid. 71 och 72 af

sin berättelse om granskningen af Riksgäldskontorets tillstånd och förvaltningförmält,

hurusom efter den tid, då förenämnda godtgörelse bestämdes, statens

jern vägar vunnit en högst betydlig utsträckning, hvarjemte den enskilda

företagsamheten åstadkommit ett stort antal dylika samfärdsmedel. Icke ens

på statens jernbanor ombesörjdes trafiken på enahanda sätt. På största

delen af dessa banor vore anordnade snälltåg, person- och blandade tåg samt

godståg, och uppehölles persontrafiken på snälltågen med första och andra

samt till en del tredje klassens vagnar, på person- och blandade tågen med

första, andra och tredje klassens vagnar samt på godstågen med andra och

tredje klassens vagnar. På den återstående delen af statsbanorna förekomme

endast blandade tåg och godståg, medförande andra och tredje klassens vagnar.

På en del af de enskilda jernvägarne underhölles trafiken med första, andra

och tredje klassens vagnar, på en annan del med första och tredje klassens,

och åter på en annan del med andra och tredje klassens vagnar. Huruvida

på alla dessa jernvägar förekomme samma slag af tåg som på statsbanorna,

hade revisorerne sig ej med visshet bekant. Priset för personbefordran å

statens jernvägar vore beroende af det slags tåg och den klass vagn, som

begagnades, samt å de enskilda jernvägarne åtminstone af sistnämnda omständighet.

Vid de sålunda anförda förhållanden hade olika uppfattning förekommit,

huru den riksdagsman eller statsrevisor tillkommande resekostnadsersättning

rätteligen borde beräknas.

Så hade för åtskilliga riksdagsmän, som vid resa till 1880 års Riksdag

färdats på norra stambanan, såsom godtgörelse beräknats afgiften för plats i

andra klassens vagn på den grund, att på denna bana icke funnits första

klassens vagnar. Desse riksdagsmän gjorde härom anmälan hos fullmäktige,

Indika beslöto, att till så väl dem, som ock de ledamöter af Andra Kam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4,

3

Blaren, h vilka voie med dem i lika kategori, men icke om enahanda afdrag

ä deras reseräkningar gjort anmälan, låta utbetala skilnaden mellan hvad

de i resekostnadsersättning uppburit och det belopp, som borde dem tillkomma,

med iakttagande deraf, att ersättning till dem vid resa å statsbana utginge

efter afgift för första klass jernväg; hvarjemte fullmäktige förordnade, att

för bansträckning, som ej med första klassens vagnar trafikerades, dylik

första klassens afgift skulle beräknas till det belopp, som, enligt den i gällande

statstariff angifna proportion mellan afgift för första och andra klass,

motsvarande afgift för första klass å sådant slag af bantåg, snälltåg eller

blandadt tåg, som för resan begagnats.

o Sedan under år 1880 en statsrevisor, som färdats på enskild jernväg,

hvarå första klass ej begagnades, till en station på statsbana och derifrån

på samma bana till revisionsorten, för hela denna vägsträcka beräknat såsom

godtgörelse afgiften för plats i första klassens vagn med snälltåg på statsbana,

och efter det mot berörda beräkning anmärkning gjorts, hade fullmäktige,

i öfverensstämmelse med hvad vid beräkning af Andra Kammarens ledamöters

kostnad för resa till riksdagsorten iakttoges och med godkännande af den

gjorda anmärkningen, funnit kostnaden för resan på den enskilda jernvägen

ej kunna beräknas efter pris för annan vagnsklass än den »bästa», å taxan

för ifrågavarande enskilda jernvägslinie upptagna klass.

Vid dessa förhållanden hafva revisorerne ansett af vigt, att beräkningen

af ifrågavarande resekostnad, då resan skedde på enskild jernväg,

närmare bestämdes.

Utskottet delar den åsigt om rätta tolkningen af ifrågavarande bestämmelser,

som ligger till grund för fullmäktiges i Kiksgäldskontoret ofvan

anförda beslut. Vid resa å statsbana, der den gällande allmänna tariffen

angifver proportionen mellan afgift å första och å andra klass, låter det sig

lätteligen göra och synes vara med 1868 års Riksdags beslut öfverensstämmande

att medgifva beräkning af afgift efter första klass, äfven om, af eu

eller annan anledning, dylik klass ej på den ifrågavarande bansträckningen

för tillfället begagnas. För enskild jernbana åter saknas hållbar rättsgrund,

enligt hvilken proportionen mellan en å banan verkligen begagnad klass och

en derstädes icke befintlig skulle kunna beräknas. Då sålunda en bestämmelse

om dylik proportion för resa å enskild jernväg ej utan godtycklighet

skulle kunna meddelas och så mycket mindre synes vara behöflig som, på

sätt Utskottet inhemtat, första klass verkligen förefinnes vid de flesta’ enskilda

jernvägar i landet, hemställer Utskottet,

att revisorernes ifrågavarande framställning ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

2:o.

Angående statens fordran hos the G! el It va ra Company limited

för lyftade medel af anslaget till rensnings- och

kanaliseringsarbeten i Lille eif.

(Rev.-ber. sid. 77.)

Af det anslag å 852,000 kronor, som Rikets Ständer vid 1862—1863

års riksdag beviljade för rensnings- och kanaliseringsarbeten i Lule eif, blefvo

under år 1865 till bolaget the Gellivara Company limited, som enligt Kong],

Maj:ts den 11 Oktober 1864 dertill lemnade tillstånd förbundit sig att utföra

sagda, arbete, utbetalda 500,000 kronor. Sedan nämnda bolag icke långt

derefter afträdt sin egendom till sina borgenärer, och densamma blifvit försåld,

uppstodo tvister rörande utdelning af den derför influtna köpeskilling,

Indika tvister först under år 1879 blifvit bragta till slut. Å sid. 77 af revisionsberättelsen

meddelas, att fullmäktige i Riksgäldskontoret i sin till statsrevisorerne

afgifna berättelse upplyst att, efter det konkursen numera afslutats,

den enda utdelning, af 5 procent, som tillkommit oprioriterade fordringsegare,

blifvit till Riksgäldskontoret för dess fordran erlagd med 25,000 kronor;

och hafva med anledning häraf revisorer^ hemstält, att återstående beloppet

af nämnda fordran måtte få ur Riksgäldskontorets räkenskaper afskrifvas.

Utskottet bär mot berörda förslag ej något att erinra och hemställer,

att återstoden 475,000 kronor af Riksgäldskontorets fordran

för det till återbetalning förfallna anslagsbelopp för

rensnings- och kanaliseringsarbeten i Lule eif må ur Riksgäldskontorets

räkenskaper afskrifvas.

3:o.

Angående Strömsliolms nya kanalbolag.

(Rev.-ber. sid. 86— 99. Uti. sid. 220—224.)

a) Angående användandet af ett belopp kanalbolaget tillfallna

expropriationsmedel.

Å sid. 90 och 91 af revisionsberättelsen omförmäles, att sedan 1878

års statsrevision hemstält, att de af Oxelösund—klen—Yestmanlands jern
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o å.

5

vägsaktiebolag till kanalbolaget lemnade expropriationsmedel, 9,054 kronor 35

öre, utgörande, enligt nämnde revisorers uppgift, ersättning för de olägenheter,

Indika tillskyndats kanalbolaget genom jernvägens framdragande öfver

hamn- och lastageplats^! vid Borgåssund, borde upptagas i kanalverkets räkenskaper

såsom en fond, deraf årliga räntan borde beräknas bland kanalverkets

inkomster, hade bolaget den 26 November samma år beslutat, att till

svar derå skulle meddelas, att ifrågavarande expropriationsmedel komme att

med då innevarande år öfverföras till kanalbolagets räkenskaper och förvaltas,

på sätt statsrevisorerne ansett böra ske. Emellertid hade, enligt hvad

kanalrevisorerne nu anmält, bolaget sedermera å bolagstämma den 24 Oktober

1879 beslutat begagna en del af. dessa medel till afbetalning å dess domfästa

skuld till Riksgäldskontor et. Som dock, utom det att nämnda åtgärd

icke öfverensstämde med det förfaringssätt, bolaget förut förklarat sig vilja

iakttaga, det syntes vara af vigt, att expropriationsmedlen bibehölles, för att

med dem bekosta de förbättringar å hamn- och lastageplatsen, som otvifvelaktigt

komme att finnas behöfliga, samt sålunda undanrödja de olägenheter,

för hvilka dessa medel utgjorde ersättning, hafva kanalrevisorerne framhållit

nödvändigheten deraf att bolaget, så snart det kunde ske, måtte af sina inkomster

afsätta så stort belopp, som erfordras till återgäldande af hvad bolaget,

på grund af sist omförmälda beslut, användt eller kunde komma att

använda.

Hamn- och lastageplatsen vid Borgåssund hade, enligt hvad 1880 års

statsrevisorer vidare förmäla, genom Kongl. Maj:ts dom den 30 Juli 1878

förklarats icke tillhöra aktieegarne såsom sädane, utan vara en kanalverkets

egendom, hvars afkastning skulle redovisas i enlighet med föreskriften i § 6

af Kongl. Maj:ts nådiga privilegium för Strömliolms nya kanalbolag den 28

April 1842. Bolagets här ofvan omförmälda beslut att, på sätt 1878 års

statsrevisorer hemstält, i kanalverkets räkenskaper upptaga och bokföra ifrågavarande

expropriationsmedel såsom en fond, af hvilken årliga ränteafkomsten

skulle beräknas bland kanalverkets inkomster, vore således endast en

verkställighet af hvad Kongl. Maj:t i nämnde dom föreskrifvit. 13å bolaget

sedermera, med ändring af sitt förut fattade beslut, användt en del af dessa

medel att dermed gälda aktiebolagets skuld till Riksgäldskontoret, syntes bolaget

hafva gjort sig skyldigt till ett förfarande, som icke stode i öfverensstämmelse

med meranämnde dom. Statsrevisorerne hafva derför hemstält, det

fullmäktige i Riksgäldskontoret måtte få sig ålagdt att vidtaga de åtgärder,

som erfordrades för att till kanalverket återvinna hvad sålunda blifvit utbetaldt.

Kanalbolagets styrelse har i sin häröfver afgifna förklaring (sid 220

och 221), till hvilken Utskottet tillåter sig att hänvisa, bestridt rigtigheten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

af statsrevisorernes uppfattning om de föremål, ifrågavarande expropriationsmedel

rätteligen afsåge, samt i öfrigt hufvudsakligen andragit att, sedan

verkställighet frän Riksgäldskontorets sida fordrats af Kongl. Maj:ts ofvanberörda

nådiga dom, genom hvilken kanalbolaget blifvit förpligtadt till Riksgäldskontoret

inbetala ett af godemän till 80,338 kronor 47 öre bestämdt

belopp, så hade, enligt bolagets uppfattning, bolaget icke egt underlåta att i

afräkning å den domfästa skulden till Riksgäldskontoret inleverera hvad af

bolagets tillgångar funnes disponibelt och hvaraf bolagets tillvaro ej vore

beroende. Då en slutlig dom vore gällande mot hvilken myndighet som helst,

hade bolaget antagit, att någon del af bolagets tillgångar icke finge undandragas

fordringsegaren endast på grund af ett bolagets eget, till efterkommande

af statsrevisorernes uttalade åsigt, fattade beslut om ifrågavarande

medels öfverförande till särskild räkning. Ett sådant undandragande af tillgångar

till förfång för en fordringsegare skulle, efter bolagets åsigt, icke

öfverensstämt med en gäldenärs pligter. Skulle emellertid statsrevisorernes

åsigt slutligen pröfvas rigtig, kunde i förevarande fall saken lätteligen rättas

derigenom, att ifrågavarande till Riksgäldskontoret inbetalda medel derifrån

återlevererades till kanalverket för att i dess räkenskaper upptagas.

Utskottet, som funnit sig för det närvarande ej böra i bedömande af

kanalbolagets förfogande öfver dess tillgångar ingå i vidsträcktare mån än

statens fordringsanspråk hos bolaget föranleder, anser visserligen revisorer^

hafva egt skäl att på de i förevarande fråga för handen varande förhållanden

fästa Riksdagens uppmärksamhet, men då dessa förhållanden ej torde

innebära giltig anledning till ett beslut, hvarigenom bolagets betalningsförmåga

kunde komma att ytterligare förminskas, hemställer Utskottet,

att revisorernes ifrågavarande förslag ej må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

b) Angående den för åren 1875—1878 bolagets délegare gifna utdelning.

I afseende å ofvanomförmälda utdelning förekommer å sid. 93 och 94

af revisionsberättelsen en uträkning, till hvilken Utskottet, beträffande de

närmare detaljerna deri, får hänvisa och enligt hvilken delegarne i bolaget

skulle hafva bekommit, utöfver den dem enligt bolagets privilegium medgifna

högsta utdelning af 22,500 kronor årligen, ytterligare för September—December

månader år 1875: 3,514 kronor 91 öre; för år 1876: 2,740 kronor 23

öre och för år 1877: 2,573 kronor 30 öre, hvilka tre belopp, utgörande tillsammans

8,828 kronor 44 öre, det syntes statsrevisorerne, att bolaget, till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 4.

följd af Kong! Maj:ts åberopade dom, vore skyldigt att, jemte ränta derå

till statsverket återbära.

Kanalbolagets styrelse åter har i sin förklaring (sid 221) uppgifvit,

att berörda utredning hvital’ på origtig uppgift om sakförhållandet, i det att

de för åren 1875, 1876 och 1877 uppgifna, i särskild räkning upptagna inkomsterna,

respektive 3,915 kronor 91 öre, 9,070 kronor 23 öre och 8,903

kronor 30 öre, icke förefunnits utöfver de egentliga kanalinkomsterna, utan

varit inräknade Hand dessa, så att bolaget — i stället att, såsom af revisorerne

antagits, hafva bekommit år 1875 26,014 kronor 91 öre, 1876

25,240 kronor 23 öre och 1877 25,073 kronor 30 öre -— uppburit icke

mera än 22,099 kronor år 1875 och hvartdera året 1876 och 1877 16,170

kronor och således vida under hvad privilegierna medgifva; att aktieegarne

ar 1878 icke erhållit någon som helst utdelning; samt att de under berörda

år Överskjutande inkomster ingått bland de till Riksgäldskontor^ levererade

medel.

Utskottet har, efter granskning af förhållandet, funnit att aktieegarne

i bolaget, såsom styrelsen uppgifvit, under de ifrågavarande åren ej fått uppbära

högre utdelning än, för år 1875 kronor 22,099; för år 1876 kronor

16,170; för år 1877 likaledes kronor 16,170 och för år 1878 ej någon

utdelning, samt att de belopp, revisorer^ antagit vara utöfver nämnda

utdelning till aktieegarne utbetalda, i utdelningen ingått; och hemställer Utskottet

alltså,

o att revisorernes ifrågavarande framställning ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

c) angående fullgörande af lolagets betalningsskyldighet till

Riksgäldskontor et.

Om hvad revisorerne i afseende härå anfört, äfvensom om en i samma

ämne väckt, till Utskottet remitterad enskild motion kommer Utskottet framdeles

under riksdagens lopp att afgifva särskildt utlåtande;

hvilket Utskottet härmed får anmäla.

4:o.

Angående Dalslands kanalaktiebolag.

(Rev.-ber. sid. 98—105).

Revisorerne hafva å sid. 98—105 af sin berättelse fullföljt den redogörelse

öfver förhållandet med Dalslands kanalaktiebolag och dess skuld till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 4.

staten, som återfinnes i deras under de senaste tio åren afgifna revisionsberättelser

om granskningen af Riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning.

Bolaget häftar fortfarande i en ganska betydlig, förfallen och ogulden

skuld till Riksgäldskontor, ett förhållande som härrör till en del deraf att,

på sätt i ofvan åberopade revisionsberättelser närmare förmärs, de tecknade

aktiebeloppen ej kunnat till fullo indrifvas, men, enligt hvad bolagsstyrelsen

i en till fullmäktige ingifven skrift anfört, hufvudsakligen af de genom en

tilltagande konkurrens minskade trafikinkomsterna. Då bolagets styrelse

synes sträfva efter att, så vidt möjligt, fullgöra bolagets betalningsskyldighet

och senast den 23 sistlidne December å bolagets skuld till Riksgäldskontor

för lånet till segelleds öppnande från Hattefura vid Venern till sjön Stora

Lee inbetalt 23,928 kronor, samt då, på sätt Utskottet vid läsningen af fullmäktiges

i Riksgäldskontoret protokoll inhemtat, fullmäktige fortfarande hafva

sin uppmärksamhet på bolaget fästad och under nästlidne Januari månad

låtit anmana detsamma att erlägga det förfallna, oguldna beloppet, finner

Utskottet sig ej hafva att föreslå någon Riksdagens åtgärd mot bolaget,

utan får endast meddela, att beloppet af bolagets förfallna, oguldna skuld

för ofvannämnda lån för det närvarande utgör, å 1878 års annuitet återstående

7,790 kronor 5 öre samt 1879 och 1880 års annuiteter hvardera

40,000 kronor, således tillhopa 87,790 kronor 5 öre.

Å det bolaget gifna lån för kanal- och slussanläggning mellan sjöarne

östra och vestra Silen hafva de förfallna annuiteterna behörigen gnidits.

5:o.

Angående Kinda kanalaktiebolag.

(Rev,-ber. sid. 106—109.)

A sid. 109 af sin berättelse anmäla revisorerne, att af den vid

1879 års slut förfallna annuitet 21,875 kronor å lånet för utsträckning af

Kinda båtled icke något till den 8 September 1880 blifvit till Riksgäldskontoret

levereradt.

Utskottet får härmed upplysa, att nämnda belopp den 30 December

1880 till Riksgäldskontoret inbetalts, men att den vid 1880 års slut förfallna

annuitet af likaledes 21,875 kronor ännu ej blifvit gulden; och hafva fullmäktige

låtit erinra bolaget om beloppets inbetalning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

9

6:o.

Angående Uddevalla—Yenersborg—lierrljiuiga

jernvägsaktiebolag.

(Rev.-ber. sid. 122—125.)

I revisionsberättelsen, sidorna 124 och 125, meddelas, att af den vid

1879 års slut förfallna annuitet 162,000 kronor å det för anläggning- af

jernväg från Herrljunga öfver Yenersborg till Uddevalla utbetalta lån intill

Augusti månads slut år 1880 erlagts tillhopa 150,000 kronor.

Utskottet får anmäla, att återstående 12,000 kronor jemte förskrifven

öfverränta under September månad sistnämnda år inbetalts; att af den vid

1880 års slut förfallna annuitet å likaledes 162,000 kronor ett belopp af

50,000 kronor behörigen guldits; samt att fullmäktige låtit uppmana bolaget

att erlägga af denna annuitet återstående 112,000 kronor jemte ränta.

7:o.

jr

Angående Bergslagernas jernvägsaktiebolag.

(Rev.-ber. sid. 158—163.)

Re visor erne anmäla å sidan 163, att den ränta, som den 15 Juli

1880 till betalning förfallit å de enligt 1878 års riksdags beslut af Riksgäldskontoret

inköpta Bergslagernas jern vägsaktiebolags 5-procent-obhga tioner,

ännu vore obetald, men att bolaget den 15 Januari 1880 infriat utlottade

och då förfallna obligationer å tillhopa 30,600 kronor, som af Riksgäldskontoret

innehades.

Utskottet har inliemtat, att ej blott nyssnämnda den 15 Juli sistlidna

år förfallna ränta, utan äfven den ränta å ifrågavarande obligationer, som

den 15 Januari innevarande år till betalning förfallit, ännu ej guldits; hvaremot

bolaget den 15 Januari innevarande år inlöst då förfallna, Riksgäldskontoret

tillhöriga obligationer å ytterligare 27,900 kronor. Beloppet af

återstående Riksgäldskontor tillhöriga, af Bergslagernas jernvägsaktiebolag

utfärdade obligationer utgör för närvarande 6,695,100 kronor.

Bill. till Biksd. Prot. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 4.

8:o.

Angående ansvarsfrihet för Iliksgäldskontorets styrelse.

Då Stats-Utskottet vid den nu verkställa granskningen af Riksgäldskontor

ets styrelse och förvaltning funnit fullmäktige i nämnda kontor hafva

med nit och omsorg uppfylt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, tillstyrker Utäta

fullmäktige må tillerkännas full ansvarsfrihet för

alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti deras

protokoll från den 21 Januari 1880 till och med den 22

Januari 1881.

Stockholm den 14 Februari 1881.

På Stats-Utskottets vägnar:

E. KEY.

Reservation:

af Herr Ola Andersson, som yttrade: _ o

»För min del anser jag, att Utskottet bort i detta sitt utlåtande angående

Riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början

af 1880 års riksdag, intaga någon redogöielse för det i Mars månad 1880

afslutade svenska statslånet, den vigtigaste och på statens finanser mest ingripande

åtgärd, som Riksgäldskontoret vidtagit ej blott under den forvaltningsperiod,

detta utlåtande afser, utan äfven sedan ännu längre tid tillbaka.

Det är sant, att en redogörelse för nämnda Iåneaftal i revisionsberättelsen

förekommer och derigenom bragts till Riksdagens kännedom; men till Utskottets

grundlagsstadgade granskningsåliggande hade det efter mm tanke

hört att vid tillstyrkandet af decharge, hvari jag till fullo instämmer, inför

Riksdagen lemna en belysning, t. ex. af en inom Riksdagen offentliggjord

Jemförelse mellan de nära samtidigt afslutade svenska och norska statslånen,

hvarmed det förhåller sig på följande sätt: Af 1880 års Norska Stortings

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

11

tryckta förhandlingar, hvilka innehålla en fullständig redogörelse för det norska

statslånet, inhemtas, att den omtalade skilnaden i kurs, bestående deruti

att de svenska 4-procent-obligationerna öfverlätos till 95 procent, under det

de norska med samma ränta betingade 97 s/4 procent, är till största delen

endast skenbar, i det att vid det norska lånet förekom ett discontoafdrag, en

s. k. räntejouissance, hvarigenom den nominella kursen af 97 s/4 procent nedbragtes

till en verklig af 95,462 procent. Den lilla skilnad af ej fullt 1/s procent,

som derefter qvarstår, motsvaras till fullo af andra skiljaktigheter till

det svenska lånets förmån. Det svenska lånet var 2,200,000 pund sterling,

som till fullo öfvertogos; den öfvertagna andelen af det norska endast 881,000

pund sterling. Det svenska lånet var på 50 år, det norska på 54. Den

öfvertagna andelen af det norska lånet stäldes till norska statsverkets disposition

med hela sitt belopp genast å obligationernas utgifningsdag den 15 April

1880, en väsentlig fördel för långifvarne, som befriade dem från och på norska

statsverket öfverflyttade omsorgen om lånemedlens förräntande till dess

de kunde för afsedt ändamål af staten användas. Vid det svenska lånet åter

medgafs långifvarne rätt till inbetalning, en månad efter uppsägning, af endast

den obetydliga del af lånet, omkring 221,000 pund sterling, som afsåg

nya lånebehof; hvaremot för hela den till konvertering af 1864 och 1866

års svenska statslån afsedda återstoden, omkring 2,000,000 pund sterling,

är stadgadt, att konverteringen skulle ske på ett sätt, som ej förorsakade

svenska staten någon ränteförlust, i följd hvaraf valutan för detta betydliga

belopp ej tick ställas till Biksgäldskontorets förfogande förr än å de tider —

ett helt år efter kontraktets afslutande — då medlen kunde till konverteringen

användas, genom hvilken bestämmelse långifvarne öfvertogo vare sig hela

risken af förändrade penningeförhållanden under ett år eller, för de obligationer,

som kunde under mellantiden af dem säljas, omsorgen om och risken af

de för försäljningen inflytande medlens förräntande under låga discontosatser,

för långifvarnes egen räkning.

Om härtill lägges, att vissa participanter i det svenska lånet ytterligare

åtogo sig förräntning till den 15 September af ofvan omförmälda

221,000 pund sterling; att uppsägningstiden för de till konvertering uppsagda

svenska lånen var ett år, för de norska åter endast tre månader; att

stämpelkostnaden såväl för det norska som för det svenska lånet drabbade

låntagaren; samt att den betingade inlösningsprovisionen är för det svenska

lånet V4-dels, för det norska \ ..-dels procent, torde framgå, att föreställningen

om det norska lånets fördelaktighet i jemförelse med det svenska ej är på

verkliga sakförhållanden grundad; hvilket jag ansett lämpligen kunna omnämnas

vid redogörelsen för Biksgäldskontorets förvaltning i denna del».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.