Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Proposition om afsättande af räntebärande obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor till en garantifond för aktiebolaget Sågverksegarnes garanti förening.

1881-04-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1881:61, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Proposition om afsättande af räntebärande obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor till en garantifond för aktiebolaget Sågverksegarnes garanti förening.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 61.

1

N:o 61.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1881, kl. 12 raidd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Proposition om afsättande af

räntebärande obligationer till nominelt belopp af tre millioner

kronor till en garantifond för aktiebolaget Sågverksegarnes

garanti förening.

(II. Ä).

Sedan 1879 års Riksdag beslutat att genom Riksgäldskontoret ställa till

Kongl Maj:ts förfogande räntebärande obligationer till nominelt belopp af tre

millioner kronor af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som de till allmänna

hypoteksbanken såsom grundfond öfverlemnade, för att utgöra reservfond för en

»Sågverksegares garantiförening», samt Kongl. Maj:t den 6 Juni nämnda år,

uppå derom gjord ansökning, faststält reglemente och bolagsordning för en dylik

förening, afsedd att under benämning aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförening

bereda förlag åt idkare af sågverksrörelse inom landet, så har styrelsen

för nämnda bolag, hvars verksamhet enligt reglementet blifvit begränsad till

April månad år 1882, i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, jemte förmälan att

under bolagets tillvaro den åsigt mer och mer stadgat sig, att en permanent

kreditinrättning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bolagets organisation,

icke blott vid tillfälliga störande fluktuationer på trämarknaden utan jemväl i

öfrigt skulle vara af synnerligt gagn för den svenska sågverksrörelsens lugna

och betryggade verksamhet samt, med bifogande af ett vid bolagsstämma med

Bill. till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

delegarne i bolaget den 15 December 1880 hållet protokoll, utvisande att för

fortsättande af bolagets verksamhet efter den nuvarande oktroj tidens slut visst

aktiekapital blifvit tecknadt, å aktietecknarnes vägnar och enligt uppdrag af

bolaget, dels understält Kongl. Maj:ts pröfning ett af bolaget antaget förslag

till förändradt reglemente och bolagsordning för bolaget, dels ock anhållit, att

proposition måtte till Riksdagen aflåtas derom, att omförmälda reservfond fortfarande

måtte komma bolaget till godo.

Efter inhemtande af såväl fullmäktiges i Biksgäldskontoret som ock Skogsstyrelsens

yttranden i ämnet har Kongl. Maj:t i en till Stats-Utskottets behandling

remitterad nådig proposition af den 26 sistlidne Mars (N:o 26), under åberopande

af ett den nådiga propositionen bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för nämnda dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att de af Riksgäldskontoret

utfärdade obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor,

hvilka nu vore lemnade såsom reservfond till aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförening,

måtte, för att bereda bolaget tillfälle att fortsätta sin verksamhet

under ytterligare tio år utöfver den hittills faststälda tiden, fortfarande afsättas

att utgöra en garantifond för bolaget under vilkor, att bolaget ordnades i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de uti det ingifna förslaget till förändradt

reglemente och bolagsordning angifna grunder med de jemkningar och tillägg

deri, som i statsrådsprotokollet funnes omförmälda.

Såsom af omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, innehåller nyssnämnda

förslag till reglemente och bolagsordning, beträffande grunderna för bolagets

organisation och verksamhet, hufvudsakligen:

att bolagets aktiekapital skall utgöra minst eu million och högst tre

millioner kronor samt fördelas i aktier, lydande å 5,000 kronor;

att delegarne i bolaget, senast två månader efter det styrelsen blifvit tillsatt,

skola, på anfordran af styrelsen, inbetala tjugu procent af aktiekapitalet

och afgifva förbindelser att betala återstoden tre månader efter uppsägning,

samt att styrelsen egen att i den mån, styrelsen finner bolagets ställning det

kräfva, infordra återstående aktiebeloppet;

att bolaget skall träda i verksamhet så snart tjugu procent af aktiebeloppet

blifvit inbetaldt och delegarne aflemnat förbindelser å återstående beloppet;

att bolaget eger anskaffa för rörelsen erforderliga medel, antingen genom

direkt upplåning eller genom utfärdande af obligationer, samt att de sålunda

upplånade beloppen må uppgå till högst tio gånger aktiekapitalet och icke i något

fall öfverstiga femton millioner kronor;

att bolaget utlemnar lån mot pant af trävaror, upplagda å plats, hvaröfver

bolaget ensamt har disposition;

att lån ej får lemnas till högre belopp än två tredjedelar af den lemnade

pantens försäljningsvärde, och ej heller på längre tid än ett år;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 61

3

att den, som panten bjuder, alltid skall hafva densamma för eldskada försäkrad

i brandstodsbolag, med af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning, och vid

pantsättningen öfverlåta försäkringsbrefvet å långifvaren;

att utaf den vinst, som uppkommer af bolagets rörelse, skall bildas

en garantifond, hvartill årligen afsättes tjugu procent af behållna inkomstbeloppet;
att

nyssnämnda medel skola göras räntebärande genom insättning i allmän

bankinrättning, eller genom köp eller belåning af obligationer, af viss uppgifven

beskaffenhet;

att denna garantifond, så länge bolagets verksamhet fortfar, ej får anlitas

förr än sådant till gäldande af bolagets skulder finnes erforderligt;

att, derest Riksdagen medgifver bolaget rätt att till reservfond disponera

ett belopp af tre millioner kronor i statsobligationer, dessa obligationer ej

må pantsättas eller försäljas till betäckande af bolagets skuld, förr än full betalning

för aktieegarnes förbindelser blifvit erlagd eller, om full inbetalning af

någon utaf dessa förbindelser oaktadt uppsägning underlåtits, exekutiva åtgärder

för indrifvande deraf af styrelsen påkallats och bolaget, efter användande af

garantifonden, ändock befunnes sakna tillgångar till fullgörande af sina förbindelser

mot långifvarne;

att dessa obligationer icke i någon händelse få användas till anskaffande

af medel för bolagets utlåningar;

att bolaget, derest, genom inträffade förluster eller af annan orsak, icke

blott hela garantifonden utan äfven tjugu procent af det tecknade aktiekapitalet

blifva medtagna, skall upplösas, så vida icke inom tre månader aktiekapitalet

blifvit återstäldt till sitt förra belopp;

att bolaget likaledes skall upplösas, derest någon del af reservfonden

blifvit använd, utan att inom tre månader derefter antingen de använda obligationerna

åter blifvit af bolaget deponerade eller full betalning för desamma till

Riksgäldskontoret erlagts;

att, innan bolaget upplöses, alla förbindelser till bolagets långifvare skola

infrias, samt de af Riksdagen anvisade statsobligationer till Riksgäldskontoret

återställas;

att, derest dessa obligationer i sin helhet eller till någon del:blifvit försålda,

bolaget skall för dem till Riksgäldskontoret erlägga betalning för såväl

kapital som ränta, så långt bolagets tillgångar dertill förslå;

att någon utdelning till bolagsmännen, vare sig af ränta, vinst eller inbetaldt

kapital, ej må ega rum, derest bolaget häftar i skuld för användande

af reservfonden och ej heller, utom vid bolagets upplösning, förr än afsättning

skett till garantifonden;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

att ordförande och vice ordförande i bolagets styrelse skola utnämnas af

Kongl. Maj:t;

att af de tre revisorer, Indika årligen i Mars månad skola granska bolagets

räkenskaper och förvaltning, fullmäktige i Riksgäldskontoret skola utse

en, som är ordförande i revisionen;

att bolagets styrelse skall dels genast efter hvarje qvartals slut i närvaro

af den utaf fullmäktige i Riksgäldskontoret utsedde revisor upprätta och

ofördröjligen till Finansdepartementet insända en öfversigt af bolagets ställning,

dels jemväl i öfrigt meddela chefen för nämnda departement alla de upplysningar

rörande bolaget, som af honom äskas, dels ock efter verkstäld revision

till Finansdepartementet och fullmäktige i Riksgäldskontoret insända exemplar

af revisionsberättelsen äfvensom efter bolagsstämmas hållande styrelsens dervid

afgifna berättelse jemte bolagsstämmoprotokollet;

samt att, derest afvikelse sker från Kong!, förordningen om aktiebolag

den 6 Oktober 1848 eller från bolagsordningen, och afvikelsen är af beskaffenhet

att reservfonden eller någon del deraf derigenom äfventyras, Kongl. Maj:t egen

att förordna om bolagets utredning.

Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i sitt underdåniga utlåtande emot

det föreslagna reglementet anmärkt, bland annat, att det af delegarne tillskjutna

belopp, hvaraf bolagets kontanta grundfond konime att bestå, skulle, derest

aktiebeloppet utgjordes af det föreslagna minimum af en million kronor, uppgå

till endast 200,000 kronor, hvilket belopp fullmäktige ansåge allt för ringa i

förhållande till bolagets antagligen blifvande rörelse, hvarföre helst hela aktiekapitalet

syntes böra inom viss på förhand bestämd tid inbetalas, hvarjemte,

och då bolagets upplåning enligt förslaget kunde uppgå till tio millioner kronor,

mot ett kontant inbetaldt aktiekapital af endast 200,000 kronor, fullmäktige

velat fästa uppmärksamheten derpå, huruvida icke den bolaget medgifna upplåning

borde ställas i lämpligt förhållande, icke till det tecknade utan till det

verkligen inbetalda aktiebeloppet.

Skogsstyrelsen har i sitt utlåtande vitsordat behofvet för sågverksindustrien

af en permanent penningeanstalt, afsedd att meddela lån på trävaror;

hvilken anordning, genom den större trygghet den beredde hela denna näringsgren,

ofelbart skulle fördelaktigt inverka på prisen å svenskt virke i utlandet

och dymedelst äfven på skogsvärdet inom landet — förhållanden, som, jemte

sågverksegarnes af lättad tillgång på kapital ökade förmåga att köpa äfven

kronans virke, icke finge förbises af staten, såsom varande den störste skogsegaren

i landet och i sågverken egande sina betydligaste virkesafnämare, hvarföre

staten icke heller borde vara likgiltig med afseende å åtgärder för att bereda

denna industri en tryggad affärsställning. Beträffande de föreslagna grunderna

för bolagets verksamhet, yttrar Skogsstyrelsen vidare, att, då bolaget

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 61.

5

tydligen icke hade till syfte att bereda delegarne omedelbar vinst och således

hvarken torde vilja eller, jemlikt det föreslagna reglementet, kunna inlåta sig

på affärer, som vore förenade med risk, utan tvärtom uti de panter, emot hvilka

utlåning skulle ske, komme att ega realsäkerhet, som i värde med en tredjedel

öfverstege det utlånade kapitalet, Skogsstyrelsen, med hänsyn jemväl till öfriga

i förslaget upptagna, ofvan anförda bestämmelser, ansåge någon farhåga icke

skäligen kunna hysas för förlust af den reservfond utaf tre millioner kronor i

statsobligationer, om hvars bibehållande ansökan blifvit gjord.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har Statsrådet och Chefen

för Finansdepartementet anfört, hurusom det icke torde kunna bestridas, att eu

särskild kreditanstalt, afsedd att bereda förlag åt sågverksindustrien, skulle

för dennas idkare vara af ett väsentligt gagn, och att den ställning, staten såsom

den störste skogsegaren i landet intoge till denna industri, kunde ur statens

eget intresse påkalla eller åtminstone rättfärdiga dess medverkan till åstadkommande

af en dylik anstalt. Visserligen förefunnes anledning till en viss betänklighet

dels derutinnan att det kunde ifrågasättas, huruvida ifrågavarande

omfattande industris betydliga förlagsbehof kunde genom den föreslagna anstalten

komma att tillgodoses i den utsträckning, som borde vara förutsättningen

för att staten skulle finna sig uppfordrad att genom direkt medverkan främja

en dylik kreditanstalt, dels ock i skilnaden mellan ifrågavarande anstalts och den

likaledes med eu fond af statsobligationer understödda Allmänna hypoteksbankens

rörelse, en skilnad, som vore allt för väsentlig för att man af förhållandena

med hypoteksbanken skulle vara berättigad draga någon slutsats med

afseende å utvecklingen af ifrågavarande anstalt. Likväl vore det så mycket

mindre Departementschefens mening att afstyrka en nådig framställning till

Riksdagen i det af sökandena angifna syftet, som denna anstalt vore tillkommen

genom Riksdagens initiativ och vid sådant förhållande Riksdagen med allt skäl

torde böra lemnas tillfälle att pröfva den framställning, som från anstaltens egen

sida blifvit gjord för att åt densamma bereda en fortsatt verksamhet utöfver den

vid anstaltens tillkomst bestämda tid.

En nådig proposition i ämnet till Riksdagen förutsatte emellertid en pröfning

af grunderna för anstaltens verksamhet i syfte att tillse, det så betryggande

garantier, som skäligen kunde ifrågasättas, blefve beredda för den af

statsobligationer bestående reservfonden. Dessa garantier vore naturligtvis företrädesvis

att finna dels i anstaltens egenskap af ett aktiebolag, hvars delegare

inbetalt en del af aktiekapitalet och vore förbundna att, när bolagets ställning

det kräfde, efter kort uppsägningstid inbetala återstoden, dels i de bestämmelser,

som begränsade bolagets rörelse till belåning af trävaror inom två tredjedelar

af pantens försäljningsvärde, dels i den andel staten skulle ega i anstaltens

förvaltning och i den offentliga kontroll, den vore underkastad, dels ock i före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

skrifterna rörande afsättning af en del af vinsten till en s. k. garantifond och

om vilkoren för utdelning samt för användande af garanti- och reservfonderna.

Toge man å ena sidan hänsyn till arten af bolagets verksamhet, som icke medgåfve

detsamma att använda sina disponibla medel på annat sätt än i nyssnämnda

utlåningsrörelse, och å andra sidan gjorde afseende derå, att bolaget

icke vore bildadt i syfte att bereda delegarne någon vinst, vid hvilket förhållande

sjelfva aktiekapitalet i viss mening kunde anses ega karakteren af en reservfond,

kunde det efter Departementschefens förmenande försvaras, att inbetalningen

å aktierna blifvit enligt det föreslagna reglementet inskränkt till 20

procent, så länge bolagets ställning icke kräfde större tillskott, och att bolagets

rätt att upplåna medel i allt fall blifvit, på sätt förslaget innehölle, stöld

i förhållande till det tecknade aktiekapitalet. Deremot, och då det icke allenast

vore tänkbart, utan kunde, enligt hvad fullmäktige i Riksgäldskontoret ock i

sitt ofvan omförmälda utlåtande erinrat/ vara ganska sannolikt, att aktieegarne

i många fall tillika vore bolagets gäldenärer på grund af från bolaget erhållna

förlagslån, borde, för att göra den garanti, hvilken läge i aktieteckningen, effektiv,

den fordran uppställas, att aktieegarne skulle för de förbindelser, de afgåfve

för oguldet aktiebelopp, ställa säkerhet, som af bolagets styrelse godkändes.

Blefve eu sådan bestämmelse meddelad och gjordes tillika, på sätt

fullmäktige erinrat, ett tillägg derom, att den ifrågasatta garantifonden i intet

fall finge anlitas till gäldande af bolagets skulder, förr än hela det tecknade

aktiekapitalet blifvit infordradt, syntes förslaget i öfrigt erbjuda betryggande

säkerhet derför, att den af staten lemnade fonden icke behöfde löpa någon egentlig

fara att gå förlorad.

Skulle eri ombildning af denna kreditanstalt komma till stånd, syntes

jemväl tiden, under hvilken den skulle utan å nyo företagen pröfning af grunderna

för anstaltens verksamhet få bedrifva sin rörelse, böra begränsas till

tio år. Med fullmäktige instämde ock Departementschefen deri, att den af de

begärda statsobligationerna å tre millioner kronor bestående fond, som i reglementet

kallades reservfond, borde, såsom fullmäktige i sitt utlåtande erinrat,

erhålla den mera egentliga benämningen garantifond, och att den genom afsättning

af vinsten bildade fonden vore att anse såsom bolagets reservfond och

borde så benämnas. Detaljbestämmelserna i reglementet ansåg Departementschefen

icke böra blifva föremål för nådig pröfning, förr än sig visat, om Riksdagen

lemnade sitt bifall till garantifondens fortsatta verksamhet.

Beträffande aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförenings hittills utöfvade

verksamhet har dess styrelse i sin underdåniga ansökning andragit, att

garantiföreningens tillkomst och grundande på en reserv af den mest betryggande

beskaffenhet redan i och för sig ingifvit ett förtroende, som icke blott

hos näringens idkare verkade lugnande och återhållande vid utbjudande af dess

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

7

tillverkningar, utan ock på den utländska marknaden omstämde de förväntningar

af nödtvungen försäljning, som under den nyss föregående tiden visserligen

icke varit utan inflytande på spekulationen; ty förnekas kunde icke, att

svenska trävaror på den utländska marknaden nu mera intoge ett ganska betydande

rum. Genom den större köplust för trävaror till högre pris, som

vid tiden för garantiföreningens trädande i verksamhet gaf sig till känna och

snart derefter ganska mycket tillväxte, samt genom den lyckliga förändring i

penningeställningen inom landet, hvilken också samtidigt inträdde, minskades

naturligen behofvet att anlita de förlagskapital, som garantiföreningen kunde

tillhandahålla, och genom den begränsade tiden för garantiföreningens tillvaro

saknades den utsigt för framtida förlag från samma förening, hvarförutan äldre

affärsförbindelser, hvilka kunde förväntas att fortfarande, om ock på tyngre

vilkor, bereda nödiga kapital, icke gerna afbrötos. I de sålunda antydda förhållanden

och synnerligen i den sist anförda ansåge styrelsen, utan äfventyr

för misstag, rätta grunden vara att finna dertill, att garantiföreningen hittills

icke kunnat utveckla hela den gagnande verksamhet, hvaraf den eljest varit

mäktig. Såsom bidrag dertill kunde ock räknas, att hvarje ny form för kreditväsendet,

synnerligen då dermed måste förenas förut icke bepröfvade och derför

besvärliga formaliteter, belxöfde sin tid för att vinna allmännare erkännande.

Vidare har bolagsstyrelsen i sin ifrågavarande irnderdåniga ansökning

fästat uppmärksamheten derå, att hvarje tillfällig anordning till hjelp vid ofta

rätt plötsligt inträffande kriser alltid komme, om icke för sent, åtminstone så

sent, att stora och understundom ruinerande förluster redan inträffat, men att

en permanent och stark kreditinrättning, som hade till speciel uppgift att tillgodose

eu viss närings behof, borde i väsentlig mån kunna förmildra det störande

inflytandet af vexlande konjunkturer.

Efter det styrelsen vidare erinrat, att af landets tre hufvudnäringar jordbruket

och bergsbruket blifvit tillgodosedda, det förra genom statsunderstöd för

hypoteksbanken och genom denna för hypoteksföreningarne, samt bergsbruket genom

belåningsrätt för metaller i Riksbanken, och genom de allmänna understöd,

som kommit Jernkontoret till del, men att den tredje och med hänsyn till exportens

värde mest betydande hufvudnäringen, sågverksrörelsen, endast genom

omförmälda reservfond fått röna något dylikt understöd från det allmännas

sida, har styrelsen redogjort för de förhållanden, hvilka fortfarande påkallade

detta understöd; och har styrelsen i sådant afseende anfört, att sågverksrörelsen

vore i behof af synnerligen stort förlag och vida långvarigare kredit, än de inhemska

bankerna, enligt grunderna för deras rörelse, kunde ständigt tillhandahålla,

hvarjemte bankerna vanligen saknade nödiga betingelser för bedömande

och öfvervakande af de realsäkerheter, sågverken hade att erbjuda; att vid sådant

förhållande sågverksrörelsens idkare vore hänvisade till utländskt förlags
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 61.

kapital med deraf följande dryga omkostnader och den ofta ännu mer tryckande

förbindelsen att till förläggaren konsignera sin tillverkning; att icke blott sågverksegarnes

titan äfven det allmännas intresse fordrade att, savidt möjligt,

frigöra den svenska sågverksrörelsen från dessa främmande förläggare och öfverflytta

förmedlingen emellan de främmande kapitalen och de inhemska förlagsbehofven

på en stark och väl ordnad särskild kreditanstalt; samt att, då arealen

af de kronans skogar, från hvilka virkesförsäljning för statens räkning egde

rum, enligt Skogsstyrelsens årsberättelse, uppginge till 39,299,900 qvadratref

eller i det närmaste 10 procent af hela landets utmark och årliga utsyningen

till 16,500,000 å 18,300,000 kubikfot, statens egen fördel bjöde att en betryggad

verksamhet bereddes den störste virkesafnämaren, sågverksrörelsens idkare.

I fråga särskildt om betydelsen af den i reglementsförslagét intagna bestämmelse

om förbud mot utlemnande af lån till högre belopp är tva tredjedelar

af den lemnade pantens försäljningsvärde, har styrelsen anfört, att, enligt

hvad erfarenheten gåfve vid handen, trävaruprisen i det hela hade en tendens

till stigande, samt att under de sist förflutna tjugufem åren prisfallet å virke

från ett år till det nästföljande icke någon enda gång nppgatt till sa betydligt

belopp som en tredjedel af virkets värde. Vid sådant förhållande hade styrelsen

ansett giltigt skäl förefinnas för det antagande, att den belånade panten

komme att lemna fullt betryggande säkerhet emot förlust, helst bolagets intresse

ovilkorligen bjöde att hädanefter som hittills, dels genom antagna ombud vid de

belånade träupplagen och genom resande inspekterande ombud ständigt halla

hand deröfver, att panterna väl vårdades, dels ock vid hvarje utlåning förbehålla

sig rätt att, om säkerheten genom prisfall eller annorledes underginge försämring,

i mån deraf infordra afbetalning före den ursprungligen bestämda förfallotiden.

Utskottet tillåter sig erinra derom att, då 1879 års Riksdag fattade sitt

beslut att med eu reservfond af statsobligationer å 3,000,000 kronor befrämja

bildandet af aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförening, sådant skedde med

anledning af det förhållande, att exportvärdet af bräder, plank och bjelkar nedgått

från omkring 99 millioner år 1877 till omkring 56 millioner ar 1878, samt

att skilnaden mellan de år 1879 rådande pris och 1878 års uppginge till omkring

36 kronor per standard, motsvarande å hela trävaruexporten en kapitalförlust

af omkring25,400,000 kronor; och fästes i den vid punkten 2:o mom. b) af 1879

års Stats-Utskotts utlåtande N:o 46 fogade, af Riksdagens båda Kamrar bifallna

reservation Riksdagens uppmärksamhet derå. att omförmälda prisfall syntes

till hufvudsaklig del skola hafva undvikits, om ej åtskilliga sågverksegare

sett sig nödsakade att, för penningars anskaffande, till hvad pris som helst

sälja sin vara; att, om deremot innehafvare af trävaror sattes i tillfälle att erhålla

lån på längre tid, den naturliga följden deraf blefve, att betydliga qvarn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottds Utlåtande N:o 61.

9

titeter trävaror, som under ett motsatt förhållande måste kastas in på den redan

öfverfylda marknaden, kunde hållas tillbaka i afvaktan på stigande konjunkturer;

samt att den uppgift, sågverksegarnes garantiförening sig förelagt,

att skydda en af landets hufvudsakliga näringar för betydliga förluster, som

genom föreningens verksamhet kunde förebyggas, syntes vara af den för

landet gagnande beskaffenhet, att giltig anledning till statens medverkan förefunnes.

Den verkan, ifrågavarande år 1879 bildade garantiförenings uppträdande

utöfvat på prisens för svenska exporterade trävaror höjande till och bibehållande

vid ett skäligt belopp, har, enligt hvad Utskottet inhemtat, varit väsentlig och

till fullo motsvarat hvad Riksdagen vid sitt besluts fattande förväntade. Gagnet

af föreningens tillvaro har af erfarenheten vitsordats, och de omständigheter,

hvilka föranledde föreningens bildande, synas Utskottet innebära ett det

kraftigaste skäl för den önskan, att föreningen fortfarande må ega bestånd. Staten

sjelf torde häri ega ett stort intresse, ej blott med anledning deraf att sågverksrörelsen

lemnar det största bidraget till landets export i dess helhet, utan

äfven med hänsyn dertill att trävaruprisens, af föreningen befrämjade bibehållande

vid ett jemnt och skäligt värde måste för staten, såsom den största skogsegaren

i landet, vara synnerligen afsevärdt och af omedelbart gagn för tillgodogörandet

af kronoskogarnes rika tillgångar.

Ehuru Utskottet således finner sig ega giltiga skäl att tillstyrka Riksdagen

föreningens fortsatta understödjande medelst en fond af statsobligationer,

har Utskottet likväl ansett vilkoren härför kunna och böra något skärpas utöfver

hvad i den Kongl. propositionen ifrågasättes.

Visserligen förefinnes mellan ifrågavarande förening, som utlemnar lån

endast mot pant till visst begränsadt belåningsvärde, och vanliga bankinrättningar

en skilnad, som må lända derhän att aktiekapitalet i dess helhet ej torde

behöfva, annat än i vissa fall, kontant inbetalas. För det ej inbetalta beloppet

har i statsrådsprotokollet ifrågasatts att säkerhet skulle ställas. Denna utvägsynes

visserligen ändamålsenlig, men Utskottet har ansett sig böra alternativt

ifrågasätta det inbetalta beloppets höjande till halfva det tecknade beloppet, i

hvilket fall, om halfva aktiekapitalet redan då bolaget träder i verksamhet kontant

erlägges, någon säkerhet för återstående hälften ej synts Utskottet erforderlig.

För den händelse att säkerhet för tecknadt aktiebelopp kommer att ställas,

har Utskottet ansett sådana säkerhetshandlingar böra förvaras på enahanda sätt

som nu är stadgadt om de såsom reservfond aflemnade obligationerna, nemligen

hos Ofverståthållare-embetet eller i annat allmänt förvar, i en kassakista, försedd

med särskilda lås, hvartill styrelsen och ett af fullmäktige i Riksgäldskontoret

utsédt ombud utom styrelsen hafva hvar sin nyckel.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1881. 4 Sand. 1 Afl, 88 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

Beträffande belåningsvärdet, bar Utskottet funnit detsamma utan olägenhet

kunna, till vinnande af ökad trygghet vid utlåningen, till halfva försäljningsvärdet

nedsättas.

Slutligen har Utskottet ansett förbehåll böra göras derom att Kongl.

Maj:t må ega rätt att, äfven före oktrojtidens utgång, när helst Han finner statens

säkerhet för de lemnade statsobligationerna sådant fordra, förordna om bolagets

utredning; hvarjemte Utskottet, med afseende å de nu lemnade obligationernas

särskildt på 1879 års riksdagsbeslut och Kongl. kungörelsen den 6

Juni 1879 grundade lydelse, ej ansett föreskrift böra lemnas derom, att just samma

obligationer som de år 1879 utfärdade skola för ändamålet användas.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition må på

det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att af Riksgälds''

kontoret utfärdade obligationer till nominelt belopp af tre

millioner kronor må, för att bereda aktiebolaget Sågverksegarnes

garantiförening tillfälle att fortsätta sin verksamhet

under ytterligare tio år utöfver den hittills faststälda

tiden, fortfarande afsättas att utgöra en garantifond för bolaget

under vilkor, att bolaget ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de uti det till Kongl. Maj:t ingifna förslaget

till förändradt reglemente och bolagsordning angifna

grunder med följande jemkningar och tillägg, nemligen:

a) att antingen halfva det tecknade aktiekapitalet skall,

då bolaget träder i verksamhet, vara kontant inbetaldt, eller

ock aktieegarne för de förbindelser, de afgifva för oguldet

aktiebelopp, ställa säkerhet, som af bolagets styrelse godkännes

; börande i sistnämnda fall säkerhetshandlingarne förvaras

hos Öfverståthållare-embetet eller i annat allmänt

förvar, i kassakista, försedd med särskilda lås, hvartill styrelsen

och ett af fullmäktige i Riksgäldskontoret utsedt ombud

utom styrelsen hafva hvar sin nyckel;

b) att den genom afsättning af viss andel utaf bolagets

vinst bildade fonden i intet fall får anlitas till gäldande af

bolagets skulder, förr än hela det tecknade aktiekapitalet

blifvit infordradt;

c) att lån ej får utlemnas till högre belopp än hälften

af den lemnade pantens försäljningsvärde; samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o Öl.

11

d) att Kong].. Maj:t må ega rätt att äfven före oktrojtidens

utgång, när helst Han finner statens säkerhet för de

såsom garantifond lemnade statsobligationerna sådant fordra,

förordna om bolagets utredning.

Stockholm den 8 April 1881.

På Stats-Utskottets vägnar:

E. Key.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1881:70 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70 s. 14 i texten