Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om rättighet för tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, att af statens medel erhålla godtgörelse för bekostande af vikaries aflöning.
1881-04-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1881:64, Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om rättighet för tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, att af statens medel erhålla godtgörelse för bekostande af vikaries aflöning.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
1
N:o 64.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1881, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om rättighet för
tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, att af
statens medel erhålla godtgörelse för bekostande af vikaries
aflöning.
(l:a och 2:a U. A.)
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 159) har Herr Pehr Pehrsson i Törneryd föreslagit,
att Riksdagen måtte besluta, att embets- eller tjensteman, som blifver
till riksdagsman vald, skall vara skyldig att under den tid, han vid
Riksdagen sig uppehåller, sjelf bekosta sin vikaries aflönande, samt att
någon godtgörelse af statsmedel till följd deraf icke må för sådant
ändamål användas.
För att lemna någon ledning vid bedömandet af frågan, huruvida
embets- eller tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, må ega
grundade anspråk att af statens medel erhålla godtgörelse för bekostande
af vikaries aflönande under den tid han vistas vid Riksdagen,
anser sig Utskottet böra erinra derom, att Konstitutions-Utskottet vid
1868 års riksdag uti 1 punkten af sitt under N:o 1 afgifna memorial
lemnat en fullständig utredning af denna fråga. Utskottet upplyste
nemligen, att det visserligen vore en häfdvunnen praxis, att embetsoch
tjenstemän äfven under tider, då de äro af tillfälliga allmänna
uppdrag förhindrade att utöfva sina befattningar, egde att uppbära sina
löner oafkortade. Om det äfven lemnades å sido, att denna praxis icke
omedelbart grundade sig på någon lag eller uttrycklig föreskrift, qvarBih.
till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 A/d. 41 Högt.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
2
stode dock den omständigheten, att de billighetsskäl, hvilka föranledt
grundsatsens tillämpning på andra fall, icke egde samma giltighet i
fråga om embetsmäns hinder af riksdagsmannabefattning. Riksdagsordningens
12 § hade nemligen i fråga om Första Kammaren satt den
rättighet att afsåga sig riksdagsmannauppdraget, som tillkomme dess
ledamöter, i närmaste sammanhang med skyldigheten att utan arfvode
fullgöra detsamma, och hade tydligen velat hänvisa på nämnda rättighet
såsom en laglig utväg att befria sig från uppdraget. Hvad åter
anginge Andra Kammaren, så hade 23 § Riksdagsordningen lika för
alla bestämt den ersättning, som bör komma ledamöterna i nämnda
Kammare till godo för deras ekonomiska uppoffringar, utan afseende
derå, att dessa vore vida större för den ene än för den andre; och då
den enskilde riksdagsmannen icke kunde af allmänna medel utöfver
det bestämda beloppet bekomma någon ersättning för den förlust, som
möjligen kunde genom en längre tids hinder för vården af de enskilda
angelägenheterna drabba honom, så syntes ej heller skäl vara för handen,
att embetsmannen skulle åtnjuta någon lindring i de uppoffringar
för tjenstens uppehållande under riksdagstiden, som honom enligt lag
ålåge.
Då Utskottet för sin del icke kunnat undgå att gilla de skäl,
hvilka sålunda blifvit anförda mot beviljandet af särskild ersättning åt
embets- eller tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, för den
utgift, han får vidkännas till bekostande af vikaries aflöning under den
tid han bevistar riksdag, samt denna åsigt jemväl blifvit vid 1874 års
riksdag af Andra Kammaren godkänd, ehuruväl ett då väckt förslag i
enahanda syfte med det nu föreliggande genom olika beslut mellan
Kamrarne förföll, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Riksdagen måtte besluta, att embets- eller
tjensteman, som blifver till riksdagsman vald, skall
vara skyldig att, under den tid han vid riksdagen
sig uppehåller, sjelf bekosta sin vikaries aflönande
samt att någon godtgörelse af statsmedel till följd
deraf icke må för sådant ändamål utgå.
Stockholm den 13 April 1881.
På Stats-Utskottets vägnar:
E. KEY.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
3
Reservationer:
af Herrar Grefve G. Sparre, L. Norden/eif, C. Beck-Friis, Friherre
R. von Kr asm er, Grefve S. Lagerberg, F. von Strökircli och F. F.
Carlson, hvilka såsom sin mening åberopade ett förslag till utlåtande,
så lydande:
“Vid alla de under senare åren verkstälda löneregleringar har städse
blifvit föreskrifvet, att de i aflöningen ingående tjenstgöringspenningar
skola tillfalla den, som tjensten förrättar, och jemlikt Kong!. Maj:ts
skrifvelse den 26 November 1875 synas äfven militäre löntagare vara
skyldige att vid fullgörande af riksdagsmannauppdrag afstå dagaflöning
och tjenstgöringspenningar, åtminstone om de tillhöra Andra Kammaren
och således för sitt berörda uppdrag åtnjuta arfvode. Så vidt Utskottet
kunnat inhemta, hafva ej heller under senare åren af statsmedel
utgått arfvoden åt vikarier för tjenstemän, hvilka af riksdagsmannauppdrag
varit hindrade att sina tj en ster förrätta, med undantag för
lärare vid de allmänna läroverken; och då för dessa tjenstemän inom
kort torde förestå en lönereglering, hvarigenom äfven för dem aflöningen
delas i lön och tjenstgöringspenningar, i afseende å hvilka sistnämnda
då jemväl lärer komma att stadgas, att de alltid tillfalla den,
som tjensten förrättar, synes det icke vara lämpligt att Riksdagen nu
skulle särskildt i afseende på dessa svagt aflönade tjenstemän ingripa.
Utskottet hemställer alltså,
att Herr Pehr Pehrssons förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.“
Herr R. fiTörnebladh har begärt få antecknadt, att han hos Utskottet
icke deltagit i behandlingen af förevarande ärende.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.