Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om rättighet för tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, att af statens medel erhålla godtgörelse för bekostande af vikaries aflöning.

1881-04-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1881:64, Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om rättighet för tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, att af statens medel erhålla godtgörelse för bekostande af vikaries aflöning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

1

N:o 64.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1881, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om rättighet för

tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, att af

statens medel erhålla godtgörelse för bekostande af vikaries

aflöning.

(l:a och 2:a U. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad

motion (N:o 159) har Herr Pehr Pehrsson i Törneryd föreslagit,

att Riksdagen måtte besluta, att embets- eller tjensteman, som blifver

till riksdagsman vald, skall vara skyldig att under den tid, han vid

Riksdagen sig uppehåller, sjelf bekosta sin vikaries aflönande, samt att

någon godtgörelse af statsmedel till följd deraf icke må för sådant

ändamål användas.

För att lemna någon ledning vid bedömandet af frågan, huruvida

embets- eller tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, må ega

grundade anspråk att af statens medel erhålla godtgörelse för bekostande

af vikaries aflönande under den tid han vistas vid Riksdagen,

anser sig Utskottet böra erinra derom, att Konstitutions-Utskottet vid

1868 års riksdag uti 1 punkten af sitt under N:o 1 afgifna memorial

lemnat en fullständig utredning af denna fråga. Utskottet upplyste

nemligen, att det visserligen vore en häfdvunnen praxis, att embetsoch

tjenstemän äfven under tider, då de äro af tillfälliga allmänna

uppdrag förhindrade att utöfva sina befattningar, egde att uppbära sina

löner oafkortade. Om det äfven lemnades å sido, att denna praxis icke

omedelbart grundade sig på någon lag eller uttrycklig föreskrift, qvarBih.

till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 A/d. 41 Högt.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

2

stode dock den omständigheten, att de billighetsskäl, hvilka föranledt

grundsatsens tillämpning på andra fall, icke egde samma giltighet i

fråga om embetsmäns hinder af riksdagsmannabefattning. Riksdagsordningens

12 § hade nemligen i fråga om Första Kammaren satt den

rättighet att afsåga sig riksdagsmannauppdraget, som tillkomme dess

ledamöter, i närmaste sammanhang med skyldigheten att utan arfvode

fullgöra detsamma, och hade tydligen velat hänvisa på nämnda rättighet

såsom en laglig utväg att befria sig från uppdraget. Hvad åter

anginge Andra Kammaren, så hade 23 § Riksdagsordningen lika för

alla bestämt den ersättning, som bör komma ledamöterna i nämnda

Kammare till godo för deras ekonomiska uppoffringar, utan afseende

derå, att dessa vore vida större för den ene än för den andre; och då

den enskilde riksdagsmannen icke kunde af allmänna medel utöfver

det bestämda beloppet bekomma någon ersättning för den förlust, som

möjligen kunde genom en längre tids hinder för vården af de enskilda

angelägenheterna drabba honom, så syntes ej heller skäl vara för handen,

att embetsmannen skulle åtnjuta någon lindring i de uppoffringar

för tjenstens uppehållande under riksdagstiden, som honom enligt lag

ålåge.

Då Utskottet för sin del icke kunnat undgå att gilla de skäl,

hvilka sålunda blifvit anförda mot beviljandet af särskild ersättning åt

embets- eller tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, för den

utgift, han får vidkännas till bekostande af vikaries aflöning under den

tid han bevistar riksdag, samt denna åsigt jemväl blifvit vid 1874 års

riksdag af Andra Kammaren godkänd, ehuruväl ett då väckt förslag i

enahanda syfte med det nu föreliggande genom olika beslut mellan

Kamrarne förföll, har Utskottet ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att embets- eller

tjensteman, som blifver till riksdagsman vald, skall

vara skyldig att, under den tid han vid riksdagen

sig uppehåller, sjelf bekosta sin vikaries aflönande

samt att någon godtgörelse af statsmedel till följd

deraf icke må för sådant ändamål utgå.

Stockholm den 13 April 1881.

På Stats-Utskottets vägnar:

E. KEY.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

3

Reservationer:

af Herrar Grefve G. Sparre, L. Norden/eif, C. Beck-Friis, Friherre

R. von Kr asm er, Grefve S. Lagerberg, F. von Strökircli och F. F.

Carlson, hvilka såsom sin mening åberopade ett förslag till utlåtande,

så lydande:

“Vid alla de under senare åren verkstälda löneregleringar har städse

blifvit föreskrifvet, att de i aflöningen ingående tjenstgöringspenningar

skola tillfalla den, som tjensten förrättar, och jemlikt Kong!. Maj:ts

skrifvelse den 26 November 1875 synas äfven militäre löntagare vara

skyldige att vid fullgörande af riksdagsmannauppdrag afstå dagaflöning

och tjenstgöringspenningar, åtminstone om de tillhöra Andra Kammaren

och således för sitt berörda uppdrag åtnjuta arfvode. Så vidt Utskottet

kunnat inhemta, hafva ej heller under senare åren af statsmedel

utgått arfvoden åt vikarier för tjenstemän, hvilka af riksdagsmannauppdrag

varit hindrade att sina tj en ster förrätta, med undantag för

lärare vid de allmänna läroverken; och då för dessa tjenstemän inom

kort torde förestå en lönereglering, hvarigenom äfven för dem aflöningen

delas i lön och tjenstgöringspenningar, i afseende å hvilka sistnämnda

då jemväl lärer komma att stadgas, att de alltid tillfalla den,

som tjensten förrättar, synes det icke vara lämpligt att Riksdagen nu

skulle särskildt i afseende på dessa svagt aflönade tjenstemän ingripa.

Utskottet hemställer alltså,

att Herr Pehr Pehrssons förevarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.“

Herr R. fiTörnebladh har begärt få antecknadt, att han hos Utskottet

icke deltagit i behandlingen af förevarande ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.