Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga propositioner angående dels förhöjning i befordring saf giften för lokalbref och dels förändringar i assuransafgiften för försändelser med angifvet värde, hvilka befordras inom riket, m. m.
1882-05-09 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1882:15, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga propositioner angående dels förhöjning i befordring saf giften för lokalbref och dels förändringar i assuransafgiften för försändelser med angifvet värde, hvilka befordras inom riket, m. m.
Dokumentets text
Berillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Riksd. Kansli den 10 Maj 1882, kl, 2 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga propositioner angående
dels förhöjning i befordring saf giften för lokalbref
och dels förändringar i assuransafgiften för försändelser
med angifvet värde, hvilka befordras inom riket, m. m.
Sedan Utskottet till behandling förehaft de tvenne propositioner rörande
postväsendet, som blifvit till Utskottet hänvisade, får Utskottet härmed
afgifva betänkande i detta ämne.
Uti den ena af berörda propositioner (N:o 10) har Kongl. Maj:t, under
åberopande af innehållet i ett propositionen bilagdt protokoll öfver flnansärenden
för den 30 December sistlidna år, föreslagit Riksdagen
att, under förutsättning att br ef bärarea fgiften varder upphäfd, portot
för lokalbref bestämmes att från och med ingången af år 1883 utgå med
sex öre.
Ehuru, på sätt här nedan vidare förmäles, Utskottet delar den redan
länge och allmänt hysta önskan, att postverkets ställning snart måtte medgifva
det vanliga inrikes brefportots nedsättning från 12 till 10 öre, samt
Utskottet fördenskull anser andra reformer inom postväsendet, hvilka aflägsna
tidpunkten för en sådan förändrings vidtagande, derförinnan böra i allmänhet
undvikas, har Utskottet likväl funnit den nu ifrågasatta åtgärden att
afskaffa den särskilda brefbärareafgiften desto hellre redan nu böra komma
till utförande, som denna brefbärareafgift för en stor del inrikes postförsändelser
i sjelfva verket ytterligare höjer nämnda porto från 12 till 15 öre.
Och då med brefbärareafgift ens afskaffande skäligen kan och bör stadgas
den förhöjning i portot för lokalbref från 3 till 6 öre, som i Kongl. Maj:ts
Bih. till Riksd. Prot. 1882. 5 Samt. 1 Afd. 15 Haft
-
2
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.
förevarande nådiga proposition blifvit föreslagen, får Utskottet, under hänvisning
till hvad af Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet
till ofvanherörda statsrådsprotokoll blifvit anfördt, hemställa,
l:o
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition
måtte af Riksdagen bifallas.
Uti den andra af ofvan omförmälda propositioner (N:o 35) har Kongl.
Maj:t, under åberopande af ett vid denna proposition fogadt protokoll öfver
finansärenden för den 24 sistlidna Mars, föreslagit Riksdagen,
dels att den assuransafgift, som, utöfver belöpande franko, erlägges
för assurerade försändelser, afsedda till befordran inom riket, måtte bestämmas
att utgå med nedannämnda belopp:
om försändelsens värde uppgår till högst 500 kronor, 30 öre;
om värdet uppgår till mer än 500, men ej öfver 1,000 kronor, 50 öre;
om värdet uppgår till mer än 1,000, men ej öfver 5,000 kronor, 50
öre för 1,000 kronor med tillägg af 2 öre för hvarje Överskjutande värde
af 100 kronor eller del deraf;
om värdet uppgår till mer än 5,000, men ej öfver 50,000 kronor,
1 krona 30 öre för 5,000 kronor med tillägg af 15 öre för hvarje Överskjutande
värde af 1,000 kronor eller del deraf;
om värdet uppgår till mer än 50,000, men ej öfver 100,000 kronor,
8 kronor 5 öre för 50,000 kronor med tillägg af 10 öre för hvarje Överskjutande
värde af 1,000 kronor eller del deraf;
samt, om värdet öfverstiger 100,000 kronor, 13 kronor 5 öre för
100.000 kronor med tillägg af 5 öre för hvarje Överskjutande värde af
1.000 kronor eller del deraf;
dels ock att, då assurerad försändelse, medan den stått under postverkets
vård, hlifvit skadad, och skadan ej skäligen kan anses härröra deraf
att försändelsen ej varit med vederbörlig omsorg och på ett fullt betryggande
sätt inlagd och förseglad, afsändare!! må, mot försändelsens öfverlemnande
till postverkets disposition, derför uppbära enahanda ersättning af postmedel,
som skolat utgå, derest försändelsen gått förlorad, dock med iakttagande
att anspråk på dylik ersättning, derest afseende derå må fästas, skall hos
Generalpoststyrelsen skriftligen anmälas inom sextio dagar efter det försändelsen
kommit adressaten tillhanda eller blifvit denne till emottagande erbjuden;
-
3
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.
att för postförskottsförsän delse i allmänhet, hvilken gått förlorad medan
densamma befann sig under postverkets vård, må af postmedlen till afsändaren
utbetalas ersättning till det belopp, hvarå postförskottet lyder;
samt att, då postförskott meddelats a assurerad försändelse och, under
det denna befann sig under postverkets vård, antingen innehållet, i dess
helhet eller till någon del, gått förloradt eller försändelsen blifvit skadad,
ersättning må till afsändaren utgå med det belopp, hvartill assuransen berättigar,
utan att tillika godtgöres det belopp, hvarå postförskottet lyder.
Enligt hvad som inhemtas af det propositionen åtföljande statsrådsprotokollet,
har Kongl. Maj:t med den föreslagna nedsättningen af assuransafgifterna
hufvudsakligen afsett att söka motverka ett af nämnda afgifters
nuvarande storlek föranledt bruk att dels under rekommendation försända
medel till högre belopp än 50 kronor och dels i enskilda assuransbolag försäkra
värdeförsändelser, som med posten befordras, hvarigenom postverket
undandroges en del af den ersättning, som för värdeförsändelsernas behandling
rätteligen borde komma detsamma till godo, på samma gång som en
ökad frestelse till oredlighet uppstode för de tjensteman, genom hvilkas händer
dylika försändelser af högre värde än det angifna ginge.
Utskottet, som vid behandlingen af förevarande proposition jemväl
tagit i öfvervägande tvenne inom Utskottet väckta förslag, afseende det
ena sänkning af portot för vanliga bref från 12 till 10 öre och det andra
nedsättning i postbefordringsafgiften för tidningar och tidskrifter, har dervid,
såsom här ofvan redan är antydt, funnit, att den reform inom postväsendet,
som företrädesvis borde bringas till utförande, vore brefportots sänkande till
10 öre. Då Utskottet emellertid ansett att Kongl. Maj:t bäst vore i tillfälle
att afgöra, när postverkets ställning kunde medgifva en dylik sänkning,
har Utskottet icke velat derom nu göra någon framställning; men på samma
gång har Utskottet,'' ansett, att hvarje åtgärd, som kunde väntas föranleda
ett uppskof med nämnda förändrings snara genomförande, borde undvikas,
derest icke vigtiga skäl härifrån påkalla undantag.
Då nu den af Kongl. Maj:t i förevarande proposition föreslagna nedsättningen
af assuransafgifterna, enligt Chefens för Finansdepartementet beräkning,
skulle medföra en minskning i postverkets inkomster af omkring
70,000 kronor, på samma gång som betydligt ökade risker uppstode, och då
någon allmännare klagan öfver de nu stadgade assuransafgifternas belopp,
såvidt Utskottet erfarit, icke försports, samt de anmärkta missbruken med
afseende på värdeförsändelsers assurering väl till en stor del torde kunna
genom reglementariska föreskrifter förekommas, har Utskottet, utan att för
öfrigt, vilja förneka, att nedsättning i assuransafgiften, synnerligen för för
-
4 Bevillning,‘i- Utskottets Betänkande N:o 15.
sändelser af mindre värdebelopp, kunde vara önskvärd, funnit sig böra hemställa,
2:o
att hvad Kongl. Maj:t i förra delen af förevarande
nådiga proposition föreslagit angående nedsättning i nu
stadgade assuransafgifter ej för det närvarande måtte
vinna Riksdagens bifall.
Beträffande åter det i senare delen af sistnämnda proposition fram
stälda förslag i fråga om postverkets ansvar dels för assurerad postförsändelse,
som, medan den stått under postverkets vård, blifvit skadad, och dels för
postförskottsförsändelse äfvensom angående beloppet af den ersättning, som,
då postförskott meddelats å assurerad postförsändelse, skall af postverket i
förutsatta händelser utgifvas, har Utskottet icke funnit anledning till någon
erinran, utan hemställer,
3:o
att hvad Kongl. Maj:ts nådiga proposition i nu omförmälda
hänseenden innehåller måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 Maj 1882.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
Reservationer:
vid Osta punkten af Herr Olof Jonsson, med hvilken Herrar C. A.
Jönsson, Anders Andersson och N. J. Boström instämt: »Då Generalpost
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.
o
styrelsen i sitt utlåtande föreslagit, att i sammanhang med brefbärareafgiftens
upphörande höja lokalportot från 3 till 10 öre, hade styrelsen grundat
detta förslag hufvudsakligen på önskvärdheten af att förekomma att, då numera
bref med en mycket betydlig vigt endast droge ett jemförelsevis ringa
porto, afsändaren kunde i ett kuvert inlägga flere med lokalmärken försedda
bref och uppdraga åt adressaten att sedan nedlägga brefven i någon
af adressortens breflådor. Och, ehuru styrelsen ansett att till förekommande
af denna olägenhet portot här som i åtskilliga andra länder helst bort vara
lika, vore den föreslagna lilla skiljaktigheten dock allt för ringa för att i
någon anmärkningsvärd män gifva anledning till missbruk, synnerligas! som
styrelsen hoppades att den länge påyrkade nedsättningen af inrikesbrefportot
från 12 till 10 öre kunde genomföras inom eu icke synnerligen aflägsen
framtid, då skiljaktigheten bortfölle.
Eu hade emellertid såväl Kong]. Maj:t som Utskottet nedsatt detta
lokalporto från af styrelsen föreslagna 10 till 6 öre, hvarigenom för det
första afsigten att förekomma här förut påpekade missbruk sannolikt icke
vinnes och för det andra, att olägenheterna för öfrigt af ett olika porto
äfven för framtiden komma att qvarstå. Det af Utskottet tillstyrkta förslaget
skulle således endast medföra den fördelen att på de platser, der postverket
aflönar brefbärare, en och annan adressat möjligen kunde något fortare
få sina försändelser i handom, derigenom att brefbäraren då icke behöfde
inkassera brefbäringsafgiften, men det uppehåll, denna inkassering förorsakar,
torde i regel icke vara större än hvad som beliöfves för andhemtningen
efter en rask marsch, hvartill kommer att kontrollen på och intresset
för brefvens aflemnande till adressaten går förlorad i ena fallet och förslappas
i det andra.
Deremot skall det af Utskottet tillstyrkta förslaget medföra eu gifven
förlust för postverket af bortåt 100,000 kronor per år.
Då således de af Generalpoststyrelsen afsedda mål icke till sina vigtigaste
delar vinnas med det af Utskottet tillstyrkta förslaget och då deremot
den tidpunkt kan till en afsevärd grad varda fördröjd, då postverket
blir satt i tillfälle att tillämpa decimalsystemet i ett fall som skall medföra
större och betydelsefullare lättnader i handel och vandel än mången annan
reform i samma syfte, och då äfven Utskottet i fråga om önskvärdheten af
inrikesbrefportots nedsättande från 12 till 10 öre uti motiveringen yttrar,
att »andra reformer inom postväsendet, hvilka aflägsna tidpunkten för en
sådan förändrings vidtagande, derförinnan böra i allmänhet undvikas», så har
jag ansett det endast varit att gifva en verklig betydelse åt detta Utskottets
säkerligen af nästan alla delade uttalande, om det i öfverensstämmelse dermed
hemstält om afslag på Kongl. Maj:ts proposition;»
6
BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 15.
vid 2: dra punkten af Herr Bennich, med hvilken förenat sig Herrar
Beutersvärd, Bäckström, Fogelin, Friherre Barnekow, Nils Fock, Wcern,
Björnstjerna och Kockum: »Om ock villigt må erkännas att af de stora reformer
inom postväsendet, Indika företrädesvis af behofvet påkallas, den af
förbättrad aflöning åt posttjenstemännen, synnerligen inom de lägre graderna,
likasom den af brefportots nedsättning från 12 till 10 öre äro högeligen önskvärda
och aldrig böra lemnas ur sigte, må dock icke förgätas, att den ena
som den andra af dessa reformer tager i anspråk vida större belopp, än den
helt nyss uppkomna jemnvigten emellan postverkets inkomster och utgifter
under närmast förestående tid synes medgifva, och att i hvad fall som helst
initiativet till sa ingripande åtgärder svårligen torde böra tagas från Riksdagens
sida; hvaremot det icke vill synas välbetänkt, att Riksdagen under
tiden och för skyndsammare uppnående af dessa stora reformer skulle afvisa
de mindre, som, i och för sig ingalunda ovigtig^, redan under för handen
varande förhållanden kunna ernås och, om äfven till en början något minskande
postverkets inkomster, likväl kunna beräknas ganska snart icke blott
ersätta den öfvergående förlusten utan äfven i sin mån bidraga att derutöfver
höja dessa inkomster och således i sjelfva verket främja de stora reformernas
genomförande. Minst torde giltiga skäl vara för handen att afböja den
ifrågavarande af Kong! Maj: t föreslagna åtgärden att nedsätta den oskäligt
höga assuransafgiften för värdeförsändelser, dä det visat sig, att afgiftens
höga belopp icke blott framkallat en med postverket täflande privatindustri
af utländska försäkringsbolag, de der underbjuda postverket i försäkringsafgifter,
under skydd af postverkets anordningar, men med möjligen tvifvelaktig
och åtminstone icke här offentligen kontrollerad soliditet, utan ock
— hvad enligt min tanke är vida betänkligare — föranleder origtiga uppgifter
angående värdeförsändelsers verkliga innehåll och kan innebära frestelse
föi'' svagt aflönade tjensteman att tillgodogöra sig skilnaden emellan det
verkliga värdebeloppet och det lägre, för hvilket postverket iklädt sig
ansvar.
Den utväg, som poststyrelsen ifrågasatt att på administrativ väg få
vidtagen, nemligen medgifvande af rätt för posttjensteman att i afsändarens
närvaro undersöka assurerad försändelses innehåll och förvägra fortskaffning
af för lågt angifvet värdebelopp, må väl, såsom Utskottet antydt, vara egnad
att i visst hänseende motverka ofvan antydda oegentlighet^'', men innebär,
sammanstäld med de öfverdrifna assuransafgifternas bibehållande, en tvångsåtgärd,
hvilken i samma mån måste för afsändare!! kännas mera tryckande,
som han derigenom betages tillfället att emot till buds stående lägre utgifter
få sin försändelse hos enskilt bolag försäkrad.
Då nu härtill kommer, att, enligt Utskottet af Herr G eneralpostdirek
-
7
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.
tören meddelad upplysning, postverket af rekommendations- och assuransafgitterna
upphemtar en årsinkomst af omkring 666,000 kronor, men under de
sista J.3 åren i följd deremot af åtagen ansvarighet fått i medeltal vidkännas
eu årlig utgift, icke fullt uppgående till 4,000 kronor, så synes häraf ganska
tydligt följa att assuransafgifterna icke stå i något rimligt förhållande till
dermed åtagna risker, utan alltför väl kunna nedsättas med en för postverket
mera skenbar än verklig, till högst 70,000 kronor, kalkylerad minskning i
nämnda inkomster.
Jag hemställer alltså,
att Riksdagen, med afslag å Utskottets framställning,
måtte bifalla Kong!. Maj:ts förslag i förevarande hänseende.
»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1882:44 Skrifvelse, i anledning af Rongl. Maj:ts nådiga propositioner angående dels förhöjning i befordring saf giften för lokalbref och dels förändringar i assuransafg s. 27 i texten