Sök i Ratio Lex

Banko-TJtskottets Memorial N:o 13

1882-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1882:13, Banko-TJtskottets Memorial N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-TJtskottets Memorial N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 Maj 1882, kl. 2 e. m.

Memorial, i fråga om eftergift å en Riksbankens fordran.

Hos Banko-Utskottet hafva f. d. Brnksegarne J. H. Huss, B. Pettersson,

J. H. Dahlberg och L. Hellstedt gjort framställning om eftergift

af den borgen för förbindelser af Edsvalla bruks aktiebolag, för hvilken

de häfta i ansvarighet till Riksbanken.

Denna framställning finnes i sin helhet såsom bilaga N:o 1 vidfogad

detta Utskottets memorial.

öfver berörda framställning har Utskottet bekommit yttranden af

såväl ombudsmannen vid Riksbankens hufvudkontor som Bankofullmäktige.

Uti det af ombudsmannen afgifna yttrandet, hvilket finnes såsom

bilaga N:o 2 detta memorial följaktig!, bar ombudsmannen dels lemnat

fullständig utredning angående beskaffenheten och storleken af ifrågavarande

fordran, dels ock förklarat sig anse ringa utsigt finnas, att

Riksbanken skulle kunna från gäldenärerne erhålla betalning ens för

någon del af fordringen; men då krafrätten mot sökanderne kunde bibehållas

vid gällande kraft utan nämnvärd kostnad, samt möjlighet naturligtvis

funnes, att sökandernes ekonomiska förhållanden kunde förbättras,

fann ombudsmannen sig ej böra tillstyrka bifall till den gjorda

framställningen, helst Riksbanken äfven i fråga om fordringar till vida

mindre belopp plägade iakttaga största möjliga varsamhet.

Fullmäktige i Riksbanken förklarade i det från dem inkomna utlåtandet,

att de lika med ombudsmannen icke funnit sig ega skäl att till

omförmälda ansökning tillstyrka bifall.

Med afseende härå ansåg Utskottet ifrågavarande framställning

icke böra till någon Utskottets vidare åtgärd föranleda.

Bih. till Riksd. Brok 1882. 6 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

Sedermera har emellertid till Utskottet inkommit en framställning

från Bokförläggaren här i staden A. d’Aubigné derom, att för Riksbankens

ofvanberörda fordran hos Huss, Pettersson, Dahlberg och Hellstedt

måtte såsom full betalning antagas ett ackordsbelopp af två procent

å deras till 256,900 kronor beräknade kapitalskuld, hvilket ackordsbelopp

d’Aubigné erbjudit sig att kontant inbetala.

Uti till Fullmäktige i Riksbanken afgifvet infordradt utlåtande öfver

detta ackordsanbud bar ombudsmannen anfört, att då ban fortfarande

icke hade skäl anse gäldenärnes betalningsförmåga större, än i

bärförut omförmälda utlåtande angifvits, det af d’Aubigné framstälda

ackordsanbudet ville synas honom vara för Riksbanken fördelaktigt, i

följd hvaraf och i betraktande af gäldenärernes framskridna ålder ban

funnit sig böra det gjorda ackordsanbudet till antagande förorda; och

hafva Fullmäktige, med öfverlemnande till Utskottet af samma yttrande,

anfört, att då Fullmäktige, lika med ombudsmannen, ansåge det vara

med Riksbankens fördel förenligt att berörda ackordsanbud antaga, Fullmäktige

funnit sig böra hemställa, det Utskottet måtte hos Riksdagen

göra framställning derom att, derest det af d’Aubigné sålunda erbjudna

ackordsbeloppet, utgörande 5,138 kronor, blefve före den 1 instundande

Juni till Riksbanken inbetaldt, ofvannämnde f. d. Bruksegarne''Fluss,

Pettersson, Dahlberg och Hellstedt må från deras förberörda borgensansvarighet

till Riksbanken vinna befrielse. .

Vid härefter ånyo företagen behandling af ärendet, dervid Utskottet

jemväl muntligen hört ombudsmannen vid hufvudkontoret, har Utskottet,

på grund af hvad ombudsmannen och Fullmäktige tillstyrkt

och föreslagit, ansett sig, jemlikt 5 § i gällande instruktion för Utskottet,

böra hemställa, det Riksdagen måtte besluta,

att f. d. Bruksegarne J. H. Huss, B. Pettersson,

J. H. Dahlberg och L. Hellstedt må vinna befrielse

från den borgen för förbindelser af Edsvalla bruks aktiebolag,

för hvilken de häfta i ansvarighet till Riksbanken,

under vilkor att det i sådant afseende erbjudna

ackordsbeloppet 5,138 kronor varder före den 1 nästinstundande

Juni till Riksbanken inbetaldt.

Stockholm den 9 Maj 1882.

På Utskottets vägnar:

J. J. Ekman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

3

Reservationer:

af Herrar Ola Månsson och Johannes Andersson.

Bilaga N:o 1.

Vördsammast tillåta sig undertecknade att till Höglofliga BankoUtskottets

behjertande öfverlemna vår ansökning om vinnande af befrielse

från den borgen, hvari vi till Riksbanken häfta för af Edsvalla

Bruks Aktiebolag utfärdade förbindelser, men utbedja oss att till en

början få lemna en kortfattad, men sanningsenlig framställning af samtliga

dermed sammanhängande förhållanden.

År 1868 bildades Edsvalla Bruks Aktiebolag med ett aktiekapital

af 1,200,000 kronor samt utvecklade under sin driftige disponents ledning

en synnerligen storartad och, efter alla yttre tecken att döma, i

ekonomiskt hänseende lycklig verksamhet, men icke desto mindre befans

i följd af bristande rörelsekapital samt inträffade ogynsamma konjunkturer

för bruks- och trävaruhandteringarne ställningen i Oktober månad

1874 vara sådan, att aktieegarne, hvilka då voro till antalet fyra, nemligen

disponenten, numera aflidne Bruksegaren G. A. Wall, samt undertecknade

Pettersson, Huss och Dahlberg, funno sig föranlåtna ställa

såväl aktiebolagets som ock all sin enskilda egendom under administration,

som dock endast räckte en kortare tid, enär en rekonstruktionsplan

utarbetades, i enlighet hvarmed, och sedan ny bolagsordning blifvit

af Kongl. Maj:t den 26 Februari 1875 faststäld, aktiebolaget ånyo trädde

i verksamhet. Denna rekonstruktion var baserad dels på aktiekapitalets

höjande från 1,200,000 till 3,300,000 kronor, dels på upptagande af ett

obligationslån å högst 4,000,000 kronor till skuldernas betalning. Aktierna

blefvo fördelade i fyra klasser, medförande olika rätt i bolaget, dervid

fjerde klassens aktier, som hade sämsta rätt, i sin helhet, d. v. s. till ett

belopp af 1,200,000 kronor, öfvertogos af delegarne i det gamla bolaget,

jemväl obligationerna voro fördelade i två serier A och B, med förmånsrätt

för serien A så till kapital som till ränta framför serien B. Men

dessutom hörde det till rekonstruktionsplanen, att de gamla aktieegarnes

samtliga enshilta tillgångar, med undantag blott för deras möblemang

eller personliga lösegendom, skulle ingå i det nya bolaget, mot det att

de såsom valuta erhöllo tredje klassens aktier. Då likväl de gamla aktie
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

egarne vid sidan af sina privata tillgångar jemväl hade privata sladder,

kunde öfverlemnandet af den enskilta förmögenheten till bolaget icke

försiggå på annat sätt, än att en fullständig, å ömse sidor godkänd uppteckning

och värdering af de privata tillgångarne egde rum, hvarefter

och sedan afdrag skett för de privata skulderna, öfverskottet eller behållningen,

d. v. s. hvad vi i verkligheten då egde, öfverlemnades till bolaget

och inbetaltes antingen kontant eller medelst lemnande af värdepapper

eller annan af bolagets styrelse godkänd säkerhet; och då, på

sätt nämdt är, det ingick i rekonstruktionsplanen att sagde öfverlemnande

skulle ske, kan intet tvifvel uppstå derom, att den till grund för öfverlemnandet

liggande värderingen af våra tillgångar varit riktig och i enlighet

med då gällande värden. År 1875 egde vi således, utöfver hvad vi

i bolaget insatt, ingenting, då nemligen våra fastigheter och öfriga privata

tillgångar, hvaröfver vi fortfarande fingo behålla dispositionsrätt,

fullständigt motsvarades af våra skulder, på detta förhållande tillåta vi oss

fästa synnerlig uppmärksamhet.

Nåväl! Efter rekonstruktionen trädde aktiebolaget, som sagdt,

ånyo i verksamhet, men — konjunkturerna ville icke förbättras, obligationerna

kunde icke i sin helhet förmånligt placeras, ränteförlusterna

slukade allt större del af aktiekapitalet, och det visade sig snart, att

aktierna af alla fyra klasserna voro fullkomligt värdelösa, samt att frågan

endast gälde, i hvad mån förlusten för obligationsinnehafvarne

skulle kunna begränsas. Följden häraf blef den, att bolagets angelägenheter

helt och hållet sköttes för obligationsinnehafvarnes räkning, men

då dessa enligt bolagsordningen endast voro berättigade att deltaga i

val af styrelse och frågor angående vinstens fördelning, blef det vid

bolagsstämma den 4 November 1878 beramadt så, att de gamla bolagsmännen

nödgades öfverlemna sina innehafvande fjerde klassens aktier

till den af obligationsinnehafvarne utsedda kontrollant jemte fullmakt

för honom att derför utöfva rösträtt, hvarigenom den rätt till deltagande

i beslut om bolagets angelägenheter, som dittills, åtminstone till skenet,

varit oss bevarad, fullständigt försvann. I fråga om bolagets senare

verksamhet vilja vi inskränka oss till att nämna, det bolaget visserligen

ännu icke till namnet är upplöst, men att samtlige dess tillgångar, så

i fast som löst, blifvit realiserade med det resultat, att obligationsinnehafvarne

af serien B utfått 15 °/o af obligationernas nominella belopp.

Anledningen dertill, att de gamla aktfeegarne måste år 1874 ställa

jemväl sina enskilda tillgångar under administration, var naturligtvis

den, att vi för det gamla bolaget iklädt oss borgens- och andra förbindelser

till snart sagdt obegränsadt belopp, och vid rekonstruktionen var

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

5

det meningen, att dessa förbindelser skulle infrias medelst obligationslånet

och vår personliga ansvarighet dymedelst upphöra, och tydligt fölen

hvar bör vara, att vi eljes icke afstått samtliga våra tillgångar till

bolaget, utan hade det då varit vida mera skäl att afträda såväl bolagets

som våra- egna tillgångar till konkurs, ett förfaringssätt för öfrigt,

som, huru ogynsamma konjunkturerna då än voro, förvisso icke kunnat

lemna sämre resultat än det nu vunna, och som skulle för oss möjliggjort

att med åtminstone något hopp om framgång arbeta på reparerandet

af våra privata förmögenhetsförhållanden; planen lyckades ock i viss

mån, ty de flesta banker mottogo obligationerna efter en viss då gällande

kurs såsom full liqvid för sina fordringar och återstälde de gamla förbindelserna,

hvarigenom vi erhöllo våra namn tillbaka.

Annorlunda förfor deremot Riksbanken, som väl mottog obligationerna

efter den bestämda kursen, men i allmänhet icke såsom liqvid

utan endast som hypotek för bolagets egna förbindelser, men ej nog härmed,

utan då bolagets förbindelser, för Indika dittills varit såsom hypotek

stälda endast bolagets med vår borgen försedda reverser, skulle

omsättas, ansågo sig Bankofullmäktige, sannolikt af någon formel föreskrift

i deras instruktion, ej kunna, med efterskänkande af den förra

säkerheten -— hvilken dock, sedan vi till bolaget afstått all vår egendom,

icke längre var någon säkerhet — såsom hypotek godkänna ensamt

obligationerna, utan fordrade fortfarande vår borgen. Ansatta af

bolagets styrelse och allt jemt i förhoppning att bolaget skulle vara i

tillfälle infria våra ännu utelöpande förbindelser, tecknade vi sålunda

nya borgensförbindelser, föranledda af de ofta återkommande omsättningarna,

hvarvid räntan, som ej kunde inbetalas, lades till kapitalet, så att

vi slutligen befunno oss häfta i borgen för bolaget hos Riksbanken för ett

sammanlagdt belopp af 256,900 kronor utom ränta, för hvilket belopp

vi nu, sedan all förhoppning för Riksbanken försvunnit att af bolaget

eller dess tillgångar erhålla full liqvid, blifvit af Riksbanken lagsökta.

Det är från denna vår borgen, som vi nu anhålla att varda befriade,

på den grund, att vi redan år 1875 afstodo samtliga våra tillgångar till

bolaget, hvars angelägenheter allt sedan skötts för obligationsinnehafvarnes

räkning, utan att vi derå varit i tillfälle att utöfva något som helst

inflytande. Till fullo erkännande sanningen af det gamla ordspråket,

»den som går i borgen, går ock i sorgen», skulle vi aldrig vågat eller

velat framkomma med vår begäran, derest vi vore i tillfälle att till större

eller mindre del infria vår borgen, men vi afstodo ju år 1875 öfverskottet

af våra tillgångar, och hafva sedan dess icke kunnat förbättra

vår ställning, hvarom Riksbanken sjelf fått öfvertyga sig genom resul
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

tatet af de lagliga undersökningar, som för indrifvande af vår skuld

blifvit hos oss hållna och redan äro eller inom kort tid blifva fullständigt

afslutade. Ej heller kan det finnas den ringaste utsigt för att vi vid vår

framskridna ålder — jag Pettersson är 71 år, jag Dahlberg 68 år, jag

Huss 67 och jag Hellstedt 65 år — skola framdeles kunna oss något

förvärfva. Att, sedan nu alla våra tillgångar äro realiserade, en konkurs

ej skulle leda till annat resultat, än vålla Riksbanken ökade kostnader,

behöfver ej nämnas. Vår begäran afser således intet annat än ett formelt

eftergifvande af en för Riksbanken fullkomligt värdelös fordringsrätt.

Det kan till äfventyrs förefalla någon underligt, att vi vid sådant förhållande

kunna vara angelägna att varda från det formella borgensansvaret

befriade, men vi kunna heligt försäkra, att vi härtill drifvits

blott af vår innerliga önskan att kunna få i lugn och ro tillbringa de

återstående dagar, som af Försynen kunna vara oss förunnade, hvartill

vi hafva en utsigt, derest denna vår ansökan bifalles, enär anförvandter

och vänner lofvat att söka under hand uppgöra de öfriga jemförelsevis

obetydliga skulder, till hvilkas gäldande våra privata tillgångar ej räckt,

men hvilken hjelp är helt och hållet beroende deraf, huruvida vår skuld

till Riksbanken efterskänkes, hvilken skuld uppgår till det belopp, att

om dess inbetalande till större eller mindre del något tal icke ens kan

uppstå.

Då således Riksbanken, utan någon som helst inverkan på dess egen

finansiella ställning, kan vara i tillfälle att mot oss visa en välsignelserik

handling på vår betrjmkta ålderdom, våga vi alltså vördsamt och ödmjukligen

anhålla att Riksdagens Höglofliga Banko-Utskott behagade,

med behjertande af vår bön, utverka att vi varda från vidare ansvar för

de af oss för Edsvalla Bruks Aktiebolag ingångna borgensförbindelser

af gunst och nåd befriade. Vi hafva ansett oss ej böra trötta med att

bifoga och åberopa alla de handlingar, hvarå vår framställning är grundad,

allra helst Herrar Bankofullmäktige, som under eu lång följd af år

med bolaget haft affärer och i dess slutliga utredning deltagit, torde

kunna uppgifterna vitsorda och vara i tillfälle att derutöfver lemna alla

de ytterligare upplysningar, som kunna finnas erforderliga.

Karlstad den 20 Januari 1882.

J. II. Huss. Bernh. Pettersson. J. IT. Dahlberg. L. Hellstedt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

7

Bilaga N:o 2.

Sedan mitt yttrande blifvit infordradt öfver den af f. Bruksegarne

J. H. Huss, Bernh. Pettersson, J. H. Dahlberg och L. Hellstedt

hos Riksdagens Banko-Utskott gjorda ansökning om eftergift af den

borgen för särskilda förbindelser af Edsvalla Bruks Aktiebolag, för

hvilken de häfta till Riksbanken, föranlåtes jag i ärendet afgifva följande

utlåtande.

Den 1 April 1880 utlemnade Riksbankens hufvudkontor till Bruksegaren

G. A. Wall pr 4 månader tre lån, N:is 360, 361 och 362, å

tillhopa 169,936 kronor 28 öre. Såsom hypotek för dessa lån lemnades:

För N:o 360 å 89,694 kronor 58 öre dels Edsvalla Bruks Aktiebolags

förbindelse å 96,400 kronor med borgen af Huss, Pettersson och

Dahlberg samt dels bolagets obligationer Ser. B. å 96,900 kronor;

för N:o 361 å 40,120 kronor 85 öre dels nämnda bolags förbindelse

å 43,400 kronor med borgen af Huss, Pettersson, Dahlberg och Hellstedt

samt dels bolagets obligationer Ser. B. å 43,500 kronor;

och för N:o 362 å 40,120 kronor 85 öre dels Bruksbolagets revers

å 42,300 kronor med borgen af Pettersson, Dahlberg och Hellstedt samt

dels nämnda obligationer å 43,400 kronor.

Sedermera hafva å skulden betalts dels den 24 Oktober 1881 15

procents utdelning å de hypotiserade obligationerna med 27,570 kronor

och dels den 8 Februari 1882 genom utmätning hos Hellstedt uttagna

311 kronor 92 öre. Sedan dessa belopp i främsta rummet användts till

betäckande af upplupna räntor, återstå å kapitalen obetalda

för N:o 360....................................... 83,426 kronor 43 öre

» » 361....................................... 37,293 » 66 »

» » 362.................. 37,308 » 66 ))

Tillhopa 158,028 kronor 75 öre.

Enligt uppgift från ombudsmannen vid Riksbankens Afdelningskontor

i Göteborg har kontoret att af sökandena på grund af deras

borgen för Edsvalla Bruks Aktiebolag fordra i återstående kapital 62,875

kronor jemte ränta derå.

Sökandene hafva i ansökningen uppgifvit, att de vid rekonstruktion

år 1875 af Edsvalla bolag måste mot aktier i det nya bolaget till

detsamma öfverlemna alla sina enskilda tillgångar med undantag allenast af

deras personliga lösegendom. Denna uppgift har bestyrkts genom mig

förevisade handlingar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

Sökandena hafva vidare uppgifvit, att vid rekonstruktionen år 1875

de flesta banker, mot erhållande af bolagets obligationer, afstodofrån

den borgen för bolagets förbindelser, hvari sökandena häftade till dem.

Såsom af bär bifogade intyg från C. M. Nyström och Frans Almén inhemtas

befriades — så vidt bolagets räkenskaper och handlingar utvisa —

sökandena vid bolagets rekonstruktion från all ansvarighet för bolagets

skulder till alla andra än Riksbanken.

Enligt aflemnade prestbevis äro sökandena födde: Huss den 19

Januari 1815, Pettersson den 2 Mars 1811, Dahlberg den 4 November

1814 och Hellstedt den 15 Juni 1817.

På min begäran hafva för uttagande af Riksbankens ifrågavarande

fordringar utmätningar verkstälts bos sökandena under December månad

1881 och Januari månad detta år. Dahlberg och Pettersson funnos dervid

sakna alla tillgångar till gäldande af skulden. Hellstedts alla kända

tillgångar, bestående af hans bohag, såldes på utmätningsauktion för

449 kronor 40 öre, hvilket belopp efter afdrag för omkostnader hit inbetalts

med 311 kronor 92 öre. Hos Huss utmättes dels egendomen

Färjestad, saluvärderad till 120,800 kronor, dels gården N:o 71 i Karlstad,

saluvärderad till 50,000 kronor, samt dels några kreatur, värderade

till 68 kronor. I öfrigt hade Huss ej veterligen någon tillgång. Inventarierna

vid Färjestad voro genom lösöreköpsafhandling, soin lagfarits

år 1879 försålda till annan person. Vid försäljning af fastigheterna

erhöllos för Färjestad 101,000 kronor och för gården i Karlstad 52,000

kronor, hvilka belopp dock ej förslogo till gäldande af de i fastigheterna

intecknade skulder. Den utmätta lösegendomen såldes för 49 kronor,

-hvilka ej räckt till betäckande af exekutionskostnader.

Så vidt jag kunnat utröna, finnes ej utsigt att någon af sökandena

skall genom arf förbättra sin ställning.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, finner jag det väl vara

ringa utsigt att Riksbanken genom ytterligare exekutiva åtgärder skall

kunna från sökandena erhålla betalning ens för någon del af ifrågavarande

fordringar; men då krafrätten mot sökandena kan bibehållas vid

gällande kraft utan nämnvärd kostnad, samt möjlighet naturligtvis finnes

att sökandenas ekonomiska förhållanden kunna förbättras, anser jag

mig ej böra tillstyrka bifall till förevarande framställning, helst Riksbanken

äfven i fråga om fordringar till vida mindre belopp plägar iakttaga

största möjliga varsamhet i fråga om afskrifningars beviljande.

Stockholm den 3 April 1882.

W. Montelius.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 13.

9

Det i ofvanintagna yttrande omförmälda intyg lyder sålunda:

I anledning af Herrar J. H. Huss’, Bernhard Petterssons, J. H.

Dahlbergs och L. Hellstedts till Höglofliga Banko-Utskottet vid innevarande

års riksdag ingifna ansökan om befrielse från den borgen, som

de till Riksbanken ingått för numera upplösta Edsvalla Bruks Aktiebolags

förbindelser, få undertecknade, af hvilka jag Nyström allt sedan

nämnde bolags rekonstruktion år 1875 och till dess upplösning varit af

innehafvarne utaf bolagets obligationer utsedd att såsom kontrollant deras

rätt bevaka, och jag Almén varit ordförande i bolagets styrelse, härmed

vitsorda, att de af sökandena uti berörda ansökan, dervid ett tryckt

exemplar härvid bifogas, lemnade uppgifter om bolagets rekonstruktion

och afstående. af deras enskilda tillgångar i utbyte mot aktier i bolaget,

äro med sanningen öfverensstämmande.

Till närmare belysning af förhållandet med nämnda aktieteckning,

särskild! hvad aktierna af tredje klassen angår, bifoga vi i original sökandenas

derför afgifna förbindelser, deraf torde inhemtas, att de såsom

vilkor för afstående af sin enskilda egendom till den nya aktieteckningen

faststält, att de derigenom skulle varda befriade från såväl sina

“förbindelser för Edsvalla Bruks Aktiebolag, G. A. Wall som för L. Hellstedt

och att återfå, sina namn för dessa förbindelserDå emellertid Riksbanken

icke ansåg sig böra eftergifva den namnsäkerhet Banken förut egt för

Edsvalla. bolags och G- A. Walls samt L. Hellstedts för bolagets räkning

ingångna förbindelser, kom berörda vilkor beträffande Riksbankens

fordringar ej till stånd, utan sökandena måste underkasta sig att för

sagda förbindelser teckna ny borgen, hvilken sedermera vid omsättningar

alltjemt förnyades. Deremot blefvo de, så vidt bolagets räkenskaper

och handlingar utvisa, vid rekonstruktionen af bolaget befriade

från all ansvarighet för bolagets skulder till alla andra personer.

Göteborg den 28 Februari 1882.

C. M. Nyström. Frans Almén.

Bih. till Riksd. Prof, 1882. 6 Sand. 1 Afd. 11 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.