Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

1882-03-10 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1882:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1882, kl. 2 e. m.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2,

i anledning af väckt fråga om. utfärdande af förbud mot

försäljning af s. k. fosfortändstickor.

Uti eu till Utskottet remitterad motion . (N:o 25) har Herr Bengt

Rääf föreslagit, att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes, efter vederbörandes hörande, taga i nådigt

öfvervägande, om icke, i likhet med hvad inom åtskilliga andra länder

egt rum, förbud emot försäljning af så kallade fosfortändstickor från

och med ingången af nästkommande år bör utfärdas.

Såsom skäl till sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört,

att, ehuru genom Kongl. förordningen den 7 Januari 1876, angående

vård och försäljning af arsenik samt af andra giftiga ämnen och varor,

noggranna och i flera fall ganska stränga föreskrifter äro meddelade i

ändamål att förekomma deras missbruk, det giftiga ämnet fosfor likväl i

ganska betydliga qvantiteter tillhandahålles den stora allmänheten i

form af fosfortändstickor, hvilka, oaktadt uppfinningen af så kallade

säkerhetständstickor numera gjort användandet af den giftiga fosforn

till tändstickor obehöfligt, fortfarande i högst betydlig mängd inom

Sverige försäljas och förbrukas. I den mån förenämnda författning försvårat

åtkomsten af andra gifter, hade deremot den ymniga tillgången

på fosfortändstickor underlättat förgiftningsförsöken. Kännedomen derom

att fosfortändstickor kunna för sådana brottsliga försök med framgång

användas, hade ock på senare åren blifvit allt mera allmän, och från

flera delar af landet erfar man, att från tändstickor afskrapad fosfor gan
Bih.

till Riksd. Prof. 1882. 8 Sami. 2 Afä. 1 Band. 2 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 2.

ska ofta för brottsliga ändamål användes, bland annat, såsom medel att

fördrifva foster. Ehuru icke på långt när alla de fall blifva upptäckta,

der fosforförgiftning eller försök dertill egt rum, ådagalade dock de

rättsmedicinska undersökningarne, att fosforförgiftning under senare

åren vore i ständigt tilltagande. Genom dessa undersökningar hade

nemligen blifvit ådagalagdt, att sådan förgiftning med dödlig utgång

egt rum:

År 1878 i 9 fall,

» 1879 i 16 >

» 1880 i 17 >

» 1881 i 22 »

I de flesta af dessa fall hade ogift qvinna intagit från fosfortändstickor

afskrapad fosfor, i afsigt att fördrifva sitt foster, hvarvid hon

sjelf fått sätta till lifvet i följd af akut fosforförgiftning.

Men förutom de brott, hvilkas utförande fosfortändstickorna sålunda

underlätta, gåfvo de äfven ganska ofta anledning till andra olyckor.

Ofta uppkomme eldsvådor till följd deraf att sådana tändstickor

antingen af vårdslösa menniskor tappades bland eldfängda ämnen, dem

de vid minsta friktion antända, eller af råttor kringdragas och inkomma

på ställen, der de likaledes gifva upphof till eldsvådor. I saknad af

nödig kännedom om alla de olycksfall, hvartill fosfortändstickorna gifvit

anledning, kunde väl omfånget deraf icke angifvas.

Motionären hyste dock den öfvertygelsen, att tiden vore inne att

följa de staters exempel, hvilka utfärdat förbud mot användande af fosforstickor.

Detta borde så mycket hellre ske i Sverige, som tillverkningen

af säkerhetständstickor här vunnit den största hittills kända

fulländning, hvartill komme att ett förbud mot fosfortändstickor icke,

såsom fallet må hända vore i åtskilliga andra länder, skulle förorsaka

behof af införsel från utlandet af de oskadliga säkerhetständstickorna,

hvilka hvarken äro giftiga eller sjelfantändande. Skilnaden i pris på

dessa olika slags stickor vore dessutom numera så ringa, att den icke

borde kunna åberopas såsom skäl för fosfortändstickornas användande.

Motionären förutsåge visserligen att den invändning mot hans förslag

komme att göras, att bifall dertill vore stridande mot näringsfriheten;

men derpå kunde svaras, att samma invändning kunde göras mot förbudet

för åtskillige andra näringsidkare, t. ex. tapetfabrikanter, tillverkare

af mattor och andra tyger in. fl. att i sina fabrikat inblanda gifter.

Här vore icke fråga om förbud för tändsticksfabrikanter att tillverka

och försälja tändstickor. Frågan gälde blott att förbjuda dem tillverka

varan af ett så giftigt och farligt ämne, som fosfor. Motionären vore

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

ock öfvertygad, att de svenska tändsticksfabrikanterne skulle halva fördel

af förbudet mot användande af den giftiga fosforen, då de finge

desto större afsättning på säkerhetständstickorna, samt att afsättningen

af de svenska säkerhetständstickorna äfven i andra länder skulle ökas i

den mån kännedomen spriddes derom, att fosforstickorna, såsom skadliga,

blifvit inom Sverige förbjudna.

Utskottet, som sökt att''förskaffa sig nödiga upplysningar för den

sålunda väckta frågans bedömande, har dervid erfarit, att den vanliga,

till färgen hvita eller ljusgula fosforen vid 40 graders värme tänder sig

och förbrinner, under stark ljusutveckling, till fosforsyra, hvilken i luften

sprider sig som en tjock hvit rök. Detta slags fosfor är ett ämne,

som knappast af något annat öfverträffas i giftighet. Men genom upphettning,

utan lufttillträde, till 160—250 grader förvandlas den vanliga

fosforen till s. k. amorf eller röd fosfor, som har helt andra egenskaper.

Den röda (amorfa) fosforen occideras icke i luften, är ej giftig och antändes

först vid 260 graders värme. Då så kallade strykstickor först

började tillverkas användes dertill uteslutande den hvita, giftiga fosforen,

hvilket fortfor ända till dess Fabrikören Lundström i Jönköping på

1850-talet uppfann de s. k. säkerhetständstickorna, hvilken uppfinning

på sin tid ansågs så vigtig, att densamma vid den stora expositionen i

Paris 1855 utmärktes med silfvermedaljen. Vid tillverkningen af de s.

k. säkerhetständstickorna doppas dessa först i upplöst paraffin-vax och

sedermera uti sjelfva tändsatsen, i hvilken icke ingår någon fosfor. Tändsatsen

utgöres nemligen till sin hufvudsakligaste del af förbrännande

salter, såsom kali m. m. Såsom bekant är, sker antändningen af dessa

stickor genom deras gnidning mot det s. k. plånet, hvilket är bestruket

med en blandning, hvari ingår röd fosfor. Dessa tändstickor äro följaktligen

giftfria och kunna icke fatta eld genom sjelfantändning.

De vanliga fosfortändstickornas många farliga egenskaper voro

redan på 1850-talet kända. Den Lundströmska uppfinningen af säkerhetständstickor

föranledde derför medicinska akademien i Paris att tillsätta

en kommission af trenne framstående vetenskapsmän jför att afgifva

yttrande angående de olika tändstickornas företräde eller faror.

Denna kommission kom till följande slutsatser, livilka af den medicinska

akademien adopterades:

l:o) De fosforångor, hvilka utvecklas i fosfortändsticksfabriker utöfva

ett skadligt inflytande på arbetarnes helsa och förorsaka ofta en

sjukdom, bekant under namnet »fosfornekrosr;

2:o) Den antändliga massa, som finnes på fosfortändstickorna, åstadkommer

farliga förgiftningar när den införes i magen. Denna massa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskott* (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

som är tillgänglig för hvar män, och hvilken redan förorsakat ett stort

antal sjelfmord och förgiftningar — är en allmän fara, hvilken det är

nödvändigt att med det snaraste undanrödja;

3:o) De tändstickor, Indika aro tillverkade med röd fosfor, eller

utan fosfor, innehålla icke något giftigt ämne; deras fabrikation medför

icke heller för arbetarne de faror, som vidlåda tillverkningen af de vanliga

fosfortändstickorna;

4-°). Komiten utalar derför den önskan, att man måtte vid tändsticksfabiikationen

använda ren röd fosfor, i stället för den hvita, eller

ock en tändmassa utan fosfor, hvari intet gift är inblandadt; och att

regeringen måtte utfärda ett förbud mot tändstickor med hvit fosfor.

Oaktadt de i detta utlåtande sålunda framstälda åsigter, fortgår

visseiligen ännu inom Frankrike tillverkning och förbrukning af vanliga

fosfortändstickor, hvartill orsaken förnämligast torde få sökas i den

omständigheten, att bruket af fosforstickor i Frankrike hade fått en

alltför allmän spridning, innan säkerhetständstickorna uppfunnos, i följd

hvaraf. fabrikanter och försäljare af vanliga tändstickor, som trott sin

industri hotad genom uppkomsten af säkerhetständstickorna, gjort allt

hvad de förmått att, genom skriftliga uppsatser öfvertyga såväl allmänhet®11

som administrationen att fosfortändstickorna icke innehålla några

giftiga ämnen eller i öfrigt medföra någon fara. Dessutom har alltsedan

ai 1872 tillverkningen af tändstickor inom Frankrike varit monopoliserad

^ bolag, som icke är underkastadt någon konkurrens och följaktligen

icke har något intresse af att införa några förbättringar i tändstickslabi

ikationen, då bolaget är berättigad! att för sina dåliga fosfortändstickor

erhålla betalning efter faststäld mycket hög taxa,

Äfven *nom Sverige gick det till eu början långsamt att införa ett

allmännare bruk af säkerhetständstickor. Ännu i början af 1860-talet

ördes inom pressen liflig tvist i detta ämne mellan framstående vetenskapsmän,

å ena, samt fabrikanter af fosfortändstickor å den andra sidan.

De folie ådagalade klarligen fosfortändstickornas farliga egenskaper,

de senare förnekade dem. I allmänhet bedrefs tändsticksfabrikationen

pa den tiden inom Sverige i ringa. omfattning och ofta som husslöjd.

Anda tnl år 1850 funnos inom Sverige icke mera än 6 tändsticksfabriker

(alla för tillverkning af fosfortändstickor) med 287 arbetare, och deras

tillverkning afsåg _ uteslutande inhemsk förbrukning. År 1860 uppgick

antalet fabriker till 14, med en arbetspersonal af 1167 personer, och

först detta år förekom utförsel af tändstickor. Men vid denna tid synes

ock den svåra sjukdomen fosfornekros, hvilken redan 1855 någon gång

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

inom Sverige yppat sig, hafva oftare förekommit bland fabriksarbetarne,

så att vid 1862—1863 års riksdag af enskild motionär fråga väcktes

om vidtagande af åtgärder till förekommande af denna ohyggliga

sjukdom.

Af Allmänna Bevärs- och Ekonomi-Utskottets i anledning af

denna motion afgifna Betänkande N:o 32 af den 12 Januari 1863 inliemtas,

att under åren 1858—1862 på Kongl. Serafimerlasarettet härstädes

behandlats 13 fall af sjukdomen, utaf hvilka 7 från Finland, 5

från Stockholm och 1 från Örebro stad. Äldre personer hade i allmänhet

deraf angripits först efter längre tids, 8 å 9 års, arbete med tändstickstillverkningen,

men barn efter 2 å 3 år. Då sjukdomen således

vore temligen sällsynt, ansåg väl Allmänna Bevärs- och Ekonomiutskottet,

att tändstickstillverkningen ej borde blifva föremål för särskild

lagstiftning mera än andra handteringar, såsom blyhvitts-, svafvelsyreoch

tapetfabriker samt andra handtverk, der arsenik och qvicksilfver till

ej obetydlig del ingå bland råämnena; men med afseende på sjukdomens

svåra beskaffenhet ansåg dock Utskottet, att den gjorda framställningen

icke borde helt och hållet lemnas utan afseende. Utskottet hemstälde

derför, på anförda skäl, att Rikets Ständer måtte göra underdånig framställning

derom, att Kongl. Maj:t, i sammanhang med frågan om utfärdande

af lag angående sundhetsförhållandenas ordnande i riket,

hvilken fråga då var på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, täcktes taga

i öfvervägande hvilka föreskrifter i ändamål att förekomma sjukdomen

fosfornekros ansågs böra i nämnda lag inflyta; och blef denna hemställan

af Rikets Ständer bifallen.

Sjukdomen fosfornekros synes emellertid under de följande åren

antagit sådan utsträckning, att Kongl. Maj:t utan sammanblandning med

frågan om utfärdandet af lag rörande sundhetsförhållandenas ordnande

(hvarom först år 1874 utkom den s. k. Helsovårdsstadgan) företog ärendet

till pröfning, samt under den 18 Februari 1870 utfärdade nådig

Förordning »angående hvad vid tillverkning af tändstickor eller andra

tändmedel, för hvilkas beredning vanlig fosfor användes, skall iakttagas

till förekommande af käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetarne». De

vigtigaste bland de stadgande^ som innefattas i nämnda Kongl. förordning,

synas vara följande:

att tillverkning af tändstickor med vanlig hvit eller gul fosfor icke får

eg a rum utom i derför inrättad fabrik;

att sådan fabrik icke får drifvas, med mindre egaren eller för fabriken

anstäld föreståndare styrkt sig ega noggrann kännedom om de råämnen,

hvilka''till tillverkningen begagnas;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

att särskilda rum vid fabriken skola finnas för:

a) tändsatsens beredning och stickornas doppning,

b) stickornas torkning, och

c) deras inpackning; samt att i hvarje af dessa rum kraftig luftvexling

skall på föreskrifvet sätt åstadkommas;

att dessa rum skola hafva minst 10 fots höjd och en golfyta af åtminstone

30 qvadratfot för hvarje der sysselsatt arbetare, samt väggar

strukna med oljefärg och golf belagda med asfalt, cement eller tätt

slutande stenskifvor;

att tändmassans beredning och stickornas doppning icke må verkställas

annorstädes än under derför anbragta draghufvar, satta i förening

med luftvexlingsapparaten;

att fabrikens förråd af fosfor skall i särskildt frostfritt rum förvaras

under föreståndarens lås och nyckel;

att vid tändmassans beredning eller stickornas doppning icke må användas

arbetare, som ej fylt femton år; och att ingen må med dessa

arbeten sysselsättas längre tid, än sex månader i sender, eller, efter

det han upphört med sådant arbete, dertill å nyo användas förrän

minst två månader förflutit, utan att någon för helsan skadlig inverkan

af arbetet försports;

att för detta ändamål skall vid fabriken föras särskild bok, der för hvarje

arbetare antecknas hans namn och ålder samt dagen då han vid ett

visst slag af göromålen anstäldes och dagen då han dermed upphörde

;

att föreståndaren skall tillse, att de arbetare, som sysselsättas med tändmassans

beredning och stickornas doppning, torkning och inpackning,

bära särskilda arbetskläder, hvilka, när arbetet slutar, i särskildt

rum afläggas, samt att rent vatten finnes att tillgå, hvarmed

dessa arbetare kunna, efter slutadt arbete, skölja munnen och,

med användande af tvål eller såpa, som fabrikens egare bekostar,

tvätta ansigte och händer, innan arbetarne från fabriken sig begifva

eller der hålla måltid;

att icke i de rum, der förenämnda arbeten verkställas, arbetarne må sig

uppehålla längre tid, än arbetet hvarje gång erfordrar, eller inåt eller

annat förtäras, så ock att dessa rum icke heller till boningsrum, sofställen

eller förvaring af matvaror eller kläder användas;

att minst eu gång hvar tredje månad läkare, som af fabrikens egare

aflönas, skall verkställa noggrann besigtning å alla der anstälde

arbetare, derom anteckning skall göras i den bok, hvarom ofvan är

nämndt; samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

att arbetsrummen och dervarande bord och arbetsställen skola minst eu

gång hvarje dag rengöras, golf och väggar åtminstone hvar fjortonde

dag aftvättas, sopor och affall ofördröjligen förbrännas, samt

tvätt- och sköljvatten i särskild djup brunn uttömmas.

Efter att sålunda hafva redogjort för de åtgärder, som hittills

blifvit i Sverige vidtagna för att i möjligaste måtto vid fabrikationen

skydda arbetarne för de menliga följderna af fosforens användande,

anser sig Utskottet böra upplysa, att ungefärligen enahanda föreskrifter

på flera ställen i utlandet blifvit meddelade. Det synes väl sannolikt,

att dessa föreskrifter, hvad Sverige beträffar, i väsentlig man verkat

derhän, att käkbensbrand eller s. k. fosfornekros på senare tiden mera

sällan förekommer; men i vissa andra länder synes man icke funnit annan

fullt tillfredsställande hjelp deremot, än förbud mot all fabrikation

af fosfortändstickor. Åtminstone tyckes detta hafva varit förhållandet i

Finland och Danmark. I det förra landet utfärdades redan den 21 Juli

1865 en kejserlig förordning, som innehöll ungefär enahanda föreskrifter

som derå, hvilka innefattas i förenämnda Kongl. förordning af den

18 Februari 1870. I berörda kejserliga förordning föreskrefs derjemte,

att såväl vid försändning som i upplag tändstickor skola hållas uti starka

och väl tillslutna lådor eller kärl, och att dylika upplag ej må tillåtas

i rum, der matvaror förvaras, att fosfortändstickor, som i bodlokal hållas

till salu, böra der förvaras i slutna kärl af jernbleck eller annat ej

antändligt ämne, samt att å hvarje parti, som försäljes, skall finnas

fabriksstämpel och påteckning »farliga», »waaralliset». Men redan den

13 November 1872 utkom en kejserlig kungörelse, som, i anledning af

ekonomidepartementet i kejserliga senaten för Finland derom gjorda

och af generalguvernören tillstyrkta framställning, upphäfde förordningen

af den 21 Juli 1865 samt i stället stadgade, att tillverkning och försäljning

af tändstickor med hvit fosfor inom Finland skulle vara förbjuden

från och med den 1 Januari 1874. Af den kejserliga kungörelsen

kan väl icke inhemtas, hvilka förhållanden, som samverkat till utfärdandet

af förbudet; men Utskottet antager, att de varit ungefär desamma, som

töranledt danska riksdagen att godkänna det af justitieministeriet i

December 1873 framlagda »Förslag til Lov om Förbud mod visse TcendstiJcJcer

m. m.». Enligt de vid detta lagförslag fogade »ILnnwrhunger»

grundade justitieministeriet sitt förslag på följande tre hufvudskål:

Do) att fabrikationen af »Svovktikken (d. v. s. fosfortändstickor)

är utomordentligt farlig för de dervid sysselsatte arbetare, i det att

den dertill■ begagnade fosfor, förutom andra sjukdomsfall, framkalla en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

sjuklighet och destruktion af arbetarnes tänder och käkar (fosfornekros),

hvilken ofta kan vara lif''sfårlig.

Justitieministeriet har härvid omständligt uppgifvit förhållandet

med förenämnda sjukdoms uppträdande i Danmark samt de förslag,

som af den Polytekniska anstaltens Bestyrelse blifvit framstälda till

förebyggande af fosfornekros vid fabrikerna, hvilket allt desto helli-e

här torde kunna förbigås, som det Kongl. Danska Sundhetskollegium i

afgifvet utlåtande ansett ändamålet icke dermed kunna vinnas, utan i

stället. tillråda att förbud måtte utfärdas mot tändstickor, som innehålla

hvit fosfor. Sundhetskollegiet har i detta hänseende erinrat, att den

fara, för hvilken arbetarnes helsa och lif utsättes vid fabrikation af

fosforfriktionsstickor, har varit känd ända från denna fabrikations begynnelse

och har, trots alla fabrikationsreglementen samt förebyggande

anstalter och påbud, fortfarit att yttra sig år för år i nya fall af fosfornekros

o. s. vlikasom den otvifvelaktigt komme att fortfara så

länge det icke blifvit klart för arbetarne, att deras egen allvarliga medverkan

är alldeles nödvändig, om faran skall kunna afvändas. Faran

uppstode nemligen dels derigenom att arbetarne inandas den uppstigande

fosforångan, dels deiugenom att något af fosforsatsen kommer in

i munnen och blandas med munvätskorna; och största delen af förgiftningstillfällena

kunde antagas följa af sist anförda orsak. De häremot

anbefalda förhållningsregler ginge förnämligast ut på tvättningar, sköljning

af munnen, rensning af tänderna och dylikt, men erfarenheten

visade, att det hvarken varit möjligt att få arbetarne till att i längden

af egen drift efterfölja dessa regler, eller förmå fabrikanterne att utöfva

en verksam och stadig tillsyn härmed; och denna arbetarnes och fabrikanternes

likgiltighet . i detta hänseende läte sig näppeligen ändra.

Faran härvid vore i synnerhet stor, när, såsom ofta är fallet, en mängd

barn. användas i fabrikerna, enär orenligheten och likgiltigheten naturligtvis

är större hos barn, än hos de vuxne, och de derjemte lättare

duka under för giftet och dess farliga vei''kningar. Den åsigt vunne

derför ständigt mer insteg hos de vid dessa fabriker anstälda läkare,

att den enda räddningen mot det ifrågavarande onda är ett absolut förbud

mot fabrikation af tändstickor, vid hvilkas tillverkning brukas hvit

fosfor.

. 2:o) ett fosfor stickor na begagnas såsom förgiftningsmedel, hvarpå såsom

bevis anfördes, att bland 32 förgiftningsmål, som under åren 1857—1872

förevarit hos Högsta Domstolen, uti ej mindre än 18 fall varit använde

svafvelstickor såsom förgiftningsmedel, under det att i 5 fall nyttjats

fosforpiller och i 9 fall andra giftmedel. Det Danska Sundhetskollegium

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

hade derjemte upplyst, att det nästan hvarje år inkomme till kollegiet

ett eller liera mål, i hvilka förgiftning varit försökt derigenom att satsen,

som skrapats från svafvelstickorna, kommit i kaffe eller andra matvaror;

men då försöket i de flesta fall misslyckas, i det att lukten röjer giftet,

och mängden af den iblandade fosforen sällan är stark nog, vore det

all grund att förmoda, att det funnes icke så få tillfällen, hvarom intet

komme till kollegiets kunskap, likasom det också funnes grund till den

fruktan, att vid några tillfällen förgiftningen lyckas, utan att justitiens

uppmärksamhet leddes derpå, eftersom symptomerna af en akut fosforförgiftning

ofta äro af sådan beskaffenhet, att de hos dem, som icke

kände nogare till dem, lätt antagas härröra från andra orsaker.

3:o) att svafvelstickorna spelade en betydlig roll med hänseende till

brandskador, hvilket vore så allmänt kändt, att det icke behöfde något

bevis. Ministeriet ville dock meddela några upplysningar, inhemtade

från Bestyrelse!! för de allmänna brandförsäkringsverken för landet och

städerna. Af 2:ne bifogade öfversigtstabeller för tiden från den 1 April

1862 till den 1 April 1872, angående de med svafvelstickor under dessa

år förorsakade eldsvådor, syntes, att af de 5,041 brandskador, som inträffat,

inom landets brandförsäkringsverks område under dessa 10 år,

221 bevisligen föranledts af tändstickor, under det all sannolikhet förefunnes

att samma förhållande egt rum vid 70 andra tillfällen, så att det

kunde antagas att vid 291 tillfällen, eller i 5 procent af samtliga eldsvådorna,

branden förorsakats af svafvelstickor. Antalet eldskador, som

förorsakats af tändstickor, hade stigit betydligt, nemligen från 15 under

åren 1862 — 1863 till 30 under 1871 och 1872 samt till 45 under åren

1872—1873 och till 31 under de 5 månaderna April—Augusti 1873.

Derjemte har anmärkts, att orsaken till inträffade eldsvådor endast upptäcktes

vid omkring 72 tillfällen af 100, och att af de 28 procent, eller

1,400 brandskador under förenämnda tio år, hvilkas uppkomst icke är

upplyst, man kunde antaga att en stor del varit förorsakade af svafvelstickor.

Af öfversigterna framginge, att det i en alldeles öfvervägande grad

vore barn, som förorsakat eldsvådor med svafvelstickor, och i synnerhet

småbarn. Af de för tio-års-perioden 1862—1872 omnämnda 291 eldsvådor

voro 34 förorsakade af barn mellan 10 och 15 år och 198 af barn under

10 år, medan endast 59 orsakats af personer öfver 15 års ålder; af de

1872 — 1873 genom svafvelstickor förorsakade 45 eldsvådor voro 36 anstiftade

af barn under 10 år, 6 af barn mellan 10 och 15 år och endast

3 af äldre personer; och af de under April—Augusti 1873 uppkomna

Bill. till Biksd. Prof. 1882. 8 Sami. 2 Afä. 1 Band. 2 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

31 eldsvådor voro 17 förorsakade afbära under 10 år, 6 af bara mellan

10 och 15 år och 8 af äldre personer.

Beträffande förhållandet i städerna, så föreföllo der icke så många

eldsvådor, förorsakade af svafvelstickor, som på landet. Af de i städernas

brandförsäkringsverk försäkrade byggnader hade under åren 1862

—1872 inträffat 1,073 brandskador, deraf 40 eller 3 procent förorsakats

af svafvelstickor. Utaf dessa 40 hade 24 orsakats af vuxna personer

och 16 af barn, deraf 15 under 10 år.

Det vore otvifvelaktigt att alldeles liknande erfarenhet, som de

två ofvannämnda brandförsäkringsanstalterna gjort, egde rum för andra

sådana försäkringsverk; och justitieministeriet hade också mottagit framställning

från det Fyenske Brandassuranssällskap om det icke kunde

träffas anstalter mot den brandfara, som de vanliga svafvelstickorna förorsakade.

I öfrigt erinrades, att det härvid icke blott vore fråga om

att förekomma den materiella förlusten af eldsvådorna, utan också om

de andra olyckor, som de förorsakade, förnämligast de många tillfällen

då barn inbrändes eller på annat sätt skadades i följd af svafvelstickornas

lättantändlighet.

Utskottet har här framlagt hufvuddragen af det Danska Justitieministeriets

i förevarande ämne afgifna, temligen vidlyftiga och i många

hänseenden särdeles upplysande och intressanta »Bemaerkninger», som

åtföljde det framlagda lagförslaget som af riksdagen och regeringen

oförändradt antogs, och hvarå lag utfärdades den 14 Februari 1874 och

hvars första paragraf i öfversättning lyder:

»Efter den 1 Januari 1875 förbjudes det här i landet att förfärdiga

tändstickor, i hvars tändsats det finnes hvit fosfor, eller andra tändstickor

än sådana, som äro bestämda till att afstrykas på särskilda dertill

inrättade strykplån. Det förbjudes äfven från samma tid att här i landet

införa och efter den 1 Juli 1875 att här i landet sälja tändstickor,

hvars förfärdigande i enlighet med det ofvanstående är förbjudet.»

Utskottet håller före, att flera af de i förutnämnda »Bemmrkninger»

framstälda förhållanden äfven hafva sin tillämpning på Sverige.

Det må väl vara obestridligt, att fosfornekros inom Sverige under de

senare åren i betydlig grad minskats, och detta lyckliga förhållande

torde visserligen i väsentlig mån hafva sin grund i de föresrifter, som

meddelats uti Kongl. förordningen den 18 Februari 1870; men orsaken

dertill torde ock till någon del ligga i den omständigheten, att förbrukningen

af säkerhetständstickor inom landet på senare åren i hög grad

tilltagit, och att antalet af de fabriker, som numera tillverka fosfortändstickor,

år för år minskats, så att de numera utgöra ett fåtal mot fabri
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

kerna för säkerhetständstickor. Men, om ock fosfornekros numera sällan

förekommer, torde dock de skäl, som i det Danska Justitieministeriets

framställning anförts, rörande omöjligheten att utöfva fullt tillfredsställande

tillsyn öfver de gifna föreskrifternas iakttagande, äfven på Sverige

icke sakna all tillämpning.

Beträffande åter de eldsolyckor, som förorsakats genom fosfortändstickor,

så saknas för Sverige all statistik i detta hänseende. Det är

dock, genom de underrättelser pressen derom icke sällan meddelar, allmänt

kändt, att en stor mängd eldsvådor förorsakats genom ovårdsamt

begagnande af tändstickor och icke sällan torde brandskador, hvilkas

uppkomst icke kunnat utredas, hafva sin grund deri att sådana stickor

blifvit tappade eller af andra orsaker inkommit bland bränbara ämnen,

samt sjelfantändts. Man bör nemligen ihågkomma, att den hvita fosforen,

såsom ofvan är nämndt, antändes redan vid 40 graders värme.

Utskottet anser sig derför med all sannolikhet kunna antaga, att, i fråga

om eldsvådors uppkomst i följd af fosfortändstickor, förhållandena i

Sverige äro ungefär lika med de danska.

Hvad slutligen angår den i motionen framhållna omständigheten,

att antalet förgiftningar genom användande af fosfoi*tändstickor på senare

åren är i starkt tilltagande, har Utskottet af de under sistlidna år

inom Svenska läkaresällskapet hållna öfverläggningar, hvilka finnas intagna

i tidskriften Hygiea, erhållit full bekräftelse på motionärens i detta

hänseende gjorda uppgifter; och Utskottet tillåter sig derför att ur

nämnda tidskrift i korthet sammanfatta de åsigter i detta ämne, som

inom Svenska läkaresällskapet gjort sig gällande.

Vid sällskapets sammanträde den 12 April sistlidna år fästade

Herr Generaldirektören N. J. Berlin sällskapets uppmärksamhet derpå,

att bruket af fosfortändstickor visat sig medföra så stora faror, att ett

ingripande väl kunde anses berättigadt. Förgiftningar medelst fosforstickor

hade blifvit allt mindre sällsynta; — vanligen sjelflärd eller

rättare fall, i hvilka fosforn tagits såsom abortivmedel men i hvilka

mödrarne äfven dött. Att talrika eldsvådor orsakats genom fosforstickor,

vore bekant. Redan för omkring 20 år sedan hade mer än 80

eldsvådor af denna orsak anmärkts i vårt land. I fråga om förbud

mot fosfortändstickorna ansåg Herr Generaldirektören att skilnaden i pris

icke borde utgöra giltigt hinder; då fosforfria surrogat vore så billiga

och goda, som de nu kunna köpas. Sant vore visserligen, att man

icke vore frestad att stoppa dessa stickor, såsom fosforstickorna, lösa i

dekan; men detta vore intet fel. Redan fosforstickornas afdunstning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o ''2.

vore sannolikt ohelsosam; det behöfdes ej stor fosformängd för att

göra skada.

Rättskemisten Herr Professoren N. P. Hornberg ansåg den af Herr

Berlin väckta fragan vara af särdeles stor vigd, hvarför han erbjöd sig

uppställa och i sällskapet redogöra för de fosforförgiftningsfall, som

under senaste åren i vårt land förekommit. Dessa förgiftningar ökades

alltjemt till antalet, under det att arsenikförgiftningar aftogo i freqvens.

De drabbade mest. unga flickor, Indika intagit forsforn såsom abortivmedel.

Egendomligt nog syntes fosforn känd såsom sådant medel i

alla Sveriges delar. Af under året (till den 12 April) inkomna 14 remisser

hade .5 eller 6 angått fosforförgiftning. Herr Hamberg önskade

för sin del lifligt att fosforstickorna blefvo förbjudna; de användas oftast

vid förgiftningarne. Sällan funnes någon räddning; ofta plågades

den förgiftade under en vecka.

Sedan Herr Hamberg vid nästföljande sammanträde aflemnat den

af honom utlofvade redogörelsen för fosforförgiftningsfallen under de

senare åren, förekom ärendet å nyo den 26 April. Denna redogörelse

innefattades i 2:ne tabeller, af hvilka den första innehåller ett sammandrag

öfver antalet förgiftningar, dels af arsenik, dels af fosfor, under

åren 1872 1880. Den senare tabellen upptager fosforförgiftningsfallen

under 1880 med uppgift för hvarje särskildt fall om de förgiftades

namn, ålder, tiden för deras insjuknande, död och obducering, giftets

form, symptom under sjukdomen, iakttagelser vid obduktionen m. m.

Af den förstnämnda tabellen inhemtas, att lörgiftningsfallens antal

varit

år 1872 .................................

af arsenik:

................................... 23

af fosfor

7

1873 .....................................

............................ 33

7

1874 ..................................

.................................. 32

6

1875 ..............................

................................... 31

• 5

1876 ..................................

................................... 20

12

1877 ...............................

................................... 29

10

1878 ............................

. .................................. 23

9

1879 ..........................

................................... 28

16

1880 ................................

19

och efter de upplysningar, Utskottet från Kongl. Medicinalstyrelsen erhållit,

hafva under år 1881 förgiftningarne med arsenik varit 15 och med

fosfor 22.

I anledning, af de i dessa tabeller meddelade uppgifter förekom

en diskussion, hvilken till större delen var af vetenskapligt innehåll, så
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

som rörande symptomerna under sjukdomen, iakttagelser vid obduktionen,

medlen att iakttaga dödsorsaken o. s. v. Men derjemte yttrades,

bland annat, att under åren 1866—1877 inträffat 240 fall af dödlig förgiftning,

d. v. s. i medeltal 48 per år, och att af dessa förgiftningar 165

varit förorsakade af arsenik och 16 af fosfor. Under denna period hade

alltså arsenikförgiftningarne utgjort 64,58 % af alla konstaterade förgiftningsfall,

men fosforförgiftningarne blott 6,66 %. Arsenikförgiftningarne

hade alltså vid slutet af 1860-talet en mycket predominerande ställning.

1 slutet af 1870-talet hade detta väsentligen förändrats. Under åren

1876—1880 uppgingo förgiftningarne af arsenik till 111 och af fosfor

till 64. Arsenikförgiftningens freqvens hade under sistnämnda period

förminskats till 2/s:delar af antalet under qvinqvenniet 1866—1870; hvaremot

fosforförgiftningarne fyrdubblats. Under 1866 —1870 kommo på

100 arsenikförgiftningar 9,7 fosforförgiftningar, under 1876—1880 deremot

57,7.

Genom den utredning af frågan, som Utskottet sålunda sökt åstadkomma,

torde vara till fullo ådagalagdt, att, om än sjelfva tillverkningen

af fosforstickor icke för de dermed sysselsatte arbetare medför

någon synnerlig våda, ifall de uti Kongl. förordningen af den 18 Februari

1870 meddelade föreskrifter noggrant iakttogos, förgiftningarne

genom fosfortändstickor på senare tider i sådan grad tilltagit, äfvensom

att de eldsvådor, som genom dylika stickor förorsakats, medfört så stora

förluster af lif och egendom, att det är hög tid vidtaga kraftiga åtgärder

till förekommande af de sålunda angifna farorna. Att, såsom motionären

föreslagit, inskränka dessa åtgärder till ett förbud mot fosforstickors

försäljning inom Sverige, anser Utskottet icke tillfyllestgörande.

Så länge fabrikationen eller införsel af en vara är tillåten, är någon

verksam kontroll mot varans spridning inom landet icke möjlig. Det

må väl vara sannolikt att de få fabrikanter, som ännu sysselsätta sig

med tillverkning af fosfortändstickor, komma att lida någon förlust genom

förbud mot fortsättande af denna fabrikation; men en sådan förlust

torde i de flesta fall kunna undvikas, om fabrikanten använder sina

fabrikslokaler samt redskap och öfriga inventarier att i stället tillverka

säkerhetständstickor. Men äfven om förluster af sådan beskaffenhet icke

kunna undvikas, torde, när det allmännas väl står i fara, derpå icke

kunna fästas något afseende. Enahanda är ock förhållandet med invändningen

att en af den stora allmänheten begagnad nödvändighetsvara

genom förbudet komme att fördyras. Hvad denna senare om
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första Kammarens Tillfälliga JJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

eländighet beträffar, hyser Utskottet dessutom den öfvertygelse, att

förbrukningen af fosfortändstickor är högst betydligt större än behofvet

påkallar, och att deras utbyte mot säkerhetständstickor skulle minska

förbrukningen af detta antändningsmedel, dels derigenom att säkerhetständstickorna,

såsom inlagda i lådor, säkrare förvaras, dels derför att

det högre priset framkallade större sparsamhet vid förbrukningen, dels

ock emedan säkerhetständstickorna mera sällan än fosforstickorna slockna

innan de blifvit fullt antända, Men i allt fall hyser Utskottet, såsom

nyss är nämndt, den åsigt, att, om än någon fördyring kommer att ega

rum, den enskilde måste underkasta sig den ringa uppoffring, som här

är i fråga, för att afvärja de faror, som bruket af fosfortändstickor obestridligen

framkallar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet, att

Kammaren för sin del måtte besluta,

att Riksdagen skall uti underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes, efter vederbörandes hörande,

taga i öfvervägande om icke, i likhet med hvad

inom åtskilliga andra länder egt rum, tillverkning, införsel

och försäljning af sådana tändstickor, i hvilkas

tändsats finnes hvit fosfor, må, vid straff af lämpliga

böter och varans konfiskation, varda förbjuden från

den tid Kongl. Maj:t må finna för godt bestämma, samt

att Kongl. Maj:t behagade derom utfärda allmän förordning,

innehållande de föreskrifter, som i öfrigt må

finnas erforderliga för ändamålets vinnande.

Stockholm den 10 Mars 1882.

På Utskottets vägnar:

W. Stråle.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

15

Reservation:

af Friherre Ericson: »Eu Kongl. Förordning af den 18 Februari

1870 stadgar hvad som skall iakttagas vid tillverkningen af fosfortändstickor

för att skydda arbetaren mot skadligt inflytande af denna fabrikation,

och i Utskottet har icke förnekats att denna förordning borde

vara för sitt ändamål tillfyllestgörande, om dess efterlefnad handhafves.

Enligt nådiga instruktionen för Medicinalstyrelsen den 2 November

1877 tillhör det, enligt § 5, denna styrelse att egna vederbörlig uppmärksamhet

åt och i underdånighet föreslå de författningar och åtgärder,

som kunna tjena till förekommande af för helsan menliga inflytelser af

vissa näringar och handelsvaror.

Då således författningar finnas, hvilka, om de tillämpas och efterföljas,

synas väl egnade att förekomma och uppmärksamma de faror

Utskottet ansett förknippade med tillverkning, försäljning och innehafvande

af s. k. fosfortändstickor, så har jag icke kunnat deltaga i det

slut hvartill Utskottet kommit.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.