Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af motioner om införande i Riksdagen af öppen omröstning. Till Utskottets behandling hafva öfverlemnats två särskilda motioner, åsyftande, att öppen omröstning måtte varda i Riksdagen införd.

1882-04-03 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1882:5, Utlåtande, i anledning af motioner om införande i Riksdagen af öppen omröstning. Till Utskottets behandling hafva öfverlemnats två särskilda motioner, åsyftande, att öppen omröstning måtte varda i Riksdagen införd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

1

i

N:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 April 1882, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af motioner om införande

i Riksdagen af öppen omröstning.

Till Utskottets behandling hafva öfverlemnats två särskilda motioner,

åsyftande, att öppen omröstning måtte varda i Riksdagen införd.

I den ena af dem, N:o 39, väckt inom Första Kammaren, föreslår

Herr Wallenberg, dels “att i stället för sista stycket i § 60 Riksdagsordningen

må införas:

Omröstning skall ske öppet efter namnupprop. Befinnas rösterna

lika delade, anses frågan förfallen, derest proposition om afslag af den

väckta frågan ingått i samma omröstning, eljest afgöre talmannen;

att i sammanhang dermed § 75 Riksdagsordningen erhåller följande

lydelse:

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages

etc. etc. likasom förut;

samt att § 65 senare delen, “för att vid sådan omröstning---

genast förstöras--—“ må ändras och erhålla följande lydelse:

Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa befinnas

lika delade, afgöre talmannen i Första Kammaren41;

dels ock, att § 48 Riksdagsordningen måtte ändras derhän, att

den öppna omröstningen äfven blefve regel i Utskotten, för livilket

ändamål berörda paragraf borde erhålla följande lydelse:

“Då inom Utskott omröstning företages, hvilket alltid bör ske

öppet, och meningarne dervid blifva lika delade, så afgöre ordföranden44;

Bih. till Riksd. Prof. 1882. 3 Sami. 4 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

hvarförutan motionären anhåller, att Konstitutions-Utskottet, derest

i någon annan paragraf af Riksdagsordningen någon jemkning skulle befinnas

erforderlig, derom ville göra förslag, så att icke något måtte

hindra den öppna omröstningens införande såsom grundsats.

Motionären framhåller till en början, att ehuru den vigtiga frågan

om öppen omröstning redan vid några riksdagar blifvit väckt och

af Utskottet afstyrka dervid Kamrarne låtit bero, motionären likväl

ville ånyo upptaga densamma, enär det politiska lifvet, sedan motionären

första gången, år 1873, bragte frågan å bane, gjort ansenliga

framsteg. Om detta faktum icke kunde bestridas, vågade motionären

nu påräkna Utskottets öfverseende och anhålla, att Utskottet ville

egna frågan förtjent uppmärksamhet och dervid tillse, huruvida det

icke vore nödvändigt att åvägabringa en tillämpning af den åsigt i

frågan, som i ett af Utskottets betänkanden funnes upptagen och. hade

följande lydelse: “Det är fullkomligt sant, att den öppna omröstningen

har den manliga frimodighetens karakter.41 Vackrare vitsord kunde

knappt gifvas åt den af motionären föreslagna reformen att införa den

öppna omröstningen i Riksdagens förhandlingar.

Härefter anför motionären vidare, att den sjelfskrifne representanten

möjligen kunnat anses berättigad att “doldt och förtegadt hålla44

det sätt, hvarpå han utöfvade sin riksdagsmannarätt, men icke ens. ur

denna synpunkt hade man i andra länder velat bibehålla den hemliga

omröstningen. I Englands öfverhus funnes icke någon sluten omröstning.

Englands folk fordrade att få veta äfven huru de sjelfskrifne

medlemmarne af öfverhuset begagnade sin representationsrätt. Den,

som, i egenskap af riksdagsman, tvekade att deltaga i en öppen omröstning,

den tvekade jemväl att uttala sin egen mening, och detta

förhållande kunde icke anses ändamålsenligt. För öfrigt vore den

valde representanten utsedd för att representera sina valmän, och då

ett erhållet mandat endast gälde för viss tid, borde valmännen sättas

i tillfälle att vid ifrågakommande omval med säkerhet bedöma, huruvida

den förre representanten motsvarat valmännens förtroende. Detta

kunde icke med säkerhet bedömas annorledes än på grund af den

inverkan, representanten utöfvat på Riksdagens beslut. Det . slag af

sjelfständighet, som icke vågade uttala sig, lämpade sig alls icke för

de politiska striderna. Om det nu vid alla de tillfällen, då allmänna

angelägenheter utgjorde föremål för beslut, allt mer gjorde sig gällande,

att öppen omröstning borde begagnas, vore det af framstående vigt,

att inom riksförsamlingen, der efter förutgångna offentliga öfverläggningar

de allra vigtigaste beslut fattades, äfven sjelfva omröstningen

skedde öppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 5.

B

Efter att hafva uppgifvit åtskilliga europeiska stater, uti kvilkas

riksförsamlingar det nyssnämnda omröstningssättet vore brukligt, samt

erinrat om de olika förfaringssätt, som dervid användes, anmärker

motionären slutligen, att Konstitutions-Utskottet uti ett afgifvet betänkande

ansett sig icke kunna gilla motionärens förslag, att, i händelse

af paria vota vid någon gemensam omröstning, Första Kammarens

talman skulle tillerkännas utslagsrösten. Utskottet hade funnit

detta olämpligt, emedan talmannen vore utsedd af Konungen. Men

Utskottet hade förbisett, att talmannen först, varit utsedd till ledamot

af Riksdagen och att hans ledamotskap inom Första Kammaren icke

upphört, oaktadt han fått intaga talmansstolen. Motionären ansåge

derför fortfarande lämpligt, att, enär talmännen inom våra Kamrar

icke vore Kongl. kommissarier, utan blott af Konungen enligt.gammal

häfd bland hvardera Kammarens ledamöter utsedde till talmän,

det gerna kunde medgifvas den fåtaligare Kammarens talman att vid

de mera sällsynta tillfällen, då paria vota i den gemensamma omröstningen

blifvit afgifna, tillerkännas utslagsrösten. I öfrigt borde paria

vota anses såsom afslag, emedan det icke vore rigtigt, att halfva antalet

närvarande ledamöter i en Kammare skulle kunna besluta med

hela antalets rätt.

I den andra motionen, N:o 34, inom Andra Kammaren väckt af

Herr Petter Persson i Isie, anföres hufvudsakligen, att då riksdagsmannakallet

vore det vigtigaste offentliga uppdrag, enskild man genom

sina valmäns förtroende kunde erhålla, vore öppen omröstning

inom Riksdagens båda Kamrar ett önskningsmål, som allt mer bland

allmänheten gjorde sig gällande, och der denna fråga varit föremål

för diskussion, hade den åsigten blifvit öfvervägande, att öppen omröstning

vore det enda och säkraste sätt för komittenterna att få tillförlitliga

upplysningar om hvarje riksdagsmans ställning till de af

Riksdagen fattade beslut. Väl kunde det vara behagligt att stå utan

någon kontroll, men sådant vore icke rätt. Valmännen borde komma

i tillfälle att bedöma sina representanters inflytande vid frågors afgörande.

Först då skulle folkets önskningar och behof blifva mera tillgodosedda,

när valmännen blefve i tillfälle att till Riksdagen sända

representanter, om hviika valmännen kunde veta, att de skulle arbeta

uteslutande för folkets väl och bästa. De olika sätt, hvarpå inom andra

länders representativa församlingar förfores vid öppen omröstning,

hade, ehuru befordrande skyndsamhet, det stora felet, att inflytandet

på den röstandes sjelfbestämmelse icke kunde undvikas.

På grund häraf föreslår motionären,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

“att omröstning i Riksdagens båda Kamrar skall ske med öppna

röstsedlar, å hvilka skola uppptagas den röstandes namn.

Vid rösternas sammanräkning användas tryckta blanketter, indelade

i kolumner, upptagande Kamrarnes ledamöters namn eller platsnummer

samt linier så ordnade, att tvenne blanka rutor blifva på sidan

af hvarje namn.

När votering anställes, inskrifves först den justerade voteringspropositionen,

hvarefter, samtidigt vid hvarje röstsedels aflemnande,

vid den röstandes namn å blanketten sättes en punkt eller ett streck,

som i ena rutan bemärker ja och i den andra nej. (På så sätt blifva

votering och sammanräkning af rösterna ungefär på en gång afskräde.

)

Tabellen införes antingen i protokollet eller medföljer detsamma

som bilaga.

Val verkställes som förut med slutna sedlar";

och hemställer motionären tillika, att Utskottet måtte framlägga

förslag till sådan ändring af vederbörliga paragrafer i Riksdagsordningen,

att det med motionen afsedda syfte vinnes.

I anledning af de motioner, för hvilkas innehåll här ofvan blifva

redogjordt, tillåter sig Utskottet erinra, att frågan, huruvida den

nu föreskrifna slutna omröstningen borde mot öppen omröstning utbytas,

efter den nya representationsordningens införande vid fem särskilda

riksdagar, nemligen åren 1867, 1873, 1875, 1879 och 1881, utgjort

föremål för Representationens ompröfning och vid samtliga dessa

tillfällen med det resultat, att, sedan Utskottet hemstält, att de i ämnet

väckta motionerna icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

båda Kamrarne godkänt Utskottets berörda hemställan.

Vid sådant förhållande, och då de af Kamrarne vid så många

tillfällen under tre särskilda lagstiftningsperioder fattade enahanda beslut

i frågan, enligt Utskottets åsigt, otvetydigt hänvisa på en afgjord

obenägenhet hos Representationen att öfvergå till det öppna voteringssättet,

anser sig Utskottet endast böra åberopa de skål, som vid föregående

riksdagar blifvit af Konstitutions-Utskottet anförda mot antagande

af förslag i enahanda syfte med de nu förevarande, likasom

Utskottet finner sig sakna anledning att ingå i granskning af de utaf

motionärerne föreslagna sätt för den öppna omröstningens verkställande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:o 5. 5

• På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa

:

l:o) att Herr Wallenbergs ifrågavarande motion

icke må af Riksdagen bifallas; och

2:o) att Herr Petter Perssons motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 April 1882.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservation:

af Herr Borg, med hvilken Herr Svensén förenat sig: “Den öppna

omröstningen i Riksdagens Kamrar är, enligt min tanke, att föredraga

framför den slutna, en åsigt, som jag velat hafva antecknad, ehuru jag,

med afseende på de nu föreliggande motionernas sätt att lösa frågan,

kommit till samma resultat som Utskottets majoritet, hvarjemte jag

funnit, att den stämning, som Kamrarne hittills ådagalagt i denna

angelägenhet, tydligen visar, att frågans lösning i motionärernes liksom

i mitt syfte för närvarande icke är möjlig B

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.