Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen den 31 Oktober 1873, angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

1882-02-16 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:11, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen den 31 Oktober 1873, angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

1

W:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1882, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar

i förordningen den 31 Oktober 1873, angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven samt till Lag-Utskottets handläggning

öfverlemnad motion, N:o 24, har Herr K. P. Arnoldson dels

erinrat om, huru den religiösa friheten småningom utvidgas genom

ändringar i religionslagstiftningen, dels antydt nyare reformsträfvanden

i detta syfte från lagstiftarnes sida, dels ock sökt bevisa ett sådant syftes

praktiska rättmätighet; viljande motionären genom denna framställning

visa, att han icke syftar åt något omoget nytt, då han föreslår:

»att 3 § i Kongl. förordningen den 31 Oktober 1873, angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning, måtte erhålla följande

lydelse:

Har medlem af svenska kyrkan amfattat fr ömmande lära och vill för

den skull ur kyrkan utträda; gifve sin afsigt tillkänna för kyrkoherden i

den församling, han tillhör. Framhärdar han i sin afsigt; inställe sig,

sedan minst två månader förflutit, personligen hos kyrkoherden samt anmäle

sig till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden derom anteckning i kyrkoboken.

Ej må någon på grund af anmälan, som skett innan han fylt aderton

år, anses från svenska kyrkan skild. I främmande församling må ej

heller någon före nämnda ålder upptagets.

och att i oskiljaktigt samband härmed 1 och 14 §§ i samma förordning

ändras på så sätt, att ordet kristen utgår framför ordet »troslära»

på förra stället och framför ordet »trosbekännelse» på det senare, hvadan

dessa §§ skulle komma att lyda sålunda:

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 7 Samt. 7 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

1 §. Vilja bekännare af annan troslära, än den evangeliskt lutherska,

bilda särskild församling och önska de, att densamma varder af staten

erkänd; göre derom hos Konungen ansökan, samt uppgifve sin trosbekännelse

och församling sordning; bifogs och, der de svenska kyrkan tillhört, bevis om

sådan anmälan för utträde derur, som i 3 § omförmäles. Finner Konungen

skäl att ansökningen bifalla; ege den församling rätt till offentlig religionsöfning.

Enahanda rätt tillkomme ock de, på grund af hittills gällande författningar,

redan bildade församlingar af främmande trosbekännare.

14 §. Med de undantag och inskränkningar, som af grundlag eller

eljest gällande författning föranledas, skall skiljaktighet i trosbekännelse

icke medföra någon olikhet i svenska medborgares rättigheter och skyldigheten.

Såsom sig visar vid närmare betraktande af motionärens förslag,

åsyftar detta dels frihet för medlem af svenska kyrkan, som omfattat

främmande lära — äfven om denna icke kan anses såsom kristen — att

ur kyrkan utträda, allenast han på föreskrifvet sätt tvenne gånger anmäler

sig hos vederbörande kyrkoherde, hvarvid icke skulle, såsom enligt

nu gällande lagstiftning, erfordras uppgift om det trossamfund, till

hvilket han vill öfvergå; dels och rättslig möjlighet för bekännare af hvilken

annan troslära som helst, än svenska statskyrkans, att bilda särskilda,

af staten erkända församlingar; hvilken rättsliga möjlighet således, i motsats

mot hvad för närvarande, utom beträffande judar, är förhållandet,

skulle komma jemväl bekännare af annan, icke-kristen lära till godo.

Så genomgripande förändringar i svensk lagstiftning och svenskt

samfundsskick kan Utskottet icke tillstyrka.

Genom dem skulle i sjelfva verket den svenska staten komma att

uppgifva sin ställning såsom kristen stat och den svenska evangelisklutherska

kyrkan sin ställning såsom stadskyrka, såsom folkkyrka.

Men för sådana omgestaltningar skulle det svenska folket säkerligen

icke vara mottagligt. I sekler har det af sin kristna tro och inom sin

evangelisk-lutherska kyrka funnit sitt religiösa behof tillfredsstäldt, och

den svenska staten har deraf haft frid inåt och styrka utåt. Utskottet

tror icke, att det svenska folket skulle vilja midt ibland sig se af staten

erkända religionssamfund, som stält sig helt och hållet utanför inflytandet

af all slags kristlig tro, och med statens ändamål skulle det stå i

föga öfverensstämmelse, att vissa dess medborgare skulle få sjelfvilligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lag - Utskottets Utlåtande N:o 11.

lösslita sig från hvarje inverkan från den bestående folkkyrkans sida

för att kanske öfvergå till fullständig religionslöshet — ställa sig utom

all religion.

Till hvad Utskottet nu anfört, kommer, beträffande särskildt det

påyrkade borttagandet af nu gällande fordran af uppgift om det trossamfund,

till hvilket den utträdande vill öfvergå, att föreskriften härom

icke torde böra så förstås, att detta »trossamfund» måste vara något

inom staten befintligt och af staten erkändt. Föreskriften torde endast

angifva, att den svenska kyrkan, som dittills under sin religiösa vård

haft pörsonen i fråga, icke — äfven om han derom uttalar sin önskan —

är färdig att förr, än kyrkan på sätt ske kan förvissat sig, att han

bekänner åtminstone någon kristlig tro, helt och hållet lösgöra honom

från sig och sitt, om än, i anseende till hans åsigter, försvagade religiösa

inflytande.

På grund af hvad Utskottet nu andragit, får Utskottet vördsamt

hemställa,

l) att Herr Årnoldsons förevarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Samme motionär har uti annan, äfvenledes till Utskottet remitterad

motion, N:o 25, anhållit om ändring uti § 15 af ofvan nämnda förordning

den 31 Oktober 1873, hvilken § nu stadgar:

»Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig

tjenst; varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet,

att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas

samt Konungen eller den myndighet, som eger att tjensten tillsätta,

finner skäligt att honom dervid bibehålla.»

Motionären påyrkar, att paragrafen måtte erhålla denna lydelse:

»Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig

tjenst; värde hav, (Inifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet att lian

utan afseende ä sin trosbekännelse kunnat till den samma nämnas.»

På sätt motionären ock uti motionen rigtigt anför, är lydelsen af

det uti förevarande hänseende nu gällande stadgande lika med lydelsen

af motsvarande bestämmelse uti förordningen den 23 Oktober 1860.

I Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj 1869, om förändrade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utslwttets Utlåtande N:o 11.

stadgande!! angående främmande kristna trosbekännare och deras religionsöfning,

ifrågasattes deremot uti ämnet en bestämmelse af hufvudsakligen

samma innehåll som den nu föreslagna. I Kongl. Maj:ts proposition

i frågan till 1873 års Riksdag var emellertid den förra lydelsen

bibehållen och öfvergick, af Riksdagen antagen, uti 1873 års förordning.

Redan denna omständighet, att Kongl. Makt jemförelsevis så nyligen

icke funnit skäl att göra den ändring, som nu åter äskas, finner Utskottet,

i ett ämne af den beskaffenhet som förevarande, göra det mindre

lämpligt att å nyo ifrågasätta sådan ändring, helst enligt Utskottets

tanke nuvarande stadgande icke utan skäl tillkommit.

De tvenne bestämmelserna, att en person af främmande trosbekännelse

kan nämnas till innehafvare af offentlig tjenst, och att en innehafvare

af sådan tjenst, hvilken vid tiden för utnämningen tillhörde

statskyrkan, icke, derest han sedermera öfvergår till annan trosbekännelse,

har ovilkorlig rätt att varda vid tjensten bibehållen, synas icke

Utskottet vara mot hvarandra stridande. Vid tillsättningen af tjensten

har nemligen den utnämnande myndigheten tillfälle att, i den mån sådant

är förenligt med grundlag och annan gällande lag, pröfva personens

lämplighet för just ifrågavarande tjenst äfven ur synpunkten deraf,

att han är af främmande trosbekännelse, under det att, derest den senare

bestämmelsen ändrades enligt motionärens förslag, all sådan pröfningsrätt

skulle, om tjensteinnehafvaren öfverginge till främmande trossamfund,

vara nämnda myndighet afskuren.

Utskottet får derföre tillstyrka,

2) att ej heller denna Herr Arnoldsons motion

måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 16 Februari 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

Ö Ö

AXEL BERGSTRÖM.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Reservation:

af Hen Levin: »I de af motionären uttalade åsigter instämmer ja0,

till alla delar och kan ej finna annat än att i statens och kyrkans välförstådda

intresse vore att samma åsigter gjordes i lagstiftningen gällande.

För min del är jag således beredd till förändringar i Kono-1.

förordningen den 31 Oktober 1873 angående främmande trosbekännare

och deras religionsutöfning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

motionären föreslagit».

Herrar Anders Persson och Ahergsson hafva begärt få här antecknadt,

att de icke deltagit i motionernas behandling inom Utskottet, den senare

i följd af embetsgöromål.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1882. 7 Sami. 7 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.