Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16

1882-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:16, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

N:o 16.

Ank. till Rikad. Kansli den 20 Febr. 1882, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

dels af 30 kap. 1 § Rättegångsbalken, dels ock af

25 kap. 9 och 15 §§ samma balk.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver trenne till Utskottet

hänvisade motioner, väckta den ena inom Första Kammaren,

N:o 30,_ af Herr J. E. Nyström, och de två andra inom Andra Kammaren,

N:is 57 och 90, af Herrar Er. Petter Jonsson och H. F. Bergström,

med hvilken senare Herrar ./. E. Wikstén, N. Boström och ./. W. Lindh

instämt.

Samtliga dessa motioner afse ändring af den i 30 kap. 1 § Rättegångsbalken

stadgade tid af tjugu dagar efter det Hofrätts dom eller

utslag i hufvudsaken fallit, inom hvilken tid den, som vill söka, att

Konungen må pröfva domen och utslaget, skall gifva sådant i Hofrätten

skriftligen till känna och tillika insätta revisionsskilling, två hundra

daler. I Herr Nyströms motion föreslås dessutom ändring af den i 25

kap. 9 och 15 §§ Rättegångsbalken bestämda tid för fullföljande af erlagdt

vad.

Hvad nu först beträffar motionärernes förslag till ändring af 30

kap. 1 .§ Rättegångsbalken, förete dessa förslag sins emellan någon

skiljaktighet. Herr Jonsson föreslår:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 16.

»att Riksdagen ville besluta följande förändrade lydelse af 1 §

uti 30:de kap. Rättegångsbalken:

Hvar, som söka vill, att Konungen må pröfva Hofrätts dom och

utslag, som i hufvudsak fallit; gifve det skriftligen tillkänna i Hofrätten

innan klockan tolf å sextionde (60) dagen, den dag oräknad då utslaget

föll; och sätte der tillika in tvåhundrade daler, eller så mycket

i guld eller silfver som deremot svarar. Sedan vederdeloman är deröfver

hörd, gifve Hofrätten dem svar, om och huru det tillåtas må.

Ej må det vägras, der ej annorlunda uttryckligen i denna balk stadgadt

linnés;»

hvarjemte motionären anhåller, »att Lag-Utskottet på samma gång

må pröfva, huru tiden för revisionsskillings nedsättande må utsträckas

för hela riket, eller endast inom de norrländska länen, samt, derest

den föreslagna tiden icke anses lämplig, föreslå annan lämplig tid.»

Motionären förmäler, till stöd för sitt förslag, hurusom nu bestämda

tid för tillkännagifvande i Hofrätt, att part ämnar söka pröfning

hos Konungen, är för kort, synnerligast för de i Norrlands aflägsna

trakter långt ifrån poststationer och telegrafinrättningar boende rättssökande.

Det hade derför flerfaldiga gånger händt, att ombudets underrättelse

till hufvudmannen om målens utgång i Hofrätten, oaktadt

den afgått samma dag, som utslag eller dom meddelats, icke kommit

målseganden till hända så tidigt, att han inom fatalietidens utgång

kunnat bevara sin talan mot beslutet. Visserligen hade mvändts, att

parternes vid Hofrätten använda ombud vanligen vore försedda med så

vidsträckt fullmakt, att deri innefattades äfven, berättigande att å hufvudmannens

vägnar företaga ifrågavarande åtgärd. Om än en del fullmakter

skulle vara af så vidsträckt innehåll, att ombuden kunde bevara

sin hufvudmans rätt, så vore icke brukligt, att penningar, som skulle

insättas såsom revisionsskilling, medföljde fullmakten, för fullföljande

af mål i Hofrätten, och icke kunde man vänta, att ett ombud af egna

medel skulle erlägga revisionsskillingen, innan han rådfört sig med

målseganden; och alltför kostsamt blefve det att på förhand, och samtidigt

med bandlingarnes insändande till Hofrätten, insända penningar,

som till revisionsskilling erfordrades, för att vara säker att de inkomme

i rätt tid, då kändt vore, att en del mål afgjordes inom några få månader,

hvaremot det kunde dröja ett helt år och derutöfver, innan en del

andra mål afgjordes i Hofrätten.

På hufvudsakligen samma grunder föreslår Herr Bergström, att

ifrågavarande tid måtte ändras, åtminstone för de tre nordligaste länen,

till minst fyratio dagar, samt Herr Nyström, att samma tid måtte, åt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

minstone hvad Norrbottens och Vesterbottens län angår, utsträckas till

fyratio dagar.

Att, såsom särskildt Herr Jonsson i sin motion föreslår, förlänga

ifrågavarande tid för mål ej allenast från de norra länen utan ock från

rikets mellersta och sydliga delar, synes Utskottet icke af förhållandena påkalladt.

Men äfven hvad rikets nordliga delar beträffar, finner Utskottet ické

tillräckliga skäl vara anförda för åvägabringande af en lagförändring i antydd

rigtning. Vederbörande parts ombud i Hofrätten är vanligen försedt

med sådan fullmakt, att den berättigar honom att hos Hofrätten söka

revision, och, om ombudet skyndsamligen till sin hufvudman sänder

afskrift af domen, kan i de flesta fall denne senare utan svårighet genom

bref eller telegram inom behörig tid gifva ombudet föreskrift om sakens

fullföljande. Kan hufvudmannen ej med posten sända penningar till

revisionsskillingen, bär han tillfälle insätta beloppet i någon närbelägen

bankinrättning, hvilken sedan medelst telegram uppdrager utbetalningen

till någon dylik anstalt i Stockholm. Visserligen kan det gifvas

en eller annan rättssökande, hvilkens hemvist är beläget på så långt

afstånd från post- eller telegrafstation, att tiden icke medgifver honom

att erhålla del af Hofrättens dom och meddela sig med sitt ombud i

Stockholm; men den, som är så aflägset boende, lärer väl vanligen å

någon med kommunikationer bättre försedd plats i hembygden hafva

en kommissionär, som bevakar hans angelägenheter, och man kan icke,

då fråga är om allmän lag, låta sig ledas af hänsyn till mer eller mindre

sällsynta undantagsförhållanden.

Men äfven ur formel synpunkt möta hinder för bifall till motionerna.

Skulle nemligen tiden för revisionssökandet utsträckas till fyratio

dagar, blefve deraf en följd, att, ^å enligt förordningen den 24

April 1754 stämpladt papper till Hofrättens protokoll skall inlemnas

senast inom en månad från det revisionssökandet beviljats, ett af de

för sakens fullföljande föreskrifna vilkoren icke behöfde fullgöras förr

än tio dagar efter den i 30 kap. 9 § Rättegångsbalken stadgade tid af

två månader, inom hvilken parterne uti saker, som i Svea Hofrätt äro

dömde, skola inställa sig hos Konungen; hvilket förhållande åter komme

i strid med föreskriften i 7 § af samma kap., att alla prestanda skola

inom sist berörda tid vara fullgjorda. För att kunna genomföra ändring

af stadgandet i 30 kap. 1 § Rättegångsbalken skulle således erfordras

omarbetning jemväl af åtskilliga andra lagens bestämmelser —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 16. 9

en åtgärd, hvartill Utskottet icke finner motionärernes förslag gifva tillräcklig

anledning.

På grund af det anförda får Utskottet hemställa,

1) att Herrar Nyströms, Jonssons och Bergströms

motioner, den först nämnda i hvad den afser ändring

af 30 kap. 1 § Rättegångsbalken, icke måtte vinna

Riksdagens bifall.

Uti andra delen af sin motion anför Herr Nyström, hurusom den

i lagen föreskrifna tid af nittio dagar för fullföljandet af erlagdt vad

mot utslag och dom från härads- och rådstufvurätt i Vesterbottens

och Norrbottens län är öfverflödigt lång och kan utan olägenhet förkortas,

samt föreslår derför, att 25 kap. 9 och 15 §§ Rättegångsbalken

måtte så förändras, att erlagdt vad mot utslag och dom från nämnda

domstolar skall fullföljas inom sextio dagar i stället för nittio dagar.

Äfven om tiden för fullföljande af vad för rättssökande från

de två nordligaste länen skulle vara något längre än som erfordras,

kan dock icke en förkortning af denna tid anses vara af något verkligt

behof påkallad och synes i alla händelser af allt för ringa betydelse

för att ensam föranleda särskild lagstiftningsåtgärd, hvarför Utskottet

hemställer,

2) att Herr Nyströms motion icke heller i denna

del måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 20 Februari 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Bill. till Riksd. Prot. 1882. 7 Sami. 9 Håft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.