Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19

1882-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:19, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

3

N:o 19.

Ank. till Eiksd. Kansli den 27 Febr. 1882, kl. 1 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i 99 § Konkurslagen.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått emottaga en inom

Kammaren af Herr Anders Svenson i Bossgården afgifven motion, N:o

44, med påyrkande af ändring uti 99 § Konkurslagen.

»Det är», säger motionären, »väl temligen allmänt bekant, att så

kallade tvångsackord i konkurs oftast äro till större förlust för den ene

än för den andre af borgenärerna. Gäldenären förnöjer en del borgenärer,

som sedan tvinga andra att taga ett ringa ackord. Detta alltför

vanligt blifna sätt af i konkurs satte gäldenärer har väckt mycken och

rättvis harm; ty den som har en klar fordran, bör väl hafva rättighet

att kunna utkräfva den, om gäldenären kommit i sådan ställning, att

han kan betala. Denna rätt är fordringsegaren fråntagen genom tvångsackordet.

»

På dessa skäl föreslår motionären, »det Riksdagen för sin del beslutar,

att § 99 Konkurslagen af den 18 September 1862 får följande

lydelse:

Förslag till ackord skall såsom antaget anses, derest alla borgenärer

sig derom förenat».

Förslaget innebär ett fullständigt upphäfvande af tvångsackordet.

Det fall, motionären föreslår såsom det enda, då »ackord» skulle

kunna komma till stånd, eller att »alla borgenärer sig derom förenat»,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

finnes redan i Konkurslagen förutsedt och upptages der under det rigtiga

namnet förlikning. Har nemligen gäldenär, hvars egendom blifvit

afträdd till konkurs, träffat skriftlig öfverenskommelse med alla borgenärer,

som sig å inställelsedagen anmält, eller har han andra bevis,

att han nämnda borgenärer förnöjt, kan, sedan inställelsedagen är förbi,

konkursen, enligt 94 § Konkurslagen, nedläggas.

Hvad nu angår tvångsackordet, så förklarade de komiterade, hvilka

utarbetade förslaget till Konkurslagen, i sina motiv, att detsamma vore

medgifvet lika väl i borgenärernas som i gäldenärens intresse, och de

utvecklade skälen för denna sin åsigt närmare sålunda:

»Ackordet hvilar i förra afseendet ytterst på den princip, att i det

tvungna bolag, som uppstår i följd af konkurs, lika litet som i en annan

bolagsförening, minoriteten må kunna förnärma eller förminska majoritetens

rätt. Och förnärmad kunde denna rätt genom minoritetens veto

blifva på mångahanda sätt. Det är vid ackord oftast fallet, att gäldenären

erbjuder mer än hvad de afträdda tillgångarne, efter afdrag af de

visserligen icke obetydliga förvaltningskostnaderna, kunde komma att

gifva i utdelning — och utan ett sådant erbjudande finnes det väl ingen

sannolikhet derför, att pluraliteten — eu komplicerad pluralitet, med

hög siffra — skulle ingå på ackordet, om ringaste utsigt funnes att i

framtiden erhålla mera. — — —--—------— —

Att oaktadt de skarpa korrektiv för bevarande af minoritetens rätt, som

vid ackordet böra fästas och hvarför här nedan skall redogöras, ackordet

ändock undantagsvis skulle kunna medföra en verklig rättskränkning

för minoriteten, är visserligen icke omöjligt. Men beklagligare

vore, om de flestas rätt kunde kränkas af de färre eller af en enda.

Och på hvilken grund skulle man kunna förutsätta, att minoriteten

blefve mera förnärmad genom pluralitetens beslut öfver ackordet, än

genom deras åtgärder vid utredning af konkursböet; ty i förvaltningsfrågor

lärer det väl vara obestridligt, att pluraliteten måste hafva be
För

gäldenären bör utsigten att vinna ackord blifva en mäktig driffjäder

att, då obestånd inträdt, genast göra konkursanmälan och icke bringa

vidare förvirring i sina affärer; och konkursens öppnande i rätt tid är

just ett af konkurslagstiftningens vigtigaste mål. Gäldenärens fördel i

detta fäll verkar således indirekt äfven borgenärernas.»

»Det är ofvan antydt-, att för betryggande af minoritetens rätt det

endast kan medgifvas eu komplicerad pluralitet att besluta antagande af

ackord. Man har dervid fordrat afseende å både kapital- och virilstämmor.

— — — — — — •— — — — — — — — —----—

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Ilärförutan har man stadgat det vigtiga korrektiv, att ackordet skall

fastställas af domstolen, som, äfven utan klagan af minoriteten, eger

vägra fastställelse.»

»Efter hvad ofvan blifvit anfördt, kunde det synas, som vore det ett

alltför ringa steg, komiterade tagit, då de för giltighet af ett ackordsaftal

föreslagit en pluralitet af 4/ä utaf samtlige vid sammanträde tillstädesvarande

och röstberättigade borgenärer, och att denna pluralitet

tillika skall hafva bevakat 4/ä af alla de röstberättigades fordringsbelopp

i konkursen. Denna skarpa begränsning har blifvit förestafva^ af den

återhållande varsamhet, hvarmed lagstiftaren vid införande af en ny

princip alltid måste tillvägagå, samt af det afseende, han är skyldig

fästa å folkets tänkesätt och å nationalkarakteren, hos oss, liksom hos

engelsmännen, så ömtålig för allt, som kan få sken af ingrepp i individens

rättigheter. Komiterade hoppas, att dessa rättigheter genom

det föreslagna stadgandet, jemte det om Rättens fastställelse af ackordet

och rätt för minoriteten att der få utveckla sina skäl, vunnit allt det afseende,

som med andras rätt låter sig förenas. Men då eu sådan röstpluralitet,

hvarom nu är nämndt, kanske mången gång icke skulle kunna erhållas i

anseende till borgenärers utevaro eller af andra orsaker och lagbudet

således icke hafva den praktiska betydelse, som, om det eljest är rationelt,

vore önskvärd, hafva komiterade vid sidan deraf stält ett alternativ,

ännu mer betryggande för den enskilde borgenärens rätt, eller

det att ackordsförslag jemväl skall anses såsom antaget, derest samtlige

å dertill utsatt och kungjord dag tillstädesvarande borgenärer sig derom

förenat och de bevakat två tredjedelar af de röstberättigades anmälda

fordringsbelopp i konkursen. Detta är hufvudsakligen endast att i lag

bestämma en form för de redan nu hos oss allmänt öfliga ackordsaftal

och reglera ett bruk, som, utan norm i lagen, gynnar en obillig borgenär

på den billiges och rättsinniges bekostnad. Det är nemligen af erfarenheten

bestyrkt, hurusom vid nu inträffande ackordsaftal en och annan

borgenär genom ihärdig vägran att deltaga i ackordet hemligen tilltvingar

sig ensam full betalning, hvarigenom egendom för öfrige borgenärer

undandrages och konkursens ändamål, att bereda alla borgenärer lika

rätt och förhindra att en enda må kunna tillskansa sig någon fördel

framför de öfriga, helt och hållet förfelas. Den preklusiva verkan för

uteblifne borgenärer af ett sådant stadgande, som det ifrågavarande, är

vida lindrigare än den i nu gällande lag föreskrifna preklusiva ediktalstämningen

och är närmast att. jemföra med följden af en borgenärs uteblifvande

från annan borgenärssammankomst, der likväl enhällighet för

beslut icke erfordras.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Det är vidare, i enlighet med utländska lagar, föreskrifvet, att ackord

ej må beviljas bedräglig gäldenär.» — — —

De vilkor och begränsningar i fråga om antagande af ackord, komiterade

sålunda motiverat, återfinnas uti gällande konkurslag; och förordningen

den 12 Maj 1870 har dertill lagt den bestämmelse, att ackord ej

må fastställas, då det ej gifver minst tjugufem för hundrade af fordringsbeloppet

åt alla de borgenärer, som det angår, och som ej uttryckligen

förklarat sig ty förutan med ackordet nöjde.

Äfven med dessa stränga vilkor för tvångsackord har lagen visserligen

icke kunnat förekomma, att dess medgifvande deraf i många fall

missbrukats; men Utskottet finner icke för sin del detta hafva skett till

den utsträckning, att derföre en institution bör helt och hållet afskaffas,

som — der alla vederbörande verkligen bevaka sin rätt — bör kunna,

på sätt ofvan är visadt, vara till både borgenärers och gäldenärs fromma,

utan hemställer,

att förevarande motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 27 Februari 1882.

På Lag-Utskqttets vägnar:

E. THOMASSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.