Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30

1882-03-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:30, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

N:o 30.

Ank. till Riksd. Kansli deri 24 Mars 1882, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg

till § 25 i förordningen angående fattigvården den 9

Juni 1871.

Herr Olof Andersson har, uti en inom Andra Kammaren afgifven

och till Lag-Utskottet öfverlemnad motion, N:o 39 — efter anförande af

några exempel på de uti hans tankar orimliga följder, hvartill nu gällande

fattigvårdsförordnings föreskrifter om hemortsrätt kunde leda, samt

med förmälan, hurusom det vore allmänt bekant, att emellan särskilda

kommuner ständigt förekomme långvariga tvister och rättegångar till

följd af lagens obilliga stadganden rörande denna rätt — föreslagit, »att

Riksdagen ville besluta ett sadant tillägg till 25 § i Kongl. förordningen

den 9 Juni 1871, att den, som mantalsskrifvits i en kommun, ej må

eg a hemortsrätt inom densamma förrän han ett helt år oafbrutet vistats

derstädes».

Ett dylikt stadgande synes Utskottet ingalunda egnadt att, på sätt

motionären antager, minska antalet af de mellan särskilda kommuner

uppkommande rättegångar rörande de personers rätta hemort, hvilka

behöfva fattigvård. Det förefaller tvärtom, som om ett så obestämdt

stadgande, som det, att en person, för förvärfvande af hemortsrätt inom

en kommun, borde derstädes hafva vistats oafbrutet ett helt år, skulle

kunna komma att å ena sidan mångfaldiga dessa bedröfliga tvister till

följd af kommunernas olika uppfattning af hvad med »oafbrutet vistas»

rätteligen borde förstås, samt å den andra försvåra och fördyra de upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

komna tvisternas lösning genom de mångahanda vanskligheter, anskaffande

och förebringande af bevisning i nämnda hänseende skulle komma

att förete, der sådan bevisning öfver hufvud vore möjlig att åstadkomma,

hvilket säkerligen i många fall icke blefve händelsen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke må vinna Riksdagens

bifall.

Stockholm den 24 Mars 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.