Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 50 § Konkurslagen.

1882-03-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:32, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 50 § Konkurslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

1

N:o

32.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Mars 1882, kl. 3 e. tn.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till

50 § Konkurslagen.

Vid nästlidet års riksdag väcktes inom Andra Kammaren af Herr

G. Sälling en motion (N:o 184), hvaruti i anledning af ett åberopadt rättsfall,

hvilket finnes omförmäldt uti Tidskrift för lagskipning m. in. 1879

ss. 12—17 samt uti Nytt Juridiskt Arkiv 1878,1, ss. 460—463, föreslogs,

att då otydlighet i konkurslagens bestämmelser i åberopade rättsfall

syntes vara till finnandes, Riksdagen måtte för sin del besluta ett tilläggtill

50 § i konkurslagen »att, sedan gode män eller sysslomän blifvit

utsedde och öfvertagit konkursboets samtliga tillgångar, vare gäldenär

fri från så väl allt ansvar för sin afträdda egendom som ock från efterkraf

för alla i konkursen bevakade fordringar, till så stort belopp, som

motsvaras af den afträdda egendomens väi’de».

Samma års Lag-Utskott, dit motionen blef remitterad, hemstälde

i utlåtandet N:o 46, att Herr Sällings ifrågavarande motion icke måtte

vinna Riksdagens bifall. Denna hemställan blef ock af Första Kammaren

utan diskussion bifallen, men vid ärendets behandling inom Andra

Kammaren beslöts, efter öfverläggning, att Kammaren, med ogillande af

Utskottets motivering, lät bero vid det slut, hvartill Utskottet i utlåtandet

kommit.

Nu bar åter Herr Sälling, med hvilken Herrar J. E. Johansson och

Alarik Fredenberg instämt, gjort framställning i ämnet. Hans vid inne
Bih.

till Riksd. Prot. 1882. 7 Sand. 20 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utsliottets Utlåtande N:o 32.

varande års riksdag- väckta motion (N:o 45), som jemväl hänvisats till

Utskottet, innehåller det förslag, att Riksdagen måtte besluta sådant tillag

eller förtydligande af konkurslagen, »att, sedan gode män eller syssloman

blifvit utsedde och öfvertag^ konkursboets samtliga tillgångar, gäldenar

skulle vara fri från så väl allt ansvar för sin afträdda egendom som

ock tran efterkraf för alla i konkursen bevakade fordringar till så stort

belopp,, som motsvaras af den afträdda egendomens värde efter dess

lealisering med afdrag af omkostnaderna för konkursboets förvaltning

P1- ,m’*’ hvarjemte motionären öfverlemnat till Lag-Utskottet att föreslå

mjöranae af nämnda stadgande antingen vid 50 § eller å annat lämpligt

ställe i konkurslagen samt att formulera lagförslaget på det sätt, Utskottet

funne lämpligast i det syfte, motionären angifvit.

. ^tan att mg‘å i pröfning af det särskilda rättsfall, som föranledt

motionernas väckande, finner nuvarande Lag-Utskott det i hög grad

obilligt samt icke förenligt med rättvisans fordringar, att gäldenär i

konkurs skulle,^ sedan han till sina borgenärers förnöjande afträdt samtid1

„81aa tillgångar, nödgas i förhållande till borgenärerne ansvara för

den förlust, som vid dessa tillgångars förvaltning och deras förvandlingsam^

me(Hens tillhandahållande för utdelning kan uppstå

till följd af gode männens eller sysslomannens uppenbara vållande eller

brottslighet. Konkurs är nemligen, enligt Utskottets åsigt, närmast

•jemförlig med utmätning af gäldenärs alla tillgångar för alla hans skulder.

1 olikhet med hvad förhållandet är, då utmätning verkställes för enskild

borgenär, hvarvid exsekutionen ombesörjes af en statens tjensteman vindel

tjenstemannaansvar äfven i förhållande till gäldenären, är exsekutionen

i konkurs öfverlemnad åt borgenärerne sjelfva, under inseende i

vissa delar af en utaf Rätten eller domaren förordnad Rättens Ombudsman,

hvilken dock icke i sjelfva förvaltningen och utredningen af boet

deltager samt följaktligen icke är derför ansvarig. Vid de konkurser,

1 o ii a borgenärernas antal är ringa och exempelvis inskränker sig till

tva eller tre, synes något hinder icke möta för dem att allesammans i egenskap

af gode män och syssloman personligen ombesörja konkursboets

utredning och i sådant fall lärer svårligen något tvifvel kunna uppstå

derom, att de gemensamt äro gäldenären ansvarige för den förlust, som

utaf ofvannämnda anledning kan uppstå, enär 66 § konkurslagen uttryckligen

stadgar, att gode. män eller syssloman skola vårda konkursboets

egendom och rätt som sin egen, eller gälda skadan. I de konkurser åter,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32. 3

der borgenärernas antal är större, kunna icke samtlige borgenärerne lämpligen

deltaga i konkursutredningen; de måste derföre till en början utse

»två eller flere gode män, helst bofaste och dem, som sjelfve äro sakägare»,

samt sedermera på eller efter inställelsedagen i konkursen, syssloman,

så många som de efter boets beskaffenhet nödiga finna, at^besörja

alla de ärenden, som borgenärernes gemensamma rätt och bästa röra.

Vid val af gode män, hvilka i regeln endast vidtaga förberedande åtgärder

för konkursboets utredning, eger visserligen Rätten eller domaren

att, när de tillstädeskomna borgenärerne äro få och ega ringa fordringar

eller då konkursboets förvaltning ej kan de af dem utsedde gode män med

säkerhet betros, utse annan skicklig eller vederhäftig man, eller flere

att i förvaltningen deltaga, men på valet af sysslomän har Rätten eller

domaren, lika litet som gäldenären sjelf något inflytande. Valet är

nemligen borgenärernas ensak. Rättsförhållandet till gäldenären blir

detsamma, som om borgenärerna sjelfva ombesörjt konkursutredningen.

Sysslomännen blifva borgenärernas ombud eller sysslomän och enligt de

allmänna grunder, som enligt 18 kap. Handelsbalken gälla för hufvudmans

ansvarighet för hvad syssloman och ombudsman sysslat och uträttat,

synes det böra vara borgenärerne, men icke gäldenären, som skola

»svara till all skada» och skylla sig sjelfva, som vid valet af sysslomän

sig ej bättre föresågo.

Äfven med antagande, att eganderätten till konkursboets tillgångar

eJ egendomens afträdande till borgenärers förnöjande å dessa öfvergå!'',

hvilket antagande Utskottet ej vill bestrida, synes, enär frågan här

icke gäller ersättning för skada, som förorsakats genom olycksfall, saken

från lagstiftningssynpunkt böra så ordnas, att gäldenären icke ställes

i ofordelaktigare ställning, än att han må njuta betalningsfrihet för så

stor del af de 1 konkursen bevakade fordringarne, som visats kunna ur

de afträdda tillgångar!^ gäldas och således icke nödgas två gånger betala

samma del af gälden. Da emellertid det af motionären åberopade

rättsfall synes Utskottet ådagalägga att den gällande lagstiftningen icke

1 sådant hänseende^ är tillfyllestgörande, och bibehållandet af en lag,

hvars tillämpning sårar det allmänna rättsmedvetandet och icke tryggar

den skuldsattes billiga anspråk, ej kan vara tillrådligt, äfven om flere

dylika fall ej. ännu inträffat, får Utskottet, enär frågan för sin tillfredsställande

lösning erfordrar en ytterligare utredning, hvilken Kongl. Makt

bäst är i tillfälle att låta verkställa, hemställa,

det Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t behagade låta utarbeta och till

Riksdagen framlägga förslag till sådan förändrad eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

förtydligad lagstiftning i ämnet, att det hufvudsakliga

syftet med framställningen må vinnas.

Stockholm den 27 Mars 1882.

På Lag-Utkottets vägnar:

Axel Bergström.

Reservationer:

af Herr Bergström;

af Herr Abergsson, med hvilken Herrar Lothigius och Levin instämt :

»Då. gäldenär, vare sig frivilligt eller på grund af borgenärs yrkande,

afträder sin egendom till konkurs, innebär detta icke, att han öfverlåter

eganderätten till det afträdda godset på borgenärerna, utan innefattar

egendomsafträdelsen allenast, att hans gods sättes under den lagbestämda

konkursförvaltningens vård, i ändamål att genom förvaltningens försorg

få egendomen realiserad, den behållna köpeskillingen använd till borgenärernas

förnöjande och möjligen blifvande öfverskott till gäldenären

återstäldt.

»Gäldenären kommer härigenom-till konkursförvaltaren i samma

rättsförhållande som hvar och en annan, hvilken till en förvaltare anförtrott

sin egendom. Om förvaltaren förskingrar egendomen eller vänder

den sig till nytta, får egendomsegaren hålla sig till förvaltaren för utbekommande

af ersättning. Skilnaden är den, att, då en egendomsegare

i allmänhet är berättigad att sjelf till förvaltare utse den person, för

hvilken han har förtroende, så måste en i konkurstillstånd försatt gäldenär

underkasta sig att öfverlemna egendomen åt den förvaltare, som

enligt statens lagar bör omhänderhafva sådan förvaltning.

»Då borgenärernas rätt, lika mycket som gäldenärens, är beroende

af denna förvaltning, kan lagen icke öfverlemna åt gäldenären att välja

förvaltare, utan måste saken ordnas till alla rättsegandes säkerhet. Föivinnande

af detta mål kan antingen staten genom någon af sina organ

öfvertaga egendomens förvaltning, eller de afträdda tillgångarne öfverlemnas

till ett förvaltningsråd, hvari såväl gäldenären som borgenärerna,

hvar för sig, invälja medlemmar, eller ock, såsom i den svenska konkurs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

lagen Bkett, förvaltningen anförtros åt personer, utsedde af borgenärerne,

under tillsyn af en genom domstolens försorg tillsatt ombudsman och

under öfverinseende af domstolen, med rättighet lika väl för gäldenären

som för borgenärerne att utöfva kontroll öfver förvaltningen (64

och 65 §§ Konkurslagen) och fordra redovisning derför (124 § samma lag).

»Men huru denna sak än må vara ordnad, böra lagbestämmelserna

angående konkursförvaltningens organisation icke inverka på frågan om

förvaltarens rättsliga förhållande till gäldenären. Det bör alltid vara

förvaltaren, som för sina åtgärder står i ansvar till den person, af hvilken

han mottagit egendomen till förvaltning, och ett sådant ansvar kan icke

åläggas borgenärerna, hvilka icke i sin berörda egenskap taga omedelbar

befattning med egendomen, icke öfver förvaltningen eg a vidsträcktare

tillsyn och kontroll, än som tillkommer gäldenären sjelf, och icke

kunna anses hafva genom begagnande af den lagbestämda formen för

förvaltarens tillsättande iklädt sig ett ansvar, som, efter allmänna rättsgrunder,

icke åligger dem.

»Då borgenärerna således icke kunna anses vara gäldenären ansvarige

för den brist i afträdda egendomens värde, som, utan deras vållande,

uppkommit genom konkursförvaltarens före utdelningsförslagets framläggande

vidtagna åtgärder, kan gäldenären icke heller mot borgenärerna

eg a grundadt anspråk att få å gälden afräkna ett mot nämnda

brist svarande belopp.

»Om det af motionären omförmälda enstaka fall, eller att en syssloman

förskingrat konkursboets samtliga tillgångar och derefter ur landet

afvikit, skulle anses innefatta tillräcklig anledning till en lagförändring,

måste man, då konkursförvaltningens uppgift bör vara att, lika mycket

i,, borgenärernas som i gäldenärens intresse, vårda den afträdda egendomen,

vara betänkt på att ändra lagen, icke på det sätt motionären

föreslagit, eller så att förluster, uppkomna genom konkursförvaltarens

förfarande, skulle uteslutande drabba den ena parten, eller borgenärerna,

utan snarare sålunda att man, genom förändrade bestämmelser i afseende

å konkursförvaltningens organisation eller skärpta föreskrifter

rörande förvaltningen och kontrollen derå, sökte förekomma förlust såväl

för borgenärerne som för gäldenären, i hvilket syfte något förslag likväl

icke blifvit hos Riksdagen framstäldt.

»På dessa grunder hemställer jag, att Herr Sällings motion icke måtte

vinna Riksdagens bifall.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.