Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862, samt till förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 November 1863.

1882-03-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:34, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862, samt till förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 November 1863.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

samt att sistnämnda förordning uttryckligen är, i hvad den angår

boställsskogar, upphäfd genom ingressen till 1866 års förordning.

Utskottet hemställer, att motionen måtte lemnas

utan vidare afseende.

Stockholm den 27 Mars 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

N:o 34.

Ank. till Kiksd. Kansli den 27 Mars 1882, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg

till förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd och

skolråd den 21 Mars 1862, samt till förordningen om

kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den

20 November 1863.

Uti eu inom Första Kammaren afgifven samt till Lag-Utskottet

öfverlemnad motion, N:o 11, anför Herr Frith. Graf ström följande:

»Den svenska lagstiftning, som till handläggning å kommunalstämma

förlagt kommunens borgerliga angelägenheter och till handläggning

å kyrkostämma förlagt församlingens kyrkliga, kan i större städer,

der derå territorialförsamlingar finnas, framkalla åtskilliga förvecklingar

och svårigheter. Då kommunen der vant sig att, såsom ett helt, genom

stadsfullmäktige ombesörja sina borgerliga angelägenheter, men flera

församlingar i staden, hvar och en för sig, handlägga de kyrkliga, kan

det ej fela, att äfven skall erfaras behofvet af en gemensamhet i åtskilliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

kyrkliga angelägenheter, särskild! de ekonomiska, t. ex. uppförandet af

folkskolehus och kyrkor. Eu sådan gemensamhet kunde vinnas, om åt

kyrkofullmäktige, valde af församlingarna, uppdrogs att å församlingarnas

vägnar handhafva sådana kyrkliga ärenden, som ansågos böra vara

gemensamma för hela staden. En lagstiftning i detta syfte gillades också

af förra Riksdagen, då Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående författning

om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg af Riksdagens

båda Kamrar antogs, såsom den underdåniga skrifvelsen af den 19 April

1881 omförmäler.»

»Jag vågar hålla före, att det vore i hög grad nyttigt, om det

hufvudsakliga i hvad för Göteborg blifvit faststäldt äfven utsträcktes till

andra städer med flera församlingar. Visserligen finnes redan i Kongl.

förordningen af den 21 Mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd ett stadgande, som kan hafva tillämpning på hvad nu ifrågasättes.

Det heter nemligen der i 1 kap. 3 § mom. 2:

»Der i städer, som bestå af flera församlingar, fråga till afgörande

förekommer, som alla eller flera af dessa församlingar angår, skall sådan

fråga handläggas å gemensam kyrkostämma, under ordförande af den

bland stadens kyrkoherdar, som domkapitlet dertill förordnar.»

»Men dels tyckes detta stadgande hafva afseende på endast

undantagsförhållanden och dels torde man lätteligen erkänna olägenheten

af de jettestämmor, som i stora städer härigenom kunna uppstå. I

den Kong!, förordningen af den 20 November 1863 om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm har man afböjt denna olägenhet

genom ett stadgande om kyrkofullmägtige, som i vissa fall skola representera

församlingarna. Dessas myndighet inskränkes dock hufvudsakligen

till ett sammanjemkande af församlingarnas fattade beslut, och omfattningen

af deras myndighet har dessutom ofta varit omtvistad. I alla händelser

är icke förr än genom förslaget till förordning angående kyrkofullmäktige

och kyrkonämnd i Göteborg bestämdt uttalad den grundsatsen,

att flera församlingar i samma stad kunna ej blott undantagsvis

men äfven för beständigt hafva gemensamma angelägenheter att sköta,

och att detta lämpligast kan ske genom dertill bemyndigade kyrkofullmäktige.

Men, eftersom olika orter kunna hafva olika behof, och öfverflödigt

kan vara att, sedan sjelfva hufvudgrunden blifvit af Riksdagen

gillad, hvarje särskild orts önskningar i detaljbestämningar skulle för hvarje

gång underställas Riksdagens pröfning, vågar jag vördsamt föreslå, att

i förordningen af den 21 Mars 1862 första kapitlet om kyrkostämma 3 §

Riksdagen må för sin del antaga följande tillägg:

»När i städer, der tvenne territoriella församlingar finnas, dessa,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 34.

och när i städer, der flera än tvenne territoriella församlingar finnas,

dessas flertal derom hos Kongl. Maj:t anhålla, må kyrkliga ärenden,

som röra församlingarna gemensamt, med församlingarnas beslutande

rätt till det omfång, hvarom begäran framstälts, behandlas och afgöras

genom kyrkofullmäktige, valde på de särskilda församlingarnas kyrkostämmor.

Efter vederbörandes hörande bestämmer Kongl. Maj:t det antal

kyrkofullmäktige, som hvarje församling eger att utse, äfvensom sättet

för den verksamhet, som hör tillkomma dessa kyrkofullmäktige, allt

efter som för hvarje ort anses ändamålsenligt.

»Derjemte vågar jag föreslå att, eftersom särskild Kongl. förordning

af den 20 November 1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd gäller för Stockholm, ofvanstående stadgande äfven bör tillämpas

på Stockholm.»

Det i motionen ur förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd

och skolråd den 21 Mars 1862 citerade stadgande angående gemensam

kyrkostämma i städer, som bestå af flere församlingar, återfinnes rätteligen

uti samma förordnings § 11 mom. 3.

Beträffande sjelfva saken, finner Utskottet sig icke kunna tillstyrka

motionärens förslag.

De städer, utom Stockholm, hvarest två eller flere territorielle

församlingar finnas, utgöra endast ett fåtal, och några olägenheter

af nuvarande lagstadgade sätt för besluts fattande i kyrkliga ärenden

bär i dem, Utskottet veterligen, icke försports,- utom hvad angår den

största af dem, nemligen Göteborg. För denna stad är emellertid, såsom

framgår af Riksdagens underdåniga skrifvelse den 19 April 1881,

särskild förordning angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd af Riksdagen

antagen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på

ett åt kommunen i ämnet afgifvet förslag grundade proposition; och

torde utfärdande af denna förordning snart vara att emotse. Skulle för

Stockholm några likartade bestämmelser vara eller blifva af behofvet

påkallade, torde lämpligaste sättet för åvägabringandet af de i sådant

hänseende erforderliga ändringar uti den särskildt om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd i nämnda stad utfärdade förordningen den 20 November

1863 vara det, att vederbörande inom nämnda samhälle i frågan

vånda sig till Kongl. Maj:t; kunnande Utskottet i afseende å motionen,

så vidt den afser bemälda stad, emellertid icke underlåta att erinra, det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

dervarande kyrkofullmäktige redan ega, om församlingarnes afgifna meningar

befinnas skiljaktiga, att utöfva församlingarnes gemensamma afo-öranderätt

ocb således icke äro inskränkte till en sådan sammanjemk

ningsåtgärd, som motionären antydt; att det synts Utskottet betänkligt,

att den hvarje församling enligt författningarne tillkommande beslutanderätt

skulle kunna i större eller mindre omfång någon församling emot

dess bestridande beröfvas till följd af framställning utaf församlingarnes

flertal- samt att, då kommunallag, hvartill ifrågavarande förordning är

att hänföra, jemlikt 57 § Regeringsformen stiftas af Konung och Riks-,

dag gemensamt, det icke kan vara lämpligt att, på sätt motionären ifrågasatt,

&åt Kongl. Maj:t uppdraga att allena lagstifta i vissa, måhända de

vigtigaste delarne af hvad nämnda kommunalförfattning innehåller.

För öfriga städer, som bestå af flere församlingar, torde behofvet

af förändring i de uti förordningen den 21 Mars 1862 redan gifna bestämmelser

om gemensam kyrkostämma i sådana frågor, som angå alla

eller flere af församlingarne, vara, åtminstone för den närmaste framtiden,

än mindre och, äfven om behof af en sådan föiändiing förefun

nes, torde densamma icke lämpligen kunna verkställas på det sätt, motionären

föreslagit.

Utskottet hemställer således, _

att förevarande motion icke må vinna Riksdagens

bifall.

Stockholm den 27 Mars 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Bill. till Riksdagens Prof. 1882. 7 Sami. 20 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.