Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans framställning om tillägg till 69 § Utsökningslagen.

1882-03-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:36, Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans framställning om tillägg till 69 § Utsökningslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Kiksd. Kansli den 27 Mars 1882, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans

framställning om tillägg till 69 § Utsökningslagen.

I embetsberättelse!! till innevarande Riksdag har Justitieombudsmannen

gjort en så lydande framställning:

»I 69 § Utsökningslagen stadgas:

Påstår annan sig vara egare till lös egendom, som i gäldenärens

bo finnes, men kan ej genast visa sin ratt, vare hans anspråk ej hinder

för egendomens utmätande; bjuder han vid utmätningen sannolika skäl

för anspråket, hänvisa utmätningsmannen honom att sin talan efter stämning

utföra, och må det utmätta godset ej säljas förr, än tvisten om

eganderätten blifvit af domstol pröfvad; stämme dock han, som godset

från utmätning freda vill, borgenären och gäldenären till domstol i orten,

der godset finnes, inom tre månader, eller hafve sin talan mot borgenären

förlorat. Kommer någon efter utmätningen med anspråk som

nu är sagdt, vare det ej hinder för försäljningen, der ej öfverexsekutor

annorlunda förordnar. Varder den, som anspråket väckt, af öfverexsekutor

hänvisad att sin talan efter stämning utföra, åligge honom att

inom tre månader derefter stämma vid äfventyr, som förut är nämndt

Vill borgenär sjelf stämma, stånde det honom fritt.

I)D®t. har „visat sig, att. ovisshet är rådande, huru utmätningsman

vi are bör förfara, efter det han, enligt ofvan anförda föreskrift, hänvisat

den, som vid utmätningen väckt anspråk på eganderätt till lös egendom

Bih. till Riksd. Prot. 1882. 7 Sami. 22 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

att stämma, enär lagen icke antyder, när och på hvad sätt utmätningsmannen

skall få veta, huruvida den af honom gifna hänvisningen blifvit

efterkommen, eller icke. Det lärer väl vara gifvet, att han skall dröja

med försäljningen af det utmätta godset i tre månader efter utmätningsdagen,

på hvilken hänvisningen lemnades, så vida icke under tiden borgenären,

eller ock den, som väckt eganderättsanspråket, med domstols

laga kraft vunna utslag hos utmätningsmannen visar, att tvistefrågan är

afgjord, i hvilket fall han naturligtvis har att förfara i öfverensstämmelse

med den utgång, tvisten fått, det vill säga, att verkställa försäljningen af

det utmätta godset, eller ock låta utmätningen återgå; men om före de

tre månadernas förlopp eller sedermera utmätningsmannen ingenting förspörjer,

huru länge skall han dröja med vidare åtgärders vidtagande och

under tiden balansera ärendet i sin dagbok? Att sjelf söka utforska,

huruvida stämdt blifvit, eller icke, torde ej skäligen kunna honom åläggas

såsom tjenstepligt, men äfven om han hade ett sådant åliggande,

skulle fullgörandet deraf stöta på betydande svårigheter, företrädesvis

på landsbygden. Det vore ej nog för honom att vända sig till domhafvande

för att få upplysning om stämning blifvit uttagen, då i många

domsagor eller tingslag domaren ej ensam är stämningsutgifvare, utan

flere personer på grund af domarens uppdrag dermed sig befatta; och

om äfven hos den ene eller andre af dessa stämningsutgifvare upplysning

kunde vinnas, att sådan stämning, som är i fråga, blifvit uttagen,

vore dermed icke utredt, att stämningen i rätt tid delgifvits vederparten

och, om detta ej skett, vore stämningsskyldigheten icke fullgjord.

Deremot bör det för den, som det åligger att stämma, vara en lätt sak

att hos utmätningsmannen anmäla och styrka, det han inom föreskrifven

tid uttagit och behörigen delgifvit stämningen.

»Då det icke lärer förnekas, att åtskilliga olägenheter kunna uppstå

derigenom att lös egendom en längre tid befinnes under utmätning och

således ej kan för sitt ändamål brukas och begagnas, bör det vara i

allas interesse — och ej minst i utmätningsmannens, som har att i sin

dagbok från qvartal till qvartal balansera oafslutade ärenden — att någon

utväg beredes till förekommande deraf, att sådant dröjsmål i utmätningsförrättningens

afslutande ej onödigtvis förlänges, och följaktligen att för

detta ändamål ett tillägg i lagen införes. Lagstiftaren har bestämt en

tid af tre månader, hvarinom stämningen bör ske. Denna tid synes vara

så rundligt tilltagen, att inom samma tid den, som skall stämma, bör

hinna att hos utmätningsmannen anmäla och styrka, det stämningen är

behörigen verkstäld, vid äfventyr att, om slik anmälan ej blifvit gjord,

utmätningsmannen skulle vara oförhindrad vidtaga de ytterligare åtgärder

i ärendet, som på honom ankomma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

»För nu sagda ändamål kunde till 69 § fogas ett nytt moment, så

lydande:

Deri, som sålunda blifvit hänvisad att sin talan efter stämning utföra,

åligger och att inom den föreskrifna tiden af tre månader efter utmätningen.

tillika hos utmätningsmannen anmäla och styrka, det han sin talan,

enligt hänvisningen genom stämning lagligen anhängiggjort. Försummar

han det, vare utmätningsman oförhindrad att, efter de tre månadernas förlopp,

det utmätta godset försälja.»

Lag-Utskottet finner visserligen, i likhet med Justitieombudsmannen,

Utsökningslagen sakna detaljerade bestämmelser, huru vidare förfaras

skall, sedan den, hvilken vid skeende utmätning eller sedermera påstår

sig vara egare. till lös egendom, som i gäldenärens bo finnes, erhållit

hänvisning att sin talan efter stämning utföra.

Utskottet anser emellertid sådana detaljerade bestämmelser icke

erforderliga. I båda anförda fallen skall den, som anspråket väckt,

stämma borgenären och gäldenären till domstol i orten, der godset

finnes, inom tre månader, eller har han sin talan mot borgenären förlorat.

Stämmer han inom denna tid, ligger det i hans eget intresse att derom

meddela utmätningsmannen underrättelse för att förhindra lösörenas

försäljning. Stämmer han åter icke, ligger det i borgenärens intresse

att underrätta . utmätningsmannen för att lösegendomen må blifva så

snart som möjligt försåld till betäckande af hans fordran. År inom

laga tid stämdt, ligger det, sedan laga kraft egande dom vunnits, i den

vinnande partens intresse att om domen meddela utmätningsmannen

underrättelse, vare sig för utbekommande af sin egendom, eller för betäckande

så snart som möjligt af sin fordran.

Då härtill kommer, att det står äfven borgenären fritt att instämma

saken, finner Utskottet ytterligare bestämmelser icke af behofvet påkallade,

utan hemställer,

att denna Justitieombudsmannens framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 27 Mars 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.